tandvårdsreform

Fru talman! Gabriel Romanus har frågat mig om jag avser att fortsätta med vad han kallar "regerande genom pressmeddelanden". Han har vidare frågat mig vad jag avser att göra för att infria löftet att hela tänder inte ska vara en klassfråga, vilken min tidtabell för en tandvårdsreform är samt om mitt förslag kommer att innebära att människor kan försäkra sig mot oförutsedda tandvårdskostnader genom en fast årlig avgift. De sista tre frågorna har Gabriel Romanus även tidigare ställt till mig i en interpellation i december 2004. Det finns starka skäl att förbättra tandvårdsförsäkringen för de individer som lämnar den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården. Många unga har inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och har låga eller oregelbundna inkomster. Besöksfrekvensen sjunker, och i vissa fall hinner tandhälsan försämras betydligt under denna period. Om man i stället lyckas upprätthålla en bra tandstatus och god munhälsa längre upp i vuxen ålder kommer även behovet av reparativ tandvård och protetik när man blir äldre med all sannolikhet att minska. Mot den bakgrunden har jag tillsatt en beredningsgrupp vid Socialdepartementet med uppgift att analysera hur en tandvårdsreform för unga vuxna skulle kunna utformas. En hearing kommer att hållas på Socialdepartementet i augusti för att ge tillfälle till diskussion om centrala delar i en sådan reform. Jag räknar med att departementet vid detta tillfälle kommer att kunna inhämta synpunkter som kan vara till stor nytta i det fortsatta arbetet. Det är inte möjligt att nu ange en tidtabell för det beredningsarbete som påbörjats. Jag har inte för avsikt att föregripa det pågående beredningsarbetet genom att uttala mig om vilka förslag beredningsgruppens arbete bör resultera i. Beredningsgruppen kommer dock att beakta förslag från tidigare utredningar samt inhämta synpunkter från tandvårdens organisationer och andra intressenter.

Fru talman! Den 8 februari diskuterade vi, som statsrådet nämner, vad som bör göras för att vi ska få en tandvårdsförsäkring som är värd namnet, så att inte hela tänder längre är en klassfråga, som det brukar heta i debattskrifter och festtal - även från socialdemokratiskt håll. Statsrådet Ylva Johansson hade inga svar då, inte ens en tidtabell för hur en sådan reform kan gå till. Jag sade då följande: "Jag kan försäkra att jag kommer att ägna all energi jag kan åt att skapa ett politiskt tryck och en opinion som tvingar regeringen att göra någonting åt detta". Den 1 maj höll statsministern ett tal där han utlovade åtgärder på detta område. Den 5 maj meddelade statsrådet Ylva Johansson att en arbetsgrupp var tillsatt för att titta på detta. Den 12 maj, en vecka senare, meddelade riksdagens utredningstjänst att ingen arbetsgrupp var tillsatt och att arbetet med direktiv inte var färdigt. Den 7 juni, alltså en månad efter det första pressmeddelandet, fick jag höra via riksdagens utredningstjänst att sammansättningen av den här beredningsgruppen varierar. Ordföranden finns, men i övrigt är det varierande sammansättning, och inga fasta direktiv ska behövas. Någonting är tydligen ändå på gång. En hearing kommer i varje fall att hållas. Jag tackar för det beskedet och för svaret, givetvis, även om jag måste säga att jag tycker att det är lite magert. Jag tror kanske inte att mitt hot som jag citerade har varit avgörande för den här aktiviteten, men har det bidragit är jag naturligtvis glad. Kanske har Landsorganisationens ordförande spelat en viss roll, eftersom hon mycket tydligt har sagt att om inte regeringen gör någonting så kommer LO att driva den här saken i valrörelsen, och det får väl i så fall vara mot regeringen. I morgon kommer LO till och med att hålla en presskonferens och tala om bristerna på detta område. Nu säger statsrådet att hon inte har någon tidtabell. Utredningen, en tjock utredning som gjordes av Anders Sundström, kom för tre år sedan. Det är inte någon formsak att man vill ha en tidtabell för en reform, utan detta vill man därför att det här är en verklighet som skapar problem för många människor. Man har räknat med att ungefär en miljon människor avstår från tandvård som de skulle behöva, av ekonomiska skäl. Prishöjningarna på detta område har varit enorma, långt över andra prishöjningar. Och patienten har ett underläge i förhållande till vårdgivarna. Man kan inte bara gå och shoppa på stan för att få billigare tandvård. Nu säger Ylva Johansson att hon inte vill föregripa beredningsarbetet. I gårdagens Aftonbladet, som vi väl båda läser, får vi en översättning av detta, från "politiska" till svenska. Jag vill inte föregripa utredningen betyder enligt Aftonbladet: Jag vill inte tala om vad jag vill. Det är kanske så det ligger till. Det kanske inte är så att statsrådet vet vad hon vill. Men jag vill ändå fråga: Vilka syftar det här pressmeddelandet på? Är det alla som i dag inte har någon tandvårdsförsäkring, eller är det bara dem som är precis över den gräns där man har fri tandvård? Sedan måste jag också ställa en annan fråga. Det talas i detta svar om att man behöver förbättra tandvårdsförsäkringen. Anser statsrådet att vi har en tandvårdsförsäkring när vi i dag har sådana enorma självrisker? Det kallas formellt för tandvårdsstöd, men nu talar statsrådet plötsligt om att vi har en tandvårdsförsäkring som ska förbättras. Är det verkligen så?

