Trängselskatten och kommunal demokrati

Herr talman! Martin Andreasson har frågat statsrådet Pär Nuder på vilket sätt han avser att ge invånarna i hela Stockholmsregionen samma möjlighet att göra sin röst hörd och därmed respektera det sammanlagda resultatet i de likalydande folkomröstningarna i Stockholmsregionen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på denna interpellation. Jag har tidigare i år besvarat en liknande interpellation. Den interpellationen ställdes mot bakgrund av att frågan om trängselskatt kommer att prövas i en kommunal folkomröstning i Stockholms kommun och också bli en fråga i de nationella valen. Jag vill här återigen betona att förtroendevalda i kommunfullmäktige är valda av medlemmarna i sin kommun och står till svars inför dem. En kommunal folkomröstning, som för övrigt endast är rådgivande, kan därmed endast fungera som medel för ansvarsutkrävande i den egna kommunen. Kommunmedlemmarna kan alltså aldrig ges någon direkt beslutanderätt över frågan om trängselskatt ska införas. Även om regeringen har uttalat att folkomröstningen i Stockholms kommun kommer att få betydelse för den fortsatta hanteringen av trängselskatter, så är det riksdagen som fattar de avgörande besluten. Detta gäller naturligtvis även folkomröstningar i andra kommuner oavsett vad utfallet av omröstningarna blir. Mot bakgrund av detta avser jag inte att vidta några åtgärder med anledning av de ställda frågorna.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Jag vill också säga att jag tycker att det är roligt att få debattera frågan om trängselskatter med just statsrådet Österberg. Även om jag hade ställt interpellationen till Pär Nuder så tycker jag att det är en intressant och värdefull vinkel att frågan om kommunal demokrati och kommunalt självstyre kommer i fokus för denna interpellationsdebatt. På ett sätt skulle man kunna säga att statsrådets svar ger upphov till en lite sensationell tolkning. Socialdemokraterna har nämligen ända sedan man av Miljöpartiet under regeringsförhandlingarna 2002 pressades till att införa biltullar, trängselskatter, miljöavgifter, vilket ord man nu vill använda, varit tydliga med att det är en folkomröstning som ska få avgöra om detta ska permanentas eller inte och att den folkomröstningen ska hållas i Stockholms stad. Nu säger statsrådet i sitt svar att regeringen visserligen har uttalat att folkomröstningen i Stockholms kommun kommer att få betydelse. Men det gäller naturligtvis även folkomröstningar i andra kommuner, oavsett vad utfallet av omröstningarna blir. Jag vet inte riktigt om det var det svar som Annika Billström hade önskat. Jag vet egentligen inte om det är detta som statsrådets övriga partikamrater i Stockholms stadshus har önskat. Sanningen är ju att vi från de olika partierna, Folkpartiet och andra partier i Allians för Sverige hela tiden har pekat på hur viktigt det är att man ser Stockholmsregionen som en helhet när man talar om Stockholmsregionens trafikproblem, den trafikinfarkt som vi alla vet är ett faktum. Så fort vi har tagit upp detta i riksdagen för att peka på den demokratiskt tveksamma hanteringen av trängselskattefrågan har vi av statsrådets kolleger i riksdagsgruppen fått veta att det är väljarna i Stockholms kommun som avgör detta i en folkomröstning i samband med valet 2006 som regeringen avser att respektera. Men jag tror tyvärr inte att det är på det sättet som man ska tolka statsrådets svar, som att han nu ger samma besked till invånarna i hela regionen, det vill säga att allas röster kommer att väga lika tungt. Jag tolkar tyvärr statsrådets svar som en ganska konstitutionell genomgång av gällande regelverk. Och det tror jag inte att vi behöver ta någon tid i kammaren i anspråk för att klargöra. Det vet ju alla att en kommunal folkomröstning inte är legalt bindande vare sig för regeringen eller för riksdagen och för övrigt bara är rådgivande. Men sanningen är ju att regeringen i propositionen om trängselskatt och regeringspartiets företrädare i riksdagen har pekat på folkomröstningen i Stockholms stad som det vägledande. Men vad som har hänt under den senaste tiden och som kanske får statsrådet att något sväva på målet är att vi nu har tydlig statistik som visar att det faktiskt är en minoritet av antalet fordon som passerar trängselstationerna som tillhör bilister i Stockholms stad. Det är en större andel som kommer från övriga Stockholms län. Därför är min fråga: Vem är det egentligen som är mest berörd av trängselskatteförsöket? Är det invånarna i Stockholms län, eller är det invånarna i Stockholms stad? De flesta fordon som passerar trängselstationerna tillhör trots allt invånare i Stockholms län.

