Swedfunds åtaganden i Swedmilk

Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att undersöka Swedfunds agerande i fråga om Swedmilk. Ulla Anderssons fråga har ett likartat innehåll som en av Torbjörn Lövendahl nyligen tidigare ställd och besvarad fråga (2009/10:143). I det skriftliga svar jag lämnat på denna fråga har jag redovisat att de åtgärder i form av konkursförfarande och ekobrottsutredning som nu pågår i Makedonien inte föranleder initiativ från den svenska regeringen. Denna bedömning kvarstår. Jag vill i detta sammanhang än en gång framföra mitt beklagande till de makedoniska bönder som drabbats. Det ligger dock utanför Swedfunds och den svenska regeringens ansvar att kompensera dessa. Swedmilk är ett makedoniskt bolag med verksamhet i Makedonien. Swedfunds ägarandel i Swedmilk utgjorde ca 28 procent eller ca 5 miljoner kronor. Enligt Swedfund deltog bolaget i en rekonstruktion av bolaget med avsikten att den nya ägaren skulle reglera skulderna till bönderna. Swedfund sålde i samband med detta sitt innehav i företaget. Kort därefter inleddes ett konkursförfarande beträffande Swedmilk. Det är således Swedmilk och bolagets nuvarande ägare som har skulder till ett antal fordringsägare, bland annat makedoniska bönder och Swedfund. Vad gäller Swedfund förutsätter jag att bolagets styrelse och ledning agerar på ett ansvarsfullt sätt när det utövar sitt uppdrag från regeringen. Vad jag erfarit har bolagets styrelse initierat en extern översyn av bolagets agerande i affären med Swedmilk. Jag välkomnar allt som kan bidra till att klargöra vad som egentligen förevarit.

Herr talman! Det gör mig både ledsen och förbannad att Swedmilks verksamhet, delägt av svenska staten och delvis uppbyggt av svenska biståndspengar, har inneburit att makedoniska bönder har skulder för Swedmilk motsvarande sju årslöner per bonde. Biståndsministern har gång på gång uttryckt och gjort till sitt kännemärke att svenska biståndsinsatser ska ha god kvalitet, att biståndsprojekt därför ska granskas och följas upp och att skattebetalarna ska veta vad deras pengar används till i biståndssammanhang. Det är en mycket rimlig och god ordning. Men tydligen finns det undantag. Hur ska man annars tolka att regeringen inte avser att vidta några åtgärder med anledning av Swedfund och de biståndspengar som är instoppade där. Swedfund har funnits i 30 år och haft ett kapital motsvarande 1 miljard till dess att den borgerliga regeringen tillträdde då kapitalet mer än fördubblades. På tre år har regeringen pumpat in 1,3 miljarder. Detta har man gjort utan att man stannat upp, gjort en översyn eller en uppföljning eller på något vis analyserat vilka kapitaltillskott Swedfund behöver. Swedfund har fått svidande kritik av Riksrevisionen. Riksrevisionen har också uppmanat regeringen att vidta åtgärder. Bland annat kräver Riksrevisionen en bättre styrning av bolaget. Det konstateras också att utvecklingsmålet, som är det övergripande och viktigaste, har fått stå tillbaka för lönsamhetsmålet. Swedfund har investerat i riskkapitalfonder som av bland annat skattemässiga skäl läggs i länder med förmånlig skattelagstiftning, så kallade tax havens. Riksrevisionen ifrågasätter om denna typ av investeringar är förenliga med Swedfunds uppdrag att bidra till utvecklingseffekter. Vidare säger Riksrevisionen att det inte går att avgöra hur eller om Swedfund säkerställer att utvecklingseffekterna uppnåtts i praktiken. Trots att denna rapport kom i maj månad lägger regeringen in ytterligare 100 miljoner nu i höst. Även Swedfunds agerande i Swedmilk borde då ha varit känt av regeringen eftersom det hade varit stora protester sedan förra hösten. Vi har kunnat följa affären via programmen Kaliber och Ekot . Det man har hört gör en rätt bestört. De makedoniska bönderna uttrycker i programmet Kaliber att man litat på Swedmilk eftersom det var svenskt och den svenska regeringen stod bakom. Det var den största investeringen någonsin i Makedonien, och budskapet spreds att Sverige tror på Makedonien. Hoppet spred sig, och bönderna utlovades