Fru talman! Göte Jonsson har frågat näringsmi- nistern vilka åtgärder han avser att vidta för att främja sysselsättningen inom de areella näringarna. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besva- ra frågan. De areella näringarnas ekonomiska betydelse har minskat betydligt till följd av den omfattande struk- turomvandling som skett i Sverige under de senaste 50 åren. Utveckling beror framför allt på de tekniska framstegen och den ökade produktiviteten inom sek- torn. Sysselsättningen inom jordbruket med binäring- ar uppskattas i dag uppgå till ca 2 % av landets för- värvsarbetande. Härtill kommer den indirekta syssel- sättning som jord- och skogsbruket ger upphov till. I vissa delar av landet har emellertid jord- och skogsbruket en större relativ betydelse. Exempelvis har Gotlands län en betydligt högre andel sysselsatta inom jordbruket med binäringar. I dessa delar av landet har jord- och skogsbruket en fortsatt stor bety- delse för den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det är viktigt att tillväxtförutsättningar i alla regi- oner stärks. Grunden för ett gott företagsklimat är en sund ekonomisk politik. Av stor betydelse är också de framtida infrastruktursatsningar som regeringen i höstas föreslog och som bl.a. omfattar det regionala vägnätet. När det gäller produktionsskatterna har jordbruket i energiskattesammanhang jämställts med tillverkningsindustrin. Vidare har beslutats att skat- terna på handelsgödsel och bekämpningsmedel kom- mer att återföras till jordbruksnäringen. Beträffande dieselskatten pågår för närvarande en utredning. Regeringens politik för regional utveckling och livskraft i alla delar av landet innebär att ett tydligare regionalt utvecklingsansvar läggs på vissa politikom- råden med stor strukturell betydelse, däribland lands- bygdspolitiken och politikområdena inom de areella näringarna. Jordbruket och de övriga areella näring- arna bör därför kunna medverka aktivt i de regionala tillväxtprogram som ska utarbetas. Riktade åtgärder för att främja sysselsättningen inom jordbruket och därigenom landsbygdens eko- nomiska och sociala utveckling görs framför allt inom ramen för det svenska miljö- och landsbygds- programmet. Programmet medfinansieras av EU och uppgår till totalt 23 miljarder kronor under perioden 2000-2006. Som exempel på åtgärder kan nämnas kompensationsbidrag till jordbruk i mindre gynnade områden och stöd till landsbygdsutveckling som syftar till att skapa förutsättningar för ett vidareut- vecklat och differentierat jordbruk. Utöver miljö- och landsbygdsprogrammets åtgärder lämnas ett nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Jordbruket måste i framtiden utvecklas för att i ökad utsträckning integreras i den samlade regionala utvecklingen. Ett öppet, varierat och attraktivt jord- brukslandskap har ett potentiellt ekonomiskt värde för landsbygd och regioner som genom jordbrukarnas kompetens och företagsamhet skulle kunna utgöra en viktig bas för regional tillväxt och utveckling inom sektorer som t.ex. turism, kultur och rekreation.

