Sveriges Television som hela Sveriges television

Fru talman! Det blir lite svårt att diskutera ett förslag som förvisso är ett förslag men där vi ännu inte har lagt fram en proposition baserad på utredningen. Det får därför bli ett allmänt resonemang. Jag kan säga så mycket att jag håller med Eva Johnsson om att det kan kännas märkligt att storstadsperspektivet så ofta tar över. Sedan får vi inte glömma bort att nästan var femte svensk trots allt bor i Stockholm, så Stockholm ska väl också ha en plats. Det kan förstås verka enkelt att man, om man vill ha miljöbilder eller reaktioner från människor, går ut på stan, antingen det nu är Kungsgatan eller någon annan gata. Utan att på något sätt låsa mig för hur regeringen kommer att se på det förslag som Rose-Marie Frebran nu lägger fram om att ta bort 55-procentsregeln kan jag säga att den inte är någon garanti för att spegla hela landet. Det resonemanget för också Rose-Marie Frebran väldigt väl när hon i utredningen konstaterar att det inte bara är en geografisk fråga utan att den också handlar om mångfald och om befolkningen. Jag tror att både Eva Johnsson och jag vet hur man på olika sätt kan kringgå en sådan bestämmelse. När det står att programmet ska produceras utanför Stockholm kan man lätt flyga, bussa eller "tåga" människor från exempelvis Stockholm till olika lokalredaktioner för att uppfylla målet. Men det innebär ändå inte att man speglar hela landet eller de människor som bor i Sverige. Jag tycker att det resonemang som Rose-Marie Frebran för är intressant. Det är ett absolut krav, ett av de främsta krav vi ställer på public service, att man ska spegla hela landet vad gäller befolkning, geografi och den mångfald som Sverige har i dag. Men ett sådant mål kanske kan uppfyllas på ett bättre sätt än genom en viss procentsats. Jag vill inte låsa mig för vad vi så småningom kommer att lägga för förslag i propositionen. Men jag noterar att hon har en absolut bestämd uppfattning om att den här regeln ska bort.

Fru talman! Rose-Marie Frebran är naturligtvis en klok kvinna. Det har vi konstaterat tidigare. Hennes resonemang är också mycket klokt. Det är precis som ministern påpekar: Man kan kringgå alla bestämmelser som finns om man vill göra det. Uppdraget är större än så. Det är klart att man måste tillåta sig att ha känslan för människor i hela Sverige. Jag kan inte låta bli att berätta en liten anekdot. Jag som sedan 20 år tillbaka är smålänning tillhör dem som på nära håll fick se vad som hände när stormen Gudrun drog fram. Skogarna runt omkring den lilla by där jag bor lade sig platta och vägarna försvann. Ingenting var sig likt. Vi var utan ström veckovis. Jag kommer aldrig att glömma det reportage som då gjordes om stormen Gudrun. Jag tror att vi är många som aldrig någonsin vare sig glömmer eller förtränger det. Reportern stod strax utanför Riksdagshuset och rapporterade om de hemskheter som hade drabbat Sverige. Vi såg inte en krusning på vattnet. Strömmen spred sitt ljusa skimmer över reportern och resten av Stockholm. Vi hade lite svårt att känna att den riktiga känslan fanns som vi som satt i mörkret utan el och vatten i veckor kände från insidan. Det är bara ett exempel på hur omöjligt det är att spegla olika livssituationer om storstadsperspektivet sitter för fast under fötterna på reportrarna. Jag tror att det är svårt att gå omvägar och att klara det på något annat sätt än genom att vara mitt ibland dem som man ska spegla. Jag vill verkligen understryka det. Det är självklart så att det till viss del blir spekulationer när vi pratar om en proposition som ännu inte är skriven. Men jag skulle ändå vilja drista mig till att prata lite grann om detta. Den utveckling, eller avveckling, som pågår runt om i landet av de lokala kontoren är oroväckande. Du sade tidigare i interpellationssvaret att SVT har ett årligt redovisningsansvar gentemot riksdag och regering samt att redovisningen granskas av Granskningsnämnden, som i sin tur redovisar sin bedömning för regeringen. Det skulle möjligen kunna låta som en betryggande uppföljning. Men jag vill ändå föra fram några farhågor. Vi vet av erfarenhet att det tar betydligt längre tid att bygga upp en god verksamhet än att avveckla den. Den pågående avvecklingen av lokal förankring är redan ett faktum, samtidigt som utredningen är något otydlig beträffande omfattningen av SVT:s närvaro utanför storstäderna. Med det som utgångspunkt kan jag tycka att det vore extra relevant att till exempel Granskningsnämnden skulle få ett särskilt uppdrag att granska på vilket sätt bevakningen av programutbudet verkligen har lyckats spegla förhållanden i hela landet. Jag skulle verkligen önska att ministern kunde antyda någonting åt det hållet i alla fall.

