stöd till åldersintegrerad verksamhet

Herr talman! Helena Höij har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att underlätta och skapa mötesplatser för olika generationer, dels för att inte de offentliga bidragssystemen ska missgynna åldersintegrerad kulturverksamhet. Jag delar Helena Höijs uppfattning om kulturen som en arena för möten över generationsgränser. Under min tid som kulturminister har stor kraft lagts på uppbyggandet och underhållet av kulturinstitutio- ner och på de professionella konstnärernas villkor som ju båda är viktiga grundförutsättningar för att kulturen ska kunna nå och engagera många männi- skor. I Dagordning för kultur 2003-2006, som jag nyligen presenterat, ligger tonvikten just på tillgäng- lighet. Kulturlivet ska öppnas upp för ännu fler. Kul- turpolitik är att skapa gemenskap, att sörja för god tillgång till platser där människor kan möta kulturen och möta varandra i kulturen. Det professionella kulturlivet erbjuder enligt min mening sådana mötesplatser som Helena Höij efterly- ser. Utbudet på våra teatrar, konserthus och museer är exempel på mötesplatser för olika generationer. Spe- cialiserade barn- och ungdomsverksamheter på kul- turinstitutioner och andra satsningar, exempelvis den på museipedagogik, lockar nya besökare till institu- tionerna samtidigt som verksamheterna fortsätter ett mer allmänt orienterat publikarbete. Från regeringens sida kommer vi att fortsätta vårt arbete för att alla människor ska kunna ta del av kulturen. Den andra frågan som Helena Höij tar upp är re- lationen mellan det offentliga bidragssystemet och åldersintegrerad verksamhet. Här vill jag bestämt hävda att kulturpolitiken är till för alla oavsett ålder, kön eller bakgrund. Om Helena Höij bläddrar i årets upplaga av regleringsbrev till myndigheter och mot- svarande regeringsbeslut till vissa institutioner kom- mer hon att upptäcka att så också är fallet. Av de exempel Helena Höij tar upp förstår jag att amatörkulturen ligger henne, liksom mig, varmt om hjärtat. Amatörkulturen i Sverige bedrivs av tradition inom eller i samverkan med studieförbund och folk- högskolor. Under kulturbudgeten ryms ett statligt anslag på drygt 7 miljoner kronor som direkt vänder sig till amatörkultur, nämligen stödet till centrala amatörorganisationer för riksorganisationernas verk- samhet som disponeras av Statens kulturråd. Jag kan i sammanhanget också nämna att genom samverkan mellan den professionella kulturen och amatörkulturen så kommer de reguljära kulturstöden till institutioner och det fria kulturlivet i viss mån också amatörkulturen till del. Som exempel kan jag nämna Riksteaterns, Rikskonserters, Länsmusikens och länskonstnärernas främjandeverksamhet, stöden till musikens arrangörsföreningar och läns- och stadsteatrar med utbyggd barn- och ungdomsverk- samhet. Även ungdomspolitiken, som sorterar under Ut- bildningsdepartementet, har ett statligt bidrag som bland annat stöder ungdomsorganisationer med kultu- rell inriktning. Regeringen vill genom bidrag till ungdomsorganisationer främja målgruppens organise- ring och föreningsliv, och det är dessa regler Helena Höij refererar till. Trots syftet med bidraget finns det även inom dessa organisationer öppningar för ett generationsöverskridande medlemskap, och regelver- ket är därmed inte fullt så hindrande som Helena Höij hävdar. Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verk- samheter med bland annat kulturverksamheter ges också från överskottet från AB Svenska Spel. Reger- ingen har även avsatt medel ur Allmänna arvsfonden för att stödja ungdomars arbete med just generation- sövergripande frågor. Jag vill återigen betona att den viktigaste uppgif- ten för kulturpolitiken är att alla oavsett ålder, kön, bostadsort eller social bakgrund ska ha möjligheter till kulturupplevelser och kulturskapande, och därom tycks jag och Helena Höij vara helt ense.