nästan dubbelt så mycket betalt för mjölken. Därför uppmanades de också att fördubbla sin produktion och ta upp lån för att möjliggöra att Makedonien skulle exportera mjölk i stället för att importera. Mejeriet målades i blått och gult, svenska flaggan stod på bordet, och det var en svensk vd. Swedmilk uppmanade bönderna att investera i sina ladugårdar och köpa fler kor. Men hösten 2008 hade bönderna fått nog. De gick ut på gatorna och protesterade. De hade inte fått betalt för en droppe av den mjölk de hade levererat. De behövde pengarna för att betala sina lån och för att överleva. De kände sig svikna av Sverige men fortsatte trots detta att leverera mjölk till mejeriet eftersom Sverige ändå stod bakom. När det var tydligt att det uppstått problem sålde Swedfund sina aktier i bolaget för 1 krona till en köpare som de aldrig träffat och kontrollerat. Nu står 2 000 bönder där, utblottade. En del går i konkurs. De har alltså krav på sju års arbete per bonde på Swedmilk. Tänk er att jobba sju år gratis! Det skulle ingen av oss acceptera, och det borde inte heller svenska biståndspengar användas till. Därför frågar jag biståndsministern: Är det meningen att Swedfund ska vara undantagen från granskning, uppföljning och kvalitetskrav? Ni tänker ju inte följa upp eller göra någon granskning av Swedfunds agerande i Swedmilk.

Herr talman! Självklart ska Swedfund ha samma krav på sig när det gäller granskning och god resultatuppföljning som andra delar av biståndet. Det som regeringen har gjort nu är att säkerställa hur styrelsen har agerat. Jag kan berätta för interpellanten att resultatet av granskningen av Swedmilkaffären har initierat att Swedfund har gett ett uppdrag åt en advokatbyrå, som nu har återknutit till styrelsen. Den visar att Swedfund har agerat i enlighet med gällande regler och avtal och enligt ägarens riktlinjer, det vill säga regeringens och skattebetalarnas. Man har också vid exit från investeringen agerat korrekt och ansvarsfullt. Det förekommer ingen kritik i sammanfattningen av rapporten. Det är viktigt att få berätta detta i dag och också lite grann klargöra hur vi arbetar. Swedfund är biståndsfinansierat. Swedfund finns för att kunna möta behovet av extra kapital till utvecklingsländerna för att man ska kunna investera i företagande och därmed jobb. Det är ett riskkapitalbolag som agerar utifrån tydliga riktlinjer på uppdrag av staten och som också ska återkoppla och granskas på andra sätt. Det som är bra med Swedfund är att det har väldigt hög grad av öppenhet tack vare att det är ett statligt bolag. Därför har vi nu kunnat granska den investering på 5 miljoner som Swedfund blev av med. Vi har också kunnat se konsekvenserna med alla dessa makedonska bönder. Vi har också kunnat få en diskussion om huruvida biståndet ger resultat och leder till något. Jag är minst lika upprörd som interpellanten när vi nu ser att verksamheten inte fungerade, men allt har skötts enligt regelverket. Det är så i affärsverksamhet att det är ett riskkapital, ett risktagande. Vi kan aldrig undandra detta när man jobbar med företagsamhet och jobbskapande investeringar i den typ av uppdrag som Swedfund har fått av den svenska regeringen. Jag är glad över att vi har den här debatten. Den visar på behovet av öppenhet, transparens och engagemang. Jag skulle önska att man kunde vara lika förbannad över många andra saker som går fel i biståndet. Vi behöver få mer av öppenhet och granskning för att se om det också leder till resultat och lära oss att det ibland går fel. Det behövs för att vi ska kunna undvika sådant och stärka våra system och kunna lära oss vad som fungerar bra. En sak kan jag berätta för riksdagens ledamöter, och ni känner säkert redan till den. Efterfrågan på kapital till utvecklingsländerna ökar i dag. Efterfrågan på hjälp med jobbskapande ökar, och Swedfund har uppvisat många goda resultat där man faktiskt har bidragit till utveckling på ett framgångsrikt sätt. Därför vill inte jag göra mig av med denna del i den biståndspolitiska verktygslåda som Sverige har att hantera.

