Trygg arbetsmiljö inom rättsväsendet

Fru talman! Linda Snecker har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa att de som arbetar inom rättsväsendet kan vara trygga på sin arbetsplats. Hon har också frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att garantera att myndighetsutövningen inte påverkas av hot och trakasserier mot allmänheten.

Personal som verkar inom det offentliga och som bedriver myndighetsutövning kan riskera att hamna i situationer där de blir utsatta för hot eller trakasserier. Det gäller inte minst inom rättsväsendet. I en nyligen publicerad rapport konstaterar Brottsförebyggande rådet, Brå, att upplevelsen av otillåten påverkan mot myndighetspersonal har ökat över tid. Brå konstaterar samtidigt att säkerhetsarbetet inom berörda myndigheter har utvecklats, vilket kan ha inneburit en lägre tolerans och en ökad medvetenhet om påverkansförsök hos myndigheternas personal. Även om Brå konstaterar att trakasserier och påtryckningar inte påverkar tjänsteutövningen i någon större utsträckning medför det desto större konsekvenser för hälsan och privatlivet hos den enskilde.

Tryggheten på arbetsplatser behöver tas på största allvar. Det är främst myndigheterna själva som inom ramen för det delegerade arbetsgivaransvaret ansvarar för sin personals arbetsmiljö och säkerhet. Exempelvis har både Kronofogdemyndigheten och Polismyndigheten lokaler, mötesrum och arbetsmetoder som är utformade för att minimera risken för oönskad konfrontation. Alla nya domstolar har avgränsade personalutrymmen, möjligheterna till säkerhetskontroll har successivt utvecklats och domstolarna har anställt fler ordningsvakter och installerat fler larmbågar. Kravet på högre säkerhet har länge prioriterats vid planeringen av domstolarnas lokaler, och den utbildning som erbjuds domare i säkerhets- och ordningsfrågor har utökats.

Regeringen ser dock allvarligt på alla typer av hot och våld oavsett om det är mot myndighetspersonal, mot andra grupper inom offentlig sektor eller mot enskilda. Regeringen har bland annat tillsatt en utredning som fått i uppdrag att undersöka hur förutsättningarna för ordning och säkerhet i domstolarna kan förbättras. Regeringen har också aviserat en översyn av straffen för attacker mot blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner för att ytterligare skydda dem i deras arbete.

Fru talman! Jag tackar inrikesminister Ygeman för svaret.

Jag tänkte börja med att fokusera på de anställda inom rättsväsendet. Mitt första jobb efter universitetsexamen var som domstolssekreterare vid en tingsrätt. Jag stämde i åtal, och jag förordnade offentlig försvarare. Jag kopierade papper och skrev utkast till domar. Jag protokollförde i säkerhetsmål och pratade med rädda målsägande. Jag ringde nämndemän och delgav tilltalade.

Detta var såklart ett mycket spännande arbete, och jag som ledamot i justitieutskottet är mycket tacksam för att ha denna erfarenhet. Därför har jag den allra största förståelse för den oro som många av medlemmarna i Jusek uttrycker i den undersökning som Jusek har gjort bland sina medlemmar om hot, våld och trakasserier på arbetsplatsen. Jag har själv varit där. Jag var även fackligt engagerad, och det är därför som jag är extra glad över att Jusek lyfter fram denna fråga och sätter press på frågor om arbetsmiljö inom rättsväsendet.

Var sjätte person som arbetar inom rättsväsendet känner sig otrygg på jobbet. Andelen anställda inom rättsväsendet som har utsatts för hot eller våld varierar självklart beroende på vilken myndighet som man jobbar på. På Kronofogdemyndigheten är det hela 66 procent som har varit utsatta för våld eller hot. Hos polisen är det faktiskt ganska mycket färre - 19 procent. De flesta incidenter sker under arbetstid och via telefon eller andra personliga kontakter.

