Utvecklingsåret

Fru talman! Mats Green har frågat mig om jag kommer att verka för att samma regler ska gälla för utvecklingsåret som för alla övriga studerande i Sverige vad gäller krav på återbetalning för avbrutna eller icke fullbordade studier. Mats Green har också frågat mig, om svaret på ovanstående fråga är nej, om jag anser att det är rättvist gentemot alla övriga som dels inte får sin studieledighet finansierad av skattebetalarna, dels även omfattas av återbetalningsskyldighet för avbrutna eller icke fullbordade studier, och hur det ska hanteras.

Som jag svarade på interpellationen om utvecklingsårets betydelse för bristyrken i denna kammare den 4 oktober ska regeringens förslag i budgetpropositionen för 2020 om att införa utvecklingstid i upp till ett års tid ses i ljuset av att kraven på omställning ökar i snabb takt på arbetsmarknaden och att det råder brist på kompetens inom flera yrken. Regeringen ser ett behov av att bidra till att höja arbetskraftens kompetensnivå och omställningsförmåga och till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Arbetet med den närmare utformningen av reformen pågår inom Regeringskansliet.

Fru talman! Bakgrunden till min interpellation om friåret och återbetalning av ej fullgjorda studier är givetvis att regeringen inom ramen för januariavtalet har föreslagit ett återinförande av friåret i omdöpt form, numera kallat utvecklingsår, till en kostnad av 1 miljard. Satsningen har sågats av i stort sett samtliga experter, institut och remissinstanser. I tider av eskalerande gängkriminalitet och otrygghet väljer alltså januariavtalets partier att satsa dubbelt så mycket på friåret som på polisen.

Enligt regeringen ska de som kommer i åtnjutande av friåret kunna studera för att kompetensutveckla sig. Övriga studerande i samhället, som ej har av skattebetalarna finansierad ledighet, är hänvisade till studiemedelssystemet och dess regler för återbetalning vid avbrutna eller icke fullgjorda studier.

Det är mot bakgrund av detta jag har ställt följande frågor till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Kommer samma regler att gälla för utvecklingsåret som för alla övriga studerande i Sverige vad gäller krav på återbetalning för avbrutna eller icke fullbordade studier, och, om svaret på denna fråga är nej, vari ligger då rättviseaspekten gentemot alla andra som inte får sin studieledighet finansierad av skattebetalarna och som dessutom även omfattas av återbetalningsskyldighet för avbrutna eller icke fullbordade studier?

Ministern påstod nyss att friåret ska ses som ett sätt att fylla rekryteringsbehovet inom bristyrken. För några veckor sedan frågade jag henne därför i riksdagens talarstol om hon kunde ge ett enda exempel på en utbildning inom ett bristyrke som man kunde fullfölja inom tidsramen för utvecklingsåret, det vill säga minst tre och högst tolv månader. Arbetsmarknadsministern kunde då inte ge ett enda exempel på detta.

Nu står vi här igen, och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark kan inte svara på den mest uppenbara av frågor, den om rättvisan, eller rättare sagt orättvisan, gentemot alla dem, i synnerhet kvinnor och då kvinnor med låga inkomster, som aldrig kommer att kunna omfattas av utvecklingsåret. I stället hänvisar arbetsmarknadsministern till ett beredningsarbete i Regeringskansliet. När man frågar om rättvisan i regeringsförslagen blir alltså svaret från regeringen: Var god dröj.

Fru talman! Friåret eller utvecklingsåret, vad man än väljer att döpa det till, är alltså varken rättvist, rättfärdigt, effektivt eller ändamålsenligt på något sätt.

Jag får dock nöja mig med att upprepa min fråga till den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern: Vari ligger rättvisan i detta förslag?

Fru talman! Mats Green påstår att detta är orättvist och inte ändamålsenligt. Vi har dock ännu inte sett resultatet. Jag tar gärna emot input och tankar om hur olika insatser och satsningar som vi gör kan formas för att de ska öka effektiviteten och bidra positivt på arbetsmarknaden - hellre det än hittepåargument om att det inte är rättvist. Vi har ännu inte sett hur reformen ska formuleras, för det är ett arbete som pågår i Regeringskansliet just nu.

