Transporterna till och från Holmön i Umeå kommun

Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att finna en för alla inblandade parter tillfredsställande lösning på transporterna till och från Holmön. Frågan om en "permanent lösning" för trafiken mellan Holmön och fastlandet har diskuterats sedan början av 50-talet. Holmöborna, genom Holmöns infrastrukturgrupp, har önskat en isbrytande färja som klarar att bryta en halv meter is. Enligt Trafikverket skulle ett nytt fartyg med önskad isbrytningskapacitet kosta minst 100 miljoner kronor. Då måste dessutom farleden muddras och färjelägena byggas om. Inte ens denna fartygslösning skulle säkra trafiken under alla isförhållanden utan behöva kompletteras med något annat fordon, till exempel svävare eller hydrokopter. Den förhandlingslösning som socialdemokraten Thage G Peterson redovisade 2007 har hittills inte gått att genomföra. Lösningen byggde på att den befintliga färjan M/S Helena Elisabeth skulle byggas om till fraktfärja och kompletteras med en stor svävare. Eftersom svävaren bullrade för mycket gav inte länsstyrelsen tillstånd till trafiken. I stället körs i dag M/S Helena Elisabeth som passagerarfärja kompletterad med en liten svävare när hon inte klarar isen. Staten, genom Trafikverket, har således gjort sitt bästa för att leva upp till förhandlingsuppgörelsen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det här är, precis som har uttryckts tidigare, ingen ny fråga. Däremot är det otillfredsställande att den inte har lösts på ett nöjaktigt sätt. Jag ställde en motsvarande skriftlig fråga till regeringen för snart tre år sedan. Det hade redan då varit oroligt länge. Jag kan bara konstatera att tre år senare är vi i samma läge. Det kan man inte vara nöjd med, statsrådet. Även om statsrådets svar andas en viss nöjdhet är hon ensam om det. De fastboende på Holmön, kommunen med flera framför att det här inte är en bra lösning. Det förslag som Thage G Peterson på regeringens uppdrag lade fram har inte gått att förverkliga. När man följer vad som har hänt transporterna till och från Holmön framstår en lätt parodisk situation. Ta bara de senaste turerna som statsrådet redogjorde för i sitt svar. Huvudmannen Trafikverket har trots tappra försök hamnat i rent dråpliga situationer. Först ska en gammal färja sköta en del av godstransporterna och en del av persontransporterna. Sedan ska det finnas en stor svävare. Allt detta kostar naturligtvis mycket pengar. En statlig myndighet kommer fram till en lösning där man satsar många miljoner, varpå en annan statlig myndighet, nämligen Länsstyrelsen i Västerbotten, underkänner den lösningen eftersom den inte håller sig till gällande miljökrav. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Däremellan sitter Holmöborna och vi skattebetalare som satsar massor av miljoner på saker som inte gör livet lättare för medborgarna i vårt land. När ska det bli slut på detta? Av svaret att döma har statsrådet ingen lösning att erbjuda. Den färja som statsrådet hänvisar till har sedan mitten av november när den kom ut från varvet efter en reparation gått sönder fyra gånger - nu senast i går, fick jag veta via ett mejl inför interpellationsdebatten. Är det statsrådets slutgiltiga svar till Holmöborna, att det här inte fungerar? Inte ens den lösning som Thage G Peterson utredde och som Trafikverket har jobbat med är i dag verklighet. Faktum är att man fortfarande får lappa och laga till stora kostnader. Är detta det enda besked som statsrådet har att lämna? Det här fungerar uppenbarligen inte. Vad ska Holmöborna ta sig till? Är det regeringens mening att människor inte ska bo där? Vart ska de i så fall ta vägen?

