Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Unga människors etablering på arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Hans Karlsson (S)

Anf. 70 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Karin Pilsäter har frågat mig om jag delar uppfattningen att "vad som ska göras är redan gjort" och att ungdomars särskilda problem att etablera sig löses av konjunkturen samt vilka åtgärder jag planerar för att undanröja de strukturella hinder som försvårar unga människors etablering på arbetsmarknaden. Jag anser i likhet med Karin Pilsäter att det är viktigt att lösa de långsiktiga strukturella problemen för ungdomar. Bland annat har regeringen flera gångar påtalat vikten av att kommuner följer upp ungdomar som varken studerar på gymnasiet eller arbetar. Under senare tid har en gymnasieutbildning kommit att bli allt viktigare för att etablera sig på arbetsmarknaden. Tyvärr avbryter många ungdomar sin gymnasieutbildning i förtid, vilket kan få långsiktiga konsekvenser i termer av både svårigheter att få arbete och försämrade karriärmöjligheter. Det viktigaste för ungdomar är att de i första hand avslutar sin gymnasieutbildning eftersom en arbetsmarknadspolitisk insats inte med några enkla grepp kan kompensera för en misslyckad skolgång. Aktiva åtgärder för ungdomar som hamnar utanför redan under grundskole- eller gymnasietiden är därför mycket viktiga i syfte att öka antalet unga män och kvinnor som återgår och fullföljer en utbildning. Detta är ett av de viktigaste långsiktiga strukturella problemen som måste lösas eftersom vi vet att ungdomar med avbrutna studier ofta får ett livslångt handikapp i form av sämre inkomster och arbetslöshet. Den 1 juli 2005 gjordes en ändring i skollagen (1985:1100) som innebar att kommunernas ansvar för ungdomar som varken studerar eller arbetar förtydligades. I lagen föreskrivs nu att "en hemkommun skall löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder". Målsättningen med lagändringen är att fler unga kvinnor och män ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Regeringen förutsätter att kommunerna tar sitt ansvar på detta område. Den höga ungdomsarbetslösheten är självklart ett stort problem och en svår börda för dem som drabbas. Det gäller även föräldrar med låga inkomster som fortsätter att ha försörjningsansvar då barnen tvingas bo kvar hemma eller tvingas till socialbidragsberoende. Det övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken är att korta inskrivningstiderna för de arbetssökande och med effektiva insatser se till att så många som möjligt av dem som blir arbetslösa snabbt kan återgå i arbete. Positiva tecken i sammanhanget är att ungdomar tillhör den grupp som har relativt korta inskrivningstider på arbetsförmedlingen. Ungdomar har genomsnittliga inskrivningstider på cirka sex månader, vilket är avsevärt lägre än andra åldersgrupper. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar är också mycket låg. Inom arbetsmarknadspolitiken har regeringen satsat på att förbättra de särskilda ungdomsinsatser som finns men också infört förstärkningar som alla syftar till att ge arbetsförmedlingen effektivare verktyg. Detta gäller framför allt ökade möjligheter till anställningsstöd men också i form av lärlingsplatser till de långtidsarbetslösa med sämre förutsättningar. Vidare öronmärks 1 000 plusjobb för ungdomar. Regeringen kommer även att fortsätta att stödja utvecklingen av kommunala navigatorscentrum. En särskild koordinator har tillsatts för att undersöka förutsättningarna och utarbeta metoder för arbetsmarknadens parter att sluta avtal som gör det möjligt för ungdomar att snabbare etablera sig på arbetsmarknaden. Avslutningsvis vill jag bestämt framhålla att regeringen tar ungdomsarbetslösheten på största allvar. Ungdomar är en högt prioriterad grupp för regeringen. Jag som ansvarig minister följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och det är självklart att regeringen inte kan slå sig till ro med den situation som råder.
Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 71 Karin Pilsäter (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska be att få tacka för svaret, och framför allt tackar jag för den attityd som statsrådet visar i svaret. Den är väsensskild från vad statsminister Göran Persson och finansminister Pär Nuder har framfört i ämnet, nämligen att ungdomsarbetslösheten inte är något problem och att den är på väg att lösas av sig själv. Det är välgörande att det hos det ansvariga statsrådet finns en annan insikt om att det är ett problem och att konjunkturen inte kommer att lösa det här. Hans Karlsson säger att regeringen tar ungdomsarbetslösheten på största allvar. Det vet jag inte om jag kan hålla med om. Kontentan är