Tåg i Bergslagen

Interpellationsdebatt 1 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 13 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Pia Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att människor och företag ska erbjudas effektiva och klimatsäkra transporter även fortsättningsvis i Bergslagen. Jag håller med Pia Nilsson om att det är betydelsefullt att det finns ett bra utbud av persontrafik på järnväg även på platser där det inte är företagsekonomiskt lönsamt att bedriva sådan trafik. Riksdagen har sedan många år ställt sig bakom principen om att interregional kollektivtrafik i första hand ska tillhandahållas av kommersiella kollektivtrafikföretag. För att se till att det finns en grundläggande tillgänglighet i den interregionala kollektiva persontrafiken även där den kommersiella bärkraften saknas finns anslaget för trafikavtal, vilket uppgår till omkring 900 miljoner kronor per år. Rikstrafikens uppdrag är att med hjälp av anslaget för trafikavtal göra insatser för interregional kollektivtrafik där det inte finns möjligheter att driva trafiken kommersiellt. Myndigheten har i dag ett avtal med de regionala trafikhuvudmännens gemensamma bolag Tåg i Bergslagen om persontrafik på järnväg i Bergslagen. Det nuvarande avtalet mellan Rikstrafiken och Tåg i Bergslagen sträcker sig fram till december 2011. Jag har blivit informerad om att myndigheten har gjort en utredning som visar att det finns brister i den långväga kollektivtrafiken i Bergslagen. Slutsatsen från utredningen är att bristerna i tillgängligheten motiverar en fortsatt statlig ersättning för viss tågtrafik även efter 2011. Rikstrafikens avsikt är därför att ge ekonomisk ersättning för vissa av regionens tåglinjer genom ett avtal med Tåg i Bergslagen. Innan avtal sluts med Tåg i Bergslagen om fortsatt statlig ersättning för trafiken har Rikstrafiken valt att undersöka om det finns företag som planerar eller har intresse av att driva trafik på kommersiella grunder i det aktuella området. Undersökningen görs mot bakgrund av att den svenska järnvägsmarknaden för persontransporter helt öppnas för konkurrens i oktober 2010. Erfarenheten från linjen mellan Uppsala och Norrköping visar att det kan finnas intresse för kommersiell drift av järnvägstrafik. Om inget intresse för kommersiell trafik finns kommer Rikstrafiken att betala ut ersättning till ett kollektivtrafikföretag via Tåg i Bergslagen. Det åligger Rikstrafiken att kontinuerligt ompröva vilken trafik myndigheten engagerar sig i för att uppnå en grundläggande tillgänglighet med interregionala färdmedel runt om i landet. Jag avser inte att vidta några särskilda åtgärder för trafiken i Bergslagen.