Fru talman! Ibrahim Baylan framför egentligen i sin fråga i interpellationen till mig en önskan om att finna en för alla inblandade parter tillfredsställande lösning. Det skulle vara intressant att få veta, fru talman, om Ibrahim Baylan har ett eget förslag till lösning. Vari kommer avväganden och rimligheten? Frågan har varit aktuell i olika avseenden sedan 50-talet. Någonstans är det svårt att hitta en för alla inblandade parter tillfredsställande lösning. Redan när diskussionerna kom i gång att hitta en lösning, just med tanke på att Holmön ligger i Kvarkenområdet där isförhållandena är svåra och tuffa, har jag konstaterat i efterhand att resultatet av det uppdrag som Thage G Peterson fick avvek rejält från det tänkta utfallet. Situationen må vara parodisk eller inte, när det kommer ett förslag om en svävare säger länsstyrelsen nej, men det blir lite grann som moment 22. Frustrationerna finns naturligtvis på Holmön. Det gäller inte bara färjetrafiken, utan det handlar även om den diskussion som har funnits under ett antal år med riktigt svåra isförhållanden och vem som ska staka ut granruskorna för isvägen och vem som ska betala den. Vi har i alla fall löst frågan om utstakningen av led. Frågan läggs på Trafikverket. I bästa fall är det en hyfsat tillfredsställande lösning, om möjligt för alla inblandade parter - men ändå kanske inte riktigt. När ska det bli ett slut på detta? Vad är rimligt? Jag vet att Ulrica Messing på sin tid, i den roll hon hade som jag nu har, redan 2005 liknande Holmötrafiken vid att inte vara som Trafikverkets vanliga färjor, där bilar fraktas från en vägände till den andra, utan snarare en form av kollektivtrafik fast på vatten. Det kan vara en möjlig idé med tanke på den nya kollektivtrafiklag som ska börja gälla nästa år. Vi arbetar nu in i förslaget att det ska vara möjligt att ha kollektivtrafik även på vatten. Någon gång till våren ska vi ha kompletterat lagstiftningen. Det kan vara en möjlighet. Annars kan man undra, Ibrahim Baylan, om det kan vara rimligt att köpa in nya båtar som ska kompletteras med svävare. Blir alla inblandade parter nöjda? Hittills har ingen kommit fram till det beslutet eftersom det inte har känts rimligt. Nej, det är ingen lätt fråga, och jag har inget rakt svar på hur och på vilket sätt vi ska få slut på denna 50- snart 60-åriga diskussion.

Fru talman! Statsrådet talar om en tillfredsställande lösning. Sanningen är att den senaste lösningen har varit en flopp i meningen att den har kostat en massa pengar, man har lappat och lagat. Det har varit kostnader för svävare som inte får användas. Extrabåtar måste tas in på sommaren. Under ett antal år har man satsat åtminstone 13-14 miljoner till ingen större nytta. Det kan inte annat än benämnas en flopp. Den floppen har staten ansvar för eftersom Trafikverket, i förlängningen regeringen, har ansvar för den trafiken i dag. Vad är då lösningen? Det har framförts inte minst från Holmöborna ett antal gånger att man skulle vilja ha en något modernare färja och som också klarar av isförhållanden. Det låter naturligtvis mycket när statsrådet säger att en sådan lösning med en sprillans ny färja skulle kosta 100 miljoner. 100 miljoner är naturligtvis mycket pengar. Men man kan titta på vad 100 miljoner brukar räcka till i infrastruktursammanhang. Som exempel kan man ta en ny investering som har debatterats, diskuterats och beslutats av regering och riksdag, nämligen Förbifart Stockholm, och då räcker 100 miljoner till drygt 100 meter modern motorväg. I sammanhanget är det därför inte mycket pengar som vi talar om. Men när det handlar om just en färja låter det som mycket pengar. Jag menar att man måste sätta sig ned med Holmöborna för att försöka hitta en lösning. Det kan inte vara den ena eller andra ändan. Så extremt behöver det inte vara. Det kan också finnas lösningar där det faktiskt kostar mindre pengar men där det ändå blir en någorlunda permanent lösning. De senaste årens floppar som har kostat en massa pengar men som egentligen inte har gjort någon nöjd kan väl inte heller statsrådet vara nöjd med. Detta handlar naturligtvis inte bara om de bofasta på Holmön. Två tredjedelar av Holmöns yta är ett statligt naturreservat som är mycket populärt. På sommaren pågår många aktiviteter. Inte minst visfestivalen på Holmön är nationellt känd och mycket uppskattad. Men den riskerar att slås omkull eftersom man inte klarar av transporterna till och från Holmön. Då frågar jag dig som ansvarigt statsråd: Vad är ditt besked? Vad kan ni mer göra för att se till att få en lösning? Eller är svaret från regeringen att människor ska flytta därifrån och bosätta sig någon annanstans, och i så fall var? Var någonstans i Sverige är det enligt den nuvarande regeringen möjligt att bo? Tar staten inte längre ett ansvar för transporter och infrastruktur överallt i vårt land utan bara i ett antal stora städer och kanske i några regionala nav? Eller ska det fortfarande vara möjligt för människor i Sverige att bosätta sig precis var de själva vill? Jag har full respekt för att detta inte är en enkel fråga. Hade det varit en enkel fråga hade den varit löst. Men det svar som statsrådet lämnar är på intet sätt tillfredsställande därför att den så kallade permanenta lösning som Trafikverket har haft ansvar för har varit en flopp. Den har kostat pengar, och den har definitivt inte löst transportbehoven. Min fråga till statsrådet blir: Vilka åtgärder avser du att vidta för att förbättra situationen, eller är ditt råd till de människor som bor på Holmön att de ska sluta bo där?