Herr talman! Tack, biståndsministern, för svaret! Ministern säger att Swedfund har tydliga riktlinjer. Det är ju just det som Riksrevisionen säger att Swedfund inte har, och man uppmanar regeringen att förtydliga dessa. Riksrevisionen menar också att det finns mål i Swedfunds interna dokument som till och med står i strid med varandra. Jag skulle inte vilja säga att Swedfund är öppet. Jag vet att journalister har efterfrågat de här dokumenten för att kunna granska varför man har gått in och hur man har uppträtt när man sålde av de aktier man ägde i bolaget, men de har inte fått ta del av dem. Om Swedfund har gjort en egen granskning är det självklart bra. Men borde inte regeringen också göra en granskning? Det är ju ändå en part i målet som har gjort en granskning av sig själv. Jag tycker att vi borde ställa större krav på granskning och uppföljning än så. Det här visar att 5 miljoner av biståndspengar har lett till skulder på 350 miljoner i Makedonien. Av dem är 40 miljoner till makedonska bönder. Skulden motsvarar, som jag sade tidigare, sju årslöner per bonde. Jag ställer mig också mycket frågande till det advokatbyrån har kommit fram till om att man har gjort sin exitstrategi på rätt sätt. Man har sålt sina aktier, och om de nu var värda 5 miljoner när man gick in var de tydligen bara värda en krona när man sålde. Man har inte ens träffat den man sålde till. Man har inte heller granskat den man har sålt till och hur den ägaren var som ägare. Regeringen har faktiskt beslutat att de statliga bolagen ska vara ett föredöme när det gäller socialt hänsynstagande. Det kan man inte ha varit här. Då skulle man inte sälja för en krona när det började hetta till under fötterna, och inte till någon man inte känner till och kan få garantier för. Jag menar att Sverige har ett etiskt och moraliskt ansvar gentemot de här bönderna. De har blivit förda bakom ljuset. Man använde biståndspengar, tillsatte en svensk vd och målade mejeriet i blått och gult. Man kände verkligen att det var svenska regeringen som stod bakom detta. Jag tror att Swedfund ångrar att det har gått till på det sättet - det ifrågasätter jag inte - men faktum är att det är 2 000 bönder i dag som mår dåligt och har stora problem. En del av dem är försatta i konkurs. Om biståndsministern inte själv vidtar några åtgärder sänds det också en signal om att det väl är okej att det går till så här. Man måste göra något som visar att man faktiskt tar ansvar för det agerande som man har bidragit till, även om det inte var syftet att det skulle gå så här, så klart. Detta saknar jag. Biståndsministern brukar vara tydlig med uppföljning, granskning av kvalitet och att man ska veta vad skattebetalarnas pengar går till, men här har vi ett undantag. Det leder till att det biståndsministern säger - att hon beklagar detta och så vidare - inte riktigt faller i god jord. Det gör mig ledsen. Jag vill uppmana biståndsministern att verkligen göra en granskning av Swedfund. Det är inte enbart Swedmilk som det handlar om - det vore i sig illa nog - utan också om att man har placerat pengar i skatteparadis och så vidare. Det finns ett flertal punkter där det inte fungerar som det borde.

