Vitrysslands brott mot mänskliga rättigheter

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera med anledning av situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter och den senaste negativa politiska utvecklingen i Vitryssland samt hur regeringen ser på ytterligare och mer kraftfulla sanktioner mot regimen.

Regeringen följer noga utvecklingen i Vitryssland och ser med fortsatt oro på situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentsvalet 2016 präglades av ett betydande antal oegentligheter och bristande insyn, och de flesta rekommendationerna från Odihr beaktades inte. Vitryssland är det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff, med fyra bekräftade avrättningar under 2016. Den senaste tidens gripanden och frihetsberövanden är oacceptabla och signalerar ett steg bakåt för demonstrationsfriheten.

Givet Vitrysslands brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter förordar Sverige en EU-politik som är kopplad till vitryskt agerande och utvecklingen av situationen i Vitryssland. Genom FAC:s rådsslutsatser från den 15 februari 2016 har EU:s politik gentemot Vitryssland lämnat utrymme för möjligheter för Vitryssland till närmare relationer med EU, men det är en process som beror på utvecklingen i landet, inte minst vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Den förda politiken utvärderas löpande av EU.

Vid den årliga sanktionsöversynen i februari 2017 beslutade EU att förlänga de kvarvarande restriktiva åtgärderna mot Vitryssland, eftersom situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i stort sett var oförändrad sedan rådsslutsatserna i februari 2016. För Sverige är det viktigt att relationen mellan EU och Vitryssland även fortsättningsvis ska vara kopplad till vitryska framsteg inom demokrati och mänskliga rättigheter.

Sanktionspolitiken är en del av EU:s politik i förhållande till Vitryssland, men även den breda ansats som nu gäller för EU:s politik innebär att vi ställer villkor och krav på förbättringar. Vi sänder signalen att det finns en möjlighet till närmare relationer med EU, men är samtidigt tydliga med att det är en process som sker stegvis och där takten beror på vad som sker i Vitryssland. Sverige har fått gehör för att de krav som EU tidigare kopplade till sanktionerna, utöver frigivandet av politiska fångar, ska vara en del av EU:s politik också framöver. Bättre respekt för mänskliga rättigheter är centralt. Sverige är och kommer att fortsätta vara en pådrivande kraft i detta arbete.

EU har konstaterat i ett uttalande, som Sverige givetvis stöder, att den senaste tidens händelser strider mot den politik för demokratisering som Vitryssland har åtagit sig att föra. Detta är i sin tur en förutsättning för en fördjupad relation med EU. För möjligheten att påverka situationen i Vitryssland krävs en stark EU-politik som bygger på enighet och kontinuitet. Den bör präglas av engagemang och utnyttjande av de möjligheter som kan finnas för att främja förändring i Vitryssland, särskilt när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt kan EU återinföra sanktioner om utvecklingen så kräver och om vi kan uppnå enighet om det.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag beklagar att vi tyvärr har anledning att fortsätta diskutera den politiska situationen i vad som brukar kallas Europas sista diktatur. Men den negativa utvecklingen på senare tid i Vitryssland gör att diskussionen även fortsättningsvis är nödvändig och viktig.

Vid ett antal tillfällen de senaste åren har vi diskuterat den här frågan efter att jag interpellerat utrikesministern om situationen i Vitryssland. Främst har det då handlat om Sveriges position och agerande i uppluckringen av de sanktioner som funnits från EU gentemot den förtryckande regimen. Dessa är i nuläget i det närmaste avskaffade, med undantag av några gamla sanktioner som gäller ungefär sedan millennieskiftet. Grunden till detta förefaller vara att det finns vissa inom EU som har fått intrycket att det genom åren gjorts framsteg gällande demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Dessvärre har jag svårt att hitta någon saklig grund för de slutsatserna.

De sanktioner som fanns byggde på att landet hade politiska fångar, saknade fria medier och hade en vallag som lade grunden till det omfattande valfusk som sker och har skett i landet vid varje val sedan president Lukasjenko tillträdde. Vallagen har sedan dess inte förändrats eller förbättrats. Medierna har inte blivit fria. Gällande politiska fångar var det några som tillfälligt släpptes; sedan greps de igen. Det sker nya gripanden vid politiska manifestationer. Det skedde för knappt tre veckor sedan. Därefter har arresteringarna fortsatt.

Bland de gripna återfinner vi välbekanta ansikten, såsom Anatol Ljabedzka, Vital Rymasjeuski och Mikalaj Statkevitj, som är partiledare från oppositionella partier, och en rad andra. Vi finner också den tidigare ungdomsledaren och mångåriga politiska fången Zmitser Dasjkevitj. Många har frigivits efter kort tid i fängelse, men vissa sitter även fortsättningsvis kvar i fängelse, däribland Zmitser Dasjkevitj. I helgen stormade också myndigheterna människorättsorganisationen Vjasnas kontor, och de medlemmar som fanns på plats greps med våldsamma metoder.

Vitryssland har ett parlament bestående av ledamöter som har fått sina positioner genom val som inte av några seriösa bedömare eller valövervakningsorganisationer har ansetts leva upp till standarderna för fria och demokratiska val. Detsamma gäller givetvis landets diktator, som suttit på posten sedan 1994.

Det var med anledning av vad jag nu redogjort för som jag ställde mina frågor i interpellationen till utrikesministern: Hur avser utrikesministern och regeringen att agera med anledning av vad som skett i Vitryssland och det som tagits upp i interpellationen, givet den senaste negativa utvecklingen i Vitryssland, och hur ser man på ytterligare och mer kraftfulla sanktioner mot regimen?

I interpellationssvaret är det många fina ord. Jag tror egentligen inte att det skiljer så mycket i uppfattning mellan mig och utrikesministern. Men det är väldigt mycket i stil med: "Regeringen följer noga utvecklingen i Vitryssland och ser fortsatt med oro på situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. - - - EU har konstaterat i ett uttalande, som Sverige givetvis stöder, att den senaste tidens händelser strider mot den politik för demokratisering som Vitryssland har åtagit sig att föra."

Ingenting av det där är fel, men jag saknar det svenska engagemanget, leverans, konkret action - det svenska ledarskapet i frågan. Jag betvivlar inte utrikesministerns intentioner och de fina orden, men jag konstaterar att det verkar vara långt från ord till konkret handling och resultat. Det förefaller helt enkelt vara mycket snack men ganska lite verkstad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja veta: Vad gör Sverige? Hur ser ministern till att det är Sverige som är pådrivande i dessa frågor på det sätt som vi var tidigare? Hur agerar vi inom EU? Vad är uppdraget till Sveriges ambassad att göra på plats?

Herr talman! Först och främst: Tack så mycket, Christian Holm Barenfeld, för att du återigen säkerställer att vi diskuterar Vitryssland här i kammaren! Det är bra. Det är en diskussion som kommer särdeles lägligt nu, givet den senaste tidens händelser. Både du och jag - och alla andra också, antar jag - är väldigt oroade över den senaste tidens händelser. Mer än 200 personer har gripits enbart för att de har manifesterat sin åsikt om en orättvis lagstiftning. Det sätt på vilket makten här har slagit ned på fredliga demonstranter och inskränkt mötesfrihet och yttrandefrihet är oacceptabelt i ett land som vill utveckla sina relationer med EU.

Det är mycket som står på spel, och det är också upp till Vitryssland att nu bestämma åt vilket håll relationerna med EU ska utvecklas.

Låt mig påminna om att vi har en samsyn även när det gäller sanktionerna. Sverige varken initierade eller drev frågan om att avsluta merparten av sanktionerna mot Vitryssland i februari 2016, men det var inte möjligt att nå enighet i EU-kretsen om sanktionsförlängning. Då hade vi riskerat att stå utan en samlad EU-politik för Vitryssland.

Jag tror att man måste vara medveten om detta. Om det enda verktyg man har också här är sanktioner kräver det att vi uppnår enighet. Då måste vi diskutera det ordentligt i EU-kretsen för att se till att vi inte gör någonting som bara blir ett slag i luften eller avslöjar att vi är oeniga. Jag har inte hört att det finns några andra verktyg i din verktygslåda heller, Christian Holm Barenfeld.

Jag menar att ett ledarskap måste handla om hur dialogen med Vitryssland ser ut. Hur agerar vi till exempel via våra ambassader eller via vår representation, som sagt? Jag menar att det är otroligt viktigt - viktigare än någonsin - att se till att vi har kontakt med civilsamhällets organisationer och en opposition. Det är sådant som vi traditionellt arbetar mycket med, och jag menar att detta måste gälla också för EU. Det handlar om att se till att vi ständigt bjuder in dem och låter dem få en röst i våra kontakter med Vitryssland. Resten måste vara en diskussion som förs i EU-kretsen, där vi ska se till att hitta en väg framåt. Vi ska även fortsättningsvis hålla dialogen uppe och göra alldeles klart att det vi har sett på sistone är inslag i en politik som inte för Vitryssland närmare EU, utan tvärtom.

Vi behöver en stark och gemensam EU-politik; det är helt avgörande för att kunna påverka utvecklingen i Vitryssland. Om de direkt kan slå in kilar mellan medlemsländerna blir vi svagare. Sanktioner är ett av flera verktyg som EU måste använda sig av, och det gäller att välja det som har bäst förutsättningar att leda till resultat.

Jag menar att vi ska sända signalen att det finns en möjlighet till närmare relationer men att det är en process som sker stegvis och där takten beror på vad de gör i Vitryssland. Det ska ske en löpande utvärdering från EU:s sida, och Sverige är och kommer att fortsätta att vara en pådrivande part i detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesministern! Jag hoppas och tror att alla ledamöter i Sveriges riksdags demokratiskt valda kammare är för mänskliga rättigheter och mot den som bryter mot dessa regler.

Jag skulle dock vilja veta på vilket konkret sätt regeringen agerar och på vilket sätt Margot Wallström avser att agera i frågan. Vad gör Sverige för att inte följa EU utan för att fortsätta som det vi har varit efter valet i Vitryssland 2010, när våldsamheterna eskalerade och det blev mycket sådant? Då var det Sverige som tillsammans med Polen drev på allra hårdast och fick till stånd de sanktioner som sedermera avskaffades.

Det är viktigt att EU är med på båten. Det är viktigt att hela EU talar tydligt. Det hindrar i och för sig inte att Sverige är kritiskt och högljutt vid sidan om, men det är viktigt att vi driver på inom EU. Vad är det Sverige gör där för att fortfarande vara den som har taktpinnen när det gäller vårt östra grannskap? Vi vet att det finns olika prioriteringar i olika delar av unionen.

Detta är frågor där man kan agera även på annan nivå, exempelvis via FN. Vi har säkerhetsrådet och inte minst rådet för mänskliga rättigheter inom FN, som i sig kan ha utmaningar. Hur agerar vi på dessa nivåer? Det är viktigt att vi agerar på dessa fronter så att Sverige även fortsättningsvis är drivande. Vi vet att vi har hög trovärdighet i frågorna. Ett agerande av Sverige förväntas i det närmaste från de oppositionella, från journalister och inte minst från de kvinnor i Vitryssland som under de senaste veckorna har utsatts för kraftigt våld och fängslanden. Om vi kollar på grannländerna Ryssland, Ukraina och andra länder ser vi också där att det finns en stor förväntan på att Sverige levererar och att Sverige är den som talar med den tydligaste rösten.

Samtidigt har vi under senare år när det gäller regeringens kontakter, som ofta sker via ambassaden, sett något annat. Så sent som i somras var det ett möte mellan Sveriges ambassad och myndigheterna där man tydligt sa att man vill se normaliserade relationer mellan Sverige och Vitryssland. Och det är klart att man vill. Men det handlar då inte om det Vitryssland vi ser i dag, utan det förutsätter att det blir ett annat Vitryssland.

Personligen tror inte jag att det finns någon möjlighet att uppnå någon typ av demokratisering av diktatorn Lukasjenko, utan jag tror att vi behöver vara tydliga och kräva en förändring i det politiska styret av Vitryssland och att vi behöver jobba för detta. Dessutom ska vi se till att vi är tydliga i våra strategier med att vi så gott vi kan stöder de oppositionella rörelser och de frihetsförsvarare som finns i landet. Det måste också motsvaras av att vi är tuffa mot dem som bryter mot mänskliga rättigheter. Vi ska vara tuffa mot Lukasjenko och mot hans närmaste medhjälpare, som är ansvariga för de grova kränkningar av mänskliga rättigheter som vi nu ser och som vi har sett i grunden sedan Lukasjenko tillträdde 1994 och med ökad tydlighet och kraft.

Återigen: På vilka konkreta sätt avser utrikesministern att agera för att Sverige ska hålla liv i frågan om mänskliga rättigheter och den gällande situationen i Vitryssland och i det östliga partnerskapsområdet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror att Christian Holm Barenfeld kan fråga vem som helst i Bryssel, och de kommer att säga att om det är något land som driver till exempel frågor om det östliga partnerskapet och har ett engagemang för dessa länder, inklusive synen på Vitryssland, är det Sverige.

Vi har sett till att dessa frågor hamnar högst upp på dagordningen, att vi inte glömmer bort dem och att vi använder alla våra diplomatiska verktyg. Som jag sa tror jag att man i det här läget bör se till att ha mer fokus, precis som du själv föreslår, på att se till att bjuda in civilsamhällets organisationer och ha kontakt med dem. Det gäller både EU och enskilda medlemsländer.

I övrigt ska man inte utesluta att man kan använda sanktionsverktyget eller till och med utöka det. Men det kräver enighet. Jag tycker att man måste vara medveten om det så att det inte bara blir ett slag i luften. 20 års sanktionsregim gentemot Vitryssland har inte lett till några förändringar. Man kan alltså säga att det har sina begränsningar.

Därför är de diplomatiska kontakterna förstås även fortsättningsvis väldigt viktiga. När vi har etablerat en sådan dialog måste den användas för att säga: Det ni gör nu kommer att föra er längre bort från kontakterna med EU och ett närmande till EU. Därför hoppas vi att det också ska finnas kontinuitet i våra kontakter, och vi vill se till att vi kan rätta till det som har blivit tokigt.

Några andra instrument har vi inte, om du inte menar att vi ska använda våldsmetoder mot Vitryssland. Det är denna typ av insatser som vi kan göra. Vi kan se till att vi använder hela den diplomatiska verktygslådan och att vi engagerar oss tillsammans med dem som är i opposition, dem som utgör civilsamhället och röster för frihet och ett EU-närmande. Vi kan se till att vi i övrigt trycker på.

Jag utesluter inte att vi kan komma tillbaka till frågan om sanktioner, men det kräver då verkligen enighet. Vi ska inte tillåta Vitryssland att visa på oenighet i EU-kretsen, för det kommer bara att tjäna deras syften.

Herr talman! Jag tror inte heller att sanktioner i sig löser allt och är allena saliggörande i det här fallet. Men jag tror att de är viktiga och att just risken att utsättas för dem har en avskräckande effekt. Det gäller framför allt om man tar till både de ekonomiska och de personella sanktionerna - att man gör det besvärligt för dem och ser till att de varken får komma till eller mellanlanda i länder. Man kan dessutom se till att frysa de tillgångar de har inom exempelvis Europeiska unionen.

Då är frågan: Har Sverige tagit initiativ för att EU tydligare ska se över möjligheten att återinföra hårdare sanktioner, och i så fall på vilket sätt? Och kommer regeringen att stärka stödet till civilsamhället, frihetsförsvarare, oberoende journalister och oppositionella givet den enormt negativa utveckling som vi ser nu?

Så många personer som har gripits de senaste veckorna har inte gripits i Vitryssland sedan valet 2010, och metoderna ser inte ut att vara trevligare i år än de var 2010. Folk försvinner och dyker upp några dagar senare. Ingen vet var de har varit, och sedan visar det sig att de har varit i ett KGB-fängelse. Personer som under lång tid har varit politiska fångar och som har släppts är nu tillbaka i fängelse. I grunden är den negativa ordningen återställd. Allt är som det var förut, och friheten är i grunden helt strypt i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad kommer alltså Sverige att göra? Har regeringen redan tagit initiativ? Det har gått två veckor, och det enda jag har kunnat få fram är det faktum att det har kommit två tweets från utrikesministern där oron uttrycks.

En sista fråga handlar om de MR-rapporter som tidigare kom från Utrikesdepartementet. Under den här mandatperioden har jag inte uppfattat att det har presenterats några sådana rapporter. Det vore viktigt att få sådana till stånd.

Herr talman! Till att börja med har vi helt lagt om sättet att rapportera om MR. Vi har först presenterat en skrivelse där vi lägger fast principerna. Vi kommer dessutom att presentera landrapporter, och då gör vi det samtidigt. Till hösten kommer vi med landrapporter, och det kommer att bli ett hundratal sådana. Det innebär att det inte kommer att vara som tidigare då vi rapporterade om världsdel för världsdel med flera års mellanrum, utan vi kommer faktiskt att kunna skaffa oss en överblick.

Vi har en MR-ambassadör, och vi har på ett helt annat sätt aktivt tagit MR till oss som en av våra viktigaste prioriteringar.

Tack så mycket för en viktig och givande debatt! Jag har sagt det förut och kan upprepa att det är uppenbart att vi delar ett starkt engagemang för Vitrysslands framtid. Det är svårt att hitta saker som skiljer oss åt, för jag tror faktiskt att vi i grunden har en stor samsyn, tack och lov, kring vad som är nödvändigt.

Sverige har vunnit gehör för att de krav som EU tidigare kopplade till sanktionerna utöver frigivandet av politiska fångar ska förbli en del av vår politik också framöver. Vi har drivit de här frågorna mycket påtagligt också i EU-kretsen. Signalen är att en närmare relation mellan Vitryssland och EU ska vara stegvis och villkorad och att EU därför löpande ska utvärdera situationen i Vitryssland. Det betyder också att vårt arbete i hög grad är kopplat till detta, och vi blir starkare om vi gör det ihop med övriga EU och andra EU-länder.

Vår röst har inte försvagats. Vi såg till att de här rådsslutsatserna blev så tydliga som möjligt vad gäller krav på förbättringar rörande MR och demokrati, och vi var drivande gällande att de kvarvarande sanktionerna skulle förlängas.

Vi kommer att fortsätta att vara en aktiv och kritisk röst i utformandet av EU:s politik vad gäller Vitryssland, och vi kommer att vidta egna åtgärder för att försvara MR och demokrati.

Överläggningen var härmed avslutad.