Utbyggnad av väg 73 till Nynäshamn

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vad jag avser att göra för att väg 73 ska kunna färdigställas med den standard och enligt den tidsplan som utlovades vid första spadtaget. Det första spadtaget på väg 73 togs den 20 september i år. Vid det tillfället var endast ett fåtal av de entreprenader som utbyggnaden består av upphandlade. Vägverket ser en risk för att de stora entreprenader som återstår att upphandla blir dyrare än vad det finns medel till. Orsakerna till detta är bland annat att marknadspriserna under den senaste tiden har ökat påtagligt på grund av överhettning i byggbranschen och att kostnaderna för de geotekniska undersökningarna har stigit jämfört med den ursprungliga prognosen. Vägverket prövar nu förutsättningarna och möjligheterna att anpassa objektet för att klara den angivna kostnadsramen utan att ge avkall på framkomlighet och trafiksäkerhet. I det arbetet analyseras bland annat målstandarden längs sträckan Älgviken-Fors och anslutningar till övriga vägnät. Vägverket har i uppdrag att rapportera till regeringen om ett projekt får en kostnadsökning på mer än 10 % jämfört med de fastställda långsiktsplanerna. Någon anmälan från Vägverket angående kostnadsökningar för väg 73 har inte inkommit. Jag kommer att noga följa det arbete som Vägverket nu inlett angående väg 73.

Herr talman! Det är bara drygt två månader sedan Göran Persson tog första spadtaget för utbyggnaden av väg 73, Nynäsvägen. Det skulle bli motorvägsstandard, två körfält i varje riktning med mitträcke och trafiksäkra av- och påfarter, och vägen skulle vara klar 2009. Väg 73 är en väldigt olycksdrabbad väg. Det vet alla. Vägen har också väldigt stor betydelse för hela regionen, naturligtvis för Södertörn och Nynäshamn men också för hela Östersjöregionen eftersom väldigt många färjor kommer till Nynäshamns hamn. De kommer från Gotland, Polen, Estland, Lettland. Vi är många som har kämpat länge för den här vägen, bland annat organisationen Väg 73 nu. Själv vet jag inte hur många interpellationer, frågor och motioner jag har väckt i den här frågan. Jag har debatterat med många ministrar före Ulrica Messing i frågan. Vi var väldigt många som var med vid första spadtaget och ropade: Äntligen! Nu skulle ju det här äntligen bli av. Men knappt hade jorden på Göran Perssons spade vid första spadtaget torkat - jag tror att bläcket knappt hade torkat i broschyren som jag fick hem i brevlådan som beskriver hur fantastisk den här vägen ska bli - förrän det kom signaler om att pengarna inte räcker till utbyggnaden på det sätt som det var tänkt. Vägverket måste nu överväga om man ska försämra standarden eller försena vägen. Det är inte konstigt att jag blir ganska orolig för vad som kommer att hända med tanke på hur segdraget det har varit innan första spadtaget togs. Det är skälet till min interpellation. Herr talman! Jag kan bara säga att svaret bekräftar mina farhågor. Det bekräftar att vägen inte kommer att bli på det sätt som det var tänkt. Det kommer att bli försämringar eller förseningar. Så svaret har egentligen gjort mig ännu mer orolig än jag var innan jag skrev interpellationen. Jag kan citera vad Ulrica Messing skriver i slutet av interpellationssvaret: "Jag kommer att noga följa det arbete som Vägverket nu inlett angående väg 73." Och? säger jag som ungdomarna. Vad innebär det? Det får jag inget svar på. Herr talman! Mina frågor kvarstår faktiskt, för jag har inte alls fått svar på dem. Jag frågade: Vad avser regeringen att göra för att väg 73 ska kunna färdigställas med den standard som utlovades vid det första spadtaget? Vad kommer regeringen att göra för att väg 73 ska kunna färdigställas enligt den tidsplan som utlovades vid första spadtaget? På detta har jag inte fått något svar över huvud taget. Allt annat än att fullfölja detta är ett stort politiskt svek med tanke på de tydliga politiska ställningstaganden som regeringen har gjort vad gäller väg 73. Det går att läsa i ett pressmeddelande som kom i och med att man hade sagt att det var okej med väg 73. Jag minns den senaste interpellationsdebatten som Ulrica Messing och jag hade förra våren, där vi var väldigt överens. Vi var överens om att vi båda skulle stå och ropa "äntligen" vid första spadtaget. Jag var där vid första spadtaget. Ulrica Messing var inte där, men vi var helt överens om hur viktig den här vägen är. Därför är det, som jag säger, ett stort politiskt svek om inte väg 73 kan fullföljas enligt den standard och den tidplan som har utlovats. Jag vill hoppas att jag i dag får svar och garantier om att det kommer att bli så.

