Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Stockholmsprogrammets migrations- och asylpolitik

Interpellationsdebatt 1 december 2009
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Tobias Billström (M)

Anf. 19 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Bodil Ceballos har, mot bakgrund av ett antal påståenden om utkastet till Stockholmsprogrammet som anges i interpellationen, frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett program som värnar om mänskliga rättigheter för alla som befinner sig i Europeiska unionen. Hon undrar om jag avser att verka för att programmet ska respektera artikel 13 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, rätten att lämna sitt land, och artikel 31 i Genèvekonventionen om flyktingars rätt att ta illegala vägar för att kunna söka och åtnjuta skydd. Bodil Ceballos undrar också om jag avser att ta initiativ till att tillsätta en oberoende granskning av hur Stockholmsprogrammet respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna i EU-stadgan. Hon vill avslutningsvis veta om jag avser att ta initiativ till ändringar i förslaget i Stockholmsprogrammet så att det gemensamma migrations- och asylsystemet inte i framtiden riskerar att anmälas och fällas i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Låt mig börja med att påpeka att Stockholmsprogrammet är en politisk programförklaring för de kommande fem åren. Det är inget rättsligt bindande instrument. När programmet väl antagits kommer Europeiska kommissionen att utarbeta en handlingsplan och utifrån denna kommer specifika förslag att läggas fram, efter sedvanliga konsultationer med medlemsstater, frivilligorganisationer och andra intressenter. Förslagen kommer att utgå från en rättslig grund med stöd i Lissabonfördraget. Framtida lagstiftning kommer sedan att antas av rådet och Europaparlamentet. Värnandet av de mänskliga fri- och rättigheterna utgör ett fundament för samarbetet i EU om asyl- och migrationsfrågor. Av Lissabonfördraget framgår tydligt (artikel 6.2 EU) att Europeiska unionen kommer att tillträda den europeiska konventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Redan i dag har alla medlemsstater tillträtt konventionen. Vidare framgår av Lissabonfördraget (artikel 63 EUF) att det gemensamma regelverket rörande asyl ska bygga på och vara förenligt med Genèvekonventionen. I utkastet till Stockholmsprogrammet berörs även frågan om huruvida EU ska tillträda Genèvekonventionen. Vad gäller den Europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna så blir denna genom Lissabonfördragets ikraftträdande rättsligt bindande och framtida gemensam lagstiftning måste alltså vara förenlig med stadgan. Att EU-lagstiftning är förenlig med fördragen kan ytterst komma att prövas av EU-domstolen. Härtill kommer att i utkastet till program uppmanas EU:s institutioner att använda sig av den expertis som finns inom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Dessutom föreslås i utkastet att varje lagförslag som kommissionen presenterar ska stå i samklang med de grundläggande rättigheterna som fastslås i EU-stadgan. Dessa rättigheter gäller för alla som vistas i Europeiska unionen oavsett medborgarskap. Det finns inget i Stockholmsprogrammet som exkluderar tredjelandsmedborgare från att omfattas av de rättigheter som Bodil Ceballos åberopar. Det är tvärtom så att det föreslås att tredjelandsmedborgares rättigheter ska göras mer lika dem som gäller för EU-medborgare. Mot bakgrund av vad jag här framfört anser jag att de farhågor som Bodil Ceballos har inte är befogade utan tvärtom att Lissabonfördragets ikraftträdande och förslaget till Stockholmsprogram ger stärkta rättigheter för alla som vistas i EU.