Sprängdåden i Hässelby

Herr talman! Kadir Kasirga har frågat mig vad jag har gjort för offren för sprängdåden i Hässelby samt vilka extra resurser regeringen har gett till de kommuner som har blivit drabbade.

Jag vill börja med att rikta mig till de boende i Sundbyberg som i natt har upplevt en fruktansvärd sprängning och till de boende i Uppsala där ett sprängningsförsök nyligen har avvärjts. Jag vill understryka att vi aldrig kan acceptera detta. Ni är inte ensamma. Hela det omgivande samhället står bakom er och känner med er i er situation. Nu gör polisen allt som står i deras makt för att hitta och lagföra de skyldiga.

Herr talman! Detta understryker också varför stöd och skydd till brottsoffer är en så utomordentligt prioriterad fråga för regeringen. Det avspeglas i den helomläggning av kriminalpolitiken som vi nu genomför. Det handlar om ett perspektivskifte, från fokus på gärningsmannen till att sätta brottsoffer och samhällets behov av skydd i centrum. Den som faller offer för de kriminella nätverkens grova våld ska alltid kunna räkna med samhällets stöd och skydd.

Kort efter det fruktansvärda sprängdådet i Hässelby i Stockholm förra vintern besökte jag de drabbade. Jag träffade dem som bor i radhusområdet och tog del av deras berättelser och erfarenheter. Jag följde upp med ett nytt möte med de boende under hösten. Då kunde jag också berätta om flera åtgärder som regeringen har vidtagit för att stärka brottsoffers ställning, bland annat i ljuset av erfarenheterna efter sprängdåden i Hässelby.

Regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att kartlägga samhällets samlade stöd till brottsoffer, och i juni förra året utökade vi uppdraget till att även innefatta att myndigheten ska överväga och föreslå vilken aktör i samhället som kan kliva fram och samordna stöd och insatser gentemot brottsoffer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 10 juni i år.

I syfte att stärka brottsoffers ställning och förbättra deras möjligheter att få ut ersättning har regeringen också tillsatt en utredning som bland annat ska ta ställning till om brottsoffer ska ha rätt till brottsskadeersättning redan när en dom på skadestånd vinner laga kraft, det vill säga att brottsoffret, lite förenklat uttryckt, ska slippa att själv driva in ersättningen från gärningsmannen, som ofta är fallet i dag. Utredningen ska redovisas i februari nästa år.

Den som har utsatts för ett brott behöver också ha goda möjligheter att få sin rätt till skadestånd prövad på ett effektivt sätt. I dag sker det oftast inom ramen för brottmålet, och då hjälper åklagaren eller ett målsägandebiträde vanligtvis målsäganden med att driva sitt skadeståndsanspråk. Men en domstol kan under vissa omständigheter avskilja skadeståndsfrågan från brottmålet och i stället låta den prövas i särskild ordning enligt de regler som gäller för tvistemål. Ofta innebär ett avskiljande att målsäganden, alltså brottsoffret, kommer i ett sämre läge processuellt sätt. Det blir två rättegångar i stället för en. Åklagaren kan inte längre hjälpa till med skadeståndsanspråket, och ett målsägandebiträde har inte heller kvar sitt uppdrag att företräda målsäganden i det avskilda målet om tvistens värde understiger ett halvt prisbasbelopp. Beroende på utgången i målet kan brottsoffret dessutom riskera att bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader. Jag är väl medveten om att ett beslut om avskiljande kan försvåra för brottsoffret, och regeringen har för avsikt att återkomma om hur den frågan kan tas vidare.

Mötena med de boende i Hässelby har berört mig djupt. Deras berättelser har påverkat både den rättspolitiska debatten och regeringens politik. De initiativ som regeringen har tagit det senaste året kommer inte att förändra situationen för de drabbade i Hässelby. Men deras erfarenheter har bidragit till att regeringen skyndsamt har vidtagit åtgärder i syfte att stärka skyddet för andra brottsoffer i framtiden.

Fru talman! Även jag vill inleda med att rikta mina tankar till de drabbade i Sundbyberg som blev utsatta för ett bombattentat natten mot fredag.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Gunnar Strömmer för svaret men noterar att ministern har valt att inte svara på min andra fråga som handlar om vilka resurser regeringen tillfört kommuner som har drabbats av det eskalerande gängvåldet.