Fru talman! Jag konstaterar att Ibrahim Baylan inte använder någon del av sitt replikskifte till att åtminstone komma med något förslag till vad han anser är rimligt för alla inblandade parter för att få en tillfredsställande lösning. Jämförelsen med Förbifart Stockholm kanske är relevant, men samtidigt lite långsökt. Där har vi en samhällsekonomisk nytta för drygt två miljoner människor i en region som till och med kan bli större. På Holmön finns det 60 hushåll. Men detta är nog så viktigt för dem som bor på Holmön. De pengar som hittills har satsats må vara en flopp. Men jag tror inte att det upplevs som att de har varit i onödan eftersom det har handlat både om att investera i en liten svävare - uppenbarligen fick inte en stor svävare användas - och om att hyra in andra båtar eftersom den tänkta lösningen med den stora svävaren inte var möjlig att genomföra. Jag skulle ändå vilja svara Ibrahim Baylan att Trafikverket hittills har försökt leva upp till förhandlingsuppgörelsen. Men Holmöborna har velat riva upp uppgörelsen. Men det är ingen av avtalsparterna som har tagit något initiativ till någon vidare diskussion, inte ens att riva upp uppgörelsen. Frågan är naturligtvis inte lätt, men det har den uppenbarligen inte heller varit för någon socialdemokratisk regering under de senaste 50 åren. Som jag sade tidigare hamnade såväl Björn Rosengren som Ulrica Messing i samma konstaterande när det gäller färjetrafiken. Frågan är vad man gör i stället. Vi har åtminstone haft ambitionen att försöka hitta en lösning. Men uppenbarligen har inte alla inblandade parter tyckt att man har hittat en tillfredsställande lösning.

Fru talman! Om statsrådet är trött på att ta ansvar som infrastrukturminister och vill lämna över ansvaret till mig är denna regering hjärtligt välkommen att avgå om man inte vill ta ansvar för landet och landets infrastruktur och transporter. Det är trots allt så, statsrådet, att det är du som fortfarande är infrastrukturminister. Det är därför jag ställer frågan till dig: På vilket sätt gör ni ert yttersta för att se till att transporterna fungerar runt om i vårt land? Man kan misstänka att anledningen till att svaret är så magert i grund och botten är att ni har gjort av med så oerhört mycket pengar på skattesänkningar att ni inte har kraft eller resurser att kunna ta ansvar för landets infrastruktur. Statsrådet säger att det är klart att det är stor skillnad mellan 60 bofasta på Holmön och runt två miljoner människor i Stockholmsområdet. Ja, det är klart att det är. Men vi talar trots allt om samma sak, nämligen människors möjligheter att leva, arbeta och vara fullvärdiga medborgare i vårt samhälle. Då är det väl inte rimligt, statsrådet, att man bara ska kunna vara det om man bor tillsammans med miljoner andra? Är det detta som är regeringens besked till Sveriges medborgare, att de bara kan förvänta sig valuta för sina skattemedel om de bor i huvudstaden eller i några av våra största städer och att de i övrigt får sköta sig själva? I så fall är det sensationellt. Jag menar att människor på Holmön i Umeå kommun har lika stor rätt, och för den delen lika stor plikt, som människor som bor i huvudstadsregionen. Sedan inser jag naturligtvis att de samhällsekonomiska kalkylerna ser väldigt olika ut. Därför måste jag få återgå till den som ändå har ansvaret. Är ditt slutgiltiga besked till de människor som framför allt berörs av detta att regeringen inte kommer att vidta några som helst åtgärder för att räta upp den floppaktiga situation som transporterna till och från Holmön i dag innebär?

Fru talman! Jag kan bara konstatera, vilket jag har sagt tidigare - det handlar inte om trötthet eller liknande - att ingenting har gjorts för att försöka lösa denna fråga under de i stort sett 40 år som Socialdemokraterna hade den möjligheten. Man lyckades inte heller lösa konflikten när Björn Rosengren eller Ulrica Messing var i min situation. Vad jag däremot har gjort under det senaste året när det gäller specifikt Holmön är att faktiskt reda ut den fråga som har legat i drygt tio års tid, nämligen frågan om att staka förbindelsen över isen till Holmön. Det är en liten del, men nog så viktig under den del av året när problemen finns. I övrigt har Trafikverket, som är min myndighet, försökt hålla sig till den överenskommelse som de facto har funnits. Den har Holmöborna inte gillat, och vi har inte hittat en tillfredsställande lösning för alla inblandade parter.