Ungdomsförbundens plats i skolan

Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson från Moderaterna har frågat mig om jag anser att det finns ett behov av riktlinjer för hur de politiska ungdomsförbunden kan välkomnas till skolan och vilka åtgärder jag i så fall avser att vidta för att sådana riktlinjer tas fram. Han har också frågat om det pågår något arbete inom Utbildningsdepartementet eller hos ansvariga myndigheter för att komma till rätta med de vitt spridda tolkningarna av skolans demokratiuppdrag, mer specifikt vad gäller politiska ungdomsförbund.

Skolans huvuduppdrag är att ge eleverna en utbildning där de stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Det är rektors och lärares ansvar att se till att detta uppdrag uppfylls. I skolans uppdrag ingår att förbereda elever för ett aktivt deltagande i demokratin. Det är värdefullt att skolan utvecklas i nära kontakt med det omgivande samhället. Men skolan är inte vilken arena som helst. En utgångspunkt för att externa aktörer ska kunna verka i skolan på något sätt är att skolan har bedömt att det bidrar till skolans verksamhet på ett positivt sätt.

Elever kan på olika sätt komma att möta, och vara del av, politisk opinionsbildning genom aktiviteter i skolan. Det är upp till varje skola att bestämma hur arbetet med det demokratiska uppdraget ska läggas upp. Ett delmoment i arbetet kan vara att bjuda in politiska partier eller politiska ungdomsförbund till skolan, till exempel i samband med skolval som sammanfaller med de allmänna valen. Genom att till exempel anordna en debatt på skolan mellan politiska partier eller en utfrågning av företrädare för olika politiska partier kan flera viktiga demokratiska principer belysas för eleverna.

Politisk information kan framför allt ha en naturlig plats i undervisningen inom de samhällsorienterande ämnena. Enligt kursplanen för samhällskunskap ska exempelvis undervisningen i årskurs 7-9 behandla politiska ideologier och hur skiljelinjerna i det svenska partiväsendet har utvecklats. Ämnesplanen i samhällskunskap för gymnasieskolan anger bland annat att demokrati och politiska system på lokal och nationell nivå ska utgöra ett centralt innehåll i undervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt läroplanerna för respektive skolform ska undervisningen vara saklig och allsidig. Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. I undervisningen kan partiernas budskap aktivt granskas och diskuteras av eleverna.

Det finns inte någon bestämmelse i skollagen som anger hur skolor ska förhålla sig när det gäller att bjuda in politiska partier eller politiska ungdomsförbund. Den rättsliga ramen för en sådan inbjudan framgår av objektivitetsprincipen som är grundlagsfäst i 1 kap. 9 § regeringsformen. Enligt den ska myndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen iaktta saklighet och opartiskhet.

Hur objektivitetsprincipen ska tillämpas i praktiken när politiska partier bjuds in till skolan har tolkats genom domstolspraxis och uttalanden från Justitieombudsmannen och Justitiekanslern.

Statens skolverk och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen, har gett ut stödmaterial riktat till huvudmän, rektorer och lärare som ger vägledning om hur politisk information ska hanteras i skolan. Trots det råder det i dag osäkerhet om hur skolan ska hantera politiska partier. Det efterfrågas därför riktlinjer för hur politiska aktörer kan välkomnas till skolan.

Det politiska landskapet är i ständig förändring. Det tillkommer hela tiden nya partier. I juli 2014, före riksdagsvalet, fanns det enligt Valmyndighetens webbplats 40 registrerade partibeteckningar för val till riksdagen. Det säger sig självt att det inte är möjligt för en skola att bjuda in ett så stort antal partier.

Mot bakgrund av detta beslutade regeringen den 21 augusti 2014, efter samråd med riksdagens partier, att uppdra åt en särskild utredare att analysera de bestämmelser som reglerar hur skolor ska förhålla sig när det gäller att bjuda in politiska partier i skolorna. Utredaren skulle också överväga om skolan ska kunna begränsa det antal politiska partier som skolan tar emot på objektiva grunder. En utgångspunkt som angavs i direktiven var att det är önskvärt att elever i sin utbildning ges möjlighet att ta del av politisk opinionsbildning som en del av skolans uppdrag att förbereda elever för att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls- och arbetslivet.

