Utstationerad arbetskraft och snedvriden konkurrens på svensk arbetsmarknad

Interpellationsdebatt 11 juni 2013

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Josefin Brink har ställt ett antal frågor till mig med anledning av en ny LO-rapport som rör utstationerad arbetskraft. Hon har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att komma till rätta med de problem som framkommer i rapporten. Hon har vidare frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta på nationell nivå och på EU-nivå. LO-rapporten tar upp en mängd förslag. Jag kan konstatera att vissa åtgärder redan genomförts på nationell nivå och att det för närvarande pågår ett intensivt förhandlingsarbete på EU-nivå för att anta nya regler angående utstationering av arbetstagare. Den 1 juli börjar nya regler gälla i Sverige som innebär att arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige ska anmäla utstationeringen och utse och anmäla en kontaktperson här. Anmälan ska göras till Arbetsmiljöverket. Kontaktpersonen ska vara behörig att ta emot delgivningar för arbetsgivarens räkning och kunna tillhandahålla sådana handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda. Genom de nya reglerna säkerställs att de svenska utstationeringsreglerna fungerar i praktiken. Regeringen tillsatte också i höstas en parlamentarisk kommitté som ska utvärdera de ändringar som gjordes i utstationeringslagen, den så kallade lex Laval, med anledning av Lavaldomen. Först ska en kartläggning göras av utstationeringssituationen i Sverige. Med den som utgångspunkt ska kommittén bland annat utvärdera om tillämpningen av lex Laval fungerar så att skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor kan säkerställas. Kommittén ska också överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014. På EU-nivå förhandlas för närvarande nya regler som syftar till att förbättra och förtydliga tillämpningen av EU:s utstationeringsregler. De nya reglerna syftar exempelvis till att motverka missbruk av utstationeringsreglerna och att förbättra samarbetet mellan EU-länderna. Regeringen välkomnar kommissionens initiativ då det är angeläget att säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares villkor och främja en sund konkurrens på den inre marknaden. Det är också angeläget att utstationeringsreglerna respekterar den svenska och andra EU-länders arbetsmarknadsmodeller. Jag kan konstatera att regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. Arbetstagare ska, oavsett ursprung, ha rimliga och rättvisa villkor, och missbruk av regler är inte acceptabelt.

Anf. 75 Josefin Brink (V)

Herr talman! Jag ska be att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. I sitt svar hävdar hon att regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. Jag vågar säga att det helt enkelt inte är sant. Om det är någonting som har utmärkt den borgerliga regeringen ända sedan Lavaldomen avkunnades 2007 är det att inte göra någonting alls för att bekämpa lönedumpning och illojal konkurrens på den svenska arbetsmarknaden. Det har varit en ständigt återkommande stridsfråga här i riksdagen och kanske den mest kontroversiella både under den förra mandatperioden och under denna mandatperiod. Sanningen är att regeringen inte för ett ögonblick tog strid för kollektivavtalsmodellen efter Lavaldomen, utan det stiftades en lag som till och med gick längre än vad EU-domstolen krävde när det gäller inskränkning av de fackliga rättigheterna. Sedan dess har regeringspartierna faktiskt röstat emot alla de förslag som vi trots allt har fattat beslut om här i riksdagen med krav på bland annat en skärpning av lagen om offentlig upphandling, krav på ett socialt protokoll i EU, krav på omförhandling av utstationeringsdirektivet, krav på ratificering av ILO-konvention 94 och krav på den utredning om lex Laval som ministern hänvisar till i sitt svar. Denna utredning har inte tillsatts på regeringens initiativ utan under galgen. Denna utredning har inte heller fått det mandat som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna krävde i de motioner som riksdagen biföll. Inte ens nu när FN-organet ILO:s expertkommitté har kritiserat lex Laval för att den inskränker grundläggande fackliga rättigheter har regeringen gett utredningen uppdraget att faktiskt ta in denna kritik och föreslå lagändringar som innebär att Sverige följer de FN-konventioner som vi har ratificerat. Risken är alltså stor att denna utredning inte kommer att kunna göra så stor materiell skillnad. Anmälningsskyldigheten och krav på behörig representant för utstationerande företag är steg i rätt riktning, vilket vi var överens om när det debatterades nyligen. Men problemet är att regeringen valde att inte kräva att företagens representant här i Sverige skulle ha mandat att förhandla med facket och teckna kollektivavtal. Det innebär att det fortsatt kommer att finnas mycket små möjligheter att i praktiken skydda utländsk arbetskraft mot lönedumpning och exploatering. De enda två konkreta åtgärder som ministern nämner i sitt svar är knappast tillräckligt för att stävja de stora problem som jag tar upp i min interpellation och som tecknas i denna LO-rapport. Det är ett faktum att arbetare från andra EU-länder i Sverige diskrimineras och luras på både löner och social trygghet. Det är också ett faktum att seriösa företag inom exempelvis byggbranschen får allt svårare att klara sig i konkurrensen mot de företag som använder alla möjliga tricks för att sänka sina arbetskraftskostnader. Det räcker alltså inte med det som regeringen har sagt. Det räcker inte heller att vara bekymrad eller att välkomna och invänta olika initiativ från EU-kommissionen. Det krävs initiativkraft och politisk handling från regeringen, och jag ser tyvärr inte några vidare tecken på det.

