Terrorhot mot järnvägen

Herr talman! Per Klarberg har frågat mig vad jag nu i det akuta skedet tänker vidta för åtgärder för att stärka säkerheten på svensk järnväg och vad regeringen har gjort sedan förra gången han påtalade problemet.

Som min företrädare redogjorde för i riksdagen den 5 maj i år i sitt svar på Per Klarbergs interpellation 2016/17:459 om åtgärder för att förhindra tågkapningar vidtas redan åtgärder i syfte att säkra en god skyddsnivå inom järnvägen - både här hemma och på EU-nivån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På EU-nivån samordnas arbetet med skyddsfrågor inom landtransportområdet av kommissionen med hjälp av dess särskilt inrättade arbetsgrupp Landsec. När det gäller järnvägsskydd har arbetet i Landsec, liksom arbetet på nationell nivå, fokuserats på risk, sårbarhets- och åtgärdsidentifiering, men med den skillnaden att huvudsyftet är att bedöma om åtgärder på EU-nivå bör vidtas för att komplettera det nationella skyddsarbetet.

Hittills har enighet uppnåtts kring att information och erfarenhetsutbyte kring best practice är värdefullt liksom viss gemensam metodutveckling för att stödja pågående nationellt arbete. En särskild arbetsgrupp för järnvägsskydd har därför inrättats under Landsec för dessa ändamål.

På nationell nivå inleddes under våren ett systematiskt risk, sårbarhets- och åtgärdsidentifieringsarbete i järnvägssektorn. Arbetet bedrivs av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Svensk Kollektivtrafik, Jernhusen AB och järnvägsföretagen och koordineras inom ramen för det i våras inrättade Nationella rådet för järnvägs- och kollektivtrafikskydd (NRJK).

Regeringen har i budgetpropositionen därtill föreslagit en satsning på sammanlagt 138 miljoner kronor under perioden 2018-2020 dels för att utöka antalet stationer som har bevakning och kameraövervakning i syfte att ge bättre skydd och planeringsförutsättningar för ökad säkerhet och trygghet vid stationerna, dels för att genom samverkan mellan olika aktörer vid stationerna utöka antalet trygghetsskapande åtgärder med stationsvärdar, vilket också utgör en arbetsmarknadsåtgärd som skapar moderna beredskapsjobb.

Jag följer självfallet utvecklingen både här hemma och på EU-nivån. Jag är också beredd på att ytterligare åtgärder kan komma att behöva vidtas, inte minst som en följd av det pågående arbetet inom NRJK och Landsec.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Det finns en oro hos mig och bland mina lokförarkollegor. Det är en oro som egentligen har funnits sedan den 11 september 2001, men den har blivit mer påtaglig sedan terrorattentatet i Stockholm.

Efter varje terrordåd gör samhället allt för att förhindra nästa, medan terroristerna ständigt letar efter nya massmordstekniker. Samhället är hela tiden steget efter, från flygplan som förvandlas till missiler till lastbilar som används som vapen. Vad blir nästa grej? Det kanske blir en tågkapning.

Att kapa flygplan var en känd terrorteknik på 60-talet och därefter. Man höll passagerare som gisslan för att få igenom politiska eftergifter. Men ingen, förutom al Qaida-terroristerna som planerade 11 september-dåden, hade tänkt tanken att man kunde använda fulltankade flygplan som bomber. Ingen trodde att någon var beredd att begå självmord genom att flyga ett plan in i en byggnad. Metoderna fanns inte i de ansvariga beslutsfattarnas föreställningsvärld. Denna brist på fantasi hos beslutsfattarna ledde till att 3 000 människor miste livet den dagen.

Efter det har man frågat sig vad som blir terroristernas nästa grepp. Senast i raden är lastbilar som mordvapen. Det började redan 2014 i Kanada och Frankrike när personbilar användes för att köra ihjäl så många som möjligt. Attacken i Nice förra sommaren var den första då en terrorist med lastbil lyckades döda riktigt många människor: 86 miste livet och 434 skadades. Tidigare hade man använt lastbilar fyllda med sprängmedel. Ändå har det tagit tid för samhället att få upp ögonen för denna svårstoppade metod. Yrvakenheten har varit betydande sedan Nice.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter den 11 september 2001 infördes nya säkerhetsföreskrifter för flygtrafiken för att undvika dåd av samma art. När det gäller lastbilar går det långsammare. Men efter dåden i Nice, Berlin, London och nu senast Stockholm agerade ministerns företrädare, Anna Johansson. På regeringens hemsida kallade hon till ett möte den 13 april för att förhindra att lastbilar används som fordon vid terrordåd.