Herr talman! Då återkommer jag till min oro. Det är just den här typen av konsekvenser i samband med dessa viktiga infrastrukturprojekt som gjorde att jag i den tidigare interpellationsdebatten i dag ville lyfta fram vilken långsiktig hållbarhet den här typen av spadtag och löften egentligen har. Jag har också följt det här vägprojektet, väg 73, under många år. I det här fallet handlar det också om vilka tillväxtmöjligheter och nya förutsättningar man ger kommuner. I det här fallet handlar det inte minst om Nynäshamn, som har drabbats hårt av både försvarsbeslut och företagsnedläggningar. Man kan konstatera att mycket av förutsättningarna för kommunen och den här delen av regionen bygger på infrastrukturen - inte minst just väg 73, men också den spårbundna trafiken. Det är självfallet så att om det nu stökas till och projektet inte kommer att kunna fullföljas som det har varit avsett, som man har utlovat vid spadtaget - "äntligen", precis som Marietta de Pourbaix-Lundin sade - kommer det också att få konsekvenser för den här kommunen. Det finns en sak i statsrådets svar som jag tycker är väldigt intressant. Här anges bland annat att det på grund av överhettningen i byggbranschen finns anledning att tro att det kan bli problem. Då är min fråga: Vad gör regeringen åt det? Det är ju en väldigt angelägen fråga. Byggbranschen debatteras i många olika sammanhang. Jag har menat att det behöver släppas fram fler aktörer. Det behöver ses till att det finns utbildning. Det behöver också skapas möjligheter för fler företag som agerar inom den här branschen. Nu anger regeringen att det finns grund för överhettning. Om regeringen anser att det finns överhettningsproblem här kommer ju dessa överhettningsproblem också att drabba många andra projekt. Då vill jag veta: Vad exakt tänker regeringen göra åt detta?

Herr talman! Jag måste börja med att svara på den senaste frågan: Vad gör regeringen åt överhettningen? Det är ju så det blir. Om man ska göra mycket arbete på en och samma plats vid ett tillfälle blir det dyrare. Och ju fler jobb det finns att konkurrera om, desto högre pris kan naturligtvis entreprenörerna ta ut. Det vet vi. Och vi vill ändå bygga mer. Om det är dålig konkurrens inom byggsektorn ska Konkurrensverket bevaka det. Finns det misstanke om karteller ska man verkligen gå till botten med det. Men att det blir dyrare för att det nu byggs väldigt mycket - ja, så fungerar marknadsekonomin. Det vet regeringen. Vi vill inte försöka ändra på marknadsekonomin, utan vi vill att det ska vara de spelreglerna som gäller. Då får vi i stället ha en beredskap och fundera på hur vi kan anpassa budgetarna och länsplanerna efter det. Man skulle kunna säga att blir det alltför dyrt kanske man ska vänta med att upphandla de här objekten. Det vill inte jag. Så fort vi har utlovat ett objekt, när arbetsplanerna är antagna, när överklagandena är gjorda, när regeringen har pekat ut och spadtaget är på plats, vill jag att bygget ska gå i gång och att det ska göras klart. Det vill jag för att jag tar hänsyn till enskilda medborgare. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kanske man skulle säga, om man tittar på Vägverkets budget, att det vore bättre att vänta ett halvår och göra om upphandlingen. Man kunde kanske då få den billigare. Jag tar inte hänsyn till det. Om regeringen har lovat byggstart vid ett visst tillfälle vill regeringen också genomföra byggstarten. Då blir det ibland dyrare. Det blir det i och omkring Stockholm nu när vi bygger mycket, men inte bara här. Vi märker det också i andra områden där det varit mycket byggnationer under en längre tid. Det blir ofta dyrare än man hade tänkt sig. Vi ser det på Botniabanan. Vi kommer att se det på sträckor i Västra Götaland och kanske också när det gäller Citytunneln. Då måste man vara flexibel med ramarna till både Vägverket och länsstyrelserna, och då vill jag gå tillbaka till det som Marietta de Pourbaix-Lundin tog upp. Det här med riksväg 73 är ju unikt på många sätt. Den ingår inte i någon nationell plan, utan den är i länsplanen. Ändå är den utpekad av regeringen. Den arbetsplan som regeringen har fattat beslut om är en fyrfältsväg, alltså en två-plus-två-väg. Jag ställer mig tveksam till om det är så att väglagen ger Vägverket möjlighet att väsentligt skilja sig från eller bryta mot den vägplanen. Det måste Vägverket i så fall komma tillbaka till regeringen och fråga. Jag är mycket tveksam till det. Enligt min mening är väglagen väldigt klar. Vi har gett en arbetsplan för två-plus-två-väg. Då är det också det som ska verkställas. Jag utgår från att om Vägverket skulle vilja att regeringen prövade något annat måste de komma tillbaka. När man nu tittar på om man kan försöka hålla nere priset på något sätt utgår jag från att det mer handlar om huruvida man kan slopa någon trafikplats längs vägen. Men då bygger det också på att man kan göra det utan att man försämrar framkomligheten eller standarden. Vilka ambitioner vi har för bygget ingår också i arbetsplanen. Som svar, igen, på Marietta de Pourbaix-Lundins fråga, vill jag alltså säga att detta inte är något ovanligt. Vi ser det i samband med väldigt många projekt. Jag har en beredskap för att det också kommer att hända i samband med fler projekt i Stockholm, inte minst utifrån att vi bygger så mycket nu. Det skulle kunna föra med sig att vi får göra ytterligare omprioriteringar i länsplanerna. Vi har ju redan fördelat pengar till Stockholms fördel. Vi lägger väldigt mycket pengar i deras länsplan från början de första åren. Det gör vi bland annat mot bakgrund av riksväg 73. Andra län har mer pengar i slutet av den här planeringsperioden. Vi får fördela pengarna lite rättvist. Så ja, jag följer frågan noga, och min bedömning är att arbetsplanen för Älgviken-Fors gäller fyrfältsväg. Jag ställer mig mycket tveksam till att man kan göra avsteg från det.

