Svenskt stöd till UWC-skola i Norge

Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig vad jag avser att göra för att vidmakthålla det svenska deltagandet i internationella utbildningsnätverk i ett läge då anslag återkallas. Låt mig börja med att upprepa det som Jan Björklund redan gett som svar på en tidigare interpellation om en likartad fråga. Det svenska deltagandet i det internationella utbildningsnätverk som avses är garanterat genom gällande överenskommelse om nordisk utbildningsgemenskap. Denna garanterar svenska elevers deltagande i den utbildning som bedrivs på United World College i norska Flekke. OECD:s utvecklingskommitté, Dac, ansvarar för att bedöma vad som får och inte får räknas som bistånd. Ett omfattande regelverk finns fastlagt med tydliga riktlinjer för vad som kan kvalificeras som bistånd. Detta regelverk diskuteras och prövas kontinuerligt, och Sverige deltar aktivt i dessa diskussioner. Sverige rapporterar också årligen om sitt bistånd i enlighet med dessa riktlinjer och deltar i ett system av granskningar av OECD-ländernas bistånd, där vi både granskar och granskas. UWC finns inte med på Dacs lista över biståndsfähiga organisationer. Därför kan Sverige heller inte rapportera bidraget som det hittills varit utformat som bistånd. Vi ser nu över verksamheten för att se om delar av den kan bedömas vara i linje med de svenska biståndspolitiska målen och prioriteringar liksom med Dacreglerna. Vi har ett ansvar för att våra biståndsmedel används på ett kostnadseffektivt sätt. Det innebär att varje insats måste prövas utifrån dess relevans, effektivitet och resultat i förhållande till våra gemensamt uppsatta mål och prioriteringar. Som ett led i den svenska politiken för global utveckling måste regeringen vara redo att pröva hur olika former av insatser bidrar till våra biståndspolitiska mål. Regeringen utesluter inte att den svenska staten på något vis genom biståndet kan medverka till en lösning som bidrar till att stödja verksamheten vid United World College i Norge.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Men det är klart att jag som har levt med den här frågan i några månader nu inte är fullt ut nöjd med svaret. Därför vill jag gärna ta upp frågan på det här sättet. Jag ställde en skriftlig fråga till utbildningsminister Jan Björklund den 14 februari och fick svaret att man skulle säkra de svenska elevernas skolgång på United World College i Flekke i Norge. Det är Röda Korsets skola, vilket jag tycker är viktigt att säga. FN:s generalsekreterare är huvudman för hela organisationen. Den finns i, tror jag, 124 länder, och Sverige är ett av dessa länder som har den här verksamheten. Jag hade även en interpellationsdebatt med Jan Björklund där jag hoppades att man skulle säkra pengarna som hade återkallats, ungefär 5 miljoner kronor, till den här skolan. I svaret fick jag rätt klart för mig att den del som tillhörde biståndet, till exempel elever från Afrika som går i denna skola, inte kunde säkras genom pengar från svenskt utbildningskonto. Nu har jag till slut skrivit en interpellation till statsrådet Carlsson som ansvarar för Sidapengarna. Jag blir naturligtvis bekymrad, eftersom detta är en verksamhet som har pågått sedan 1993. Man har fått pengar årligen för att upprätthålla verksamheten. För eventuella lyssnare som inte känner till detta handlar det just om fredsbevarande undervisning, hur man hanterar konflikter, hur man på bästa sätt kan undvika konflikter och så vidare. I min lilla hjärna - som inte är specialstuderad när det gäller Sidapengar - låter det som om detta är Sidaverksamhet. Är inte detta att bygga fred - något som våra biståndspengar borde användas till? Jag blir fundersam över att vi efter så många år återkallar det i sammanhanget trots allt lilla bidraget på 5 miljoner och låter denna verksamhet få börja gunga, för här handlar det om en tidsutdräkt. Det handlar om deras planering. Man har varit i kontakt med mig från olika håll, och jag har naturligtvis fått frågan hur jag kan tillhöra ett parti som står upp för den svenska regeringen när man hanterar en skola på detta sätt. Vad är bakgrunden till detta och hur kan man åstadkomma någonting? Då, herr talman, ligger inte förklaringen i hur konton räknas eller hur vissa pengar registreras, som bistånd eller inte. Det blir inte avgörande i en fråga där man funderar på hur verksamheten ska kunna säkras också med hjälp av svenska pengar. Jag vill återigen fråga: Hur tänker man i Regeringskansliet?

