Vägran att testa sig för covid-19

Fru talman! har frågat mig om jag anser att det är acceptabelt att utvisningar skjuts upp på grund av att de som har fått ett utvisningsbeslut vägrar att testa sig för covid-19 och om jag avser att vidta några andra åtgärder än dem som nämnts i riksdagsfrågor på samma tema, det vill säga att kunna genomföra covidtester med tvång och indragen dagersättning för dem som vägrar testa sig, vilka jag enligt Malmer Stenergard ska ha avvisat.

Inledningsvis vill jag understryka att återvändandefrågorna är viktiga för regeringen och att jag i detta skede varken avvisar eller utlovar åtgärder. Sedan 2014 har fler än 88 000 före detta asylsökande lämnat Sverige, och regeringen är angelägen om ett långsiktigt väl fungerande återvändande.

För att kunna upprätthålla en human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationspolitik måste de som efter en rättssäker prövning av sina asylskäl fått ett avslagsbeslut återvända så snabbt som möjligt. Återvändandet ska i första hand ske frivilligt, men annars med tvång. Detta gäller även under rådande pandemi. Pandemin medför emellertid särskilda utmaningar för arbetet med återvändande. Det gäller bland annat möjligheten att hålla personer i förvar och att verkställa beslut om av- och utvisning.

I smittskyddslagen finns bestämmelser om personinriktade tvångsåtgärder såsom till exempel tvångsundersökning. Covid-19 är en allmän- och samhällsfarlig sjukdom för vilken det är möjligt att i vissa fall genomföra tvångsundersökningar enligt smittskyddslagen. En tvångsundersökning innebär ett betydande integritetsintrång, och det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att den aktuella personen kan vara smittad och finnas en påtaglig risk för att andra människor kan smittas. Vilka undersökningar och prov som ska göras respektive tas får avgöras från fall till fall. Även i utlänningslagen finns vissa bestämmelser om tvångsåtgärder, men de har ett annat syfte än vad som nu skulle vara fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tvångstestning av människor som ska återvända har alltså inte stöd i dagens lagstiftning. Tvångstestning - och i förlängningen förmodligen också tvångsvaccinering - är en mycket långtgående åtgärd som kräver noggranna överväganden. Det skulle dessutom ta lång tid att ändra lagen, och det finns även grundlagsaspekter att ta hänsyn till.

Vad beträffar dagersättningen kan den sättas ned i vissa fall. Det kan handla om att den asylsökande utan giltigt skäl vägrar att medverka till nödvändiga åtgärder för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas. Det är alltså upp till de rättstillämpande myndigheterna, i detta fall Migrationsverket och förvaltningsdomstolarna, att avgöra om och när det är fråga om en sådan situation.

Den pågående pandemin ställer olika samhällsfunktioner under prövning. Vi är fortfarande i ett mycket ansträngt läge, och det är oundvikligt att allt inte kan fungera som vanligt. Det gäller också återvändandet. Även under nu rådande omständigheter är utgångspunkten alltjämt att ett land enligt folkrättsliga principer är skyldigt att återta sina medborgare. Också i rådande situation måste återvändandet fungera.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

För att vi ska få ordning och reda i asylsystemet måste ett ja vara ett ja och ett nej vara ett nej. Har man fått ett nej på sin asylansökan ska man lämna landet. I dag fungerar inte det. Bara hälften av dem som har fått ett utvisningsbeslut lämnar landet frivilligt. Ett stort antal personer väljer varje år att gå under jorden i stället för att följa beslut om utvisning, och i dag bedöms uppemot 50 000 personer leva utan tillstånd i Sverige.

Det svenska återvändandearbetet har fått omfattande kritik av bland andra Delegationen för migrationsstudier och Riksrevisionen. Ny forskning visar att Norge och Nederländerna har dubbelt så hög nivå på återvändandet som Sverige. När återvändandet inte fungerar leder det till att fler väljer att söka sig till just Sverige, eftersom de vet att det är stor chans att de får stanna.

Fru talman! Runt årsskiftet rapporterade medierna om ett nytt sätt att undvika eller förhala utvisning. De som är intagna på förvar i väntan på utvisning kan genom att vägra att testa sig för covid-19 undvika att bli utvisade därför att många länder som ska ta emot dem som utvisas kräver ett negativt test, till exempel Afghanistan.

Därför har jag frågat migrationsministern om han anser att det är acceptabelt att utvisningar skjuts upp därför att de som har fått ett utvisningsbeslut vägrar att testa sig för covid-19 och om ministern avser att vidta några åtgärder för att komma till rätta med det.