Herr talman! Då hade det varit enkelt att svara på min fråga och säga: Ja, regeringen kommer att garantera att vägen kommer att byggas ut enligt den standard som utlovades vid första spadtaget och enligt den tidsplanen. Men det svaret får jag ju inte riktigt. Man förutsätter att Vägverket hit-och-dit gör hit-och-dit. Det är vad Ulrica Messing gör: förutsätter. Det är egentligen att be Vägverket göra ett sådant där reptrick som nästan blir omöjligt i slutändan. Det kan faktiskt sluta så. Som jag sade tidigare är detta, precis som också Ulrica Messing själv säger, väldigt unikt eftersom regeringen i princip har öronmärkt pengar och gjort det tydliga politiska ställningstagande som jag pratar om. Det är därför allt annat blir ett svek om inte detta fullföljs. Jag läste med intresse i helgen att Pär Nuder, finansministern, går ut och lovar pengar till finansiering av ombyggnad av E 18. Han menar att när han säger det här kommer det att bli så eftersom Vägverket är en myndighet underställd regeringen. När finansministern säger att det ska bli så blir det så, säger han. Då kan väl Ulrica Messing säga på samma sätt? När vi nu har sagt av väg 73 ska byggas enligt den här standarden och enligt den här tidsplanen kommer det också att bli så. Det är ju enkelt att säga det. Kan Pär Nuder säga det så kan Ulrica Messing säga precis samma sak och ge detta enkla svar. Jag vill också peka på att det har spridits en optimism i Nynäshamn och hela Södertörnsområdet när man vet att vägen nu, efter så många år, äntligen ska bli av. Men jag har hört signaler som gör att denna optimism faktiskt bör dämpas. Jag har hört att det kanske inte kommer att bli på det här sättet. Vi har också planerna på en hamn i Norvik. Allt hänger ju ihop för att den här regionen ska kunna utvecklas. Därför behövs detta klara och tydliga besked från Ulrica Messing i dag, här och nu: Regeringen garanterar att väg 73 byggs enligt den standard och tidsplan som är utlovad och absolut ingenting annat. Sedan vill jag också anknyta till hur man kan lägga pengar på saker som vi stockholmare tycker är helt förödande. Det är trängselskatteförsöket. 3,8 miljarder av skattebetalarnas pengar, det är i och för sig hela landet som får betala det, för att lägga på något som vi stockholmare inte vill ha! En majoritet av stockholmarna vill inte ha detta. Sedan behöver jag inte gå in på alla svek som finns med i det här, vallöften som utställdes från Annika Billström om att inte det här skulle införas. Ändå gör nu regeringen detta, och alla vet att det beror på att regeringen annars inte skulle sitta vid makten här i riksdagen. 3,8 miljarder kronor som hade kunnat användas till så mycket annat! Vi vet att Göran Persson vid första spadtaget också utlovade dubbelspår till Nynäshamn. Det hade nästan kunnat finansieras med dessa 3,8 miljarder kronor. När det gäller den överhettade arbetsmarknaden för byggnadsarbetare tittade jag just på statistiken över hur många byggnadsarbetare som är arbetslösa. 6,9 % är arbetslösa. Alla kan säkert inte användas till vägbyggen, det vet jag. Men det finns fortfarande en stor arbetslöshet bland byggnadsarbetare. Sedan finns det också möjlighet att ta in folk från andra länder. Det är en annan fråga som man skulle kunna överväga vid denna överhettning. Så nog går det att få fram byggnadsarbetare och anläggningsarbetare. Som sagt väntar jag fortfarande och ger Ulrica Messing en sista chans att tala om att väg 73 kommer att bli precis vad den är utlovad att bli och i tid.

