Våldsskildringsrådets rapport

Herr talman! Kerstin Lundgren har ställt två frå- gor till mig rörande skydd av minderåriga och Vålds- skildringsrådets uppdrag. För det första frågar hon mig vilka ytterligare åtgärder jag är beredd att vidta för att förstärka självregleringen inom berörda bran- scher och uppnå en effektiv skyddsnivå, främst för barnen. För det andra frågar hon mig om jag är be- redd att ta initiativ till en översyn av nuvarande di- rektiv till Våldsskildringsrådet i syfte att förstärka arbetet mot våldskulturen och då inte minst det sexu- aliserade våldet som drabbar kvinnor och barn. En del av målet för statens mediepolitik är att motverka skadliga inslag i massmedierna. Det finns olika medel som kan användas för att uppnå detta mål. Ett medel är lagstiftning. Andra medel är åtgär- der som självreglering, kunskapsspridning och infor- mation. Våldsskildringsrådet fick redan år 1998 rege- ringens uppdrag att informera, följa och stödja medi- ebranschernas självreglerande arbete med frågor som omfattas av EU:s rekommendation med syfte att stärka skyddet för minderåriga och den mänskliga värdigheten (rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998). Våldsskildringsrådets senaste rapport i frågan lämnades den 31 januari i år. I rapporten nämns ett nytt initiativ till självreglering, ett gemensamt euro- peiskt märkningssystem för dator- och TV-spel, vil- ket började lanseras under hösten 2002. Av Vålds- skildringsrådets rapport framgår också att rådets kontakter och samarbete med IT-branschen har ut- vecklats påtagligt sedan den förra rapporten, som lämnades i januari 2002. En viktig bidragande orsak till detta är EU-projektet SAFT (Safety and Aware- ness for Tweens), ett informations- och utbildnings- projekt för en säkrare användning av Internet bland barn och unga, där Våldsskildringsrådet ingår som svensk partner. Projektet finansieras med EU-medel inom ramen för programmet Internet Action Plan, och målgrupper är föräldrar, barn och unga, lärare och massmedierna. Syftet är att öka medvetenheten om både farorna och fördelarna med Internet när det gäller barn och ungdomar. Sju partner i fem länder medverkar i projektet, och branschen har åtagit sig en viktig del i genomförandet. Branschorganisationen IT-företagen ansvarar för den svenska branschdelen av projektet. Förhoppningen är att Våldsskildringsrådet ska kunna fungera som effektiv partner och pådrivare i detta arbete. Det är något som i kombination med Våldsskildringsrådets övriga insatser och den lag- stiftning som finns på området kan bidra till en god skyddsnivå för barn och ungdomar vad gäller skadligt medieinnehåll. Förändringarna inom mediesektorn innebär att Våldsskildringsrådets uppgifter blir alltmer angeläg- na. Samtidigt medför utvecklingen ett behov av för- nyelse vad gäller rådets uppdrag. För närvarande pågår en beredning inom Regeringskansliet av tilläggsdirektiv till Våldsskildringsrådet, där rådets uppdrag moderniseras och anpassas till det förändra- de medielandskapet. Det är dock viktigt att påpeka att Våldsskildringsrådets verksamhet i första hand handlar om medieinnehåll och mediepåverkan, med huvudsaklig inriktning på barn och ungdomar. Frihet från könsrelaterat våld är i övrigt ett viktigt mål för regeringens jämställdhetspolitik. Ett omfattande ar- bete för kvinnofrid och jämställdhet bedrivs såväl av regeringen som av en rad myndigheter och organisa- tioner.

Herr talman! Tack, kulturministern, för svaren på mina frågor. Det låter hoppfullt, såtillvida att rege- ringen uppenbarligen har för avsikt att se över nuva- rande uppdrag. Sedan är det frågan om vad översynen leder till. När vi har diskuterat yttrandefrihet och tryckfrihet i kammaren har det funnits, och finns, frågor om förbud, frågor om åtgärder för att komma till rätta med den tillvänjning som sker till allt grövre våld, som ytterst drabbar barn men också många kvinnor. För någon vecka sedan hade vi en debatt i kammaren om anspelningspornografi och andra sådana frågor. Dessa frågor upprör många människor. Det är viktigt att vi från samhällets sida ser de många delarna i uppdraget. Dels ska vi värna och hävda yttrande- och tryckfriheten, dels ska vi hävda kulturens frihet. Det är en del av kulturens uppdrag att tänja gränser. Men det måste vara en viktig uppgift för oss från samhäl- lets sida att markera när gränser passeras, när skada uppkommer - inte minst utifrån barnkonventionens tydliga uppdrag att värna barnens rätt. Våldsskildringsrådet har varit den instans som ska väga samman och följa vad som händer inom medie- området. Även om ett av de uppdrag som ministern hänvisar till var från 1998, har Våldsskildringsrådet 13 år på nacken. Det är klart att det har hänt mycket under tiden. Det finns all anledning att se över upp- draget till rådet för att få det mer anpassat till vad som har hänt och inte minst till barnkonventionen. Jag noterade i svaret på min interpellation att Våldsskildringsrådets uppdrag från 1998 var att in- formera, följa och stödja mediebranschernas själv- reglerande arbete. Det är viktigt. Men i direktivet från EU fanns också med ett tydligt uppdrag att främja utvecklandet av nationella system som ska skydda barn och mänsklig värdighet. Den främjandedel som fanns i direktivet har fått en alltför passiv hållning i regeringens hittillsvarande uppdrag till Våldsskild- ringsrådet. Det skulle vara bra att få en beskrivning av - om ministern kan lätta lite på förlåten - det tilläggsdirek- tiv som är i vardande. Kommer det att rätta till en del av detta? Det känns inte heller riktigt bra när minis- tern säger att förhoppningen är att Våldsskildringsrå- det ska fungera som effektiv partner och pådrivare i arbetet. Jag hoppas att regeringen kan vara mer tydlig än att hysa förhoppningar när det gäller Våldsskild- ringsrådets roll i den delen. Avslutningsvis, herr talman, undrar jag också när det här tilläggsdirektivet kan komma att förverkligas, när regeringen kan tänkas ta beslut i den frågan.

Herr talman! Jag delar helt interpellantens be- skrivning av den vardag som framför allt barn och unga möter, som är en vardag fylld av sexualiserade och kommersialiserade budskap. Vi som har politiska uppdrag har ett stort ansvar för att sätta gränser, utan att kränka de grundlagar vi har och självfallet den konstnärliga friheten. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att ar- beta med den lagstiftande delen. Det är inte helt lätt att komma fram med förslag på det området, eftersom vi har en väldigt vittgående yttrande- och tryckfri- hetslagstiftning, och ska ha en sådan. Det betyder inte att arbetet inte löper vidare med att försöka finna regelverk och lagstiftning, som måste vara grunden för mycket av gränssättandet på det här området. Den andra delen handlar om informationsverk- samhet, attitydpåverkan, utbildning och självregle- ring. Det är där Våldsskildringsrådet hela tiden har haft sitt uppdrag. De tilläggsdirektiv vi arbetar med nu hoppas jag ska bli klara i god tid före sommaren. De kommer - förhoppningsvis, får jag säga, eftersom vi inte är klara med beredningen än - att innebära en koncentration på uppdraget, så att det inte är så brett och därmed blir urvattnat. Det ska koncentreras mer tydligt till barn och unga och bli mer aktivistiskt, så att det inte bara handlar om att främja och följa utan om att söka åstadkomma väldigt tydliga resultat. Med denna höga ambition arbetar vi just nu. Jag återkommer gärna i en diskussion med interpellanten om resultaten när vi är klara med direktiven.

Herr talman! Tack, ministern, för klargörandet att vi före sommaren kan ha nya direktiv på det här om- rådet. Jag ser också fram mot en tydlighet, som också är lättare att följa upp än det som har varit. Det har också kommit en del rapporter, och jag har svårt att se vad de egentligen har lett till. De pekar ändå på en del problem. Har då branschen själv eller andra tagit hand om de här problemen? Den delen är svår att följa upp, åtminstone med enkla metoder. Det är bra att vi kan få en tydligare uppföljning. Avvägningen mellan lagstiftande åtgärder och det som vi också pratar om att vi aktivt ute i samhället - på den politiska nivån men också som medmänniskor - agerar för att sätta gränser handlar om hur pass effektiva motkrafterna kan vara. Om Våldsskildrings- rådets uppdrag kan bli tydligt och få en bra effekt, inte minst för skyddet av barnen, är det ett viktigt inslag i just en sådan bedömning, om man behöver stärka lagstiftningen eller kan jobba vidare. Jag tackar för ministerns svar och hoppas att man i ett sådant koncentrerat, fokuserat uppdrag inte tän- ker bort just den oerhörda betydelse som våldsskild- ringarna i den här tappningen har också när det gäller jämställdhet. Det får inte vara ett separat politikområ- de. Självklart är det här en del av den normsättande verksamheten, som har betydelse också för hur jäm- ställdheten kan förverkligas.

Herr talman! Michael Hagberg har frågat mig vad jag avser att göra för att garantera de svenska konsu- menterna säkra och trygga livsmedel. Han tar också upp därtill relaterade frågor kring salmonellatest, köttberedningar och ursprungsmärkning. Låt mig inledningsvis säga att Sveriges inställning är att vi ska ha så säkra och trygga livsmedel som över huvud taget är möjligt. Detta är mycket viktigt ur ett folkhälso- och därmed också ur ett konsument- perspektiv. Vi har en unik salmonellasituation i detta land, och vi tillsammans med Finland är de enda länder som har så kallade salmonellagarantier visavi EU. Garantierna, som gäller kött, ägg och levande djur och omfattar djurslagen nöt, svin och fjäderfä, ger oss rätt att kräva intyg om salmonellafrihet vid införsel från annat EU-land. Det är angeläget att upp- nå en likvärdig säkerhetsnivå inom EU beträffande salmonella. Under hela förra året förhandlades EU:s zoonos- och hygienlagstiftning, och vi framförde med kraft vår helhetssyn på livsmedelskedjan, där ett livsmedel aldrig blir bättre än den svagaste länken i kedjan. När det gäller salmonella är vi ett föregångsland, vars hantering av salmonella väcker allt större intres- se i EU. Dessutom lyckades vi i förhandlingarna i fjol utvidga salmonellagarantierna till att omfatta även malet kött av fjäderfä. Detta kommer naturligtvis konsumenterna till godo när handeln kommer i gång - tidigare förbjöd EG:s regelverk handel med malet kött. Jag vill naturligtvis att de livsmedel konsumenter- na köper ska vara säkra och trygga, och garantierna är ett sätt att tillgodose detta. Enligt kommissionens uppfattning omfattas dock inte köttberedningar av salmonellagarantierna, detta trots att Sverige har agerat kraftfullt inom EU-arbetet för att tydliggöra att garantierna även omfattar beredningar. Jag kommer självfallet att fortsätta detta arbete. Genom att vatten sprutas in i kött ändras klassifi- ceringen från färskt kött till köttberedning. Detta förfarande är helt lagligt men kan starkt ifrågasättas om syftet är att kringgå reglerna. Förfarandet innebär att Sverige för närvarande inte kan ställa krav på salmonellatestning. Livsmedelshandlarna kan dock själva ställa krav på salmonellafrihet vid införsel av köttberedningar. De kan dessutom om de så önskar själva låta salmonellatesta det kött som köps från annat EU-land och som inte omfattas av garantierna. Vad gäller mängden vatten i kött har branschen i Sverige träffat en överenskommelse om att den hög- sta tillåtna mängden är 13 %. I övrigt finns inga reg- ler för hur mycket vatten en köttberedning får inne- hålla, men däremot måste vatteninnehållet deklareras korrekt. Självfallet är det bra om konsumenterna ges in- formation om varifrån köttet kommer. När det gäller fjäderfä finns inget generellt krav på att ursprungs- landet måste sättas ut om inte ett utelämnande kan vilseleda konsumenten. I alla sammanhang är det dock bra med konsumentupplysning så att konsu- menterna kan göra medvetna val. Jag kommer att fortsätta arbetet för konsumenter- nas bästa, och vad det gäller köttberedningar kommer jag att ta upp frågan inom EU igen.