Utredningen har överlämnat sitt betänkande Politisk information i skolan - ett led i demokratiuppdraget. I betänkandet föreslås att en ny bestämmelse, som ryms inom objektivitetsprincipen, införs i skollagen. Enligt förslaget ska det vara möjligt att begränsa antalet partier som bjuds in att medverka i utbildningen till samtliga de som är representerade i antingen riksdagen, vald församling i kommun eller Europaparlamentet. Enligt förslaget kan skolan också bjuda in politiska partier utifrån ett annat urval om urvalet sker på annan objektiv grund.

Utredningen föreslår att om politiska partier har bjudits in ska eleverna som ett led i utbildningen ges möjlighet att på lämpligt sätt få ta del av information också från andra politiska partier som har anmält intresse för att få medverka. De föreslagna bestämmelserna avser att ge större tydlighet om hur skolor ska förhålla sig när det gäller att bjuda in politiska partier eller politiska ungdomsförbund.

Den 7 november 2016 remitterades betänkandet bland annat till skolmyndigheter och andra berörda myndigheter, ett urval av kommuner och landsting, fackförbunden för lärare och skolledare samt till samtliga riksdagspartier och deras ungdomsförbund. Remissvaren ska ha kommit in till Utbildningsdepartementet senast den 22 februari 2017. Därefter kommer frågan att beredas vidare inom Utbildningsdepartementet och Regeringskansliet i sin helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett utförligt och långt svar! Det är nog det mest utförliga svar jag någonsin fått i en interpellationsdebatt. Det kanske beror på att statsrådet har en bakgrund som författare.

Skolan är en viktig arena när Sveriges unga ska forma sin världsbild och lära sig om det demokratiska samhället. Tidigare har skolan också varit en naturlig tummelplats för politiska idéer. Det är inte sällan som ett intresse för politik och påverkan väcks just i skolan. Det gäller alltifrån de unga som har gått med i ett politiskt parti under en kampanj i mellanvalsperioderna och sedan hamnat i en politisk nämnd i kommunen till - varför inte - Carl Bildt eller jag själv.

I dag ser vi däremot en trend där allt färre unga kommer i kontakt med politiska partier och deras ungdomsförbund face to face. Det är en följd av att många skolor, efter beslut av rektor, tillämpar en sorts kampanjförbud eller väldigt sällan anordnar debatter på skolan.

Därigenom förlorar eleverna möjligheterna att debattera, ställa frågor och granska de politiska partiernas politik. Det är ju, kort sagt, ett ganska hårt slag mot det demokratiarbete som skolan har som uppdrag att värna och utveckla.

En vanlig förevändning för kampanjförbuden rör ju de odemokratiska organisationer som på vissa håll försöker att kapa det politiska samtalet helt och sprida hemska hatbudskap i skolan.

När jag träffar skolledare runt om i Sverige är de osäkra på vilken princip som de bör tillämpa. Jag kan tänka mig att det är svårt att värja sig mot partier som är högljudda och som är representerade i skolnämnden när man själv är skolledare. Det är ett problem för enskilda rektorer som det är svårt att värja sig emot - jag är fullt medveten om det - men problemet bör ju kunna lösas genom nationella riktlinjer efter det att berörda myndigheter har kommit in med sina remissvar till det här uppdraget.

Det är tydligt att de samtal som inte får ske i skolan förs i andra forum vare sig man vill eller inte. I dag är det främst internet som avses. Där ser vi en utveckling där desinformation, hårt vinklade budskap och fejkade nyheter tar mer och mer plats. I ett läge där detta står oemotsagt kan det få ganska långtgående konsekvenser. Om statsrådet ska läsa en bok i jul rekommenderar jag SOU 2012:74 som handlar om hur små grupper av människor helt kan kapa ett politiskt samtal på nätet genom effektiva metoder.

Skolan ska ju vara en plats för kunskap och bildning. Då krävs det att det politiska samtalet inte bara analyseras när man läser om olika ideologier utan också att det får praktiseras. Eleverna måste få stöta och blöta idéer mot partiernas ungdomsförbund och mot varandra, gärna också med objektivt stöd från kunniga lärare, som statsrådet också skriver i sitt interpellationssvar. Det är viktigt, inte bara för att motverka okunskap utan också för att minska den distans som annars riskerar att infinna sig mellan unga och demokratin.

