Undernäring bland äldre vårdbehövande

Fru talman! Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att snabbt få förändringar till stånd när det gäller undernäringsproblematik bland äldre personer. Det är helt rimligt att äldre personer förväntar sig att vardagen erbjuder möjlighet till god och näringsriktig mat som kan avnjutas under former som gör hela måltiden till en berikande upplevelse. I rapporter från bland annat forskning och tillsyn framkommer det att många äldre antingen är undernärda eller löper hög risk att bli det. Det vanligaste är att de problem som beskrivs gäller äldre personer i särskilt boende. Resultaten skiljer sig något åt mellan olika undersökningar. Oavsett orsakerna till det så är problemen med undernäring allvarliga både i form av lidande, förlorad hälsa och livskvalitet för den enskilde och i form av ökade kostnader för vård och omsorg. När man redan har sjukdomar så är det särskilt viktigt att man får adekvat hjälp för att kunna tillgodose sina näringsbehov. I Socialstyrelsens och länsstyrelsens rapport från en gemensam tillsyn av kost och näring i särskilt boende i Stockholms län visas att samtliga enheter som granskats hade en organisation och ett arbetssätt som ger goda förutsättningar för att säkerställa den enskildes behov av riktig kost och tillfredsställande näring. Insikter och kunskaper om undernäringsproblem bedömdes ha ökat. Bland annat genomförs regelbundna kontroller av den enskildes näringstillstånd genom vägning eller mätning av body mass index . Kunskapsbrister och otillräcklig samverkan ger upphov till bristfälliga rutiner och försvårar systematiskt kvalitetsarbete inriktat på riskanalys, förebyggande åtgärder och systematisk uppföljning av resultat. Regeringen har i april 2005 givit Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med Livsmedelsverket, Statens folkhälsoinstitut och Sveriges Kommuner och Landsting erbjuda kommunerna stöd för kvalitetsutveckling i kost-, närings- och måltidsfrågor. Stödet kan vara i form av idéseminarier, spridning av goda exempel, stöd till regionala nätverk och utveckling av kvalitetskriterier för upphandling. Socialstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna utveckla särskilda bedömningskriterier som kan användas vid tillsyn i kost-, närings- och måltidsfrågor. I uppdraget ingår att överväga om utvecklingen av kvalitet och säkerhet i mathållningen kan stödjas genom föreskrifter för exempelvis kost och näring inom vård och omsorg för äldre. Uppdraget ska redovisas i en delrapport senast den 1 april 2006 och slutredovisas senast den 1 april 2007. Genom Kompetensstegen stöder regeringen kommunernas kompetenshöjande utbildningar med 450 miljoner kronor under 2005 och 300 miljoner kronor under 2006 och lika mycket 2007. Bland de områden som ligger högt i kommunernas prioriteringar finns utbildningar om kost och näring. Under åren 2006 och 2007 ger regeringens satsning på utbildningsvikariat kommunerna bidrag för att anställa 10 000 vikarier per år och bidrag till grundutbildning motsvarande omvårdnadsprogrammet för den ordinarie personalen. Jag har för avsikt att under våren 2006 lägga fram ett förslag till riksdagen om en tioårig utvecklingsplan för äldreomsorgen. Utvecklingen av äldreomsorgen behöver vara inriktad på att dels lösa dagens problem, dels skapa goda förutsättningar att möta de utmaningar som den åldrande befolkningens behov av vård och omsorg ställer oss inför. Till de förutsättningarna hör bland annat personalens kompetens och utvecklingsmöjligheter, men också hur väl ansvaret för vård av och omsorg om de mest sjuka kan tydliggöras.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Dessvärre ser jag inga möjligheter till snabba förändringar när det gäller att få förändringar till stånd inom äldreomsorgen fastän det handlar om äldre som svälter och till och med dör inom svensk äldreomsorg. De dör alltså av svält. Det borde vara bråttom, tycker jag, med att göra någonting åt den här situationen. Mat är, eller borde vara, skönhet, glädje, njutning, upplevelser och kärlek. Mat ska förutom att ge rätt näring stimulera, inspirera och sätta fantasin i rörelse. Jag skulle vilja lämna en liten påse till statsrådet här. Stick ned näsan i den här påsen och lukta och smaka, och känn vad det gör för fantasin och för glädjen! Det går att lukta utanpå den också, för jag känner att dofterna går rätt igenom. Känn vad det skapar! Dofter kan som till exempel också musik få minnen att väckas till liv, eller hur? Pröva, statsrådet! Mat är alltså mer än föda, näringsämnen eller kost. Mat är livskvalitet och upplevelser. Det märks på frågor som vi får när vi har varit på kalas eller på resor. Vad åt ni? Om man ligger på sjukhus så frågar människor: Hur var maten? Mat är fundamentalt i vårt dagliga liv. Min interpellation handlar