trafiken över Öresund

den 20 mars

Interpellation 2001/02:327

av Kenneth Lantz (kd) till statsrådet Leif Pagrotsky om trafiken över Öresund

Handelsministern har på olika sätt visat stort engagemang i frågan om integrationsarbetet i Öresundsregionen. Dock har det i vissa sammanhang varit viss slagsida åt att ensidigt tala om sänkta broavgifter på Öresundsbron som vägen till integration. Så är dock inte fallet utan i stället kan sänkta broavgifter få direkt motsatt verkan, en försämrad integration.

Ett bindande avtal mellan Sveriges och Danmarks regeringar från 1991 reglerar prissättningen av vägtrafiken på Öresundsbron. Avtalet anger bl.a.:

"Sveriges och Danmarks regeringar är överens om att nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-Helsingör är utgångspunkt vid fastställande av taxorna för vägtrafiken." (Avtal mellan Sveriges och Danmarks regeringar, 1991.)

Syftet med denna skrivning i avtalet är att Öresundsregionen ska ha två livskraftiga kommunikationsleder mellan Sverige och Danmark.

Med anledning av att de danska socialdemokraterna uttalat att bropriserna bör sänkas med 25 % har handelsministern gjort uttalanden som strider mot avtalet. Enligt Kvällsposten den 10 februari säger Leif Pagrotsky:

"Det viktigaste är att man ger Öresundsbrokonsortiet fria händer att sätta priserna."

Enligt samma tidningskälla säger också Pagrotsky:

"Det krävs en mycket kraftig prissänkning för att öka biltrafiken."

Uttalandena skadar integrationen och utvecklingen i norra Öresundsregionen genom att skapa osäkerhet om de långsiktiga villkoren för verksamhet där. Redan i dag har kommunikationsleden Helsingborg@Helsingör tappat mycket av sin transportvolym till bron och fortsatta broprissänkningar är ett direkt hot mot dess existens.

Det råder knappast någon tvekan om att en högfrekvent förbindelse mellan Sverige och Danmark i norra Öresund är en förutsättning för integration och utveckling i hela Öresund. Utan den förbindelsen kommer vi att återigen hamna i en situation där det i den ena ändan av Öresund råder brist på dugliga förbindelser, vilket mer än något annat skulle blir ett hinder för integrationsarbetet. Det är därför broavtalet har en intention att bevara och utveckla en komplett O-ring i trafiken över Öresund, med förbindelse i såväl norra som södra Öresund.

Nödvändigheten av att ha två fungerande förbindelser har också tydliggjorts under den gångna vinterns oväder. Såväl färjetrafiken som brotrafiken har under olika perioder drabbats av störning på grund av hårt väder. Med två förbindelser minskar dock risken för totalt stopp i trafiken över Öresund, trots svåra väderomständigheter.

Att Öresundsbron har ekonomiska problem har inte undgått någon. Avskrivningstiden har förlängts i etapper och nu talas det om 50 år, från ursprungliga 30 år. Vi har alla ett intresse för att Öresundsbron blir ett nyttigt verktyg i arbetet att skapa en framgångsrik och integrerad Öresundsregion. Även om detta sker till priset av förlängda statliga garantiåtaganden. Men samtidigt får man inte sätta hela projektet i ekonomiska svårigheter genom att minska intäkterna vilket blir fallet vid sänkta bilavgifter.

Det intresse som handelsministern visat integrationsarbetet i södra Öresundsområdet bör också komma den norra delen av Öresundsregionen till del. Att stärka integrationen också i denna region borde vara en angelägenhet för en minister med helhetssyn.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet följande:

Kommer regeringen att verka för att bibehålla två livskraftiga kommunikationsleder över Öresund?

Avser regeringen att respektera det ingångna avtalet mellan Sverige och Danmark när det gäller nivån på bilavgifterna på Öresundsbron?

Kommer regeringen även i framtiden att verka för att integrationsarbetet i Öresund ska omfatta såväl södra som norra Öresundsregionen?

Vilka insatser har ministern gjort för att stärka integrationsarbetet i norra Öresundsområdet?