Jag tror att utbildningsministern åtminstone i stora drag instämmer i det som jag har skrivit i min interpellation. Men jag har några följdfrågor angående interpellationssvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som statsrådet nämner är den vanligaste kontakten med politiska partier och ungdomsförbund så kallade skolval. De sker ju tyvärr oftast bara i samband med allmänna val vart fjärde år. Det gör det svårt i och med att högstadiet, där de flesta får prata politik och samhällsskick, bara omfattar tre år, så vissa missar tyvärr skolvalen. Är det någonting som regeringen tar med sig i den fortsatta beredningen, att det inte bara handlar om formerna för det politiska samtalet i skolan utan också att kontinuiteten måste uppvärderas?

Fru talman! Om interpellanten tyckte att svaret var utförligt kan jag rekommendera läsning av SOU 2016:4. Det här är en mycket mer komplicerad fråga än vad den kan tyckas vid första anblicken. Det bevisar verkligen den här offentliga utredningen.

Precis som interpellanten tycker jag att det är viktigt att det omgivande samhället finns i skolan och att eleverna hela tiden märker hur det de studerar påverkar samhället i stort. Det skapar verkligen motivation för lärandet och gör att det blir mer på riktigt. Det gör också att man också lär sig argumentera, ifrågasätta och kritiskt granska. Det är bredare än politiska partiers ungdomsförbunds delaktighet i skolan.

Det är bra om man bjuder in lokala företag, fackföreningar och företrädare för intresseorganisationer för att granska och få lära sig saker som ligger inom skolans uppdrag. Då diskuterar vi sällan att någon med motsatt ståndpunkt eller ett konkurrerande företag också måste beredas plats. De politiska partierna har en särställning genom regeringsformens objektivitetsuppdrag. Redan där upptäcker man att det ställer till det en del.

Denna särställning får ju inte innebära att man bara för att man registrerar sig som ett parti hos Valmyndigheten automatiskt har tillträde till landets alla skolor för att sprida ett budskap som kanske handlar om att sälja en produkt eller - som interpellanten tog upp - sprida hatpropaganda. Det lilla steget att registrera sig som ett parti får inte innebära fritt tillträde till skolan.

Av just den anledningen är det viktigt för mig att betona att det handlar om skolans uppdrag och skolans verktyg för att kunna se hur det omgivande samhället stöder skolan i att lära ut kunskap och värden. Det måste vara skolan som är utgångspunkten, inte partiernas självklara vilja att sprida sitt budskap till unga människor.

Skolval är ett exempel som aktualiseras i dag. Behovet av ett öppet förhållningssätt till världen utanför är minst lika viktigt och att det sker kontinuerligt - att vi utövar vår demokrati varje dag och inte bara en dag vart fjärde år.

Utredningen som är på remiss tar sin utgångspunkt i den diskussion som fördes före förra valet då mycket av det som tas upp i interpellationen aktualiserades. Det ska bli intressant att se om remissutfallet blir att man anser att utredningen på ett tillräckligt bra sätt har lyft ett antal komplicerade frågor i skolans vardag som just aktualiseras varje dag och inte bara när det är val.

Det finns skolor i Sverige som jobbar väldigt bra. I en skola på Gotland har man kontaktpolitiker i utbildningsnämnden som ett sätt för eleverna att kontinuerligt kunna berätta om sin verklighet. Jag har aldrig hört att det har väckt någon diskussion om att hela nämnden måste bjudas in till skolan, utan det är nämnden som har bestämt att fördela ansvaret för kontakter med skolan på det sättet. Men den här typen av reglering riskerar att försvåra det arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man inom samhällskunskapen studerar en särskild fråga och tycker att det finns en person som skulle kunna bidra i den frågan och den personen råkar vara lokalpolitiker, ska det då finnas särskilda regler för att den personen ska kunna komma till skolan? Ska skolan då också bjuda in kommunpolitiker av annan färg eller inriktning?

Om frågan om det vardagliga arbetet i en skola är tillräckligt utredd i SOU:n eller inte låter jag vara osagt. Men det kommer att bli mycket intressant att ta del av remissvaren. Det är därför som det är viktigt att det inte bara är partierna som yttrar sig utan också lärarnas och skolledarnas fackförbund eftersom det i slutändan är de som ska se till att det som står i läro- och kursplanerna också sker på ett sätt som involverar det omgivande samhället.