I sitt svar redogör ministern för gällande regelverk och konstaterar att det inte är möjligt att med dagens lagstiftning genomföra tvångstester. Detta är jag väl medveten om, och det är därför jag föreslår att man skyndsamt ändrar lagen.

Fru talman! Det måste alltid göras avvägningar när det gäller åtgärder som riskerar att leda till integritetsintrång. Det är jag väl medveten om. Men jag tycker inte att det är så svårt att göra den avvägningen i det här fallet. Vi kan omhänderta dessa personer med tvång, vi kan låsa in dem med tvång och vi kan avvisa dem med tvång. Om det krävs att de har tagit ett covidtest för att man ska kunna utvisa dem borde man även kunna göra det med tvång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gläder mig att Morgan Johansson ändå säger att han inte avvisar några åtgärder. Om han håller med mig om att det är orimligt att en person som har fått ett utvisningsbeslut själv kan välja att skjuta upp det efter eget godtycke, borde han då inte göra något åt detta så snart som möjligt?

Fru talman! Först, när det gäller den fråga som Maria Malmer Stenergard tar upp, att det är fler som söker sig till Sverige och risken för det, har vi nu det lägsta antalet asylsökande på 20 år. Det är också allt färre och en mindre andel av de asylsökande som kommer till EU som söker sig till Sverige. På Moderaternas tid var det 12 procent av alla asylsökande som kom till EU som sökte sig till Sverige. I dag är det 3 procent, så både antalet och andelen som kommer till Sverige har minskat.

Sedan, när det gäller återvändande, är Sverige ett av de länder i EU som är bäst på att verkligen genomföra återvändanden. Det visar de utvärderingar som har gjorts. Det finns många som pratar om återvändande, men Sverige är ett land som prioriterar och verkligen verkställer dem. Jag påstår att det också har gått allt bättre på senare år på grund av att vi nu har bättre samarbete med ett antal länder. På Moderaternas tid kunde återvändanden knappt verkställas alls, exempelvis till Afghanistan, än mindre till Marocko, för det fanns inte sådana avtal och samarbeten som vi har nu och som vår regering har satt upp.

Sedan 2014 har alltså nästan 90 000 före detta asylsökande lämnat Sverige och åkt antingen till ett annat EU-land - i Dublinärenden - eller tillbaka till sitt hemland. Det är i genomsnitt fler än 1 000 per månad. Ungefär en fjärdedel har skett med tvång, resten frivilligt. Det har fungerat också under pandemin - överraskande nog, skulle jag vilja säga. Förra året lämnade nästan 7 800 före detta asylsökande Sverige, trots pandemin. Det är fler än vad många kanske hade förväntat sig, med tanke på hur resemöjligheterna har försämrats. Det har funkat också till svårare länder. Även till Afghanistan har vi kunnat verkställa återvändanden. Vi genomförde drygt 130 återvändanden till Afghanistan förra året, och till Irak var det ungefär 250 återvändanden.

Jag påstår alltså att det generellt sett har fungerat på ett bättre sätt än vad många kanske hade väntat sig. Och siffrorna kommer att stiga igen när pandemin är över. Men alla flyg blir inte av. Vi hade till exempel ett flyg före jul som fick ställas in. Det berodde dock inte på att det var någon som vägrade testa sig - alla var nämligen testade - utan på att en av Kriminalvårdens medföljande personal befanns smittad. Då fick också de andra sättas i karantän och flyget ställas in. De som skulle avvisas kördes tillbaka till förvaret. Detta är olyckligt, men det är sådant som händer. Flygningarna kommer alltså att återupptas när möjligheten finns.

Kan man då tvångstesta någon? Nej, det kan man inte, enligt nuvarande lagstiftning. Men det finns en möjlighet att sätta ned dagersättningen för den som vägrar. När det gäller att inte kunna tvångstesta är Sverige inte ensamt. Till exempel har Norge, som Maria Malmer Stenergard nämnde, inte möjlighet till tvångstestning, inte heller Österrike, Finland, Frankrike eller Holland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att genomföra en sådan lagändring medan pandemin pågår påstår jag är omöjligt. Det är fråga om kroppsingrepp med tvång. Det är starkt ingripande åtgärder med grundlagsaspekter. Sådant kan man inte hasta fram. Det är i så fall bättre att föra en dialog med de länder det gäller om att de ska ändra sina regler på den här punkten eller testa dem själva när de kommer på plats. Det är ett mycket lättare sätt att hantera den här frågan. En sådan dialog kommer vi att föra med de aktuella länderna. Men det här är i alla händelser ett problem som går över efter hand som vi tar oss igenom pandemin.