Vi vill ha ett öppet rättsväsen, och vi vill ha ett rättsväsen som det är lätt att få kontakt med. Samtidigt är det just kontakterna med allmänheten, som ofta är upprörd, arg eller frustrerad, som rättsväsendet handskas med varje dag. Självklart händer det saker.

Tyvärr har antalet polisanmälningar som tjänstemän inom rättsväsendet gör minskat över åren. Det senaste året var det bara 14 procent som polisanmälde, och vart fjärde hot polisanmäldes. Minskningen har alltså skett. Skadegörelse däremot anmäls mer - hela 55 procent 2013.

Det är därför som det är så viktigt att vi talar om vikten av att polisanmäla även hot och hat som skett under arbetstid.

Självklart är det svårt att dra gränsen när det gäller vad som har varit ett hot eller inte och vad det var som hände. Men det måste finnas en gräns för hur mycket en statlig tjänsteman ska behöva ta i sin yrkesroll. Det handlar i grund och botten om vilket slags rättsväsen som vi vill ha och vilken arbetsmiljö som ska finnas.

Därför vill jag fråga statsrådet Ygeman hur vi ska kunna arbeta framåt för att alla anställda i rättsväsendet ska känna sig trygga och säkra på jobbet.

Fru talman! Som jag var inne på i mitt svar på interpellantens frågor är det i första hand en fråga för respektive myndighet att ha en genomgående hög nivå på sitt säkerhetsarbete, att ha ett bra stöd för den personal som råkar ut för denna typ av händelser och att ha en bra säkerhetsorganisation. Jag är inte säker på att man ska se andelen polisanmälningar som ett bra eller dåligt tecken. Vi vill naturligtvis att så många som möjligt av dem som råkar ut för denna typ av hot ska polisanmäla. Det kan till och med vara så att det finns ett visst mått av underanmälan när det gäller polisens anmälningar. Det är inte säkert att det ens för den gruppen är ett tecken på att det är en så mycket bättre arbetsmiljö.

Vi måste naturligtvis också se till att respektive myndighet har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna göra ett bra säkerhetsarbete. Därför har vi tillfört mer pengar exempelvis till polisen och Säkerhetspolisen, och även till andra myndigheter, så att de kan leva upp till det ansvar som åvilar dem enligt lagen.

Min förhoppning är även att den utredning vi aviserade om domstolarnas trygghets- och säkerhetsarbete ska kunna leda fram till konkreta förbättringar. Vi har också presenterat en del lagstiftning som träder i kraft vid halvårsskiftet och som ska leda till tryggare domstolsförhandlingar. Det gäller bland annat möjligheten att bära vissa symboler och klädesplagg i domstolar, där man kanske använder sig av sitt våldskapital för att påverka rättens ledamöter.

Jag tror att vi måste bevaka frågan noga. Jag tror att vi måste vara närvarande i myndigheternas arbete för att se till att de lever upp till det vi och lagen kräver av dem.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Ygeman! Jag instämmer i mycket av det du säger.

Jag vill fokusera lite mer på staten som arbetsgivare. Den undersökning från Jusek som jag nämnde tidigare visar att bara 43 procent av arbetsgivarna har vidtagit åtgärder under de senaste två åren. År 2013 var siffran 50 procent, så den har sjunkit. Den myndighet som vidtagit minst åtgärder är kronofogden, alltså den myndighet där flest antal anställda blivit utsatta för hot, hat eller trakasserier. Detta är jätteallvarligt, för det kan skapa en kultur av att hot inte är så allvarligt och att vi inte ska ta det på så stort allvar.

Det är här själva arbetsgivaransvaret kommer in. Vi i den här kammaren och ni från regeringen måste trycka på det ansvar statliga arbetsgivare har. Förtroendet för rättsväsendet har ökat den senaste tiden - människor litar på sina myndigheter - och därför måste myndigheterna också leverera till sina anställda. Så ser det tyvärr inte riktigt ut i dag. Många myndigheter befinner sig i ålderdomliga lokaler. I till exempel domstolar saknas det ibland enskilda utgångar för åklagare och enskilda samtalsrum för försvarare. Antalet anställda som menar att de nu för tiden får samma stöd som tidigare av sin arbetsgivare när något händer har minskat, och tyvärr vidtas färre åtgärder.