att det inte finns några planer på att genomföra några förändringar som skulle lösa de strukturella problemen som har uppstått på senare år för ungdomar, även om du i ditt svar sade att det är viktigt att lösa dem. Det finns inga förslag som handlar om att förändra skolan så att färre unga människor slås ut ur gymnasieskolan. Det som har hänt, som skiljer den här konjunkturuppgången från tidigare konjunkturuppgångar, är att vi har fått en kvalitetsförsämring av ungdomsgymnasiet och att vi har så stora grupper som slås ut. De kommer antingen ut ur gymnasiet med en examen som inte är till någon nytta eller kommer ut utan en examen. De har inte den yrkesutbildning som efterfrågas på arbetsmarknaden. Därför har ungdomar i dag ett högst påtagligt sämre ingångsläge på arbetsmarknaden än tidigare. Dessa problem kan inte, som så riktigt påpekas, lösas med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. De måste lösas genom att utbildningen blir funktionell för många fler än vad den är i dag. När jag hör på skolministern blir jag nästan mörkrädd. Den stora utslagningen från gymnasieskolan viftas bort. Den viftas bort som att det inte är något problem, att det bara är bra om en del hoppar av och tar ett bättre betyg senare på komvux. I stället borde man se sanningen i vitögat, att det individuella programmet har blivit det största programmet i dag och att det för alldeles för många inte leder någonvart. Vi i Folkpartiet kräver att skolpolitiken reformeras. Det är viktigt ur alla perspektiv, men framför allt är det viktigt att se sambandet mellan den strukturella ungdomsarbetslösheten och att yrkesutbildningen på gymnasienivå i så hög grad har försvunnit. I slutet av sitt anförande återkom statsrådet till att man har tillsatt en koordinator som ska försöka underlätta för arbetsmarknadens parter. Det vore bra om det gick att något lätta på de ideologiska skygglapparna. Vi vet att regelverken i dag på många områden stänger unga människor ute. De får inte visa vad de går för och få en chans att få in en fot. I dag kom Ams med en ny prognos där man toppar pressmeddelandet från Bo Bylund med den lägsta ungdomsarbetslösheten på fyra år, en av regeringens främsta propagandaministrar - jag fick en association till Bagdad-Bob. Det är ingen hejd i pressmeddelandet om hur bra allt är. Vid en närmare titt på siffrorna visar det sig att när hela ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas bort har ungdomsarbetslösheten sjunkit med ungefär 500 personer. Det är på toppen av högkonjunkturen. För mig är det uppenbart att det inte på något vis är tillräckligt. Jag hoppas att statsrådet i nästa svarsrunda kan återkomma till lite mer konkreta förslag på vad som ska göras åt saken.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 72 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska fokusera på en del av svaret som Hans Karlsson gav. Han sade: "Tyvärr avbryter många ungdomar sin gymnasieutbildning i förtid, vilket kan få långsiktiga konsekvenser i termer av både svårigheter att få arbete och försämrade karriärmöjligheter. Det viktigaste för ungdomar är att de i första hand avslutar sin gymnasieutbildning eftersom en arbetsmarknadspolitisk insats inte med några enkla grepp kan kompensera för en misslyckad skolgång." Det är riktigt att det är svårt att kompensera i efterhand. Därför är situationen i dag så otroligt deprimerande, nämligen att en tredjedel på gymnasiet inte klarar sin skolgång inom fyra år. På de individuella programmen, det vill säga bland drygt 10 000 elever, är det 87 % som faller bort. Dessa personer går, som Hans Karlsson och jag är överens om, en framtid till mötes med mycket stora problem på arbetsmarknaden. Även om arbetsmarknadspolitiken är utmärkt och fungerar, vilket den inte alltid gör, kan den inte i efterhand kompensera. Hans Karlssons slutsats är att bristerna i skolan är viktiga och avgörande för ungdomsarbetslösheten. Hans Karlssons slutsats är att i fråga om ungdomsarbetslösheten ska skolan reformeras snarare än arbetsmarknadspolitiken. Jag har debatterat ett antal gånger med Hans Karlsson. Ibland har ministern sagt att han tycker om att säga som det är. Jag inbjuder ministern att än en gång göra detta, nämligen säga som det är. Är egentligen inte skolpolitikens misslyckande den kanske allra största orsaken till att vi har en så hög och svårhanterlig ungdomsarbetslöshet? Flyttas problemet runt mellan olika ministrar? Arbetslivsministern säger att det är skolministerns ansvar, och skolministern säger att ansvaret ligger någon annanstans. Jag tror inte att det är så. Jag tror att arbetslivsministern denna gång har rätt. Vilken skolpolitik skulle ministern förorda för att lösa arbetslöshetsproblemen?
Hans Karlsson (S)

Anf. 73 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Karin Pilsäter lyfte till slut fram Ams pressmeddelande, men med en på gränsen till olustig kommentar. När du säger att vår generaldirektör på Arbetsmarknadsverket är en propagandaminister tycker jag att du förgriper dig. Dagens pressmeddelande från Ams redovisar maj månads arbetslöshetssiffror - 4,2 % öppen arbetslöshet. Jämför med den interpellation som Karin Pilsäter har skrivit. Det är en stor skillnad. Jag sticker inte under stol med, Karin Pilsäter, att vi har både hög arbetslöshet och hög ungdomsarbetslöshet. Men Karin Pilsäters eländesbeskrivning framställer henne mer som en dysterkvist. Jag måste ändå få läsa ur Ams pressmeddelande i dag. Enligt pressmeddelandet var drygt 29 000 ungdomar mellan 18 och 24 år arbetslösa i slutet av maj. Det är den lägsta siffran sedan maj 2002. Samtidigt deltog 26 000 ungdomar i arbetsmarknadspolitiska program. Totalt var alltså omkring 55 000 ungdomar arbetslösa eller i program. Det är den lägsta siffran sedan maj 2004. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar uppgick till endast ca 1 500 personer. Det är den lägsta majsiffran sedan 1990 och även de lägsta siffrorna för en enskild månad sedan 1990. Det är fråga om 1 500 personer som är långtidsarbetslösa mer än 100 dagar. Vet Karin Pilsäter och Carl B Hamilton hur många det var 1994 när Folkpartiet satt i regeringen? I dag är det 1 500. Då var det 30 000. 30 000 ungdomar var långtidsarbetslösa senast ni regerade, bara som en påminnelse. Det här, herr talman, är ett resultat av starka offentliga finanser, en god omställningsförmåga på svensk arbetsmarknad - arbetsgivare och arbetstagare gör det där riktigt bra - en lönebildning som fungerar, en arbetsmarknadspolitik som stöttar upp dem som behöver det för att komma tillbaka till arbete, ett väl fungerande arbetsförmedlingsväsen och en utbildning på det hela taget som fungerar. Jag håller med Carl B Hamilton, men jag tänker inte säga precis som han hade önskat, att det är enbart skolpolitiken. Nej, det är inte den främsta orsaken, men det är en stor bidragande orsak. Jag håller med om det. När ungdomar inte fullföljer gymnasiet försätter de sig i en situation som nästan inte är möjlig att reparera. Det är ett jättemisslyckande. Det där måste vi komma till rätta med. Jag instämmer i det. Men debattera gärna skolpolitik med ansvarigt statsråd. Ni pratar gärna om och frågar vad regeringen ska göra. Vi tänker fortsätta ungefär som vi gör. Vi tänker fortsätta med att utveckla och förbättra arbetsmarknadspolitiken. Vi tänker fortsätta att öka tryggheten så att omställning fungerar på arbetsmarknaden. Vi tänker försöka införa rätt till heltid så att inte minst unga kvinnor kan få bra jobb när de väl får jobben. Vi kommer att återkomma med förslag till höjd a-kassa. Det tänker vi göra. Vi tänker fortsätta att förbättra den politik vi har. Ni vill ändra till någonting helt annat. Det skulle vara klädsamt om ni, när ni nu är två stycken, kunde ägna varsin stund åt att beskriva vad Folkpartiet vill göra.
Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 74 Karin Pilsäter (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Den officiella arbetsmarknadsstatistiken för maj har inte kommit ännu. När jag skrev min interpellation och en hel del annat som jag har skrivit de senaste veckorna använde jag den officiella arbetsmarknadsstatistiken från Statistiska centralbyrån. Den senaste som kom den 24 maj har rubriken "Oförändrat arbetsmarknadsläge". Det är inte statistiskt säkerställt att sysselsättningen har ökat och att de arbetslösa har minskat. Vi kan hålla på och debattera statistiken. Regeringens företrädare har ofta en viss förmåga att gå i opposition mot oppositionen, och när det inte räcker går man till och med i opposition mot själva statistiken. Men det löser inga problem. Statistiken är ett hjälpmedel för att förstå verkligheten. Verkligheten som jag förstår den är den att alldeles för många ungdomar är arbetslösa. Även om det är 500 färre än förra året enligt Ams, som inte är den officiella statistiken, är det 55 000, och det är alldeles för många. Vi har systemfel, och ett väldigt viktigt sådant, är jag helt övertygad om, är just den försämring av kvaliteten i skolan som har hänt på senare år och som gör att alldeles för många ungdomar går ut gymnasieskolan utan en examen eller med en examen som inte är tillräckligt användbar. Vi i Folkpartiet vill se till att man reformerar gymnasieskolan på ett sådant sätt att inte alla elever tvingas, för att få en godkänd yrkesutbildning, skaffa sig högskolebehörighet. Det är där väldigt många stupar. Vi tycker att det är fel att ha en ordning där väldigt många människor misslyckas med sin gymnasieutbildning. Vi tycker att de ska få lyckas i stället. Det räcker inte att bara reformera gymnasieskolan, men det är en väldigt viktig hörnsten i en politik som skapar ett bättre utgångsläge för unga människor på arbetsmarknaden. Vi behöver också se till att vi får en bättre kvalitet i den högre utbildningen. I dag har vi en stor arbetslöshet bland de högskoleutbildade. Det beror bland annat på att kvaliteten i den högre utbildningen har blivit för dålig. Man har ökat platsantalet på ett sätt som inte alls står i proportion till tillförda resurser, ökade lärartimmar och så vidare. Det gör att folk kommer ut från en högre utbildning, har investerat lång tid, tagit stora studielån och dessutom kostat mycket pengar för statskassan och de offentliga finanserna utan att det betyg man har med sig är någon inträdesbiljett till arbetsmarknaden, därför att man har inte fått med sig rätt kompetens. Det här är någonting som vi måste förändra. Att räkna antal personer som går på högskolan blir fel målfokus. Man måste se till att ungdomarna också kommer ut från den högre utbildningen och att de kommer ut med sådan kompetens att de blir efterfrågade på arbetsmarknaden. Jag hör ingenting konkret om att regeringen och statsrådet är beredda att reformera gymnasieskolan, är beredda att se över högskolepolitiken på ett sådant sätt att alla de ungdomar som investerar så mycket i en högre utbildning också får valuta för de insatserna. Där hör vi ingenting. Vi hör bara att det ska fortsätta som nu. Det som har varit nu är att kvaliteten i skolan ständigt försämras. Det tycker inte jag bådar gott för framtiden.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 75 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Om det nu är så att ministern har identifierat skolan som en viktig orsak till de problem som han har att brottas med som minister, nämligen arbetslivets problem, tycker jag att det är lite svagt av honom att bara backa och säga att "det är inte mitt bord, utan det är skolministerns bord". Men om de problem som Hans Karlsson tvingas sysselsätta sig med beträffande arbetslöshet och ungdomar i huvudsak har sin rot i en dåligt fungerande skola måste ju Hans Karlsson också ha en åsikt om hur skolan bör förändras. LO, som Hans Karlsson har goda historiska rötter och kontakter med, har ett program och har uttryckt åsikter om att skolan bör ändras. Jag ska fråga Hans Karlsson. Wanja Lundby-Wedin och andra på LO - kanske också Hans Karlsson själv - brukar tala om ordning och reda på arbetsmarknaden. Vad är det för fel på ordning och reda i skolan? Sedan säger Hans Karlsson att det minsann var andra bullar 1994 när borgerliga politiker satt vid makten. Ja, men skillnaden är att i dag har vi en dånande internationell högkonjunktur och historiskt sett väldigt låga räntor. Det var det verkligen inte 1994. Vi har en finanspolitik som dopar ekonomin och som drivs med en expansiv karaktär som är helt emot reglerna i alla läroböcker när man ska tidsanpassa konjunkturstimulerande åtgärder. Det är inte någon stor politisk bedrift att efter tolv år vid makten, i en dånande högkonjunktur och med arbetslösheten som det överskuggande målet för politiken, visa upp de arbetslöshetstal som har kommit i dag. Jag skulle gärna tala om Folkpartiets politik. Det är företag, nej till att avskaffa säsongsanställningar och andra saker. Men låt mig peka på att det som går upp snabbt går också ned snabbt. Det gäller i ekonomin liksom i en del andra av livets skeden. Vi har mycket höga oljepriser, vi har en frossa på aktie- och valutamarknaderna och vi har ett dollarfall som kommer att bromsa svensk export.
Hans Karlsson (S)

Anf. 76 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har mycket synpunkter på skolan, Carl B Hamilton, och dem tänker jag delge övriga regeringen och ansvariga ministrar. Jag har mycket erfarenhet av gymnasieskolan inom byggyrkena, men det är också det jag har sedan gammalt. Jag har inget emot ordning och reda i skolan - tvärtom. Det är alldeles nödvändigt, där också. Det var väldigt vad ni båda två ville diskutera skolan. När ni nu är två kunde åtminstone någon av er kunnat prata om annat som ni vill göra. Men det är min erfarenhet att ni inte vill. Ni pratar om behov av strukturella åtgärder på arbetsmarknaden och frågar vilka strukturella åtgärder som jag är beredd att vidta. Men de strukturella åtgärder som ni själva föreslår och lanserar, både som eget parti och i högeralliansen, vill ni inte nämna. Jag kan för mitt liv inte förstå, Karin Pilsäter, varför Folkpartiet vill sänka a-kassan så dramatiskt mycket. Kan du inte försöka förklara för mig här, när det bara är nästan vi två, varför ni tror på att sänka a-kassan till 65 % så att en ung människa med en vanlig lön tappar 3 000 kr i månaden? Det är en nödvändig strukturell åtgärd, säger ni, för att det ska löna sig att arbeta - att gå från bidragsförsörjning till arbete, tror jag att ni säger. Eller också är det Moderaterna som säger det och ni håller med. Kan inte Karin Pilsäter se det som alla andra i Sverige just nu ser? Det går bättre och bättre på arbetsmarknaden. Fler och fler får jobb. Färre och färre är arbetslösa. Alldeles särskilt gäller detta ungdomar. Under hela våren har vi haft en minskande arbetslöshet bland ungdomar. Då kan man undra: Var receptet med sänkt a-kassa i själva verket ett recept i en tid när arbetslösheten var mycket högre? Är det måhända därför ni gärna pratar om andra arbetslöshetstal än både det som Ams redovisar och den offentliga statistik som SCB redovisar och i stället kokar ihop egna benämningar som verklig arbetslöshet och utanförskap och skarvar i med det tredubbla i arbetslöshet? Är det därför att ni i själva verket vill göra dessa strukturella förändringar, som ju kommer att ha effekt men som är en helt annan idé än den vi har? Jag redovisar nu, och har gjort så flera gånger, att vi tänker fortsätta med den politik för omställning som vi har. Ni vill ändra till någonting annat, och detta "annat" är sänkt a-kassa. Det är att avskaffa arbetsmarknadspolitiken. Jag hör ju på Karin Pilsäter att det finns nästan ett drag av förakt mot arbetsmarknadspolitik. Ni vill ta bort tre fjärdedelar av den arbetsmarknadspolitik som vi nu bedriver, vilket skulle innebära 100 000 fler öppet arbetslösa. Detta vill ni göra, tillsammans med sänkt a-kassa och sämre arbetsrätt. Det gör att människor som blir arbetslösa kommer att vara ännu mer sårbara än i dag och ännu mer benägna och tvungna att ta jobb till lägre löner än i dag. Den strukturförändring ni föreslår är helt enkelt inget annat än en låglönestrategi, Karin Pilsäter. Kan inte du erkänna det och också säga som det är någon gång från riksdagens talarstol?
Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 77 Karin Pilsäter (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det blev nästan lite övertydligt att Hans Karlsson kände sig svaret skyldig i ungdomsarbetslöshetsfrågorna. Vi fick nu en fyra minuter lång utläggning som var en väldigt stor avvikelse från ämnet. Det är tur att det inte är radioprogrammet På minuten, för då hade detta blivit avbrutet direkt för avvikelse från ämnet. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit med 500 personer. Jag ser ingen anledning att vare sig svartmåla eller skönmåla. Jag tycker att man måste se verkligheten som den är, och verkligheten är att den offentliga arbetslöshetsstatistiken i slutet av maj sade att det inte är statistiskt säkerställt att det över huvud taget har skett någon förändring. Däremot är det säkerställt att befolkningen har ökat. Andelen svenskar i arbetsför ålder som faktiskt jobbar har därmed sjunkit. Antalet personer är inte heller bara det som är intressant. Det handlar om hur vi ska kunna försörja oss, och är vi fler måste också fler jobba. Detta tycker jag är mycket allvarligt. Vi hör här talas om omställning. Ett av huvudproblemen på arbetsmarknaden är ju just bristen på omställning, att folk sitter fast. Och när det gäller unga människor ska de inte ställas om. Man ska inte ställas om när man är 19 år. Man ska ställas in så att man kommer någon vart. Man ska inte börja med att ställa om sig. Det är därför vi fokuserar på utbildningens kvalitet och utbildningens innehåll. Man ska kunna få en relevant utbildning, och man ska kunna få en lärlingsplats. Detta har det pratats om i decennier nu, men det händer oerhört lite. Det andra du tog upp med olika procentsatser och sådant är ju helt befängt. Dock hör det inte till dagens ämne, så jag väljer att helt och hållet bortse från olika felaktigheter där. Nu har du två minuter kvar. Det skulle vara intressant att höra vilka åtgärder regeringen tycker att den här koordinatorn, som ska göra jobbet i stället för regeringen själv, ska komma fram med som skulle underlätta.
Hans Karlsson (S)

Anf. 78 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nej, det är ingen avvikelse från ämnet, Karin Pilsäter. Det hänger ihop. Omställning och omställningsförmåga betyder möjligheten och nödvändigheten att skapa nya jobb på arbetsmarknaden, eller för den skull behålla arbetstillfällen, genom att förändra arbetsplatser. Det är omställning. Det är i den omställningsprocessen det också skapas arbeten i Sverige, arbeten som ungdomar så småningom kommer att både söka och få. Det är ingen avvikelse från ämnet att prata om lönebildning, att prata om bibehållen och ökad konkurrenskraft genom en väl fungerande lönebildning. Det är det som gör att både unga och äldre så småningom får arbete. Det är ingen avvikelse från ämnet att prata om offentliga finanser. Det har att göra med hur efterfrågan hålls uppe i ett samhälle, en efterfrågan som skapar arbetstillfällen som ungdomar och andra så småningom söker. Det hänger ihop, Karin Pilsäter. Ni har en idé om att ni vill ändra på detta. Ni vill ändra på den modellen. Det är väl okej att ni tycker det och slåss för det, men ni vågar ju inte prata om det. Det finns inte en särskild arbetsmarknad för ungdomar. Det finns inte ett särskilt problem på arbetsmarknaden för dem. Arbetsmarknaden är samma arbetsmarknad för äldre som för unga. Det är där man ska slåss om jobben, det är där man ska förkovra sig för att komma vidare i sitt arbete och det är där man ska både ställa om och flytta för att byta arbete och byta bostadsort. Det är ett väldigt pyssel som människor tvingas till för att kunna försörja sig och bidra till samhällets utveckling. Det där hänger ihop. Vi har en modell. Vi tänker fortsätta som vi har gjort. Det visar sig gå bra. Jämför vi med övriga Europa ligger vi nästan bäst till. Ni vill ändra, men ni vill inte berätta till vad.

Dokument

den 15 maj

Interpellation 2005/06:405 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Unga människors etablering på arbetsmarknaden

Den rekordhöga arbetslösheten bland ungdomar är kanske regeringens största misslyckande under denna mandatperiod. I regeringsförklaringen i oktober 2003 lovade statsminister Göran Persson att halvera ungdomsarbetslösheten på ett år. Sedan dess har de öppet arbetslösa ungdomarna blivit 9 000 fler.

I den ekonomisk-politiska debatten här i kammaren den 18 april var finansminister Pär Nuder inte orolig över ungdomsarbetslösheten eftersom det, enligt honom, oftast är de unga som får jobb först i högkonjunktur.

Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Vi har en högkonjunktur men ungdomsarbetslösheten minskar inte.

I mars 2006 var 87 000 ungdomar öppet arbetslösa eller uppbundna i arbetsmarknadsåtgärder. Det var 8 000 fler än i mars 2005. Under 2005 var den svenska arbetslösheten bland ungdomar den sjätte högsta inom EU och tre gånger så hög som i Danmark.

När konjunkturen blir bättre brukar ungdomarna vara de första som får arbete. Så verkar det inte bli denna gång.

Den svaga arbetsmarknaden de senaste fyra åren har drabbat ungdomarna mycket hårt. I den fördelningspolitiska redogörelse som finns i vårpropositionen framgår tydligt att ungdomar tappat drygt 5 % i ekonomisk standard gentemot övriga grupper i samhället sedan 2001. Detta är mer dramatiskt än det låter eftersom standarden fallit betydligt mer för de ungdomar som inte har lyckats få ett arbete.

Den höga ungdomsarbetslösheten är en svår börda för dem som drabbas. Konsekvenserna för de drabbade kan vara länge. Studier från bland annat statens egen myndighet IFAU visar att perioder av arbetslöshet i ungdomen kan innebära väsentligt lägre inkomster även många år efter det att arbetslösheten upphört. I förlängningen kan det betyda lägre pensioner om 45 år till en stor del av dem som är unga i Sverige i dag.

I spåren av den ökande arbetslösheten blir alltfler unga långvarigt beroende av socialbidrag för sin försörjning. År 2004 var över 20 000 ungdomar långvarigt beroende av socialbidrag. Det var en ökning med 20 % på ett år.

Det förefaller tydligt att ungdomarna denna gång inte ”står först” för att komma in när trycket på arbetsmarknaden ökar. Den kraftigt försämrade yrkesutbildningen i gymnasiet, den stora utslagningen ur gymnasieskolan och den breddade men allt ytligare högskoleutbildningen är troligen viktiga förklaringar till att unga människor inte är så attraktiva för anställning. I kombination med exempelvis snävare regler för visstidsanställningar, medfinansieringen av sjuklön med flera förändringar som gör anställning till ett högre riskprojekt tycks de strukturella villkoren ha försämrats, vilket inte hjälps upp av god konjunktur.

Den stora och ihärdiga ungdomsarbetslösheten innebär också en stor risk för hela samhället. Om några år står vi inför en generationsväxling på arbetsmarknaden när de stora födelsekullarna från 1940-talet går i pension. Då blir det om möjligt ännu viktigare än i dag att fler unga snabbare kommer ut på arbetsmarknaden och i arbete.

Ur den synpunkten är det enormt viktigt att de unga som just nu försöker ta sig in på arbetsmarknaden lyckas göra det. Självförtroendet är lägre när man är ung och saknar förankring i arbetslivet.

Ingen svensk ungdomsgeneration har gått så länge i skola och på universitet som den nuvarande. Samtidigt har det aldrig varit så svårt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden som just nu. Men utbildning utan yrkeserfarenhet är ofta en färskvara. Risken är stor att många av de unga som nu tvingats gå utan arbete under flera år efter att de avslutat gymnasiet eller högskolan hamnar i ett permanent utanförskap där de inte längre har förmåga eller möjlighet att ta ett arbete även om det då skulle råda brist på arbetskraft.

Mina frågor till statsrådet Hans Karlsson är därför:

1.   Delar statsrådet uppfattningen att ”vad som ska göras är redan gjort” och att ungdomarnas särskilda problem att etablera sig löses av konjunkturen utan att statsrådet behöver ta några initiativ?

2.   Vilka åtgärder planerar statsrådet för att undanröja de strukturella hinder som försvårar unga människors etablering på arbetsmarknaden?