Fru talman! Vi har ett beredningsarbete som pågår inom Socialdepartementet, och det är ett ganska snabbt beredningsarbete. Jag ville berätta om hearingen i augusti därför att jag vill markera att det här naturligtvis inte är något hemligt arbete, utan vi kommer att redovisa öppet och ta in synpunkter i det arbetet. Men jag vill också säga att det som behövs på det här området är inte i första hand, som jag bedömer saken i dag, nya stora utredningar. Mycket är redan utrett. Det handlar om att komma fram till möjliga sätt att stegvis förbättra tandvårdsförsäkringen. Mycket är redan utrett. Det finns många förslag. Det stora problemet med en kraftigt förbättrad och moderniserad tandvårdsförsäkring är att det är en mycket dyr reform. Det är det som är en av de stora svårigheterna. Och man kan inte utreda fram mera pengar, utan man måste också se till att man har finansiella möjligheter att bekosta en sådan reform. Därför har jag och statsministern nu gått ut och meddelat att vi vill göra detta stegvis. Vi har i dag en fri och utmärkt barn- och ungdomstandvård. Vi genomförde för några år sedan en kraftig förbättring av tandvårdsförsäkringen för dem som är över 65 år. Det har också varit en dyr men, som jag bedömer det, mycket bra reform. Nu vill jag ta ytterligare steg. Jag vill i första hand då titta på förbättringar för de unga vuxna, så att vi säkerställer att den goda tandhälsan, som våra ungdomar har när de lämnar den fria barn- och ungdomstandvården, inte går förlorad. Vi vet att många under de här åren går till tandläkaren mindre frekvent än vad man gör högre upp i åldrarna. Ett av skälen kan kanske vara att man inte har etablerat sig på arbetsmarknaden och har en låg eller ingen inkomst. Mitt mål är naturligtvis att vi ska en modern, generös och heltäckande tandvårdsförsäkring för hela befolkningen. Det finns stora behov av detta. Men det är också en väldigt dyr reform att genomföra, och man kan inte diskutera kraftiga förbättringar av tandvårdsförsäkringen utan att samtidigt diskutera pengar och hur man ska finansiera detta. Ett sätt att göra det här på är också att gå fram stegvis, och det är den metod som vi arbetar med just nu.