Fru talman! Jordbruksministern och jag har flera gånger diskuterat just jordbruksfrågorna. Jag ville vidga den här diskussionen. Det var därför jag ställde frågan om sysselsättningseffekten av de areella nä- ringarna i ett vidare perspektiv till näringsministern. Jordbruksministern säger att 2 % av sysselsätt- ningen sker inom jordbruket. Det är ju riktigt, men jag tycker att vi måste se den här frågan i ett betydligt vidare perspektiv. Ministern säger också att betydel- sen av jordbruket har minskat betydligt under de senaste åren. Jag vet inte om den uppfattningen egentligen är riktig. I ett vidare perspektiv är jordbruket ett avgö- rande led i en produktionskedja som sysselsätter betydligt fler människor än näringen själv. Det är basen för en omfattande verksamhet i andra näringar, främst livsmedelsindustrin och även hos underleve- rantörer i olika led. Jordbrukets direkta och indirekta sysselsättningseffekter i Sverige är 1999 enligt beräk- ningar från nationalräkenskaperna 83 600 personer inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, 69 600 inom livsmedelsindustrin och 97 200 övriga indirekta sys- selsättningar. Det blir sammanlagt 250 400 personer som har en direkt sysselsättning baserad på jordbru- ket och utifrån primärproduktionen som sådan. Livs- medelssektorn sysselsätter således ¼ miljon männi- skor i Sverige. Det motsvarar 6 % av sysselsättningen i landet. Varje jordbrukare sysselsätter således ytter- ligare två personer om man utgår från de här uppgif- terna. Om man försöker vidga det här perspektivet ytterligare beräknar man att ungefär 170 000 personer är sysselsatta med distribution av svenska livsmedel. Det får man också tillföra den här siffran som är mer preciserad i det här sammanhanget. Till detta kommer ytterligare perifera indirekta effekter av jordbruksnä- ringen inom ramen för detaljhandel, kommunal ser- vice och liknande där man på många orter är direkt berörd av det primära jordbruket. Det har gjorts vissa beräkningar. Man har sett det i ett ännu vidare perspektiv. Man har kommit fram till att nära 130 000 personer är indirekt sysselsatta i jordbruket. Jordbruket är en spindel i nätet när det gäller sysselsättningen på väldigt många orter och för väldigt många människor. Det sysselsätter betydligt fler än de 2 % som redovisas. Om vi tittar på skogsbruket ser vi ungefär samma sak när det gäller direkta och indirekta effekter. An- talet personer som är direkt sysselsatta i skogsbruket är 90 000-100 000. Antalet indirekt sysselsatta är ungefär 180 000 personer. Om man ser till ett ännu vidare perspektiv och till dessa siffror lägger effek- terna inom t.ex. transportnäringen får man ännu högre tal. Det är utifrån detta faktum som jag har velat fråga näringsministern hur han ser på de areella näringarnas sysselsättningseffekter nu och på lite sikt. Det är ingen tvekan om att de areella näringarnas sysselsätt- ningseffekter även på sikt kommer att ha väldigt stor betydelse inte minst på landsbygden, men också när det gäller vissa tätorter. Precis som jordbruksminis- tern sade är det framför allt i vissa kommuner och i vissa delar av landet som denna effekt är speciellt påtaglig. Näringen är nödvändig för att man ska kun- na hålla sysselsättningen uppe. Vi måste se till att vi har en effektiv primärproduktion, som är basen för sysselsättningen i ett vidare perspektiv.

Fru talman! För ovanlighetens skull tycks vi inte ha motstridiga uppfattningar. Jag delar Göte Jonssons syn på detta. Jag har också tagit del av dessa siffror och vet att det är så. Vad jag försöker säga i interpel- lationssvaret är att antalet bönder i primärproduktio- nen har minskat drastiskt de senaste årtiondena på grund av strukturomvandling och rationalisering. Det finns indirekta effekter i livsmedelsindustrin och när det gäller transporter, handel osv. Många blir berörda av detta. Vi är också överens om att det varierar över landet. På en del håll är dessa näringar vanligare än på andra håll. Man kan fundera över hur det blir på sikt. Det har jag som jordbruksminister i uppdrag att göra. Det är synnerligen aktuellt, för vi diskuterar just nu halvtid- söversynen av EU:s jordbrukspolitik. Så småningom ska vi diskutera politiken inför den programperiod som börjar 2007. Om vi tittar på hela EU-området - drar vi in kan- didatländerna blir det ännu tydligare - ser vi att vi i dag