Tidsgränserna i rehabiliteringskedjan

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Johan Forsell har frågat mig om jag avser att ta några initiativ eller vidta några åtgärder med anledning av rapporten från Inspektionen för socialförsäkringen om Försäkringskassans bedömningar i rehabiliteringskedjan. Han har även frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Försäkringskassans bedömningar ska hålla en hög kvalitet.

Även Helena Bonnier har, med hänvisning till samma rapport, frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att se till att tidsgränserna vid 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan genomförs i överensstämmelse med intentionerna i lagstiftningen.

När jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 var utmaningen tydlig. Sjukfrånvaron hade stigit kraftigt sedan 2010, och prognoserna pekade uppåt. En betydelsefull faktor bakom denna utveckling var att kvaliteten i Försäkringskassans bedömningar vid de olika tidsgränserna i den så kallade rehabiliteringskedjan hade tillåtits sjunka.

På ett så komplext problem som sjukfrånvaron finns inte en enkel lösning - det handlar om många åtgärder som måste till samtidigt. Ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro presenterades under hösten 2015 och vidareutvecklades i budgetpropositionen för 2017. Åtgärdsprogrammet omfattar åtgärder inom flera områden. Bland annat gavs Försäkringskassan mer resurser och ett tydligt uppdrag, och arbetsgivarens ansvar tydliggjordes. Ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter inleddes i syfte att minska sjukfrånvaron och arbeta för friska arbetsplatser.

Vi kan nu se att Försäkringskassans handläggning har förbättrats. Fler bedömningar görs i rätt tid. Uppgången i sjukfrånvaron har också brutits, och sjukfrånvaron börjar nu minska som ett resultat av åtgärdsprogrammet.

Som framgår av den rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som interpellanterna hänvisar till behöver Försäkringskassan förbättra sin handläggning ytterligare. Detta gäller främst möjligheterna att återgå i arbete hos ordinarie arbetsgivare. Försäkringskassan har i sitt svar på rapporten redovisat att myndigheten systematiskt arbetar med att utveckla sina utredningar och bedömningar.

Försäkringskassan är en av flera aktörer som kan ge ett gott stöd till den som drabbats av ohälsa. Jag är övertygad om att arbetsgivare kan ha en tydligare roll i att stötta under vägen tillbaka till hälsa och arbete. Det är bakgrunden till regeringens förslag om att arbetsgivare inom 30 dagar ska ta fram en plan för återgång i arbete tillsammans med den anställde.

Jag är särskilt angelägen om att sjukskrivna människor inte ska lämnas ensamma utan få ett bra stöd för att komma åter till hälsa och arbete. Regeringen har därför satsat på rehabiliteringskoordinatorer inom hälso- och sjukvården, men också flera åtgärder för att öka stödet till individen. Det handlar bland annat om det förslag jag nämnde tidigare om att förtydliga arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering.

Försäkringskassan har också en viktig roll i att ge stöd till individen i sjukskrivningsprocessen genom att samordna dess olika aktörer och identifiera behov av rehabilitering. Jag kommer att fortsätta att vidta åtgärder för att stärka Försäkringskassans arbete med dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!

Jag har skrivit denna interpellation om ett viktigt samhällsområde, nämligen sjukfrånvaron, som ständigt är aktuellt i många människors vardag men också i denna kammare.

Jag har gjort det mot bakgrund av att detta är ett område där utvecklingen har gått åt fel håll under ett antal år. Vi har sett en ökning av sjukfrånvaron, och även av kostnaderna, sedan både 2010 och 2014. Jag skulle säga att det i nuvarande läge är oklart om regeringen kommer att nå det mål som man har satt upp.

Den dåvarande alliansregeringen genomförde en stor förändring på detta område som var kopplad till det som i dag kallas rehabiliteringskedjan. Grunden i detta var att man inte ska behöva vänta väldigt länge på att få sin arbetsförmåga prövad, utan det ska ske tidiga och kontinuerliga prövningar. Detta gjordes mot bakgrund av att vi vet att ju längre man är sjukskriven, desto svårare är det för många människor att lyckas återkomma till arbetsmarknaden.

Det är också så att arbetsoförmåga inte behöver vara någonting konstant, utan det kan förändras. Man kanske inte har arbetsförmåga den ena dagen, men man kan - om man får rätt insatser - ha det några veckor senare.