Snart kommer dock terroristerna att hitta en ny metod, något som ingen har tänkt på. Det handlar om att ta någonting som redan finns och använda det som ett dödligt vapen. Det finns människor som ägnar hela sin vakna tid till att fundera ut nya terrortekniker.

Varför ska det vara näst intill omöjligt att agera innan en katastrof är ett faktum? När jag ställde ett par frågor till infrastrukturminister Tomas Eneroth om vad han nu i det akuta skedet tänker vidta för åtgärder för att stärka säkerheten på svensk järnväg och vad regeringen har gjort sedan förra gången jag påpekade problemet fick jag ett något märkligt svar.

"Regeringen har i budgetpropositionen därtill föreslagit en satsning på sammanlagt 138 miljoner kronor under perioden 2018-2020 dels för att utöka antalet stationer som har bevakning och kameraövervakning i syfte att ge bättre skydd och planeringsförutsättningar för ökad säkerhet och trygghet vid stationerna, dels för att genom samverkan mellan olika aktörer vid stationerna utöka antalet trygghetsskapande åtgärder med stationsvärdar."

Har statsrådet egentligen en aning om - svara gärna ärligt - hur lätt det är att kapa ett tåg, stänga av alla säkerhetssystem och förorsaka en katastrof? Det är egentligen just detta som den här interpellationsdebatten handlar om.

Herr talman! Tack, Per Klarberg, för ditt engagemang! Jag vet att du är lokförare, och jag uppskattar verkligen engagemanget. Men som riksdagsledamot måste det vara dig väl bekant att förändringar som ska förutse det oförutsägbara kräver att man litar till expertis som kan se på vilka förutsättningar som finns att göra förebyggande insatser. Det kräver naturligtvis fantasi och kreativitet, och det kräver i ett sådant reglerat verksamhetsområde som järnvägstrafik att man tar fram gemensamma regler och gemensamma överenskommelser. Det är inte alldeles enkelt för ett land att självt vidta särskilda åtgärder eller ställa krav på producenter eller andra att vidta skyddsåtgärder. Här finns också starka regleringar som förutsätter gemensamma överenskommelser.

Jag när stora förhoppningar om att vi i det gemensamma arbetet inom EU ska ta fram tydliga regler. Man har kommit en bra bit på vägen, men jag kan också dela ledamotens otålighet som kommer till uttryck i interpellationen i en önskan om att det ska gå fortare. Desto viktigare är det när man kommer fram till gemensamma slutsatser att de får tydligt genomslag på hela järnvägsmarknaden och på hela Europas järnvägssystem.

Skälet till att interpellationssvaret innehåller information om 138-miljonerssatsningen är att jag i allra högsta grad tycker att satsningen är relevant. I det här enskilda fallet handlar det om att ta fram skyddsåtgärder för när någon väl är ombord på ett tåg. Men nog måste ledamoten erkänna att det finns en poäng i att man redan tidigt förebygger att personer kommer in på stationsområdet. Det går att vidta bra skyddsåtgärder i form av kameraövervakning eller annat skydd. Under senare tid har vi erfarit att spårspringning har blivit mycket förekommande. Det är ett stort bekymmer för järnvägsoperatörerna nu för tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tror jag att man inte ska underskatta den typen av övervakningsinsatser. De gör att vi resenärer kan känna oss tryggare. Det skapas en större förutsägbarhet i planeringen av tågtrafiken. Det blir också ett bättre skydd för resenärer och personal på våra järnvägar. Det är nog så viktigt.

Naturligtvis kommer både operatörerna och NRJK:s gemensamma arbete att leda till konkreta åtgärder för skydd. Just nu utbyter man erfarenheter och tittar på best practice, och man tar fram ett antal konkreta förslag på insatser som kan göras. Jag hoppas att det arbetet kommer att gå smidigt och fort framöver, och jag kommer naturligtvis att följa frågan i mitt arbete som statsråd. Jag är själv engagerad i att göra tydliga insatser för att öka skyddet, inte minst för en så omhuldad verksamhet som vår tågtrafik i Sverige.

Herr talman! Jovisst önskar man att saker och ting gick lite snabbare. Jag hoppas att ministern förstår min frustration. Redan 2014 motionerade jag just om problemet med hur lätt det är att ta över ett tåg. Motionen behandlades i trafikutskottet våren 2015, och innan hade jag varit ute i Hagalund och fotograferat ett scenario för hur man bär sig åt, från början till slut, att ta över ett X 2000-tåg. Händelseförloppet för att ta över och kapa ett tåg i full hastighet tar tio sekunder. Jag kan informera ministern om att de övriga ledamöterna såg vettskrämda ut efter presentationen av hur lätt det är i verkligheten. Den expertkunskap som ministern efterfrågar besitter jag eftersom jag har varit lokförare i mer än 25 år.