Fru talman! I min interpellation frågade jag också om statsrådet tycker att det är ett bra sätt att behandla den riksdag som bland annat har till uppgift att kontrollera vad regeringen gör att skicka ut pressmeddelanden om saker som inte är gjorda och att sedan inte kunna tillhandahålla riksdagen något underlag för direktiv eller sammansättning eller någonting. Detta har inte statsrådet svarat på, men det finns möjlighet att återkomma till det. Jag kan väl avslöja att jag inte tycker att det är något bra sätt att behandla riksdagen. Hade det varit till exempel i Storbritannien hade nog upprördheten och tonläget varit betydligt större och högre från parlamentarikerna. Jag ska sedan gå till sakfrågan. Jag vill göra statsrådet uppmärksam på att jag inte har begärt någon ny utredning - tvärtom. Det finns en stor tjock utredning som har legat i departementet i tre år. Har ni berett den i tre år, eller har ni bara lagt den åt sidan? Det är inte så väsentligt. Det väsentliga är att något resultat inte har kommit av den utredningen. Det som har gjorts för de äldre gjordes på grund av ett tidigare betänkande som kom för ännu längre sedan. Man säger att det är bra för de äldre. Det är självrisker som inte är 7 700 kr, som man ibland hör, utan 7 700 kr plus material som kan uppgå till tiotusentals kronor. För en vanlig människa någonstans mellan 20 och 65 år kan bara en lagning av en enda tand kosta 10 000. Hur kan man då säga att vi har en tandvårdsförsäkring? Jag kallar inte det för en försäkring. Formellt kallas det för tandvårdsstöd. Det är i alla fall en någotsånär rimlig beteckning. Men nu talar statsrådet igen om att vi ska förbättra tandvårdsförsäkringen. Är det verkligen en försäkring? Den frågan ställer jag igen. Ylva Johansson säger att det här är en sådan dyr reform. Och jag förväntar mig att hon så småningom ska säga att Moderaterna inte vill satsa så mycket pengar, så det blir väl ingenting om det blir en ny regering. Vi har ju talat om det här förut, statsrådet. Jag har påpekat att det inte behöver vara så att man lägger på många miljarder av statliga pengar. Man kan införa en försäkring som innebär att människor betalar en avgift. Hellre betalar man en fast avgift varje år för att få reparation när man behöver det. Gudskelov har inte de flesta människor behov av reparationer på tiotusentals kronor varje år. Däremot ska man ha en försäkring när den kostnaden kommer. Tycker regeringen - den socialdemokratiska regeringen av alla - att det där kan de gott teckna försäkringar för i privata sammanhang? Ska vi ge upp tanken på en generell välfärd? Kan inte statsrådet ens bekänna sig till tanken att vi ska ha en försäkring som är värd namnet och som skyddar människor mot oförutsedda tandvårdskostnader? Ni har regerat i tio år nu. Det har varit tio förlorade år för kravet på en tandvårdsförsäkring. Ylva Johansson har inte varit med hela tiden, men varje statsråd får ändå ta ansvar för vad den regering som man ingår i har gjort. Detta är tio förlorade år. Hur många år till ska vi förlora innan det blir någon åtgärd? Hearing i all ära, men det är som statsrådet själv säger; frågan är grundligt utredd. Här finns möjlighet att vidta åtgärder och att göra det ganska snabbt om man är beredd på att gå in på en försäkringslösning med en allmän, generell försäkring och inte bara överlämna saken till marknadens lösningar. Det är väl inte socialdemokratisk politik på hälsoområdet, hoppas jag.

Fru talman! Detta är en lite märklig debatt. Gabriel Romanus diskuterar och debatterar här som om det inte kostar någonting att genomföra förbättringar och förstärkningar av tandvårdsförsäkringen. Han tycks tro att man kan försäkra människor mot höga utgifter när det gäller deras tandvårdskostnader utan att det skulle kosta någonting. Den tulipanarosen existerar inte. Att genomföra det som för individen innebär en kraftig förbättring och minskade kostnader för tandvården innebär för staten en ökad utgift. De två sakerna hänger ihop. Folkpartiet har inte anslagit mer pengar till tandvårdsförsäkringen för att finansiera en sådan förbättring. Det blir lite konstigt om man bara kan önska sig förbättringar och inte behöver ta något ansvar för hur man ska finansiera dem. Gabriel Romanus målar upp en bild av detta. Betala en fast avgift och försäkra dig mot kommande tandvårdskostnader! säger han. Det är ett bra system. Det är ett alldeles utmärkt system, och jag skulle vilja se mer av det inom en modern tandvårdsförsäkring i framtiden. Vi har redan det systemet. Det kallas abonnemangstandvård, och det fungerar där det används och för de individerna alldeles utmärkt. Tyvärr blir kostnaden också i detta system för hög för många individer, och de väljer därför att inte gå in i modellen med abonnemangstandvård. Om vi har höga kostnader och stora behov när det gäller tandvården så måste också någon betala. Antingen är det individen eller så är det staten. Vi kan inte diskutera en förbättring av tandvårdsförsäkringen utan att samtidigt diskutera finansieringen. Jag tycker att Gabriel Romanus smiter undan den frågan och beter sig som om det fanns något trollspö som man kan svinga med ett förslag som inte innebär ökade kostnader men samtidigt en väldig förbättring i privatekonomin för dem som går till tandläkaren. Några sådana förslag tror jag faktiskt inte finns. Jag kan försäkra Gabriel Romanus om att det självfallet är så att en framtida tandvårdsreform kommer att föreläggas riksdagen på vederbörligt sätt. Det kommer att finnas utredningsunderlag och möjlighet att behandla den på vederbörligt sätt, att rösta och att ta ställning. Det finns alltså alla möjligheter att granska regeringens arbete och att även ta ställning till det. Regeringen har ju inte själv möjlighet att genomföra den här typen av förändringar. Det gäller också budgeten och de pengar som vi anslår till olika väsentliga delar på välfärdsområdet. Det underställs ju också riksdagen, och det är här i riksdagens kammare som man röstar om hur vi ska fördela de olika resurserna och vilka delar som det är mest angeläget att satsa på.

