Sveriges arkivpolitik

Fru talman! Aron Emilsson har frågat mig om jag i ljuset av Arkivutredningens betänkande är beredd att ta strid i budgetprocessen för att förstärka anslagen till dels Riksarkivets behov, dels den samlade arkivsektorns behov. Han har vidare frågat hur jag ser på den bristande tillgängligheten till vårt kollektiva minne och vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkra tillgängligheten till arkiven. Aron Emilsson har också frågat mig om jag kommer att se till att enskilda arkivbildare får ett erkännande som kulturarvsinstitutioner och ge dessa institutioner det stöd de behöver, och slutligen hur jag kommer att säkerställa att godtycklig gallring undviks i arkiv med sämre tillgång till expertkunskap.

Regeringen har tagit emot Arkivutredningens betänkande, och planen är att bereda det på sedvanligt sätt med en remittering som grund för eventuella ställningstaganden till utredningens förslag och bedömningar. Jag avser inte att föregripa den processen.

Jag är fullt informerad om Riksarkivets ekonomiska situation och har en nära dialog med myndigheten om dess arbete med att hantera denna utmanande situation.

Jag vill dock kommentera några saker. Jag delar inte Aron Emilssons syn att det råder en bristande tillgänglighet till det kollektiva minnet. I princip alla arkivhandlingar som förvaltas av Riksarkivet är tillgängliga för den som önskar, såväl på plats vid någon forskarsal som via den digitala forskarsalen eller på särskild förfrågan. Tillgängligheten har de senaste åren ökat sedan regeringen möjliggjorde att abonnemangsavgiften till Riksarkivets digitala forskarsal togs bort 2018. Tillgängligheten vid övriga arkivinstitutioner svarar respektive huvudman för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enskilda arkiv betraktas redan som kulturarvsinstitutioner och kan som sådana få statligt bidrag via Riksarkivet eller via kultursamverkansmodellen. Riksarkivet får utöver sitt uppdrag att stödja statliga och kommunala arkiv även ge råd till enskilda i arkivfrågor. Riksarkivets vägledningar, bland annat om informationsvärdering och gallring, finns publicerade på webbplatsen och är fria att användas av vem som helst. Riksarkivet erbjuder även kurser för enskilda arkivbildare.

Arkiven tillhandahåller rika historiska källor som är öppna för alla. Dessa informationsresurser används i myndighetsutövning, av forskningen och av en intresserad allmänhet. Arkiven är navet i det gemensamma kulturarvet. Min ambition är att med Arkivutredningens betänkande Härifrån till evigheten som utgångspunkt ge dem en stark grund att stå på, en lång tid framöver.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Det är alltför sällan vi debatterar vårt kollektiva minne i denna kammare.

Arkiven rymmer och utgör, som vi alla vet, en stor del av vårt samlade kulturarv och berättelsen om Sverige. Riksarkivet var en del av grundstenarna i statsbygget när Axel Oxenstierna för 400 år sedan grundade arkivet. Genom arkiven kan både forskare och allmänt historieintresserade medborgare ta reda på mer om sin egen historia, sitt eget arv och sin egen miljö.

Tillgängligheten till våra arkiv är en tillgänglighet till en del av vår samlade kunskap om vad som försiggått i vårt land. Arkiven fyller en viktig funktion för allt från våra diplomatiska kontakter till vår förståelse av hur livet var för en vanlig medborgare under andra tidsepoker än vår egen samtida.

För inte så många år sedan var jag själv tillsammans med Hushållningssällskapet, Riksantikvarieämbetet och dåvarande Västarvet involverad i att gemensamt lotsa lantbrukare, näringsidkare och kommuner som ville dra nytta av företagsarkiv, enskilda arkiv, historiska kartor och den lokala platsens historia för att stärka besöksnäringen eller öka kännedomen i lokalsamhället om vad som finns på platsen.

Enligt historieforskare som har hört av sig till kulturutskottet har tillgängligheten framför allt till stora mängder handlingar som är intressanta för historieforskningen minskat avsevärt. Arkivutredningen slår också fast, som jag understryker i interpellationen, att bristen på resurser i grunden är ett större problem än både organisation och lagstiftning på området.

Avser ministern att ta avstamp i detta faktum och inleda en verkligt fruktbar dialog med Riksarkivet om myndighetens ekonomiska situation? Och oavsett det, gör det tillstånd som ändå med all tydlighet råder att resurser kommer att tillskjutas framgent?