Fru talman! Jag måste säga att jag är rätt förvånad över att migrationsministern är så nöjd med det svenska återvändandearbetet. Varje genomfört återvändande är bra, men vi kan inte vara nöjda. Länder som Norge och Nederländerna har enligt ny forskning visat sig vara dubbelt så bra på återvändande som Sverige. Jag tycker att vi hellre ska jämföra oss med jämförbara länder än med länder som exempelvis Spanien eller Italien.

Men jag vill gå tillbaka till frågan om testning av personer som ska utvisas. På förvar sitter personer som ska utvisas och där man bedömer att det finns en risk att de kan komma att avvika innan utvisningen verkställs. Där får man sitta max ett år som asylsökande. Det har nu kommit till min kännedom att förvarstagna numera mycket väl vet att de genom att vägra testning för covid-19 snart kommer att kunna släppas ur förvaret eftersom de närmar sig ettårsgränsen. Om de inte hade vägrat hade utvisningen kunnat verkställas, eftersom flyg var på gång.

Att avbryta verkställigheten i ett så sent skede medför stora kostnader för samhället. Att dessutom tvingas släppa dem ur förvar för att ett år har gått och de vägrar testa sig är helt oacceptabelt. Vi har extremt få förvarsplatser, och de som vi använder måste också leda till utvisning. Gränspolisen larmar ju hela tiden om att när de påträffar en person som inte har rätt att vistas i landet och de vill ta in den på förvar vet de att de måste släppa någon annan ur förvaret. Sådan platsbrist är det.

Fru talman! Man kan absolut välja att peka på länder som inte har den här möjligheten, eller så kan man - om man verkligen vill lyckas med återvändandearbetet och genomföra åtgärder - titta på länder som faktiskt gör detta, till exempel Tyskland, som är ett jämförbart land. De genomför tester tvångsvis.

Jag blir också väldigt förvånad över att ministern antyder att det inte har skett att man varit tvungen att stoppa utvisningar för att någon vägrat att testa sig. Han hänvisar i stället bara till en situation där personalen visat sig vara smittad. Förnekar ministern att utvisningar har hindrats för att de som skulle utvisas vägrat att testa sig?

Det är absolut mycket möjligt att denna typ av regelförändringar inte kommer att kunna vara på plats innan den här pandemin är över. Men jag hoppas att regeringen har lärt sig en läxa. Pandemier kommer att komma igen. Då måste samhället vara mycket bättre rustat för att möta dem inom alla sektorer.

Fru talman! De utvärderingar som har gjorts av återvändanden visar att Sverige är ett av de bättre länderna på att verkligen verkställa dem. När jag träffar övriga migrationsministrar i EU är det som sagt ofta väldigt mycket prat om återvändande och hur viktigt det är. Sedan kan man titta på rena fakta om hur många som återvänder från just de länderna. Då visar det sig att det ofta är väldigt mycket prat men väldigt lite verkstad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har vi inte pratat så mycket om återvändande förrän kanske nu på senare år. Men vi har varit ett av de länder som verkligen verkställt utvisningar, och vi har ett fungerande system. Ett normalår har vi ett återvändande på nästan 1 000 i månaden, sedan 2014 till och med över 1 000 i månaden. Det är faktiskt ganska bra resultat, vill jag påstå. Det har visat sig att vi har ett fungerande system, både för Dublinärenden och för dem som ska hem till sina hemländer.

Afghanistan pratar vi återigen om. På Moderaternas tid kunde vi knappt göra någonting alls med Afghanistan, för ni hade inte satt upp något system. Ni hade inget samarbete. Ni hade inget avtal med Afghanistan. Därmed blev det knappt några återvändanden alls. Det var vi som gjorde det. Nu har vi ett fungerande återvändande också till ett sådant land. För några år sedan hade vi mycket problem med marockaner som vi inte kunde återvisa, inte minst i Stockholm och Göteborg. Tack vare det jobb som vi gjorde under vår regeringstid har vi nu ett fungerande samarbete också med Marocko.

