Syriens ockupation av Libanon

Interpellationsdebatt 22 mars 2005
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Anf. 8 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Ewa Björling har frågat hur jag avser att agera i frågan om Syriens omedelbara tillbakadragande från Libanon och vilka åtgärder jag avser att vidta inom EU för att FN:s resolution 1559 ska uppfyllas i sin helhet. Sedan interpellationen framlades har utvecklingen i Libanon varit dramatisk. Den 8 mars berörde jag i mitt frågesvar till Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström den då rådande situationen. I dag tycks chanserna att Syrien kommer att uppfylla kraven i FN:s säkerhetsråds resolution 1559 ha ökat ytterligare. Jag välkomnar principbeslutet om ett fullständigt tillbakadragande av all syrisk personal, inklusive säkerhetsapparaten. Detta måste också innefatta en nedmontering av den syriska säkerhets- och underrättelsetjänsten i Libanon, vilket inte explicit nämns i resolutionen men togs upp i generalsekreterarens rapport till säkerhetsrådet i höstas. Målet är att Libanon inom kort ska utöva full kontroll över sitt territorium och att parlamentsvalen ska kunna hållas utan utländsk inblandning eller inflytande. Det råder bred internationell enighet om vikten av att resolutionen uppfylls i sin helhet. Inte minst gäller det inom EU som vid Allmänna rådet den 16 mars 2005 antog slutsatser om det och utvecklingen i Libanon. Från svensk sida framhöll jag särskilt vikten av att EU ger synligt stöd åt demokratiska krafter i landet genom hela valprocessen samt är pådrivande för att säkerställa Libanons suveränitet och politiska oberoende. Till EU:s påtryckningsmöjligheter i förhållande till Syrien hör den färdigförhandlade texten om ett associationsavtal som kan komma att innebära väsentliga fördelar för Syrien när det träder i kraft. Det är svårt att se att enighet kommer att nås inom EU om ett ikraftträdande innan Syrien uppfyllt relevanta delar av resolution 1559. Associeringsavtalet innehåller en uttrycklig paragraf som säger att respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska prägla parternas inrikes- och utrikespolitik. För att säkerställa att avtalet efterlevs upprättas i avtalet ett ramverk för regelbunden dialog med Syrien på politisk nivå. Genom detta forum räknar EU med att ha möjlighet att påverka utvecklingen i Syrien i positiv riktning. I april ska FN:s generalsekreterare avlägga rapport till säkerhetsrådet om genomförandet av resolution 1559. Det blir då tillfälle till en förnyad bedömning av hur Syrien har levt upp till kraven i denna.

Anf. 9 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag tackar för utrikesministerns svar på frågan om Syrien och dess tillbakadragande från Libanon. Det är klargörande att utrikesministern så kraftfullt ställer sig bakom resolution 1559. Utrikesministern nämner också att förutom att Syriens soldater drar sig tillbaka måste även dess säkerhetstjänst göra det. När jag var på besök i Syrien i januari, som jag nämnde förut, ställde jag också frågan om när Syrien skulle dra sig tillbaka. Svaret blev då att Syrien inte ockuperar Libanon: De vill själva att vi har närvaro där. Det hör man från en diktaturstat, en egen omskrivning av verkligheten som vanligt. Ännu mer förvånad blir man när man i svenska medier läser: Svik inte ett pressat Syrien! Man läser att de är där på grund av att Libanon har bett om det. Det kan i viss mån stämma. Det beror i så fall bara på att Syrien är så infiltrerat i Libanon och har en sådan makt rakt in i den prosyriska regeringen. Det vill säga: Det är en ren fjärrstyrning av Syrien så det uttalas på det sättet. Då måste man ställa sig frågan: Får en stat som Syrien, som EU ska ha associationsavtal med, uppträda så? Nej, absolut inte. Sådana här uttalanden kan bara göras med emfas av en diktator. I Syrien finns ingen demokrati. Presidentposten är ärvd. Det finns i praktiken endast ett parti att rösta på. Dessutom är detta parti direktstyrt av presidenten, det vill säga i praktiken helt verkningslöst. Herr talman! Det är skrämmande att höra att det ser svårt ut med enighet inom EU när det gäller påtryckningar i förhållande till Syrien och associationsavtalet med EU. Ska det här träda i kraft innan resolution 1559 i sin helhet uppfyllts? Då gäller även avväpning av Hizbullah. Jag tycker att det är väldigt enkelt att svara på den frågan från min sida. Det är ett absolut nej. Vidare står det att associationsavtalet innehåller en paragraf om respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter som ska prägla parternas utrikes- och inrikespolitik. Herr talman! Det finns ingen som helst ursäkt för att låta Syrien slippa undan det här. Presidenten ärver sin post, som jag sade. Det är ett meningslöst parti och avlyssning vart man än vänder sig. Människor som arbetar för mänskliga rättigheter får göra det i hemlighet. Inga organisationer som inte är godkända av det så kallade partiet får existera. Alla de som i dag ingår i hemliga mänskligarättighetsorganisationer har suttit i fängelse för detta, för att de har uttalat sig. De måste arbeta osynligt. Via hemsidor på Internet som läggs ut via andra länder utanför Syrien kan de ha kontakt med omvärlden. Det är det enda sättet. Är det ett land som vi ska tillåta associationsavtal med som det ser ut i dag? Utrikesministern framhåller att det är viktigt att EU ger särskilt stöd till demokratiska krafter i landet och är pådrivande för att säkerställa Libanons suveränitet. Kan utrikesministern specificera vad det stödet innebär lite tydligare?