Herr talman! Det är alldeles riktigt konstaterat av Martin Andreasson att svaret i sig är formellt och strikt utformat utifrån gällande lagstiftning på området. I den här frågan är det så när det har folkomröstats - en del kranskommuner har ju bestämt att man ska ha egna prövningar - att konstitutionellt har den riksdag som sitter efter valet 2006 att ta ställning till det här försöket och att besluta utifrån hur man upplever att frågan ska dömas sett till hanteringen. En riksdag kan alltid inhämta den information som finns och den debatt som har förts. Så är det i den formella delen. Sedan finns det också en praktisk sida här, som Martin Andreasson också pekade på. Diskussionen startade i Stockholms stad, och där bestämde man också att ha en folkomröstning om hur det skulle kunna vara. Den praktiska tillämpningen är naturligtvis vad Stockholms stad och folkomröstningen där säger. Från regeringens horisont kommer det naturligtvis att vara den del här som väger tyngst sedan beslut har fattats utifrån hur situationen i dag ser ut och om det är en likartad situation i höst efter valet 2006. På den punkten kan jag förtydliga mig. Demokratiskt är det en inte helt oproblematisk situation därför att man alltid kan hävda att fler bilar tillhör någon som inte bor i Stockholms stad utan som bor i en annan kommun. Alltså borde också de kommuninvånarna få tycka till om vad det ska kosta och om villkoren - eller hur det nu ser ut - för att i det här fallet passera in i huvudstaden, i Stockholm. Skulle det här gälla bara i det här området, eller ska det gälla också i andra områden? Så måste man också diskutera. Om jag bor i Nacka kommun och parkerar i Stockholms stad är jag beroende av parkeringsavgifterna, av vad det kostar i parkeringshus, i Stockholms stad. Det har jag inte kunnat påverka som kommuninvånare i Nacka genom mitt fullmäktige eller de politiker jag valt där. De har ingen bestämmanderätt. Vad jag menar med det exemplet är att det alltid är en massa saker som påverkar mig som enskild individ och som berör mig om jag bor på ett ställe och jobbar någon annanstans. Skulle det resonemang hålla som Martin Andreasson pekar på skulle man, herr talman, i demokratins namn också ha inflytande över de frågorna - trafikfrågor eller andra frågor som berör det här. Med detta menar jag att det här inte är en okomplicerad fråga. Att bara hänvisa till att fler borde få vara med i en tydligt rådgivande eller kanske till och med bestämmande folkomröstning, som en del tycker att det ska vara - själv håller jag mig till en starkt rådgivande omröstning - visar att det inte är fråga om något enkelt ställningstagande på den punkten, utan det här kan bli ganska komplext överfört på annan kommunal verksamhet. Jag tror att det är viktigt att fundera lite vidare på de där begreppen, på hur det ser ut och på hurdant det är. Sanningen är väl - vi ska inte diskutera sakfrågan - att själva inställningen till trängselskatten har skiftat ganska mycket utifrån hur det såg ut innan den beslutades och fram till dess att den verkat under en period. Olika undersökningar pekar på att åtminstone invånarna i Stockholm är väldigt positiva till det sätt på vilket det här görs. Det har gjort att åtminstone vissa partiföreträdare och till och med partier, vilket jag såg senast förra veckan, har svängt i sin grunduppfattning i frågan om det ska vara trängselavgift eller inte, så vi kan nog se fram emot en ganska spännande debatt på det här området där det inte råder någon total enighet inom blocken - i det här fallet kanske inom blocket - om hur frågan bör hanteras framöver.

