Stadsmiljöavtalens inverkan på bussarna i Örebro

Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig om invånarna i Örebro kommun ska betala för det som staten så sent som i år har åtagit sig att betala fram till 2027, vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge branschen långsiktiga besked samt om jag kommer att vidta åtgärder för att se till att planeringen och genomförandet av fler och snabbare bussar i Örebro kan bli verklighet i linje med tidigare nationella besked.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 att stadsmiljöavtalen fasas ut från och med 2024. Syftet med stadsmiljöavtalen har varit att främja hållbara stadsmiljöer genom att ge stöd som leder till en ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller cykeltrafik samt hållbara godstransportlösningar. Stödet har kunnat sökas av kommuner och regioner. Stadsmiljöavtalen fasas ut för att skapa utrymme för finansiering av andra satsningar. Utfasningen kommer att träda i kraft genom att inga nya ansökningar beviljas. Det betyder att redan ingångna avtal inte kommer att påverkas av utfasningen utan fullföljs som planerat.

I den trafikslagsövergripande nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033, som den förra regeringen fastställde i juni 2022, fick Trafikverket i uppdrag att fördela upp till 6 miljarder kronor till stadsmiljöavtalen för perioden 2022-2027. Beslutet innebar att nya åtgärder som kommuner och regioner sökte stöd för, liksom motprestationer, skulle vara genomförda senast under 2027. Undantag gjordes för de avtal som ingåtts före sommaren 2022. För dessa gäller de tidpunkter för utbetalning som tidigare avtalats och förhandlats.

Trafikverket har under 2023 genomfört en ansökningsomgång som resulterade i att ytterligare 26 ansökningar beviljades stöd. Även för dessa avtal gäller att åtgärderna och motprestationerna ska vara genomförda senast under 2027 i enlighet med den förra regeringens beslut om nationell plan.

Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att det görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag. Regeringen har nyligen påbörjat arbetet med en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag ska redovisas i januari nästa år och kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med ekonomiska ramar och inriktning för en ny planperiod 2026-2037. När riksdagen har fattat beslut om ekonomiska ramar följer en åtgärdsplanering där Trafikverket får i uppdrag att ta fram ett förslag till ny nationell plan och länsplaneupprättarna erbjuds att ta fram nya länstransportplaner.

Avslutningsvis vill jag upplysa Matilda Ernkrans om att de kommunala åtgärder i Örebro som kommunen hittills beslutat om och som Matilda Ernkrans refererar till - ett system med snabbussar i Örebro som kallas BRT, Bus Rapid Transit - finansieras dels genom Örebro kommun, dels genom statliga medel via Örebro läns länstransportplan. Det finansieras alltså inte via stadsmiljöavtalen, som hon antyder i sin interpellation.

Herr talman! Sverige är ett innovativt välfärdsland med en stark teknisk utveckling, och jag är övertygad om att Sverige kan och ska driva på en teknikutveckling för större välstånd, bättre arbetskraftspendling och omsorg om vår gemensamma natur och miljö.

I mitt tycke görs detta bäst genom att ett gemensamt ansvar tas, och det är vad stadsmiljöavtalen har inneburit - ett gemensamt ansvar för planeringen av hållbara städer i svenskt klimatarbete. Men runt om i vårt land skapar regeringens nedskärningsagenda nu en helt annan verklighet.

I mitt hemlän, Örebro län, har beskedet getts att man för snabbussarna i Örebro - som stadsmiljöavtalet är en del av finansieringen av - inte längre kan räkna med pengar från stadsmiljöavtalen. Regeringen gav ett första besked om att avtalen skulle kortas ned till år 2027, vilket fick Örebro att redan förra året anpassa planerna på snabbussar. Man rättade sig efter det beskedet. Nu kommer nästa dråpslag, mindre än ett år senare, vilket helt enkelt är ytterligare ett löftesbrott från regeringen och SD. Regeringens nedskärningsagenda stoppar nu utbyggnaden av snabbare bussar i Örebro. Det är bara en tredjedel av det som har planerats utifrån förra årets besked som kommer att kunna slutföras; sedan är det stopp.