Herr talman! Först vill jag tacka kulturministern för svaret, men trots att hon säger att hon delar min uppfattning när det gäller att kulturen är en plats för möten över generationsgränserna kan jag konstatera att ministern egentligen svarar på andra frågor än dem jag har ställt. I stora delar av sitt svar uppehåller sig kulturmi- nistern vid tillgängligheten till kulturen, och i den dagordning för kultur som ministern refererar till räknar regeringen upp ett antal områden där kulturen ska öppnas för fler. Man talar om breddad rekrytering till den kommunala musik- och kulturskolan, om kultur i rehabiliteringen av långtidssjukskrivna och så vidare. Jag delar i mångt och mycket de här ambitio- nerna, att man ska öppna kulturen för fler. Men, herr talman, det som jag har velat fokusera i min interpellation är möjligheten för unga, för lite äldre och för gamla att delta i kulturverksamhet till- sammans. Det är en stor brist, anser jag, att många unga människor i dag saknar kontakt med de äldre generationerna, eftersom människor i olika åldrar har mycket att ge varandra i form av erfarenheter och kunskaper. För att uppmuntra möten över generationsgränser måste det offentliga uppmuntra och stödja de mötes- platser som finns, anser jag. Jag tror att vi är överens om att kulturen är en utmärkt sådan mötesplats för olika generationer. När barn och ungdomar deltar i den gemensamma kulturverksamheten med vuxna bidrar åldersblandningen dessutom till en förmedling av både kompetens- och kulturarv. Jag frågade om och i så fall hur kulturministern vill underlätta för möten över generationsgränserna. Hon hänvisar endast i sitt svar till att regeringen har avsatt medel ur Allmänna arvsfonden för att stödja ungdomars arbete med generationsövergripande verk- samhet. Jag tror att det är 2 miljoner för år 2003, och det var lika mycket förra året om jag inte minns fel. Om jag också fattat saken rätt ska pengarna användas främst till projekt inom ungdomarnas egna organisa- tioner, för en generationsövergripande dialog om samhällets värdegrund och för utveckling av samver- kansformer mellan vuxen- och ungdomsorganisatio- ner. Det här tycker jag låter jättebra. Men de här peng- arna löser inte det problem som jag har velat peka på och lyfta fram i min interpellation eftersom det är just projektpengar och inte stöd till en kontinuerlig verk- samhet. De ungdomar som väljer att engagera sig i ål- dersintegrerad kulturverksamhet missgynnas av det offentliga bidragssystemet. Stödet till ungdomars kulturutövande går nämligen enbart till rena barn- och ungdomsorganisationer eller barn- och ungdoms- organisationer där minst 60 % av medlemmarna är 25 år eller yngre. Ungdomar i ett ungdomsförbund, till exempel en orkester som tillhör Riksförbundet Unga musikanter, kan få bidrag både till riksorganisationen och för verksamheten i föreningen. Om ungdomarna i stället tillhör en vuxenorganisation, till exempel en orkester som tillhör Sveriges Orkesterförbund, får de bekosta sitt kulturutövande själva. Ungdomars möjlighet att fortsätta i det här fallet sitt musicerande - det kan också handla om dans eller teater - begränsas när åldersblandade grupper värde- ras lägre än rena barn- och ungdomsgrupper. Detta tycker jag inte är rimligt. Stödet borde kunna ges till ungdomarna oavsett i vilken orkester de spelar. Herr talman! Min ursprungliga fråga kvarstår där- för: Avser kulturministern att vidta några åtgärder för att inte det offentliga bidragssystemet ska missgynna åldersintegrerad kulturverksamhet?