Herr talman! Jag börjar med det sistnämnda. Ja, det är helt klart att trängselskatteförsöket i Stockholm engagerar och väcker känslor. Debatten är het. Men det är inget som skiljer den här frågan från andra frågor som borde vara just kommunala frågor. Det är därför som det är så oerhört olyckligt att det här förslaget har drivits igenom i form av en statlig skatt - det var det enda konstitutionellt möjliga. Vi i Folkpartiet har dragit den som vi tycker konstitutionellt rimliga slutsatsen, nämligen att grundlagen behöver ses över. Den här sortens frågor ska hanteras på den nivå där de hör hemma, alltså i den kommun eller de kommuner som är närmast berörda. I fallet Stockholmsregionen är det uppenbart att Stockholmsregionen måste ses som ett sammanhållet trafiksystem, precis som det är en gemensam arbetsmarknad och en gemensam bostadsmarknad. Oavsett om man räknar arbetsmarknadsregioner eller boenderegioner eller om man räknar någonting annat är det klart att det vi kallar för Stockholmsregionen inte följer Stockholms stads kommungränser. På samma sätt som jag inte vill att riksdagen ska bestämma över trafikreglerna i Skinnskattebergs kommun ska inte riksdagen, anser jag, bestämma över trafikreglerna i Stockholms innerstad. Därför vill jag passa på att göra ett tillrättaläggande. Det är nämligen så att den här diskussionen började i Stockholms kommun. Finansborgarrådet Annika Billström var mycket tydlig efter valet 2002 om att det här var på grund av regeringsförhandlingarna. I radioprogrammet Studio Ett den 18 oktober 2002 sade hon ordagrant att man skulle införa trängselavgifter "på grund av att Miljöpartiet på riks lade sig i kommunalpolitiken och på det sättet utpressade regeringen". Hon upprepade detta senare och sade: Det är viktigt att se vilka konsekvenser det får när rikspolitiker lägger sig i kommunalpolitiken och använder den som utpressning. Det det handlar om är faktiskt att det var Miljöpartiet som använde det här som utpressningsmetod mot ett misstroendevotum. På den punkten, herr talman, är jag helt överens med Annika Billström. Det är på grund av att Miljöpartiet "på riks" lade sig i kommunalpolitiken som den här frågan har blivit en trist följetong. Statsrådet försöker komma undan frågan lite lätt genom att säga: Ja, det finns ju alltid frågor som angår några fler än den kommun där själva försöket genomförs eller där reglerna gäller. Ja, men poängen här är att den statistik som nu framkommit när det gäller trängselskatteförsöket visar att det är en minoritet av fordonspassagerna - faktiskt bara 42 % - som företas av personbilar från Stockholms kommun. Det jag tror är orsaken till att statsrådet lite grann duckar i den här debatten är dels detta faktum, dels att de opinionsmätningar som har gjorts sedan försöket började också visar att det finns en förkrossande enighet bland invånarna i både Stockholms stad och Stockholms län om att det här borde vara en fråga där alla invånare i Stockholmsregionen får göra sin röst hörd. I en opinionsundersökning gjord av Skop var det 89 % som tyckte att alla kommuner i länet borde få säga sitt om trängselskatten. Den tredje orsaken avslutningsvis, herr talman, är att vi nu ser att flera kommuner i länet där Socialdemokraterna är med och styr nu också genomför rådgivande omröstningar. Jag återkommer därför till frågan: Borde inte de som är direkt berörda få göra sin röst hörd i denna fråga?