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 20 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar för svaret, även om jag tycker att jag inte har fått särskilt tydliga svar. Jag vill också ge visst beröm. Det är väl lika bra att ministern lapar åt sig av det; det är ju inte så ofta det händer. Stockholmsprogrammet har genomgått en förändring till det bättre. Man kan särskilt se förbättringar i förhållande till hur det såg ut när vi tog över efter den franska asylpakten. Det är uppenbart att det var bättre för Stockholmsprogrammet att Sverige hade ordförandeskapet när det skulle tas fram än om det hade varit till exempel Italien eller Grekland. På så sätt måste jag naturligtvis också ge ministern beröm. När jag lyssnar på ministerns svar får jag dock uppfattningen att han har missuppfattat mig. Det låter nämligen som om han tror att jag tror att Stockholmsprogrammet ska vara rättsligt bindande när det väl är klart, och det gör jag naturligtvis inte. Jag vet att det inte är rättsligt bindande utan att det är de rättsakter som kommer till i efterhand, med grund i Stockholmsprogrammet, som är rättsligt bindande. Stockholmsprogrammet är inte antaget ännu, även om delar av det diskuterades av migrationsministrarna i går. Det ska antas slutligt av stats- och regeringschefer om drygt en vecka. Från det datum då jag lämnade in min interpellation till det färdiga förslaget har en del redan förändrats, och det var precis det interpellationen syftade till - vill jag få ministern att arbeta i en viss riktning måste jag ju tala om det innan Stockholmsprogrammet är klart. Jag känner mig dessutom ganska övertygad om att ministern har varit drivande för att förbättra texterna om till exempel arbetskraftsinvandring, och det är ju bra. Det jag dock inte tror att ministern har varit lika drivande kring är den fråga min interpellation utgår ifrån, det vill säga att de grundläggande rättigheterna enligt dokumentet bara gäller europeiska medborgare och inte de tredjelandsmedborgare som befinner sig lagligt i unionen. Det är i det här fallet en fråga om ordval. Frågan togs upp på den hearing som hölls på Kulturhuset för en tid sedan och som både jag och ministern deltog i. De frågor jag har ställt är ett resultat av de frågeställningar som togs upp vid den hearingen eller i anslutning till den. Ministern fick inte bara ros för sitt arbete med Stockholmsprogrammet utan också en hel del skarp kritik. Jag skulle alltså vilja veta om ministern har arbetat för att faktiskt ändra ordvalet från "medborgarrättigheter" till "mänskliga rättigheter". Som ministern säger har vi tillträtt Europakonventionen i Sverige, men den är underordnad vår svenska rättighetskatalog, som är grundlag. De svenska rättigheterna gäller svenska medborgare, och de är i de flesta fall också tillämpliga på utländska medborgare. Den stora skillnaden är att det när vi inskränker rättigheter i lag för utländska medborgare inte behöver vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle, och det behöver inte heller stå i proportion till nyttan med bestämmelsen. Detta skiljer sig från Europakonventionen, som inte gör skillnad på folk och folk utan talar om "envar" - det vill säga alla. Ministern säger också detta sedan, alla som befinner sig på EU:s territorium. Det är dock mycket riktigt så som ministern säger: Europakonventionen ska gälla i hela EU. Men när till och med ett land som Sverige särskiljer utlänningars och svenska medborgares rättigheter på det sätt vi gör kan det naturligtvis också ske i andra länder och i den gemensamma lagstiftningen. Det gäller i synnerhet i och med att det vi hittills har sett av det gemensamma lagstiftningsarbetet i huvudsak innebär att vi med allehanda metoder hindrar människor att komma till eller stanna i EU. Detta görs med metoder jag personligen inte anser vara godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Talartiden rinner i väg. Jag skulle vilja att ministern börjar med att kommentera det jag nu har sagt. Jag vet att Stockholmsprogrammet inte är bindande.
Tobias Billström (M)