Fru talman! I och för sig så tror jag nog att en tandvård enligt abonnemangsmodellen skulle bli billigare eftersom den skulle främja god tandhälsa i stället för att främja reparationer, som den nuvarande tandvårdsförsäkringen. Det tror jag möjligen att statsrådet inser också. Vad jag sade var att en tandvårdsreform i form av en försäkring inte behöver kosta mycket för statskassan eftersom man då också kan ta in avgifter som finansierar den. Vår generella välfärd inom socialförsäkringarna bygger inte främst på att det ska in en väldig massa skattemedel, utan den bygger på att man tar avgifter när man inte har kostnader. Sedan får man stöd när man behöver det till kostnaden. Om man hade använt de här tio åren som ni nu har regerat till att bygga upp ett system med abonnemangstandvård så hade dels tandhälsan främjats av det systemet, dels hade människor som i dag drabbas av kostnader på kanske 10 000-15 000 kr betalat in avgifter på ett sätt som hade gjort att de skyddat sig mot detta. Man kan ju säga att de kunde ha gjort det genom att teckna en enskild försäkring. Men jag tycker inte att enskilda försäkringar ska vara modellen för att skydda sig mot oförutsedda hälsovårdskostnader. Det ska vara en generell, allmän försäkring. Det trodde jag också var socialdemokratisk politik. En del landsting har gått före här; det är sant. Men med lite politiskt ledarskap från regeringen så hade det här kunnat vara i funktion för hela landet och för hela befolkningen. I stället måste man nu stå här och efterlysa åtgärder på grund av en utredning som lades fram för tre år sedan. Jag efterlyser ett bättre, mer aktivt och synligt ledarskap på detta område. Jag tycker inte att socialdemokratin har någonting att yvas över under de senaste tio åren när det gäller detta. Vad ni har gjort är att ni har avvecklat priskontrollen så att människor som sitter i underläge i tandläkarstolen drabbas av för dem sanslösa kostnader.

Fru talman! Det var intressant att höra att Folkpartiet vill införa en priskontroll igen inom tandvården. (GABRIEL ROMANUS (fp): Det sade jag inte.) Jag tror att det fanns många problem med den prisreglering som vi hade tidigare inom tandvården även om jag också inser att det har blivit problem när vi har avreglerat. Jag tycker liksom Gabriel Romanus att det finns många fördelar med abonnemangstandvården. Jag tycker att hela synsättet med att man premierar förebyggande arbete, täta regelbundna kontroller och åtgärder av saker i tidiga skeden är sympatisk. Jag vill använda mig av det när vi utformar en ny tandvårdsförsäkring. Men jag måste säga att det inte finns någon sådan här tulipanaros. Om man inför abonnemangstandvård så betyder det samtidigt att några kommer att välja att betala sin årliga avgift, och andra kommer att välja att inte göra det. Det är den situationen vi har i dag också. De som väljer att inte betala sin avgift kommer så småningom att ha väldigt dåliga tänder och stå med höga kostnader. Den valmöjligheten finns redan i dag. Den som vill kan välja att betala en fast årlig avgift och ha en abonnemangstandvård. De allra flesta har dock valt att inte göra så. Det beror bland annat på att avgiften faktiskt är hög för många människor, särskilt om man redan från början har en dålig tandhälsa. Abonnemangstandvård är ett viktigt och bra inslag, men det är inte hela lösningen på den framtida tandvårdsförsäkringen.