Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ungdomar och ideellt arbete

Interpellationsdebatt 26 maj 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Lena Hallengren (S)

Anf. 233 Lena Hallengren (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jakob Forssmed har frågat mig vad jag avser göra för att uppvärdera ungdomars engage- mang i det civila samhället samt uppvärdera icke- formell utbildning. Jakob Forssmed har också ställt flera frågor om vad jag avser att göra för att utveckla skolans samarbete med ungdomsorganisationer, bredda antagningsbasen till högskolor och göra ideellt arbete till en kompletterande merit. Vidare vill Jakob Forssmed veta vad jag avser att göra för att utforma nationella riktlinjer för värdering av icke-formell utbildning samt för att implementera paragraf 37 i FN:s ungdomsprogram och dra upp nationella rikt- linjer för volontärprogram för ungdomar. Låt mig börja med att beklaga att den begränsade tiden för ett interpellationssvar gör det svårt att ge ett uttömmande svar på denna mängd av frågor. Men jag ska försöka. Jag delar Jacob Forssmeds uppfattning om vikten av ideellt arbete och av att ta till vara människors kunskaper, oavsett hur de har förvärvats. Bedömning- en av en persons reella kompetens, validering, ska vara ett viktigt instrument vid utbildning och arbets- liv. Alla som inhämtat kunskaper och färdigheter utanför det formella utbildningssystemet har nytta av att dessa värderas av utbildningsinstitutioner och arbetsgivare. De befintliga regelverken ger möjligheter att vär- dera och validera reell kompetens. I läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) framgår att bland annat kommunal vuxenutbildning ska organiseras och anpassas utifrån den enskilde individen. Man ska kunna börja på en nivå i respektive ämne som be- stäms av förkunskaperna, studierna ska kunna avslu- tas när individens enskilda mål uppnåtts, vägledning ska ges och individuella studieplaner upprättas. I skollagen regleras möjligheterna till individuella upplägg av studier på gymnasial nivå. Många skolor utnyttjar dessutom möjligheten att i betygsdokumen- tet ange om eleven till exempel varit aktiv i elevrådet. Bestämmelserna i högskoleförordningen om grundläggande och särskild behörighet har ändrats i enlighet med uttalanden i propositionen Den öppna högskolan. Ändringarna innebär att den som genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har för- utsättningar att tillgodogöra sig grundläggande hög- skoleutbildning ska anses uppfylla kraven. Behörig- hetsbedömningen ska alltså grundas på den sökandes reella kompetens, och varje högskola ska göra en individuell bedömning av de åberopade meriterna. Bestämmelserna ska tillämpas första gången vid an- tagningen höstterminen 2003. Dessutom har en be- stämmelse om så kallat alternativt urval införts i hög- skoleförordningen. Innebörden av bestämmelsen är att universitet och högskolor får bestämma urvals- grunder som innefattar vissa förkunskaper eller andra sakliga omständigheter för högst 10 % av platserna som vänder sig till nybörjare. Lärosätenas ansvar för att främja och bredda rekryteringen till högskolan har också förts in i högskolelagen. Samarbetet mellan skolan och ungdomsorganisa- tionerna ligger mig varmt om hjärtat. Regeringen avser att inom kort ge Myndigheten för skolutveck- ling i uppdrag att ta fram ett informationsmaterial om förutsättningarna för skolan att samverka med sam- hällspolitiskt engagerade organisationer. Materialet ska utgå från den demokratiska värdegrund som ska prägla hela skolans arbete. Syftet är att främja samar- betet mellan skola och organisationsliv. Regeringen har också avsatt medel ur Allmänna arvsfonden för utveckling av ungas egen organisering. De politiska ungdomsförbundens arbete i skolan uppmärksammas särskilt i satsningen. På det internationella området har jag tagit initia- tivet till ett nordiskt expertseminarium om icke- formellt lärande, där uppvärdering av ideell erfaren- het ska ligga i fokus. Seminariet hålls i Stockholm i höst. Betydelsen av icke-formellt lärande betonades också i en ministerrådsresolution som antogs under det svenska ordförandeskapet i Europeiska Unionen. Frågan uppmärksammas alltjämt i vårt arbete i Euro- parådet och EU. Vad gäller frågan om paragraf 37 i FN:s ung- domsprogram, är Sverige ett av de länder i världen som satsar allra mest på ungdomars möjligheter till frivillig organisering och verksamhet, inklusive vo- lontärprogram. Regeringen för också kontinuerlig dialog med ungdomsorganisationer om utformning och genomförande av satsningarna, i enlighet med paragrafen. Senast häromveckan bjöd jag in ung- domsorganisationerna på en diskussionsdag om den framtida utformningen av EU:s ungdomsprogram. Däremot är jag tveksam till om skapande av na- tionella riktlinjer för värdering av icke-formella ut- bildningar och för volontärprogram är en framkomlig väg för att stödja det ideella engagemanget. Den ideella sektorn bär på en sådan mångfald av aktivite- ter, kunskaper och erfarenheter att det har visat sig väldigt svårt att skapa rättvisa nationella normer för att mäta och värdera dem. I den nyligen utgivna departementsskrivelsen Va- lidering m.m. - fortsatt utveckling av vuxnas lärande presenterar Utbildningsdepartementet förslag om fortsatt utveckling av arbetet för validering. Bland annat föreslås att en delegation ska inrättas som får i uppgift att ur ett nationellt perspektiv aktivt stödja och främja utvecklingsarbetet med validering. Skri- velsen går nu ut på remiss och regeringen har för avsikt att ta ställning till förslagen i samband med budgetpropositionen.
Jakob Forssmed (Kd)