Herr talman! Det fanns en annan sådan här fråga som var uppe till diskussion och som regeringen fattade beslut om för kanske ett halvår sedan eller något sådant. Det gällde ett länsbyte för Heby kommun i mitt hemlän. Det föregicks av en folkomröstning där man i samband med kommunval lät kommuninvånarna ta ställning till byte av län eller inte. I kölvattnet av den folkomröstningen utbröt också där en diskussion som liknade den som Martin Andreasson här driver. Ett länsbyte påverkar i högsta grad omkringliggande kommuner på olika sätt. I det här fallet var det framför allt Sala kommun som - med all rätt, skulle jag vilja säga - menade att mycket av det samarbete och de gemensamma länsorgan som man på olika sätt hade nu splittrades upp. Man fick göra ganska stora omändringar i det förhållandet. Borde inte Sala kommuns invånare ha fått vara med och säga om grannkommunen skulle lämna länet eller inte? Det där diskuterades hit och dit. Det är ungefär samma konstitutionella del i det fallet. Man kan inte folkomrösta bestämmande över någon annan i en annan kommun eller vara rådgivande, utan den kommun där frågan ska hanteras måste också vara den som tar ställning till själva sakfrågan. Vi hade då en diskussion vid olika tillfällen. Där fanns partiföreträdare från alliansen och även från Miljöpartiet, som i den frågan hade ställt sig på alliansens sida. Då tyckte man inte att det var viktigt med Sala kommuns invånare. Jag tolkar det lite grann som att den demokratiska ådra som framkommer från Martin Andreassons sida inte är så där jättedjup i sig. Det lagar mycket också efter läge vilken grunduppfattning man har i själva sakfrågan och vilket demokratiskt underlag man vill ha för att fatta det beslut som man tycker är riktigt utifrån sin egen horisont och eget ställningstagande på ett tidigt stadium. Det är kanske på ett sätt lite trist. Sådant här måste hanteras strikt konstitutionellt och inte vidgas till att blanda in andra saker. Det är i och för sig inget ovanligt i politiken. Jag har i många fall sett att det kan bli så. Parallellen om hur frågan om Heby kommun påverkade Sala är markant lika. Det är som jag sade tidigare. Visst berör vilka avgifter som finns i Stockholms stad dem som bor utanför. De berör mig när jag tar min bil och åker hit. Jag som statsråd får betala trängselavgift precis som alla andra när jag använder min privata bil. Det är klart att jag kan tycka att någon annan har bestämt över mig. Det här gäller inte bara Stockholm, även om stockholmare berörs mer. Det går att vidga detta och se att det berör en rad olika människor. Som jag sade i min inledning är det inte bara trängselskatter i Stockholm som berör kommuninvånare som inte bor i Stockholms stad. Det finns en rad andra avgifter, en rad andra konsekvenser och en rad andra olika förhållanden i staden som bestäms av stadsfullmäktige i Stockholms stad. De får bäring på andra människor som jobbar, vistas eller på annat sätt är i Stockholm och får ta del av de system och avgifter som kan beröra andra områden. Trängselavgifterna är en ganska liten del. Jag nämnde parkeringshusen. Martin Andreasson vet själv vad en parkeringsplats i ett parkeringshus kostar i månaden om man vill ha parkeringsplats centralt när man jobbar och behöver ha bilen med sig. Det är fråga om betydligt större belopp än vad trängselavgiften är för den enskilde människan. Jag får återkomma i mitt sista inlägg om på vilken nivå frågan ska diskuteras.