Därför måste perspektivet alltid vara att försöka ta till vara arbetsförmågan och att hela tiden fråga sig om det finns något annat arbete som vederbörande kan ta. Personen kanske inte kan jobba 100 procent men väl 70 procent eller 50 procent.

Fru talman! Dessa prövningar ska ske vid 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan. Det har kommit en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som jag tycker är väldigt bekymmersam läsning. Rapporten visar att dessa bedömningar inte sker i samtliga fall, och när de väl sker håller de i många fall alldeles för låg kvalitet.

För att ta det hela från början: Av de bedömningar som sker efter 90 dagar bedöms kvaliteten vara otillräcklig i två av tre fall. Vi talar inte om ett litet problem, utan i två av tre fall bedömer man att kvaliteten inte är tillräckligt bra. När det gäller bedömningar efter 180 dagar är det i ungefär en tredjedel av fallen som kvaliteten inte är tillräckligt god.

Det handlar om att besluten är dåligt underbyggda och att relevant information saknas. Det saknas uppgifter om huruvida det är möjligt att anpassa den försäkrades arbetsuppgifter efter frånvaron och om huruvida personen kan omplaceras hos arbetsgivaren. Detta rör precis det som var syftet med rehabiliteringskedjan - att ta till vara den arbetsförmåga som finns.

När det gäller bristerna efter 180 dagar är det uppgifterna om vilken arbetsförmåga den försäkrade har i ett normalt förekommande arbete som behöver förbättras.

Ministern säger att detta kommer att lösa sig och att man har vidtagit åtgärder. Men i två av tre fall håller prövningarna inte tillräckligt god kvalitet, och det är dessutom inte i alla fall som dessa prövningar ens görs. Mot den bakgrunden måste jag ställa mig frågan om det som regeringen har lagt fram är tillräckligt för att vända utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi befinner oss ganska långt in i mandatperioden - vi närmar oss val. Denna rapport är väldigt aktuell, så jag frågar mig återigen om det som regeringen har gjort är tillräckligt. Jag har svårt att få ihop det med de problem som Inspektionen för socialförsäkringen pekar på.

Fru talman! Tack för svaret på min interpellation!

Vi talar om den bedömning som har kommit från Inspektionen för socialförsäkringen. Vi står nu med fakta - rehabiliteringskedjan fungerar inte som avsett.

Försäkringskassans uppgift är att samordna saker och ting runt den försäkrade och att genomföra kontroller och bedömningar. Försäkringskassan ska också ha fortlöpande kontakter med alla de inblandade och till exempel stämma av med den försäkrade att denne får det stöd som behövs från exempelvis hälso- och sjukvården.

Aktiv handledning, utredning och planering är också viktigt inför beslut av sjukpenningvärdet för att den försäkrade ska få rätt ersättning.

Med detta sagt är det verkligen sorgligt - för att inte säga lite upprörande - att ta del av resultatet av inspektionen. Inspektionen tar fasta på två huvudfrågor: kvalitet och tidsgränser. Man slår fast att Försäkringskassans ansvar är att medverka till rehabilitering och möjlig återgång till arbete och att vara samordnare för hela processen.

Detta ska man göra genom att föra dialog med försäkringstagaren, sjukvården, arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Den första prövningen av sjukskrivningen ska göras vid 90 dagar, om inte personen dessförinnan har kommit tillbaka till arbete. Denna prövning syftar till att undersöka möjligheterna till återgång, antingen till de tidigare arbetsuppgifterna eller till andra, mer lämpade arbetsuppgifter.

För att kunna göra denna bedömning på ett rättssäkert sätt är det nödvändigt att Försäkringskassan har kontakt med den försäkrade, med arbetsgivaren och med sjukvården. Inspektionen har här konstaterat att bedömningarna har varit bristfälliga i en tredjedel av de undersökta fallen.

Orsakerna är att relevant information saknas. Man måste då fråga sig varför. Det enkla svaret är, tyvärr, att Försäkringskassan uraktlåtit att ha de kontakter som är viktiga för att göra bedömningar av god och relevant kvalitet. I ett enda fall av 93 har ett personligt möte med den försäkrade ägt rum.

Även kontakten med arbetsgivaren har ofta uteblivit. I flera fall har den försäkrade signalerat att den psykiska miljön på arbetsplatsen är problemet, men inte i något fall har Försäkringskassan inlett en diskussion med arbetsgivaren utifrån den informationen.