Maria Malmer Stenergard pratar om förvarsplatser. Vi har fördubblat antalet förvarsplatser under vår regeringstid för att kunna förbättra återvändandet. Vi har ökat arbetsplatsinspektionerna, så att man i ökad utsträckning kan gå in på arbetsplatser och kolla vem det egentligen är som jobbar där - är det personer med arbetstillstånd eller personer utan arbetstillstånd? Kommer man på personer som inte har arbetstillstånd kan man därefter köra dem till förvar för vidare befordran till deras hemländer. Vi har också kraftigt ökat resurserna både till Migrationsverket och till polisen för just återvändande. Till och med under pandemiåret kunde vi som sagt genomföra över 7 800 utresor, trots att resemöjligheterna minskat så mycket.

Vad gäller tvångstestningsfrågan har jag redovisat ett antal länder som inte har den möjligheten. Om man verkligen vill göra någonting åt den här situationen tror jag att det är mycket snabbare och enklare att ta upp frågan med de länder som det gäller, exempelvis Afghanistan. Då får de lösa den situationen på plats hemma genom att antingen testa dem eller hålla dem i förvar eller karantän i väntan på att man kan kolla att de inte är smittade. Det är ett mycket enklare sätt att hantera det här än att dra igång ett lagstiftningsarbete som ändå inte kommer att vara färdigt förrän långt efter det att vi är igenom pandemin.

När det gäller återvändandefrågorna generellt fortsätter vi att driva på i EU för att se till att det blir ett fungerande system också där. EU-kommissionen kommer med en rapport den 11 februari kring hur man ska kunna utveckla återvändandemöjligheterna. Det handlar bland annat om att i ökad utsträckning använda sig av viseringsreglerna riktat mot särskilda länder som ett påtryckningsmedel för att se till att få ett effektivare system.

Men som sagt: Vi ska använda oss av de lagstiftningsmöjligheter som vi har och inte tro att vi kan lösa den här situationen med lagstiftningsprocesser som kommer att ta väldigt lång tid, om man över huvud taget ska kunna lösa det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att migrationsministern inte svarar på min fråga om han förnekar det faktum att människor har fått stanna här trots utvisningsbeslut på grund av att de vägrat testa sig. Om man inte är medveten om problemen är det naturligtvis väldigt svårt att göra någonting åt dem.

Om jag hade varit migrationsminister hade jag varit djupt bekymrad över det stora misslyckande vi har med att få människor att återvända när de fått nej på sin asylansökan. Jag hade definitivt inte varit nöjd med att länder som Norge och Nederländerna är dubbelt så bra som vi på återvändande. Jag hade nog försökt vidta varje åtgärd som krävs för att utvisningar ska kunna verkställas. Om många som borde lämna landet i stället får stanna används inte samhällets resurser på rätt sätt. Ytterst kommer det att gå ut över dem som faktiskt har rätt att stanna här.

Ett nej måste vara ett nej om ett ja verkligen ska kunna vara ett ja. Ett fungerande återvändande kräver hårt arbete och vilja. Ibland undrar jag om den viljan verkligen finns hos regeringen.

Med det sagt tycker jag att det är jättebra om migrationsministern vill föra dialoger med de här länderna för att få det att fungera. Jag håller med om att detta nu förmodligen är det absolut snabbaste sättet att lösa situationen. Men jag tror ändå att vi måste påbörja ett lagstiftningsarbete inför kommande pandemier och kriser som kan sätta oss i den här situationen igen.

Fru talman! Det är klart att det finns en vilja - och inte bara det. Återigen: Vi har fördubblat antalet förvarsplatser. Vi har ökat arbetsplatsinspektionerna. Vi har nu ett fungerande samarbete med fler länder än tidigare, så att vi kan göra avvisningar. Vi har också kraftigt ökat resurserna till Migrationsverket och polisen just för återvändande.

Det är klart att det inte bara finns en vilja. Vi har gjort mycket för att se till att det ska fungera på ett bättre sätt. Vi kommer att fortsätta det själva nationellt och också i EU-samarbetet.

Jag påstår nog ändå att om vi sedan 2014 har genomfört nästan 90 000 utresor - över 1 000 i månaden - är det inte något dåligt resultat. Sedan kan du säkert hitta länder som är bättre, javisst. Men Sverige är nog ett av de länder i EU som genomför detta på ett mer effektivt sätt än de flesta andra länder. Många talar om det, men vi genomför det.

Sedan får vi väl se hur det går i politiken. Maria Malmer Stenergard sa hur hon skulle göra om hon varit migrationsminister. Jag tror inte att Maria Malmer Stenergard blir migrationsminister. Om det skulle bli ett regeringsskifte i den riktningen blir det nog snarare Jimmie Åkesson i så fall.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.