Anf. 76 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det är sant, som framkommer i interpellationen, att företag kan sänka kostnader genom att betala skatt och avgifter i sina hemländer. Det är viktigt att framhålla att detta inte bryter mot kollektivavtalens löneregler. Det är inte heller någonting som bryter mot gällande lagar. Det är lite tråkigt att det framställs som om i princip all utstationerad arbetskraft blir utnyttjad och att det är ett missbruk från arbetsgivarens sida. Så är inte fallet. Det visar framför allt den brist på domslut där sådant missbruk framkommer. Det finns inga sådana domslut. Dessa regler har tolkats enligt EU:s regler för den inre marknaden i EU-domstolen. Då väger den fria rörligheten tyngre än nationella skyddsintressen. Det är viktigt att komma ihåg. De allra flesta följer de lagar och regler som vi har, vilket är viktigt att komma ihåg när man hör en viss svartmålning här. I denna LO-rapport som även jag har läst är formuleringarna något luddiga. Man skriver inte klart från LO:s sida att det pågår något missbruk. Man säger att det verkar som att arbetskraft utnyttjas. Att polska arbetare som har kommit från Irland till Sverige har tolkats som att de har gjort det för att de har kunnat få lägre skatter och avgifter på Irland. Men vi ska veta hur verkligheten såg ut. Lågkonjunkturen och den ekonomiska smällen som kom 2008 slog oerhört hårt mot just Irland där det fanns mycket arbetskraft från andra länder. De blev helt enkelt utan jobb. Då såg man en möjlighet att komma till Sverige och få jobb här. Det behöver inte alls ligga någon uträkning bakom. Det kan faktiskt vara så att de här människorna ville kunna fortsätta att arbeta. Man ska inte tolka allting åt det negativa hållet. Då får man inte ge bilden att det förekommit missbruk. Det får inte heller vara så att vi skrämmer med att det är svenska regler, avtal och kollektivavtal som är de enda riktiga i Sverige och att de även borde gälla i resten av Europa. De flesta sköter sig alldeles utmärkt. Det har skett skärpningar, både nationellt och på EU-nivå. Man har en anmälningsskyldighet i dag. Den som tar utländska arbetare till Sverige ska anmäla detta inom några dagar. Men LO kräver ändå flera förändringar. Då måste jag ändå framhålla - vilket jag tycker inte görs i den rapport som Josefin Brink hänvisar till - att det pågår ett intensivt arbete med att få till så sjysta villkor som möjligt utan att man för den skull begränsar den fria rörligheten. Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta. Det kan vara så att det kommer ytterligare skärpningar för att få fram bättre regler när det gäller utstationering inom EU. Man vill göra allt som kan motverka någon form av missbruk. Jag vill framhålla det särskilt i den här debatten.

Anf. 77 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag tackar Josefin Brink för frågan. Jag tycker också att detta är en angelägen fråga. Oavsett vilket ursprung man har som arbetstagare ska man ha rimliga och sjysta villkor. Det jag kraftigt motsätter mig är all form av kriminell verksamhet, kringgående av regler, oseriös verksamhet och fusk. Jag delar däremot inte Josefin Brinks uppfattning att regeringen är passiv. De nya regler som kommer på plats kring anmälningsskyldighet är bra, och det är bra att man har en parlamentarisk utredning som ser över eventuella problem och deras storlek och art. I Sverige har vi 4,6 miljoner personer som är sysselsatta på arbetsmarknaden. Man beräknar att det finns 15 000-30 000 personer som är utstationerade. Jag delar uppfattningen att de flesta företag är seriösa och sköter detta på ett korrekt och rimligt sätt. En utmaning finns om man som alliansregeringen tycker att fri rörlighet är bra och positivt men inte vill harmonisera allt med EU. Vi vill till exempel inte harmonisera skatteregler, socialförsäkringar, sjukvårdsförmåner, arbetsmarknadsmodeller eller lönebildning med EU. Då måste vi hitta en bra kompromiss som gör att man värnar sjysta villkor men också värnar och är positiv till fri rörlighet. Det är den balansen som är svår att hitta. Jag ser mycket fram emot utredningen och framför allt kartläggningen. Det är kanske ändå inte så att LO sitter på hela problemformuleringen. Det finns även andra parter på arbetsmarknaden, och de har möjligen lite andra ingångar. Jag vill inte heller säga att den polska eller irländska arbetaren inte ska få komma hit och söka och få ett arbete. Därför måste vi ha den här rimliga balansen mellan våra olika regler. Till syvende och sist: När vi inte vill harmonisera våra regler måste vi hitta bra lösningar som fungerar utifrån den svenska arbetsmarknadsmodellen, där fri rörlighet men också sjysta villkor är bra. Vi ska kunna ha både och, parallellt.