Anf. 234 Jakob Forssmed (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lena Hallengren för interpellationssvaret. Det var trevlig läsning. Dock kvarstår ett antal frågetecken som jag återkommer till i mina inlägg. Jag kan erkänna att min interpellation rymde ett ganska stort antal frågor. Den enda ursäkt jag har är möjligen entusiasm över det här ämnet. Det civila samhället spelar en ovärderlig roll i ett gott samhälle, och det bör reflekteras även inom poli- tiken och i de initiativ som tas. Jag tror att männi- skans kreativitet utvecklas bäst i små gemenskaper där människor knyts samman och skapar sociala kontakter genom en gemensam idé eller ett intresse. Jag har själv spelat i ett rockband och vet vad som händer i ett rockband. Man lär sig otroligt mycket. Man lär sig samarbeta, man lär sig lyssna, man lär sig respektera varandra. Man lär sig faktiskt demokrati, att komma överens och att man kan skapa någonting tillsammans som är större än det var och en kan åstadkomma. Det här är elementära byggstenar i ett gott samhälle. Rockbandet är kanske också ett typexempel på något som fick ordentligt stöd först när man lyckades kvala in i vuxenmallen. När någon närmast av en slump upptäckte att rockbandets verksamhet faktiskt var ganska lik en studiecirkel blev stöd till rockband rumsrent. Ideellt engagemang är viktigt för många unga som får möjlighet att utveckla sina talanger, lära sig mer om demokrati, ta ansvar och så vidare. Det kan handla om alla möjliga organisationer. European Youth Forum har gjort stora undersök- ningar om det här. Man har kommit fram till att unga lär sig just demokratisk medvetenhet, initiativförmå- ga, respekt, motivation, ledarskap, problemlösning och så vidare. Om nu Lena Hallengren är beredd att hålla med mig om att den ideella sektorn behöver uppvärderas i Sverige blir jag naturligtvis glad - något förvånad men väldigt glad. Förvånad blir jag eftersom, jag är ledsen att behöva säga det, den ideella sektorn kanske inte har varit en fråga som prioriterats särskilt högt av hennes parti tidigare. De initiativ som Lena Hallen- gren nämner i sitt svar kanske är en del i ett social- demokratiskt uppvaknande. En naturlig följd om man har försovit sig är ju att man försöker ta igen det man har missat. Här kanske Lena Hallengren kan driva på sina kolleger i reger- ingen exempelvis vad gäller att ta avstånd från moms på ideell verksamhet och det faktum att det fortfaran- de inte finns någon avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, något som har debatterats i kammaren så sent som i dag. Det finns som sagt en hel del lovvärda initiativ i ungdomsministerns svar men också ett antal problem. Om vi tittar närmare på de initiativ som det hänvisas till i interpellationssvaret märker vi att det i flera fall faktiskt saknas ett tydligt ungdomsperspektiv. Det är ju ett intressant sätt att hantera en interpellation som handlar om ungdomars ideella engagemang. Ett exempel är departementsskrivelsen om valide- ring med mera, som ska vara något slags steg i att uppvärdera ungdomars ideella arbete. Då kan man kanske tycka att det är lite märkligt att denna skrivel- se på 74 sidor inte nämner vare sig ungdomar eller ideellt arbete mer än två tre gånger, och då utan nå- gon koppling till varandra. Om det är så att ungdoms- perspektivet och det ideella engagemanget ligger utanför skrivelsens direktiv kan man undra varför den tas upp i interpellationssvaret. Jag antar dock att det finns ett syfte med detta. Jag undrar om tanken är att ungdomsperspektivet i framtiden ska få ökad betydel- se i arbetet med validering. Det får ungdomsministern gärna svara på.
Lena Hallengren (S)

