Sveriges handlingsutrymme i EU:s skatteharmoniseringsprocess

Fru talman! Ulla Andersson har ställt några frågor till mig på temat skatteharmonisering inom den europeiska unionen. Frågorna har ställts mot bakgrund av den diskussion om åtgärder på den direkta beskattningens område som förts på Ekofinrådets möte i januari. Ulla Andersson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att resultatet av det "tekniska samarbetet" om skatteharmonisering inom EU redovisas öppet och politiskt transparent, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige inte ska tvingas in i en skatteharmoniseringsprocess som leder till förlust av intäkter och handlingsutrymme, dels på vilket sätt jag avser att informera riksdagen om resultatet av åtgärderna. Inom EU fattas beslut i skattefrågor med enhällighet. En medlemsstat har därför möjlighet att motsätta sig harmoniseringsåtgärder om man finner att de inte är väl utformade eller leder fel. Eftersom den direkta beskattningen är ett viktigt nationellt instrument för att bedriva ekonomisk politik krävs det givetvis goda skäl för att harmoniseringsåtgärder ska kunna motiveras. Det handlar om att väga eventuella fördelar med harmonisering mot minskat nationellt handlingsutrymme. Jag vill framhålla att svenskt deltagande i olika EU-sammanhang är viktigt för att kunna påverka arbetet och inriktningen inom unionen. Beträffande information till riksdagen så vill jag peka på att regeringen inför varje möte i Ekofinrådet har samråd med riksdagen genom EU-nämnden. Återrapportering sker genom mötesrapporter. Dessutom sker regelbundet informationslämnande till skatteutskottet beträffande aktuella EU-frågor. Jag vill vidare peka på den nya ordning som införts i riksdagen från och med den 1 januari 2007 och som innebär utökad information till och samråd med skatteutskottet rörande EU-relaterade förslag på skatteområdet. Regeringen redogör också för EU-arbetet i sin årsbok. Då Ulla Andersson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Jacob Johnson i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Först får jag tacka, å Ulla Anderssons vägnar, för svaret. Hon är tyvärr förhindrad att delta i dag på grund av partiaktivitet i vårt sydligaste län, Skåne. Bakgrunden till den här interpellationen är ju, som finansministern sade, diskussionen i Ekofinrådet den 30 januari om skatteharmonisering. Det framgår av återrapporten att det tyska ordförandeskapet vill driva på mot en harmonisering av skattepolitiken trots att detta ligger under nationell kompetens och att beslut måste fattas i enhällighet. Av återrapporteringen framgick också bland annat att ett stort antal medlemsstater, bland dem Sverige, framförde tveksamhet eller hade en negativ inställning till denna koordinering av de direkta skatterna. Det framgick också att finansministern framfört att den nationella aspekten måste respekteras men att Sverige har för avsikt att bidra till det tekniska samarbetet. Ulla Andersson ställde då tre frågor till finansministern. För det första var det vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att resultatet av det tekniska samarbetet av skatteharmoniseringen redovisas öppet och transparent. För det andra var det vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att Sverige inte ska tvingas in i en skatteharmoniseringsprocess som leder till förlust av intäkter och handlingsutrymme. För det tredje var det på vilket sätt statsrådet avser att informera riksdagen om resultatet av åtgärderna. Jag kommenterar frågorna bakifrån. Vad gäller svaret på fråga tre, om sättet att informera riksdagen, får jag tillstå att vi under tiden har fått information till EU-nämnden och till berörda utskott enligt det nya arbetssättet, som ju bör vara tillfyllest om man utnyttjar rutinerna på ett tillräckligt sätt. Beträffande fråga två, om vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta för att vi inte ska tvingas in i den här skatteharmoniseringsprocessen, vill jag tolka finansministerns lite glidande svar som att han kommer att utnyttja sin vetorätt om det kommer skatteharmoniseringsförslag. Jag vill referera till en intervju i Svenska Dagbladet häromdagen i samma fråga. Där säger finansministern: Skatter kan vara hinder för den inre marknaden. Vi måste då naturligtvis också försöka få bort friktioner på den inre marknaden när skattesystemen blir ett sätt att försöka undvika en öppen och klar konkurrens. Det gäller för oss och de andra medlemsländerna att hitta en bra avvägning mellan den fria rörligheten för till exempel finansiella tjänster och samtidigt säkra våra skatteintäkter. När konflikter uppstår, säger finansministern enligt intervjun, är det viktigt att EU:s domstol i Luxemburg griper in och tolkar fördraget. Detta menar jag öppnar för en glidande inställning till frågan om det nationella självbestämmandet. Statsrådet har inte svarat på frågan om vad statsrådet avser att vidta för åtgärder när det gäller det tekniska samarbetet. Jag vill att statsrådet i sitt inlägg förtydligar vad som avses med tekniskt samarbete. Finns det inte en risk att det tekniska samarbetet leder till det sluttande planet som successivt innebär ett uppgivande av det nationella självbestämmandet?

