Tillsyn i konkurs

Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att reformera tillsynen i konkurs. Jag besvarade nyligen en skriftlig fråga från Yvonne Andersson i samma ämne. Som jag då förklarade har tillsynen i konkurs relativt nyligen utretts. Konkurstillsynsutredningen ansåg att tillsynen borde förändras på flera sätt men att den grundläggande strukturen med en omfattande tillsyn under statlig kontroll skulle kvarstå. En del av utredningens förslag kan sägas vara överspelade genom de organisatoriska förändringar som nyligen skett hos Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Det finns delar av utredningens förslag som kan och bör genomföras. En mer genomgripande reform, som Yvonne Andersson föreslår, kan emellertid inte ske utan att frågan utreds på nytt. Som jag tidigare anfört är konkursrätten föremål för ett omfattande lagstiftningsarbete. Regeringen avser att snart lägga fram en proposition om förmånsrätten. Vidare pågår en utredning som bland annat har till uppgift att samordna förfarandena för företagsrekonstruktion och konkurs. Indirekt kommer frågor om tillsyn att beröras av utredningen, eftersom tillsynen i dag skiljer sig väsentligt mellan ärenden om konkurs och ärenden om företagsrekonstruktion. Mot denna bakgrund bör frågan om en eventuell reformering av tillsynen i konkurs anstå till dess de nya förfarandereglerna är på plats.

Herr talman! Jag har som ministern alldeles nyss sade skrivit en fråga i det här ärendet. Anledningen till att jag envist återkommer i en interpellation är givetvis att svaret inte enligt min uppfattning var till nöjsamhet. Vad är det då jag vill peka på? Jo, den gamla utredningen, som nyligen genomfördes i ärendet, bygger på den gamla regeringens intentioner. Den är enligt mitt förmenande principiellt vidrig jämfört med vår nya alliansregerings uppfattning när det gäller några viktiga aspekter. Jag ska ta upp tre av dessa. Det första är att jag anser att den är ineffektiv i den meningen att konkursförvaltare i sin profession inte har möjlighet att agera på ett professionellt sätt. Egentligen skulle konkursförvaltaren i dagens situation kunna liknas vid en kirurg som hela tiden ska ha en tillsynsmänniska bredvid sig när han opererar. Tillsynsmyndigheten är tätbefolkad. Man kan jämföra den med våra advokater: Vi har 4 400 advokater och ett advokatsamfund - som kan jämföras med en tillsynsmyndighet - med 28 personer. Här har vi 400 konkursförvaltare och 75 personer som utövar tillsyn över dem. I princip finns det en tillsynsmänniska per fem konkursförvaltare hela tiden. Detta är inte anständigt ur flera synvinklar. Min andra synpunkt är att det helt enkelt är dyrt. Vi som kanske är borgenärer för mindre företagare har satsat ett riskkapital, och vi vill inte betala denna höga kostnad som enligt en siffra jag har ligger mellan 40 och 50 miljoner per år. Nästa synpunkt jag har gäller rättssäkerheten. Myndigheten är inte fristående. I stället uppstår, vilket också förre ordföranden i HD har tydliggjort, en jävssituation mellan stat och enskilda på en gång. Jag menar att denna del är så allvarlig också när man jämför internationellt, med Finland eller andra europeiska länder, att det finns anledning till en utredning. Som ministern sade i sitt svar behövs det en ny utredning om vi skulle införa ett annat förfarande som jag föreslog i min interpellation. Ja, detta är jag övertygad om, men jag tycker att det är så angeläget att jag skulle önska att vi vågade starta en sådan med tanke på de brister som finns i det nuvarande systemet.

