strandskyddsbestämmelserna i Halland

Herr talman! Jan Andersson har frågat mig om jag avser att medverka till att göra Hallands län till ett försöksområde där kommuner som så önskar ges möjlighet att lokalt utforma strandskyddsbestämmelserna. När det generella strandskyddet om 100 meter infördes i Sverige gavs länsstyrelserna möjlighet att även besluta om ett utvidgat strandskydd upp till 300 meter från strandlinjen. I Hallands län har denna möjlighet utnyttjats så att ett utvidgat strandskydd om 300 meter gäller i kustområdet. Motivet för ett utvidgat skydd var den omfattande exploatering för bebyggelse som skedde i kustzonen. Det skydd som faktiskt fanns redan på 1960-talet för Hallandskusten har enligt min uppfattning varit av mycket stor betydelse för att bibehålla en god tillgänglighet för såväl länets medborgare som för turister. Jag tycker det finns en tendens att detta glöms bort eller åtminstone inte framhålls i många debatter rörande strandskyddet. Även kring vissa inlandsvatten har länsstyrelsen beslutat om ett utvidgat strandskydd, men då högst 200 meter, utom för några av de större sjöarna. Vid länets övriga inlandsvatten finns det följaktligen goda möjligheter att utanför en 100-meterszon bygga om man i övrigt finner det lämpligt. Jag vill dock nämna att i den översyn av strandskyddsbestämmelserna som nu pågår i Regeringskansliet ingår att bedöma om de nuvarande reglerna kring det utvidgade strandskyddet är ändamålsenliga. Frågan om på vilken nivå det är lämpligt att fatta beslut beträffande strandskyddet har diskuterats flera gånger i denna kammare. En lokal utformning av strandskyddet innebär rimligen att det generella strandskyddet försvinner och att skyddet inte längre blir en nationell angelägenhet. Eftersom stränderna har ett särskilt värde i den svenska naturen anser jag att stränderna även fortsättningsvis bör omfattas av starka skyddsbestämmelser i miljöbalken. Som jag nämnde inledningsvis pågår en översyn av strandskyddsbestämmelserna. Enligt planen för detta arbete ska ett förslag remitteras före sommaren med avsikt att förelägga riksdagen en proposition under våren 2006. I översynen ingår att föreslå mer flexibla bestämmelser för strandskyddet vilket innebär lättnader i vissa områden och skärpningar i vissa avseenden. Som jag påpekat vid tidigare interpellationsdebatter är det min bestämda uppfattning att det inte är lämpligt att utse pilot- eller försöksområden för ändrade bestämmelser i strandskyddet, eftersom sådana försöksområden snarast kan leda till en fördröjning av att få till stånd ett nytt regelverk. Jag avser därför inte att peka ut Hallands län som särskilt försöksområde för lokalt beslutat strandskydd.

Herr talman! Ministern tar i svaret upp att man i Halland har gjort en utökning av strandskyddet utmed kusten. Det tycker jag är bra. Man har utökat det till 300 meter. Det tror jag också har en stark lokal förankring i länet. Men man kan inte sedan göra tankelapsusen att eftersom man har utökat till 300 meter utefter kusten så ska man vara rätt tacksam att vi har 100-metersskyddet överallt i inlandet. Det visar snarare att man tar frågan på allvar lokalt och regionalt. Man är beredd att göra en utökning där man tycker att det är befogat, men man har däremot inte möjligheten att släppa på reglerna där man tycker att det är befogat. Det är också självklart att i svaret hänvisa till riksintressen. Det är självklart när vi ser hur det ser ut i det område vi nu befinner oss i där kanske 50 % eller därutöver av stränderna är utsatta för exploatering. Då hänvisar man självklart till riksintresset. Det är ett behov som inte känns särskilt starkt i Hallands inland. För mig är organiserandet av strandskyddet viktigt utifrån lite olika perspektiv. Dels utifrån miljöperspektivet. Sverige är ett land av en storlek att vi gott har råd att ha oexploaterade stränder. Dels är det otvivelaktigt - det är den andra vinkeln - en utvecklingsmöjlighet för många av de bygder som annars kanske får en sämre utveckling än om de hade kunnat förvalta strandskyddet på lokal och regional nivå. Den tredje vinkeln är demokratifrågan. Jag anser att ministern representerar ett synsätt där vi från Stockholmshåll eller något annat håll vet bäst hur man ska förvalta naturresurserna ute i landet. Ministern sade också i sitt svar att det inte blir något försöksområde i Halland. Det riskerar bara att fördröja förändringar. Det kanske ligger något i det. Är då ministern beredd att göra en generell förändring så att vi får möjlighet att utforma strandskyddsbestämmelserna lokalt?

Herr talman! Det var precis som ministern sade tidigare, nämligen att vi har diskuterat den här frågan vid några tillfällen. Jag har också diskuterat den vid några tillfällen. För att det inte ska vara några missförstånd kring var jag i grunden står, vill jag lägga fast att strandskyddet är värdefullt och har varit mycket värdefullt för att behålla naturvärden och behålla tillgängligheten för det rörliga friluftslivet. Det finns naturligtvis ett tryck om förändring och anpassning av detta. Att det uppstår är inte så konstigt. Det är precis vad Jan Andersson tar upp, nämligen att inom vissa områden ser man att det finns en låg exploateringsgrad och att det är en tillgång för att utveckla en bygd med ett attraktivt boende. Från Folkpartiets sida har vi diskuterat frågan. Vi har lagt fram förslag om ett lokalt anpassat strandskydd, som egentligen skulle passa att genomföra i både högexploaterade och lågexploaterade områden. Principen kan användas i båda typerna av områden. Utgångspunkten är det generella strandskydd vi har i dag. Det finns ingen från vår sida som är emot att det ska vara en nationell angelägenhet. Ministern kommer säkert ihåg att jag förespråkar att den modell som man en gång genomförde på Öckerö, som tyvärr inte blev godkänd därför att lagstiftningen inte "rymde" den så kallade Öckerömodellen, innebar ett fint samspel mellan lokala och nationella aktörer. Där fanns den aspekt som Jan Andersson tog upp, nämligen lokal demokrati - som är viktig. I en process förankrade man ett varierat strandskydd i Öckerö kommun. Resultatet blev att det utvidgades på vissa områden och togs bort i till exempel hamnar. Sedan var det länsstyrelsen som statlig myndighet som fastställde detta. Man tyckte nog i Länsstyrelsen i dåvarande Göteborgs och Bohus län att det fanns utrymme för att göra detta. Sedan visade det sig att det blev som en dispens i förtid innan projektet är konkret på gång. Vi har från Folkpartiets sida sett det som bättre om man kunde diskutera frågan i ett planmässigt otvunget läge. Från mina egna erfarenheter av en kustkommun har jag sett att när man kommer i ett tvunget läge, ett exploateringsprojekt som kräver plats, hamnar alla aktörer i ett sämre läge för att diskutera frågan rent sakligt. Det blir då aldrig en helhetssyn på det hela. Det blir ett tunnelseende på just det projektet och vad det innebär för den närmaste omgivningen där. Det kunde vara en intressant fråga att få svar på när det gäller vad ministern säger om flexibla bestämmelser. Vi ska tydligen se förslag under våren 2006. Om det lutar åt det hållet att en kommun trots allt kan ta ett eget initiativ, ta ett ansvar, inventera strandområden och beskriva vilka värden som finns och utifrån detta skapa ett eget strandskydd, innebär det att inom lågexploaterade kommuner kan man minska strandskyddet mer än i till exempel Öckerö kommun eller någon annan kustkommun där det är mer fråga om praktiska skäl för att förändra strandskyddet. Det är ändå säkra planeringsramar för dem som tänker exploatera. Kommunen kan ge säkra besked, och det är ingen osäkerhet. Inom vissa områden ska det inte byggas, men i andra områden är det möjligt.

Herr talman! Det finna inga tankelapsusar när det gäller 300 meter och 100 meter. 100 meter är den basgräns vi har. Den försvarar jag alldeles oavsett om det är 300 meter vid kusten eller inte. Det är det beslutet som Sveriges riksdag har tagit för ett generellt strandskydd, det vill säga 100 meter från strandlinjen. Det är viktigt att det är ett beslut som ledamöter i Sveriges riksdag har fattat. Det är ledamöter från hela Sverige, och det är en nationell angelägenhet. Det är inte något Stockholmsperspektiv i detta utan det är ett gemensamt beslut på nationell nivå. Det är viktigt att komma ihåg att vi kan bygga attraktivt strandnära utan att för den skull alltid krypa under 100-meterslinjen. Det tror jag är möjligt att göra också i många av våra glesbygder där vi har fler sjöar. Jag tror inte att vi ska vara så säkra på att det här är någon självklar fördel för den regionala utvecklingen om vi skulle släppa fram ett fritt byggande på stränderna. Strandskyddet innebär också att vi värnar stränder som även är en regional tillgång. Det behövs en god balans. Det är därför som min ambition är att se över dagens strandskyddsregler. När det gäller pilotområdet i Halland frågar Jan Andersson om jag är beredd att gå in på en generell förändring så att vi lägger in möjligheter till lokalt självbestämmande. Jag anser att vi ska ha kvar nationella bestämmelser i miljöbalken med ett generellt strandskydd. Vill Jan Andersson ta bort det generella strandskyddet? Lägger vi det helt på regional nivå har vi inte längre något strandskydd. Då är det en planfråga vilken som helst. Lars Tysklind talade om Öckerömodellen. Jag har tidigare sagt att jag tycker att det är ett utmärkt sätt att arbeta på. Jag hoppas att vi ska kunna arbeta på det sättet i framtiden också. När vi ser över lagstiftningen innebär det att vi ser över möjligheterna till en större flexibilitet och hänsyn till regionala skillnader. Vi ska försöka se över regelverken så att de är bättre avpassade, till exempel när det gäller tätortsutveckling. Min förhoppning är att när vi har gjort denna översyn, och om vi får stöd för den i Sveriges riksdag, blir det en bra grund för ett bra samarbete mellan kommuner och länsstyrelser när det gäller att arbeta fram lokala planer för hur man vill utveckla sitt strandskydd, i den mån det ger möjligheter att också upphäva strandskydd eller begära dispens. Min ambition är ett fortsatt bra samarbete mellan kommuner och länsstyrelser kring detta men med utgångspunkt från en reviderad strandskyddslagstiftning som tar större hänsyn till regionala skillnader och som också, hoppas jag, kommer att ha en större legitimitet. Jag är nämligen alldeles övertygad om att strandskyddet i Sverige har spelat en oerhört stor roll för att värna våra stränder för friluftslivet, båtlivet, men också för miljön. Vi vet i dag att strandzonen är väldigt viktig som naturreservat. Våra skyddade strandzoner fungerar väl som oaser i landskapet för till exempel spridning av växter och arter. Mer än tusen av våra utrotningshotade rödlistade arter finns i de miljöerna. Det finns goda miljöskäl att värna stränderna. Det tror jag att vi är eniga om.

Herr talman! Självklart är vi överens om att värna stränderna. Det jag förespråkar är inte en total utbyggnad överallt. Det finns inte vare sig intresse eller praktiska möjligheter att göra något sådant. Miljöministern säger att det här inte handlar om Stockholm eller övriga bygder i Sverige. Det gör det inte. Det är som du säger; det är ett helhetsperspektiv. Samtidigt är det tveklöst så att det enklaste sättet att skaffa sig ett strandnära eller vattennära boende är att göra det samtidigt som man skaffar sig ett 08-nummer till telefonen, därför att det är här de allra flesta bostäder finns som ligger vattennära. Sedan gör sig ministern till tolk för dem som jobbar med regional utveckling och säger att hon inte alls är säker på att det skulle vara bra för den regionala utvecklingen om man får möjlighet att använda det här instrumentet. Det är ju precis det uppifrånperspektivet jag pratar om! Ministern säger underförstått att i Halland begriper man inte huruvida man ska spara några stränder eller bygga ut. Det är det uppifrånperspektivet som är det farliga i den här frågan. Ministern säger också att strandskyddet behövs, med samma tongångar att man ute i landet inte begriper att det är en tillgång med orörda stränder. Jag kan försäkra ministern att det begriper man; man begriper det i Halland och man begriper det i många andra kommuner. Men man har tyvärr inte möjligheten att bevisa det, därför att man har inte instrumentet att själv besluta hur man vill hantera strandskyddet. Det är klart att ansvar och befogenheter hänger ihop i detta fall. Lämnar man över ett ansvar måste man också ge befogenhet att påverka frågorna. I dagsläget har man lokalt ingen befogenhet, och då tar man inte heller, tycker jag, det ansvar som man kanske skulle göra i de här frågorna, framför allt i debatten, eftersom man i sak inte har särskilt stor möjlighet att påverka det här. Precis som jag har angett i interpellationen har jag använt Falkenbergs kommun som exempel. När det gäller kustlinjen är vi överens. Däremot är det så att vi i Falkenbergs inland har mer än 250 sjöar som har en yta som överstiger ett hektar. Vi har ett antal mil stränder utmed våra kraftverksdammar. Här ligger ett generellt förbud mot att bygga ett enda hus kring dessa stränder. Min fråga till ministern blir: Kan du garantera att det inte finns några områden här som lämpar sig och som man lokalt skulle kunna plocka fram för bebyggelse?

Herr talman! Jag tror att vi alla tre som är med här och talar i grunden är överens om att strandskyddet har en stor betydelse, så den frågan kanske vi kan lämna därhän så länge. När det gäller meterantalet är det egentligen det som jag, på grund av egna erfarenheter, vill gå in och diskutera. Det blir lätt en meterexercis, och det är precis det man skulle komma runt om kommunerna fick inventera och bestämma sina egna gränser. Det är de facto så att 50 meter i vissa områden kan upplevas som ganska långt ifrån stränderna och inte alls upplevs som privatisering, medan 100 meter kanske är för nära på andra ställen. Det är just den punkten som jag vill komma åt, att man lokalt och regionalt kan ta ansvar för detta. Jag är helt övertygad om att man är beredd att ta ansvar, speciellt som regelverket inte lämnar den nationella planen utan ligger kvar i miljöbalken och ligger som nationella bestämmelser. Det finns nämligen en risk att det blir ett tryck mot själva bestämmelserna inom viss bebyggelse, att man inte ser att de är relevanta. Om man anser att de är orimliga och de ständigt ifrågasätts tappar de legitimitet. Jag tror att det sämsta som kunde hända strandskyddsbestämmelserna är att man börjar ifrågasätta dem. Det finns en väldigt stor risk för att man gör det när man tycker att man har god tillgång till stränder, och att man upplever det som, vulgärt uttryckt, ett idiotstopp bara för att det är ett antal meter fast logiken och sunda förnuftet säger att det skulle gå mycket bra att bygga strandnära. När det gäller ordet strandnära tror jag att det är ganska viktigt att säga att vi inte talar om strandtomter. Jag vill åtminstone inte ställa mig bakom att man ska få privatisera själva strandremsan. Man kan bo strandnära och attraktivt utan att äga själva stranden. På många ställen går det att komma nära stranden utan att störa tillgängligheten.

Herr talman! Låt mig först säga när det gäller uppifrånperspektiv, regional utveckling och annat: Vad menar vi med regional utveckling? Vi vet till exempel att det inte finns något enkelt samband mellan en god befolkningsutveckling och hur mycket man får bygga strandnära. Det finns kommuner med väldigt hög grad av strandexploatering som ändå är avfolkningskommuner. Jag tycker också att det är viktigt att se att inte alla i Halland eller i andra län i Sverige - underifrånperspektivet - tycker att vi ska lätta på strandskyddsbestämmelserna. Jag möter lika många som tycker att det är viktigt att också värna strandskyddet. Det kan i lika hög grad vara en lokal synpunkt. Jag tycker att vi ska vara lite försiktiga när vi talar om uppifrånperspektiv. Det är nog snarare så att vi har två olika perspektiv på hur skarpt vi vill ha strandskyddet och vilket värde vi tillmäter det. Vad jag tror är viktigt att komma ihåg är att vi alla är eniga om att vi vill ha skyddade stränder i Sverige, att vi tycker att det är värdefullt att det finns gott om strandsträckor som är tillgängliga för människor och som är öppna för fri utveckling för växter och djur. Vi ser att det är viktigt. Det vi också måste ha med oss är insikten om att strandzonerna är oerhört attraktiva. Det gäller inte bara i Stockholm utan i många delar av landet. Det innebär att vi har ett väldigt hårt exploateringstryck mot strandzoner, och det var just därför som strandskyddet en gång infördes som en generell skyddslagstiftning. Det finns där som en självklar utgångspunkt. För att gå in i strandzoner ska man ha särskilt goda skäl, som måste kommuniceras. Dem kan kommunerna många gånger ge och tillåta. Väldigt många kommuner har redan i dag dispensrätten delegerad till sig från länsstyrelserna. Det innebär att väldigt många kommuner i dag fattar den här typen av beslut och tar beslut om hur nära man vill gå stränderna. Många kommuner gör det här på ett väldigt bra sätt, men vi ser också att det många gånger finns brister i dispenshandläggningen. En brist som är särskilt vanlig är just att man inte i tillräcklig grad tar hänsyn till miljöintresset och de biologiska värdena på det sätt som man ska göra. Jag tycker att det finns goda skäl för att vi har kvar en balans mellan nationell lagstiftning och lokalt inflytande. Den finns redan i dag i form av möjligheter att upphäva strandskydd och möjligheter till dispenser. Vad jag tycker är viktigt är legitimiteten, som Lars Tysklind var inne på. Vi har i dag en situation där det på vissa håll byggs mer inom strandskyddat område än utanför. Det är en situation, precis som vi hörde här, där det finns väldigt mycket strandtomter i vissa delar av landet, som i Stockholms skärgård, där strandskyddslagstiftningen är utformad på ett sådant sätt att det är lättare att få möjlighet att bygga ytterligare en tomt i områden som redan är exploaterade därför att det finns bestämmelser som handlar om till exempel lucktomter. Det är den här typen av obalanser och problem som vi vill se över. Vi utformar nu en strandskyddslagstiftning som bygger på den grund vi har i dag, en nationell lagstiftning men med möjligheter till anpassning. Vi vill utveckla den, och vi kommer att lägga fram den för riksdagen nästa år. Då får vi ännu bättre möjligheter att diskutera det förslag som vi lägger och se om ni tycker att vi har hittat en bra balans mellan skyddsintresse och möjligheter att utveckla också byggande vid stränder.

Herr talman! Ministern säger att inte alla i Halland vill bygga, och för all del inte heller någon annanstans. Nej, självklart inte! Men låt då folk ta den debatten lokalt i stället för att man ska få ett antal lösryckta dispensärenden, precis som har sagts här tidigare i debatten, och ta ett helhetsansvar i en kommun eller en region för hur man vill utforma strandskyddet. Ja, legitimiteten är oerhört viktig när vi diskuterar den här typen av frågor. Jag skulle vilja påstå att när man ute i landet känner att regler beslutade i detta hus eller på central nivå inte är förankrade i verkligheten minskar legitimiteten. Slutligen ska jag upprepa frågan. Jag vet att ministern kanske inte har något svar på den. Finns det inga områden i Falkenberg eller i Hallands inland där man kan bygga? Jag tror faktiskt inte att ministern har något svar på den frågan. Däremot vet jag att man har svar på den frågan lokalt. De skulle klara att hantera detta. Det tycker jag talar för att vi ska släppa ut det här till lokal och regional förvaltning.

Herr talman! Min grunduppfattning när det gäller vad man kan bygga i Halland bygger på min egen erfarenhet av att växa upp 100 meter från stranden utanför strandskyddat område i ett härligt strandnära läge på somrarna. Jag tror att man bygger väldigt fint 100 meter från stranden på de flesta ställen. Det finns säkert en plats i Halland där länsstyrelse eller kommun tycker att det finns skäl att ge dispens därför att det inte finns något särskilt skäl att upprätthålla strandskyddet. Dispenser ska avgöras i varje enskilt fall. Det kan man säkert många gånger redan i dag avgöra även i Halland med delegationsrätt. Gör man inte det är det ett beslut som länsstyrelsen har fattat på regional nivå att inte delegera den beslutsrätten. De allra flesta kommuner i Sverige kan alltså redan i dag besluta om de här enskilda fallen och fatta väl avvägda beslut. Jag tänker ta ansvar för att inte alla dessa tusentals väl avvägda beslut sammantaget resulterar i att vi exploaterar våra stränder långt mer än vi ville från början. Det är det som är vitsen med att också ha en nationell strandskyddslagstiftning.