om hur vi när samhället har tagit över ansvaret för äldre människor sköter just detta ansvar. Tyvärr blir svaret i alltför många fall: icke godkänt. Rapport på rapport visar att många far illa på samhälleliga institutioner. Rapporterna är inte nya. Det har skrivits om detta i åtskilliga år. Det talas om att upp till hälften av boende på olika typer av institutioner är fel- eller undernärda. Upp till hälften - det är 50 av 100. Det är som sagt inte heller ovanligt att människor dör av svält. Om det hade varit lika många som hade fallit ur sängen och slagit sig eller fått fel medicin så är jag säker på att statsrådet hade satt in åtgärder genast. Men i det här fallet avvaktar man. Det här är inte första gången som frågan debatteras här i riksdagen. Dessvärre verkar det inte heller bli den sista. För mer än tio år sedan fastslog den nationella handlingsplanen för nutrition att man skulle arbeta med att förebygga sjuklighet och för tidig död i samband med kostrelaterade sjukdomar och undernäring. Nu hänvisar statsrådet till en ny rapport som vi fortfarande får vänta på till om ett år, våren 2007. Detta är inte rimligt, statsrådet. En grupp som statsrådet inte heller nämner i sitt svar till mig är en grupp som inte är homogen, men som ändå behöver extra uppmärksamhet när det gäller kost och mat. Det är alla gamla människor som har kommit till Sverige på äldre dagar. Det krävs en speciell varsamhet så att de dels mår bra, dels får mat som väcker deras matminnen till liv och får dem att känna att de lever ett värdigt liv på gamla dagar. Också här behövs det utbildning av personal, som jag också efterfrågar i min interpellation. Vad tänker statsrådet göra för att vi inte ska behöva vänta till 2007 för att få en förändring till stånd?

Fru talman! Vi avvaktar inte alls. Jag är väldigt glad för Inger Renés stora engagemang i de här frågorna. Det engagemanget behövs. Vi har redan satt i gång med ganska mycket arbete på det här området. För första gången har Socialstyrelsen nu i uppgift att titta på om vi ska ha föreskrifter när det gäller maten inom äldreomsorgen. Maten har aldrig tidigare behandlats med en sådan vikt som nu sker. Den jämställs med de andra åtgärderna inom vården och omsorgen. Det arbetet är redan i gång. Socialstyrelsen har också redan dragit i gång det informationsarbete och stöd för kvalitetsutveckling som man har i uppgift att genomföra. Går man in på Socialstyrelsens hemsida kan man följa aktuella artiklar som hela tiden läggs upp på deras särskilda område för närings- och måltidsfrågor som är ett resultat av det uppdrag som man fick för ett år sedan. De ska också inom en mycket kort tid komma fram med förslag på vilken typ av stöd som behövs för att tillsynen när det gäller måltidsfrågorna ska få en annan tyngd och konkretion än vad de har haft. Det här arbetet pågår för fullt. När det gäller personalens utbildning gör vi den största satsningen någonsin på äldreomsorgspersonalens kompetensutveckling. Just frågor om näringslära men också om måltidssituationen i stort, som Inger René beskriver väldigt bra här i sitt inlägg, är ett av de områden som är mest prioriterat ute i kommunerna. Regeringen beslutade strax före jul om att fördela ungefär 800 miljoner kronor till de projekten. Många av dem handlar om just de här frågorna. Väldigt mycket pågår alltså redan, men jag tror inte att vi ska vara nöjda. Väldigt mycket mer behöver göras. Den här frågan kommer också att finnas med i den nationella utvecklingsplanen för äldreomsorgen som jag kommer att presentera för riksdagen under våren. En fråga som man kan ställa sig är hur kommunerna på ett ännu bättre sätt ska kunna ta ett helhetsgrepp om måltidsfrågorna. Det handlar ju också, som beskrivs så väl av den ljuvliga doften från de här bullarna, om lust och njutning, och förhoppningsvis också ofta om samvaro. Måltiden är ett bra tillfälle för samvaro. Men det handlar också om många äldre människor som har sjukdomar och kanske många mediciner som påverkar både smaken och upplevelsen av maten och också aptiten. Det måste man ta särskild hänsyn till. Då blir jag förstås lite bekymrad när jag ser på situationen ute i kommunerna. Nyligen träffade jag Dietisternas riksförbund. De uppgav att det totalt sett i Sveriges kommuner endast var anställt 9,6 dietister. Det finns naturligtvis även andra personalgrupper som kan göra ett bra arbete på det här området, men man kan ändå lite förvånat konstatera att det borde finnas ännu mer av den kompetensen ute i kommunerna. Så även om mycket pågår, finns det mer att göra. Jag är glad för det stora engagemang som Inger René visar. Jag tror att det är viktigt att måltiden inte bara ses som ett näringsintag utan att vi ser till hela måltidssituationen. Det är också en väsentlig del av det sociala innehållet inom äldreomsorgen.

