Tidigare dömdas möjlighet till arbete

Herr talman! Beatrice Ask har frågat justitie- och migrationsministern om han och regeringen avser att lägga fram förslag till riksdagen utifrån slutsatserna från Utredningen om registerutdrag i arbetslivet samt på vilket sätt justitie- och migrationsministern och regeringen avser att underlätta för tidigare dömda att få ett arbete.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag delar Beatrice Asks oro över utvecklingen att allt fler registerutdrag begärs ut av enskilda på uppmaning av arbetsgivare som inte själva har någon rätt att få ut dessa uppgifter ur registret.

Registerutdragen för enskilda ökar lavinartat. Mellan åren 2003 och 2014 ökade de från drygt 40 000 till 230 000 utdrag per år. Detta kan försvåra möjligheterna för personer som dömts och avtjänat straff att återanpassas till samhället genom egen försörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar därför det betänkande som lagts fram av Utredningen om registerutdrag i arbetslivet. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet, och regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.

Att underlätta för tidigare dömda att lämna en kriminell tillvaro bakom sig och få möjlighet till arbete och egen försörjning är en prioriterad fråga för regeringen.

Vi vet att övergången från anstalt till frihet är kritisk när det kommer till risken för att återfalla i brott. Därför är behovet av åtgärder som kan underlätta övergången från anstalt till frihet stort. Det återfallsförebyggande arbetet och samverkan med andra aktörer är bland annat mot denna bakgrund prioriterade områden inom Kriminalvårdens verksamhet.

Gällande regelverk ger möjlighet för fängelsedömda att redan före tidpunkten för villkorlig frigivning påbörja en anställning och delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Konkret innebär det att fängelsedömda kan få ett nystartsjobb eller delta i jobbgarantin för ungdomar eller i jobb- och utvecklingsgarantin. Detta gör det möjligt för tidigare kriminella att få ett arbete och möjlighet att stå på egna ben.

Kriminalvården och Arbetsförmedlingen har därutöver under en rad år utvecklat sitt samarbete - ett samarbete som nu omfattar alla dömda, även dem som avtjänar icke frihetsberövande påföljder inom frivården.

För tidigare dömda liksom för alla andra arbetssökande är en väl fungerande arbetsmarknad med en sjunkande arbetslöshet och kvalitativa insatser från Arbetsförmedlingen avgörande för möjligheten till egen försörjning.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag är glad att arbetsmarknadsministern så tydligt delar min oro över utvecklingen när det gäller att kräva utdrag ur belastningsregistret i samband med ansökan om anställning.

Det är också positivt att regeringen avser att återkomma till riksdagen om detta, men frågan är när förslaget kommer och om vi kan räkna med en proposition till hösten.

Det är ingen hemlighet att jag under flera år på olika sätt har försökt stävja nya krav på utdrag ur belastningsregistret. Skälen till det är flera.

För det första ska den som har avtjänat sitt straff betraktas som en fri människa. Det måste vara grundinställningen i ett rättssamhälle.

För det andra måste den som dömts och avtjänat sitt straff få möjlighet att bygga upp ett normalt liv. För den som tidigare har begått ett brott innebär utdrag ur belastningsregistret att ständigt blir påmind och bedömd utifrån ett brott som kan ligga långt tillbaka i det förflutna. Alldeles för många arbetsgivare sorterar bort människor, som aldrig får en chans att hävda sin kunskap och erfarenhet vid en anställningsintervju eller annat. Det förlorar alla på.

För det tredje påverkas verkställigheten. Det innebär att frigivningen inte blir det mål som krävs för att motivera intagna till behandling eller olika insatser som kan göra dem bättre förberedda inför frigivningen. De vet ju att möjligheterna att börja ett annat liv ligger långt borta.

Utdrag ur belastningsregistret riskerar dessutom att ge arbetsgivarna en falsk trygghet. Vad en person gjorde för sju år sedan säger väldigt lite om den personen i dag. Det beror också mycket på vilken typ av brott det handlar om. Vi har fått en utveckling där det är väldigt generellt och rutinartat, och det bekymrar mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra delen av mina frågor rör vilka åtgärder man kan tänka sig för att underlätta övergången från anstalt till frihet. Vi vet att alldeles för många återfaller i brott. Riksrevisionen presenterade för några veckor sedan en rapport om detta, och eftersom vi har arbetsmarknadsministern på plats tänkte jag koncentrera mig på frågor som ligger nära hennes direkta ansvarsområde.

När det gäller klienterna inom Kriminalvården saknade drygt en fjärdedel direkt anknytning till arbetsmarknaden när brottet begicks, ytterligare en fjärdedel sökte jobb, 4 procent var föremål för en arbetsmarknadspolitisk insats och 4 procent studerade. Man kan säga att ganska få hade kontakt med arbetslivet.

