Vårdsnusket

Fru talman! Cecilia Widegren har frågat mig vilka omedelbara konkreta åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med brister i städning inom vården och vårdhygien samt vilka nationella strategier för ökad patientsäkerhet regeringen avser att införa, och i så fall när avsikten är att de ska träda i kraft. Cecilia Widegren har vidare frågat mig hur jag avser att vidareutveckla alliansregeringens införda patientsäkerhetslag och vilka utökade resurser regeringen avser att tillskjuta avseende utökad tillsyn och uppföljning inom hälso- och sjukvården.

Landstingen och vårdgivarna är skyldiga enligt patientsäkerhetslagen att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket bland annat handlar om att förebygga vårdskador. Vårdskador orsakar stort lidande för den enskilde och höga kostnader för samhället - lidande och kostnader som till viss del hade varit möjliga att undvika om adekvata åtgärder hade vidtagits av vården.

Det är av största betydelse att arbetet för att minska vårdskadorna fortsätter, och landstingens och regionernas arbete är helt avgörande för resultatet. Det viktigaste arbetet sker på lokal nivå där vården bedrivs. En god vårdhygien är central för patientsäkerheten. Städningen är en viktig del av vårdhygienen. Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården med mera. Svensk förening för vårdhygien har publicerat riktlinjer och rekommendationer för städ- och vårdpersonal. Det är ett samlat sakunderlag beträffande medel, metoder och frekvens för städning i vårdlokaler.

Redan när patientsäkerhetssatsningen inleddes 2011 var det tydligt från dåvarande regering att satsningens resultat skulle komma att behöva tas om hand inom ramen för ordinarie strukturer efter satsningens slut. Vare sig i föregående regerings budgetproposition för 2014 eller allianspartiernas budgetmotion hösten 2014 fanns något förslag om förlängning av patientsäkerhetssatsningen.

Patientsäkerhet är i dag en prioriterad fråga för regeringen och berörda myndigheter. Regeringen arbetar för närvarande med ett flertal satsningar med bäring på patientsäkerhet. Staten ökar också landstingens förutsättningar att förbättra vården, däribland patientsäkerhetsarbetet, genom den föreslagna satsningen på 1 miljard kronor extra 2016, följt av en höjning av det generella statsbidraget med 500 miljoner kronor årligen från och med 2017.

Riksrevisionen bedömer i sin rapport om granskningen av patientsäkerhetsområdet från juni 2015 att patientsäkerhetslagen utgör en god grund för att främja en hög patientsäkerhet. Inget behov av förändring av patientsäkerhetslagen redovisas i Riksrevisionens rapport. Däremot bedömer Riksrevisionen att landstingen inte förmår att fullt ut uppfylla patientsäkerhetslagens syfte och krav och att staten inte har gett vårdgivarna tillräckliga förutsättningar att främja en hög patientsäkerhet. Regeringen kommer att bemöta Riksrevisionens synpunkter i en skrivelse till riksdagen.

Socialstyrelsen har ett ansvar för patientsäkerhetsfrågorna inom ramen för sin instruktion och har även fortsatt i uppdrag att följa och analysera patientsäkerhetsutvecklingen under 2015. Myndigheten arbetar för närvarande med att ta fram definitioner av vissa centrala begrepp och har planlagt arbetet med vägledning om hur lagen ska tillämpas i fråga om patienters medverkan i patientsäkerhetsarbetet.

Regeringen avsätter även medel till Sveriges kommuner och landsting under 2015 för att fortsätta arbetet med att stödja vården i patientsäkerhetsarbetet.

För att skapa en mer effektiv och kraftfull tillsyn inom hälso- och sjukvård, socialtjänst med mera inrättades Inspektionen för vård och omsorg, IVO, den 1 juni 2013. Tidigare ansvarade Socialstyrelsen för tillsynen. För att förstärka tillsynen har regeringen anslagit extra medel för verksamheten. För 2014 anslogs 175 miljoner kronor extra, och för 2015 anslogs 150 miljoner kronor extra. Enligt instruktionen har IVO i uppgift att planera och genomföra tillsyn med utgångspunkt i egna riskanalyser. Regeringen ser i dag ingen anledning att förändra styrningen av deras verksamhet.