Anf. 14 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för ett snabbt svar. Jag skulle gärna vilja tro att infrastrukturminister Åsa Torstensson och jag är överens om vikten av att människor och företag i hela landet ska erbjudas effektiva och klimatsäkra transporter, alltså även där det inte är företagsekonomiskt lönsamt. Av svaret att döma skulle man kunna tro det, men jag befarar att enigheten endast är en chimär och av retorisk karaktär. Det visar exemplet med Rikstrafikens kraftigt reducerade stöd till Tåg i Bergslagen med all tydlighet. Fru talman! Tåg i Bergslagen har efter en trevande start utvecklats positivt under de senaste åren. I dag görs ungefär tre miljoner resor årligen. Flera nya stationer har öppnats, och punktligheten har ökat markant. Trafiksystemet börjar nu äntligen spela den roll som regionförstorare och utvecklare för Bergslagen som var, och är, den grundläggande tanken med Tåg i Bergslagen. På olika sätt försöker man nu underlätta och förbättra möjligheterna för invånarna i Bergslagen att nyttja tåget som bas för kollektivresandet. Rikstrafiken har årligen lämnat bidrag till Tåg i Bergslagen. Det bidraget kommer att reduceras kraftigt från och med december 2011 när det nya avtalet ska börja gälla. Det innebär förstås stora försämringar för väldigt många människor och företag i Bergslagen, i synnerhet för dem som bor och verkar längs med linje 54. Det är en linje som Rikstrafiken nu tar sin hand ifrån helt och hållet. Den linjen förbinder Gävle med Hallsberg. Tillgängligheten till sjukhus, högskolor, arbetsplatser och andra viktiga samhällsfunktioner kommer att bli betydligt sämre. Fru talman! Mot den bakgrunden tvivlar jag på ministerns goda vilja att låta hela Sverige få tillgång till effektiva och klimatsäkra transporter även där det inte är företagsekonomiskt lönsamt. Rikstrafiken är den myndighet som ministern har till sitt förfogande för att öka möjligheterna för tågtrafik som inte kan bedrivas på kommersiella villkor. Tåg i Bergslagen går i dag med ett stort underskott. För snart ett år sedan gjorde mycket riktigt Rikstrafiken en utredning om stödet till Tåg i Bergslagen. Slutsatsen blev att fortsatta insatser bedöms vara transportpolitiskt motiverade och att trafiken i dagsläget inte bedöms kunna bedrivas på kommersiella grunder dock med ett stort undantag, nämligen linje 54, den så kallade Bergslagspendeln som förbinder Gävleregionen med Örebroregionen. Det förväntas i stället att privata aktörer ska ta över linje 54 och bedriva en lönsam trafik trots att linjen faktiskt går med ett stort underskott och trots att kostnadstäckningen är relativt låg. Den medskickade brasklappen från Rikstrafiken löd att de alternativa uppläggen inte får försämra tillgängligheten för berörda kommuner utan tvärtom. I höstas gjordes en intresseförfrågan till hugade marknadsaktörer, men inget svar kom in. Det finns inget intresse från kommersiella aktörer att driva trafik på Bergslagspendeln. Men behovet kvarstår, fru talman. Man har 160 000 resenärer varje år. Fru talman! Infrastrukturministern är förstås fullt medveten om Rikstrafikens beslut som innebär att transportsystemet inte kommer att underlätta vardagen för väldigt många människor och företag i Bergslagen. Då frågar jag: Kan Åsa Torstensson förklara Rikstrafikens agerande att besluta om att ta bort stödet för 160 000 resenärer varje år på linje 54 innan man vet om det finns någon kommersiell aktör som är intresserad av att ta vid? För mig är detta fel ordning. Ministern skriver i sitt svar att om inget intresse för kommersiell trafik finns kommer Rikstrafiken att betala ut ersättning till ett kollektivtrafikföretag. Vad betyder det i klartext?

Anf. 15 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Det är ett snabbt svar, och om jag hade väntat någon dag till hade svaret också innehållit det besked som Pia Nilsson kanske redan har fått, nämligen att Rikstrafiken har beslutat om storleken på det kommande stödet till Tåg i Bergslagen efter 2011. Det kommer att uppgå till 37 miljoner. Jag vill göra en historisk återkoppling. Rikstrafiken har sedan många år tillbaka, det vill säga före min tid som ansvarig, tagit tag i detta. I mitten av förra decenniet betalade Rikstrafiken ca 60 miljoner kronor per år för trafiken. Det innebar i praktiken att Rikstrafiken betalade hela nettokostnaden för trafiken. Jag vill vara tydlig med detta. Det är naturligtvis något som också kommunerna i regionen är mycket medvetna om. Eftersom trafikhuvudmännen har ansvaret för de dagliga pendlingsresorna ansågs det vara en orimligt hög ersättning. Därför har ersättningen till Tåg i Bergslagen trappats ned successivt. De kommande åren efter 2011 kommer den att vara 37 miljoner. Att Rikstrafiken har dragit ned ersättningen till järnvägstrafiken i Bergslagen handlar om, vilket är det historiska perspektivet, att det ska vara en rimlig fördelning mellan staten å ena sidan och kommuner och landsting å den andra sidan för trafik som betjänar såväl pendlingsresandet som sällanresandet. Det handlar också om att Rikstrafiken under ett antal år strävat efter att olika delar av landet ska hanteras ungefär likvärdigt. Även om Rikstrafikens ersättning har minskat kommer man att fortsätta att ta ansvaret för den interregionala tillgängligheten med kollektivtrafik. Det beslut som man nu har fattat är vad som kommer att gälla efter 2011.

