Stöd till mänskliga rättigheter och demokratisering i Irak

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige, enskilt såväl som medlem av EU och FN, ska stödja reformarbetet i Irak och försöken att bygga en civil och sekulär irakisk stat samt se till att säkerheten och mötesfriheten garanteras de irakier som nu demonstrerar för förändring.

Jag delar frågeställarens oro över utvecklingen i Irak, som står inför avgörande vägval. Säkerhetssituationen är ansträngd, och våldsnivån i landet är hög med en fortsatt exempellös brutalitet från Isils sida. FN:s mission i Irak uppskattar att ca 10 000 människor dödades under årets första nio månader. Etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och barn är särskilt drabbade av Isils grova övergrepp.

Premiärminister al-Abadi har presenterat välkomna politiska och ekonomiska reformförslag, men utmaningarna kring genomförandet är många. Den nödvändiga försoningsprocessen mellan sunni, shia och kurder lider av bristande engagemang från samtliga grupper och interna maktkamper inom grupperna. Även inom det kurdiska regionala självstyret kan vi notera ökade interna motsättningar och samma folkliga missnöje som i övriga Irak vad gäller avstannade politiska, ekonomiska och sociala reformer.

Sverige har ett brett och långsiktigt engagemang för Irak. Det följer tre huvudspår: det politiska, det humanitära och det militära.

Det politiska spåret syftar till att ge stöd för att Iraks många utmaningar löses i dialog och försoning mellan landets olika religiösa och etniska grupper. En stabilisering av Irak och konsolidering av demokratin måste ytterst vila på en inklusiv politisk process. Utan detta kommer nationell försoning och enighet som sträcker sig över etniska och religiösa skillnader att förbli avlägsna mål.

Det här är något jag och försvarsministern i förra veckan genomgående underströk i våra samtal med företrädare för Iraks regering liksom med representanter för det kurdiska självstyret i Erbil. Vi betonade även vikten av att mänskliga rättigheter respekteras fullt ut, inklusive en förbättrad situation för kvinnor i Irak, samt att rättsstatens principer efterlevs. Vi visade också vårt stöd för den demokratiska processen och samhällets mångfald i samband med särskilda möten med representanter för det civila samhället liksom minoritetsgrupper.

Fru talman! Vårt stöd för Irak tar sig också uttryck i ett omfattande humanitärt bistånd. Sedan konflikten i Irak utbröt i början av 2014 har Sverige bidragit med över 300 miljoner kronor i humanitärt bistånd. Vi har också för avsikt att bidra med ett betydande belopp till FN:s fond för stabilisering av områden som befriats från Isil. På grund av det allvarliga läget i Irak beslöt regeringen tidigare i år att förlänga utfasningen av det bilaterala biståndet till Irak till 2016 genom att avsätta 40 miljoner kronor till två insatser som bidrar till att stärka central och lokal förvaltning i Irak. EU har förstärkt sina insatser på bland annat kontraterrorismområdet och på det humanitära området. I mars 2015 antog EU:s utrikesministrar en regional strategi för Syrien, Irak och hotet från Isil.

Slutligen bidrar Sverige även med militärt stöd genom den internationella koalitionen med ett 60-tal länder som stöder Irak i kampen mot Isil. Sedan augusti i år bidrar Sverige med ett militärt utbildningsbidrag till de insatser som koalitionen genomför på inbjudan av den irakiska regeringen. Huvuduppgifterna för den svenska styrkan, som består av 35 personer, är utbildning och rådgivning till de irakiska försvarsstyrkorna i norra Irak. Sverige deltar även i koalitionens arbetsgrupp för stabilisering som fokuserar på de områden som befriats från Isil.

Då Hans Linde, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Lotta Johnsson Fornarve i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesminister Margot Wallström för ett på många sätt positivt svar. Precis som har påpekats kunde Hans Linde tyvärr inte närvara i dag, så jag har lovat att ta hand om den här interpellationsdebatten i stället.

Det är bra att utrikesministern delar vår oro inför utvecklingen i Irak, där våldet fortsätter att skörda tusentals människoliv. Särskilt oroande är naturligtvis den ofattbara brutaliteten som terrorgruppen Daesh/IS står för och där olika minoriteter, kvinnor och hbtq-personer är särskilt utsatta. Flickor och kvinnor har i stor omfattning blivit offer för människohandel, tvångsäktenskap och rent slaveri. Hbtq-personer har bland annat blivit offer för spektakulära avrättningar.

Irak präglas fortfarande av sviterna av USA:s anfallskrig från 2003, av grannländernas destruktiva inblandning i Irak och av att regeringar efter ockupationen drivit en sekteristisk politik där olika grupper i det irakiska samhället har ställts mot varandra.

Ska utvecklingen i Irak vända måste regeringen i Bagdad visa i ord och handling att man är en regering för hela landet. Efter decennier av våld, auktoritärt styre och interna motsättningar behövs det nu nytt ledarskap och reformer som kan leda till försoning och samling.

Jag håller helt med Margot Wallström om att Iraks många utmaningar måste lösas i dialog med och försoning mellan landets olika religiösa och etniska grupper. Men vi måste också komma ihåg att ett avgörande ansvar vilar på den irakiska regeringen om detta ska bli möjligt.

I juli i år började folkliga och fredliga protester att sprida sig över Irak. Grundorsaken var ett starkt folkligt missnöje med landets politiska system, där makt fördelats efter etnicitet och religion och där folkets möjligheter att påverka har begränsats. I spåren av det sjunkande oljepriset har dessutom många irakier tvingats ut i fattigdom.

I Bagdad har demonstrationerna samlat uppemot 80 000 personer fredag efter fredag. Men demonstrationer har också förekommit i alla delar av Irak som inte kontrolleras av Daesh/IS. Demonstrationerna har dominerats av unga människor men samlat män och kvinnor från alla olika etniska och religiösa grupper i Irak. Iraks premiärminister Haider al-Abadi besvarade protesterna med att presentera tre reformpaket som går i rätt riktning och öppnar upp för en civil och sekulär irakisk stat utan dagens sekteristiska maktdelning.

De omfattande folkliga protesterna i Irak och al-Abadis reformpaket inger för första gången på många år ett visst hopp. Men om detta hopp ska infrias är det också viktigt hur omvärlden agerar. Därför vill jag fråga utrikesministern om Sverige tänker ta ytterliga initiativ, bilateralt och i olika internationella sammanhang, för att säkra att de fredliga demonstranterna garanteras mötesfrihet och säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det här var ett uttömmande svar på frågan, och jag tycker att Sverige, trots att vi är ett litet land, har tagit på sig ledartröjan i den här situationen, på plats när både utrikesministern och försvarsministern åkte ned och i och med att utrikesministern driver de här frågorna även på FN-nivå.

Även om Syrien har varit mest i fokus när det gäller IS och krig är Irak väldigt hårt drabbat också. Det inser man när man ser en karta över var IS är etablerade och har tagit makten. I Syrien är det ett större område, men det är faktiskt väldigt stora områden även i Irak, och det är hela tiden en pågående kamp där de riskerar att ta över herraväldet.

Det är också stora problem med regimen i Irak. Den är hårt pressad av situationen, men det är inte acceptabelt att regimen inte garanterar mänskliga rättigheter. Situationen för minoriteterna har förvärrats, även i de områden som inte kontrolleras av IS.

Det finns många olika grupper i Irak, och det borde inte vara ett problem. Minoriteter borde kunna leva sida vid sida. Men i denna situation är det minoriteterna som är hårdast drabbade. Det talas om kurder och andra grupper. Naturligtvis finns religiösa minoriteter. Yazidierna är en av de hårdast drabbade grupperna. Vidare finns kristna och hbtq-personer.

Även folkgrupper är drabbade. Både själva folkgruppen och religionen kan spela in. Till exempel finns en palestinsk grupp i Irak som har det svårt just nu. Nyligen lades en norsk rapport fram som visar att gruppen drabbas av systematiska trakasserier. Det är inte bara kopplat till IS, utan det är även fråga om polis och militär. Det är vägspärrar, och det sker kidnappningar, fysiskt våld och försvinnanden. Det är allt möjligt elände. En del av dessa personer har efter en på grund av situationen lång väntan fått uppehållstillstånd i Sverige.

Kvinnor är en hårt drabbad grupp. Det syns överlag. Det finns starka patriarkala strukturer i samhället. Tyvärr förstärks de i denna hotfulla och pressade situation.

IS är såklart det allra största hotet mot kvinnor. I byar i Irak där det finns yazidier har det startats våldtäktsfabriker. Flickor och kvinnor är till för IS-krigarna, och de är även till försäljning. Det finns till och med handböcker om hur försäljningen ska hanteras.