Fru talman! Riksarkivets verksamhet har på grund av sin natur stigande kostnader allteftersom arkiven växer. Samtidigt har arkiven genom åren ålagts nya uppgifter. Bland annat fick inte myndigheten ytterligare medel för att hantera det ökade ansvaret för tillsyn av andra organ än myndigheter som har allmänna handlingar. Den senaste tiden har vi också sett hur Riksarkivet som central arkivmyndighet kraftigt minskar sin personalstyrka.

Sverigedemokraterna var först ut, när man ålade myndigheten nya arbetsuppgifter, att påtala orimligheten i att man inte samtidigt räknade upp medel och tillsköt nödvändiga resurser. Den uppkomna situationen, det vill säga att myndigheten har ohållbara ekonomiska förutsättningar att klara sitt uppdrag, är märklig om regeringen menar att man handlat ansvarsfullt. Situationen är därför pinsam för regeringen, skulle jag vilja påstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av vilka skäl tillät ministern den rådande situationen att uppkomma? Och varför sker viss hantering först nu när krisen är ett faktum?

Arkivutredningen pekar vidare på ett antal konkreta förslag som skulle kunna stärka inte minst de mindre, enskilda arkivinstitutioner och arkivbildare som vi så sällan talar om, genom arkivcentrumlösningar och genom att förstärka deras status i arkivlag och liknande. I flera av de här frågorna saknar jag fortfarande regeringens svar.

Fru talman! Jag vill först tacka för att Aron Emilsson här i riksdagen lyfter upp frågan om våra arkiv. När jag tog emot Arkivutredningens betänkande var det en väldigt tjock lunta jag fick, och det visar på hur viktigt och relevant det är att vi har en fungerande arkivverksamhet i Sverige, att det finns många olika saker att belysa och att detta är en väldigt central verksamhet. Jag tycker att Aron Emilsson inledningsvis väldigt väl beskriver vikten av vårt gemensamma kulturarv, alltså arkivens funktion som vårt gemensamma kulturarv för forskningen, journalistiken, medborgarna, identiteten och besöksnäringen. Det tackar jag för.

Jag är medveten om att Riksarkivet har en ekonomiskt utmanande situation, och jag för självklart en löpande och nära dialog med Riksarkivet om detta. Det är två delar det handlar om som jag vill lyfta fram.

Den ena delen är att vi vet att Riksarkivet har strukturella ekonomiska utmaningar. Det var också ett av skälen till att regeringen med en miljöpartist som kulturminister tillsatte Arkivutredningen 2017 vars betänkande jag har tagit emot och som vi nu bereder. Vi hade den insikten och behövde få fram alla de förslag som nu ligger på bordet. Det är precis som Aron Emilsson säger att man lägger fram många olika typer av förslag både på ekonomiska förstärkningar och på olika typer av projekt och uppdrag och skärpningar av lagstiftning som ska ge arkiven bättre förutsättningar.

Vi kommer i närtid att skicka ut Arkivutredningens betänkande på remiss. Det är ett väldigt gediget arbete som har gjorts i utredningen, men jag ser fram emot att också få ta emot remissinstansernas synpunkter, inte minst på de enskilda förslagen. Jag ser fram emot det arbetet.

Den andra delen är att Riksarkivet har en särskilt utmanande ekonomisk situation i år. Riksdagsledamoten Aron Emilsson känner väl till att det kommer sig av en planerad flytt av Krigsarkivet som enligt min bedömning hade fungerat väl ekonomiskt om det inte hade sammanfallit med den så kallade Deponadomen från kammarrätten 2018 som ledde till minskningen av beställningar till verksamheten i Fränsta. Det skapade en osäkerhet för förutsättningarna för myndigheten att kunna utnyttja den verksamheten. Det ledde till att man på Riksarkivet blev tvungen att hantera det.

Vad jag förstår ska detta inte vara ett problem längre, men det har lett till en tuff ekonomisk situation. Jag har stort förtroende för hur Riksarkivet hanterar detta nu i år.

Här vill jag säga att regeringen har agerat. År 2018 gav vi Riksarkivet ett större ekonomiskt utrymme genom att de fick en utökad anslagskredit. Men regeringen är medveten om att det är en utmanande ekonomisk situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte föregripa några budgetprocesser här, men jag vill återigen lyfta fram att arkiven har en helt central funktion för vårt samhälle. Därför ska vi nu självklart med största allvar och seriositet beakta alla de förslag som Arkivutredningen har lagt fram.