Anf. 21 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Nåja - när vi talar arbetskraftsinvandring brukar jag och Bodil Ceballos vara ganska överens här i kammaren. Jag skulle alltså inte säga att det är ofta vi inte är överens. Vi ska diskutera den fråga som Bodil Ceballos tar upp i sin interpellation, nämligen vad det innebär att man talar om medborgaren snarare än individen. Det är detta som är den centrala frågeställningen, i alla fall som jag har uppfattat interpellationen. Som jag inledningsvis nämnde har programmet ett individperspektiv som ska genomsyra arbetet inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. Det är individen och dennes rättigheter som står i fokus för Stockholmsprogrammet. Jag är medveten om att vi i programmet talar om "medborgare", men det ska i huvudsak inte tolkas i betydelsen "medborgarskap". Referensen "medborgare" kan i stället i stora delar ses som synonym till "individ". Genom detta har vi klarlagt den frågan. Det är inte särskilt meningsfullt att vi står och diskuterar något som ganska enkelt kan redas ut. Därigenom tror jag också att jag har lugnat Bodil Ceballos på denna punkt, för om man ser "medborgare" och "individ" som synonymer i detta sammanhang är det inte heller så stor mening att föra ett längre resonemang kring rättighetsfrågorna. Det är självklart så att det i inledningsavsnittet finns en portalskrivning i syfte att förtydliga att programmet inte bara fokuserar på personer som besitter ett medborgarskap i ett medlemsland utan också övriga personer för vilka EU har ett ansvar. Knyter man detta till det jag sade i mitt inledande anförande, det vill säga att ambitionen med Stockholmsprogrammet snarare är att vidga rättigheterna även till tredjelandsmedborgare, tycker jag att det är bra. Stockholmsprogrammet bär på en möjlighet att ytterligare förstärka migranters rättigheter, och det är jag nöjd med. Bodil Ceballos sade också att Stockholmsprogrammet har framförhandlats under svenskt ordförandeskap, och det är något jag är väldigt stolt över. Det har nämligen varit en prioriterad fråga för regeringen, och det har varit en prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland. Stockholmsprogrammet fastslår nämligen för de kommande fem åren inriktningen på områden som vi vet betyder väldigt mycket för medborgarna i vår union. Vi vet också att dessa frågor är sådana som medborgarna har mycket synpunkter på, som det finns mycket debatt kring och som har en direkt betydelse för medborgarnas vardag. Därför har vi lagt ned mycket tid och möda på att få detta program så bra skrivet som vi bara kan. Det är naturligtvis ett resultat av kompromisser; det är all form av politik, mer eller mindre. Politik är konsten att hitta kompromisser i dessa sammanhang. Men mot bakgrund av vad jag nyss sade upplever jag inte att vi har kompromissat bort eller gjort avkall på de viktiga frågeställningarna, som handlar om att individperspektivet ska finnas med på hela området för frihet, säkerhet och rättvisa. Det är tvärtom så att vi har hållit den ambitionen väldigt högt. Jag tycker att vi när vi blickar tillbaka på åren som har föregått - det svenska ordförandeskapet, det inledande förhandlingsarbetet och det stora förhandlingsarbetet, som nu går mot sitt slut med Europeiska rådets antagande av Stockholmsprogrammet på toppmötet i nästa vecka - kan se att vi faktiskt har gjort en väldigt bra resa. Mitt intryck är att vi under de kommande fem åren kommer att få ett väl fungerande program som kommer att kunna skicka rätt politiska signaler till de tjänstemän som ute i unionens verksamheter och medlemsstater har att uppfylla de krav vi som politiker genom detta program har ställt på dem. Då tycker jag att är det viktigt, angeläget och bra att individperspektivet står så högt upp på ambitionslistan.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 22 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag känner mig inte alls så mycket lugnare. Det är naturligtvis väldigt stor skillnad rent juridiskt mellan att vara medborgare och att vara individ. Jag har följt EU-samarbetet väldigt länge - precis som ministern, utgår jag ifrån - och vi har sett mer och mer av en förskjutning av det vi kallar medborgarnas Europa. När vi talar om individen i fokus är det den europeiska medborgaren som är i fokus. Det är betryggande att den svenska inställningen är att det handlar om individer, men vad har vi för garanti att de andra länderna ser det på samma sätt? Det är upplagt för olika tolkningar i olika länder. Även om ministern ser det på ett sätt eller den svenska synpunkten är att det handlar om inte bara de som är medborgare utan även andra är jag nästan hundra procent säker på att det finns länder som har en helt annan uppfattning i denna fråga. Jag är nästan säker på att det är så. Det har skett en förskjutning, vilket jag också tar upp i interpellation, sedan Tammerfors. Då talade man mer om inkluderande, och det handlade om lika rättigheter för dem som kom från andra länder. Det är bra: De som har en särskild ställning, som det väl kallas i EU-terminologi, som kommer från tredjeland ska också inkluderas. Jag utgår ifrån att det ska vara så även i fortsättningen. Men vad händer med till exempel de papperslösas rättigheter? De omfattas ju också av "envar" i Europakonventionen, och ändå kriminaliserar vi dem hela tiden - vi talar om illegal invandring och illegala migranter. Det är inte bara jag som är kritisk till Stockholmsprogrammet. I går uttalade sig Amnestys EU-kontor, och de sade till exempel så här: "En migrationspolicy som endast tar upp hur migranter ska skickas tillbaka, utan att på allvar ta upp frågan om irreguljära" - de kallar dem inte olagliga - "migranters rättigheter, kommer inte att fungera." Det var så sent som i går kväll någon gång vid niotiden. I samma TT-meddelande står det att ministern tycker att det är en bra balans. Men om det nu är en så bra balans som ministern säger och brukar säga är det märkligt att Amnesty uppfattar situationen på ett helt annat sätt och uttalar sig helt i strid med det. De varnar för att de papperslösa kommer att hamna utanför samhället, i många fall utan rätt till sjukvård och skolgång, och att de ses som kriminella. Jag skulle vilja veta hur ministern ser på situationen för de papperslösa. Vilka rättigheter kommer de att omfattas av? Omfattas de av Europakonventionen? Omfattas de av de grundläggande rättigheterna? Finns de över huvud taget med, förutom i avdelningen för återvändande, i Stockholmsprogrammet? Inte vad jag har kunnat hitta i alla fall! Det handlar om att man inte ska släppa in människor. De som har kommit in och som inte får asyl eller arbete ska ut så fort som möjligt. Till och med beträffande ensamkommande barn menar man att det är bättre för dem - jag kommer inte ihåg om det står i just Stockholmsprogrammet men någonstans i alla dessa dokument som jag läst på sistone om migrationspolitiken - att åka hem till sina föräldrar. Eventuellt har de inga föräldrar att komma tillbaka till. Man skickar tillbaka dem till diverse barnhem och annat. Jag är glad att ministern säger att Sverige har den synen på mänskliga rättigheter att det handlar om individer. Men jag undrar: Vem tolkar i slutändan? Jag tror inte att vi kommer att likställa alla individer i Europeiska unionen.
Tobias Billström (M)