Fru talman! Det var visserligen inte Ylva Johansson som var statsråd på den tiden, men för nu elva år sedan fick vi en nationell handlingsplan när det gäller nutrition. Den handlingsplanen har, såvitt jag kan bedöma, legat i träda sedan dess. Nu sätter man till nya uppdrag och nya utredningar och tror att det ska bli bättre. Under tiden far många äldre illa på samhälleliga institutioner och också i hem där de är beroende av hemtjänst. Jag tycker att man kan jämföra den lilla påse som statsrådet fick av mig med de frusna plasttallrikar som många människor får i dag för ett veckobehov och som man ska ta fram och försöka äta. Det är väldigt lite av njutning och social samvaro, för att citera statsrådet, som ligger i den typen av måltider. Det borde vara så att vi är överens om att det är en mänsklig rättighet att uppfylla det näringsbehov och energibehov som man har. Är man gammal, sjuk eller går på medicinsk behandling, som statsrådet sade, är det svårt för den enskilde att täcka behovet utan hjälp. Behovet kan också förändras på grund av den medicinska behandlingen. Sociala, kulturella och psykologiska faktorer påverkar också. Alla i de äldres matkedja måste engageras med adekvata kunskaper inom den verksamhet som de arbetar i. Jag menar att det förändringsarbetet måste sättas i gång genast. Jag blir lite överraskad av att statsrådet tar så lätt på en del i min interpellation. Det handlar om vårdbiträdenas och undersköterskornas utbildning. Det har visat sig att de inte har en timme utbildning på det här området under sin utbildningstid. Då hjälper det inte om man nu sätter in kompetenshöjande åtgärder för dem som redan är i tjänst. Vi borde titta på dem som utbildar sig i dag. Jag har också hört den här siffran på lite drygt nio dietisttjänster. Dietisterna är självfallet nyckelpersonerna i det här arbetet. Jag är alldeles övertygad om att dietisterna gör ett alldeles utomordentligt arbete där de finns. Men maten gör ingen nytta så länge den ligger på tallriken. Maten gör nytta när den har kommit ned i magen på ett trevligt sätt för de här människorna. Då spelar faktiskt den vårdpersonal som är närmare de äldre människorna en mycket stor roll. Det handlar inte bara om att man ska kunna näringsvärde och medicinska faktorer, utan det handlar om att förstå vikten och nyttan av en god mathållning. Det handlar om att skapa en miljö som är maximal för de gamla människorna så att de faktiskt äter upp det som ligger på tallriken och som eventuellt kan vara så gott som det ska vara och innehålla alla de näringsämnen som man behöver.