Anf. 16 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Det figurerar en hel del olika siffror i sammanhanget. Det är inte lätt för ministern och mig och inte minst för åhörarna att få någon klarhet i detta. Jag har också nåtts av uppgiften att Rikstrafiken har betalat ut 62 miljoner kronor till Tåg i Bergslagen. Jag har fått siffran 28 miljoner kronor för 2011. Ministern säger att det är 37. Jag antar att ministern har den rätta uppgiften. Låt oss säga att det är 37 miljoner. Ministern säger också att det skulle vara en rimlig avtrappning och att man skulle hitta en rimlig fördelning. Mina källor säger också att trafikhuvudmännen står för 95 miljoner kronor. Jag vågar inte säga om det är sant eller inte. Jag har inte kollat upp det, men det sägs i alla fall att trafikhuvudmännen betalar 95 miljoner kronor. Det är väldigt mycket pengar. Frågan är hur mycket mer som trafikhuvudmännen, det vill säga kommuner, landsting och regioner, ska betala för att Tåg i Bergslagen ska kunna fungera som det är tänkt och kunna täcka det behov som finns och som de kommersiella aktörerna inte har något intresse av. Det var så långt jag hann i mitt första inlägg. Vad menar ministern när hon skriver i svaret att om inget intresse för kommersiell trafik finns kommer Rikstrafiken att betala ut ersättning till ett kollektivtrafikföretag via Tåg i Bergslagen? Jag undrar i klartext om jag ska tolka det så att Rikstrafikens stöd även fortsättningsvis kommer att omfatta linje 54. Det finns ingen privat aktör som är intresserad av att bedriva trafik längs den linjen. Man har gjort en intresseförfrågan. Det gjordes hösten 2009, och det fanns inte något intresse. Då undrar jag: Ska Rikstrafiken nu fortsätta att stödja linje 54 från Gävle till Hallsberg? Eller tycker ministern på något vis att trafikhuvudmännen, kommuner, landsting och regioner, ska betala ännu mer för den här trafiken så att de får ännu mindre pengar till sjukvård och andra kärnverksamheter? Jag tycker att det vore väldigt bra om ministern kunde ge ett tydligt svar på de här frågorna.

Anf. 17 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Jag tror att trafikhuvudmännen är mycket medvetna om att det är de som har ansvaret för de dagliga pendlingsresorna. Dessutom har vi den här hanteringen av avtalet där Rikstrafiken träder in och tar sitt ansvar för att både pendlingsresandet och sällanresandet ska fungera. Därför har man gjort den här översynen. Det var en orimlighet i avtalet när Rikstrafiken betalade hela trafiken fast det var trafikhuvudmännens ansvar. Jag hänvisar till den information jag har fått när det gäller den summa jag har angett. Det är 37,2 miljoner som kommer att gälla under fem år efter 2011, eftersom avtalet löper ut i december 2011. Jag kan inte svara på Pia Nilssons direkta fråga om en given linjen. Jag kan i dag inte säga vilka linjer som ingår i avtalet med Tåg i Bergslagen, men det kommer att vara andra linjer som kommer att ingå i det avtal som Rikstrafiken träffar tillsammans med Tåg i Bergslagen.