Anf. 23 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Först och främst är det viktigt att minnas historien, tycker jag, i det här sammanhanget. När Europeiska unionen först slog fast att vi skulle skaffa oss en gemensam asyl- och migrationspolitik skedde det inom ramen för Tammerforsprogrammet. Det var det första femårsprogrammet på det rättsliga området och inrikesområdet. Det som är så positivt med Stockholmsprogrammet är att väldigt mycket av det som låg till grund för Tammerforsprogrammet och som följde med in i Haagprogrammet, som kom 2005 och som ska ersätta Stockholmsprogrammet, har förblivit obrutet. Många av de synpunkter som vi nu diskuterar, det vill säga rättighetsperspektivet, var sådant som Tammerforsprogrammet tog fasta på och som har följt med obrutet. Den politiska debatten har gått i vågor, och Haagprogrammet var - där tror jag att alla kan vara överens - betydligt mer repressivt än vad Tammerforsprogrammet hade varit, eftersom vi under mellantiden hade fått "nine eleven" och en annan syn på frågor om säkerhet. Nu håller vi på att hitta tillbaka till en annan linje, och jag tycker att Stockholmsprogrammet är mycket väl balanserat, precis som jag sade i går. Det kommer att ge en bra grund när kommissionen ska ta fram lagförslag på det här området. Jag måste dock säga att jag tycker att det är intressant att Bodil Ceballos citerar Amnesty. När man hör det uttalandet frågar man sig om den organisationen över huvud taget har läst programmet då de säger att det bara handlar om att skicka ut människor. Här finns åtskilligt med sektioner som handlar om rättighetsperspektiv, om frågan att säkerställa en rättssäker asylprövning för individer, stora avsnitt som handlar om att vi ska skapa fler vägar till Europeiska unionen och öppna för en legal migration. Jag tycker att det är märkligt att man hela tiden måste använda sig av karikatyrer i politiken och aldrig föra sakresonemang. Det är lite tråkigt. Men i sakfrågan tycker jag att vi ska återvända till Bodil Ceballos fråga om vilka rättigheter man har som individ. Då kan vi fokusera på en viktig fråga. Du lyfter fram synpunkterna på tillståndslösa som vistas i olika medlemsstater. Det handlar om rätten att lämna sitt land. En sådan rätt finns enligt artikel 12 i FN-konventionen om medborgerliga politiska rättigheter. Det finns en sådan rätt, och det finns ingenting i utkastet till programmet som motsätter sig detta. Men, och det är ett stort "men", det finns en del till i konventionen, nämligen att det inte finns någon motsvarande rätt för individen att resa in i ett annat land. Man har rätt att lämna sitt land, men varje enskild stat har rätt att garantera sin egen suveränitet. Varje land bestämmer suveränt över vilka som får resa in på dess territorium. Då går det inte att åberopa artikel 12 i det här sammanhanget, vilket vissa gör, och säga att man som tillståndslös har samma rättigheter som alla andra bara därför att man råkar befinna sig på ett lands territorium. Man skulle alltså ha någon sorts automatisk rätt att vistas på ett annat lands territorium bara därför att man har råkat ta sig dit. Så enkelt är det inte. Stockholmprogrammet tar mycket tydligt upp den här frågan och slår fast att det är viktigt att vi arbetar för att människor som inte vistas legalt på vårt territorium återvänder hem. Det gäller alla individer. När det gäller ensamkommande barn, och det har vi precis diskuterat i en annan interpellation, har jag lite svårt att förstå vad Bodil Ceballos menar. Är det inte en ganska angelägen uppgift för oss alla att arbeta för att barn som kommit bort från sina föräldrar återförenas med dem och att vi som politiker tar det ansvaret på våra axlar och utformar lagstiftning och anslår resurser så att man kan eftersöka dessa barn genom till exempel Röda Korset eller andra organisationer? Skulle det vara något konstigt att i Stockholmsprogrammet slå fast detta? Jag är mycket intresserad av att höra mer vad Bodil Ceballos egentligen menar.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 24 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill bara tala om att barn inte alltid skickas tillbaka till sina föräldrar utan tillbaka till barnhem eller till ingenting alls ibland. Även om det nu inte är illegalt att lämna sitt land kallas man för illegal invandrare när man kommer till Europa. Varför inte anamma det språkbruk som vissa andra använder - irreguljär? Ja, man har inte fått ett tillstånd i landet men är där irreguljärt. Man är inte där enligt de regler som gäller, men man är inte en brottsling. När vi kallar människor för illegala invandrare kriminaliserar vi dem. Det är ett felaktigt språkbruk, skulle jag vilja påstå, och det har jag sagt under väldigt lång tid. Jag vet att det har varit diskussion om detta i EU-länderna. I vissa länder säger man irreguljär, i Spanien säger man det. Men ministern envisas med att det ska heta illegala invandrare. Ministern sade att Lissabonfördragets ikraftträdande och förslaget i Stockholmsprogrammet ger stärkta rättigheter för alla som vistas i EU. Det bör innefatta också de papperslösa, även om de befinner sig i landet irreguljärt. Jag frågade tidigare om ministern har drivit frågan om att ändra ordvalet från medborgare till individer i Stockholmprogrammet så att det inte bara ska utgå från medborgarnas rättigheter utan alla individer. Sedan frågade jag om ministerns syn på så kallade illegala invandrare. Är det brottsligt att komma till Europa utan att ha papperen i ordning eller att stanna kvar?
Tobias Billström (M)