Fru talman! Tack, statsrådet, för det svaret!

Jag håller med om att det i mångt och mycket skulle gå att lösa många problem bara genom att sprida best practice, oavsett om det rör sig om kontaktpolitiker i skolnämnden eller om det handlar om hur man arrangerar och bjuder in. Det finns verkligen många riktigt dåliga lösningar i dag.

Jag har varit på ganska många skoldebatter, och det fluktuerar rätt mycket hur man går till väga när det gäller just politik. Ibland bjuder man in politiska partier och använder gamla mejladresser som ingen egentligen kollar, så att hälften av bokborden står tomma. Vid vissa tillfällen bjuder man in organisationer, men sedan dyker det bara upp två kommunpolitiker som är fyllda 65 år. Det är inte alltid man kan prata på ungas språk när man har suttit i samma nämnd i 20 år och inte kan så många andra frågor än den som man själv har debatterat.

Vid andra tillfällen får ungdomsförbund och nyblivna medlemmar trängas med etablerade politiker. Det är inte heller helt rättvist. I en debatt som jag deltog i inför ett skolval bjöds ungdomsförbunden in av elevföreningen, som fick styra hela skolvalet. Elevföreningen bestämde sig för att bjuda in vissa partier till en annan tidpunkt, så att de missade skolvalet helt, vilket gjorde att man bara räckte över offerkoftan direkt. Det är också en ganska tafatt lösning.

Det finns kort sagt ganska stora variationer, och det är inte alltid som problemen når skolnämnden i kommunen i tid.

Jag vill också fråga statsrådet när det gäller svaret och vad som har föregått utredningen. Det har tagits många initiativ på det här området. I svaret står det:

"Det finns inte någon bestämmelse i skollagen (2010:800) som anger hur skolor ska förhålla sig när det gäller att bjuda in politiska partier eller politiska ungdomsförbund. Den rättsliga ramen för en sådan inbjudan framgår av objektivitetsprincipen som är grundlagfäst i 1 kap. 9 § regeringsformen. Enligt denna ska myndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen iaktta saklighet och opartiskhet."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här kommer det som har skett hittills: "Hur objektivitetsprincipen ska tillämpas i praktiken när politiska partier bjuds in till skolan har tolkats genom domstolspraxis och uttalanden från Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Statens skolverk, och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har gett ut stödmaterial, riktat till huvudmän, rektorer och lärare, som ger vägledning i frågan om hur politisk information ska hanteras i skolan. Trots det råder det i dag en osäkerhet."

Vad är det egentligen som gör att initiativ efter initiativ inte har nått önskvärd effekt? Detta har diskuterats i varje fall under så lång som jag har varit politiskt aktiv. Det är en viktig fråga att ta med sig. Vad är det som har gjort att man inte har fått bukt med problemet? Är det grepp som vi tar nu eller det grepp som regeringen övertagit från tidigare regeringar tillräckligt? Tror man att det kommer att räcka, eller kommer vi att stå här om fyra år igen och inse att det behövs ett ännu större grepp?

Fru talman! Jag tror att anledningen till att de initiativ som har tagits inte har gett klarhet är att det här finns en uppenbar krock mellan två gedigna intressen. Det ena intresset är vår utgångspunkt som politiker ansvariga för skolan. Vi sätter läroplan och kursplaner. Sedan är det skolans uppdrag, mandat och ansvar att säkerställa att utbildningen och undervisningen motsvarar läroplan och kursplaner. Skolan har stor tillit och stort förtroende i detta.

Om man bara utgår från denna princip är det skolan som helt enkelt får bestämma vilka partier som bjuds in liksom hur, var och när. Det skulle vara helt okej att säga: Vi har en debatt om en aktuell fråga i kommunen och vill bjuda in de partier som har tagit tydligast eller mest profilerad ställning i frågan. Detta tror vi ger våra elever den mest allsidiga bilden att reflektera över.

Man kanske till och med kan bjuda in endast en politiker och inte låta någon annan säga emot, utan det får eleverna göra. Deras uppdrag blir att efter förberedelser ifrågasätta politikern.