Kontakt med den sjukskrivande läkaren borde vara något självklart, både för att kunna bedöma den försäkrades arbetsförmåga och för att bedöma rätten till sjukpenning. I ungefär 80 procent av ärendena har Försäkringskassan dock inte haft någon form av kontakt med läkaren.

Vi anser att en tidigare bedömning mot andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren borde göras redan vid dag 45 samt att en prövning mot övriga arbetsuppgifter på marknaden också borde göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte acceptabelt att använda stora personalavgångar som skäl till att de försäkrade i Sverige inte får den uppföljning och rehabilitering som de är värda.

Vi anser att Arbetsförmedlingen också borde ta sin del av ansvaret och inrätta ett särskilt omställningsspår, där den försäkrades arbetsförmåga prövas på hela den övriga arbetsmarknaden.

Med hänvisning till alla de konstaterade bristerna upprepar jag min fråga: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att uppdragen i rehabiliteringskedjan ska genomföras i överensstämmelse med intentionerna i lagstiftningen?

Fru talman! Tack, Johan Forssell och Helena Bonnier, för två mycket viktiga interpellationer, som sätter fingret på en fråga som är överväldigande aktuell just nu.

Vi har haft rehabiliteringskedjan på plats under ganska många år nu. Faktum är att Inspektionen för socialförsäkringen redan 2011 gjorde en granskning av hur arbetet fungerade vid tidsgränserna i rehabiliteringskedjan. Inspektionen fann även då stora brister i handläggningen och prövningarna vid 90- och 180-dagarsgränserna.

När jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 kunde jag konstatera att sjukskrivningarna hade ökat kraftigt och att 100 000 människor under de fyra åren hade blivit utförsäkrade. Endast i ungefär hälften av de sjukskrivningsfall som då var aktuella hade prövningar över huvud taget gjorts vid 90- och 180-dagarsgränserna. Det handlade om alarmerande kvalitetsbrister.

Därför var en av de första åtgärder som regeringen vidtog i det första åtgärdspaket som vi lade fram för att räta upp sjukförsäkringen att skjuta till en kvarts miljard årligen för att stärka handläggningen på Försäkringskassan.

Detta har lett fram till att man i dag gör prövningar i många fler ärenden - det vill säga att man klarar tidsgränserna bättre än vad man gjorde när den senaste översynen av detta gjordes.

Samtidigt vill jag - med tanke på vissa inspel som har gjorts här, bland annat från Johan Forssell - säga att jag definitivt inte är nöjd med det jag nu ser. Jag är framför allt inte nöjd med att så lite sker vid 90-dagarsgränsen, som för den enskilde individen är oerhört viktig när det gäller möjligheten att kanske kunna komma tillbaka till sitt gamla jobb. Jag är inte nöjd med att de olika aktörerna inte samordnas i tillräcklig omfattning och att man av olika skäl inte klarar av sitt uppdrag i den delen.

Det är klart att det gör att man måste ställa sig frågan: Är det sätt som vi nu har valt att strukturera vår sjukförsäkring på, med fasta tidsgränser, ett sätt som fungerar väl visavi de individer som blir sjuka? Det är en fråga som man måste ställa sig, baserat på Inspektionen för socialförsäkringens rapport. Framför allt är det naturligtvis så att denna situation inte kan fortgå. Försäkringskassan har svarat på den rapport som Inspektionen för socialförsäkringen har gjort. Man svarar att man arbetar väldigt aktivt med att stärka kvaliteten i de här bedömningarna.

Regeringen är beredd att skjuta till ytterligare resurser men framför allt att vidta fler åtgärder för att stärka Försäkringskassans samordningsuppdrag tidigt i ett sjukfall. Det handlar om att understryka att detta måste förbättras och att vi måste få betydligt bättre siffror tidigare i ett sjukfall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt ska man inte förglömma det som har varit den viktigaste delen i denna regerings omläggning av politiken. Vi har förskjutit våra insatser från att titta på en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen till att i stället försöka förhindra att människor blir sjuka. Och blir de sjuka ska de tidigt få insatser. Därför lyfte jag i mitt interpellationssvar särskilt fram den nya lagstiftning som kommer på plats vid halvårsskiftet nästa år. Den innebär att man tillsammans med sin arbetsgivare redan 30 dagar in i ett sjukfall ska ta fram en plan för återgång i arbete. Det är nämligen så att det är sent när man kommer till Försäkringskassan 90 dagar in i ett sjukfall och får den prövningen.