Nästan var fjärde kommun i Sverige har tecknat stadsmiljöavtal utifrån de premisser som gällde för 2023 och utifrån de besked som gavs av regeringen och SD för ett år sedan. Nu står alla dessa kommuner med stadsmiljöavtal inför en helt ny, sämre, verklighet. Det gäller även branschen, som har efterfrågat långsiktighet, och medborgarna, som efterfrågar snabbare och bättre kollektivtrafik. Det gäller arbetsmarknaden, som kräver en bättre arbetspendling. Det gäller också natur och miljö, där det krävs att vi tar ansvar för att minska utsläppen från transporterna och säkra bra levnadsvillkor med ny teknikutveckling. Allt detta möter nu en ny, krassare verklighet.

I det som nyss var ett delat ansvar mellan staten och lokalsamhällena drar sig regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu undan sin del av ansvaret. Det är anledningen till de ganska enkla frågor jag har ställt till ansvarigt statsråd i regeringen, det vill säga statsrådet Carlson, och jag tänker att jag ska upprepa dem - för det var ärligt talat inte många av frågorna som statsrådet faktiskt besvarade i sitt första inlägg. Statsrådet har dock mer tid på sig.

Regeringen undandrar sig nu sitt ansvar och rullar tillbaka tidigare långsiktiga besked gällande statsmiljöavtalen - de som bland annat skulle ge en snabbare och mer effektiv kollektivtrafik i städerna. Jag ger återigen statsrådet Carlson möjligheten att svara: Ska kommuninvånarna betala för det som staten redan, så sent som i år, har åtagit sig att betala fram till 2027? Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ge branschen de långsiktiga besked den efterfrågar och som nu har rullats tillbaka? Kommer statsrådet att ta något initiativ för att tillse att planeringen och genomförandet av fler och snabbare bussar i Örebro kan bli verklighet, i enlighet med tidigare nationella besked?

Herr talman! Detta är en mycket ansvarsfull utfasning. Som jag sa i mitt inledande svar betyder det besked som regeringen har gett att redan ingångna avtal inte kommer att påverkas av utfasningen utan ska fullföljas som planerat. De som har ansökt om och fått stöd beviljade kommer att få dem utbetalda.

Något jag också lyfte fram i mitt svar, herr talman, är att det antyds att den planerade satsningen i Örebro skulle vara finansierad via stadsmiljöavtalet och att så inte är fallet. Finansieringen har hittills skett dels genom medel från Örebro kommun, dels genom statliga medel via Örebro läns länstransportplan, och dessa möjligheter till finansiering av snabbussar och andra åtgärder finns ju kvar även framöver.

Det är möjligt - jag vet inte om det är så, men det är möjligt - att kommunen eller regionen i sina kalkyler har haft för avsikt att ansöka om stadsmiljöavtal som en del av en långsiktig finansiering, men det betyder inte att de per definition hade fått medel beviljade även om regeringen inte hade fattat beslutet att fasa ut stadsmiljöavtalen. Det är en upplysning jag gärna upprepar här i kammaren.

Jag har också gett svar om den långsiktiga transportinfrastrukturen, där regeringen redan har tagit det första steget genom att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag för den. I de samtal och den dialog jag har med många regioner runt om i landet lyfts det fram, precis som kan konstateras för nationella planen, att länsplanerna har drabbats av kostnadsökningar, liksom har skett på många andra plan i landet, och man ser ett behov av att förstärka de medel som finns för länsplanerna. Det är ett inspel som är möjligt att göra när inriktningsunderlaget kommer att remitteras i början av nästa år. Sedan kommer regeringen att återkomma till riksdagen med en proposition för att fastställa ramarna för den nationella planen och för transportinfrastrukturen.

När det gäller stadsmiljöavtalen vill jag upprepa att de ingångna avtalen inte kommer att påverkas av utfasningen utan fullföljs som planerat.