Herr talman! Precis som Marietta de Pourbaix-Lundin anförde här blir man utifrån det som står i statsrådets svar väldigt undrande, men det blir klarare och klarare ju längre debatten pågår. Jag efterlyser också det klara besked som ministern gav vad gäller E 18, det vill säga att regeringen kommer att se till att detta blir möjligt att fullfölja enligt planerna. Men i svaret finns det många dubbeltydigheter. Statsrådet anger att Vägverket prövar förutsättningar och gör nya överväganden. Det är väl kanske det som förvirrar. Men det går att svara mycket enkelt. Statsrådet kan svara precis som beträffande E 18: Ja, regeringen tänker se till att detta arbete fullföljs. Jag ska återigen säga något beträffande överhettning i byggbranschen. Det är möjligen så att det beror på vilken debatt som man deltar i. Jag kan konstatera att man i andra debatter när vi diskuterar konkurrensfrågor inom byggbranschen brukar måla upp en rad hotbilder, till exempel att det handlar om att inte konkurrensutsätta den svenska arbetskraften. Ibland påstår man att det skulle ske någon form av ojusthet och så vidare. Jag är för att man ska ha mycket tydliga och bra spelregler för alla som verkar inom Sveriges gränser och att man ser till att det skapas möjligheter. Därför välkomnar jag statsrådets mycket tydliga besked om att man självfallet ska se till att det finns möjligheter utifrån en marknadsekonomi att få det att fungera. Men jag vill bara konstatera att det har varit andra tongångar i många andra debatter och att det handlar mer om protektionism än om att se till att skapa goda förutsättningar och goda spelregler för alla aktörer. Jag tycker att statsrådet vid tillfälle ska läsa någonting om konkurrensen inom byggbranschen inom utgiftsområde 18. Det är visserligen samhällsbyggnadsministerns ansvarsområde, men där står det också lite grann om byggkonkurrens. Jag tycker att man skulle kunna utveckla detta betydligt mycket mer just utifrån det som statsrådet anger här, nämligen att det finns risk för överhettning. Men även där bär faktiskt regeringen ansvaret för att vidta åtgärder.

Herr talman! Arbetet med konkurrensfrågorna kopplade till byggsektorn engagerar mig mycket. Jag har varit ansvarig för konkurrenslagstiftningen, och jag är väldigt mån om att Mona Sahlin fortsätter det arbetet. Jag är övertygad om att vi alla tjänar på det eftersom vi vill se mer av byggande. Den frågan arbetar vi alltså med i regeringen. Jag tycker inte att mitt svar var så dåligt. Jag tycker ändå att jag har beskrivit att när spadtaget togs i september var upphandlingen hos få entreprenörer klar. När detta arbete nu fortsätter ser Vägverket att upphandlingarna blir dyrare än beräknat. Då tittar Vägverket på om det finns någonting där man kan dra ned kostnaderna - någon påfart, någon avfart eller någon trafikplats. Det arbetet pågår. Min och regeringens bedömning när vi tog beslutet var att vi ska bygga en fyrfältsväg. Det är fortfarande min bedömning att vi ska göra det därför att det är det som regeringen har beslutat om enligt arbetsplanen. Om Vägverket nu ser att detta blir mer än 10 % dyrare än vad vi har anslagit i budgeten, ska Vägverket komma tillbaka till regeringen för att få det godkänt. Det har Vägverket inte gjort. Det tar jag som ett tecken på att man ändå hittar möjliga besparingar som inte påverkar arbetsplanen. Jag är oerhört mån om att vi ska hålla tidsplanen eftersom jag delar den bild som både Nina Lundström och Marietta de Pourbaix-Lundin har gett här, nämligen att det i dag finns en framtidstro och mycket av nya möjligheter i och omkring Nynäshamn. Jag har själv varit där ett antal gånger. Och man kan inte minst titta på vilka möjligheter till bostadsbyggande som man har och det stora intresse som har funnits för att köpa tomter när kommunen har avstyckat sådana. Det är klart att det intresset har vuxit mycket utifrån att man ser att det här finns möjligheter att pendla på en större arbetsmarknad. Detta är alltså en viktig investering. Vi ska hålla tidsplanen. Det finns ännu ingen anledning att göra avsteg från arbetsplanen. Och jag utgår från att Vägverket hittar förslag till eventuella besparingar, om man ser att det är nödvändigt, som håller sig inom arbetsplanen.