Herr talman! Först vill jag ta upp detta med att den gamla utredningen bygger på den socialdemokratiska regeringens uppfattning och direktiv. Ja, så är det naturligtvis. Men när det gäller omfattande utredningar har vi inte outtömliga resurser för utredningsförfarande, och det är kutym inom statsförvaltningen att om man har genomfört en omfattande utredning ska det väldigt mycket till för att göra om den omedelbart. Det gäller i synnerhet om det inte har varit stora strider om innehållet i de resultat som har kommit efter remissbearbetning och annat. När det gäller konkurser och tillsyn av dem har man också en successiv reformering av systemen. Systemet är ineffektivt och dyrt, säger interpellanten. När man gör jämförelsen med advokatsamfund och liknande kan man ju tycka att det borde gå att spara en del pengar, och det är möjligt att det går att göra så. Samtidigt ska man vara klar över att den grundläggande uppfattningen i den utredning som gjordes var att den här strukturen hade många fördelar och att man inte avsåg att ändra på den. Det har funnits problem med jäv, vilket också togs upp i inlägget, men det gäller inte längre. Sedan den 1 januari har skattemyndigheten övertagit flertalet av borgenärsuppgifterna. Det är en del av den successiva reformering och modernisering som sker. Där har något hänt. Sedan nämndes det finska systemet och att det är intressant. Det är alldeles riktigt. Där ligger det huvudsakliga ansvaret för övervakning av konkursförvaltningen hos borgenärerna. Man kan välja en eller flera ombudsmän som man avger redovisning till, och det finns en särskild myndighet som ska utöva tillsyn och så vidare. Det är mycket i det finska systemet som är intressant för oss att titta på. Samtidigt säger min erfarenhet att det är mycket sällan som tillskapande av nya myndigheter innebär enorma besparingar. Om man skulle kunna åstadkomma det vore det en statlig innovation. Men det är möjligt att det finns klokheter i detta. Det viktiga är ändå som jag ser det att man har en effektiv och avgränsad administration som tar ansvar för den typ av uppgifter som måste ligga någonstans. I mitt svar har jag tydliggjort att vi nu inte avser att tillsätta någon ny utredning. Ett argument för att avvakta är det arbete som pågår i en del andra frågor och som kommer att påverka förutsättningarna för tillsyn vid konkurs. Där är vi ändå inne på de områdena, och man ska nog passa sig för att kasta upp alla bollar samtidigt, i synnerhet om resurserna för utredningsverksamhet är begränsade. Det finns väldigt många frågor där den här regeringen vill och ska ändra, men vi tvingas ta det i en viss takt. Men, som sagt, det finns en del att fundera över när det gäller tillsynen i konkurser. Vi tycker att den finska modellen är intressant på många sätt. Den kanske inte är möjlig att direkt överföra. Det måste i varje fall studeras. Det pågår en successiv modernisering och reformering, och i grunden har vi ganska färskt underlag som säger att vi i Sverige är hyfsat nöjda med den grundstruktur som har funnits. Där någonstans står vi i dag.

Herr talman! Jag tycker att det här är intressant. En av anledningarna till att jag har väckt den här interpellationen är att jag tycker att man, precis som ministern säger, under tiden som man tillskapar någonting har möjlighet att förändra på vägen. Jag tror att det är väldigt viktigt i det här sammanhanget att man är vaken i fråga om olika möjligheter och var svårigheter finns. Bakom det här finns ju också det som vi många gånger talar om, nämligen legitimation och auktorisation och så vidare. Hur stark kan den bli? Ska den till exempel vara svagare för en konkursadvokat än för andra advokater, eller kan man stärka den? Jag menar fortfarande att det som jag lite grann vill åt gäller antalet personer som utövar tillsyn i varje enskilt fall. Det är väldigt allvarligt om vi inte ger förtroende åt professionen att arbeta. Jag nämnde Finland. Precis som ministern sade är det en hyfsat bra organisation. Nej, man kanske inte kan överföra den direkt till Sverige. Men det är ett faktum att man i tillsynsförfarandet hellre gör stickprov på lite olika områden. Man följer verksamheten, som vi gör i de flesta andra sammanhang. Det skulle vara mycket bättre än att ha en tillsynsmyndighet i dag, när tillsynsmannen följer varje enskilt ärende. Det kan hända att man enbart behöver ändra på riktlinjerna för det arbetet för att det skulle bli mycket bättre. Jag tror samtidigt att de här professionerna hela tiden ska få känna sig starka och få känna att samhället litar på dem. Det är ju det som Finland har visat med att ha en liten organisation i Helsingfors där det är ombudsmän som också är ombudsmän för borgenärerna. Det är jätteviktigt att vi får den typen av uppföljning och inte en tillsyn, typ gamla öststaterna, där man i varje enskilt ärende har ännu en person som granskar. Jag är glad över att vår justitieminister är intresserad av att följa ärendet och se hur det ska fortsätta. Men jag kan inte låta bli att fråga ännu en gång: Kan man inte se över vad som kan göras utan att en utredning nödvändigtvis behöver ske? Jag har nämligen också respekt för att vi inte har obegränsat med resurser till utredningarna.