Efter det att trafikutskottet hade berett motionen fick jag ett samtal från SJ AB:s säkerhetschef. Han ville träffa mig eftersom han hade hört talas om presentationen. Jag besökte honom dagen efter och visade upp samma presentation för honom. SJ AB:s säkerhetschef var rätt chockad efter presentationen. Han ursäktade sig med att han var nyanställd som SJ AB:s säkerhetschef.

Det har gått mer än två år. Den 7 mars i år, det vill säga två år senare, införde SJ AB ett skalskydd på sin trafikledning. SJ:s trafikledning sysslar med personalfördelningsfrågor, lokomlopp och vagnomlopp. Där sätter man in ett skalskydd, men man har sedan jag påpekade problemet för SJ AB:s säkerhetschef inte gjort något för att förhindra att obehöriga kan ta sig in till lokföraren under färd.

Den 6 november 2015 ställde jag en skriftlig fråga till statsrådets företrädare: "Har regeringen påbörjat arbetet med ökad säkerhet på järnväg, vilka adekvata åtgärder har i så fall genomförts, och har arbetet påbörjats med att säkerställa att obehöriga inte kan ta sig in i lokförarens hytt under färd?"

Svaret som jag fick då var häpnadsväckande. Statsrådets företrädare svarade: "När det gäller frågan om arbete med att säkerställa att obehöriga inte ska kunna ta sig in till lokföraren under färd, så är detta främst en uppgift för järnvägsföretagen själva."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar varför man är så avigt inställd till att säkerställa att tåg inte ska användas vid terrordåd. Trygghetsskapande åtgärder, ministern, med stationsvärdar stoppar inte terrorister. Det är jättekärt att det finns stationsvärdar på tåget, men de hindrar inte tågkapningar. Det handlar egentligen om en enkel och självklar åtgärd, nämligen att tvinga järnvägsföretagen att installera säkerhetsdörrar. Det är fråga om samma typ av säkerhetsdörrar som finns på flygplanen och som faktiskt finns att köpa på marknaden i dag. Järnvägsföretagen gör det uppenbarligen inte självmant.

Herr talman! Jag vill påpeka att min företrädare sa i interpellationsdebatten att citatet om järnvägsoperatörernas ansvar var helt taget ur sitt sammanhang. Hon förde också ett längre resonemang om varför. Det vore bra om ledamoten inte upprepade medvetna misstolkningar av vad Anna Johansson då sa i talarstolen.

Jag blir lite förvånad när en representant för Sverigedemokraterna ändå säger att en satsning på ökad trygghet vid våra järnvägsstationer i form av kameraövervakning och värdar inte skulle ha någon som helst effekt. Tvärtom skulle det vara välkommet av resenärer, tågoperatörer, de som förvaltar fastigheterna på stationsområdena och de som arbetar inom järnvägstrafiken att vi nu ökar insatserna med 138 miljoner för att få trygga stationer och trygga miljöer för resande. Bra kameraövervakning skulle underlätta polisens arbete i eventuella brottsutredningar efteråt och i det förebyggande arbetet.

Jag måste ställa grundfrågan: Kommer Sverigedemokraterna att avslå och inte stödja den satsning vi gör för säkra stationer? Det vore anmärkningsvärt eftersom det är efterfrågat av många.

Regeringen har inte suttit helt stilla. Naturligtvis ges uppdrag till ett flertal myndigheter att ta fram beredskapsinsatser. Bland annat har både Trafikverket och Transportstyrelsen fått i uppdrag, som ska redovisas så snart som den 1 oktober, att ta fram åtgärder för att utveckla krisberedskapen. I den gäller också åtgärder mot terrordåd. Inom kort kommer jag att på mitt bord få en redovisning från våra centrala myndigheter av vilka insatser man kan göra. Regeringen är inte passiv utan tvärtom pågår ett flertal processer.

Däremot kan jag konstatera att den uppvisning som Per Klarberg gjorde för trafikutskottets ledamöter uppenbarligen ändå hade effekten att utskottet avstyrkte Per Klarbergs motion. Den fick inte bifall av Sveriges riksdag. Många andra ledamöter - jag förutsätter att ledamöterna från alla partier är kloka - valde att göra andra bedömningar än att enskilt peka ut en åtgärd som den allra viktigaste.