Herr talman! Jag väntar med spänning på att få höra statsrådets fortsättning. Det sista var det väsentliga. Jag tycker att statsrådet, tyvärr, använder kammarens tid till att svara på alla tänkbara frågor utom dem som har tagits upp i interpellationen. Sist här var det taxor i parkeringshus. Snälla nån! Det är något som parkeringshusens ägare får sätta på den öppna marknaden. Jag hoppas innerligt att det inte är något som statsrådet vill ska bestämmas vare sig av valda politiker på Helgeandsholmen eller av politiker någon annanstans. Statsrådet har flera gånger ägnat tid åt att svara på frågan om beslutande folkomröstningar. Men, snälla nån! Statsrådet är väl insatt i frågan och vet precis likaväl som jag och andra att folkomröstningar är rådgivande - med ett undantag, som för övrigt Per Ahlmark drev igenom på 70-talet. Det gällde att vilande grundlagsförslag ska kunna fällas i beslutande folkomröstning och kan då icke återupptas till förnyad behandling. Det är den enda punkten där vi har beslutande folkomröstningar i Sverige. På den punkten vill jag för övrigt inte göra några ändringar, och den hör över huvud taget inte till den här frågan. Men vad har vi hört i frågan? Politiker från olika partier har ett viktigt ansvar gentemot invånarna i Stockholmsregionen inför de olika folkomröstningar som kommer att hållas, nämligen om de tycker att det är viktigt att ta hänsyn till opinionsyttringar från Stockholmsregionens invånare eller bara från invånare i Stockholms stad. Det är ett viktigt svar som statsrådet fortfarande har möjlighet att ge i sitt sista inlägg, inte minst till sina partivänner i Nynäshamn, Haninge och förhoppningsvis andra kommuner i Stockholms län som nu kommer att hålla folkomröstningar med den i princip likalydande fråga som den som ställs i den rådgivande folkomröstningen i Stockholms kommun. Statsrådet har chansen nu i sitt sista inlägg. Jag hoppas att statsrådet tar den.

Herr talman! Det går nog inte att tillfredsställa Martin Andreasson på den punkten. Det svar han förväntar sig är att jag håller med honom rakt upp och ned och säger att han har rätt rakt över. Det tänker jag inte göra. Därför blir nog Martin Andreasson besviken. Man kan vrida och vränga på det här och säga att en privat fastighetsägare bestämmer parkeringstaxor och så vidare. Men principen är att en kommun fattar beslut i olika frågor. Det kan vara parkeringsavgifter och det kan vara andra delar som berör människor som är beroende av dem. Det är den parallellen jag gör. Jag tror Martin Andreasson förstår hur jag menar på den punkten. Man kan ha många åsikter om den nationella politiken. Det är politikens villkor. När det inte finns en majoritet och man ska försöka sy ihop en majoritet har partier i alla tider försökt att få med sina hjärtefrågor. Vi vet precis hur historien var här. Ett sådant problem kommer inte att underlättas av att sådana avgifter skulle avgöras på en annan nivå. Det kan likaväl i praktiken bli exakt samma utfall ändå i kontakter mellan partier på den lokala nivån och den nationella nivån. Resultatet kan bli detsamma. Det löser inte det problem som Martin Andreasson pekar på här. Vi får finna oss i att vi har en konstitution. Sedan kan vi ha olika åsikter. Mycket grundar sig i hur vi vill vidga demokratibegreppet utifrån vad vi förväntar oss att resultatet ska bli och hur frågan kan lösas i slutändan. Jag tolkar hela debatten så, och jag gjorde det i den förra interpellationsdelen också. Konstitutionellt kan en rådgivande folkomröstning bara vara rådgivande utifrån den befolkning och den fullmäktigedel som finns. Sedan kan andra ta med det. Det är väl upp till riksdagen så småningom att besluta om vilket underlag som ska tas med. Det står naturligtvis öppet att lägga in fler aspekter än synpunkterna från folkomröstningen i Stockholms stad. Det står riksdagen fritt att välja vilket underlag man vill när beslut ska fattas i frågan så småningom. Vi vet inte hur den frågan löses så småningom. Det kommer att avgöras inom sinom tid.