producerar ett överskott av mat. Antalet bönder kommer med all sannolikhet att minska ytterligare. Det sker kanske inte i Sverige; det beror lite grann på vilken politik vi för. Men i länder där man ännu inte genomgått den strukturomvandling som vi har gjort i Sverige kommer det att bli färre jordbrukare, och man kommer att få syssla med andra saker. Här försöker vi föra in ett nytt perspektiv i EU- processen. Visst producerar bönder mat - det är na- turligtvis deras viktigaste uppgift. Men vi försöker se att bönder också producerar andra saker. Skulle vi göra en total avreglering av jordbruket inom EU - jag vet inte om det finns några förespråkare för det i denna kammare, men man hör det nämnas på andra håll - skulle det få katastrofala följder för produktio- nen. Produktionen skulle vara koncentrerad till vissa delar av Sverige, och det skulle inte produceras något på Gotland eller Öland, i Jönköpingstrakten eller i Östersundstrakten. Man får fråga sig om bönderna producerar någon- ting utöver maten. Jag tycker att de gör det. De pro- ducerar öppna landskap och våtmarker - sådant som vi vill ha men som vi inte kan äta. Det är sådant vi ändå tycker är viktigt. Då måste vi vara beredda att betala för detta. Just nu diskuterar vi intensivt hur en sådan betal- ning ska gå till och hur man kan förändra EU:s gans- ka komplicerade, för att uttrycka sig milt, jordbruks- system i denna riktning, så att vi inte producerar för mycket mat utan äter upp det vi producerar. Därut- över är vi villiga att betala för upplevelser, skönhet, miljö och biologisk mångfald. Den debatten tycker jag är väldigt spännande.

Fru talman! Jag delar jordbruksministerns upp- fattning på den punkten. Vi måste vidga diskussionen när det gäller vad jordbruksnäringen ska producera. Här måste vi fästa uppmärksamheten på vilken nytta jordbruket gör annat än som livsmedelsproducent. Det är två saker vi måste ha klart för oss i framtiden: dels att jordbruket är livsmedelsproducent, dels att jordbruket är producent av andra varor och tjänster. Här tror jag att det finns väldigt goda möjligheter att se till att man inom jordbruket på ett ännu mer effektivt sätt slår vakt om det öppna kulturlandskapet och skapar förutsättningar för t.ex. turistnäring och andra servicenäringar. Då måste vi också se till att förbättra förutsättningarna för de näringarna. Precis samma sak gäller primärproduktionen. Jag menar att vi i Sverige måste ha kvar en effektiv pri- märproduktion av livsmedelsprodukter. Vi vet att de svenska livsmedlen har en hög status inte enbart i Sverige utan även om man ser det ur ett EU- perspektiv. Då är det angeläget att vi för en nationell jordbrukspolitik som skapar förutsättningar för bra kvalitet. Det är precis som jordbruksministern säger. I samband med en avreglering av marknaden inom ramen för WTO ökar konkurrensen, och då måste våra bönder och bönder i andra länder få likvärdiga konkurrensförutsättningar. Vi har hört att avregleringen kanske blir ännu mer komplicerad. I USA tillför man nu ytterligare sub- ventioner till jordbruket, och det är framför allt det amerikanska jordbruket som EU ska konkurrera med. Det är kanske inte så alldeles lätt att uppnå den totala avreglering man talar om i den jordbrukspolitiska debatten. Men vi måste ändå ha inriktningen klar för oss. Jag vill fråga jordbruksministern när förslaget om en sänkt dieselskatt kommer. Det finns med som en viktig faktor när det gäller konkurrensförutsättningar- na. När räknar man med att denna utredning är klar? Vi vet inte när förslaget sedan kommer. Det beror på den politiska viljan. Jag vill också understyrka att det är angeläget att vi, när vi i framtiden för diskussionen om det svenska jordbruket, det svenska skogsbruket och sysselsätt- ningen, inte enbart redovisar de två procenten. Vi måste redovisa också de indirekta sysselsättningsef- fekterna av jordbruket. Om vi ser både sysselsättning och BNP-effekt i ett lite vidare perspektiv är jordbru- ket och livsmedelsindustrin faktiskt viktigare än bil- industrin, som vi alla vill slå vakt om. Då måste vi också tänka på att värna det svenska jordbruket och den svenska primärproduktionen, som sysselsätter så väldigt många i landet. Därför vill jag fråga hur jordbruksministern ska se till att vi ökar styrkan när det gäller inte bara kultur- landskapet utan också den primära livsmedelspro- duktionen.