Fru talman! Jag noterar att kulturministern har ett engagemang för de här frågorna, och därför noterar jag också med viss förvåning att hon inte väljer att ytterligare kommentera just hur man ser på behovet ute i landet. Den ena delen är som sagt Riksarkivet som central arkivmyndighet och nationellt ansvarig expertmyndighet, men den andra delen, som också Arkivutredningen pekar på, är det stora behov som finns av att stärka statusen för enskilda arkivbildare ute i Sverige. De är i behov av både rådgivning och resurser för att minska godtycklig gallring och liknande.

Det är lätt att tolka den uppkomna situationen som antingen ett ointresse eller en bortprioritering av myndighetens verksamhet från regeringens sida. Då är frågan om det handlar om långsiktigt medvetna prioriteringar av kulturarvets former, som vi ser nonchaleras och underfinansieras i hög grad i debatt efter debatt, eller om man bara har varit sen på bollen. Regeringen har inte säkrat Riksarkivets ekonomiska situation i ett tidigare skede, vilket man hade kunnat göra.

Riksarkivets öppettider har, bara som ett exempel, sedan årsskiftet gått ned från 39 timmar i veckan till 30 timmar i veckan. Det är en tydlig signal om att det finns en försämring i tillgängligheten som också påverkar historieforskningen och den breda bilden av tillgängligheten totalt.

Som kulturministern hänvisar till i interpellationssvaret har avgiften mycket riktigt tagits bort för tillgång till den digitala forskarsalen. Givetvis innebär det en viss förbättring i tillgänglighet. Samtidigt ska man nämna att det enbart är 5 procent av det analoga materialet som finns i den digitala forskarsalen. Den faktiska fysiska tillgängligheten är således fortfarande avgörande för den totala tillgängligheten, som går i rakt motsatt riktning.

Vidare behöver den digitala forskarsalen utvidgas. Det vet man. Det rör sig, återigen, om en resursfråga. Ämnar man tillföra medel för att skynda på digitaliseringen, som är så mycket större i sig, så att den totala digitala tillgängligheten ökar när den fysiska tillgängligheten begränsas så att det ena möter upp det andra?

Så till den fråga som Arkivutredningen påvisar är det stora behovet i nuläget, alltså resurser - kronor och ören. Jag förstår att man inte helt kan föregripa budgetprocessen, men jag undrar ändå om kulturministern från sitt perspektiv i budgetförhandlingar ämnar lägga in vikten av att tillföra ekonomiska medel så att den här fysiska tillgängligheten kan upprätthållas fram till att merparten av det analoga materialet är digitaliserat. Vi vet att det är ett omfattande arbete som kan och kommer att ta år, men det kan ta olika lång tid beroende på hur starka politiska och ekonomiska incitament man lägger kraft på från politiken.

Fru talman! Jag börjar med tillgängligheten. Det är klart att det är beklagligt att det blev en tillfällig begränsning av öppettiderna i forskarsalarna. Man införde den begränsningen med anledning av den ekonomiska situation som har uppstått i år på grund av de omständigheter som jag nämnde i mitt förra anförande. Jag har tagit emot skrivelser från olika aktörer, forskare, och jag tar självklart den här situationen på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att Riksarkivet målmedvetet arbetar med att öka tillgängligheten. I den här situationen där man har en begränsad öppettid i salarna vill jag säga att vi har kompetent och duktig personal på Riksarkivet som gör sitt yttersta för att det inte ska innebära sämre service i den här ekonomiskt ansträngda situationen.

Sedan kan jag också återkomma till utredningen. Som jag sa i mitt första svar vill jag inte föregripa den, men jag kan konstatera, precis som Aron Emilsson säger, att utredningen lämnar flera förslag om att främja tillgängligheten till arkivmaterial, till exempel att det ska framgå i lagen att arkivmyndigheterna och de enskilda arkiv som får statsbidrag ska tillgängliggöra arkiven och främja användningen av dem. Den typen av signaler blir väldigt viktiga för helhetsarbetet.

Man lyfter också fram i utredningen att Riksarkivet ska få i uppdrag att ansvara för ett nationellt arkivinformationssystem. Den satsningen har man budgetsatt. Utredningen lyfter fram värdet av massdigitalisering och föreslår också uppdrag till detta.

När vi tar Arkivutredningen vidare och allt det här summeras är tillgängligheten såklart en av de bärande delarna. Syftet med att vi har våra arkiv är ju inte att de ska ligga otillgängliga någonstans och inte användas utan att de ska finnas tillgängliga av alla de skäl som har lyfts fram här i debatten.

Jag vill också säga någonting om de enskilda arkiven så att det inte framstår som att jag inte ser den frågan. Tvärtom var också ett av de uppdrag som skickades till Arkivutredningen redan i kommittédirektivet att titta på de enskilda arkivens förutsättningar. Det byggde såklart på dåvarande regerings övertygelse, vilken jag delar till 100 procent, och engagemang när det gäller att de enskilda arkiven är helt centrala. Det är allt från föreningsarkiv till företagens arkiv - olika enskilda arkivinstitutioner som är viktiga just för att vi ska få en allsidig historiebeskrivning.

Riksdagsledamoten nämnde att det handlar om arkiv från hela landet, och det är klart att det perspektivet är viktigt. De här enskilda arkiven behöver rimliga förutsättningar för sin verksamhet.

Jag nämnde att Riksarkivet redan i dag ger vägledning, men här föreslår utredningen ett antal främjandeinsatser och föreslår att de enskilda arkivens betydelse för kulturarvet förtydligas: att arkiven, även de enskilda arkiven, är en del av kulturarvet. Det föreslås lagskrivningar kring det. Jag vet att det var ett starkt önskemål från de enskilda arkiven.

Jag vill poängtera igen att jag ser de enskilda arkiven som en självklar del av vårt kulturarv. De får redan i dag stöd via till exempel kultursamverkansmodellen. Men det finns såklart stora poänger med att tydliggöra detta i arkivlagen. Men det ska som sagt beredas nu.

Man föreslår också ett antal särskilda stöd och satsningar för att stimulera tillkomsten av nya arkivcentrum. Det gäller även lösningar för hur Riksarkivets uppdrag att ge råd, stöd och vägledning ska förtydligas. Dess roll som expertmyndighet betonas därmed i ännu högre grad.

Jag ska säga att Arkivutredningens betänkande redan har skickats ut på remiss, så att det inte råder någon förvirring kring det. Sista datum för att svara är den 1 juni 2020. Jag ser fram emot att arbeta vidare med den beredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är glädjande att höra att kulturministern vill ge arkivmyndigheten en stark grund att stå på och att hon ser de enskilda arkivbildarna ute i landet. Jag tror att man behöver signalera från nationell nivå, inte minst signalpolitiskt, att de är sedda, att de blir lyssnade på och att de gör en viktig kulturgärning.

Jag låter det vara osagt om det här beror på ett bryskt uppvaknade när det gäller de förhållanden som allt tydligare gestaltas i vår centrala arkivmyndighet i synnerhet eller på en mognande insikt i frågornas betydelse eller om det är en realpolitisk manöver då man har insett den historiska forskningens och allmänhetens värdesättande av vårt kollektiva minne. Vi vet att tillgängligheten styr forskning, eftersom det är enklare att forska på det material som är lätt tillgängligt. Viktig information riskerar att bli oupptäckt om inte tillgängligheten värnas och ökar. Samtidigt kan regeringen styra forskningen och tillgängligheten till material. Det är naturligtvis något som är främmande i ett land som Sverige.

Fru talman! Jag vill konkludera med följande: Även om respektive huvudman ansvarar för tillgängligheten till arkivinstitutionerna finns det inte minst bildnings- och demokratiskäl, som kulturministern själv brukar tala sig varm för, att främja tillgängligheten till samtliga arkivinstitutioner i landet. Min avslutande fråga blir: Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkra och främja samtliga arkivinstitutioners verksamhet i landet och tillgängligheten till dessa?

Tärningen är kastad, och det är regeringens drag.

Fru talman! Arkiven är en av de viktigaste hörnstenarna i vår demokrati. De skapar förutsättningar för alla, även forskningen, att ta del av vårt gemensamma, kollektiva minne, både i efterhand och här och nu. Oavsett om det gäller ett intresse för de egna anfäderna eller en vetenskaplig analys av en historisk utveckling angår arkiven oss alla. Det engagemanget samt en insikt om att arkiven är av central betydelse var också anledningar till att regeringen 2017 tillsatte Arkivutredningen.

Vi ska också komma ihåg att digitaliseringen har medfört en stor omställning för våra arkiv. Det är en stor utmaning att ställa om verksamheten, tillgängliggöra och samtidigt ha den analoga verksamheten. Det är också något som Arkivutredningen har tittat på.

Arkivutredningen har nu tagit fram en mängd olika förslag. Det gäller även ekonomiska satsningar för att stärka tillgängligheten, lyfta fram värdet av och ge bättre förutsättningar för de enskilda arkiven med mera.

Jag ser fram emot att följa arbetet under remissrundan och att ta emot synpunkterna. Det har funnits ett starkt engagemang för utredningen runt om i landet. Det gläder mig, eftersom arkiven är så centrala för hela landet.

Mitt och regeringens engagemang för arkivens väl och ve är djupt grundat. Jag ser fram emot att arbeta vidare med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.