Anf. 235 Lena Hallengren (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vet inte hur jag ska fylla mina fyra minuter. Jag har inte så mycket andra meningar än dem Jakob framför här. Jag tror dock inte att det handlar om något socialdemokratiskt uppvaknande. Jag skulle vilja beskriva en stor del av socialdemo- kratins historia, om vi går riktigt långt tillbaka, som drivande av kooperativ och annan sådan verksamhet. Engagemang är oerhört betydelsefullt. Förutom att Jakob har varit med i ett rockband har han också varit aktiv i ett ungdomsförbund, liksom jag själv. Jag tror att vi delar hur värdefullt det kan vara att vara aktiv i en organisation där man övar sig i allt från ledarskap till argumentation och, för all del, social kompetens och alla de frågor som det faktiskt handlar om. Man tänker inte alltid på att man lär, och det är väl detta det handlar om: det informella, alltså det icke formella, eller det formella. Hela frågan om validering bygger på detta: Oav- sett hur du tillägnar dig din kunskap - i Sverige eller i ett annat land: i en förening, i ett studieförbund eller i gymnasieskolan - ska din kunskap värderas. Den värderas inte mer eller mindre beroende på hur du har lärt dig. Det är inte heller mer värt att den är infor- mellt inhämtad. Har du den kompetens som krävs ska det vara oväsentligt hur du har skaffat dig den. Jag vill å andra sidan gärna skicka en liten stafett- pinne till Jakob och oppositionen här i kammaren när det gäller synen på lärande. Jag har i många debatter med till exempel Folkpartiet märkt att ordet lärande är mycket kontroversiellt, inte minst i vuxenutbild- ningssammanhang. Lärande ska vara en lärare som står vid en kateder och undervisar elever. Om vi kommer dithän att vi talar om vuxna som deltar i ett lärande, att vi ska bygga upp en infrastruktur ute i kommunerna för vuxnas lärande, har också ung- domsorganisationer, gymnasieskolor och andra mycket att lära av det. Men eftersom vi har kommit en bra bit när det gäller vuxenutbildningen, varför inte fortsätta att bygga vidare där och visa hur det faktiskt skulle kunna gå till, hur ett flexibelt lärande faktiskt skulle kunna fungera? Jag hoppas på ett gott samarbete när det gäller frågan om lärande. Hur vi lär oss är inte det väsentli- ga, men att hitta sätt att värdera detta är inte alltid helt enkelt. Jag ser därför också fram emot den valide- ringsdelegation som under fem år ska arbeta för att stödja och underlätta för kommunerna, regionerna och branscherna att gemensamt bygga upp former för att kunna validera det som inte alltid är så enkelt.
Jakob Forssmed (Kd)

Anf. 236 Jakob Forssmed (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Till skillnad från Lena Hallengren har jag inte bara varit utan är faktiskt fortfarande aktiv i ett ungdomsförbund. Jag tänker dock fortsätta att diskutera det här in- terpellationssvaret. Jag fick inte riktigt svar på varför man inte har tagit upp detta i skrivelsen om validering med mera. Det blir väl mitt remissvar - jag har läst att den är ute på remiss. Jag vill också skicka med till den här valideringsdelegationen att speciellt ta fasta på ungdomsperspektivet. Det är ju så att detta ofta tappas bort. När det gäll- er den öppna högskolan kan man till exempel läsa i interpellationssvaret att behörighetsbedömningen ska grundas på den sökandes reella kompetens och att varje högskola ska göra en individuell av de åberopa- de meriterna. Detta är naturligtvis väldigt bra. Som ett steg i att uppmuntra lärosäten att ta egna initiativ finns det ett antal goda exempel på Utbildningsde- partementets hemsida på hur man på utvalda skolor jobbar med reell kompetens. Men just ungdomsper- spektivet, särskilt ungdomar och det ideella engage- manget, saknas här. Det finns inte utrymme för den typen av engagemang att bli ordentligt uppmärksam- mat i värderingen. Det här mönstret tycker jag att man ser i olika sammanhang. I förlängningen blir samhället förlorare när man inte förmår ta till vara den styrka som finns i den ideella sektorns förmåga att bidra med nya per- spektiv och kompetenser. De som är engagerade i ideella föreningar känner ofta att deras insatser och förvärvade kunskaper inte riktigt uppskattas av samhället. Det här är någonting som jag tycker att man kanske borde gå vidare med. Jag får många mejl från ungdomar, i samband med att vi i mitt ungdomsförbund har lyft upp frågan, som känner att de inte riktigt får den här uppmärksamhe- ten - just för att de kanske inte har de här färdighe- terna i de traditionella skolämnena, för att anknyta till den folkpartistiska diskussion som fördes här tidigare. Lena Hallengrens departement, Utbildningsde- partementet, gav 2000 Ungdomsstyrelsen ett uppdrag som rör det område vi diskuterar i dag. Det resultera- de i rapporten Att värdera kunskap - en studie kring informellt lärande och icke-formell utbildning i före- ningslivet. Här lyfter man upp väldigt många goda förslag och exempel på hur man har arbetat med uppvärdering av till exempel ungdomars ideella ar- bete utomlands. Man diskuterar hur man ska kunna stödja företrädare från föreningslivet som själva initi- erar valideringsmetoder. Man konstaterar också att ett ungdomsperspektiv saknats i det här arbetet, och jag konstaterar att det fortfarande verkar saknas lite grann just i valideringsarbetet. Man har också i den här studien förslag på en meritportfölj, alltså någon form av standardiserade intyg som ungdomar som är ideellt engagerade ska kunna fylla med innehåll från före- ningslivet. Det tycker jag är mycket intressant. Gemensamt för många av föreningsvärldens initi- ativ är faktiskt att de lite grann söker stöd, inte rikt- linjer på det sättet men att bli uppmärksammade av det offentliga. Man efterlyser naturligtvis inte ett systematiskt stelt regelverk som man ska trycka ned på verksamheten och på något sätt kväva den. Det passar inte alls den ideella sektorn. Men man efter- frågar ofta samordning i resurser och ett erkännande av initiativ som finns. Om man jämför till exempel med Finland hittar man ju Studieboken som har ungefär 55 000 använda- re. 220 lärosäten är anslutna till detta. Här dokumen- terar och synliggör man det informella lärandet och den icke-formella utbildningen. Där får lärosätena själva välja hur de ska värdera detta. Det är alltså ingen offentlig institution som gör det utan det är lärosätena som gör värderingen. Men det viktiga är att det finns ett erkänt system som dokumenterar och synliggör det informella lärandet. Kanske något att ta efter för Sverige.
Lena Hallengren (S)

Anf. 237 Lena Hallengren (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! I sin interpellation nämnde Jakob Forssmed exemplet USA, där man uppmärksammar engagemang inom föreningsvärlden. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med hur vi strukturerar vårt kun- skapsinhämtande. Icke-formell utbildning ska vara just icke-formell. Så fort den blir en del av det for- mella inhämtandet tappar den också i kraft och syfte. Därför tror jag att det kan vara farligt när man har en informell utbildning som värderas på det sätt som lite grann görs i USA. När man tillhör de 5 % som har de bästa betygen är det nästan omöjligt att inte också engagera sig i en förening på skolan, därför att man behöver det för att komma in på de bästa skolorna. Man behöver det som en extra merit. Jag tycker kan- ske inte att det är det som ska vara drivkraften. Vi har möjligheter också i Sverige. På Handels- högskolan till exempel finns det möjlighet att ta sig in på särskilda meriter. Det är dokumenterade prestatio- ner, som det står, inom teknik och humaniora eller om man har annan verksamhet som är genomförd parallellt med gymnasiestudierna eller åren direkt efter gymnasiet. Möjligheterna finns, men jag tycker att vi ska akta oss för att basera det ideella engage- manget på att om man engagerar sig får man lättare att komma in på högskolan, det blir en merit. Den ska värderas som den kunskap den är. Men den ska fort- farande vara informell. Det tycker jag är väldigt vik- tigt och väsentligt. Jag tycker däremot att Jakob Forssmed har en klok synpunkt när han granskar departementsskrivel- sen om validering med ungdomsperspektivet för ögonen. För mig är det självklart att den inkluderar alla grupper, men kanske är det så att ungdomar be- höver betonas extra för att det faktiskt ska framstå så. Det kanske är så att när man läser alla läser man in alla vuxna, alla vuxenstuderande. Men självklart kommer valideringsdelegationen att vara ett verktyg för alla, också för dem som är ungdomar och som har icke-formella kunskaper som man vill få prövade. Naturligtvis ska det ske i sitt rätta sammanhang, där det har relevans och betydelse för det jobb man söker eller för den utbildning som man söker. Elevrådsen- gagemang är någonting som man försöker att värdera och som många skolor åtminstone försöker nämna i betyg. Det tycker jag är en positiv väg att gå. Man kan inte tala om exakt hur mycket det är värt men man kan påtala det. Det kan vara synligt och tydligt. I de fall där det är väsentligt att det också räknas in ska det naturligtvis göra det. Men jag vill ändå säga att jag tycker att vi ska vara försiktiga med hur vi strukturerar det här om det finns ett privat intresset av att det blir en merit som man behöver därför att man redan har de betyg som krävs. Egentligen blir det icke-formella lärandet då någonting för de mest resursstarka som annars kanske har andra sätt att lära. Vi ska bevara det icke-formella lärandet för just det som det är. Det ska räknas in och det ska vara lika betydelsefullt oavsett hur man lär.
Jakob Forssmed (Kd)

Anf. 238 Jakob Forssmed (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Min bild av USA och det ideella en- gagemanget där måste jag säga skiljer sig en del från Lena Hallengrens. Jag uppfattar det inte alls på det sättet utan framför allt att det är en uppmuntran av saker och ting som kommer underifrån. I alla fall var det så på de platser som jag besökte och där jag själv har studerat. Det var en naturlig del av skolmiljön med klubbar, initiativ som tas av eleverna själva, där lärare och annan personal ställer upp med resurser, lokaler och uppmuntran. De öppnar skolan för elever att själva utveckla sina talanger och sitt engagemang. Jag tycker också, till skillnad från Lena Hallen- gren - här tror jag att vi kanske har en ideologisk skillnad - att det ideella engagemanget faktiskt kan vara värdefullt förutom den kunskap det ger. Det samhällsengagemang som det innebär, den kraft som finns i detta är faktiskt värdefull även om det inte skulle leda till att man lär sig någonting, tycker jag. Det är också någonting som man från samhällets sida kan uppvärdera. Man kan till exempel skapa merit- portföljer som inte bara handlar om kunskap utan faktiskt handlar om att man har haft ett förtroende- uppdrag som kan vara värt någonting för till exempel arbetsgivarna. Om man standardiserar detta ger det också den typen av engagemang en större tyngd. Och det är lite det jag är ute efter här. Enligt LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsor- ganisationer, skiljer sig Sveriges sätt att jobba med den här frågan lite grann från andra europeiska län- ders. I Sverige har vi haft många utredningar som har sysslat med det här. Men de system och de resultat som man har fått i andra länder har inte riktigt kom- mit fram. Men kanske kan Lena Hallengren i samver- kan med föreningslivet erkänna och uppmuntra de initiativ som finns så att vi kan få fram något som kanske liknar den finska Studieboken eller det tyska Gröna kortet, där föreningsaktiva får rabatter på olika ungdomsengagemang för att uppvärdera och höja det ideella engagemangets status. Jag tror att det finns fler vägar att gå, men vi måste komma framåt, för att avsluta lite klyschigt. Tack så mycket för den här debatten!
Lena Hallengren (S)

Anf. 239 Lena Hallengren (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det ideella engagemanget är viktigt och väsentligt. Jag tror faktiskt inte att Jakob Forss- med och jag i just den frågan skiljer oss så mycket åt. Jakob talade om att engagemanget var värdefullt även om det inte leder till någon specifik kunskap. Men jag menar att det är klart att det leder till någonting. Det leder alltid till någonting. Det leder till erfarenheter. Ibland kan man få ned det här på papper i en an- ställningssituation eller i sökandet till högskolan. Ibland kan det vara svårare att få ned på papper när man beskriver situationen i sig. Det enda jag oroar mig för är att den modell som faktiskt finns på vissa håll, om än inte helt utbrett, i till exempel USA, handlar om att du har dina betyg, du tillhör toppstu- denterna, men om du har lett en förening, idrottsföre- ning eller vad det kan vara, blir det den där extrame- riten som verkligen gör att man kommer in. Jag tyck- er att det vore synd om det icke-formella och infor- mella lärandet skulle användas på det viset. Jag tyck- er att det ska vara någonting som är tillgängligt för alla, och man ska se värdet i just att man kan lära sig på olika sätt. Jag tror att det finns möjlighet att återkomma och göra mer. Jag ser fram emot de mer konkreta diskus- sionerna.

Dokument

den 12 maj

Interpellation 2002/03:392

 av Jakob Forssmed (kd) till statsrådet Lena Hallengren om ungdomar och ideellt arbete

Sverige har länge haft ett levande föreningsliv, vilket har gett många ungdomar möjlighet att lära sig mer om demokrati, ansvar och att ta egna initiativ och knyta viktiga kontakter inför inträdet på arbetsmarknaden. Ett levande civilt samhälle och ett starkt engagemang bland ungdomar är ett naturligt uttryck för människans många behov och unika talanger och färdigheter och är en chans för många unga att utvecklas och ge utlopp för sin kreativitet. Samtidigt har många föreningar spelat en viktig roll i samhället genom att uppmärksamma och driva exempelvis miljöfrågor, integrationsprojekt och mänskliga rättigheter.

Dock har vikten av engagemang i det civila samhället länge varit underskattad i Sverige. I dag har engagemanget börjat svalna och ungdomsorganisationernas medlemsantal har minskat med mer än 20 % de senaste tolv åren. Enligt Ungdomsstyrelsen har också intresset för föreningsbildande under nittiotalet minskat bland unga tjejer.

Regeringen bör ta dessa alarmerande siffror på stort allvar, då minskningen i engagemang i längden leder till att demokratin och samhällsgemenskapen försvagas. Samtidigt som medlemsantalet i ungdomsorganisationer sjönk drastiskt under 90-talet, minskade valdeltagandet bland förstagångsväljare enligt SCB med mer än 10 % mellan 1994 och 2002. Det är inte orimligt att dessa siffror har ett samband, då ett minskat engagemang i föreningslivet även minskar känslan av delaktigthet och ansvar i samhället. Inte minst det ökade politiska våldet och skadegörelsen, som vi senast bevittnade i Stockholm då förstamajdemonstrationer urartade till plundringståg, visar hur viktigt det är att stödja de demokratiska krafter och ungdomsrörelser som finns i dag. Samhället måste markera att påverkan bäst kan ske genom demokratiska kanaler, och att våld i slutändan inte gynnar någon.

Både FN och EU betonar vikten av ungdomars möjligheter till deltagande i det civila samhället, senast Kofi Annan som i sin Ungdomsrapport 2003 framhåller att skolans kontakter med den privata sektorn och ungdomsorganisationer bör stärkas. EU-kommissionen skriver i sitt memorandum om livslångt lärande 2000 att medlemsländerna bör se till att deltagande i icke-formell utbildning uppvärderas.

För att uppnå dessa målsättningar krävs att ungdomars engagemang i det civila samhället uppmuntras framförallt av skolan. Förutom att stimulera kunskapsinhämtning och lärande har skolan också en viktig uppgift att ge elever möjlighet att förverkliga hela sin potential som hela människor, oavsett om det sker genom skolans traditionella former eller genom elevers egna initiativ.

I många länder, exempelvis USA, värderas engagemang i föreningsliv inom skolvärlden mycket högt. Skolan stöder med resurser och personal varje tänkbart intresse och initiativ till att starta grupper och projekt, vilket föder en fantastisk mångfald. Dessutom utgör ideellt engagemang en viktig faktor vid intagning till universitet, likvärdig med betyg och intagningsprov. Genom att se till hela människan, inte bara den del som passar in i skolans läroplan, kan man upptäcka nya talanger och färdigheter som är nog så viktiga inför arbetsliv och vidare studier. Olika urvalsmetoder till högskolor och universitet gynnar olika grupper och ökar mångfalden. Därför är det bra om det finns flera olika vägar in i högskolan. I dag utgör arbetslivserfarenhet ett kriterium som kan spela roll vid antagning till högskolan. Att även se ideellt engagemang som en merit i dessa sammanhang skulle bredda rekryteringsbasen, stärka högskolans kontakter med det övriga samhället, uppvärdera engagemanget bland dem som redan är aktiva och uppmuntra fler till ett ökat engagemang.

I Sverige i dag är det dock relativt svårt att värdera de erfarenheter som förvärvas genom ideellt arbete. Därför skulle någon form av nationella riktlinjer för att utvärdera icke-formell utbildning vara önskvärda. I USA skrivs denna typ av meriter in i betygen och det finns dessutom en tradition av nationella diplomsystem och meriteringsbrev, vilket ger ytterligare tyngd åt meriter från föreningslivet. Även European Youth Forum uppmanar Europas länder att införa nationella riktlinjer för utvärdering av icke-formell utbildning, då det skulle höja det ideella arbetets status i samhället.

Ett annat sätt att uppvärdera och uppmuntra ungdomars ideella arbete skulle vara att avsätta ett visst antal timmar i läroplanen till denna typ av verksamhet. I § 37 i FN:s ungdomsprogram framgår att alla länder bör skapa volontärprogram, gärna som en obligatorisk del i skolans läroplan. Exempel på volontärprogram i skolans regi finns i dag i 115 länder, där skolans roll är stöttande snarare än dominerande och flexibiliteten för den enskilde personen att själv välja utformning för programmet är stor, exempelvis genom samarbete med lokala föreningar. Nationella riktlinjer för hur skolorna kan arbeta vidare med denna typ av projekt skulle ge ett grundläggande stöd för många kreativa lösningar på det lokala planet.

Det finns således många sätt att uppmuntra och uppvärdera ideellt engagemang bland ungdomar. Men då krävs att regeringen har en vilja att se bortom den traditionella läroplanen och uppmuntra ungdomars egen initiativkraft.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ungdomsministern:

Vad avser ministern att göra för att uppvärdera ungdomars engagemang i det civila samhället samt uppvärdera icke-formell utbildning?

Vad avser ministern att göra för att utveckla skolans samarbete med ungdomsorganisationer i syfte att uppmuntra ideellt arbete?

Vad avser ministern att göra för att bredda antagningsbasen till högskolor och göra även ideellt arbete till en kompletterande merit?

Vad avser ministern att göra för att utforma nationella riktlinjer för värdering av icke-formell utbildning?

Vad avser ministern att göra för att implementera § 37 i FN:s ungdomsprogram och dra upp nationella riktlinjer för volontärprogram för ungdomar?