Fru talman! Vi tycks båda vara anhängare av tan- ken att bönderna förutom mat producerar någonting annat, som vi måste vara beredda att betala för. I dag går pengarna till rent produktionsdrivande stöd, som driver upp produktionen inom EU och skapar det överskott av mat som vi lagrar med våra skattepengar och sedan med andra skattepengar dumpar i t.ex. tredje världen. Jag tycker att det är en fullständigt omoralisk politik. När vi tar bort produktionsstöden får vi föra över en del av pengarna till annat, t.ex. miljöstöd och landskapsutveckling. Det är där nationerna kommer in. Politiken i sig är ju harmoniserad, och man fattar beslut om den i Brys- sel. Men det vore bra om vi kunde förstärka det som gäller andra pelaren. Länderna har nämligen inflytan- de över utformningen av miljö- och landsbygdspro- grammen. Jag tror att det skulle vara alldeles utmärkt. Jag är glad över att höra Göte Jonsson. Vi tycks vara överens. Vi säger båda två att vi har mycket bra mat i Sverige. Vi har det därför att vi har haft duktiga bönder, sträng lagstiftning och ekonomiska incita- ment som har gjort att vi nått denna höga nivå. Det är klart att vi ska fortsätta att ha det. Jag tyck- er att det ibland har funnits en njugghet i det svenska samhället att hålla fram detta. Det har inte ansetts vara lika fint att producera mat som att producera bilar. Kanske beror det på att vi exporterar bilar i mycket större utsträckning än mat. Vi ska hjälpas åt att förändra den attityden. När vi har något bra att framhålla ska vi också våga göra det. Frågan om när skatten på diesel ska sänkas kan jag inte svara på. Det är en fråga som finansministern ansvarar för. Jag har inte tidsperspektivet klart för mig. Utredaren har arbetat ett tag med ärendet. Det ska väl inte dröja alltför länge innan han kan lägga fram sitt betänkande.

Fru talman! Jag delar ministerns uppfattning. Jag tycker om att åka bil, att åka Saab och Volvo, men jag tycker också att vi ska lyfta fram det fina i att tillverka svenska köttbullar och att exportera dem. Livsmedelsproduktionen har en väldigt stor betydelse för det svenska folkhushållet, inte bara för hälsan utan också för ekonomin. Vi har anledning att ge- mensamt lyfta fram kvaliteten i svenska livsmedel och att ge den svenske bonden en eloge för det sätt på vilket han bedriver livsmedelsproduktion och djur- skötsel. Vi bör också framhålla den svenska skogen som vår viktigaste exportvara. Den är faktiskt viktigare än andra exportvaror. Skogen hör också till de areella näringarna. Fru talman! Jag önskar senare återkomma till den framtida inriktningen av EU:s jordbrukspolitik. Inom ramen för WTO-diskussionerna - när de nu kommer med tanke på USA och annat - kommer direktstöden givetvis att behandlas väldigt ingående. Det är ange- läget att vi ser till att förändringarna i stödformerna genomförs på ett lämpligt sätt och under en rimlig tidsrymd så vi inte bryter nacken av det svenska och det europeiska jordbruket. Vi måste ha balanserade övergångsregler och balanserade övergångstider för förändringarna i stödsystemen. Om vi får det tror jag att de svenska bönderna har förutsättningar att också i framtiden vara effektiva företagare och livsme- delsproducenter och goda producenter i förhållande till miljön. Jag tror att vi kan komma överens fram- över.