Uran i kommande mineralstrategi

Fru talman! Äntligen! Eric Palmqvist har frågat mig om jag avser att verka för uranförbudets hävande och för att uran inkluderas i den kommande mineralstrategin.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för nästa år, 2024 (prop. 2023/24:1 utgiftsområde 24), att regeringen avser att ta fram en ny mineralstrategi för att stärka inhemsk metallproduktion i en förändrad geopolitisk kontext. Strategin kommer att vara vägledande för hur regeringen framgent ska arbeta för att stärka och utveckla svensk mineralnäring och hela gruvklustret.

Den 1 augusti 2018 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken som innebär att det inte är möjligt att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemiskt anrika uranhaltigt material vid gruvverksamhet eller genom återvinning av utvinningsavfall, om syftet är att utvinna radionukliderna eller använda materialets radioaktivitet.

Det rådande förbudet mot uranbrytning får stora konsekvenser för möjligheten att bryta andra metaller och mineral som behövs för klimatomställningen då de många gånger hittas tillsammans. Uran hittas ofta tillsammans med till exempel molybden, vanadin eller nickel, och intresset för att ta vara på dessa blandfyndigheter riskerar att minska i och med förbudet. Förbudet kan alltså försvåra Sveriges möjligheter att starta inhemsk produktion av kritiska metaller och mineral som behövs för produktion av vindkraftverk, elbilar och mobiltelefoner.

Det är därför verkligen angeläget att förbudet mot utvinning av uran utvärderas, något som också framhålls i den proposition (prop. 2017/18:212) som ligger till grund för förbudet. Det är emellertid för tidigt att svara på frågan om uran kommer att inkluderas i mineralstrategin. Men regeringens öppna inställning till uran tror jag ändå har blivit tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack så hemskt mycket, ministern, för svaret! Jag får medge att jag inte fullt ut förstår ministerns tveksamma hållning när det gäller att tillåta uranbrytning redan nu. Jag kommer till detta längre fram i denna debatt.

Först av allt - det är jättebra att arbetet med en ny mineralstrategi nu påbörjas och att beslut ska fattas om en sådan. Den vi har är några år gammal och inte helt up-to-date.

Sverige är ett land med rika metall- och mineralfyndigheter. Vi har en gruvnäring som historiskt sett har byggt det välstånd vi ser i Sverige i dag och kan göra det även framgent, även när det gäller den gröna omställningen, eftersom vi har väldigt mycket metaller och mineral i vår berggrund som efterfrågas.

När det gäller uran har vi ungefär 25 procent av uranfyndigheterna i Europa, som gissningsvis kommer att efterfrågas när inte bara Sverige utan flera andra länder aviserar att man vill satsa mer på kärntekniken. Vi har alltså stor potential att öka vår självförsörjningsgrad - det gäller inte bara uran utan även andra metaller och mineral.

När det gäller uranet har det gång på gång försäkrats att vi inte längre förlitar oss på ryskt kärnbränsle. Men vi har inte full koll på om det finns ryskt uran i kärnbränslet. Uran och kärnbränsle är nämligen inte samma sak, utan kärnbränsle är något man producerar av uran. Detta är en spekulativ fråga, och jag vet inte. Men det finns en oro från min sida.

När det gäller uranets framtid vill regeringen ha en ny mineralstrategi på plats. Jag undrar vad planen är och när den är färdig och kommer att tas i bruk. Jag undrar också om man från regeringens sida kommer att invänta utredningen av uranförbudet innan mineralstrategin färdigställs. Vidare undrar jag om näringslivet, primärt gruvklustret, kommer att medges inspel gällande den kommande mineralstrategin.

Fru talman! Jag börjar med att försöka svara så tydligt som det går. Jag är inte tveksam till uranbrytning; jag är positivt inställd. Jag tycker att vi inte ska hyckla när vi är så beroende av kärnkraft som vi är. Vi behöver ha mer kärnkraft framöver om vi ska klara klimatomställningen, med stark ekonomisk tillväxt och en god välfärd. Då behövs kärnkraften i mixen, och då behöver vi ha uran. Av den anledningen är jag positivt inställd till uranbrytning.