Dessa våldtäkter kan betecknas som en form av terrorism. Våldtäkt brukar anses vara en naturlig del av krig, vilket är en märklig syn. Det är ett av de grövsta övergrepp som någon kan utsättas för, och det blir ett sätt att utsätta hela gruppen för ett övergrepp. Flickorna och kvinnorna är naturligtvis värst drabbade, men det slår hårt mot hela samhällen. Därför måste detta lyftas fram. Jag vet att utrikesministern tydligt framhåller att detta inte på något sätt får ignoreras utan tvärtom måste bekämpas.

Fru talman! Jag tackar både Lotta Johnsson Fornarve och Hillevi Larsson för att ni så kunnigt kompletterar bilden som jag gav i mitt formella svar.

Låt mig vara lite personlig. Försvarsministern och jag besökte både Bagdad och vår styrka i Erbil. Intrycket var precis det ni har gett exempel på här. Det handlar om den allvarliga säkerhetssituationen. Varje dag äger bombattacker och terroristattentat rum i Bagdad som människor ska leva med. Det är helt godtyckligt var de sker någonstans, och de försätter alla i en ständig beredskap och skräck för vad som kan inträffa.

Det handlar om den ekonomiska krisen och de låga oljepriserna. Det innebär att statskassan har dränerats på pengar, och det är ont om allting. Det är svårt att upprätthålla all samhällsservice. Dessutom finns det någonstans mellan 1,7 och 1,8 miljoner flyktingar i landet som också lever under knappa omständigheter. Flera deltagare i våra möten tog upp hur dessa attacker också drabbar kvinnor. Det är en ökad våldsnivå som brutaliserar hela samhället, och det går ofta ut över kvinnorna. Det var ett återkommande problem, förutom att våldet manifesteras i hur Daesh tar till fånga inte minst yazidiska kvinnor och säljer dem - en sorts slavmarknad år 2015.

Vi har senare vid ett möte med yazidier i Borlänge träffat läkare som har kommit till Sverige. Det var ett viktigt möte för oss, där vi kunde höra ännu mer om vad de kan rapportera. Kvinnor säljs, och det är hela minoritetsgruppens framtid som undermineras och förstörs - för att inte tala om dessa unga flickors liv.

Alltid när vi åker på dessa resor ber vi att få träffa företrädare för både civilsamhällets organisationer och för minoriteter. Vi satt med dem enskilt för att höra hur också turkmener och assyrier har det. Det var väsentliga samtal för oss, eftersom de gav en bild av alla de utmaningar som Irak står inför.

Sverige är en av de allra största givarna av icke öronmärkt stöd till UNHCR. Sverige har sedan förra året bidragit med mer än 300 miljoner kronor i humanitärt stöd, och vi planerar också nu ett betydande bidrag till UNDP:s stabiliseringsfond. Det är också en del av koalitionens arbete mot Isil för att stabilisera områden. Sedan finns två Sidaprojekt som rör politisk kapacitetsuppbyggnad och att säkra lokalförvaltningen i två provinser. Det är en viktig del av vår politik.

I dag har nästan 2 procent av vår befolkning rötter i Irak. Det betyder mycket för oss i dag att vi har de kontakterna. När vi kom till Bagdad var det flera människor som pratade svenska där. De jobbar också politiskt. Det visar än en gång på banden mellan Sverige och Irak. Det är viktigt att vi fortsätter att engagera oss.

Fru talman! Det är bra att utrikesministern i samtalen underströk vikten av försoning och betonade betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut och att ni särskilt betonade vikten av att förbättra situationen för kvinnor i kontakterna med företrädare för den irakiska regeringen och representanter för det kurdiska självstyret i Erbil. Det gladde mig också att ni träffade representanter för det civila samhället och minoritetsgrupper. Det är viktigt.

Precis som utrikesministern beskriver ser vi att våldet mot kvinnor är omfattande. Kvinnors ställning i det konfliktdrabbade Irak har stadigt försämrats. Många kvinnor lever i dag under ständiga hot mot den egna säkerheten. Bland annat har kvinnor som kandiderar i politiska val hotats av extrema religiösa grupper som anser att kvinnor ska hålla sig hemma.