Därutöver har regeringen tillsatt Klagomålsutredningen med uppdrag att ge förslag på hur hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården kan bli mer ändamålsenlig. Utredningen har lämnat ett delbetänkande, som innehåller förslag till ett förändrat system för klagomålshanteringen. Utredningens förslag syftar bland annat till att skapa bättre förutsättningar för IVO att bedriva tillsyn. Slutbetänkandet ska redovisas senast den 31 december 2015.

Fru talman! Brister i städningen inom hälso- och sjukvården och omsorgen kan i värsta fall vara förenat med direkt livsfara, precis som långa väntetider för att genomgå livsnödvändig behandling. Det är helt oacceptabelt. Att städning och personlig hygien i vården hanteras på ett professionellt sätt är därför bokstavligt talat livsviktigt. Det är belagt att man med noggrann vårdhygien och hög kvalitet gällande städning minskar risken för vårdskador i form av vårdrelaterade infektioner, vilka i dag utgör 40 procent av vårdskadorna.

Vårdgivarnas och statens ansvar för patienternas säkerhet inom hälso- och sjukvården regleras i patientsäkerhetslagen, som alliansregeringen lät träda i kraft 2011. Syftet med lagen var att främja en hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Patientsäkerhetslagen är Sveriges första samlade lagstiftning på det här området och var helt nödvändig. Den tydliggör också statens uppgifter och ansvar på ett helt annat sätt än tidigare. Det ska vara ordning och reda i vården. Hälso- och sjukvård ska ges efter behov, med hög kvalitet och i rätt tid, oavsett var någonstans i landet man bor. Det är kvaliteten som ska främjas, och patientsäkerheten är en väldigt viktig del av detta.

Fru talman! Nu när vårdhygienen och städningen i vården brister är det problematiskt på flera sätt. Därför är det som till exempel tidningen Expressen har visat under oktober månad - brister som finns på sjukhus och vårdinrättningar över hela Sverige - otroligt allvarligt. Så här får det inte gå till i hälso- och sjukvården. Slarv och brister i personlig hygien är förenat med livsfara.

Trots att det har skett förbättringar sedan alliansregeringens lagstiftning från 2011 är det fortsatt så att ungefär 700 personer varje år avlider till följd av undvikbara vårdskador. Så sent som 2008 var den siffran 3 000 patienter. Sveriges Kommuner och Landsting beräknar att kostnaden för vårdskador, förutom allt mänskligt lidande, är 7-8 miljarder kronor per år. Det räknas i extra vårddygn men även i övriga samhällsekonomiska kostnader, som till exempel längre sjukskrivningar. Detta är en orimlig utveckling.

Moderaterna är självkritiska. Vi införde en enormt klok lagstiftning, men nu måste nästa steg tas. Mer måste göras, för så här får det inte gå till. När man är skör, utsatt och sjuk och kommer till sjukvården ska man få hjälp; man ska inte mötas av smuts eller snusk.

Jag vill därför säga till ansvarigt statsråd att jag tycker att det är hög tid att också vänsterregeringen tar patientsäkerheten på största allvar. Vi har lagt ett antal konkreta förslag på riksdagens bord, och riksdagen har nu att ta ställning till dem. Alla partier har att förhålla sig till dem. Jag vill dock fortsätta att ställa mina konkreta frågor till statsrådet Gabriel Wikström.

Avser statsrådet att vidta några omedelbara konkreta åtgärder med anledning av det som har uppdagats och de brister vi fortsatt ser finns? Funderar statsrådet över nationella strategier för att utveckla patientsäkerhetsarbetet och ta ett helhetsgrepp som fullföljer hälso- och sjukvårdslagstiftningen? Den är väldigt tydlig både när det gäller kvalitet och patientsäkerhet. På vilket sätt avser statsrådet att vidareutveckla befintlig lagstiftning?

Fru talman! Jag vill passa på att tacka Cecilia Widegren för att hon har ställt den här interpellationen. Som har sagts av både mig och Cecilia Widegren är detta en oerhört angelägen fråga. Det är viktigt att den debatteras också på nationell nivå för att vi ska kunna vända och vrida på varje sten och se vad mer vi kan göra för att förbättra patientsäkerhetsarbetet.