Anf. 18 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Jag tycker inte att jag har fått någon klarhet i om linje 54 kommer att få stöd eller inte. Rikstrafiken reducerar bidraget från att ha varit drygt 60 miljoner ned till 37 miljoner, som ministern hävdar. Jag har hört siffran 28. Det är en stor reducering oavsett vilken siffra. Det här tyder på att trafikhuvudmännen måste gå in med ytterligare medel eftersom ingen annan aktör känner något ansvar för sträckan. För mig är det en gåta hur man först kan konstatera att bidraget dras ned eftersom man tror att det kommer att komma privata aktörer som ska visa intresse, i stället för att tänka att man behåller bidraget så länge ingen annan visar intresse. Nu visar det sig att vid en intresseförfrågan som gjordes i höstas, hösten 2009, fanns det inte någon privat aktör som ville trafikera linjen. Då måste vi ta ansvar för det. 160 000 människor i Bergslagen berörs. Det här fick Intresseföreningen Bergslaget att kraftfullt agera på sitt årsmöte i år. Intresseföreningen Bergslaget består av 24 kommuner, tre regioner och landstinget i Västmanland. Man tror att det beslut som Rikstrafiken nu kommer att fatta kommer att försämra trafiken i Tåg i Bergslagen oerhört starkt. Det kan inte jag acceptera. Om vi är överens, Åsa Torstensson, om vikten av att alla i hela landet ska få del av effektiva och klimatsäkra transporter kräver jag en annan lösning av Åsa Torstensson.

Anf. 19 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Pia Nilsson kan föra debatten tillbaka till 60 miljoner. Det är därför jag är så noga med att återkomma till historieskrivningen där Rikstrafiken före min tid de facto hade till uppgift att gå igenom avtalen. Där betalades i princip hela nettokostnaden från Rikstrafiken. Det är inte rimligt eftersom trafikhuvudmännen har ansvaret för de dagliga pendlingsresorna. Det var därför som en del av detta ansågs vara en orimligt hög ersättning. Man har sett över avtalen, allt i syfte att det ska se ungefär likadant ut med samma premisser i hela landet. Jag återkommer till de specifika linjerna. Avtalet med Rikstrafiken är ett avtal mellan Tåg i Bergslagen och Rikstrafiken. Nu pekar Pia Nilsson ut en specifik linje. Mitt svar är att Rikstrafiken tillsammans med Tåg i Bergslagen kommer att ingå ett avtal. I det avtalet finns ett antal linjer utpekade. För detta får man en ersättning motsvarande över 37 miljoner efter 2011.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:493 Tåg i Bergslagen

av Pia Nilsson (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Transportsystemet ska underlätta vardagen för människor och företag genom att erbjuda effektiva och klimatsäkra transporter. Så har riksdag och regering bestämt. För människor boende i Bergslagens kommuner är ett bra och sammanhållet kommunikationssystem nödvändigt för att vardagen ska fungera. Tåg i Bergslagen trafikerar långa sträckor och flera län som utifrån ett miljö- och jämställdhetsperspektiv är strategiskt viktiga.

Tåg i Bergslagen har sedan starten erhållit ekonomiskt stöd från Rikstrafiken, ett stöd som har varit helt och hållet avgörande för tillgängligheten till viktiga samhällsfunktioner för människor i Bergslagen.

Trafiken inom Tåg i Bergslagen bedrivs i dag med stort underkott som täcks av berörda län tillsammans med Rikstrafiken.

Rikstrafikens förslag att från december år 2011 kraftigt reducera och på vissa håll helt ta bort stödet kommer att försämra tillgängligheten dramatiskt. Stödet kommer även framdeles att behövas. Detta gäller både stödet till Tåg i Bergslagen och till Genvägstrafiken som bidrar till att binda ihop hela Bergslagen. För den sistnämnda vore det kontraproduktivt om stödet från Rikstrafiken togs bort eftersom staten, genom Trafikverket, satsat över 200 miljoner kronor på att elektrifiera den delen.

Rikstrafiken har undersökt marknadens intresse av att bedriva delar av trafiken kommersiellt, men något sådant föreligger inte.

Mot denna bakgrund vill jag veta vilka åtgärder statsrådet Åsa Torstensson är beredd att vidta för att människor och företag ska erbjudas effektiva och klimatsäkra transporter även fortsättningsvis i Bergslagen.