Fru talman! Vi har inte gömt undan matfrågan i någon utredning. Det som händer är att vi har satsat nu. På regeringens initiativ pågår just nu utvecklingsarbete och kompetensutveckling på bred front inom det här området på ett sätt som det aldrig har gjort tidigare. Vi har inte gömt undan någon fråga. När det gäller vårdbiträdenas och undersköterskornas kompetens är det precis så som jag också sade i mitt svar och i mitt tidigare inlägg. Det är där vi gör de stora satsningarna. Det är också där man har valt att i väldigt många fall prioritera just näringslära och måltidssituationen. Där gör vi större satsningar än någonsin tidigare. Jag delar uppfattningen att den nära personalens kompetens spelar väldigt stor roll. Och som säkert Inger René vet håller Skolverket redan på med en översyn av kursplanerna för bland annat omvårdnadsprogrammet. Men man måste också säga att det inte bara handlar om att önska sig bättre situationer ute i hemtjänsten inte minst. Det är ofta där vi har problemen med de här lådorna som Inger René beskriver. Det handlar också om att våga vara beredd att ta politiskt ansvar för att satsa pengar på den här verksamheten. Då är det svårt att få ihop det med den övriga politiken som Inger Renés parti företräder. Där handlar det om att man ska sänka skatterna väldigt mycket redan nästa år och ännu mer de kommande åren. Vill man ha en bättre måltidssituation i hemtjänsten och i de särskilda boendena måste man också vara beredd att satsa mer pengar. Kompetens är viktigt, men det behövs också mer resurser så att det finns tillräckligt med personal som har tid att sitta ned tillsammans med vårdtagaren när man äter, som har tid att duka lite snyggt på bordet, röja undan andra saker som ligger där, kanske tända ett ljus, kanske lägga upp maten lite snyggt och finnas med. Vi vet i dag från undersökningar av hur måltidssituationen ser ut att det ger väldigt mycket bättre resultat när det gäller hur mycket mat man faktiskt äter. Vi vet också en hel del om vad man kan göra med själva näringsinnehållet i maten, hur det ska bli godare så att man äter mer och får i sig mer. Då måste man också vara beredd att satsa mer pengar på den här verksamheten, och det kommer vi socialdemokrater att göra.

Fru talman! Nu är det här en interpellationsdebatt, det vill säga det är oppositionens möjlighet att kritisera regeringen. Men jag är glad att statsrådet ger mig möjlighet att tala om att Moderaterna faktiskt satsar 10,7 miljarder i budgeterade medel under de närmaste tre åren. Statsrådets parti, Socialdemokraterna, talar om 10 miljarder, men de är ännu inte budgeterade. Vi kan väl hoppas att de blir det så småningom. Jag har alltså skjutit in mig på några saker som jag tycker är viktiga i det här sammanhanget. Det är att vi måste titta på de invandrade gamla människornas situation och att vi måste titta på utbildningssituationen. Det är en fråga som vi har talat om här i riksdagen i åtminstone tio år, och det har ännu inte hänt någonting. Då säger statsrådet: Nu ska det hända någonting. Men vad är det som gör att vi just nu ska tro att det ska bli en förändring? Jag tycker att den här situationen känns absurd. Det borde vara så att god, näringsriktig mat serverades varje dag, åtminstone fem gånger, i vacker miljö. Maten ska också betraktas som lika värdefull för medicinen, för i de här sammanhangen är det ofta så att maten stöder medicinen eller tvärtom. Vi vet att det här är en önskebild och att det här inte är fallet för väldigt många gamla människor. Det sägs ibland att ett tecken på ett samhälles civilisation är hur man behandlar sina äldre. Statsrådets svar visar tyvärr inte på några framsteg i regeringens politik på det här området, och jag är rädd att vi kommer att ses - fastän kanske i andra, nya roller - efter valet 2006. Att behandla gamla människor så som vi gör i dag är inte tecken på en utvecklad civilisation i samhället, och det beklagar jag.

Fru talman! Det är ju så - det vet ju Inger René också - att om man räknar på Moderaternas budgetförslag så resulterar det i mindre pengar till kommuner och landsting än vad de har i dag. Det är naturligtvis så att man inte både kan få mer pengar till offentlig verksamhet och samtidigt göra väldigt stora skattesänkningar. Där har man ett val att göra, och det är det valet som väljarna kommer att få göra på valdagen i år. Men jag vill ändå kommentera detta. Det är inte sant att ingenting händer. Det är sant att vi har stora problem fortfarande, men det är inte sant att ingenting händer, och det är inte sant att maten inte värderas lika högt som medicinen. Det var precis det som var innebörden av regeringens beslut för ett år sedan då vi ändrade den här synen. Just nu pågår den största kompetensutveckling som staten någonsin har satsat på inom äldreomsorgens personal. En stor andel av detta handlar just om måltidssituationen och näringslära. Socialstyrelsen håller nu på med ett brett utvecklingsarbete. Väldigt mycket pågår just nu, och det är självklart att det kommer att leda till förbättringar. Jag är dock inte nöjd. Jag tror att vi behöver göra ännu mer än det som redan pågår. Inte minst tror jag att äldre invandrare är en grupp som behöver uppmärksammas. Det gäller inte bara maten, utan det gäller i väldigt många avseenden inom äldreomsorgen, där jag tror att vi behöver göra särskilda insatser för att se till att få en bra äldreomsorg för våra äldre invandrare. Det är en av de frågor jag också kommer att återkomma till i den nationella utvecklingsplanen till riksdagen i vår.