Anf. 78 Josefin Brink (V)

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att arbetsmarknadsministern tycker att utländska arbetare som jobbar i Sverige ska ha rimliga villkor. Den stora skillnaden är att vi i Vänsterpartiet tycker att utländsk arbetskraft i Sverige ska ha samma villkor som svensk arbetskraft i Sverige. Vi ska inte ha två parallella system där en uppsättning rättigheter och regler gäller för svenska arbetstagare och i praktiken en annan uppsättning regler och rättigheter gäller för utländsk arbetskraft. Men det är den situationen vi har nu, beroende bland annat på lex Laval men också på brister i kontrollen som gör att det är lättare för företag att utnyttja, lura och på olika sätt kränka utländsk arbetskraft jämfört med om de hade jobbat i svenska företag. Det är den situationen som vi vill komma till rätta med. Vi anser inte att någon ska bli diskriminerad i Sverige. I min fråga hänvisar jag till LO-rapporten därför att den är färsk och ny, men den är inte det enda underlag som finns. Arbetsmiljöverket har gjort granskningar och till exempel konstaterat att det är utbrett med brott mot arbetsmiljöregler och att det är en väldigt hög frekvens av arbetsplatsolyckor på många företag som har utstationerade arbetare. Allt fler småföretagare i byggbranschen och åkeribranschen börjar bli extremt oroliga för att det uppstår en situation där de upplever att de följer svenska lagar och kollektivavtal men blir utkonkurrerade på grund av att det finns företag som använder sig av kryphål i lagstiftningen och helt enkelt kringgår lagen och på grund av att det som är lagenligt gynnar den typen av beteende. Katarina Brännström säger att det inte går att veta säkert om de här polska byggnadsarbetarna, som formellt skickades till Sverige från Irland och Cypern, egentligen inte var därifrån. Jo, det kan man nog faktiskt veta. De här byggnadsarbetarna har sina hem och arbetsställen i Polen. Det finns i dag ett kryphål i lagstiftningen, skulle jag vilja säga, som innebär att man i länder där de här arbetarna kanske aldrig ens har satt sin fot kan utfärda ett intyg som säger att det är därifrån de skickas ut för att jobba. Det är en märklig tillfällighet att detta förekommer just i de två länder som har de absolut lägsta socialavgifterna. Den typen av regelverk tycker inte vi är rimligt. Det finns ett antal lagförslag som man kan anta här i Sverige om man verkligen vill göra någonting åt fusket. Till exempel har Vänsterpartiet föreslagit att man ska ge huvudentreprenörerna ansvaret för att de underentreprenörer som de anlitar betalar in löner, skatter och sociala avgifter. Det finns färdiga modeller för detta, bland annat i Norge, Tyskland och Frankrike. Ett flertal länder har infört sådan lagstiftning. Det vore ett väldigt enkelt sätt att skydda löntagare från andra länder från att bli exploaterade av oseriösa underentreprenörer. Vi har också föreslagit att man ska införa obligatoriska personalliggare i byggbranschen och ge Skatteverket rätt att göra oannonserade kontroller. Regeringen hade ett sådant utredningsförslag på sitt bord men valde att inte gå fram med det, trots att det är väl dokumenterat att fusket är väldigt utbrett i den här branschen och att parterna själva vill ha den här typen av reglering. Vi föreslår även månadsvis individuell inbetalning av skatter och socialavgifter och förstärkning av Arbetsmiljöverkets kontroller. Det finns en lång rad saker man kan göra som skulle träffa precis de grupper på den svenska arbetsmarknaden som är så extremt utsatta i dag när de är utstationerade. Det är den här typen av handlingskraft, att ta till alla de åtgärder som finns, som jag saknar hos den borgerliga regeringen.