Vad gäller frågorna om återbetalningsskyldighet och samma regler som för andra studerande är Mats Green mycket väl medveten om att detta arbete pågår. Vi tar som sagt gärna emot input, och jag kan återkomma med svar när vi är framme vid dessa.

Vad kan det då röra sig om för utbildningar? Mats Green beskriver kvinnors situation. Jag är själv mycket engagerad i detta eftersom jag tror att vägen till jämställdhet går genom arbete och egen försörjning. Det finns ett antal möjliga utbildningar. En sådan är utbildning till vårdbiträde. Det handlar om ett yrkespaket om 800 poäng som man kan läsa inom den kommunala vuxenutbildningen. Det är ett bristyrke där man efter utbildning har lätt att få arbete. Det finns en hel del sådana exempel. Har man väl utbildat sig till vårdbiträde och vill gå vidare till undersköterska är det ett yrkespaket om 700 poäng.

Jag ser att vi har stora möjligheter att hitta denna typ av utbildningar och öka chansen för människor att genom utbildning göra nya yrkesval i livet och komma närmare arbetsmarknaden och få ett arbete.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern slår fast att utvecklingsåret är en fantastisk idé som är bra på alla sätt. Men när jag ställer den uppenbara frågan på vilket sätt det är bra och rättvist blir svaret: Vi tar gärna emot input, för vi sitter just nu och funderar på detta på Regeringskansliet.

Vanligtvis brukar det vara grunden för att man över huvud taget lägger fram förslag i Sveriges riksdag. Men här säger man att det är ett bra förslag och ska i efterhand försöka visa att det är bra - när vi alla kan konstatera att det definitivt inte är bra för någon. Jag har svårt att hitta någon i Sverige som tycker att detta är ett bra förslag, allra minst de fackliga organisationerna.

Fru talman! Återigen: Detta är inte rättvist - och det vet arbetsmarknadsministern. Det är inte rättvist mot dem som sliter på jobbet varje dag att någon annan kan ta ledigt. Det är inte rättvist mot dem som inte ens har ett jobb att ta ledigt från. Och, som vi diskuterar nu, det är inte rättvist mot alla dem som måste ta lån för att finansiera sina studier och som utöver det måste betala tillbaka om de avbryter eller inte fullföljer sina studier, de som inte kan studera helt utan krav och på sina arbetande kollegors bekostnad. Det är dessa det är orättvist mot. Detta är kontraproduktivt på alla plan.

När Eva Nordmark var ordförande för TCO avfärdade man detta förslag rakt av och påpekade just den orättvisa som jag i dag förgäves söker besked om. LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin konstaterade att "över 700 000 personer saknar fast jobb, många av dem kvinnor, och de lämnas utanför det här förslaget". Hon tillade: "Man missar dem som är otryggast på arbetsmarknaden."

Enligt regeringen saknas det pengar till att kapa vårdköer, höja polislöner och göra satsningar på skolan. Samtidigt finns det pengar till ett års ledighet och andra bidrag. I tider av stigande arbetslöshet är detta det sista som Sverige och de som över huvud taget inte har ett jobb att gå till behöver.

Det finns inga friår. Det är alltid någon som betalar. Att pensionärer och löntagare ska betala för att vissa ska vara lediga från jobbet med det så kallade utvecklingsåret är inte rätt, och det är framför allt inte rättvist. Jag tror att det är väldigt få av dem som lyssnar på denna debatt i dag som tycker att det är rimligt att de ska gå upp och slita på jobbet varje dag för att någon annan ska kunna ta ledigt.

Fru talman! Detta är ärligt talat en gräddfil för en liten skara personer. När vanliga människor får ta studielån för att utbilda sig får en liten grupp förströ sig på andras bekostnad. Detta är ojämlikhet och orättvisa när den är som värst, och den är skattefinansierad.

Återigen, fru talman: Var ligger rättvisan i detta gentemot dem som får ta lån och som, ifall de inte klarar eller fullföljer sina studier, får betala tillbaka dessa? Och hänvisa inte till en utredning!

Fru talman! Utvecklingstiden handlar inte om att ge människor ledighet med ersättning, utan det handlar om att försöka bidra till att skapa incitament för ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Jag ser en arbetsmarknad där förändringen går snabbt, där vi har ungefär 500 000 jobb som tillkommer i ekonomin, där lika många eller färre jobb försvinner varje år och där jobben förändras i snabb takt.