Herr talman! Naturligtvis innebär inte bara den här interpellationen utan också den mediedebatt som har varit att vi i regeringen och jag som ansvarigt statsråd tittar mer på hur vår styrning och uppföljning av Swedfund fungerar. Vi har också, genom konstruktionen med en styrelse, möjlighet att få återkoppling från vår egen styrelserepresentant. Men jag kan inte i detalj lägga mig i exakt hur styrelsen eller bolagets ledning agerar. Jag kan verkligen intyga att det stöd som vi får i regeringsutövandet av Riksrevisionen, antingen det är granskning av Sida, UD:s egen pengahantering, Swedfund eller det civila samhällets organisationer är något som vi hela tiden tittar på för att se hur saker och ting kan bli bättre. Vi använder Riksrevisionens rapporter oerhört seriöst just för att de lär oss saker och ting. Svar på den frågan är alltså: Självklart tittar jag mer på detta för att vi också ska lära oss av det som har gått fel. Jag tror att styrelsen nu i efterhand ångrar att man tillät att man exempelvis använde den svenska flaggan så mycket. Man målade mejeriet gult och blått. Det var ju inte sant att det var svenska staten som direkt stod bakom detta. Det är viktigt att visa på att detta handlar om ett riskkapitalbolag. Det handlar om risktagande med pengar. Det är affärsverksamhet. Det finns också människor i Sverige som satsar pengar, och det förekommer bedrägligt beteende. Det är värt att nämna att det pågår en ekobrottsutredning i Makedonien för att se vad det är som har skett. Jag delar också Ulla Anderssons mycket berättigade upprördhet över att svenska skattemedel och biståndspengar används på fel sätt och kanske understödjer felaktiga saker. Om vi ställer det på sin spets och tänker oss att vi skulle hålla människor som drabbas skadeslösa och överföra det också till andra områden undrar jag hur vi skulle kunna agera. Jag tar som exempel en biståndsskandal i Zambia med resurser som var avsedda att hjälpa zambier till god sjukvård. Den biståndsskandal som uppdagades innebar att människor i onödan rent av kanske dog för att de inte fick tillgång till sjukvård. Vi hade för avsikt att leverera, men pengarna försvann på vägen, men inte nog med det. Den gödde också en elit, som inte hade de fattiga människornas perspektiv utan berikade sig på svenska skattebetalares pengar och på fattiga människors bekostnad. Om vi överför det här resonemanget, att vi ska hålla de makedonska bönderna helt skadeslösa i den här riskkapitalaffären, måste vi också fundera på hur pass långt vårt ansvar sträcker sig när andra biståndsmedel inte bidrar till det som var avsikten. Det är därför jag välkomnar den här diskussionen. Det handlar om resultat. Det handlar om uppföljning och kvalitet. Jag är glad över att vi har möjlighet att i riksdagen i interpellationsform just diskutera de svårigheter som vi ibland får med biståndet. Är Swedfund bättre eller sämre än något annat verktyg vi har? Jag vet inte. Men jag vet i alla fall att vi nu diskuterar ett konkret fall bland många andra. Jag vet att det också finns goda exempel inom Swedfund, där de har uppnått det som har varit avsikten. Men jag vill med detta få en möjlighet att just diskutera. Kanske kan vi få inspel från interpellanten och riksdagen när det gäller hur vi ska göra när biståndet går fel. Hur pass långt sträcker sig vårt ansvar? Och vad menar egentligen Ulla Andersson med att vi ska hålla de stackars makedonska bönderna skadeslösa i denna mycket olyckliga affär?