Det är mot den bakgrunden glädjande att se att de irakiska kvinnorna också deltar i de folkliga demonstrationerna och tar allt större plats i de stora demonstrationerna som påbörjades i juli och som fortfarande pågår. De tar plats i talarstolen, på presskonferenser och de talar i medierna. Dessvärre har de utsatts för både trakasserier och hot under dessa aktiviteter.

I en rapport som nyligen publicerades av Human Rights Watch framgår hur säkerhetsstyrkor har angripit demonstranter helt utan motiv. Män som påstår sig vara underrättelseofficerare har attackerat och kidnappat fredliga demonstranter. Rapporten tar upp flera konkreta fall med personer som blivit angripna, misshandlade och fängslade. Åklagare har hittills misslyckats med att besvara rättsliga klagomål från offren om attackerna.

Det här visar hur viktigt omvärldens stöd är. Omvärldens stöd behövs för att säkra demonstranternas säkerhet och trygghet. Vi får aldrig någonsin acceptera att människor utsätts för våld och aggressioner när de utövar sin demokratiska rätt att med fredliga medel demonstrera för förändring. När det sker måste omvärlden agera.

Precis som Margot Wallström sa vid sitt besök måste rättsstatens principer efterlevas. Det är uppenbart att det finns stora brister i det irakiska rättssystemet.

Vänsterpartiet anser att det svenska biståndet är viktigt. Om det används rätt kan det bidra till en demokratisk utveckling, fred, jämställdhet och jämlikhet. Vi tycker att det är bra att Sverige ger ett generöst bistånd till Irak.

Det är bra att regeringen beslutat sig för att inte fasa ut det bilaterala utvecklingssamarbetet med Irak i så snabb takt som den förra borgerliga regeringen hade planerat. Det är klokt att inte lämna Irak när landet befinner sig i en mycket svår situation.

Jag hoppas också att Sverige kommer att fortsätta att vara en generös biståndsgivare och inte låter mer av biståndet stanna i Sverige.

Fru talman! Ja, det är en svår situation. Vi har både de akuta behoven, inte minst de humanitära, och hotet att IS ska ta över större områden. Men vi har också de långsiktiga behoven. Det går ju inte över en natt att bygga upp demokrati, välfärd och ett fungerande samhälle. Det här raseras tyvärr i processen.

Detsamma gäller rehabilitering för dem som har varit fångar hos IS. Det är naturligtvis fantastiskt med alla som man kan frita, men det kan vara en lång resa tillbaka till ett bra liv. Det kan vara flickor som är i nedre tonåren eller till och med ännu yngre som har varit fast i den här våldtäktsindustrin. De kan ha sålts flera gånger och vara fruktansvärt traumatiserade.

Ofta finns det ett dubbelt trauma, både av övergreppen som man har varit utsatt för och av skuld och skam. Det är ett mönster som går igen över hela världen när det gäller sexuella övergrepp - att man även lever med skuld och skam. Det kan till och med vara omvärlden som lägger skulden på offret. Och oavsett vem som får skulden kan det vara svårt för de här flickorna och kvinnorna att fortsätta livet som det var tidigare. Jag vet att det finns projekt där man försöker rehabilitera de här tjejerna. Det är ingen lätt resa, men vi ska göra allt vi kan.

I det här läget känns de humanitära behoven trängande. När vintern kommer finns det risk att de som redan är hårt utsatta får det ännu värre. Det gäller inte minst alla internflyktingar. När kölden kommer finns det risk att människor fryser ihjäl.

Jag är stolt över att Sverige ger ett sådant stort humanitärt bistånd. Vi får heller inte glömma att vi tar emot flyktingar. Det är enormt avgörande.

Fru talman! För att börja där Hillevi Larsson slutade: I våra samtal i både Bagdad och Erbil tog vi upp kvinnors situation i Irak. Vi träffade också representanter för civilsamhället i Irak, bland annat från kvinnorörelser. Det underströk vilket viktigt arbete de utför.

Irak är faktiskt det enda landet i den här regionen som har antagit en ambitiös åtgärdsplan för att implementera resolution 1325, som ju handlar om kvinnor, fred och säkerhet. Det är förstås välkommet, men implementeringen är bristfällig. Det finns mycket mer att göra, och arbetet saknar både resurser och politisk prioritet. Det var någonting som vi diskuterade med kvinnoorganisationernas företrädare.