För min del är den närmaste tidens åtgärder inriktade på att ta fasta på den kritik som inte minst Riksrevisionen har haft och som handlar om hur vi kan få den lag som nu finns på plats att också tillämpas i praktiken. Hur kan vi se till att det bedrivs ett aktivt och systematiskt patientsäkerhetsarbete, många gånger med just hygien och städning i fokus? Det handlar om att få ned antalet vårdskador och naturligtvis förbättra tryggheten inom hälso- och sjukvården, både för patienter och för professionen.

Därför pågår det just nu en utredning som håller på att se över klagomålshanteringssystemet. Det kan tyckas förvånande - vad har detta att göra med möjligheten att förbättra hygienrutinerna? Jo, det är så här: Statens verktyg för att bedriva tillsyn av hälso- och sjukvården är Inspektionen för vård och omsorg. I dag har denna myndighet väldigt många klagomål på sitt bord, vilket gör att man får ägna väldigt mycket tid åt klagomål som andra har initierat. Man har dock inte lika mycket tid till egeninitierad tillsyn, det vill säga att själv åka ut och göra inspektioner - men också ha den nödvändiga återkoppling till verksamheten som är så viktig för ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.

Med den nya rutinen och klagomålshanteringen, där man kan jobba mer effektivt, kan man både frigöra resurser och naturligtvis hitta nya rutiner för att sköta klagomålshanteringen annorlunda. Då frigörs tid till mer av egeninitierad tillsyn som leder till att man kan förbättra systematiken i just patientsäkerhetsarbetet. Det tror jag är en väldigt viktig del.

En annan del som ofta lyfts fram i debatten om varför lagar och regler inte i tillräckligt stor utsträckning följs inom hälso- och sjukvården är många gånger bristen på tid eller personalbrist som kan finnas på sina håll inom hälso- och sjukvården. För att möta just detta har regeringen ett arbete igång tillsammans med relevanta aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn där vi ser över vad vi tillsammans kan göra för att förbättra kompetensförsörjningen och använda professionernas tid på ett smartare sätt. Men vi tillför också mer medel i den budget som vi har lagt på riksdagens bord. De närmaste tre åren handlar det om totalt 2 miljarder i generella statsbidragshöjningar som jag tror kommer att leda till bättre ekonomiska förutsättningar för landstingen att jobba systematiskt med frågor som inte minst rör patientsäkerhetsarbetet.

Jag kan bara notera att de generella statsbidragshöjningar som regeringen föreslår inte finns med i den moderata budgeten, vilket jag tycker är väldigt tråkigt.

Fru talman! Det är ett läge där det är allvarligt och farligt att slå sig till ro och känna sig nöjd. Jag tror inte att vi längre har råd med dåligt städade sjukhus eller vårdinrättningar. Det är direkt förenat med livsfara och mänskligt lidande. Pengarna, 7-8 miljarder, skulle kunna användas på ett mycket bättre sätt för att stärka kvaliteten i hälso- och sjukvården.

Vårdskadorna i dag utgör närmare två fullastade jumbojetplan årligen som inte landar på ett bra sätt. Det är inte acceptabelt.

Patientsäkerhetslagstiftningen får beröm av statsrådet, och det är glädjande, för det tydliggör att det måste till åtgärder, rutiner och systematik. I mars varje år kommer en berättelse om patientsäkerhet. Men när man ser utvecklingen, att det fortfarande är två jumbojetplan fullastade med patienter som inte landar som de ska, kanske man måste ta fler ökade initiativ, och det är lite grann det jag efterfrågar.

Statsrådet räknade upp ett antal förslag och ett antal utredningar som alliansregeringen tillsatte, och det är gott nog. Men anledningen till den här interpellationsdebatten är frågan om statsrådet är beredd att göra ytterligare för att fullt ut ta det läge som fortsatt råder på allvar. Därav kommer min fråga om statsrådet avser att vidta de omedelbart konkreta åtgärderna.