Herr talman! Nu blev jag väldigt orolig. Det finns ännu ingen anledning att göra några avvikelser. Det betyder att en sådan anledning kan uppkomma senare och att vägen får en annan standard eller en annan tidsplan. Fortfarande förmår inte Ulrica Messing att rakt av säga: Ja, jag garanterar här i dag att vägen kommer att byggas ut enligt den standard som utlovades vid det första spadtaget och enligt den tidsplanen. Det svaret får jag inte, utan det snackas runt ganska mycket med bedömningar hit och dit, att sista ordet inte är sagt och att vi inte vet hur det blir. Det gör mig väldigt orolig. Det tror jag även gäller alla som bor i Nynäshamn och alla andra som känner att väg 73 borde byggas ut och redan borde ha byggts ut. Jag tycker att detta är en trovärdighetsfråga. Ska man tro på regeringen, eller ska man inte tro på regeringen? Det är en fråga om svek också, som jag sade. Det är ett stort politiskt svek om det inte blir så eftersom Ulrica Messing själv bekräftar det som jag vet, nämligen att pengarna i princip är öronmärkta. Det har gjorts ett tydligt uttalande från regeringen att vägen ska byggas enligt en viss standard och enligt en viss tidsplan. Jag kommer för egen del att följa detta väldigt noga. Det här kanske inte blir den sista interpellationsdebatten. Jag kommer säkert att skriva fler interpellationer. Jag kommer alltså att jaga regeringen och Ulrica Messing så fort jag hör den minsta antydan om att det som utlovats inte kommer att fullföljas. Men, som sagt, Ulrica Messing har fortfarande en sista chans att klart och tydligt säga: Ja, regeringen står för det som den lovade vid det första spadtaget. Nu upprepar jag för tionde gången, tror jag, att väg 73 ska byggas ut till en fyrfältsväg, två fält i varje riktning, med mitträcken och trafiksäkra av- och påfarter. Och vägen ska vara färdig 2009. Det kan Ulrica Messing säga här och nu. Då kommer vi att känna oss betydligt lugnare. Och det handlar inte i första hand om mig - visserligen bor jag också längs denna väg - utan om alla som är berörda av den i Nynäshamn och alla som kommer med färjor från flera länder som har räknats upp. Jag förväntar mig detta svar av Ulrica Messing.

Herr talman! Min bild är aldrig att sista ordet är sagt när Marietta de Pourbaix-Lundin och jag har interpellationsdebatter. Och jag välkomnar ytterligare sådana. Jag tycker att det är bra att vi har interpellationsdebatter om infrastrukturen. Jag vill bara vara tydlig. Vi har nu talat om viktiga infrastrukturprojekt i Stockholm och runtomkring Stockholm. Jag är angelägen om dem. Men jag antar att det är många andra som lyssnar på dessa interpellationsdebatter, och därför vill jag för tydlighetens skull säga att jag är lika angelägen om att hålla alla löften som regeringen har gett i fråga om infrastruktur. Det kan handla om Enånger i Hudiksvall, Salaproppen, Karlskoga, E 6:an, riksväg 45 Hån-Töcksfors och så vidare därför att jag är nationellt ansvarig för infrastrukturen. För mig är därför regeringens löften och regeringens beslut från norr till söder och från väster till öster oerhört angelägna. När det gäller riksväg 73 har regeringen tagit beslut om en fyrfältsväg. Så sent som i går när jag talade med Vägverket hade man ingen avsikt att komma tillbaka till regeringen med någonting annat. Man känner en oro för att upphandlingarna blir dyrare än man hade räknat med. Jag är inte överraskad av detta. Vi ser det på andra områden också när vi bygger mycket mer. I går trodde Vägverket inte att man behöver komma tillbaka till regeringen därför att projektet ska bli mer än 10 % dyrare. Jag beklagar om den debatt som blir i kölvattnet av infrastrukturobjekt skapar onödig oro bland medborgarna. Det är inte min avsikt. Regeringens beslut gäller.