Fru talman! Ja, det stämmer att ISF kom med en rapport 2011. Man konstaterade redan då att det fanns ett antal brister. Huruvida det kan tas till intäkt för att spela ned de stora brister vi ser i dag tycker jag att man ska låta vara osagt. Det borde naturligtvis ha fungerat bättre redan då, men då var reformen tämligen ny. Den kom ju i slutet av den första alliansmandatperioden.

Nu står vi här hösten 2017. Nu borde detta ha satt sig. Nu borde rutinerna finnas på plats. Nu borde den uppföljning som man kan kräva ske. Det är därför som det blir bekymmersamt att ta del av den här rapporten.

Vi kan upprepa detta. Det är alltså så att det i väldigt många fall inte ens sker en prövning vid 90 dagar, och då det görs en prövning håller den i två av tre fall inte en fullgod kvalitet. Det är alltså ingen liten randanmärkning som Inspektionen för socialförsäkringen gör, utan det är en omfattande kritik mot hur det fungerar eller snarare hur det inte fungerar.

När jag lyssnar på ministern här hör jag om samarbete med arbetsgivarna och med näringslivet. Men jag undrar om det verkligen är svar på frågan om hur Försäkringskassan ska fungera bättre. Man kan också fundera på varför det arbete som ministern säger har skett under denna mandatperiod inte verkar ha gett någon större effekt på detta område. Jag tror att det handlar väldigt mycket om en ledningsfråga. Det kan naturligtvis finnas brist på ekonomiska resurser etcetera, och då får man titta på det. Men i grund och botten tror jag att det är en ledningsfråga. Man måste mycket tydligt från myndighetens ledning markera att dessa prövningar ska ske. Man måste också våga fatta beslut.

Det är naturligtvis inte lätt att arbeta på en myndighet. Det handlar om olika människoöden. Det kan ofta vara så att den enskilde inte får det beslut som den önskar. Men till syvende och sist är det faktiskt myndighetsutövning, där man måste våga kunna säga både ja och nej.

Vi har från Moderaternas sida sagt att vi tror att vi behöver en ökad effektivitet på myndigheten och en förstärkt rehabiliteringskedja för de psykiska diagnoserna. Vi menar att man inte kan vänta så länge som i dag - 90 och 180 dagar. För många personer med en lättare psykisk ohälsa behöver inte alls det bästa vara att vara sjukskriven. Det bästa kan snarare vara att jobba med andra saker på sitt arbete eller att byta arbetsgivare. Att gå hemma under flera månader kan till och med förstärka de problem som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har vi lagt fram förslag om på riksdagens bord. Det har tyvärr inte mött något större intresse hos regeringen. Man kan i och för sig fundera på hur stor skillnad det skulle göra nu när bedömningarna inte fungerar bättre än vad de gör. Men det vill vi moderater ändra på.

Jag undrar fortfarande om regeringen avser att ta några konkreta initiativ för att förändra detta. Att peka på det som har gjorts är en sak. Men vi står ändå här hösten 2017 med de problem vi har. Jag skulle vilja upprepa frågan: Avser ministern att ta några nya initiativ för att förbättra hanteringen på Försäkringskassan?

Fru talman! Tack för det svar jag har fått! Jag är fullt medveten om att det pågår ett förändringsarbete inom Försäkringskassan - det är verkligen tur. Men någonstans hänger man upp sig på tidsgränserna. De är ju inte huggna i sten. Det är faktiskt så att Försäkringskassan har ett eget recept för att återta initiativet här. Det är att det ska vara fortlöpande avstämningar och kontakter med ansvariga parter i det hela. Det är för att ha några riktlinjer som man utgår från fasta dagar. Men i övrigt måste det vara kontinuerligt.

Som jag nämnde tidigare har vi tittat på de kontroller som särskilt lyfts fram i den här rapporten. De sker bland annat vid 180 dagar. Det är viktigt att man i alla fall håller de gränserna, så att man har avstämningsmöjligheter.

I granskningen framgår att det saknas en tydlig planering av arbetsåtergång. Det är otroligt viktigt. I och med att man inte har en kontinuitet och ett samarbete och en kontakt med Arbetsförmedlingen är det en stor brist där. Det saknas också uppgift om huruvida den försäkrade kan få annat tillfälligt arbete - det gäller alltså samarbete med arbetsgivaren. Möjlighet till deltidsarbete utreds väldigt sällan.

