Tydlig ansvarsfördelning för ökad trafiksäkerhet

Herr talman! Emma Henriksson har frågat vad jag avser att göra för att främja kommunernas och Vägverkets gemensamma trafiksäkerhetsarbete och för att alla kommuner, även de små, ska kunna bedriva ett kunskapsbaserat trafiksäkerhetsarbete. Inledningsvis vill jag betona att ökad trafiksäkerhet är ett prioriterat område när det gäller utvecklingen av vårt vägtransportsystem. Ett omfattande arbete görs och har gjorts de senaste åren för ökad trafiksäkerhet - både på landsbygd och i tätort. 2007 är också ett trafiksäkerhetsår och genom detta sätter vi nu extra fokus på detta viktiga förändringsarbete. När det gäller våra tätorter har Vägverket stött kommunerna i deras framgångsrika trafiksäkerhetsarbete. Exempelvis har Vägverket och Sveriges Kommuner och Landsting i samarbete utvecklat nya råd för trafikplanering och gatuutformning. Ett annat exempel är försöken att använda de nya hastighetsgränserna 40 och 60 kilometer per timme som Vägverket genomför i samarbete med ett tiotal kommuner. Vägverket ger också finansiellt stöd till förbättringar i det kommunala vägnätet där ett statligt bidrag kan fås för 50 % av kostnaderna. Jag vill också nämna att det för det nationella vägnätet finns en ram för riktade trafiksäkerhetsåtgärder på 4,8 miljarder kronor under planperioden 2004-2015. Tillhör vägen det regionala vägnätet har varje län eller i vissa fall regionalt självstyrelseorgan beslutat om utrymme för riktade trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen har dessutom särskilt poängterat att en tydlig redovisning ska finnas för vilka medel som avsätts för gående och cyklister i detta vägnät. När det gäller barnens säkerhet har regeringen satt som mål för Vägverket att andelen barn som på egen hand kan utnyttja vägsystemet ska öka och att åtgärder som syftar till att förbättra barns säkerhet ska prioriteras. Vägverket arbetar nu på olika sätt med att integrera barnperspektivet i sitt arbete. Inom ramen för sitt sektorsansvar arbetar Vägverket med berörda aktörer bland annat för säkrare skolvägar, hänsyn till barn vid hastighetsgränsbeslut och för att stödja skolorna i trafikundervisningen. Vägverkets regionkontor har normalt en kommunsamordnare som samarbetar med kommunerna, bland annat för att tillgängliga medel ska användas så effektivt som möjligt. Samtliga kommuner har möjlighet att påverka den lokala trafikmiljön, även när det gäller vägar för vilka kommunen inte är väghållare, genom de samrådsförfaranden som kontinuerligt genomförs. Samtidigt kan det ju vara så att kommunen och Vägverket inte gör samma bedömningar av prioriteringsordningen mellan olika angelägna trafiksäkerhetsåtgärder. Jag utgår dock från att Vägverkets prioriteringar görs utifrån ett gediget och korrekt planeringsarbete. Jag delar Emma Henrikssons syn på vikten av att främja kommunernas och Vägverkets gemensamma trafiksäkerhetsarbete och att alla kommuner, även de små, ska kunna bedriva ett kunskapsbaserat trafiksäkerhetsarbete. Det är också viktigt att vi alla känner oss delaktiga och upplever att myndigheterna gör rimliga prioriteringar och avvägningar i sitt arbete. Jag förutsätter därför att Vägverket utifrån sitt sektorsansvar för trafiksäkerheten fortlöpande utvärderar om det finns brister som gör att allmänhetens förväntningar och behov rörande trafiksäkerhet inte tillmötesgås. Samtidigt vill jag betona allas ansvar och vikten av att vi alla tar till oss känd kunskap för att bidra till ökad trafiksäkerhet. Avslutningsvis vill jag betona att arbetet med att förverkliga nollvisionen är en fortgående process och att det är viktigt att ha ett etappmål för trafiksäkerhetsutvecklingen för att motivera och engagera olika aktörer. Vägverket har därför nyligen fått i uppdrag att föreslå ett nytt etappmål efter 2007. Ett nytt etappmål kommer bland annat att grunda sig på en utvärdering av arbetet med att nå nollvisionen och dess etappmål. Utvärderingen kommer att ta upp frågan hur samarbetet mellan Vägverket och kommunerna ska kunna effektiviseras som en del i ansträngningarna att nå etappmålet. Min förhoppning är att detta ska leda till att detta samarbete utvecklas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det är väldigt viktiga frågor. Vi delar den åsikten. Jag tror att det finns väldigt många vid sidan av oss som också delar åsikten i våra partier, i andra partier och bland alla människor ute i våra kommuner. För mig som förälder är ju oron för barnen när de ska gå själva till skolan, till sina fritidsaktiviteter eller till kompisar ständigt närvarande. Man kan också se i den forskning som finns att barns rörelsefrihet har minskat i takt med att trafiken har ökat. Därför är det oerhört viktigt att man tar till vara den kunskap som finns lokalt i kommunerna om de olika gångstråk och cykelstråk som barn använder. Även om Vägverket har väldigt god kunskap om hur man gör de säkra lösningarna är det inte Vägverket som besitter kompetensen att göra bedömningen av var farorna finns för att det är där barnen finns. Tyvärr kan vi se att även om antalet olyckor där barn är inblandade, antingen förolyckas eller blir svårt skadade, har minskat stadigt under ett antal år är andelen barn som förolyckas och skadas svårt väldigt stor i förhållande till deras andel av befolkningen. Man behöver alltså göra väldigt mycket. Det jag undrar över är när Vägverket och kommunen ändå gör olika bedömningar av vad som ska prioriteras. Ser du någon öppning, någon möjlighet att kommunens bedömning ska kunna vägas in och att kommunen faktiskt ska kunna få bättre möjligheter än i dag att påskynda en process och aktivt ta del av detta och verka för bättre lösningar?