Frågan har varit betydelsefull också i utvecklingssamarbetet med Irak. Sverige har till exempel bidragit med 28 miljoner kronor till Kvinna till kvinna under åren 2011-2014. Vi vet att den organisationen utför ett viktigt arbete där, så att säga i fält.

Genomgående talade vi om att det för al-Abadi handlar om att bedriva en icke-sekteristisk och inkluderande politik framöver. Även med alla utmaningar och svårigheter som det kan medföra är det vägen framåt. Det är en politisk lösning också för Irak som är det viktigaste.

Det framgick att de i alla våra samtal framförde begäran om assistans, stöd och hjälp och goda råd, så det finns hur mycket som helst att göra. De uttryckte också sin uppskattning över att vi har varit en partner till Irak i det här arbetet, som för dem har varit helt avgörande. Vi ska alltså fortsätta. Vi måste också se på framtiden, hur vi bäst kan hjälpa till att bygga upp Irak igen.

Dessutom har vi vår militära styrka i Erbil som bekämpar Daesh och gör det på ett mycket professionellt och även där välkommet sätt. De jobbar så att säga som rådgivare. Vi förstod och lärde oss att det handlar om allt från medicinska råd till råd om hur man röjer minor. Det är en del av deras dagliga uppgifter. De gör det här på ett alldeles utmärkt sätt och behövs också i fortsättningen. Därför presenterar vi ett förslag om att förlänga insatsen i Irak.

Tack för era kompletterande synpunkter! Vi kommer förhoppningsvis även i fortsättningen att få ett brett stöd för att hjälpa folket i Irak och inte minst se till att kvinnorna och minoriteterna skyddas på allra bästa sätt.

Fru talman! Tack, utrikesminister Wallström!

Det är fullt förståeligt att människor går ut på gatorna över hela Irak för att kräva sina rättigheter. De reformer som utlovats går i rätt riktning, men som vi har diskuterat går genomförandet tyvärr alltför långsamt. Den ekonomiska situationen har lett till att många irakier drabbats hårt. Säkerhetsläget är, som vi också har talat mycket om, fortfarande mycket allvarligt.

De stora folkliga protesterna är i grunden positiva genom att de samlar en stor bredd av ungdomar, kvinnor och män från olika etniska och religiösa grupper. Den här enigheten är ett gott tecken som kan bana väg för ökat samförstånd och försoning mellan de olika grupperingar som finns i landet. Precis som utrikesministern talar om är det detta som är vägen framåt.

Det är dock oroande att vi får rapporter om hur demonstranter attackeras, fängslas och misshandlas utan att de ansvariga åtalas. Regeringen i Bagdad måste lyssna på demonstranternas krav på ökad demokrati, verkliga reformer och en rättvisare ekonomisk fördelning av landets resurser.

Det är viktigt, tror jag, att omvärlden på ett ännu bättre sätt än hitintills uppmärksammar situationen i Irak, ger sitt stöd till de fredliga, folkliga demonstranterna i deras kamp för förändring och reformer och garanterar deras mötesfrihet och säkerhet.

Jag tror att Sverige kan spela en ännu viktigare roll i detta arbete även om jag också är glad över och välkomnar det engagemang och det stöd Sverige redan ger till Irak, både i form av bistånd och på annat sätt.

Fru talman! Om vi ska försöka sammanfatta vad vi från Sveriges sida bidrar och fortsatt ska bidra med handlar det om att upprätthålla och utveckla våra politiska relationer med Irak och KRG och att vi fortsätter att ha ett långsiktigt engagemang. Det framgick tydligt att de vill både fördjupa och bredda de här relationerna betydligt.

Vi ska fortsätta med det svenska stödet, det humanitära biståndet och militära främjande insatser så att Irak kan stabiliseras och konsolidera sin demokrati. Jag håller helt med om att det är oerhört viktigt att man då inte ingriper till exempel mot fredliga demonstranter utan tillåter olika meningsyttringar och att man bedriver en icke-sekteristisk politik.

Vi ska fortsätta att hävda vikten av politisk dialog, försoning, respekt för mänskliga rättigheter och för rättsstaten. Vi tänker fortsätta att stödja FN:s ansträngningar - inklusive Unami, alltså FN:s mission i Irak - och fortsätta att uppmana al-Abadi att föra en sådan inkluderande politik gentemot olika folkgrupper och etnisk-religiösa minoriteter som finns i Irak. Det är vägen framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.