Fru talman! Vi lever i en global värld, därför måste man välkomna den här typen av debatt. Vi har alltför sällan debatter kring EU-frågor i sak. Debatten förs i slutna rum. Som finansministern sade har väl inte den nya arbetsordningen funnit sina former ännu, men jag tror att det är positivt att vi får en fördjupad debatt om sakfrågor. Jag vill kommentera frågan om bolagsskattebasen som har varit aktuell de senaste dagarna. Det är en politiskt och tekniskt svår fråga och det är knappast någon kioskvältare ur befolkningssynpunkt. Vi kan konstatera att EU-nämnden är överens om hur Sverige ska hantera frågan. Finansministern har på ett förtjänstfullt sätt fört Sveriges talan i EU. Om vi ska uttrycka det diplomatiskt kan vi säga att Sverige är försiktigt negativt till en gemensam bolagsskattebas. Man ska nog ha det anslaget. Det fordras kanske en viss ödmjukhet. Frågan är inte svart eller vit. Parlamentet är positivt och Svenskt Näringsliv är positivt till detta. Det är alltså ingen lätt fråga. När man gör tolkningar mellan försiktigt positiv och försiktigt negativ kan man konstatera att för svensk del är huvudordet försiktighet. Jag noterade i ett tidigare interpellationssvar att finansministern använde ordet försiktighet som ett tecken på finansministerns sätt att arbeta. Jag tror att det är ett bra anslag. Jag har två frågor. Mer än hälften av medlemsstaterna är negativa. I Storbritannien, som ju är en av de stora negativa medlemsstaterna, har man en debatt kring att man inte ska vara med i det arbete som genomlyser den gemensamma bolagsskattebasen. Vi har ju en övergripande grupp och ett antal undergrupper. I och med att man är negativ ska man kanske inte vara med i detta, säger man. Jag ser det som enormt negativt om vi, i och med att vi uttalar den negativa synen, väljer att inte delta i arbetet. Jag tror att det är viktigt att vi är med. Vi har ändå ett problem i dag vad gäller dubbelbeskattning av företag. Vi har inom EU 27 olika skattesystem som inte är kompatibla med varandra. Vi har bristande smidighet i handelsutbytet. Vi har skattefiffel i storleksordningen 350 miljarder euro om året, enligt kommissionen. En förändring skulle öka konkurrensen. Den diskussion som förs i de här grupperna kan ju göra att man finner andra vägar att få fram smidigare lösningar för att det här ska fungera på ett bättre sätt, helt i enlighet med den anda som finns i Lissabonstrategin. Hur kommer vi att fortsätta arbetet? Den andra frågan gäller att mer än hälften av medlemsstaterna är negativa. Om det inte blir något av detta, vad blir det då? Vi vet att Tyskland och Frankrike står på barrikaderna för att genomföra detta. Om de allierar sig med tio andra och genomför ett förstärkt samarbete, vad händer då? De staterna är ju något av tillväxtmotorn i EU. Frågan är egentligen: Hur många särlösningar tål EU? Vad innebär det om den här kärnan på något sätt allierar sig för bolagsskattebasen? Jag betonar igen att alla partier här i riksdagen är överens om att vara försiktigt negativa gentemot den.

Fru talman! Vi lever i en global värld, därför måste man välkomna den här typen av debatt. Vi har alltför sällan debatter kring EU-frågor i sak. Debatten förs i slutna rum. Som finansministern sade har väl inte den nya arbetsordningen funnit sina former ännu, men jag tror att det är positivt att vi får en fördjupad debatt om sakfrågor. Jag vill kommentera frågan om bolagsskattebasen som har varit aktuell de senaste dagarna. Det är en politiskt och tekniskt svår fråga och det är knappast någon kioskvältare ur befolkningssynpunkt. Vi kan konstatera att EU-nämnden är överens om hur Sverige ska hantera frågan. Finansministern har på ett förtjänstfullt sätt fört Sveriges talan i EU. Om vi ska uttrycka det diplomatiskt kan vi säga att Sverige är försiktigt negativt till en gemensam bolagsskattebas. Man ska nog ha det anslaget. Det fordras kanske en viss ödmjukhet. Frågan är inte svart eller vit. Parlamentet är positivt och Svenskt Näringsliv är positivt till detta. Det är alltså ingen lätt fråga. När man gör tolkningar mellan försiktigt positiv och försiktigt negativ kan man konstatera att för svensk del är huvudordet försiktighet. Jag noterade i ett tidigare interpellationssvar att finansministern använde ordet försiktighet som ett tecken på finansministerns sätt att arbeta. Jag tror att det är ett bra anslag. Jag har två frågor. Mer än hälften av medlemsstaterna är negativa. I Storbritannien, som ju är en av de stora negativa medlemsstaterna, har man en debatt kring att man inte ska vara med i det arbete som genomlyser den gemensamma bolagsskattebasen. Vi har ju en övergripande grupp och ett antal undergrupper. I och med att man är negativ ska man kanske inte vara med i detta, säger man. Jag ser det som enormt negativt om vi, i och med att vi uttalar den negativa synen, väljer att inte delta i arbetet. Jag tror att det är viktigt att vi är med. Vi har ändå ett problem i dag vad gäller dubbelbeskattning av företag. Vi har inom EU 27 olika skattesystem som inte är kompatibla med varandra. Vi har bristande smidighet i handelsutbytet. Vi har skattefiffel i storleksordningen 350 miljarder euro om året, enligt kommissionen. En förändring skulle öka konkurrensen. Den diskussion som förs i de här grupperna kan ju göra att man finner andra vägar att få fram smidigare lösningar för att det här ska fungera på ett bättre sätt, helt i enlighet med den anda som finns i Lissabonstrategin. Hur kommer vi att fortsätta arbetet? Den andra frågan gäller att mer än hälften av medlemsstaterna är negativa. Om det inte blir något av detta, vad blir det då? Vi vet att Tyskland och Frankrike står på barrikaderna för att genomföra detta. Om de allierar sig med tio andra och genomför ett förstärkt samarbete, vad händer då? De staterna är ju något av tillväxtmotorn i EU. Frågan är egentligen: Hur många särlösningar tål EU? Vad innebär det om den här kärnan på något sätt allierar sig för bolagsskattebasen? Jag betonar igen att alla partier här i riksdagen är överens om att vara försiktigt negativa gentemot den.

Fru talman! Jag välkomnar naturligtvis att Ulla Andersson har ställt den här frågan, att Jacob Johnson tar upp diskussionen och att Jörgen Johansson deltar. Det är en komplicerad och viktig fråga. Det finns fördelar med en gemensam företagsskattebas i Europa. Ett standardresonemang från en skatteekonom skulle vara att en gemensam skattebas som minskar transaktionskostnaderna, minskar möjligheterna till skattefusk och minskar möjligheterna att komma undan skatter skulle vara bra. Medlemsländerna i en union skulle sedan kunna välja var sin skattesats. Det är ju inte riktigt där vi är. Vi har inte riktigt det läget och den beslutssituationen. Det här är mycket komplicerat. Sex eller sju arbetsgrupper håller på med detta. Vi gör bedömningen att om vi skulle göra det här arbetet med svenska kvalitetskrav på utredningar skulle det förmodligen vara en process på över tio år att ta sig igenom alla de svåra frågorna. Jag har fått mycket noggranna redovisningar av de diskussioner som förts i arbetsgrupperna. Det understryker bilden av att om man inte ska hasta fram något som är mycket svårt att bedöma. Det är en mycket lång process innan vi ens kan förhålla oss till var vi står. Den första slutsatsen, att det här är bra, skulle bygga på en mycket enkel ekonomisk modell där man investerar så länge vi har en ökad marginalproduktivitet som överstiger kostnaderna för investeringarna. Men vi lever inte i en sådan värld. Det finns andra aspekter att väga in. Sverige är ett litet land i Europas periferi. Om man har krafter som drar in och koncentrerar den ekonomiska verksamheten till centrum, vilket är en tendens i de flesta ekonomier, måste ett litet land i periferin sannolikt ha bättre skattevillkor om man vill göra andra val när det gäller att upprätthålla hög kvalitet i välfärd och omsorg. Vi måste erbjuda företagen goda möjligheter att investera och producera i Sverige. Vi har också något annat i Sverige som har gällt under hela efterkrigstiden. Det är schabloniserade och generösa avskrivningsregler. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men det underlättar för kapitalintensiv industri. Detta har vi haft i Sverige i mer än 50 år. Vi har en kapitalintensiv industri. Vi har gruvindustri, vi har tung basindustri och vi har pappersbruk där man måste göra investeringar som ska hanteras över 50 års tid. Om vi skulle gå in i en felaktig ordning vad gäller avskrivningar och hamna i en tysk-fransk byråkratisk lösning skulle det dels öka regelbördan dramatiskt för svenska företag, dels innebära en risk för att möjligheten att ha tung produktion i Sverige allvarligt försämras. Som invändning mot det kan man säga - jag har noterat att Svenskt Näringsliv har haft en sådan uppfattning - att om vi får ha alla system samtidigt så väljer vi det bästa systemet. Det är ett tänkbart sätt att förstå politik. Det är inte så jag förstår det här. Jag bedömer att det är helt orealistiskt att man skulle landa i slutsatsen att Sverige får ta med sig sina generösa och bra avskrivningsregler ut i Europa. Det kommer att bli en politisk kompromiss, och jag gör bedömningen att den inte kommer att landa i den slutsatsen. De länder som är skeptiska är Storbritannien, Irland, Danmark, de baltiska länderna, Tjeckien och i någon utsträckning Nederländerna. Jag säger "i någon utsträckning" eftersom vi har en ny regering på väg in i Holland. Vi får se hur den definierar detta. Det är länder som präglas av öppenhet. Det är små länder. Det är obyråkratiska länder. Det är tillväxtvänliga länder. Det är också de länder som har haft den högsta tillväxten under senare år. Tillväxtmotorn i Europa har inte direkt legat i Tyskland och Frankrike. Det är snarare de länderna som har haft den sämsta och kanske minst dynamiska utvecklingen. Vi får inte bygga vårt beslutsfattande på orealistiska förhoppningar. Vi ska delta i ett tekniskt samarbete - det ska jag gärna återkomma till och utveckla - men vi ska inte ha orealistiska förhoppningar om vart det här är på väg. Vi ska värna svenska intressen och svenska jobb.

Fru talman! Det vore bra om finansministern utvecklade vad det tekniska samarbetet innebär. Efter det här svaret tolkar jag det som att det innebär att vi ska delta i harmoniseringsprocessen och i alla utredningarna tio år framåt. Det är trots allt positivt att finansministern säger att han avvisar en enkel modell, som harmoniseringsprocessen bygger på. Över huvud taget är det nog klokt att inte tillämpa för många enkla ekonomiska modeller utan använda en hel del sunt förnuft. Sverige har hittills med sitt eget ansvar för skattepolitiken just kunnat göra avvägningar med generösa avskrivningsregler för tung industri. Historien hittills har visat att Sverige har varit framgångsrikt när det haft ansvaret för skattepolitiken. Jag går tillbaka lite grann till intervjun i Svenska Dagbladet. Den hade rubriken "Makten över skatten är nödvändig". Jag tolkar det som att finansministerns inställning är att ett nationellt självbestämmande över skatten är nödvändigt, bland annat för att kunna besluta om välfärdssystemets utveckling i respektive land. Det är en principfråga där jag och finansministern är överens. Däremot är jag orolig när finansministern talar om utredningar, harmonisering, harmoniseringsprocesser och när han hänvisar till att EU-domstolen kanske ska avgöra gränsdragningsfrågor. Den svenska hållningen är, som också Jörgen Johansson sagt här tidigare, försiktigt negativ. Jag tycker att den ska vara närmare tydligt negativ. Nu finns det krafter inom Svenskt Näringsliv och inom de borgerliga partierna som har en mer positiv inställning till harmonisering. Jag vill uppmana finansministern att inte lyssna på dessa falska sirener från högerkanten utan hålla en stadig kurs för det nationella självbestämmandet över skattepolitiken. Han kan framöver lita på Vänsterpartiets stöd för den grundläggande principen. Vi kommer också att nagelfara finansministerns agerande i Ekofin i den här frågan. Vi förväntar oss tydliga redovisningar till riksdagens berörda organ också när det gäller innebörden och eventuell utveckling av så kallat tekniskt samarbete för skattefrågorna inom Europeiska unionen.

Fru talman! Jag börjar med att vända mig till Jacob Johnson. Nu räknar inte jag mig som representant för högerpartierna. Jag representerar ett parti i centrum. Jag vill ändå i sammanhanget betona att partierna är överens i EU-nämnden om det agerande som finansministern har haft i frågan. Det ska inte råda något tvivel i den delen. Det är ändå positivt att vi får den debatt och den argumentation som finansministern för fram här i debatten. Den diskussionen förs annars i de dolda rummen. Jag är helt övertygad om att den debatten måste vi föra ut så att alla förstår frågan. Det handlar om välfärden i framtiden, Jacob Johnson. Vi lever som sagt i ett globalt samhälle. Välfärden i framtiden är i mångt och mycket baserad på de kriterier som lyfts fram i Lissabonprocessen. Våra konkurrenter i framtiden är Kina, Indien, Sydamerika och USA. Vi måste stärka också EU så att EU blir en konkurrent i det här sammanhanget. Därför är det också viktigt att delta i arbetet med processen oavsett vilken inställning vi har till den. Vi måste åtminstone informera oss och försöka delta i processen för att på det viset också kunna få fram de perfekta lösningarna. De kanske inte alls är i enlighet med vad majoriteten anser. Men vi måste ändå delta för att ha den informationen. Det vore förödande att självmant stänga oss helt ute från det.

Fru talman! Låt mig börja med att understryka att jag uppskattar att vi i Sveriges riksdag är överens i synen på hur vi ska hantera den här frågan. Det var mycket tydligt i EU-nämnden att alla riksdagspartierna är överens om de här frågorna. Låt mig återkomma till det tekniska samarbetet. Det är som jag påpekade ett mycket omfattande tekniskt samarbete som kommer att vara nödvändigt för att man ens ska kunna se konturen av ett förslag och därmed kunna förhålla sig till det. Det är ett omfattande utredningsarbete som i huvudsak inte har gjorts. EU-kommissionen har ambitionen att komma tillbaka med ett förslag hösten 2008. Jag har mycket svårt att se hur det skulle kunna vara förenligt med att man också genomför ett grundligt utredningsarbete av det slag som vi brukar se som det svenska utredningsväsendets standard. I det tekniska samarbetet ska Sverige delta. Det är ett utmärkt tillfälle för oss att presentera våra argument och argumentera för att våra företagsskatteregler är bra och för att Europa borde ha en högre grad av väl fungerande företagsbeskattning. Det betyder inte nödvändigtvis att det för oss närmare ett beslut om att införa en gemensam företagsskattebas. Jag kan notera att det under hösten var en handfull länder som uttalade sig skeptiskt till detta. Nu är det en majoritet av länderna som uttalar sig skeptiskt till den tyska ambitionen att vi skulle ha ett välkomnande av det tekniska samarbetet innan vi ens har sett resultatet av det. En bidragande orsak till det är att vi tillsammans med danskar och engelsmän har utvecklat en argumentation. Det är inte en argumentation där man säger att man vill stå utanför eller inte vill delta. Det är en teknisk argumentation kring: Är det här bra? Är det lämpligt? Leder det till stora fördelar? Politik är avvägningar. Makten över skatten bör vara nationell. Det är en mycket stark och viktig svensk princip att beskattningsmakten utgår från Sveriges riksdag. Men det finns också skattesamarbete. Det gäller inte minst indirekta skatter i Europa som är viktiga och där Sverige har varit pådrivande. Vår syn är att för att man över huvud taget ska ge sin in i och överväga ytterligare fördjupning måste man ha väldigt starka argument i termer av sysselsättning, arbetslöshet och tillväxt. Några sådana argument har vi inte. De argumenten kommer vi inte heller att se på lång tid innan det tekniska arbetet har förts i mål. Olika skatter är olika farliga. Vi ska inte ha en förenklad debatt om att det bara är skattetrycket som avgör hur väl en ekonomi fungerar. Det finns mer eller mindre lämpliga sätt att ta ut skatter på. Jag har intryck av att just företagsbeskattningen i Sverige har en mycket bra utformning. Det betyder därmed inte att vi kan enas eller vara överens om vad skattesatsen ska vara. Jag är övertygad om att beskattningen på produktion i Sverige, för det är vad bolagsbeskattning är, är för hög. Vi ser ett antal länder sänka sina skatter. Inte minst i Tyskland sker detta. Det finns också en sådan diskussion i Danmark. Vi kan i framtiden komma att behöva överväga förändringar i bolagsskatten. Vi måste ha ett klimat som gör att man vill investera i Sverige. Bolagsbeskattningen läggs i allt väsentligt på löntagarna. Kapitalägarna kan alltid få ut sin internationellt bestämda avkastning. Bolagsskatten är en skatt som drabbar löntagare. Därför är det väsentligt att vi har en konkurrenskraftig företagsbeskattning. Det är en separat fråga. Jag har stor respekt för att Svenskt Näringsliv argumenterar för en lägre bolagsbeskattning. Jag har mycket svårt att se varför högersirener skulle argumentera för ett krångligt och byråkratiskt system. Jag räknar naturligtvis inte Jörgen Johansson till den gruppen. Vi kommer att lyssna på dem som gör en argumentation för hur vi ska ha ett skattesystem som leder till bra välfärd i Sverige. Sedan är det bra att vi är eniga i Sverige om att svenskt nationellt självbestämmande ska stå mycket starkt även i det europeiska samarbetet.

Fru talman! Först vänder jag mig till Jörgen Johansson. Jag uppfattade trots allt ditt inlägg som att du representerar krafter som står till höger om Moderaterna och finansministern i dagens debatt. Då kanske benämningen högerparti kan vara ganska beskrivande trots allt. När det gäller enigheten i EU-nämnden är det helt riktigt att i den grundläggande frågan om försvar av det nationella självbestämmandet har jag uppfattat att EU-nämnden är helt enig. Sedan gäller det detaljerna om vad det tekniska samarbetet innebär. Där har vi en oro från Vänsterpartiets sida att det leder oss in i en harmoniseringsprocess som vi inte vill vara med om. Frågan var vad som avses med det tekniska samarbetet. Finansministern svarar ungefär med: Det är ett utredningsarbete som pågår ett tiotal år. Men i uttrycket tekniskt samarbete ligger också att man börjar tekniskt förändra det praktiska samarbetet. Man påbörjar ett tekniskt samarbete och en harmoniseringsprocess. Vi menar att vi måste avvakta med det och ta ställning till det först i utredningar och sedan i ett eventuellt ställningstagande. Jag tackar för debatten. Vi kommer att fortsätta att granska finansministerns agerande skarpt och försöka hålla honom kvar i att försvara det svenska självbestämmandet över skattepolitiken.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten, Jörgen Johansson och naturligtvis också Jacob Johnson, som har företrätt Ulla Andersson här, för att vi har fått denna diskussion. Jag skulle vilja påstå att det inte är så svårt att ställa sig till höger om mig i någon fråga. Så det tycker jag inte att Jörgen Johansson ska se som en alltför betungande anklagelse. Jag ska försöka klargöra detta med tekniskt samarbete. Jag uppfattar att det primärt är ett utredningsarbete. Det är ett antal arbetsgrupper där vi med representanter från de olika länderna går igenom olika tekniska delar av detta. Jag tycker inte att det är ett första steg mot att man nödvändigtvis inleder ett tekniskt samarbete i meningen att man börjar förändra regler. Men det kan vara så att det i dessa diskussioner framkommer intressanta och kloka synpunkter som gör att vi kan göra förenklingar av företagsbeskattningen. Vi ska ju inte blunda för problemen. Det är naturligtvis väldigt problematiskt om företag gör investeringar, omdisponerar vinstmedel eller gör andra företagsekonomiska beslut på grund av skattesystemet. Företagen ska naturligtvis bygga sina investeringsbeslut på vad som är klokast och bäst för produktionen. Det måste vara vår utgångspunkt. Det kan säkert komma mycket klokt ut ur detta. Men det är ett utredningsarbete. Den stora frågan, och det var den som vi hade uppe på Ekofin, är huruvida man redan inledningsvis ska säga att detta är någonting som vi välkomnar och någonting som vi ser att man bör genomföra. Det är för tidigt att säga det. Jag tycker att det nationella självbestämmandet bör väga mycket tungt i en sådan diskussion. Därför välkomnar jag denna diskussion och den stora samsyn som vi har haft i EU-nämnden.