Detta är ju en viktig grund för Försäkringskassan att bedöma för att kunna fastställa vilken grad av sjukpenning den försäkrade ska ha.

Det är anmärkningsvärt att planeringen endast i 40 procent av ärendena har skett i samråd med den försäkrade. Trots att det är ärenden som pågått i ett halvår har man inte haft den kontakten. Försäkringskassan har inte i något fall vid bedömningarna vid 180 dagar varit i kontakt med Arbetsförmedlingen, vilket är ännu mer anmärkningsvärt efter en så pass lång tid.

I bedömningen ska man även ta hänsyn till om den försäkrade har arbetsförmåga i relation till andra arbeten på arbetsmarknaden. Försäkringskassan är skyldig att upprätta en plan för på vilket sätt den försäkrade kan återgå till arbete och vad som krävs. I knappt 10 procent av fallen finns ingen plan alls. I andra fall är planerna bristfälliga. Och de är bara till en fjärdedel förankrade hos den försäkrade själv.

Vi anser att det är otroligt viktigt att arbetsförmågan undersöks regelbundet. Därför måste Försäkringskassans interna uppföljning stärkas.

Man kan inte kräva att en sjukskriven person ska återgå till ett arbete när den personen inte är medveten om huruvida den fungerar på den platsen eller om den behöver en omplacering. Det är också konstaterat att det är svårare att återgå till arbete efter en lång sjukfrånvaro. Jag är dock övertygad om att människor verkligen vill arbeta om de kan. Då ska detta uppmuntras, och då ska man inte lägga hinder i vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är min fråga återigen: Hur tänker regeringen förändra Försäkringskassans arbetssätt, så att fler kommer tillbaka till arbete? Det gäller både vid korta och vid långa sjukskrivningar.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att reda ut några saker. Johan Forssell känner mycket väl till att det som har skett sedan vi tillträdde hösten 2014 och jag tillträdde som socialförsäkringsminister är att vi har vänt en situation där sjuktalen skenade till en situation där sjuktalen sedan maj 2016, alltså ett bra tag, ligger stilla och nu har börjat sjunka. Vi ligger ganska nära regeringens målsättning en låg och stabil sjukfrånvaro.

Så långt är det ju gott. Tyvärr har också den här processen visat på kvarstående stora kvalitetsbrister när det gäller hanteringen under den tid man är i rehabiliteringskedjan.

Jag vill säga till Johan Forssell att det inte bara handlar om en rapport som kom 2011 och att saker och ting sedan borde ha satt sig, utan det här har pågått under de år som har gått sedan rehabiliteringskedjan kom på plats. Försäkringskassan, Inspektionen för socialförsäkringen och andra har alla granskat rehabiliteringskedjan och pekar på de här bristerna.

Jag kan bara säga att jag fullständigt delar ingången att det är helt oacceptabelt visavi den enskilde om inte rätt insatser sätts in i rätt tid, om inte rehabiliteringsbehoven utreds när det ska göras i ett sjukfall, om inte kontakter tas med läkare och arbetsgivare och om man inte är med på möten till exempel tillsammans med arbetsgivarna.

Därför vill jag vara väldigt tydlig med att regeringen under de här åren - utöver att stirra sig blind på sjukförsäkringen, där vi har gjort en hel del och där det finns mer att göra - också har satsat på betydligt fler åtgärder. Vi har till exempel permanentat yrkesgruppen rehabiliteringskoordinatorer inom hälso- och sjukvården, just för att man ska kunna fånga upp en individ betydligt tidigare än när denna väl kommer i kontakt med Försäkringskassan, vilket sker senare. Rehabiliteringskoordinatorn kan tillsammans med läkare, arbetsgivare och andra tidigt i ett sjukfall lägga upp en plan för återgång i arbete. Det är också därför som det vid halvårsskiftet kommer en ny lagstiftning på plats som handlar om just arbetsgivare och medarbetare och om att kunna få en tidig planering för återgång i arbete.

Utan att föregå exakt vad det handlar om ska jag också säga att det bereds ytterligare åtgärder i Regeringskansliet som jag kommer att komma tillbaka med inom kort. Dessa åtgärder avser just den fråga som vi diskuterar här i dag, nämligen hur vi ytterligare kan bidra till att stärka Försäkringskassans handläggning i rehabiliteringskedjan och hur vi ytterligare kan bidra till att stärka Försäkringskassan när det gäller vikten av att man tar sitt samordningsansvar.