Anf. 25 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ord är viktiga, absolut. Bara för att reda ut frågan om illegal kontra irreguljär kontra något annat uttryck: Det beror på hur man har kommit hit. Rätt många av dem som vistas utan tillstånd på vårt territorium har från början haft tillstånd, Bodil Ceballos. Det handlar inte bara om människor som har försökt komma in i Europa och sedan misslyckats. Rätt många har fullständigt giltiga visum när de kommer hit, men de väljer att stanna kvar efter det att visumet har gått ut. Då förvandlas de från legalt vistandes personer på vårt territorium till illegalt, olagligt, vistandes personer på vårt territorium. Det är inget konstigt med det, inget märkligt. Jag tycker att debatten har varit mycket positiv och klargörande. Men jag kan inte säga så mycket annat än att jag tycker att Bodil Ceballos svävar lite på målet. Det är viktigt att komma ihåg att migrationsfrågan är lika gränslös som klimatfrågan, men Miljöpartiet har inte riktigt förstått det ännu. Om en medlemsstat till exempel inte satsar på att hålla en hög nivå på sitt asylsystem påverkar det övriga medlemsstater i flera avseenden och dessutom situationen för de asylsökande. Det är därför som Stockholmsprogrammet, när vi nu pratar rättigheter i den här interpellationsdebatten, så tydligt slår fast kursen framåt på det här området. Vi bör i EU ha gemensamma mål och skapa instrument för att vi tillsammans ska nå dem. Det är hela syftet med femårsprogrammet. Vi ska ge varandra stöd när någon medlemsstat utsätts för ett omfattande tryck på sin migrationsförvaltning. Alla de här faktorerna måste samverka. Och det är till exempel just Dublinsystemets syfte att få samtliga medlemsstater att ta sitt moraliska och rättsliga ansvar på stort allvar. Avslutningsvis: När det gäller pressmeddelandet från Amnesty välkomnar de ju den portalskrivning som jag nämnde om relationen mellan individer och medborgare. Glöm inte bort, Bodil Ceballos, att det inte är alltid som medierna visar hela bilden. Man klipper och klistrar ibland lite som man vill ur pressmeddelanden.