Fru talman! Jag måste säga att jag känner stark sympati för Eva Johnssons resonemang. Jag kan väl förstå det. Man upplever det mesta på ett annat sätt när man är i det än när man är utanför. Det här fenomenet kan vi också se när det gäller utrikesrapportering. Det kanske finns en korrespondent i låt oss säga Sydafrika som ska täcka hela Afrikas kontinent eller någon i Washington som täcker hela USA. Det kan i någon mening bli lika skevt eller bisarrt. Det kan också bli korrekt. Det är ingenting som säger att det inte skulle kunna bli det. Jag förstår önskemålet om lokal bevakning, kanske också en alldeles egen station, oavsett om den finns i Växjö, Norrköping eller någon annanstans. Nu är det så att Sveriges Television själv har att prioritera. Man har en budget på drygt 4 miljarder kronor, om det inte är mer än så. Man har också en kompetent styrelse och en kompetent ledning. Jag vet att det aldrig är lätt att göra neddragningar eller omprioriteringar. Det blir alltid diskussioner. Icke desto mindre finns fortfarande kravet kvar på Sveriges Television, liksom på Sveriges Radio, att man ska spegla hela landet, även om det inte bara gäller det geografiska. Jag vill betona att det inte är så att jag är ointresserad av frågan på något sätt. Jag ser bara en del komplikationer. Nyheter färdas väldigt snabbt i dag. Jag tror att både Eva Johnsson och jag har tagit del av de debatter som följt i spåren av de tragiska händelserna i Bombay. Man kan konstatera att det finns en helt ny form av nyhetsrapportering. Det är inte ens säkert att fasta televisionsbolags reportrar på plats ger den bästa rapporteringen. Jag säger inte att det här är lösningen för att man ska ha en god rapportering om naturkatastrofer som Gudrun eller vad det nu kan vara, men nyhetsrapporteringen förändras väldigt snabbt. Det hindrar inte, om vi återgår till Sverige, att Sverige är väldigt mycket mer än dess storstäder och väldigt mycket mer än dess homogena svenskfödda befolkning. Sverige ser i dag väldigt annorlunda ut. Det ska självklart också speglas.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att kulturministern delar mitt resonemang på den här punkten. Jag kan även till viss del avläsa att vi delar den oro som möjligen en alltför stark utveckling åt det här hållet skulle kunna bidra till. Sverige är ett fantastiskt land. Det tycker vi alla. Sverige är rikt, mångkulturellt och väldigt avlångt, från norr till söder. Vi lever under ganska olika villkor och omständigheter. I den rikedomen ingår också möjligheten, och möjligen också utmaningen, att spegla så brett som möjligt. Jag hoppas och förlitar mig på att kulturministern och vi tillsammans, när det är dags för att propositionen ska läggas fram och så småningom komma till riksdagen, ska kunna utforma den på ett så tydligt sätt som möjligt, för att den fortsatta breda speglingen av hela det svenska samhället och alla dess möjligheter och invånare ska fortsätta att vara inte bara ett uppdrag utan också någonting som man verkligen gör aktivt inom public service i Sverige.

Fru talman! I den här frågan är vi tämligen överens, även om vi kommer från olika delar av Sverige. Jag har också ett mycket starkt intresse, både privat och som minister, av att se till att hela landet speglas, inte bara i nyhetsrapporteringen utan också i program överlag. Det är av intresse för oss att veta vad som sker i hela Sverige just därför att det ser så olika ut. Oavsett om det nu blir ett slopande av 55-procentsregeln eller om man väljer att behålla den kvarstår ändå ambitionen - eller målet eller kravet eller hur man nu vill se det - att man ska spegla hela Sverige. I detta ligger inte bara geografi utan också befolkning, mångfald och de olika uttryck som finns. Det är sport, kultur, näringsliv, skola och väldigt mycket annat som vi vill veta om och som sker i hela landet. Jag ber att få återkomma så småningom, om inte annat så när propositionen väl kommer till riksdagen under våren. Under nästa vecka har vi också ett möte med oppositionen här i riksdagen och i kulturutskottet för att med dem diskutera förändringarna av public service och det nya sändningstillståndet. Tack så mycket för i dag!