Västsahara
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenANNA LINDH (Utrikesminister)
- Hoppa till i videospelarenGUNILLA WAHLEN (V)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenANNA LINDH (Utrikesminister)
- Hoppa till i videospelarenGUNILLA WAHLEN (V)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenANNA LINDH (Utrikesminister)
- Hoppa till i videospelarenGUNILLA WAHLEN (V)
- Hoppa till i videospelarenANNA LINDH (Utrikesminister)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 16 ANNA LINDH (Utrikesminister)
Anf. 17 GUNILLA WAHLEN (V)
Anf. 18 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Anf. 19 ANNA LINDH (Utrikesminister)
Anf. 20 GUNILLA WAHLEN (V)
Anf. 21 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Anf. 22 ANNA LINDH (Utrikesminister)
Anf. 23 GUNILLA WAHLEN (V)
Anf. 24 ANNA LINDH (Utrikesminister)
den 19 februari
Interpellation 2000/01:268
av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om VästsaharaI 25 år har Västsaharas folk kämpat för att nå nationell självständighet. Efter det att Spanien lämnade Västsahara 1975 har det varit annekterat av Marocko. Strax därefter inledde befrielserörelsen Polisario sin kamp för självständighet. I 20 år var det frågan om en väpnad kamp mot de marockanska ockupanterna.
1991 slöts ett vapenstillestånd och inom FN:s ram inleddes långa och svåra diskussioner om Västsaharas framtid. FN antog en fredsplan och parterna accepterade att frågan skulle avgöras genom folkomröstning. Båda sidor var alltså i princip överens om vilken metod som skulle användas för att nå ett avgörande i frågan.
Hur det tekniska genomförandet skulle gå till kom parterna överens om vid en senare tidpunkt. Den 16 september 1997 lyckades det Polisario, Västsaharas befrielseorganisation, och den marockanska regeringen, under FN:s och James Bakers ledning, att i Houston komma överens om ett folkomröstningsförfarande, som båda sidor accepterade.
Enligt överenskommelsen skulle en registreringsprocedur av röstberättigade och en folkomröstning genomföras till december 1998. Sedan dess har den flera gånger skjutits upp.
Månaderna före tusenårsskiftet såg det ut som om en folkomröstning skulle kunna bli verklighet under sommaren år 2000. Marocko förhalade emellertid åter tidpunkten för en folkomröstning genom att hävda att registrerings- och överklagningsproceduren när det gällde vilka som skulle vara röstberättigade, inte var fullständigt genomförd. Sedan dess har hela processen gått i stå.
Det har blivit mycket tydligt att Marocko @ trots tidigare överenskommelser om att frågan skulle avgöras genom en folkomröstning och efter ett decennium av obstruktioner @ fortfarande försöker undvika att FN:s resolutioner och beslut om folkomröstning förverkligas.
Folkomröstningen, som beslutats av FN, har varit uppe till behandling vid ett flertal tillfällen i FN:s Avkoloniseringskommitté. I dag händer ingenting när det gäller den fortsatta hanteringen av registreringen och överklagandena när det gäller röstberättigade. Marocko deltar i praktiken inte i detta arbete.
Efter att under ett decennium accepterat förhandlingar och gått med på en uppgörelse om hur en folkomröstning ska gå till nonchalerar nu Marocko världssamfundet. Genom sin politik visar den marockanska regeringen en allvarlig brist på respekt för såväl Förenta nationerna som folkrätten.
Den västsahariska befrielserörelsen Polisario har trots den långvariga marockanska obstruktionspolitiken visat stort tålamod under de tio år som vapenstilleståndet varat. Trots att Marocko nyligen bröt den vapenvila som rått, genom att låta marockanska trupper överskrida den överenskomna stilleståndslinjen och bege sig flera kilometer in på Polisarios område, har Polisario avstått från motangrepp.
I dag är emellertid läget så skärpt att öppna stridshandlingar kan inträffa när som helst. Ett nytt krig kan utbryta. Polisario har förklarat att man är beredd att återuppta den väpnade kampen. Det finns dock, så länge inga strider blossar upp, en strimma av hopp om en fredlig uppgörelse @ en mycket tunn marginal, som nu krymper för var dag.
I denna marginal kan Sverige och EU manövrera för att skapa fred, genom att EU med kraft ställer sig bakom en folkomröstning om Västsaharas framtid.
Det finns bara en väg till fred och det är att återvända till Houstonöverenskommelsen och genomföra en folkomröstning, som innebär att Västsaharas folk självt får bestämma sin framtid.
Nya sammanstötningar och krig mellan Marocko och Polisario skulle följas av en serie negativa effekter även för Marockos folk. Förutom att unga marockaners liv skulle förspillas skulle ett krig även innebära ett allvarligt ekonomiskt avbräck för landet. En betydligt större del än de 20 % av nationalbudgeten @ som den nuvarande ockupationen av Västsahara kostar Marocko och som är nog så betungande för landet @ skulle slösas bort på ett förödande krig.
I dag lever en stor del av Västsaharas befolkning i landsflykt i Algeriet. Deras framtid är osäker och skulle förvärras om strider skulle utbryta mellan Polisario och Marocko. En del företrädare för Marocko har förklarat att de inte betraktar de områden där de västsahariska flyktingarna lever som algeriska utan som marockanska. Det är alltså också tydligt att den västsahariska frågan påverkar stabiliteten i hela regionen.
Utrikesministern förklarade i riksdagens utrikesdebatt den 7 februari att "När det gäller Västsahara stöder Sverige självklart Västsaharas rätt till självbestämmande. Vi stödjer också FN:s ansträngningar att hitta en lösning." Några initiativ från utrikesministerns sida angavs dock inte. Det finns vidare anledning att fråga sig vad utrikesministern avsåg med uttrycket "lösning".
Sverige har i sin hållning när det gäller Västsahara främst inriktat sig på humanitärt stöd till flyktingarna i Algeriet. Detta är självfallet bra, men torde i dag vara otillräckligt. Det finns i dag en möjlighet att rädda FN:s anseende, freden i västra Nordafrika och förverkliga västsahariernas strävan efter nationell självbestämmanderätt.
Det finns i dag fortfarande en marginal där Sverige och EU kan manövrera för att skapa fred. Den består i att Sverige håller fast vid folkrätten och FN:s beslut om en folkomröstning i Västsahara och genom att med kraft verka för detta i sin egenskap av ordförande i EU.
Kärnfrågan är alltså vad Sverige ska göra nu, inom en snar framtid, och hur Sverige kommer att agera som ordförandeland i Europeiska unionen, när det gäller Västsaharafrågan.
Jag vill fråga utrikesministern:
Vilka initiativ avser utrikesministern ta i sin egenskap av ordförande i EU:s ministerråd för att förmå EU att understödja FN:s beslut om en folkomröstning i Västsahara?
Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå EU att värna om FN:s prestige och anseende i frågan en om folkomröstning i Västsahara?
Vilka initiativ avser utrikesministern ta för att förmå EU att förhindra en fördjupad konflikt i västra Nordafrika?
Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå EU att ge de västsahariska flyktingarna ett starkare stöd och ökat bistånd?