Herr talman! Jag tror inte att det hjälpte att jag gav statsrådet ytterligare en chans att svara på tre ganska enkla frågor.

Statsrådet kan slå sig för bröstet och säga att redan ingångna avtal kommer att fullföljas. Det är jättefint. Problemet är ju att ni förra året gav besked om att stadsmiljöavtalen skulle finnas kvar med medel anslagna fram till 2027. Det har kommuner som Örebro kommun och andra som jobbar med hållbara städer anpassat sig efter. Man har haft djupa samtal med Trafikverket, en myndighet som statsrådet är ansvarig för, för att planera för det som skulle fullfölja hela projektet och ge både en bättre kollektivtrafik och en bättre klimatnytta.

Ett år senare kommer samma regering tillsammans med Sverigedemokraterna tillbaka och säger: Det blir inga stadsmiljöavtal. Allt det jobb som är gjort kommer inte att kunna förverkligas, utan nu får ni nöja er med den tredjedel som redan är gjord.

Det tycker inte jag är ansvarsfullt. Jag tycker att detta är omprioriteringar, som statsrådet sa i sitt första inlägg. Jo, det vet vi. Vi ser ju ett fattigare Sverige växa fram. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna prioriterat att lägga mer pengar på att sänka skatten på plastpåsar än på att stoppa nyrekryteringen till gängen, mer pengar på skattesänkningar för dem med högst inkomster än på landets barnfamiljer, som har det tufft när matpriser ökar och inflationen gröper ur den egna plånboken. Det är en regering som med berått mod ökar de svenska klimatutsläppen och samtidigt begår löftesbrott mot alla dem som hade räknat med stadsmiljöavtalen fram till 2027 utifrån det besked som gavs från regeringen förra året.

Så ser det ut. Man lovar en sak före valet, och sedan blir det något annat efter valet med den här regeringen tillsammans med SD. De besked man gav i budgeten förra året och som skulle gälla till 2027 plockas nu bort.

Jag förstår att det händer saker som man inte alltid kan planera för. Regeringen måste agera, och jag har respekt för det. Men vad är det som har hänt? Är svenska städer hållbara nu? Har vi sett minskade utsläpp från transportsektorn? Är det färre som behöver kollektivtrafiken för sin arbetspendling? Har arbetsgivarna redan fått sin arbetskraft? Går kommunerna i Sverige nu mot så stora överskott i sin ekonomi att de kan hantera en övervältring av kostnader från staten? Nej, så är ju inte fallet. Allt det jag räknar upp går snarare i motsatt riktning.

Infrastrukturministern är mig därför svaret skyldig. Varför kommer detta löftesbrott från infrastrukturministern? Om ministern nu inte vill kännas vid detta borde det väl ändå finnas någon form av hederlighet från ministern, som att ta initiativ för att mildra konsekvenserna för dem som regeringen och Sverigedemokraterna nu lämnar i sticket.

Jag har fått med mig en fråga hemifrån Örebro. Örebro står mitt i en omställning som plötsligt har fått nya, sämre villkor för att kunna göras klar. Skulle inte statsrådet åtminstone för de kommuner som är mitt uppe i en omställning kunna lova att tillsammans med den myndighet som statsrådet ansvarar för, Trafikverket, förstärka resurserna i länstrafikplanerna? Skulle det kunna vara ett besked som kommer från statsrådet här och nu?

Herr talman! Jag vet inte om Matilda Ernkrans inte lyssnade när jag sa vilka behov jag hör från olika delar av landet när det gäller just länstrafikplanerna.

Detta kommer vi att bereda i sedvanlig ordning på det sätt som är möjligt, där regionerna kan lämna in remisser på inriktningsunderlaget, och sedan kommer regeringen att komma tillbaka till riksdagens kammare för att fatta beslut om ramarna på det sätt som en nationell plan tas fram.

Jag uppskattar att hederlighet kommer på tal i debatten. Det tycker jag att svensk politik förtjänar mer av. På det temat tycker jag att Matilda Ernkrans bör ta i beaktande att det faktiskt var den regering som hon satt i som tog bort värnskatten - på tal om att sänka skatten för de allra rikaste.

