Ungas skuldsättning

Herr talman! Christina Axelsson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att fler ungdomar överskuldsätter sig, dels när jag kommer att ta initiativ i syfte att begränsa de lånevillkor som sms-låneföretagen erbjuder med möjligheterna till snabba lån utan säkerhet eller ens kreditprövning. Christina Axelsson har även frågat mig om jag avser att ta något initiativ i fråga om lån som understiger motsvarande 200 euro och om jag avser att verka för att sms-lånen omfattas av det nya EG-direktivet om konsumentkrediter. Unga personer har ofta mindre erfarenhet och kunskap om risken med att ta lån, och de löper därför större risk att försätta sig i skuldproblem. För unga är det därför viktigt med information och kunskap om riskerna med att ta krediter. Det kan bidra till större förtänksamhet vid valet att ta en kredit och till att färre får problem med att hantera sina skulder. I lagstiftningen finns krav på information vid kreditgivning och marknadsföring av krediter. Vid sidan av lagstiftningen kan pekas på Kronofogdemyndighetens arbete i skolorna med att informera om risker med skuldsättning. Som bekant pågår inom departementet ett högt prioriterat arbete med en promemoria med olika förslag till åtgärder för att underlätta för kredittagarna. I promemorian kommer skärpta krav på information till kredittagarna och krav på kreditprövning att övervägas, bland annat mot bakgrund av de problem som har uppstått för personer som tagit sms-lån och andra så kallade snabblån. Vår ambition är att den kommande regleringen ska göra villkor och skyldigheter tydligare för konsumenterna så att färre får problem samtidigt som kreditgivningen inte krånglas till i onödan. Om det i slutändan innebär att krav på kreditprövning för sms-lån under 200 euro införs får övervägas i promemorian. Detsamma gäller frågan om EG-direktivets bestämmelser i övrigt ska gälla för sms-lån under nämnt belopp.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Beatrice Ask! Anledningen till att jag har ställt den här interpellationen - jag har ju ställt en liknande tidigare - var att jag fick se en annons i en gratistidning om just mobillån. Där står det så här: "En korv med bröd för 10, 20 eller 30 kronor. Vilken korvgubbe väljer du?" Den här annonsen var införd tre dagar efter det att kronofogden hade gått ut med ett pressmeddelande angående fortsatt ökning av ungdomars skulder, där man talade om att betalningsförelägganden för obetalda skulder ökade med hela 18 procent under 2007. Det handlar ofta om obetalda mobilabonnemang och sms-lån. Jag tycker därför att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att diskutera den här frågan här i riksdagen. Hur ska vi kunna komma till rätta med det här problemet, som många unga faktiskt hamnar i? Utbildning och information, svarar ministern. Jag kan hålla med om att det är oerhört viktigt, men det är också viktigt med en reglering. Jag blir ändå lite fundersam över det svar jag får, där jag tycker mig märka en liten viktning från ministerns sida. Jag är lite orolig för att ministern helt överlämnar de lån som ligger under 200 euro, alltså under det golv som det nya EG-direktivet sätter, åt att regleras i den promemoria som ska komma - när den nu kommer, förhoppningsvis i alla fall under året, som det har sagts tidigare. Om vi inte får en reglering av det här blir ju hela verksamheten fri. Det är bra att vi får en finansiell folkbildning. Det är bra att Konsumentverket delar ut pengar för att vi ska kunna ha olika aktiviteter i folkrörelser. Det är bra att kronofogden har ett program på Internet där lärare kan hämta verktyg för att diskutera överskuldsättning också i skolan. Men det räcker inte. Det räcker inte med information. Det behövs också regleringar. Vi hade en utfrågning i riksdagen för inte så länge sedan där Konsumentverket också sade att det är viktigt med en reglering för att få bukt med det här. Nu vill jag höra hur ministern ställer sig: Kommer vi att få en sådan reglering? Det är ändå ministern som leder arbetet på departementet. Vad kommer man att säga? Kommer vi att få det?