Det är viktigt att göra förebyggande insatser. Men jag måste också i mitt arbete som statsråd se till att insatserna sker i enlighet med det gemensamma regelverk som finns inom EU. Även om Per Klarbergs parti inte tycker att Sverige ska vara medlem av EU tycker jag ändå att vi måste respektera de gemensamma regler som finns. Det finns ett antal gemensamma regler inom driftskompatibilitetsregleringen om vilka krav vi kan ställa på operatörerna som vi har att ta hänsyn till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Jag uppskattar engagemanget. Jag är själv engagerad i att se till att vi har en tryggare miljö för både resenärerna och operatörerna - och inte minst för lokförarna, som utför ett fantastiskt arbete och dessutom är hårt utsatta, inte minst med den suicidproblematik som finns inom järnvägstrafiken. Jag lyssnar gärna på klokskap från många med den erfarenheten.

Men jag tycker också att man måste ha respekt för att vissa av de här processerna kan ta tid. Ja, det är ibland frustrerande, men det är också viktigt att vi när vi kommer fram får gemensamma regler som gäller för järnvägstrafiken i Europa så att vi inte får stora skillnader i vilket skydd man har mellan EU:s olika länder. Tågen går ju tack och lov också mellan EU:s olika länder.

Herr talman! Nu måste jag ge ministern inte bara en utan två knäppar på näsan.

För det första: Motionen jag hade i trafikutskottet resulterade faktiskt i ett uttalande från utskottet som lyder: "Enligt utskottets mening skulle det därför kunna finnas skäl för en översyn av de gällande kraven på området liksom behovet av nya eller ändrade krav. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt driver frågan om ökad säkerhet på järnväg och att adekvata åtgärder vidtas i detta syfte." Så visst resulterade motionen i någonting.

Så till den andra knäppen på näsan, herr talman. Ministern blandar ihop interpellationsdebatten i våras med en skriftlig fråga från 2015. Från svaret på den har jag ett citat från dåvarande ministern: "När det gäller frågan om arbete med att säkerställa att obehöriga inte ska kunna ta sig in till lokföraren under färd, så är detta främst en uppgift för järnvägsföretagen själva." Det är Anna Johanssons svar på min skriftliga fråga, så där måste ministern vara helt felunderrättad.

Jag vet inte hur ofta ministern åker tåg eller om ministern är medveten om hur lätt det är att ta sig in till lokföraren under färd. På ett Öresundståg skyddas lokföraren av två stycken jättetunna pappdörrar. På X 2000, SJ AB:s flaggskepp av alla, möts man när man kommer fram till lokförarens hytt i manövervagnen av ett litet handtag på sidan där det står "nödutgång". Man kan bara avlägsna en liten plastkåpa, öppna dörren och ta sig in till lokföraren när tåget kör i 200 kilometer i timmen. Man stänger av säkerhetssystemet på ett par sekunder och eliminerar lokföraren. Sedan har man en framrusande missil, herr minister. Det finns ingenting i hela världen som kan stoppa den, mer än när den i full hastighet dånar in i ett annat tåg.

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på huruvida Sverigedemokraterna tycker att det är bra att vi satsar 138 miljoner kronor på att stärka säkerheten vid våra stationer. Jag ser fram emot det budgetförslag som Sverigedemokraterna kommer att lägga fram, men med tanke på de gigantiska besparingar som Sverigedemokraterna vill göra inom stora delar av välfärdsområdet finns ju en risk att man inte heller på detta område ser nödvändigheten i att göra den här typen av trygghetsinvesteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen tycker att det är viktigt för resenärerna, för dem som arbetar på tågen och naturligtvis för operatörerna.

När det gäller motionen får jag väl ändå säga att jag har viss erfarenhet av att sitta i riksdagen - jag har gjort det i 23 år. Jag noterar att ett utskott mycket väl kan skriva, men frågan är om motionen fick bifall eller avslag. Den fick inte bifall.

När det gäller citatet från Anna Johansson har jag läst protokollet från debatten. Jag noterar att Anna Johansson korrigerar den tolkning som interpellanten gör och säger att interpellanten väljer att ta saken ur dess sammanhang. Sedan följer ett längre resonemang om det engagemang som den dåvarande infrastrukturministern hade i dessa frågor.

Jag delar detta engagemang. Vi har gett uppdrag till myndigheter att arbeta med det. Det kommer redovisningar så snart som den 1 oktober när det gäller skyddsinsatser. Vi för dessutom pågående diskussioner inom EU och inom Landsec, och det finns ett fungerande samarbete mellan operatörerna och branschen inom en särskild, egen organisation. Processer är alltså på gång.

Återigen: Jag har respekt för det starka engagemang som finns och kan dela detta. Men jag har också respekt för experter, den lagprövning som sker och de gemensamma överenskommelser vi har som EU-medlemmar, och det måste jag ta hänsyn till när jag som statsråd agerar.

Jag åker gärna tåg, och jag åker mycket tåg. Snart kommer jag faktiskt också att följa med en lokförare ut, så jag ska fortsatt informera mig i detta och tar gärna del av flera av Per Klarbergs kollegors klokhet på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.