Dokument

den 12 november

Interpellation

2009/10:107 Stockholmsprogrammets migrations- och asylpolitik

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

I dagarna tas Stockholmsprogrammet fram. Det är ett gemensamt ramverk i EU vars migration- och asylpolitk har vittgående effekter för miljontals utsatta människors liv och säkerhet.

Sverige har ett ansvar att som ordförande stå upp för de värden vårt demokratiska samhälle vilar på. Stockholmsprogrammet, som blir vägledande för EU:s gemensamma migrations- och asylpolitik de närmsta fem åren, är inget undantag. Europeiska unionen ska utgöra en region av säkerhet, rättvisa och fri rörlighet. Enligt Stockholmsprogrammet, som det ser ut i nuläget, gäller dessa grundläggande rättigheter endast europeiska medborgare och inte de ca 14 miljoner utomeuropeiska medborgare som i dag befinner sig lagligt inom unionen. I och med Stockholmsprogrammet förstärks skillnaden mellan de som kan röra sig fritt och de som tvingas leva under krig och förnedrande omständigheter. Genom stärkandet av gränskontroller skapar EU-politiker den organiserade brottslighet kring människohandel och smuggling som man säger sig vilja motverka. Fri rörlighet för alla minskar den marknad som i dagsläget skapats av de stängda legala vägarna till och från EU.