Anf. 10 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Vad gäller tillbakadragandet vill jag säga att parterna enligt uppgift har kommit överens om att all syrisk militär och säkerhetspersonal ska dra sig tillbaka till västra Bekadalen. Av de 14 000 soldater som ska dras tillbaka ska en tredjedel omgående bli hemförlovade och inte ersättas. Övriga 10 000 ska stanna till det datum som den syrisk-libanesiska militärkommittén beslutar om. Det beslutet kommer under april. Då kommer den slutliga tidsplanen för det fullständiga tillbakadragandet att tillkännages. Vår inställning är att det här bör ske så snart som möjligt. Det bör ske före parlamentsvalen så att de kan genomföras utan misstankar om obehörig påverkan. Vad gäller associationsavtalet med Syrien är situationen den att för att det ska träda i kraft måste villkoren i resolution 1559 vara uppfyllda. Men när det träder i kraft finns det en möjlighet att påverka Syrien via den politiska dialog som då kan komma i gång. Vad slutligen gäller frågan om stöd till demokratiska krafter i Libanon sker det via stöd till de organisationer och individer som finns och arbetar för att utveckla demokratin i Libanon. Det sker på många vägar och i många kanaler.

Anf. 11 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag måste börja med att nyfiket fråga utrikesministern: Inkluderas även avväpningen av Hizbullah i detta avtal? Det vore jag tacksam att få svar på. Syriens president Bashar Assad har tagit pyttesmå reformsteg de senaste åren. Man säger också att det är en svag president som inte förmår att styra med samma järnhand som sin far, den tidigare presidenten. I dag är Syrien en starkt sekulariserad stat. På gatorna i Damaskus kan man se alla sorters människor, från västerländskt klädda till kvinnor som är klädda i burka, allt i en salig blandning. Nu ser man också att intresset för islam ökar i Syrien. Det är inte en moderat islam utan tyvärr en militant islam. Detta väcker naturligtvis farhågor för en ny rekryteringsgrund för terrorism där man sedan lång tid har tryckt ned rebelliska rörelser. Det är ganska typiskt i diktaturstater. De mer moderata krafterna blir undantryckta, och enbart extrema vågar träda fram. De andra får verka i hemlighet, som jag sade förut. Den islamiska väckelsen är störst i konservativa kvarter i städerna. Många sekulära, däribland gamla kommunister, vänder sig nu till religionen. Man ser att de syriska myndigheterna övervakar det här. De drar sig inte heller för att köpa vissa i prästerskapet för att kontrollera. Det är stor korruption med andra ord. Efter Hariris död avgick den libanesiska regeringen med Karami i spetsen. Kvar satt president Lahoud. Nu har de kommit tillbaka som en tillfällig regering inför valet. Med andra ord är det i verkligheten fortfarande ett Libanon som är fjärrstyrt av diktaturstaten Syrien. Jag undrar om vi vågar lita på att Syrien verkligen drar sig tillbaka från Libanon. Kommer de att försvinna i realiteten? Kommer verkligen säkerhetstjänsten att försvinna från Libanon på riktigt? Syrien deklarerar själva väldigt välvilligt att de nu vill fullfölja resolution 1559, men jag tror inte att de kommer att släppa greppet om Libanon så lätt. De har alldeles för mycket att förlora, både ekonomiskt och politiskt. Syrien skyller också på att deras stora säkerhetstjänst måste kvarstå så länge Israel-Palestina-konflikten pågår. Det är en grupp med mycket stora resurser. De har delsysslor som smuggling, utpressning, illegala affärer och terror. Det är vardag för de ca 5 000 säkerhetsagenter som finns i Libanon. Man skyller också på Palestina-Israel-konflikten att man inte har råd att satsa på sociala eller ekonomiska reformer. Alla resurser måste gå till säkerhetstjänsten. Sanningen är ju en helt annan. Självklart kommer inte en diktator att ge upp sin makt frivilligt. När såg vi det senast? Sanningen är tyvärr att miljoner människor i arabvärlden är förtryckta. De är inte förtryckta av USA, EU eller Sverige, som man ofta vill ge sken av när man talar med den syriska regimen. Det är snarare så att förtryckarna är flera av den muslimska världens ledare, det vill säga deras egna totalitära regimer. Hur avser utrikesministern att agera för att motverka detta?

Anf. 12 Laila Freivalds (S)

Herr talman! Kravet på att utländsk milis ska avväpnas finns i resolution 1559. Frågan om när associationsavtalet med Syrien kan träda i kraft är kopplat till uppfyllandet av resolution 1559. Det viktiga i den påbörjade processen i Libanon är att de demokratiska krafterna får en möjlighet att utvecklas och att det libanesiska folket ges en möjlighet att i öppna rättvisa val välja de ledare det vill. Att genomföra ett parlamentsval är ett fundamentalt och viktigt steg i demokratiseringsprocessen. För omvärlden är det viktigt att ge allt stöd och aktivera sig på sådant sätt att man kan säkerställa att valen kan genomföras och att ge stöd till dem som vill säkerställa att valen genomförs på ett rättvist sätt. Det är först genom att val kan genomföras som vi också kan börja tro på att det finns en demokratisk väg för Libanon och Libanons folk.

Anf. 13 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag måste genast ställa nästa följdfråga. Hur skapar vi ökad demokrati i Syrien? Det var egentligen Syrien som vi nu talade om och inte bara Libanon. EU och USA måste samarbeta mycket mer när det gäller att sätta ökat tryck på Syrien. Det är bra att EU försöker förhandla. Men vi måste också våga sätta ned foten och ställa ökade krav på en sådan diktatur som Syrien är. Glöm inte att det är en diktatur som egentligen inte alls tycker om utvecklingen som har skett den senaste tiden i Mellanöstern. Som jag sade tidigare har valet både i Irak och i Palestina gjort att enorma krafter har börjat röra sig. Det är krafter som är ytterst farliga för diktaturstater. Man ser att greppet för dem minskar och att folket faktiskt vågar höja sin röst, som vi nyligen har sett nu i Libanon. Alltfler vågar uttrycka sin mening utan att först ha talat gott i tio minuter om sin totalitära regim och sedan smyga fram lite grann på slutet att allting kanske inte är riktigt bra. Det är underbart att se. Men dessa människor behöver också stöd. De behöver mycket mer stöd än det vi ger i dag. Vi behöver många fler människor som vågar förespråka reformer i Mellanöstern. Det leder till att fler människor kan få göra fria val. Hur avser den svenska regeringen att agera när det gäller detta? Hur pass ofta bjuder den svenska regeringen in reformförespråkare från Mellanöstern? Jag ska slutligen säga att jag tycker att debatten har varit klargörande i så mån att regeringen verkligen står bakom och aktivt försöker driva resolution 1559. Men jag tycker också det är svagt att vi inte inom EU kan vara ännu tydligare när det gäller detta. Det gäller att ställa krav på Hizbullah och att sätta en deadline för dem. Annars är det dags för terroriststämpling. Det måste finnas stora krav på att snabbt bli ett rumsrent politiskt parti.