Anf. 79 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Vi kan vara överens om ett par saker; vi kan inte bara tala om skillnaderna. Vi vill alla ha sjysta villkor för alla som arbetar i Sverige. Vi vill att alla ska ha bra arbetsvillkor. Det ska vara rätt löner. Det ska vara en god arbetsmiljö. Det ska vara god kontroll. Och vi ska självklart ha myndigheter som följer upp det här. Det är jätteviktigt, och det är vi helt överens om allihop. På EU-nivå pågår just nu förhandlingar. Man vill förbättra och förtydliga de tillämpningsregler som finns för utstationerade inom EU. Allt detta gör man för att motverka missbruk och motverka att det går helt fel. Man kan också framhålla att just den svenska regeringen arbetar mycket aktivt med detta. Ett bevis på det är den parlamentariska kommitté där jag själv ska sitta med och arbeta ända fram till december 2014. Där ska skyddet för utstationerade i Sverige kartläggas och diskuteras. Om vi hittar några fel och brister ska vi föreslå vad vi ska göra åt dem. Dessutom litar jag på vårt arbetsmiljöverk, som har resurser till att sköta de här kontrollerna. Jag litar också på fackföreningsrörelsen, som är ute på många arbetsplatser i Sverige för att se till att det går sjyst och rätt till. Det är dock så att varje land har sitt eget regelverk när det gäller skatter och avgifter. Man kan enligt EU:s regelverk ha rätt att betala dem i sitt hemland. Det är ingen som bryter mot några regler. När Josefin Brink använder ord som "fusk" måste hon också bevisa att fusk har skett. Det finns faktiskt väldigt få sådana exempel. Det är viktigt att det är rätt regler som gäller. Det är viktigt att det går sjyst till, men jag tycker inte att vi ska svartmåla, utan vi ska tala om att det är viktigt att människor får komma till Sverige för att få en chans till ett arbete.

Anf. 80 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Man ska ha respekt för att det inte finns någon enkel lösning på den fråga som Josefin Brink tar upp om man tror på den fria rörligheten i EU:s 27, snart 28, medlemsstater. Länderna har väldigt skilda arbetsmarknadsmodeller, lönebildningsmodeller, socialförsäkringsmodeller och skattemodeller. För den svenska regeringen har det varit väldigt viktigt att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och den svenska lönebildningsmodellen. Vi vill inte heller harmonisera oss med de övriga medlemsstaterna som har andra skattesatser och andra förhållanden. Låt mig vara tydlig med att oavsett vilket ursprung en arbetstagare har ska man ha rimliga villkor och ett arbetsrättsligt skydd, och det ska finnas en tillsynsverksamhet i Sverige. Den svenska arbetsmarknadsmodellen vill regeringen, arbetsmarknadens parter och oppositionen ha kvar. Det innebär att huvudansvaret för löner och avtalsvillkor ligger på parterna. Däremot måste vi göra allt vi kan för att förhindra fusk, kriminalitet, utnyttjande, kringgående och oseriös verksamhet. Vi vet inte riktigt hur det här problemet ser ut eller hur omfattande det är. Därför är det viktigt att först veta vad vi pratar om. Där tror jag att den parlamentariska kommittén har en viktig roll att fylla. I EU-arbetet pågår nu förhandlingar om ett nytt tillämpningsdirektiv. Såvitt jag förstår - detta kommer upp på vårt rådsmöte i nästa vecka - är det väldigt olika syn bland de olika medlemsstaterna med stora blockerande minoriteter. Den svenska regeringen hoppas att det irländska ordförandeskapet ska kunna lösa den här frågan, och vi har välkomnat ett huvudentreprenörsansvar i byggbranschen och en möjlighet för länderna att om de så vill gå vidare med nationell lagstiftning och nationella regler, men vi är inte där än. Det här är en väldigt tvistig fråga bland EU:s medlemsländer, där en del inte vill ha några regler alls medan andra vill stänga gränserna. Särskilt allvarligt blir det i en kris om många länder vill utestänga arbetskraft från andra medlemsstater och vi på något sätt säger: Svenska jobb till svenska arbetstagare. Vi välkomnar i stället en rörlighet på den svenska arbetsmarknaden, men under sjysta villkor. Det finns ingen enkel lösning. Jag ser fram emot att noga följa den här frågan och att reglerna om anmälningsskyldighet kommer på plats den 1 juli, liksom att tillsynen från Arbetsgivarverket blir bra på de arbetsplatser där utländsk arbetskraft finns.