Herr talman! Jag menar att man inte borde fortsätta att stoppa in ytterligare kapital i Swedfund innan vi vet om Swedfund är bättre eller sämre, alltså innan regeringen har gjort någon granskning och uppföljning av Swedfund. Bara i år har ni stoppat in ytterligare 400 miljoner i Swedfund trots att ni har varit medvetna om bristerna i styrning och uppföljning och också om att det inte finns några tydliga resultat när det gäller det utvecklingsmål som man har satt upp för bolaget. Det är också det som Riksrevisionen påpekar. Jag tycker att det är bra att biståndsministern använder sig av Riksrevisionens rapporter och tar till sig de åtgärder man föreslår. Riksrevisionen har god kvalitet. Därför tycker jag också att det vore bra om Riksrevisionen faktiskt kunde titta på Swedfunds agerande i fråga om Swedmilk. För då skulle vi veta - det skulle alltså vara en opartisk utredning och uppföljning av Swedfunds agerande i Swedmilk - vad som faktiskt hände. Jag tycker att det är det minsta vi kan göra för dem som har drabbats i Makedonien. Det handlar om att vi vill ta reda på vad som hände. Vad var det som gick fel? Och vad kan vi lära av det, så att det inte upprepas en gång till? Det tycker jag är ett ansvar som vi borde ta när det gäller det som har skett. Det är den minsta signal som vi skulle kunna skicka, så att vi inte enbart hänvisar till det makedonska rättsväsendet. Det är ett rättsväsen som man inte ens har tilltro till i det egna landet. Jag tycker faktiskt att biståndsministern skulle kunna ta initiativ till detta. Om man säljer till en intressent som man inte ens har träffat eller på något sätt har kontrollerat i en sådan här kritisk situation för att man inte vill framställa Sverige i dålig dager menar jag att det visar på att något har gått snett. Därför hoppas jag att biståndsministern i sitt sista inlägg kommer att säga: Det är självklart att även vi från regeringens sida ska se till att det görs en opartisk utvärdering av fallet Swedmilk.

Herr talman! Som jag sade i mitt tidigare svar tittar vi på detta. Vi vill ha klarhet. Precis som Ulla Andersson säger vill vi få klarhet i vad det var som gick fel för att lära oss för framtiden. Att vi har, som det sägs, stoppat in mer pengar just nu i Swedfund beror på den verklighet som är i världen. Kapitalflöden har stannat upp. Behoven av investeringar i utvecklingsländerna är oändliga. Men det är väldigt svårt att få tag på kapital som också kan säkra verksamheter. Det är därför som regeringen nu har svarat upp mot de behov som finns där ute när det gäller ökad tillgång på kapital för att hålla i gång arbetsmarknaden och för att hålla i gång investeringar. Det är därför vi fortsatt har valt att jobba med och utöka Swedfunds förmåga att göra goda resultat i biståndet. Men jag har samma problem, herr talman, i Sida. Sida har fått en oren revisionsberättelse. Sida har också fått omfattande kritik från Riksrevisionen. Och jag har fortsatt även där att stoppa in mer pengar, för att det är den här verkligheten vi just nu lever i. Det enda sättet att komma till rätta med detta är att fortsätta se till att vi skapar bättre styrsystem, att vi jobbar med detta, att vi har transparens och att vi har möjligheter att diskutera och granska de här sakerna. Nu tror jag att det handlar väldigt mycket om att bland annat fundera på vad det är för bistånd som kan bidra till resultat. Det är därför som jag säger att jag vill värna den tanke som ligger bakom. Det handlar om att se till att vi kan jobba med riskkapital, företag och jobbskapande i utvecklingsländerna. Jag tror att det är viktigt. Jag tror att det är minst lika viktigt att vi ställer precis samma krav på alla typer av biståndsverksamheter som vi ägnar oss åt. Det är också viktigt att vi nu drar nytta av grävande journalister och intresserade riksdagsledamöter, att det finns transparens i det vi ägnar oss åt och att man har en möjlighet att återkoppla. Jag tror, herr talman, att det inte bara är jag, som ansvarigt statsråd, som nu har en dialog med styrelserepresentanter i Swedfund. Det kan också finnas ett ansvar för Swedfund, till exempel. Jag vet att riksdagen har haft en utfrågning. Det handlar om att få en möjlighet att berätta vad man gör och vilka resultat man levererar. Framför allt ska man också kunna klarlägga en del när det gäller hur man ser på den här typen av situationer som nu har uppstått och som tyvärr, är jag rädd, skulle kunna uppstå igen.