Nära hälften av Kriminalvårdens klinter har enbart gått grundskolan eller saknar fullföljd skolgång. Utbildningsnivån är alltså väldigt låg. Många har kort sagt långt till ett arbete. Just därför är det viktigt att använda tiden under verkställigheten för att komplettera bristande utbildning.

Jag är glad över att vi på 36 anstalter i dag har upphandlat utbildning via Arbetsförmedlingen och gjort stora framsteg. Min enkla fråga är: Vilka ytterligare åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att fler dömda ska få hjälp av Arbetsförmedlingen?

Riksrevisionen visar att av närmare 3 000 individer som skulle vara i behov av sådan hjälp lyckas man nå ungefär 1 500 med inskrivning hos Arbetsförmedlingen, och betydligt färre får en åtgärd. Det finns alltså mer att göra.

Vad är regeringen och ministern beredda att göra på detta område?

Herr talman! Jag är glad över frågan från Beatrice Ask. Jag delar helt uppfattningen att det ogrundat sker en generell bortsortering av personer på grund av möjligheten att begära utdrag ur belastningsregistret. Jag har för avsikt att komma tillbaka med förslag som begränsar detta.

Jag tycker att det förslag som utredningen lagt fram är bra. Det tycker också flertalet remissinstanser. Dock har de flesta arbetsgivarorganisationer invändningar.

Min uppfattning är att individers rätt till integritet måste gå före i de fall där det inte finns någon saklig grund för att begära utdrag ur belastningsregistret. Utredningen föreslår att man ska kunna göra det endast i de fall där det finns lagstöd. Det är en principiell uppfattning som jag är positivt inställd till.

Remissbehandlingen är avslutad, och beredning pågår i Regeringskansliet. Beatrice Ask är ju väl medveten om hur det går till; regeringen har ingen färdig ståndpunkt innan beredningen är avslutad.

När det gäller att i övrigt underlätta för människor att via Arbetsförmedlingen få stöd för att komma tillbaka i arbete pågår, som Beatrice Ask pekar på, en hel del bra verksamhet. Vi har till exempel Kramiverksamheten, som pågår på ett tjugofemtal orter och som såvitt jag förstår fungerar ganska väl. Jag tror att man kan bygga ut mycket av det som har bedrivits i projektform så att det får en mer reguljär karaktär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En viktig poäng som Beatrice Ask tar upp är utbildningsnivån. Generellt på arbetsmarknaden gäller att den som har för låg utbildningsnivå, där gymnasiekompetens tycks vara vattendelaren, har oerhört svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Det vi nu ser som regeringens prioritet är att satsa stort på det vi kallar ett nytt kunskapslyft, det vill säga stora satsningar på människors möjlighet att få reguljär utbildning, inte minst för att nå grundskole- och gymnasiekompetens. Vi ser dock att vägen tillbaka till utbildning är väldigt lång för många individer, precis som vägen tillbaka till arbete.

Jag tror att en bra modell är att man kan kombinera utbildning och arbete. Många gånger är kanske heltidsstudier för tufft för den som har väldigt negativ uppfattning om studier och kanske också har svårigheter med studier. Men samtidigt kan man inte smita förbi utbildningsbehovet, för annars får man inget varaktigt fäste på arbetsmarknaden. Jag tror att det kan vara bra med en kombination, där man studerar ett par dagar i veckan kombinerat med anställning eller praktik, som kan verka motiverande och innebär att man får in en fot i arbetslivet samtidigt som man stärker sin kompetens. Det är en modell som bör användas i allt större utsträckning.

Nu har regeringen nyligen föreslagit det vi kallar för traineejobb, som innebär just en sådan kombination för ungdomar. En del ungdomar har tyvärr också erfarenhet av kriminalvården. Traineejobben handlar om att komma in i reguljär yrkesutbildning på halvtid och anställning på halvtid. Det är en modell som man, om den fungerar väl, också kan tänkas utöka till fler.

Herr talman! Det låter ju positivt med de tankar som ändå finns vad gäller en kommande proposition. Jag tror att det är viktigt att vi får ordning på detta. Jag förstår också att det finns kritik, för vi har fått en inställning i samhället där utdrag ur belastningsregistret ses som ett svar på huruvida någon är lämplig eller inte. Men belastningsregistret är inte uppbyggt för att göra den bedömningen, utan det krävs faktiskt en helt annan rekryteringsordning för att ta reda på om en människa är lämplig för en arbetsuppgift. Det är i väldigt få sammanhang man kan säga att tidigare brottslighet, som kan ligga flera år tillbaka, per definition gör en människa olämplig för ett jobb. Detta har blivit en sorteringsmekanism som leder fel. Det är bra att ändra på det.