Anf. 81 Josefin Brink (V)

Herr talman! Jag konstaterar återigen att arbetsmarknadsministern inte vill säga att utländsk och inhemsk arbetskraft ska ha samma villkor, utan utländsk arbetskraft ska ha rimliga villkor och ha det bra och så vidare. Det är uppenbart att det är en stor skillnad mellan Vänsterpartiet och regeringen i det avseendet att vi anser att alla arbetare ska ha samma villkor. Det är där regeringen kommer till korta genom att man har stiftat lex Laval och att man faktiskt verkar helt oberörd av att Sverige har fått kritik från FN-organet ILO för att vi kränker grundläggande fackliga rättigheter med den här lagstiftningen. Det finns inget som säger att regeringen måste invänta olika initiativ från EU-kommissionen i varenda fråga som vi debatterar här. Det finns inget som hindrar den svenska regeringen att införa ett huvudentreprenörsansvar eftersom det redan finns i flera andra EU-länder. Det är ju bara ett sätt att förhala frågan. Det visar att man inte är särskilt intresserad av att införa det här. Låt mig avslutningsvis säga att både Katarina Brännström och Hillevi Engström hänvisar till pågående processer i EU. Ja, även jag känner till att dessa processer pågår, men jag har i den här debatten inte hört ett enda konkret krav som den svenska regeringen driver i EU för att motverka social dumpning och osund konkurrens inom EU och för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen i processen. Det skulle vara bra att få höra något om initiativ som regeringen har tagit i den här frågan, som enligt uppgift både arbetsmarknadsministern och Katarina Brännström tar på så stort allvar.

Anf. 82 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Herr talman! Tack för debatten, som jag tycker har varit belysande! Den svenska regeringen har varit tydlig på tjänstemannanivå i rådsarbetsgrupperna när det gäller att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och de regler som vi nu genomför och med att vi välkomnar initiativet med huvudentreprenörsansvar. Det finns dock en stor blockerande minoritet, så det är inte säkert att vi ens kommer så långt som till den delen. Vi får se var det hela landar. Avslutningsvis vill jag än en gång understryka att fusk, människohandel, utnyttjande, kriminell verksamhet, oseriös verksamhet och kringgående av regler ska bekämpas. Arbetsmiljöverket har tillsyn över detta. Jag ser framför mig att vi ska bli bättre på samverkan mellan olika myndigheter. Jag tror att Arbetsmiljöverket kan arbeta mer aktivt tillsammans med till exempel Polisen, Skattemyndigheten och andra myndigheter liknande det man har gjort inom Operation Krogsanering. Men detta får vi återkomma till. Det är viktigt att arbetstagare oavsett nationalitet har sjysta villkor. Tack än en gång för debatten!

den 20 maj

Interpellation

2012/13:427 Utstationerad arbetskraft och snedvriden konkurrens på svensk arbetsmarknad

av Josefin Brink (V)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

I en ny LO-rapport analyseras de mekanismer som, inom ramen för EU:s fria rörlighet, gör att svenska kollektivavtal i dagsläget inte förmår skapa konkurrensneutrala villkor mellan de företag som verkar på svensk arbetsmarknad.

Rapporten visar att valet av utstationeringsland utgör en konkurrensfaktor när det gäller möjligheten att pressa arbetskraftskostnaden. Även om utstationerande företag följer lagar och avtal blir konkurrensförhållandena mellan svenska och utstationerande företag ofta snedvridna. Detta sker eftersom kollektivavtalen reglerar de anställdas bruttolöner utan att beakta variationer i socialförsäkringsavgifter mellan olika länder. Utstationeringslandet har även betydelse för den utstationerade arbetstagaren. Storleken på skatter och egenavgifter varierar från land till land vilket gör att det blir olika mycket kvar i plånboken beroende på utsändningsland.

I rapporten framkommer också att vissa företag tycks utnyttja skillnader i skatte- och avgiftssystemen på ett sätt som inte förutsetts inom ramen för EU-rätten. Rapporten visar bland annat att polska arbetstagare skeppats till Irland och sedan därifrån utstationerats till Sverige. Anledningen till det är med största sannolikhet att skatter och sociala avgifter är lägre på Irland än i Polen. Därmed kan de företag som är villiga att planera utstationerings- och etableringsland tjäna stora pengar.

LO:s rapport visar tydligt vilka systemfel som ligger bakom de senaste årens skandaler där utländska arbetare i Sverige lurats på löner och tvingats jobba till villkor som står i strid med både lagar och avtal. För att den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna fungera i en europeisk kontext krävs en rad åtgärder. I rapporten ger LO förslag på åtgärder som bör genomföras på nationell respektive EU-nivå.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:

Avser arbetsmarknadsministern att ta några initiativ för att komma till rätta med de problem som framkommer i rapporten?

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta på nationell nivå?

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta på EU-nivå?