Vi har för riksdagen presenterat ett förslag om en generell tillståndsplikt för vårdinrättningar. Kommer Socialdemokraterna att ställa upp på det? Vi har presenterat ett förslag om att dra tillbaka tillstånd när man inte lever upp till svensk lagstiftning, till exempel patientsäkerhetslagstiftningen. Skulle kraftfullare sanktioner vara någonting som statsrådet kan vara intresserad av att titta på som en konkret åtgärd? Eller kan statsrådet till och med fundera över om det ska vara utbildningskrav på de lokalvårdare som vi har på våra vårdinrättningar, till exempel kurser i mikrobiologi, för att öka kunskapen?

Det finns ett antal konkreta åtgärder, och riksdagen kommer att behandla dem under året. Men min fråga är vad regeringen kommer att göra under tiden för att få till stånd ett antal viktiga moment för att få systematiken och rutinerna på plats. Lagstiftningen är en del, men det politiska ledarskapet är det jag efterfrågar. Var är det politiska ledarskapet från vänsterregeringen och statsrådet Gabriel Wikström för att åstadkomma de här förändringarna?

Jag tror inte att det räcker med ord. Jag tror heller inte att man kan lura vårdens medarbetare med att säga att det kommer några kronor i extra statsbidrag till de hundratals miljarder som vi i dag redan lägger på svensk hälso- och sjukvård.

Ytterst handlar det om att göra lite mer rätt från början - kunskap som i dag vårdens medarbetare många gånger har. Men var finns systematiken för att få den på plats? Avser statsrådet att återkomma till riksdagen med konkreta åtgärder med anledning av detta? Jag nämnde ett antal av dem. Statsrådet får också möjlighet att svara på om Socialdemokraterna kommer att ställa sig bakom de förslag som redan finns på riksdagens bord om stärkt patientsäkerhet.

Fru talman! Jag redovisade inte bara de utredningar som är på gång och som jag tror kommer att ge ett väldigt värdefullt underlag för att förbättra systematiken och rutinerna när det gäller patientsäkerhetsarbetet. Jag redovisade också de satsningar som regeringen lägger fram i budgeten för nästkommande år och som kommer att innebära rejäla tillskott till hälso- och sjukvården och förbättrade ekonomiska förutsättningar, inte minst för att kunna bedriva ett gott patientsäkerhetsarbete.

Cecilia Widegren säger att det är farligt att slå sig till ro. Jag tycker att jag både i mitt interpellationssvar och i mitt senaste inlägg visade att jag definitivt inte slår mig till ro, och det gör inte heller regeringen. Men vår inställning skiljer sig lite från Cecilia Widegrens och Moderaternas inställning till exakt vad som behöver göras just nu.

Precis som Riksrevisionen tror jag inte att det i första hand är en lagstiftningsfråga, att vi behöver göra förändringar i lagstiftningen som riksdagen ska ta ställning till. Det viktigaste tror jag är att riksdagen tar ställning för mer resurser till hälso- och sjukvården och att vi sedan grundligt, så som vi gör med de utredningar som är igång, ser över hur vi kan få en bättre fungerande klagomålshantering inom Inspektionen för vård och omsorg och på det sättet frigöra resurser till den egeninitierade tillsynen.

Om man efterfrågar ett systematiskt arbete med patientsäkerheten kan man inte bara jobba med brandkårsutryckningar. Cecilia Widegren verkar vilja att staten här och nu ska gå in och göra extrainsatser inom hälso- och sjukvården. Men då har hon missat vad som är poängen med både Riksrevisionens och andra instansers granskning, nämligen att det måste vara det lokala arbetet som står i centrum. Det måste finnas ett ansvarstagande i verksamheten för de här frågorna för att man på allvar ska kunna få en långsiktig förbättring, inte minst när det gäller städningen och därmed också patientsäkerhetsarbetet.

Om staten sysslar med brandkårsutryckningar finns risken att man aldrig får till det systematiska arbetet lokalt, att man aldrig känner ett lokalt ägandeskap. Det tror jag vore ett stort problem för hälso- och sjukvården och skulle göra att man inte kan komma till rätta med de grundläggande rutinerna och den systematik som så väl behövs.