Jag skulle också vilja säga någonting om 180-dagarsgränsen, där vi under många år tyvärr har fått tråkiga rapporteringar om att människor hamnar mellan stolarna, mellan myndigheterna. Det kan vara att det inte finns någon som tar emot på den andra sidan eller att kommunikationen inte fungerar mellan hälso- och sjukvård och i det här fallet Försäkringskassan eller arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver se till att människor inte hamnar i kläm på det här sättet, för annars tror jag att människors förtroende för rehabiliteringskedjan snart är helt borta.

Fru talman! Om jag ska sammanfatta det svar som jag tar med mig från den här diskussionen i dag är det väldigt mycket på temat "vi har gjort", och sedan är det framåtriktat kring arbetsgivarnas roll.

Så långt är allt väl. Problemet är bara, fru talman, att den här rapporten med den allvarliga kritiken som finns här, det vill säga att man alltså inte gör bedömningar av korrekt kvalitet i två tredjedelar av alla fall, visar ett nuläge. Om det hade varit så att det som regeringen har gjort hade fått en så stor effekt som ministern beskriver kan man fundera på hur det går ihop med den verklighet som vi ser. Detta säger inte bara jag utan även Inspektionen för socialförsäkringen.

Det är positivt att sjukfrånvaron nu har planat ut. Det är väldigt roligt. Det är bra för staten, men framför allt är det roligt för de människor som inte behöver befinna sig i sjukförsäkringen.

Jag förstår att regeringen gärna vill ta åt sig äran för detta. Om man tittar lite mer på forskning och analys ser man dock att det varierar, och jag sätter nog ett stort frågetecken angående det som regeringen har gjort. Det är framför allt slopandet av den bortre tidsgränsen, i strid med expertis från myndigheter och andra experter, som har varit regeringens stora förändring på området. Man har också höjt bidragen i transfereringssystemen.

Frågan är egentligen hur verkligheten hade sett ut om man inte hade gjort detta. Vi ser också att de långa sjukfallen nu ökar i väldigt rask takt.

Jag vill tacka ministern för svaret och diskussionen. Det är bra att vi kan ha den här debatten, och jag hoppas att regeringen framöver inte bara lutar sig emot vad man har gjort utan också tar fasta på den breda kritik som kommer och funderar mer på framtiden och hur det ska bli bättre på det här området.

Fru talman! Tack så mycket för den här diskussionen, som har varit intressant! Jag måste säga att det är glädjande att höra att det kommer att ske förändringar. Det är bara sorgligt att det under den tid som har gått har varit så många människor som har mått dåligt och inte fått sin rätt tillgodosedd. Av det skälet ser vi fram emot de förändringar som nu möjligtvis kan komma fram.

Vi är överens om att det inte är bra som det är. Sedan har vi kanske lite olika uppfattning om hur man ska gå fram för att få en bättre fungerande försäkringskassa, som tar till vara individerna på ett bättre sätt.

Fru talman! Jag får tacka interpellanterna för en bra och viktig debatt. Det har som sagt skett mycket under den här mandatperioden om vi jämför med den utveckling vi såg mellan 2010 och 2014.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är dock långt ifrån nöjd, och precis som jag också sa ser jag att inte minst individens trygghet och rätt, kopplat till vår sjukförsäkring, behöver stärkas. Man ska få rätt stöd i rätt tid. Det ska på ett annat sätt än i dag finnas en stark närvaro från hälso- och sjukvård, arbetsgivare och myndighet kring den individ som är i behov av stöd.

Jag är mycket bekymrad över de exempel där jag hör hur man från våra myndigheter och från hälso- och sjukvården emellanåt bara tittar i sitt eget stuprör och glömmer bort vem man är till för, nämligen den individ som alla har en uppgift att supportera.

Som jag sa bereder vi också fler åtgärder i Regeringskansliet som handlar om just hur vi ökar stödet till och kring individen och hur vi skapar en tryggare och mer säker sjukförsäkring för den enskilde. Det handlar också om hur vi ställer tydliga krav på våra myndigheter och de aktörer som vi förfogar över att faktiskt samla sig kring individen för att han eller hon ska kunna komma tillbaka till hälsa och arbete igen.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.