Herr talman! Tack för interpellationen som gör det möjligt att diskutera lite grann vad som är bistånd och vad som inte är det. Tillbakadragandet av det här bidraget har skett i samband med att jag har gjort en översyn av hur Sverige styr upp sitt bistånd, hur vi uppfyller uppsatta mål, hur vi jobbar effektivt och hur vi också på ett bra sätt kan redogöra för vart pengarna går. Den här utbildningen är, precis som Yvonne Andersson beskriver den, en fantastiskt fin utbildning, där Sverige hitintills har garanterat 49 utbildningsplatser. Det är dyra utbildningsplatser. Kostnaden uppgår till 132 000 kronor per år och student. En motsvarande, vanlig internationell gymnasial utbildning kostar 67 700 kronor. Vi ska vara medvetna om den mycket höga kvaliteten och den fantastiska utbildningsplatsen. Det är ingen tvekan om att det här är någonting som vi inte har någonting emot. Frågan är då bara: Är detta bistånd? Hur når pengarna bäst fram? Jag började med att titta i OECD/Dacs regelverk, eftersom vi har väldigt tuffa krav på oss på Utrikesdepartementet att vi inte ska kalla saker för bistånd som inte är biståndsmässigt. Det är en överenskommelse som jag hedrar. Därmed kan jag säga att det inte är biståndsfähigt. Därför har jag varit tvungen att i mitt fögderi säga att det är väldigt svårt att hävda att det är bistånd eftersom det inte klassas som det. Då är frågan: Ska det ligga någon annanstans? Och jag tror att den här typen av utbildningar, även om de är dyra, har en betydelse i det svenska globala engagemanget. Vi vill inom ramen för Sveriges politik för global utveckling titta på en möjlig lösning för att en fortsatt svensk närvaro skulle kunna säkerställas. Jag utesluter inte det. Men jag tror också att det är viktigt att vi tittar på fattigdomskriterier. Jag kan bara konstatera att även om 5 miljoner är rätt lite, och jag inte tillhör dem som alltid vill ställa saker och ting mot varandra, skulle dessa 49 platser, som många gånger har garanterats svenska studenter, motsvara utbildningsplatser för drygt 20 000 barn i grundskola i Zambia under ett år och i Bangladesh för 10 000 barn. Visst är det lite pengar, men visst är det också mycket pengar. Var är nöden som störst? Var ska biståndet spela roll? Det är den typen av avvägningar som jag har tvingats att göra - därav svaret. Se det snarare som en problembeskrivning! Det saknas inte pengar i den svenska biståndsbudgeten. Men när vi ska avräkna på ett korrekt sätt får det också den här typen av konsekvenser. Jag vill ha en trovärdighet, och jag har också sett över alla poster i det svenska biståndet som behövde styras upp. Då blir det också en diskussion om vad som är biståndsfähigt och vad som inte är det.

Herr talman! Jag funderar lite grann på om jag har fått fel uppgifter eller kanske till och med statsrådet har erhållit fel uppgifter. Det är fråga om ca 5 miljoner. Därtill kommer också pengar från privata givare och donationer i Sverige. Där har vi den ena delen som jag tycker är väldigt viktig, att när staten går in och hjälper till och ger pengar till en så behjärtansvärd verksamhet får vi i gång också ett kapital som finns privat i samhället för att skapa fred i världen, för att ungdomar från andra länder också ska få del av den värdegrund som handlar om fred och frihet. Enligt de uppgifter som jag har fått är det 20 studenter årligen som kommer från Norge, 16 från Sverige och 12 från Danmark. För de studenter som kommer från andra länder betalar ju vartdera landet utbildningspengar. Det är ju när det handlar om studenter från andra delar av världen som vi får gå in med biståndspengar. Det är väl därför jag också tycker att biståndspengar handlar om att ge människor som inte har en chans att få en utbildning inom de här vik-tiga områdena möjlighet att få del av den värdegrunden inom viktiga områden. De möter nordiska studenter som också har den, och i det mötet under de här åren har man chansen att verkligen trigga en global gruppöverenskommelse om att arbeta för de här viktiga värdena. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att vi försöker stötta. Då blir återigen inte kontot utåt sett vad man menar vara bistånd eller inte bistånd. Jag förstår att en biståndsminister måste titta på det här sättet. Samtidigt kan jag tycka att regelverk ibland är så trubbiga och fyrkantiga att man kanske måste se vad detta gynnar om man ser det i dess helhet. Då måste man ju hitta någon väg inom ramen för regeringens arbete för att kunna lösa en sådan del. Det är egentligen mitt önskemål. Jag, som mycket uppskattar statsrådets gedigna arbete på olika sätt, skulle inte ta upp den här frågan i en interpellationsdebatt om jag inte också kände att vi kanske kan diskutera och hitta en lösning gemensamt.