Den regering som jag sitter i och företräder har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Vi har också förstärkt och förlängt bostadsbidraget för de barnfamiljer som har de allra tajtaste marginalerna i sin hushållsekonomi. Vi ser att 110 000 barnfamiljer träffas av detta. Det är att ta ansvar för dem som har det allra tuffast. Men ledamoten får gärna svara på hur hon ser på ordet hederlighet när hon beskyller andra för att sänka skatten för de allra rikaste när hennes parti självt precis har gjort det under den förra mandatperioden.

Nej, detta är inte ett löftesbrott. Vi har tagit ett stort ansvar genom att fasa ut detta på ett ansvarsfullt sätt. Jag tycker att det förtjänar att nämnas igen, eftersom ledamoten inte själv nämner det, att finansieringen hittills har skett genom Örebro kommun och statliga medel via Örebro läns länstrafikplan. Det är möjligt att man har kalkylerat med medel från stadsmiljöavtalen, men det betyder inte att man hade fått medel beviljade även om regeringen inte hade beslutat att fasa ut stadsmiljöavtalen. Detta får ledamoten också gärna kommentera, apropå att det är bra att ha korrekt underlag för en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten. Jag blir inte så mycket klokare.

Om man nu tänker sig att man ska ta bort stadsmiljöavtalen och ersätta dem med länstrafikplaner, hade det då inte varit hederligare och mer ansvarsfullt att först lägga länstrafikplanerna och finansieringen på plats, och i samband med det - om man nu inte gillar stadsmiljöavtalen - ta bort dem?

En barnfamilj har blivit 1 000 kronor fattigare under den här regeringens första år. Det tycker inte jag att man som kristdemokrat borde vara stolt över. Det blir alldeles uppenbart att man inte kan lita på den här regeringen, som sa att stadsmiljöavtalen skulle vara kvar till 2027 och som instruerade sin myndighet att inleda kontakter och göra förberedelser tillsammans med de kommuner som skulle finansiera sin omställning till hållbarhet med hjälp av stadsmiljöavtalen, som de är tänkta att användas till.

Hederlighet kan man alltså fundera en hel del på. Jag vet inte hur hederligt kristdemokraterna tycker att det är att sänka enprocentsmålet för biståndet, vilket kommer att påverka internationellt solidaritetsarbete för lång tid framåt, eller det faktum att man nu sänker Sveriges miljö- och klimatpolitik, vilket också kommer att påverka och förminska den svenska utvecklingskraften när det gäller den industriella gröna revolution som vi ser nu i Sverige. Jag vet inte hur hederligt det är.

Jag vill vara väldigt tydlig: Vi från oppositionen försöker fylla i de hål som lämnas från SD-regeringen. Vi gör vårt absolut bästa för att göra det. Men även om det är så att oppositionen inte krona för krona i sin oppositionsbudget finansierar varenda del som den här regeringen raserar betyder det inte att vi delar er politik.

Det blev alltså inte mycket till svar. Kvar står örebroarna och fler med dem - var fjärde kommun i Sverige - där stadsmiljöavtalen försvann.

Herr talman! Det var många olika frågor här som jag inte kommer att hinna kommentera på de sista två minuterna i den här debatten. Men hur ser det egentligen ut i Socialdemokraternas budget när det gäller enprocentsmålet för biståndet? Jag svarar själv på frågan eftersom den var retorisk, herr talman. Socialdemokraterna överger enprocentsmålet för 2023. Att beskylla andra för något som man själv gör tycker jag att sådana här debatter kan hålla sig över.

Detta är en ansvarsfull utfasning av stadsmiljöavtalet. Ingångna avtal gäller. De som har fått besked kommer fortsatt att kunna använda medel för det. Det finns också möjlighet att använda länstrafikplanerna och kommunal finansiering på samma sätt som Örebro tidigare har finansierat det.

Jag tackar för debatten och diskussionen vi har haft här i talarstolarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.