Herr talman! I det jag sade om successiv reformering ligger att vi faktiskt gör förbättringar när vi ser att sådana är möjliga utan stora åthävor. Och i den utredning som är genomförd finns det förslag som är intressanta, som vi tittar på. Det finns till exempel förslag om att i viss mån öka förvaltarnas självständighet. Det är kanske inte tillräckligt, men det är i viss mån. Det kan finnas sådana saker som man successivt kan titta på, och det är bra. Man kanske ändå måste bestämma sig för om man vill ha en omfattande och genomgripande reform eller en successiv reformering. När det gäller en genomgripande reform eller stora förändringar är det min uppfattning att det inte är aktuellt just nu med tanke på att vi arbetar med förmånsrätten och en del annat som påverkar förutsättningarna för granskningen. Då måste man vänta och göra saker i rätt ordning. Samtidigt försöker vi inom departementet naturligtvis ständigt att hålla oss ajour med hur man löser frågor i andra länder, inte minst i de nordiska. Vi har ju ett nordiskt samarbete. Det är självklart att våra specialister hela tiden diskuterar för- och nackdelar med olika system, och vi försöker lära av varandra. Det som för min del är det centrala i detta är naturligtvis att man har en väl fungerande granskning men också att man har en effektivitet i organisationen. Jag tycker att det är bra att man har löst en del av problemen genom att skattemyndigheten har fått ta över en del av det som uppenbarligen har gett förutsättningar för vissa jävssituationer, att man har försökt lösa det. Det kan finnas fler sådana saker som vi kan hantera. Men, som sagt, jag kommer inte att föreslå en omfattande reformering när det gäller tillsynen i konkurs förrän vi är klara med det andra och förrän vi har funderat mer på om vi har stora brister i det system som vi har i dag. Det är naturligtvis väldigt viktigt att detta fungerar på ett bra sätt, eftersom det handlar om att i ordnade former avveckla insolventa gäldenärers tillgångar och se till att man fördelar dem på ett vettigt sätt till de borgenärer som är aktuella. Det är ett väldigt ansvarsfullt arbete. Det är väl också skälet till att man kanske har varit lite försiktigare när det gäller att göra dramatiska förändringar, eftersom det är väldigt känsliga frågor. Jag är inte bekymrad över att det är känsliga frågor, utan vi har vår grundläggande syn. Kan något lösas lite mer vid sidan av staten är det till fördel, men just nu har vi den organisation vi har, och det får fungera på det sättet. Mitt besked är detsamma som jag gav som svar på den skriftliga frågan. Men, som sagt, det är ett väldigt intressant frågekomplex. Med tanke på att vi kommer med spännande propositioner framöver om förmånsrätten och om samordnat insolvensförfarande är vi i närheten av de här frågorna, som är oerhört viktiga för företagsamheten i landet.

Herr talman! Samordningen av förfarandet när det gäller företagsrekonstruktion och så vidare tycker jag inte har så mycket med det här att göra. Det är i vilket fall inte min poäng med den här interpellationen. Men frågan som sådan har att göra med detta. Min poäng är ju att vi inte ska ha en så stark tillsynsverksamhet att professionen inte får ta sitt regelrätta ansvar. Jag tycker fortfarande att det är på tok för mycket att det i princip finns en tillsynsmänniska för fem förvaltare. Jag tror mig veta att tillsynen inte är så kraftfull någon annanstans. Det tycker jag att man möjligtvis kan titta över. Sedan har jag jättemycket respekt för att man inte kan göra genomgripande utredningar, även om jag tycker att det skulle vara bättre att göra en sådan nu än att vänta ett tag, för jag tror att man förr eller senare måste göra det. Herr talman! Nu har, som ministern sade, tillsynsmyndigheten organiserat om sitt arbete lite i den här riktningen. Det beror på att man själv upplevde att det som man hade sjösatt var fel. Man upplevde det själv när HD:s tidigare ordförande sade att det finns risk för jäv och så vidare. Då är det klart att man försöker organisera om verksamheten. Det är jättebra. Det är i helt rätt riktning. Jag tror att varje signal från ministern i den här riktningen är värdefull för verksamheten, så att vi kommer åt de delar som är iögonfallande och uppseendeväckande och får bästa möjliga resultat också inom den här branschen. Jag tackar för ett svar, och jag tackar för möjligheten att få debattera den här frågan med ministern.

Herr talman! Detta ska bli mycket kort. Jag glömde några saker som jag ändå tycker är viktiga. Vi har en ganska stark tillsyn; det är riktigt. Det är möjligt att den är överdimensionerad i vissa avseenden, framför allt när man jämför med andra områden. Det är sällan man får höra att vi har en överdimensionerad tillsyn, så det kan naturligtvis vara roligt att påpeka. Men anledningen till att det kanske har blivit så och anledningen till att man har varit mån om den struktur som vi har är naturligtvis att staten, i samband med konkurshantering, ofta har stora ekonomiska intressen. Det gäller också enskilda. Men det är stora intressen som är känsliga att hantera. Det handlar också om något slags vilja att försäkra sig mot oegentligheter som ibland förekommer i den här verksamheten. Det är givetvis inget försvar för att ha ett överdimensionerat statligt tillsynsansvar, men det finns ett skäl och jag tycker att man ska ha med sig det. Som jag sade tidigare: I ansvaret för tillsynen ligger att försöka se till att man inte ger utrymme för ekonomisk brottslighet. Ingen ska behöva dra ett kort strå alldeles i onödan. Detta är viktigt när vi försöker få en bättre ordning för att reda ut företagsekonomiska problem och den typen av bekymmer som kan dyka upp och som alltid dyker upp någon gång. Viljan att säkra detta kan naturligtvis gå lite för långt, men jag tror ändå att det är väldigt viktigt att ta med sig de problemen och den viljan i det arbete man bedriver även framöver. Med detta vill jag säga att jag är övertygad om att man har precis samma ambitioner i Finland och i andra länder, där man har valt andra system. Det finns anledning att vara intresserad av detta. Det vi kan vara intresserade av är naturligtvis både att säkra fortsatt god kvalitet i verksamheten och kanske också högre effektivitet. Detta får vi återkomma till när tiden är mogen för det.