Herr talman! Tack, Yvonne Andersson, för att vi får den här diskussionen. Vi har naturligtvis, efter att den här interpellationen ställdes till Jan Björklund, varit tvungna att sätta oss ned och titta på detta utifrån ungefär den värderingsgrund och de utgångspunkter som Yvonne Andersson ger uttryck för vad gäller just engagemanget för fred och säkerhet och för hur vi tillsammans lär oss om den här planeten, hur nordiska ungdomar ges möjligheter att i en del av Norge få de här kulturella mötena men också en väldigt kvalificerad utbildning. Det är naturligtvis ett värde i detta. Det är därför som jag tycker att det är bra att vi får debattera den här interpellationen. Vi behöver fundera på vad som är klassiskt bistånd och vad som är ren och skär fattigdomsbekämpning direkt i utvecklingsländerna. Det har varit ett omfattande reformarbete som alliansregeringen nu har gått i mål med. Det måste nu implementeras. Det måste säkerställas att det är ordning och reda. Därav min granskning och genomgång. Vi har dessutom en regering som besjälas av ett globalt ansvar. Vi vill anta vissa utmaningar som vi ser handlar om både Sverige och världen. Då ska man väl titta på hur utbildning blir mer internationaliserad, hur möten, inte minst i unga generationer, kan uppmärksammas och hur man kan lära av varandra. Det är därför jag har sagt att det är angeläget för oss att försöka lösa den här frågan. Min avsikt är inte att Sverige ska dra sig ur det här, för jag tror att det adderar ett värde. Men det är svårt att säga att det är på detta sätt som det svenska biståndet för just fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna gör bäst nytta. Därför är det bra med det här instrumentet, herr talman, med interpellationsdebatter och annat. Det gör att vi snabbare kanske kan samverka från olika departement för att hitta en lösning.

Herr talman! Jag är väldigt glad för just att ministern tydligt klargör att vi som 1 av 125 länder inte ska dra oss ur det här arbetet. Det är oerhört viktigt för mig. Det är med stolthet jag känner att vi kan stå här och vara överens om att vi ska finnas kvar och att vi ska hitta lösningar för att det ska fortsätta. Jag vill gärna, herr talman, passa på att peka på att de arbeten som innebär att regeringen är ansvarig för att det skapas medel till en verksamhet på det globala fältet medför att den privata sektorn kan adderas i ett land där människor går samman i ideella organisationer och ger till samma ändamål. Det tycker jag har ett mervärde i sig. Just den här delen är ett sådant projekt där det finns privata donationer. Tillsammans med ett anslag från staten legitimerar de lite grann varandra. Därför är det en allvarlig signal till de privata donationerna om regeringen träder tillbaka med sina anslag, precis som det också ofta är motsatsen när det finns behjärtansvärd verksamhet. Går regeringen in och tar något ansvar följer det med ett tryck från folk. Nu litar de på att det är ett bra projekt. Därför är det i sig bra. Jag skulle önska att det fanns fler sådana projekt där regeringen på ett förnämligt sätt tar ansvar men där också privata pengar kommer i rörelse i utökad utsträckning. Jag är bara glad för att jag har fått ha den här interpellationsdebatten med statsrådet och att det finns en vilja att fortsätta med den här verksamheten. Jag hoppas innerligt att det ska kunna beslutas inom en snar tid, för jag vet att man i vårt grannland väntar ivrigt på att få höra regeringens slutliga ställningstagande i frågan.

Herr talman! Tack till Yvonne Andersson för interpellationen och diskussionen. Det svenska bidraget för 2007 till skolan uppgick till 6,5 miljoner och garanterar 49 utbildningsplatser, varav en del går till egna studenter, en del till ungdomar i utvecklingsländerna. Det globala arbetet måste självfallet engagera marknaden, det civila samhället och politiken. Regeringens verktyg för detta är politik för global utveckling, som alldeles nyligen har förelagts riksdagen. Vi ser att det finns ett starkt engagemang, en angelägenhet för olika politikområden att samverka bättre. Därför har jag inte bara med statsrådet Björklund utan också med statsrådet Leijonborg diskuterat hur vi ska mer globalt se på frågor om utbildning och forskning i vårt svenska beslutsfattande. Det stärker Sverige, och samtidigt tar vi ansvar för världen. Arbetet pågår nu. Det är snarare inom ramen för ett sådant engagemang som våra fortsatta bidrag ska ses. Jag har med en budget som omfattar 32 miljarder kronor ett regelverk att rätta mig efter för hur det ska avräknas. Jag vill inte pådra mig onödig kritik med tanke på att det har varit så lätt att försöka kritisera en sund genomgång av det svenska biståndet genom att säga att det urholkas. Det är viktigt att vi funderar på hur dessa pengar gör bäst nytta och hur vi bidrar till att stärka det globala engagemanget i Sverige. Det är bra att vi har haft den här diskussionen. För mig är det viktigt att jag har en hög trovärdighet i vad jag levererar in som bistånd och inte till de olika internationella organisationerna. Norges bidrag till skolan räknas inte som bistånd. Det är detta som har gjort att vi har fått en diskussion i regeringen om hur vi ska hantera den uppkomna situationen. Då blir det tyvärr ibland så, herr talman, att det handlar om konton, regleringar och ordning och reda.