Herr talman! Jag är jätteglad att Christina Axelsson tar upp de här frågorna, för det är ett stort bekymmer för många ungdomar. Problemet är att den här typen av småkrediter inte bara handlar om sms-lån utan också om en del andra lån. Skälet till att svaret kanske är lite sökande, lite otydligt, är att vi väntar på vad man ska säga i EU om direktivet, vilket man lär bestämma sig för den 7 april. Det är klart att vi så småningom också måste implementera regelverk i Sverige som har att göra med detta. Vi vet inte än var man landar. Jag har också väldigt noga följt både utfrågningen i riksdagen och det arbete som sker på andra håll. Inte minst Konsumentverket har ju pekat på de problem som finns. Vi har också ett antal domar där man faktiskt har ifrågasatt hur en del firmor har gått över gränser på ett sätt som inte är acceptabelt. Men den problematik som föreligger, som gör att vi arbetar lite bredare med detta på Justitiedepartementet, är att det inte enbart handlar om sms-lånen, som är så otroligt attraktiva för många ungdomar. Det är ett bredare fält. Vi är tvingade att försöka se helheten. Det andra är som sagt att vi måste invänta besked från EU, annars gör vi saker i onödan. Men det kan jag säga att skulle EU av någon outgrundlig anledning som jag inte känner till få för sig att ta semester och inte göra något åt det här kommer vi i alla fall att fortsätta det arbete som pågår på departementet för att se vad och på vilket sätt vi kan försöka få lite ordning i detta. Det är viktigt, tycker jag, att man har ordning och reda på hur man tar krediter och hur krediter ges. Därmed inte sagt att det alltid måste se ut som det har gjort i alla tider. Korta krediter och små krediter kan ha många goda skäl för sig. När riksdagen behandlade det här 2002/03 och pratade om engångskrediter med kort kredittid såg man också fördelar med det, och av det skälet lades inte alla de begränsningar som kanske finns i övrigt på just dessa. Utvecklingen går väldigt snabbt, och vi måste arbeta med det. Men vi väntar som sagt på besked vad gäller direktivet från EU. Så fort vi har det kan vi arbeta vidare. Det är klart att vi kommer att ta regelmässiga beslut också och inte bara förlita oss på informationen. Men jag ville ändå ta med det i mitt svar, därför att min erfarenhet som tonårsförälder och av att arbeta med ungdomar är att det behövs väldigt mycket, om man får säga så i en sådan här diskussion, fostran och information om hur det faktiskt fungerar. Ungdomarna har ibland inte tänkt. De har inte riktigt gett sig tiden att fundera över konsekvenserna av sitt agerande. Det är inte alltid reglerna det är fel på. Jag tror att det är oerhört betydelsefullt att Kronofogdemyndigheten, skolorna och även andra på olika sätt försöker få ungdomar att inte bara läsa en sådan här annons om korv med bröd som om det vore vilken grej som helst utan faktiskt fundera över vad lån och krediter egentligen innebär och vad det får för konsekvenser i det långa loppet om man skuldsätter sig för mycket. Det var därför det kom med i det här svaret.

Herr talman! Tack för det, ministern! Men det är ju så att "korv med bröd" lockar många ungdomar. Som tonårsmormor kan jag faktiskt säga att man märker att det finns en kultur för att handla, och det ska gå fort och snabbt. Det är det som är det primära med de här krediterna, att de är snabba. Men det är precis som ministern också säger, marknaden springer före och vi många gånger efter med lagstiftning. År 2006 fanns det sex företag som erbjöd de här produkterna. I december 2007 uppskattade Konsumentverket att det fanns 20-25. Gör man en vanlig sökning på nätet får man hur många träffar som helst. Det senaste, som jag har sett i alla fall - det finns säkert ännu nyare, jag är kanske inte så up-to-date - är Loanland, som är helt oreglerat. Populära artister eller programledare går in och gör reklam för att man ska kunna auktionera ut lån. Om jag vill låna pengar ska det matchas med någon som vill låna ut till mig. Det finns ingen som helst reglering som gör att vi kan sätta åt en sådan sak. Där tycker jag väl ändå att vi ska säga: Så ska det inte låta! Men den översyn som ministern talar om tycker jag tar alldeles för lång tid. Och EG-direktivet vi pratar om handlar ju fortfarande om krediter som har ett golv på 200 euro. Sms-lånen är ofta under det beloppet. 200 euro är ungefär 1 900 kronor, och sms-lånen ligger under det. Vi måste faktiskt se efter hur vi ska kunna reglera marknaden i Sverige på det här området. Konsumentverket har kommit med förslag till hur man lätt skulle kunna göra för att få bort de undantag som i dag råder i några av konsumentkreditlagens paragrafer; 5 a, 6 och 9 såg jag att man tar upp. Då handlar det om att man ska ha skriftliga avtal, som alltså tar lite längre tid än de fem minuter, en kvart eller vad det kan ta för att få ett sms-lån, att man ska göra en ordentlig kreditprövning för alla lån och sätta regler för marknadsföringen. Det måste väl ändå ministern medge skulle kunna göras i Sverige oavsett om vi får en EU-reglering på lån som överstiger 200 euro eller inte. Det här är någonting som både Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten faktiskt har pekat på skulle gå lätt och snabbt att åtgärda. Men det verkar som om viljan inte finns hos den här regeringen, kanske av rädsla för de aktörer som spelar på den här banan. Jag vet inte. Men jag undrar: Varför vill inte ministern göra de saker som våra statliga myndigheter har föreslagit skulle kunna göras ganska enkelt och på så sätt komma till rätta med en del av det här? Sedan menar jag naturligtvis att vi måste fortsätta med information och annat, men det känns som om det är mycket snack och lite verkstad helt enkelt.

Herr talman! Först vill jag gärna säga att det arbetssätt som vi har valt såvitt vi har bedömt är det snabbaste sättet vi kan arbeta på, att arbeta med en promemoria och att arbeta parallellt. Vi tar också till oss de synpunkter som kommer från myndigheterna. Det är riktigt att bland annat Konsumentverket har lagt fram en del konkreta förslag. Men det är också så att krav på kreditprövning av olika slag för små krediter innebär att kostnaderna för att ta sådana lån kommer att öka för konsumenten. När vi pratar aktörer ska vi ha klart för oss att det inte är bara de som ger krediter som är aktörer utan det finns en del andra. Det finns också många som på goda grunder anser sig ha glädje av att nyttja den typen av lån. Det måste vi också ha med i det hela, även om vi ser bekymret med ungdomar. Vi ser ett behov av att mer synliggöra de konsekvenser ett lån innebär och att ha en seriösare prövning. Det är balansen däremellan som är otroligt viktig för oss. Vi har inte lagt fram några detaljerade förslag. Vi arbetar, som jag försökte beskriva, mer med frågorna utifrån det som sker på EU-nivå och utifrån de förslag som har kommit in. Jag tror dock att vi kan hamna på lite olika ståndpunkter i slutändan. Christina Axelsson tar upp Loanland och det ena med det femte, och det är ett jättebekymmer att verkligheten springer fortare än politikerna. Ja, det är så. Alliansen har inte ambitionen att reglera allt här i världen i alla detaljer. Där skiljer vi oss från Vänstern på olika sätt. Just nu gäller det de problem vi ser med ungas skuldsättning och de problem som kommer sig av en bristande hantering av den typen av snabblån. Där finns en del att göra. Vi kanske inte kommer att gå så långt som Christina Axelsson skulle vilja i alla detaljer. Det gör vi inte av hänsyn till dem som tjänar pengar på att ge de snabba lånen utan därför att vi ser att de är något som efterfrågas - inte bara av ungdomar. Det var precis detta som riksdagen konstaterade 2002/03 när man talade om de mindre krediterna som hade dykt upp och som det fanns ett ökat behov av att se över. Man såg att det fanns legitima skäl för en del av de lån som har uppstått. Jag tror att riksdagen då hade rätt, och det finns ingen anledning att tro att världen har ändrat sig sedan dess. Vi måste försöka balansera de olika förändringarna i marknaden utifrån att vi ska skydda dem som inte har vett eller förstånd att hantera de möjligheter som de nya produkterna erbjuder.

Herr talman! Det var under den socialdemokratiska regeringen som vi inte reglerade de små lånen - när frågan var uppe förra gången. Det är faktiskt fel att påstå att vi ska reglera allt i minsta detalj. Om vi däremot ser ett problem tycker vi att det är politikernas sak att faktiskt göra något åt det. Konsumentverket har haft en nordisk satsning på sms-lån. Det här är inte ett problem bara i Sverige, utan det här börjar bli ett problem i hela Europa. Nu har konsumentombudsmännen från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island träffats i Lillehammer i Norge. De har diskuterat bland annat denna fråga. De har pratat om den aggressiva marknadsföringen, till exempel att ett lån ska jämföras på samma sätt som man jämför en korv med bröd. Gunnar Stetler, överåklagare på riksåklagarens utvecklingscentrum, uttalade när KO stämde sms-lånebolagen att om staten inte vill att sms-lånen ska fortsätta att utvecklas som hittills får man införa regler i stället för att efterlysa en straffrättslig process i det juridiska gränslandet. Därför är det viktigt att vi nu får en reglering, att vi får regler som faktiskt också täcker in de små lånen, så att konsumenterna kan känna sig trygga för att de får en ordentlig information, att ungdomar inte lockas att överskuldsätta sig och att de får korrekt information om vad lånen verkligen kostar och vad lånen innebär i reala räntor. I den nya domen framgår det att man ska få veta detta, men man får gå in på många baksidor för att hitta detta på nätet. Jag hoppas att ministern fortsätter att arbeta i än snabbare takt.

Herr talman! Ja, vi kommer självklart att få regler, men det är viktigt att det blir rätt sorts regler. Det går snabbt på marknaden - det är väl alldeles uppenbart. Jag förstår att konsumentministrar och andra ministrar behöver diskutera detta både fram- och baklänges. Det är på det här området som på en rad andra områden; ny teknik och inte minst Internet gör att allt går snabbt. Vi är inte riktigt vana vid att hantera det. Samtidigt är det viktigt att inte bara se problem utan att också se möjligheterna. Uppsala studentkår ger lån till studenter i form av minikrediter. Blir reglerna fel skulle studentkårens möjligheter att ge det stödet till medlemmarna inte fungera. Det är ett typiskt exempel på en god sak där man använder ett nytt sätt att arbeta på där kanske ingen bank hade ställt upp på att hjälpa dessa studenter. De har sällan särskilt mycket säkerhet att erbjuda. Det är viktigt att tänka två gånger så att man inte binder ris åt egen rygg. Vi måste försöka täppa till de problem som finns utan att för den skull krångla till det eller öka kostnaderna. Ett alldeles för omfattande kreditprövningsinstrument - regler - för de små krediterna skulle innebära att man skulle få betala mycket i förhållande till vad lånet ger. Då är det i princip helt värdelöst - i varje fall inte konsumentvänligt. Det är det här vi behöver balansera. Vi arbetar snabbt. Vi försöker göra det så skyndsamt som möjligt. Jag tror inte att vi kommer att lösa problemen för tid och evinnerlighet. Här händer mycket hela tiden. Om EU inte blir klart någorlunda snabbt kommer vi att jobba vidare, men förhoppningsvis kan vi med stöd av den europeiska regleringen se till att vi får en del saker gjorda som gör att vi kan minska problemet med ungas skuldsättning framöver.