Herr talman! Jag vill ge några konkreta svar och reflexioner med anledning av Helena Höijs inlägg. Hon tog upp exemplet Riksförbundet Unga musi- kanter och Sveriges Orkesterförbund. Den som är med i en orkester som tillhör Riksförbundet Unga musikanter får indirekt stöd via Ungdomsstyrelsen. Den som är med i en orkester tillhörande Sveriges Orkesterförbund kan också sägas få ett indirekt stöd av staten eftersom Orkesterförbundet får stöd från Kulturrådets anslag till centrala amatörorganisationer. När det gäller regelverket för stöden till ung- domsorganisationer är kravet från Ungdomsstyrelsen att 60 % av medlemmarna ska vara mellan 7 och 25 år. Syftet med stödet är alltså att främja ungdomars egen organisering. Men 40 % av medlemmarna kan ha en annan ålder, alltså vara medelålders eller äldre. Jag tror att den här debatten visar att ansvaret för generationsöverskridande kulturverksamhet ligger på många händer. Självklart har jag som kulturminister ett ansvar, och de statliga kulturinstitutionerna har det. Jag tycker att de flesta av dem också tar detta ansvar. Jag tror också att det är en tydlig signal till alla andra som har ansvar för denna verksamhet - till exempel kommunerna, som naturligtvis spelar en väldigt stor roll, men också myndigheter som ligger inom andra departements ansvarsområden, av vilka jag nämnt några här.

Herr talman! Jag delar kulturministerns analys att detta naturligtvis är ett ansvar som delas av många. Men här är det inte minst viktigt att staten och reger- ingen ger tydliga signaler om hur man ser på det här. Det kan låta som om 40 % av till exempel en or- kester kan vara över 25 år. Men om en orkester har tio personer i åldern 5-15, tio personer i åldern 5-25 och så vidare - vi kanske kommer upp i 30-40 perso- ner om det är en större orkester - uppfyller man inte kraven. Ändå är detta ett utmärkt exempel på en form av äkta generationsövergripande verksamhet. I många delar av Sverige finns det inte heller un- derlag för flera amatörorkestrar eller amatörteatrar, utan man får samlas i en för att underlaget ska räcka på en mindre ort. Då är det olyckligt om ungdomarna missgynnas. Jag är medveten om att amatörkulturen får ett bi- drag. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ velat öka bidraget till just amatörkulturen. Vi inser vikten av att amatörkulturen har goda villkor och förutsättningar och att den bidrar i den här verksam- heten. Men tittar man på de enskilda ungdomarna ser man att de behandlas olika beroende på vilken teater- eller musikgrupp de väljer att engagera sig i. Här skulle jag vilja ha ett konkret svar från kul- turministern, herr talman, om hon anser att detta är rimligt.

Herr talman! Vi är många som delar ansvaret för de här frågorna. Det handlar om Utbildningsdeparte- mentet, Kulturdepartementet och andra departement. Det handlar om den kommunala och den landstings- kommunala nivån. Det viktiga är att vi från statens sida är väldigt tydliga i vår bidragsgivning och i våra beslut över huvud taget om att verka för mer av gene- rationsöverskridande mötesplatser. Jag tycker att nästa debattämne denna morgon, fri entré på statliga museer, är ett exempel på en sådan åtgärd. Här öppnar vi ett nytt offentlig rum som inte handlar om att man ska köpa saker. Det är inte ett kommersiellt offentligt rum, och det är generations- överskridande. Mer sådant behöver vi. Jag tycker att vi från statens sida är tydliga på den punkten, men vi kan naturligtvis göra mer. Sedan vill jag bara helt kort nämna folkbildning- en. Där tror jag att väldigt mycket av generations- överskridande sker i dag, och måste ske. Vi vet att folkbildningen fortfarande utgör en stark kraft där människor blandas socialt men också åldersmässigt.

Herr talman! Jag tror att vi i mångt och mycket delar synen på vikten av den generationsövergripande verksamheten. Jag kan dock konstatera att vi skiljer oss åt lite grann i inriktningen när det gäller hur vi vill uppnå detta. Där känner jag att Kristdemokraterna kanske vill ha en ännu tydligare styrning mot att den generationsövergripande verksamheten ska vara minst lika prioriterad som ungdomarnas egna organi- sationer och egna förutsättningar att delta i samhälls- livet. Tyvärr är ju det svenska samhället i många avse- enden segregerat - mellan generationer, mellan stad och land och så vidare. Jag tycker att staten och re- geringen, liksom kommuner och landsting, ska skicka kraftiga signaler om att vi måste ha ett integrerat samhälle. I den här interpellationen har jag velat lyfta fram integrationen över generationsgränserna. Vi kan konstatera att Kristdemokraterna har en delvis annan inriktning på hur vi vill uppnå detta än vad kulturmi- nistern här ger uttryck för.