Det är av stor vikt att uttrycket medborgarrättigheter i relation till migrations- och asylpolitik i Stockholmsprogrammet vidgas till mänskliga rättigheter för att undvika att miljoner människor tvingas in i rättslöshet utanför det lagliga skyddet inom unionen och dess medlemsstater.

Det fokus som Stockholmsprogrammet har angående migration underminerar mänskliga rättigheter, där staters ekonomiska intressen sätts före individers frihet. Människor på flykt ska varken behandlas som gratis arbetskraft eller som medel i ekonomisk utveckling inom EU.

När Tamperedeklarationen togs fram hade den fokus på inkluderande, med hög standard för mänskliga rättigheter och lika behandling för utomeuropeiska medborgare jämte EU-medborgare. Att ett inhumanare europeiskt samarbete kring migration skulle tas fram under den svenska regeringens ordförandeskap, som värnar om mänskliga rättigheter, är oacceptabelt.

Lissabonfördragets antagande i EU är av vikt för Stockholmsprogrammet och den migrationspolitik som läggs fram där. Stockholmsprogrammet strider mot Lissabonfördraget, artikel 6 i de allmänna bestämmelserna samt mot artikel 10 om allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder. Lissabonfördragets antagande kommer även att innebära att EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande för alla medlemsstater. Enligt Stockholmsprogrammet är utomeuropeiska medborgares rättigheter underordnade EU-medborgares rättigheter, vilket i praxis kan innebära de grövsta kränkningar av människors mänskliga rättigheter, till förmån för EU-medborgares väl och vilja. Till exempel exkluderas utomeuropeiska medborgare från sociala rättigheter inom EU. Enligt Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna har alla som bor inom unionen samma rättigheter. Sverige bör påkalla detta och motverka den massiva diskriminering som håller på att ske i och med Stockholmsprogrammet rörande migration.

Under Frankrikes ordförandeskap togs European Pact on Immigration and Asylum fram. Det var ett politiskt dokument som skulle innebära en homogen migrationspolitik i EU med fokus på samarbete med tredjeland utanför Europa, det vill säga länder vid EU:s gränser som tar på sig ansvaret att upprätta uppsamlings- och arbetsläger för asylsökande och migranter. Att låta länder som inte ratificerat konventioner om de mänskliga rättigheterna och som sedermera inte respekterar grundläggande rättigheter ta över ansvaret för människor på flykt undan orättvisa är inhumant. Frankrike försöker i dag att inkludera mycket av denna pakt i Stockholmsprogrammet. Det är av stor vikt att Sverige motsätter sig försök att underminera människors trygghet i ett Europa som säger sig värna internationell rätt.

Svenska räddningsaktioner undan arbetsläger under andra världskriget, av bland andra Raoul Wallenberg, skulle enligt Stockholmsprogrammet rubriceras som människosmuggling och kriminaliseras. Att 60 år senare illegalisera och kriminalisera dem som flyr och dem som hjälper människor att överleva i stället för att kritisera de stater som inte respekterar grundläggande fri- och rättigheter är en tillbakagång i internationell rätt.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Hur avser statsrådet att verka för att det svenska ordförandeskapet ska bemöta dessa ovan nämnda utmaningar i framtagandet av Stockholmsprogrammet?

Avser statsrådet att ta initiativ till ett Stockholmsprogram som värnar om mänskliga rättigheter för alla som befinner sig inom Europeiska unionen?

Avser statsrådet att verka för att Stockholmsprogrammet ska respektera artikel 13 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, rätten att lämna sitt land, och artikel 31 i Genèvekonventionen om att flyktingar har rätt att ta illegala vägar för att kunna söka och åtnjuta asyl?

Avser statsrådet att ta initiativ till att tillsätta en oberoende granskning av hur Stockholmsprogrammet respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna i EU-stadgan?

Avser statsrådet att ta initiativ till ändringar i förslaget i Stockholmsprogrammet så att det gemensamma migrations- och asylsystemet inte i framtiden riskerar att anmälas till och fällas i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna?