Vd-bonus i statliga bolag

Herr talman! Thomas Östros har ställt två frågor till mig med anledning av en intervju Dagens Nyheter gjorde med mig och som publicerades den 27 oktober i år. Artikeln rubriksattes som "Maud Olofsson öppnar för statlig vd-bonus". Frågorna som Thomas Östros ställt lyder som följer: Avser statsrådet att utveckla riktlinjerna för ersättningar till vd och andra ledande befattningshavare i de statliga företagen och följa upp hur styrelsen tillämpar riktlinjerna i praktiken, i stället för att förorda bonusprogram? Vilka är skälen till statsrådets ställningstagande att ägaren inte längre ska avgöra principerna för ersättningarna till ledande befattningshavare i de statliga bolagen? Jag skulle vilja börja med att ge min syn på riktlinjerna för anställningsvillkor för ledande befattningshavare som den förra regeringen beslutade 2003. Det är min uppfattning att riktlinjerna är för detaljerade och går in på frågor som borde beslutas av bolagets styrelse och ledning. På journalistens fråga om exempel på frågor som jag anser vara en fråga för bolaget nämnde jag bonusfrågan. De statligt ägda företagen ska följa den svenska koden för bolagsstyrning. I koden fastslås att principerna för ersättning och andra anställningsvillkor för bolagsledningen ska godkännas av stämman. Det innebär att ägaren är den som slutligen godkänner de av styrelsen föreslagna principerna. Regeringen kommer att utveckla riktlinjerna för ledande befattningshavare i de statligt ägda bolagen. De kommer naturligtvis också att följas upp.

Herr talman! Staten har 55 företag. 41 av de företagen ägs helt och hållet av staten, 14 delägs med andra. Det är nästan 200 000 anställda som på ett eller annat sätt arbetar i den statliga företagssfären. Värdet är mycket stort. Den senaste officiella uppskattningen visade på 675 miljarder kronor. Många menar att det är underskattat. Svenska staten är också största ägare på Stockholmsbörsen. Det innebär att det är ett mycket stort ansvar att förvalta dessa bolag och vara ansvarig minister för dem. Ägarförvaltningen måste vara långsiktig och professionell, det övergripande målet att skapa värde och se till att vi har väl skötta bolag som uppfyller sitt syfte. Maud Olofsson tycker att när man pratar om bonus är det ett sätt att peta i bolagen. Jag menar att ägarna till företag har ett mycket stort ansvar för att ta ställning till de ersättningssystem och de principer som ska gälla i de företag som man äger. Det är inte bara det. Det har ju också förtroendekommissionen pekat på och i stället stärkt ägarnas inflytande över principerna för ersättning. Men det är inte bara det. När man är en sådan viktig aktör som staten är har näringsministern ett särskilt ansvar också för det övriga näringslivet. Näringsministern är med och sätter de normer som sprids i övriga näringslivet. Därför blev jag väldigt orolig och mycket bekymrad när budskapet kom från näringsministern i den här intervjun. Det tolkas som fritt fram för bonus. Och jag kan försäkra näringsministern att det är väldigt många som med stor glädje tar emot budskapet att staten nu kovänder i den frågan. Vi har en avtalsrörelse som precis har inletts. Ett par miljoner löntagares löner ska avgöras under det kommande året. Samtidigt ser vi en bonusrullning i näringslivet som går mot rekordnivåer. Dagens Industri rapporterade att det var runt hundra nya bonusprogram som lanserats i börsföretagen de senaste åren. En fördubbling, bedömer de det som. I det läget säger Maud Olofsson att det inte är ägarens sak att peta i om det är bonusprogram eller inte. Varför inte bonus? Varför har den tidigare socialdemokratiska regeringen haft så strikta regler när det gäller bonushanteringen? Jag tycker att Bengt Rydén, tidigare chef för Stockholms fondbörs, på Dagens Nyheters debattsida har formulerat det väldigt väl. Det är mycket svårt att mäta ledningens prestationer och sedan belöna med bonus. Höjda oljepriser, allmän ökning på kapitalmarknaden, förändrat ränteläge - det kan vara omvärldsfaktorer som driver ett företag - och det blir mycket svårt att fånga in den enskilda ledningens påverkan. Än värre är att det riskerar att driva upp en kortsiktighet. Resultatet maximeras för att få tillgång till bonusen, men långsiktigheten sätts åt sidan. Det jag skulle vilja tillföra när det gäller de statliga bolagen, men också när det gäller de privata bolagen, är förtroende bland aktieägare och bland allmänhet. Vi har nio miljoner ägare till de statliga företagen. En bonusrullning i statliga företag kommer att sänka förtroendet för de statliga företagen och därmed innebära problem för deras utveckling. Näringsministern bör ta sitt ägaransvar, inte säga att det här är att peta i bolagen. Var tydlig i budskapet: Vi accepterar inte bonussystem i de statliga bolagen. Säg nej till detta och utveckla riktlinjer som gör att bolagsledningarna, styrelserna och de anställda vet vad ägarens uppfattning är. Det är djupt olyckligt att Maud Olofsson började sin näringsministerkarriär på detta sätt. Jag har mött många starka reaktioner mot detta. Nu har näringsministern möjlighet att ändra kurs igen, för nu kommer kritiken. Det här kan sätta en boll i rullning och sluta med förskräckelse.

Herr talman! Inkomstklyftorna och förmögenhetsklyftorna i det svenska samhället har ökat. Orsakerna är komplexa och sammanhänger med samhälleliga maktförhållanden. Att den offentliga sektorn, dit resursfördelningen sker med demokratiska beslut och där behov snarare än marknadsmakt får vara styrande, har minskat de senaste åren kan anses vara en av förklaringarna till de ökande klyftorna. De högst avlönade grupperna i samhället, verkställande direktörer och verkschefer, har fått de största lönelyften under de senaste åren. De strukturella förskjutningarna manifesteras dock konkret på olika sätt och kan faktiskt också påverkas konkret. En tydlig åtgärd är att göra något åt fantasilönerna för chefer och ledande befattningshavare i både privat och offentlig sektor. Problemen med de höga ersättningarna har inte med den enskildes privatmoral att göra, och målet för Vänsterpartiets problematisering är inte heller att ifrågasätta den enskildes duglighet. Det är en fråga om systemfel som behöver rättas till. Det var därför med viss bestörtning jag tog del av nyheten från den nya näringsministern. Att tillåta bonussystem var ett sätt att utveckla företagen, skulle jag kunna tolka det uttalandet. Om vi betänker att det är medborgarna som är ägare anser vi från Vänsterpartiet att det borde vara den samhällsmoralen som de som ägare står för som också borde speglas i lönepolitiken för vd:ar. Den lönepolitiken bör skapa legitimitet för verksamheten och ett bra samhällsklimat. Maud Olofsson påstår att det är detaljer att prata om bonussystem. För oss är det en oerhört avgörande och viktig fråga vilken sorts politik som ska styra våra företag. Anser vi att det är kvartalskapitalism som ska styra även här, eller anser näringsministern kanske, som Vänsterpartiet, att offentlig sektor har ett ansvar och ska vara ledande också i den moraliska normen? Jag har roat mig med att titta i några årsredovisningar från de statliga bolagen och kan se att det finns en hel del att säga. Det är lönenivåer mellan 3 ½ miljoner och 7 miljoner. Det finns fria luncher. Det är bilavtal och jag vet inte allt vad som ingår. Till och med bostadsförmåner för två personer kan man läsa om. De här redovisningarna är rätt intressanta. De borde leda till en mycket större diskussion än de bonusavtal som vi diskuterar just nu och som jag får tacka Thomas Östros för att han har lyft fram. Vänsterpartiet har under allmänna motionstiden väckt en motion där vi anser att statsministerns lön borde vara löneledande för de anställda inom statlig sektor och därmed även i de statliga bolagen. En annan fråga jag har till näringsministern handlar om att vissa, enligt er politik i alliansen, behöver piska. Det är de arbetslösa, för att de effektivare ska söka jobb. Vd:ar däremot behöver tydligen bonusar, alltså morötter, för att kunna prestera. Vad är skillnaden mellan arbetslösa och vd:ar? Jag hoppas att näringsministern kan ge en bättre förklaring än hon har gjort i det interpellationssvar hon har gett till Thomas Östros och också kan svara på mina två frågor. Anser du att offentlig sektor har ett ansvar som moralisk norm i stället för den kvartalskapitalism som är rådande? Anser du att vissa behöver piskas och andra behöver morötter?

Herr talman! Jag har med intresse läst näringsministerns svar angående vd-bonusar i statliga bolag. Men jag måste erkänna att jag inte har förstått statsrådets svar. Å ena sidan menar näringsministern att man inte ska peta i bolagen. Å andra sidan skriver näringsministern i sitt svar att regeringen kommer att utveckla riktlinjer för ledande befattningshavare i de statligt ägda företagen. Vad står det här egentligen för? Om Maud Olofsson egentligen vill överlåta de här frågorna, som bonus, till bolagsstyrelserna, undrar jag om hon är medveten om att vd:s villkor ofta påverkar även styrelsens ersättningar och villkor. För mig är det uppenbart att den politik som den borgerliga regeringen vill genomföra, med massiva utförsäljningar av statliga bolag, ska påskyndas genom möjliggörande av bonussystem för vd:ar och höga chefer. Dessa bonussystem har ingen som helst förankring hos det svenska folket. Snarare är det tvärtom. Tror näringsministern verkligen att hon har ett mandat från väljarna att återigen öppna upp för generösa bonussystem för redan högavlönade chefer samtidigt som hon sänker ersättningen för de arbetslösa?

Herr talman! Jag är den första att kritisera många av de bonusavtal som har funnits på marknaden, både offentligt och privat. Det man kan kritisera mest är möjligen det som Thomas Östros var ansvarig för, nämligen att statliga bolag hade både höga bonusar och höga löner. Det manar till eftertanke i många sammanhang. Om man ska ha incitamentsprogram både för anställda och för vd:ar måste de vara rätt utformade. Där delar jag Thomas Östros uppfattning att många av bonusprogrammen är helt fel utformade och bidrar inte till att öka insatsen från vd:ar och andra. Vi är helt överens om den uppfattningen. Jag svarade på frågan om hur staten ska styra bolagen. Jag sade att vi ska styra dem genom hur frågor om tillsättning av styrelser och utformning av ägardirektiv hanteras på bolagsstämmor. Däremellan ska inte statsråd vara inne och peta. Jag tog som exempel - och det är det exemplet som har mynnat ut i denna debatt - när Thomas Östros hux flux upptäckte att Martin Ivert på LKAB hade en mycket hög bonus. Han insåg naturligtvis att det regelverk som han hade satt upp för de statliga bolagen inte räckte till i den politiska debatten. Då var han inne och petade och hade åsikter. Så tycker jag inte att en ägare ska agera. Om man inte har tydliggjort i regleringar och annat till bolagen hur detta ska skötas ska inte statsråd vara inne och peta i reglerna. Då ska regelverket ändras eller styrelsen bytas ut. Det är på det sättet jag kommer att agera som ansvarig för bolagen. Det är viktigt att säga att incitamentsprogram kan omfatta både anställda och vd:ar och kan finnas i både privata bolag och offentliga bolag. Man ska inte glömma de anställdas möjligheter att finnas med. I de regler som finns i dag finns den öppningen, vilket jag tycker är positivt. Ulla Andersson diskuterar den offentliga sektorns ansvar. Det är klart att offentlig sektor har ett ansvar. Jag som ansvarig näringsminister har ett ansvar att driva bolagen på ett professionellt sätt. Jag måste göra det därför att skattebetalarna har rätt att få en bra avkastning på sitt kapital och har rätt att kräva att bolagen ska skötas på ett ansvarsfullt sätt. Det tycker jag är den absolut viktigaste delen i hur vi ska sköta bolagen. Sedan får man fundera över vad bolagen fyller för funktion. Vad är det som de bolagen gör som den normala marknaden inte sköter? Där kommer också regeringen att se över vilka bolag som är ute och agerar och konkurrerar på den privata marknaden. Den översynen kommer vi att återkomma till. Sedan var det frågan om piska och morötter. Den stora moroten för företag och anställda är nya jobb. Jag uppfattar inte det som ett hot mot dem som i dag är arbetslösa om vi har en regering som vill öka antalet jobb på marknaden. De en miljon människorna ni har lämnat efter er som inte har ett jobb att gå till varje dag önskar inget hellre än ett nytt jobb. Det är den morot vi ger till dem. Den morot vi ger till företagen är att öka möjligheterna för företagen att anställa och ge den trygghet som ett arbete innebär. Därför är mitt besked till alla arbetslösa att vi gör allt vad vi kan för att de ska känna den glädje som finns i att ha ett jobb, arbetskamrater och en lön som det går att leva på. Det är den bästa morot som en arbetslös eller en som befinner sig i ett utanförskap kan få på dagens arbetsmarknad.

Herr talman! Budskapet som kan skönjas är, trots allt, att Maud Olofsson står fast vid att bonussystem ska användas för statliga vd:ar. Det är ett väldigt brott i politiken. Vi har haft tydliga riktlinjer sedan 2003. Det är riktigt att det finns avtal ingångna före 2003 som inte har följt dessa riktlinjer. Där har styrelsen tagit upp avtalen till omförhandling. Men 2003 fattade regeringen beslut om riktlinjer som säger att det inte ska vara några bonusprogram till vd:ar. Det vill Maud Olofsson ändra på. Vi hade förr en stor överensstämmelse om detta mellan olika partier i kammaren. Moderaternas näringspolitiska talesman Per Bill sade den 8 juni i år i en interpellationsdebatt att han är glad över att vi är överens om att vi ska hålla oss till 100 % fast lön och att det ska vara öppet och transparent. Men den politiken är nu förändrad. Maud Olofsson går ut med budskapet att vd:ar i statliga företag bör ha bonus om styrelsen så finner. Allt annat är att peta i bolagen. Detta gör Maud Olofsson när vi står inför den kanske svåraste avtalsförhandling vi har sett på decennier i Sverige. På bredden handlar det om ett par miljoner löntagare. Det finns redan en bonusfest i gång med en fördubbling av antalet bonusar i börsföretag enligt Dagens Industri. Då väljer Maud Olofsson att sända ut denna signal. Det är ett mycket stort ansvar som Maud Olofsson tar på sig därmed. Dessutom flyr Maud Olofsson från sin ägarroll. Att vara ägare av statliga företag får inte innebära att man säger att man inte ger några budskap, signaler eller riktlinjer till företagen. Varför ska man då vara ägare? Det är kanske det som är själva syftet med att sedan komma fram till att man ska sälja ut stora delar av det statliga innehavet. Det är klart att ägaren har ett ansvar, en skyldighet och en rätt till att ha principer för hur ersättningarna till bolagens vd:ar ska se ut. Det finns tydliga riktlinjer på den punkten. Löner och övriga förmåner ska vara konkurrenskraftiga, men de statliga företagen ska inte vara löneledande i förhållande till jämförbara företag. Beträffande incitamentsprogram och bonusprogram klargörs att sådana bör undvikas i de statliga bolagen. I de fall ett företags styrelse trots allt anser det befogat att införa ett incitamentsprogram ska följande gälla. Programmet bör omfatta alla anställda i företaget men inte vd. Bonus kan maximalt uppgå till två månadslöner. En förutsättning för bonus är att bolaget redovisar ett positivt resultat. Det här vill nu Maud Olofsson dra ett streck över, med budskapet till styrelserna: Ja, ordna gärna ett bonusprogram åt era vd:ar. Maud Olofsson riskerar förtroendet för den statliga bolagssektorn. Maud Olofsson riskerar utvecklingen på arbetsmarknaden, och Maud Olofsson riskerar att sätta i gång ett gigantiskt incitamentsprogram på marknaden där flera kommer att säga att det är så skönt att regeringen också tycker att det ska vara bonusprogram. Det är mycket olyckligt. Jag vill återigen be näringsministern att hon ska inse det värde som näringsministern har som ansvarig för en så stor bolagssektor. Hon ska vara tydlig i budskapet till övriga näringslivet. Vi får inte hamna i en period av excesser med nya bonusprogram. Behåll de riktlinjer som regeringen har fattat beslut om. Dra inte ett streck över dem. Bortse från att du menar att det är att peta i bolagen; det här är en viktig ägarfråga som handlar om bolagens utveckling.

Herr talman! Maud säger att hon vill ha företag som ger bra avkastning. Det vill vi nog alla. Men det ska också vara en avkastning där man tar ett både socialt och miljömässigt ansvar, vilket jag hoppas att vi kan vara överens om. Du tycker att företagen ska skötas på ett ansvarsfullt sätt, och sedan säger du att man behöver se över regelverket. Jag vet inte om jag ska tolka det som att regelverket är för detaljerat eller om det ska ses över av någon annan anledning. Det har jag fortfarande inte lyckats få svar på. Jag har tolkat det så att i regelverket ska det enligt din uppfattning inte ingå någon reglering av bonussystem. Om man inför bonussystem i statliga företag blir det fråga om förtroende. Medborgarna som äger dessa företag ifrågasätter starkt sådana system medan du tycker att det ändå är okej att vi - ägarnas förlängda arm - inte ska ta vårt ansvar. Bonussystem är också - förutom att bonussystem blomstrar upp var som helst, de är starkare än maskrosor går det att utläsa i alla tidningar - en demokratifråga. Vi kunde nyligen läsa i en av morgontidningarna de otaliga konstruktioner som finns av dessa bonussystem och hur svårt det är för aktieägarna och ägarna att utläsa vad som faktiskt ingår i dessa bonussystem. Ändå tycker tydligen du att det är ett sätt vi ska jobba vidare med. Sedan undrar jag: Är ni i alliansen eniga om det här? Kristdemokraterna har ju vid ett antal tillfällen varit ute och sagt att alla bonussystem ska avskaffas och att man vill ha lönetak även i offentlig sektor. Till sist är det detta med att den största moroten är nya jobb. Jag möter människor som har varit arbetslösa till och från i tolv år. På vilket sätt får de lättare ett jobb genom sänkta ersättningsnivåer? På vilket sätt hör det ihop med morötter till vd:ar? Varför presterar vd:ar så mycket bättre och ska ha höga ersättningsnivåer, medan arbetslösa tydligen inte alls kan prestera någonting om de har ersättningsnivåer på 80 %?

Herr talman! Nej, jag upplevde inte att jag fick något riktigt svar från dig, Maud Olofsson, om du har ett mandat från väljarna att återigen öppna upp för generösa bonussystem samtidigt som du sänker ersättningen för de arbetslösa. Varifrån kom det mandatet? Jag har inte sett det. Vad är det som gör att en vd i Posten eller SJ som tjänar närmare en halv miljon i månaden måste ha en bonus för att kunna prestera ett bra arbete, medan en nyanställd postarbetare går in på 14 100 kr och förväntas kunna sitt arbete på en gång? Var ligger det rimliga i att en arbetslös får 10 000 kr i ersättning för att hitta ett jobb, medan en vd ska ha bonus utöver sin halva miljon i månaden? Varifrån kommer det mandatet? Hur har du tänkt att det här ska regleras? Är det bolagsstyrelserna som ska införa det här och samtidigt se till att höja sin egen ersättning? Jag vill gärna ha ett svar på frågan om du har det här mandatet från väljarna att öppna upp för det generösa bonussystemet.

Herr talman! Det är nästan så att man förväntar sig att få höra här att nya bonusprogram ger nya jobb, med den retorik som förs här i kammaren. Vi ska ha klart för oss att när vi pratar om bonusprogram, eller incitamentsprogram, som det heter, pratar vi om politisk dynamit. Vi vet att det skräller till i landet när man öppnar upp för det, precis som Thomas Östros beskriver. Vi har väldigt ansvarsfulla fackföreningar i det här landet som under många år har klarat av att göra lönerörelser på ett bra sätt, vilket har gjort att vi också klarat konkurrensen med omvärlden. Nu ska näringsministern tillsammans med övriga regeringen ändra vissa saker som har stark beröring med fackföreningarna, och det är a-kassan. Den kommande konstruktionen, som väntar runt hörnet, är att man ska förändra villkoren i a-kassan så att den i sin tur ska disciplinera fackföreningarna så att de inte kräver och tar ut för höga lönepåslag jämfört med i våra konkurrentländer. Där ligger det en piska. Pratar man morötter brukar det ligga en piska någonstans också. Samtidigt med detta kan vi läsa i Dagens Nyheter att näringsministern öppnar upp en diskussion om att man kan släppa loss bonusprogram i statliga företag. Alla löner och alla ersättningar ska krävas med förstånd och varsamhet, näringsministern. När det handlar om det stora kollektivet och disciplineringen av lönekraven från de fackliga organisationerna är det solklart. Men när det handlar om ersättningar till personer i ledande befattningar i våra statliga bolag ska vi inte gå in och peta i detaljer. För mig betyder det här att det finns en klar linje i det hela. Tänket blir synligt. Signalsystemen ska vi verkligen vara försiktiga med. Nu signalerar näringsministern och den borgerliga regeringen att incitamentsprogram kan öppnas upp på ett annat sätt. Men precis som Thomas Östros har sagt är det ett signalsystem från ägaren. Vi kan i alla fall från Socialdemokraterna lova att när detta sker, när näringsministern inte går in och petar i detaljer utan öppnar upp, kommer den här diskussionen bara att växa. Den kommer att växa jämsides med den stora, viktiga och avgörande avtalsrörelse som kommer att ske nu under vintern och våren. Till detta ska vi lägga det som har tagits upp av andra i den här debatten, att moroten för de arbetslösa är att de ska få jobb. Ja, självklart - alla vill väl att de ska få jobb. Men de som inte får jobb, vad får de? Jo, det blir ingen morot utan det blir den niosvansade piskan, som kommer att rappa över ryggen när de får sina sänkta ersättningar, när de får sämre villkor att klara sig på. Där har vi alltså vickningen i politiken. Bonusprogram säger man kanske ja till, men de som har det sämre ställt piskar man på.

Herr talman! Jag måste nog göra det ännu tydligare. Jag gav exempel på hur statligt ägande inte ska fungera när jag nämnde Thomas Östros agerande. Han hade själv skrivit ägardirektiv. Han hade själv tillsatt styrelsen. Men när effekten av hans egna ägardirektiv och hans egen styrelsetillsättning blev höga vd-bonusar passade det att hoppa in i debatten. Så var historien. Det var det jag gav exempel på, hur statligt ägande inte ska gå till. Jag kommer att ge mycket tydliga ägardirektiv. Jag kommer att ge ett mycket tydligt ansvar till styrelserna i fråga om hur man ska sköta det här fögderiet. Men jag kommer inte att vara med och peta när jag väl har lämnat ifrån mig dessa ägardirektiv och när jag väl har tillsatt styrelserna. Om jag är missnöjd med styrelsen kommer jag att byta ut den. Om jag vill ha andra ägardirektiv kommer jag att skriva dem. Så kommer jag att hantera mitt ägande. Det andra jag vill säga är att jag inte har tagit ställning till bonusar över huvud taget. Jag gav det som ett exempel när journalisten frågade. Jag är den första att säga att jag tycker att det finns otroligt mycket bonussystem som är helt felaktiga och att felaktiga drivkrafter i dessa bonussystem har drivit upp höga löner till statliga vd:ar - någonting som den förra regeringen bär ansvar för. Vi har sådana exempel, som också ligger kvar i dag. Det vore hedervärt om Thomas Östros tog ansvar för den felaktiga politiken. Det är också viktigt att säga att när vi ser över både ägardirektiv och olika direktiv som ska gå till styrelserna vill vi inte vara för detaljerade, därför att vi vill att styrelserna ska ta ett ansvar. Det är mer ett principiellt förhållningssätt som vi har från den nya regeringen. Vi kommer att ställa krav på att de ska ta ett ekonomiskt ansvar, att de ska sköta sina företag på ett effektivt och bra sätt och att de ska ta det sociala ansvaret. Naturligtvis måste man göra det när man har anställda - det är ingenting konstigt i det. Jag noterar dock att i dessa riktlinjer finns det incitamentsprogram för de anställda, och det skulle vara rätt intressant att höra om ni tycker att det är bra. Det är i dag inskrivet i de riktlinjer som finns. När det gäller politisk dynamit: Ja, jag tror att det är väldigt viktigt att alla tar ansvar inför avtalsrörelsen. Jag tycker att vd:ar ska göra det. Jag tycker att privata bolag ska göra det. Jag tycker att statliga bolag ska göra det. Vad vi behöver nu är en politik där vi kan utveckla jobben på ett bra sätt. Det är de arbetslösa som vi gör alla dessa insatser för. Det är de som står utanför. Den förra regeringen förde ju en politik som har gjort att så många människor har slagits ut. Det de längtar efter är naturligtvis, som jag har sagt tidigare, ett nytt jobb. Vi ska se till att de statliga bolagen har ett ansvarsfullt ägande, så att de kan både ge avkastning och ha bra anställningsvillkor. Vi ska se till att de privata bolagen får goda villkor så att de kan börja anställa igen. Vi gör det här därför att vi tror att Sverige kan ha en mycket positiv framtid om man bara gör rätt saker i dag. Mitt besked till er är därför: Det kommer inte att bli några excesser i bonusar. Det finns ingen som är intresserad av det, varken regeringen eller oppositionen. Det vi ska göra är bara att se till att det är ett professionellt ägande och en professionell styrning av de bolag som vi ansvarar för. Som jag sade har skattebetalarna rätt att kräva det av oss. Styrelseledamöter, de som ansvarar och de som sitter i de här bolagen måste också känna att de bär ett ansvar för det de gör. Ställer vi inte de kraven på styrelserna, vad ska vi då ha styrelser till? Därför är jag väldigt noga med att skilja på vad som är min politiska roll som ägare och vad som är styrelsens ansvar. Sedan ska det utvärderas. Den dag vi är missnöjda byter vi ut styrelsen eller gör nya ägardirektiv.

Herr talman! Ja, inte är det lätt att tolka Maud Olofssons synpunkt och ståndpunkt efter det här senaste inlägget. Men vad jag förstår är det fortfarande så att det inte ska vara riktlinjer till de statliga bolagen som förhindrar och sätter stopp för bonussystem för vd:ar. De riktlinjerna finns nu, och de gäller sedan 2003. Det pensionsavtal i LKAB som Maud Olofsson tog som exempel gjordes före 2003. Efter riktlinjernas genomförande har det följts upp och följts. Nu öppnar ju Maud Olofsson för just detta i DN-intervjun. Hon säger: Att ha så strikta riktlinjer är att peta i bolagen. Då vill hon ta bort stoppet för bonusarna. Det innebär ju, som Maud Olofsson sade i sitt första inlägg, att ibland ska det vara bonusar. Då tänder man den brasa som Raimo Pärssinen med flera pekar på. Det vet vi, att är det något som skadar förtroendet för de statliga bolagen är det om Maud Olofsson börjar införa bonussystem för vd:ar. Sedan har vi kopplingen till avtalsrörelsen. Det blir brännhett. Maud Olofsson kommer inte undan ställningstagandet, för till syvende och sist är det bolagsstämman som ska ta ställning. Därför vill jag nu fråga Maud Olofsson även om hon nu vill ta bort dessa riktlinjer som sätter stopp för bonusar: Kommer Maud Olofsson och Maud Olofssons representant att rösta ja till förslag om bonussystem för statliga vd:ar i de bolag där vi faktiskt bestämmer? Kommer Maud Olofsson att göra detta? Det är en skarp frågeställning som hon måste ta ställning till. De statliga bolagen är betydelsefulla för Sveriges utveckling. Här finns LKAB, här finns Vattenfall, här finns SJ och Posten. Det är rader av företag som spelar stor roll. Var rädd om förtroendet för de bolagen och förstå att näringsministern har en väldigt viktig normgivande funktion i samhället. I det ögonblick du släpper upp för bonusavtal börjar bonusfesten.

Herr talman! Vi har en vädjan till näringsministern också, och den går egentligen ut på att vi ska hålla ihop Sverige. Det tror jag är viktigt. I tider då man lägger en sådan budget som regeringen har gjort, som i sig betyder att inkomstklyftorna kommer att öka i detta land, är det väldigt farligt att gå ut och säga att vi ska se över de statliga bolagen och kanske öppna upp för bonusprogram för dem som leder de företagen, som redan har goda villkor och så vidare. De som har det lite sämre får det däremot ännu sämre i Sverige. Det betyder att klyftorna ökar i landet. Men det kommer att leda till jobb, säger näringsministern. Än har ni inte kunnat tala om på vilket sätt. Retoriken från den borgerliga regeringen är att allt de talar om kommer att leda till jobb, men vad vi vet är att det kommer att leda till större klyftor. Glöm inte bort den kommande avtalsrörelsen. Jag tror att den är viktig att följa för en näringsminister också. Glöm inte heller bort de signaler som sänds ut både från regeringen och från LO-håll om att klara konkurrensen och göra det på ett bra sätt som gör att vi kan vidmakthålla ökade reallöner. Maud Olofsson säger att vi gör det här för att jobben ska växa till. Vi vet alla i den här kammaren att jobben växer till nu, och det rejält. Det är utifrån den hittills förda politiken. Det finns ännu inte ett enda förslag som har genomförts från den borgerliga regeringen som har lett till flera jobb, utan det är antaganden. Men de här antagandena bygger i sin tur på att en del ska ha mer och andra mindre. Fortfarande är det så, näringsministern, att signalerna är tydliga: Att kanske öppna upp för bonusprogram för vd:ar i statliga företag medan de som är arbetslösa får betala mycket av kalaset.

Herr talman! Jag förstår om Thomas Östros inte vill kännas vid historien. Den är rätt pinsam, med höga bonusar och höga löner samtidigt. När det uppdagas blir det känsligt för statsrådet, och så måste man rycka ut. Det är så jag vill undvika att vara som ägare. Jag vill ha tydliga regler, tydliga riktlinjer, både vad gäller vad vi har för krav på avkastning och hur vi vill att de här bolagen ska styras. Det är så de här bolagen kommer att vara framgångsrika, och det är det som vi kommer att arbeta för i den här nya regeringen. Vi kommer inte att tillåta några excesser i löneutveckling eller i fråga om andra förmåner i de statliga bolagen, var så säker. Vi kommer att ha stora avkastningskrav eftersom vi vill att de ska vara framgångsrika, för det är skattebetalarnas bolag. Vi är väldigt måna om att värna deras rättigheter. Sedan tar Raimo upp inkomstklyftorna som kommer att öka och annat. Jag vill bara påminna om att under den regeringsperiod då Socialdemokraterna har haft ansvar har de regionala klyftorna ökat. De sociala klyftorna har ökat. Inkomstklyftorna har ökat. Kan man dra någon slutsats av den förda politiken utifrån de utgångspunkterna? Det är ju det som vi har sett, och det är det väljarna också har sett. De har sett att den politik som ni förde inte ledde till flera jobb. Den ledde till att många människor slogs ut: långtidssjuka, arbetslösa, förtidspensionerade. Det väljarna sade till oss var: Ändra på detta! Vi accepterar inte att så många slås ut. Sedan får vi väl utvärdera inför 2010 om vår politik har lett till flera jobb eller färre jobb jämfört med den förra regeringen, men vi har den fulla ambitionen att se till att flera kan komma ut på arbetsmarknaden. Då säger Raimo att vi inte har något program för det. Jo, det är precis det vi har. Det är ju det hela budgeten handlar om. Vi har satsningarna på småföretagen, satsningar på dem som har de lägsta inkomsterna, företrädesvis kvinnor. Vi har satsningarna på forskning och utveckling, satsningarna på en bättre skola. Listan kan göras väldigt lång. Det är det som är hela regeringens uppdrag: Flera jobb, flera jobb och flera jobb.