Det riktigt stora problemet på svensk arbetsmarknad i dag handlar om bristen på rätt kompetens, det vill säga bristen på personer med rätt kompetens för arbetsgivarna att rekrytera. Detta skapar stora problem för våra företag, som måste säga nej till order och som inte kan anställa de programmerare de behöver för att utveckla sin verksamhet. Man kan inte säkerställa en bra kvalitet i välfärden om man inte får tag på undersköterskor, sjuksköterskor eller lärare i den omfattning som behövs.

Bristen på arbetskraft med rätt kompetens är alltså det riktigt stora problemet på svensk arbetsmarknad. Flera olika aktörer har pekat på att denna brist hämmar sysselsättningsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten i Sverige. Detta är alltså på riktigt ett stort problem.

Det finns ett antal åtgärder som vi behöver vidta för att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det handlar om att skapa ett utbildningsutbud som är mer anpassat efter de behov som finns i näringslivet och på arbetsmarknaden. Denna typ av arbete pågår. Vi behöver se till att högskolor och universitet mer flexibelt kan erbjuda utbildningar som är anpassade utifrån löntagares behov. För några år sedan fattade Moderaterna beslut på sin stämma om ett omställningsuppdrag till högskolor och universitet. Detta skulle jag gärna höra Moderaterna prata mycket mer om, för att gynna den omställning och rörlighet som är så viktig på arbetsmarknaden och för att det ska vara en fortsatt gynnsam strukturomvandling där vi upprätthåller konkurrenskraften och därigenom också välståndet.

Utvecklingstid är ett sätt att testa om vi kan säkerställa att ännu fler går vidare till arbeten där det i dag råder brist. Ett sådant exempel är att gå från vårdbiträde till undersköterska, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg. Jag tror att politiken måste vara inriktad på att skapa dessa möjligheter och inte bara fokusera på att prioritera dem som står längst ifrån arbetsmarknaden, även om det är prioriteringen för arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen, som vi diskuterade nyss. Man måste också skapa förutsättningar för människor som är i jobb att ta nästa steg på sin resa genom arbetslivet. Detta är ett sätt att gynna en sådan omställning.

Fru talman! Det säger ganska mycket om var Socialdemokraterna befinner sig att en socialdemokratisk minister, när jag frågar om rättvisa, säger att man först måste bereda detta i Regeringskansliet. Okej.

Man pratar om vikten av omställning. Det är väl ingen som är emot omställning, fru talman, för det är vad framtidens arbetsmarknad kräver. Vad jag ställer frågor om är att alla andra, som också behöver ställa om, den förkrossande majoriteten, över 90 procent, är hänvisade till det studiemedelssystem och övriga system för detta som har skapats för att gynna omställning.

Återigen: Här pratar vi om människor som tar lån för att kunna göra detta och som har krav på sig att betala tillbaka lånen om de inte fullföljer eller avbryter sina studier. Hur kan man då tycka att det är egendomligt att påpeka det djupt orättvisa och det djupt orättfärdiga i detta? Varför kan inte alla omfattas av det studiemedelssystem som vi en gång byggde för att omfatta alla? I stället väljer man att satsa på en åtgärd som inte är bra för någon.

Jag konstaterar återigen: Lyssna på vad LO:s förste vice ordförande säger om detta! Hon säger att det slår mot de svagaste, mot kvinnor och mot dem som inte finns på arbetsmarknaden över huvud taget - de som inte har ett jobb att få ledigt ifrån i form av ett utvecklingsår eller friår. Det är dem som det slår emot.

Fru talman! Det finns många olika typer av åtgärder och insatser som är viktiga på arbetsmarknaden. Vi satsar inte bara på utvecklingstid, utan vi kommer under nästa år att satsa på intensivår för särskilt motiverade nyanlända. Etableringsjobb ska komma på plats. Vi tillför resurser för extratjänster och arbetsmarknadsutbildningar. Det är en rad olika arbetsmarknadspolitiska insatser som är viktiga. Dessa olika typer av insatser riktar sig till lite olika målgrupper.

Jag kan ännu inte svara på frågor som rör till exempel återbetalning eftersom det är frågor som bereds inom Regeringskansliet. Men jag kan i alla fall säga till Mats Green att jag som socialdemokrat såklart inte vill slösa med några skattepengar, så det kommer det inte att vara tal om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.