den 17 februari

Interpellation 2004/05:396

av Ewa Björling (m) till utrikesminister Laila Freivalds om Syriens ockupation av Libanon

Fram till det alldeles nyligen inträffade bilbombsattentatet i Beirut, där före detta premiärministern Rafik Hariri dödades tillsammans med 14 andra personer såg situationen i Mellanöstern relativt ljus ut efter många år. Detta var den allvarligaste terroraktionen i Libanon på många år sedan inbördeskrigets slut 1990. Syrien och dess militära närvaro i Libanon motiverades då med kontroll över kristna och muslimska grupper för att minska våldet. I dag finns fortfarande över 14 000 syriska soldater i Libanon. Rafik Hariri drev under många år en Syrienvänlig politik och var mycket betydelsefull för återuppbyggnaden av Libanon efter inbördeskriget. Under senare tid har hans politik förändrats till att gå i opposition mot Syrien. Han har ställt krav på ett fritt Libanon utan syrisk närvaro, i enlighet med säkerhetsrådets krav på egen suveränitet för Libanon. Det sägs att Hariri skulle ha dödats på grund av sina band med Saudiarabien.

Det är mycket oklart vem som egentligen ligger bakom dådet. En tidigare okänd militant grupp som kallar sig Gruppen för seger och heligt krig i Levanten har framträtt och tagit på sig skulden för dådet. Men, man har också spekulerat i att det skulle kunna vara både Syrien, Libanon, Israel, interna fiender till Harari eller någon antisaudisk eller antiamerikansk grupp. Syriens president Bashar Assad gick genast ut och fördömde dådet såsom en avskyvärd kriminell handling. Vidare uttryckte Syriens informationsminister att det var en terrorhandling som syftar till att destabilisera Libanon. Trots dessa uttalanden misstänker många att Syrien egentligen är de som ligger bakom dådet. Drusledaren Walid Jumblatt från den libanesiska oppositionen ger den libanesisk-syriska polisregimen skulden för Hariris död. Det var en stor och välplanerad attack, vilket gör sannolikheten större att det är en nationell underrättelsetjänst som ligger bakom snarare än en mindre terroristgrupp.

Vad skulle då Syrien ha att vinna på detta?

Bland annat är de betjänta av att eliminera en man som Hariri som varit en stark aktör för ett fritt Libanon. Han var dessutom relativt bekväm i sina kontakter både med Frankrike och USA. Flera rykten gick om att Harari planerade att återuppta sin politiska karriär inför nästa val. Troligen skulle han då fått ett stort stöd av befolkningen. Detta scenario skulle då ha tvingat Syrien till reträtt och mindre inflytande över Libanon. Vidare kan Syrien för sin egen del fortfarande motivera sin militära närvaro så länge Libanon är instabilt, och därmed anse sig ha rätten att för egen del fortfarande negligera beslutet i FN:s resolution 1559 om tillbakadragande av främmande styrkor, läs Syrien.

Vi ser nu tydliga tecken på att demokratin utökas, både efter valet i Palestina och i Irak. Detta ses dock inte lika positivt i alla stater i Mellanöstern. Vi måste därför arbeta än mer aktivt med att stödja demokratiutveckling i Mellanöstern. Oavsett vem eller vilka som är ansvariga för bombdådet finns nu ett unikt tillfälle för övriga världen att pressa Syrien till ett snabbt tillbakadragande från Libanon. Från svensk och europeisk sida behöver vi gemensamt ställa ultimatum till Syrien att respektera och agera i enlighet med FN:s resolution 1559.

Mina frågor till utrikesminister Laila Freivalds är följande:

  • Hur avser utrikesministern att agera i frågan om Syriens omedelbara tillbakadragande från Libanon?
  • Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta inom EU för att FN:s resolution 1559 ska uppfyllas i sin helhet?