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att ändå se att det sker ett bra arbete, att Vägverkets och kommunernas arbete har utvecklats positivt. När vi kommer in på den lokala nivån tror jag att det egentligen är det man kan identifiera: att det är kommunernas arbete som har lett till att vi är ganska framgångsrika och dessutom har minskat antalet olyckor vad gäller just de oskyddade trafikanterna. Antalet dödsfall och skador har ju mycket tydligt minskat under det senaste årtiondet. Vi ska göra en utvärdering av det här men jag tror ändå, med tanke på det samarbete som pågår, att vi ska ha en tillit till att Vägverket och kommunerna gör ett bra gemensamt arbete med det här.

Herr talman! Enligt de siffror som jag har kunnat hitta är det ändå så att när olyckorna har minskat är det både på kommunala vägar och statliga vägar, men minskningen är lägre på de statliga vägarna när ansvaret ligger där. Det finns ju kommuner runtom i landet där man på lokal nivå är överens om att här har vi en farlig trafiksituation. Den måste det göras något åt. Man fattar beslut i fullmäktige men man äger inte beslutsmakten. Den ligger hos Vägverket och Vägverket säger att nej, här gör vi ingenting. Ser du inga möjligheter när det finns en sådan samstämmighet? Du säger i svaret att det finns pengar där Vägverket kan stå för 50 % av kostnaden. Jag tolkar det dock som att det är fråga om kommunala vägar. Men när det gäller de statliga vägarna - kan man göra något för att kommunerna, när man är överens och när man vet vad man vill göra, faktiskt också gemensamt kan göra detta även om det ligger längre ned i Vägverkets prioritering?

Herr talman! En del av arbetet i och med att vi sätter upp ett nytt etappmål efter 2007 hör också ihop med att vi blickar bakåt: Hur har arbetet gått till? Hur har man gått till väga? Det är mycket av den erfarenheten som Vägverket naturligtvis också har med sig nu när man sätter upp ett nytt etappmål efter 2007. Det finns orsaker till den här interpellationen, och jag tror att det naturligtvis är just det som sker i verkligheten som också är en del av analyserna när man går vidare och Vägverket anger ett nytt etappmål efter 2007. Jag tror att vi ska vara medvetna om att historien alltid spelar roll när man lägger fram ett nytt etappmål. Låt oss alltså avvakta och se det.

Herr talman! Jag tror liksom du att de olyckor, med dödsfall och allvarligt skadade, som tyvärr fortfarande varje år sker gör att vi hela tiden fortfarande jobbar framåt. Jag hoppas liksom du att vi ska se förbättringar. Vi få väl se om vi får slippa återkomma till den här debatten. Det kan jag hoppas även om jag tror att det finns anledning att återkomma någon gång ytterligare.

Herr talman! Jag vill tacka för den här interpellationen, för jag tror att det är oerhört viktigt att vi sätter upp, eller graderar upp, också diskussionerna kring trafiksäkerhetsarbetet. Det gör ju att det blir levande för oss allihop. Jag tror att det är viktigt att se att det här är ett delat ansvar. Jag möter ditt engagemang som både politiker och, framför allt, förälder bakom det här. Jag tror att det är väldigt avgörande med samarbete, till exempel på den lokala nivån och på den kommunala nivån, i Vägverkets mål. Ibland gäller det också oss som trafikanter. Vi måste känna delaktighet i detta. Annars når vi aldrig dit vi vill med färre barn skadade, färre barn dödade, men framför allt färre människor totalt sett dödade i trafiken. Där har vi stora utmaningar. Kommande vecka kommer vi att göra en start på det här trafiksäkerhetsåret just i syfte att bredda och få fler aktörer delaktiga. Det är bara med det delade ansvaret som vi kan nå fram till nollvisionen.