Så här på slutet kan jag inte låta bli att ställa en fråga. Jag har här redovisat regeringens politik och hur vi avser att systematiskt jobba med den här frågan för att förbättra statens tillsyn och den kunskap som återförs till verksamheterna. Jag har också redovisat de ökade generella statsbidrag som regeringen har i sin budget. Men jag har ändå inte fått svar på frågan: Varför säger Moderaterna nej till ökade generella statsbidrag till landstingen? Ser man inte att landstingen behöver mer ekonomiska resurser för att klara sitt viktiga uppdrag, inte minst när det gäller patientsäkerhetsarbetet och inte minst när det gäller städningen av våra sjukhus?

Fru talman! Jag efterfrågar konkreta åtgärder från statsrådet, och statsrådet läser då upp ett antal som alliansregeringen har presenterat och också igångsatt. Men några konkreta förslag har statsrådet inte levererat hit till riksdagen under det här året. Jag har tittat på propositionslistan, och den är väldigt tom. Det finns ingenting där som säger att det kommer några förstärkningar kopplade till patientsäkerheten.

Sveriges Kommuner och Landsting visar att dessa vårdskador ger 1,5 miljoner extra vårddygn per år. Det duger inte. Det handlar om 7-8 miljarder som skulle kunna användas bättre i svensk hälso- och sjukvård. Det är mycket mer än de extra resurser som statsrådet säger ska räcka till höjda vårdlöner, bättre kompetensförsörjning, ökad patientsäkerhet, vårdlyft och alla önskemål som statsrådet har. Men detta ger mindre mänskligt lidande och ännu mer resurser till svensk hälso-och sjukvård.

Det görs en uppräkning av samlad lagstiftning, som alliansregeringen tillsatte, uppdrag och utredning, som alliansregeringen tillsatte, och ökade resurser, som alliansregeringen tillsatte. Här nämns också de skattehöjningar som nu sker, inte minst på unga människors arbete, som ett sätt att få bättre vårdhygien på våra sjukhus och vårdinrättningar.

Nej, fru talman, det är konkreta åtgärder som behövs. Jag har inte fått något svar på vad man tycker om att dra tillbaka tillstånd, om skarpare sanktioner och utbildningskrav. Ta något av dessa konkreta förslag! Agera och lägg fram förslag så att det inte bara blir ord! Det blir lätt bara det annars.

Låt oss ses igen om sex månader här i Sveriges riksdag för att se vad statsrådet har lagt fram för konkreta förslag och åtgärder. Det är i alla fall något konkret att återkomma till. Det blir en utvärdering av denna diskussion så att det inte bara blir ord utan också verklighet.

Fru talman! Cecilia Widegren hänvisar gång på gång till att regeringen inte har lagt fram några förslag i riksdagen om detta arbete. Men jag har om och om igen försökt förklara för Cecilia Widegren att inte minst Riksrevisionen pekar på att det inte i första hand är ett lagstiftningsarbete och ett beslut i Sveriges riksdag som behövs för att förbättra patientsäkerheten och städningen på svenska sjukhus. Det som behövs är att man tillämpar lagen mycket bättre.

Jag har också redovisat tre stora åtgärder som regeringen har vidtagit eller avser att vidta för att ge landstingen bättre förutsättningar att tillämpa lagen.

För det första har vi Klagomålsutredningen som kommer att titta på ett bättre klagomålshanteringssystem för Inspektionen för vård och omsorg. Kan det sättas i sjön, vilket jag hoppas, kommer det att leda till att Ivo får mer resurser att ägna åt det viktiga egentillsynsarbetet och därmed också bidra till att vi får en bättre tillämpning av lagen.

För det andra för vi samtal med arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom hälso- och sjukvården för att få till en bättre fungerande kompetensförsörjning så att personalen inom hälso- och sjukvården har tid att följa de hygienrutiner som finns och föra ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. Vi får många rapporter från verkligheten om att man inte alltid hinner med detta. Det är givetvis förskräckligt.

För det tredje tillför vi extra medel. De närmaste tre åren handlar det om totalt 2 miljarder kronor extra till hälso- och sjukvården i generella statsbidragshöjningar.

Min fråga kvarstår: Hur kan Cecilia Widegren raljera över att regeringens pengar inte räcker när hon själv har anslagit betydligt mindre pengar till hälso- och sjukvården i sin budget?

Överläggningen var härmed avslutad.