Krami finns, utvecklas och gör stor nytta. Men de klienter vi har inom kriminalvården, framför allt de som är på anstalt, har inte så mycket annat att göra än att förkovra sig och träna och göra bra saker framåt. Där tror jag att det är helt nödvändigt med ett strukturerat samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården just för att ta vara på den kompetens som finns Arbetsförmedlingen.

Det finns en ambition inom kriminalvården att vi ska ha individuella verkställighetsplaner. Det har vi ju inte för medborgare i största allmänhet, men just i kriminalvården gör man en individuell plan för att reda ut vad personen har för behov för att staga upp och leda framåt. Här finns ett utmärkt verktyg för att se till att man får rätt utbildning och att man får in mer yrkesutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan försöker man i behandling och självförvaltning på anstalter i dag att förbereda för vardagsliv och annat, för många intagna har inte tidigare erfarenhet av hur det ska hanteras. Allt syftar till att minska återfallen.

Vi är dock långt från en situation där detta fungerar bra. Det är inte mer än två tre år sedan vi lyckades få loss pengar från just Arbetsmarknadsdepartementet och Arbetsförmedlingen för en särskild insats för kvinnor på anstalt. Det visade sig nämligen att det var väldigt dåligt med verksamhet som var inriktad på sådant som kvinnor skulle ha nytta av. De var bortglömda i många sammanhang. Det tycker jag var ett väldigt bra initiativ.

Jag vill se mer av detta. Jag vill se mer av aktiva åtgärder. Varenda person som har dömts och avtjänat sin verkställighet och faktiskt kan gå in i ett arbete är en vinst för både den personen och samhället. Därför är varje krona värd sin insats.

Herr talman! Jag vill gärna medverka till att utveckla samarbetet mellan Kriminalvården och Arbetsförmedlingen. Man har sedan 2003 arbetsförmedlare på frivårdskontoren, och det är en verksamhet som ännu inte har utvärderats. Men att döma av de regionala utvärderingarna hittills tycks det som om det fungerar bäst för unga men att arbetsförmedlarna inte i tillräcklig omfattning används som experter i sysselsättningsfrågan. Det finns nog en hel del att lära av verksamheten för att kunna utveckla den. Men min inställning är att den ska utvecklas, för vi tror att vi har mycket att vinna på detta.

Det pågår redan i dag projekt som är finansierade av Europeiska socialfonden. Det är också en möjlighet att fortsätta att utveckla den typen av projekt. Regeringen har i den budget som vi lade fram i onsdags också tidigarelagt resurserna till Europeiska socialfonden i förhållande till den gamla regeringens budget, vilket gör att man kan komma igång med projekt snabbare.

Inom projekten har man också gjort förändringar i upplägget som innebär att man lyfter av en del byråkrati och gör det möjligt att fortsätta med en del bra verksamhet som redan har kommit igång, så att man inte alltid måste uppfinna hjulet på nytt. Det är också en väg att gå för att utveckla samarbetet.

Herr talman! Jag vill också understryka att jag helt delar den uppfattning som Beatrice Ask ger uttryck för, att tidigare straff inte är en fungerande indikation på lämpligheten för framtida arbete.

Herr talman! Jag är som sagt glad över svaren. Jag rekommenderar också Riksrevisionens rapport för begrundande på Regeringskansliet. Där visas att Kriminalvården och Arbetsförmedlingen har ett samarbete men att man lyckas nå bara en relativt begränsad del av de anstaltsklienter som är utan arbete. Både för att göra innehållet i verkställigheten meningsfullt och inför frigivningen är det konkreta arbetet med dessa individer centralt.

I samtal med företrädare för Kris och annat har jag förstått att det finns regler om försörjningsstöd och annat som strular till det och att man inte alltid kommer i fråga för åtgärder som skulle vara direkt lämpliga.

Jag tror att arbetsförmedlare som arbetar nära kriminalvården hittar de här problemen och kan lösa dem rent praktiskt. Jag tror att hela samhället är betjänt av att vi inte sätter människor på undantag i onödan utan faktiskt har en grundprincip som handlar om att man ska få en andra chans. Man ska få riktiga chanser, och vi ska använda resurserna så väl som det går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det finns mer att göra från Arbetsförmedlingens sida visavi Kriminalvården. Jag tror också att det är viktigt att regeringen är ännu tydligare än hittills i de grundläggande dokumenten när det gäller att berätta för myndigheterna att de har i uppgift att samverka med varandra för att hitta lösningar, för de är fortfarande ibland fast i stuprörstänkande, och det tjänar inte medborgarna.

Herr talman! Jag vill tacka Beatrice Ask för en bra och viktig debatt. Jag hoppas att vi får anledning att komma tillbaka till de här frågorna, för det finns mycket att göra.

Jag ska gärna ta del av den riksrevisionsrapport som Beatrice Ask hänvisar till, som jag ännu inte har tagit del av.

Överläggningen var härmed avslutad.