När man tidigare har tittat på dessa frågor har en del tyckt att det varit svårt att bedöma om det verkligen är ekonomiskt intressant. Det beror på hur man ställer sig till de här blandfyndigheterna i stort.

Det finns också två helt olika typer av uranfyndigheter i Sverige, som vi vet om. Det är väldigt mycket vi inte vet. Det är därför regeringen nu i budgeten tydligt prioriterat att se till att vi tar reda på mer och får bättre kännedom om vad som faktiskt finns i vår mark, utöver de fyndigheter vi redan känner till i dag. Den ena typen av fyndighet har väldigt hög halt uran, och den andra är mycket mer låghaltig och uppblandad med mycket annat.

Jag tycker att det får vara upp till aktörerna själva att göra bedömningen om det är ekonomiskt intressant för dem att bryta detta eller inte. Det beror också på hur enkelt det är att bedriva gruvnäring i Sverige i stort.

Att det ska vara högt uppsatta krav på miljö, säkerhet och mycket annat är alla med på, men inte att det ska vara så eländigt långa ledtider och så stor oförutsägbarhet kring vilka aktörer som har rätt att överklaga, hur många gånger, i hur många led och så vidare. Det är detta vi styr upp nu. Vi säger alltså inte bara att vi älskar gruvor, vi levererar också på det i handling genom att göra om upplägget för hur vi jobbar med gruvnäringen. Vi i regeringen är positiva till uranbrytning, men vi kommer att återkomma skarpt i frågan eftersom man då behöver ändra lagen, och där är vi inte nu.

Vad gäller mineralstrategin har vi påbörjat den. Det har varit ett hiskeligt högt tempo på Klimat- och näringslivsdepartementet sedan vi tillträdde. Hela 97 procent av allt som är beslutat i Tidöavtalet är antingen avklarat eller påbörjat på det departement som jag har ansvar för. Vi har ett högt tempo och hög leverans. Mineralstrategin har vi påbörjat, men det kommer att ta lite tid innan vi går i mål med den. Kan jag säga när vi går i mål med den? Nej. Kan jag säga om uran kommer att ingå i den? Nej, det är för tidigt att säga. Varför då? Jo - bland annat som svar på den sista frågan från ledamoten Palmqvist - för att vi också vill lyssna in gruvindustrin. En mineralstrategi skulle kunna innehålla allt eller väldigt lite. Var ska vi lägga oss någonstans utöver att vi rent allmänt banar väg för gruvnäringen i Sverige på ett helt annat sätt?

Den svenska gruvnäringen är bland de mest miljövänliga och säkra i hela världen. Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Vi behöver i bred bemärkelse se över hur vi nyttjar de tillgångar som finns i den svenska berggrunden, under ytan i Sverige, och bana väg för detta i högre grad än vad som hittills skett.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag noterar att vi har samsyn i väldigt mycket kring dessa frågor. Mycket av detta är politik som jag själv också har drivit i näringsutskottet.

Det går inte att sticka under stol med att de fyra Tidöpartierna har haft en relativt snarlik syn på många av dessa frågor och att det har varit lätt att komma överens kring dem. Just vad gäller uranet känns det dock lite som att det är vi som går i bräschen. Men jag noterar att ministern i alla fall ställer sig positiv till uranbrytning.

Jag noterade också att det talades om blandfyndigheter. Jag anser att det finns inte bara en ekonomisk utan även en moralisk aspekt i detta. Om man bryter någonting ur marken där det finns en fyndighet av någonting så tar man vara på allting, precis som man gör när man slaktar djur och så vidare. Man använder precis allting som går att använda. Har man då uran i fyndigheten stoppar man inte tillbaka det i backen, vilket är vad man faktiskt måste göra i dag. Man ska inte stoppa tillbaka det i backen, utan man ska utvinna det på bästa sätt. Så är det i många andra gruvor i dag: Man utvinner huvudsakligen ett mineral och får ett batteri av andra metaller och mineral på köpet. Det är inte rimligt att man stoppar tillbaka uranet i backen, anser jag i alla fall.

Jag hörde att ministern kom in på ett litet sidospår om huruvida det var lönsamt eller inte. Men det har ju ingenting med förbudet att göra. Förbudet handlar bara om ifall det är tillåtet eller inte. Sedan har man prospekteringsföretag som undersöker berggrunden och ser om det är brytbart och om det är i en sådan koncentration att det är ekonomiskt försvarbart och så vidare. Det har ju ingenting med förbudet att göra, som jag ser det i alla fall.

När det gäller den svenska kärnkraftsutbyggnaden är vi överens om att det vore synnerligen lämpligt att påbörja arbetet med att göra oss självförsörjande på det bränsle vi behöver - precis som jag har hört från ministern här. Jag anser att det finns en säkerhetspolitisk dimension av detta också. Vore det då inte logiskt att inkludera uran och dess roll i den svenska metall- och mineralstrategin, givet det säkerhetspolitiska läget?

Fru talman! För att folk ska hänga med och känna att det för en gångs skull verkligen kom ett svar på den här specifika frågan: Det är för tidigt att säga. Jag kommer inte att säga det ännu. Jag vill att det arbete med mineralstrategin som precis har dragit igång ska få lov att pågå lite grann och att vi får lyssna in alla innan jag sätter ned foten. Annars kan vi ha en ordning där energi- och näringsministern med ansvar för gruvfrågorna själv skriver strategin och inte lyssnar på någon annan.

Jag kan berätta vad jag tror ska ingå i den redan nu, men då har vi inte lyssnat in de andra parterna. Jag tänker att det är bättre med en regering som lyssnar in aktörerna och sedan landar i vad som ska in i mineralstrategin och inte.

Med det sagt önskar jag att ingen som lyssnar på den här debatten eller diskussionen ska känna någon tvekan om varför vi har den här typen av förbud i dag. Svaret är: Miljöpartiet. Svaret är: Detta är ännu ett område i svensk politik som har tillåtits att lamslås inte nödvändigtvis på grund av vad Socialdemokraterna har tyckt i frågan utan hur Socialdemokraterna på ännu ett avgörande område för Sverige tillåtit Miljöpartiet att baksätesstyra hela området.

Jag vet inte hur många bekanta jag har både i politiken och utanför politiken som är socialdemokrater, och vi är så överens i frågan om gruvorna att vi skulle kunna bilda gamla KDS. Men Miljöpartiet har verkligen fått sätta en enorm käpp i hjulet på det som är fullkomligt avgörande för att vi ska klara den gröna omställningen, som är avgörande för fler arbetstillfällen, för att vi verkligen ska få till denna jobbmotor i så många delar av Sverige och för det svenska välståndet.

Vi står nu inför ett läge i Europa - i världen faktiskt - där mycket av de kritiska metaller och mineral som behövs går via Kina. Kina står för 70 procent av världens produktion av mineral och metaller som finns på EU:s kritiska lista. Fatta konsekvenserna av detta! Hela Sverige och hela EU har sagt att det är grön omställning som gäller, och vi lägger alla våra ägg i den korgen, men det som behövs för att klara den gröna omställningen är metaller och mineral som ska gå via Kina. Då har vi i princip lagt hela vår framtid i händerna på ett land.

Det är som att vi inte har lärt oss någonting av att vara så beroende av ett enskilt land som vi var av Ryssland och som vi var av ett fossilt kraftslag som rysk gas. Alla vet vilken enorm påverkan det hade att vara så beroende av rysk gas som Europa var. Det kommer att framstå som en sommarbris i jämförelse med beroendet som vi har av Kina när det gäller mineral och metaller som är kritiska för den gröna omställningen.

Sverige har svaret på detta problematiska beroende. Sverige är bokstavligt talat en guldgruva, och vi försitter den chansen. Varför då? Jo, bland annat på grund av hur vi har utformat mycket av vår miljötillståndsprövning. En del har undrat varför detta nu ska utredas igen. Jo, därför att när Miljöpartiet fick lov att vara med och styra fick utredaren inte ens titta på materiella krav i miljöbalken. Utredaren fick inte ens lämna förslag som i teorin skulle kunna innebära att miljöskyddet i någon del skulle försämras. Slutligen fick inte heller mark- och miljödomstolarnas organisation och handläggning ingå i utredarens översyn, och det är kanske hela kärnan i miljöprövningstillståndet och miljöprövningssystemet. Då är det inte så konstigt att ungefär 95 procent av den utvinning vi har kommer från gruvor som är över 50 år gamla.

Vi går en ny storhetstid till mötes om vi tar till vara den guldgruva som Sverige bokstavligt talat är. Men det krävdes ett annat samarbete för att få till det.

Fru talman! Jag hörde en hickning ändå nedifrån Gränna när Alf Svensson hörde om en kristdemokratisk socialdemokrati. Jag tror ändå att jag förstod vad ministern åsyftade.

Visst är det så att vi är ganska många partier som är överens om just dessa frågor, exempelvis när det gäller tillståndsprocesser. Vi har en annan energipolitik här i Sverige i dag tack vare oss som står här i dag än vad vi hade när uranförbudet inrättades 2018. Det skedde på ideologisk grund, inte för att det var ett problem. Vi hade inte haft någon uranbrytning på många decennier i Sverige. Det var alltså inte så att man förbjöd någonting som var ett problem.

Sedan vi senast hade uranbrytning i Sverige har man ny gruvteknik, det är ny miljölagstiftning och nya tillståndsprocesser, minerallagen är moderniserad och så vidare. Det finns en massa ny lagstiftning på plats, och det är en annan teknik. Det går alltså inte att luta sig mot att detta var ett problem och att vi i och med att vi förbjöd problemet måste se över hur vi får denna problematiska verksamhet att fungera. Detta är en bransch som är en del av gruvbranschen, och man måste titta på de moderna förutsättningarna.

Jag ser inte varför det inte skulle vara möjligt att ta bort förbudet redan nu, med tanke på att vi har den lagstiftning vi har. Vi har minerallagen, miljöbalken och strålskyddslagen. Vi har till och med kärntekniklagen och det kommunala vetot. Vilken av dessa lagstiftningar är det vi inte är trygga med och som vi inte känner är tillräcklig för att förhindra eventuellt miljöskadlig verksamhet? Var ligger problemet? Vilken lagstiftning är det ministern känner inte är tillräcklig utan föranleder vidare utredning innan man kan tillåta detta?

Fru talman! Jag skulle vilja börja mitt sista inlägg med att säga till alla som lyssnar här i kammaren, till alla som lyssnar på distans eller ser detta i efterhand och till alla som är engagerade i att bekämpa klimatförändringarna - till alla som liksom ingår i Greta Thunberg-generationen - att jag skulle önska att vi var betydligt fler som insåg följande: Vill man rädda planeten, vill man rädda klimatet och vill man att Sverige ska ha högt uppsatta klimatmål och nå dem, ja, då behöver man också älska gruvor.

Allt det vi behöver för att klara den gröna omställningen finns i marken. Det är politisk vilja som behövs, liksom tydligt uppsatta mål. Vi behöver kunna bygga vindkraftverk och kärnkraftverk, och vi behöver kunna elektrifiera hela vår tunga transportsektor, som står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Vi behöver kunna elektrifiera hela den tunga industrin, som också står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Vi behöver kunna lyckas med projekt liknande det man tittar på när det gäller att producera grönt stål - utsläppsfritt stål. Det skulle kunna kapa Sveriges totala koldioxidutsläpp med ungefär en tiondel i ett slag.

Ska vi lyckas med allt detta behövs dock en massa mer el, och för att klara av att skapa den behöver vi alla dessa kritiska mineral och metaller som finns i vår mark. Jag hoppas därför att fler klimataktivister där ute börjar demonstrera för fler gruvor i Sverige och för att vi ska bana väg för det.

Vad är det som gör att det dröjer? Ja, vi jobbar stenhårt. Vi kommer att återkomma i frågan kring uran, men en liten fingervisning är att vi var fyra partier som i denna kammare röstade nej när Miljöpartiet fick lov att styra Socialdemokraterna 2018. Det kommer inte att hända under min ledning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.