Detta skulle kunna vara det korrekta utifrån utgångspunkten att bara uppfylla läroplan och kursplaner. Men vi har ju även grundlagens objektivitetsprincip, vilken handlar om hur myndigheter och den som verkar inom offentlig förvaltning ska utföra sitt uppdrag. Där finns krav om objektivitet, allsidighet och opartiskhet.

Enligt domstolsutslag och uttalanden från JO och JK anses dessa krav som särskilt stränga eller viktiga. Dessa uttalanden har dock skilt sig över tid trots att regeringsformens skrivningar varit desamma, och detta komplicerar saken ytterligare. Kraven är särskilt viktiga när det gäller partier. Det har ansetts vara viktigt att alla partier ska ha samma tillgång, utgångspunkt och möjlighet att framföra sitt budskap. Här blir det en krock.

Om vi utgick från den syn som vi vanligen har på skolan skulle vi, som jag sa, aldrig ifrågasätta en lärare som i sitt uppdrag att sprida arbetslivsinformation väljer att inte bjuda in alla företag på orten. Man bjuder kanske snarare in en per bransch än konkurrerande företag för att alla ska få berätta varför just de är den bästa arbetsgivaren. Då ser man det inte som sin uppgift att företagen ska få sprida sin bild av arbetsmiljön, utan man ser det som att skolans uppgift är att ta del av olika arbetsmiljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta skulle vi aldrig ifrågasätta. Men när det gäller politiken, demokratin och partierna finns det av rimliga och grundlagsfästa skäl andra principer. Och där blir det en krock. Eftersom den krocken finns är även jag orolig för att en förändring av skollagen, vilket utredningen föreslår, kommer att leda till tolkningar och diskussioner. Vi kanske måste stå här igen om fyra år. Vissa målkonflikter blir aldrig helt lösta utan måste hanteras i verkligheten.

Utredaren tror dock att det blir tydligare med en skrivning i skollagen och att det hjälper skolorna att ha en sådan. Vi har skickat ut utredningen på remiss för att se om denna åsikt delas av skolans företrädare, ett antal huvudmän och de politiska partierna. Om den gör det har vi all anledning att gå vidare. Men när jag lämnar detta till riksdagen kommer jag nog att vara tydlig med att jag inte tror att vi har hittat en ultimat lösning utan att diskussionerna kommer att fortsätta - i bästa fall på lite tydligare grund än tidigare.

Fru talman! Det är kanske svårt att hitta en reform i svensk politisk historia som har varit helt komplett eller helt fulländad, som har fungerat precis så som alla tänkt och som har lett till guld och gröna skogar. Detta är en politisk ödmjukhet som jag tror att man egentligen behöver ha inför alla förändringar.

Angående uppdraget, förslaget och lagändringen som kanske kommer till riksdagens bord vill jag säga att det återstår mindre än två år till nästa val. Tiden fram till dess kommer av naturliga skäl att gå fort. Man kan säga att det brinner i knutarna.

Personligen är jag glad att ett sådant initiativ har tagits och att den rödgröna regeringen har fortsatt med det. Det är hög tid att försöka komma till rätta med detta. Kanske är det ett evighetsprojekt som aldrig tar slut, men det är inget argument för att sluta just nu. Det har funnits många välmenande insatser. De har fungerat olika bra, men det finns som sagt inga skäl att sluta nu.

Jag hoppas att remissrundan blir bra och att debatten i inte minst utbildningsutskottet blir livlig; partierna är ju involverade. I övrigt får jag, som väldigt sällan debatterar utbildningsfrågor, tacka för mig och önska en god jul.

Fru talman! Tack för interpellationsdebatten!

Lagförslaget är som sagt ute på remiss, och vi inväntar remissvaren. Om dessa upplevs som ett stöd kommer vi definitivt att gå vidare med ett lagförslag. Skulle stora frågetecken finnas huruvida detta avhjälper problemet eller om det till och med finns en risk att det ställer till nya problem eller försvårar ytterligare kommer jag, precis som min företrädare gjorde innan han tillsatte utredningen, att föra nya samtal med riksdagens partier för att se om vi trots remisskritik ändå tror att det finns anledning att gå vidare med ett lagförslag eller om vi ska försöka oss på en annan väg.

Överläggningen var härmed avslutad.