Målet, som jag tror att vi är överens om, är att statliga myndigheter ska vara en attraktiv arbetsplats. Då måste vi också vara på tå och påpeka när saker och ting inte fungerar. Det statliga yrket måste nämligen utvecklas, och där har vi facket som ett väldigt bra redskap. Jag kan ibland oroa mig över att det fackliga uppdraget och engagemanget ibland kan leda till reprimander och andra åtgärder, till exempel inget lönepåslag, inom den statliga myndigheten. Här måste vi också se hur vi kan undvika att det statliga arbetet hamnar i samma situation som vissa privata företag i dag befinner sig i, nämligen att det fackliga engagemanget och facket ses som fienden.

Det är viktigt att staten är en god arbetsgivare - en arbetsgivare som sätter rättssäkerheten först och myndighetsutövningen främst. Det är en förutsättning för att personalen ska vara trygg, kompetent och självständig. Det kan den bara vara om situationen på arbetsplatsen är trygg och stabil. Jag instämmer i det Jusek säger om att ingen ska behöva känna oro och otrygghet på jobbet.

Jag skulle därför vilja ställa ett par frågor, statsrådet Ygeman. Du har redovisat en del saker, men hur går tankarna kring staten som arbetsgivare? Hur ska vi kunna arbeta fram att staten blir en ännu bättre arbetsgivare med en trygg personal?

Fru talman! Staten som arbetsgivare och det statliga arbetsgivaransvaret är främst frågor som ligger under civilminister Ardalan Shekarabi och som han måste svara på. Men rent allmänt delar jag naturligtvis Linda Sneckers uppfattning att staten ska vara en god arbetsgivare och att medarbetarna i statlig sektor är den kanske värdefullaste tillgången, precis som i privat sektor.

Det är viktigt att ha ett utvecklat samarbete med de fackliga organisationerna, inte bara för ett aktivt säkerhetsarbete utan även för utveckling av den egna verksamheten. Det är få saker som är så viktiga för verksamheten som att ha engagerade medarbetare som är med i utvecklingen av den egna arbetsplatsen.

Linda Snecker ställer också frågor om kronofogden och de till synes minskande siffrorna där. Kronofogden har ändå ett väl utvecklat säkerhetsarbete. Man har inpasseringssystem till sina lokaler, där besökare kommer från receptionen och den anställde från skalskyddet. Man har besöksrum och receptioner som är utrustade med larm, och man har ett elektroniskt incidentrapporteringssystem inom myndigheten så att även incidenter som kanske inte räcker för polisanmälan kan fångas upp i arbetsmiljöarbetet. Alla kronofogdeinspektörer genomgår en speciell säkerhetsutbildning så att de vet hur de ska hantera dessa frågor, och utbildningen har reviderats under de senaste åren.

Min bild är alltså att det ändå finns ett genomgripande säkerhetsarbete på kronofogden. Det kan säkert utvecklas, och jag vet att man på huvudkontoret just nu gör en översyn som ska vara klar den 1 oktober. Det kan naturligtvis komma fler förslag på förändringar och förbättringar i det arbetet.

Fru talman! Tack för ditt svar, statsrådet Ygeman! Jag är jätteglad över engagemanget i frågan. Detta är frågor där det tar lång tid att förändra, och det är envishet och enträget arbete som gör att vi rör oss framåt. Jag tror att mycket kan bli bättre. Jag tror att vi har kommit längre inom vissa myndigheter än inom andra; du redovisade kronofogdens arbete, och det låter väldigt bra med tanke på den utsatta situation som finns inom myndighetens verksamhet.

Jag kommer att följa frågan med stort intresse, och jag tror att du gör på precis samma sätt. Jag vill tacka så mycket för debatten.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en god debatt. Jag kan försäkra henne om att vi kommer att fortsätta att arbeta i frågan framgent.

Överläggningen var härmed avslutad.