År 2023 var ett mörkt år i svensk historia, ett år då Sverige blev farligare, ett år när gängkriminalitetens bomber och kulor skapade rubriker och raserade liv, ett år när över 50 människor dödades. Barn förlorade sina liv, och oskyldiga blev offer när de hamnade i skottlinjen. Vi bör minnas 2023 med en sorgsenhet men också som en påminnelse om att handling behövs. Jag är orolig för att 2024 inte blir bättre.

Fru talman! År 2023 genomfördes närmare 150 sprängdåd i Sverige. Min stadsdel Hässelby-Vällingby i Stockholm blev ett av de mest utsatta områdena. Vi utsattes för fem sprängdåd, och ett av dessa blev det allvarligaste i Sverige i modern tid.

Det var den 16 mars cirka 01.25 som 15 kilo sprängämnen exploderade när de flesta på Lingonrisgränd låg och sov som vanligt. Detta är ett radhusområde där mestadels arbetande barnfamiljer bor och några äldre par som har bott där sedan området byggdes på 70-talet. Vi bor nästan 500 meter därifrån, och jag minns än i dag hur vi väcktes av ljudet och hur vårt hus skakade. Det är ett ljud man aldrig glömmer.

Fru talman! Det är ett mirakel att ingen dog av det sprängdådet, men ett sextiotal hus fick allvarliga skador, och några av radhusen blev helt utblåsta efter tryckvågen från bomben. Totalt 236 människor drabbades när de låg hemma och sov i sina sängar - 236 människor vars liv aldrig mer blir sig lika. Nu försöker de som bor på Lingonrisgränd, Carl Bondes väg, Nickelgränd och Fyrspannsgatan i Hässelby att läka såren, samtidigt som de tar kampen mot försäkringsbolag, rättsväsendet och myndigheter.

Gunnar Strömmer pratar om perspektivskifte. Men Jocke, Pär och Anette, några av brottsoffren på Lingonrisgränd, undrar på vilket sätt detta perspektivskifte ska hjälpa dem i praktiken. Det vill jag också gärna ha svar på.

Fru talman! Än en gång tack till Kadir Kasirga för möjligheten att få diskutera de här oerhört viktiga frågorna i dag!

De boende i det här radhusområdet i Hässelby som drabbades av det förfärliga sprängdådet är dessvärre inte ensamma i sin situation. Alltför många människor i olika delar av vårt land har fått dela upplevelsen och bära de yttersta konsekvenserna av en grov organiserad brottslighet med en systemhotande kraft och ett våldskapital som brottsligheten uppenbarligen är beredd att använda med en allt större likgiltighet inför konsekvenserna för oskyldiga. Allt detta har ytterst drabbat enskilda människor av kött och blod. I värsta fall har de fått sätta livet till.

Det här är en utveckling som har fått pågå alldeles för länge. Det grova skjutvapenvåldet har tredubblats över tio års tid. Man kan säga att det bristfälliga skydd för brottsoffer som flera av de personer i Hässelby som Kadir Kasirga nämner nu har fått erfara är ett resultat av att vi som samhälle inte har tagit de här frågorna på tillräckligt stort allvar.

En mycket central fråga för regeringen, som uttrycktes första dagen när statsminister Ulf Kristersson stod här i riksdagens talarstol och i sin regeringsförklaring redogjorde för regeringens prioriteringar, är att sätta brottsoffren i centrum, inte bara som retorik utan genom att också i praktiken stärka det skydd som Hässelbysituationen bekräftar har oerhört stora revor.

Det är därför vi i ljuset av deras erfarenheter gör en lång rad saker, som naturligtvis borde ha gjorts mycket tidigare. Det handlar om att till exempel säkerställa att det finns en samlad aktör. De boende har upplevt att det har varit försäkringsbolag, kommun, räddningstjänst, civilsamhälle och polis. Men vem har erbjudit det samlade stödet? Till vem ska man lyfta luren för att reda ut frågorna på ett samlat sätt? En speciell situation just i Hässelby var att det inte var ett flerbostadshus som drabbades. I ett flerbostadshus finns det ofta en bostadsrättsförening eller en hyresvärd som tar hand om alla frågorna. Nu fick alla enskilda människor själva ta tag i sin situation.

Nu har vi gett uppdraget till Brottsoffermyndigheten att peka ut vilken aktör som ska ge det samlade stödet. Vi har noterat de problem som man har pekat på i Hässelby när det gäller värderingen av olika insatser som görs från försäkringsbolagens sida. Det är fråga om värderingsprinciper som är tänkta för helt andra situationer än när helt oskyldiga brottsoffer får sina hem sprängda i luften. Därför har jag också kallat till mig försäkringsbolagen, träffat dem och pratat om frågorna.

Vi har noterat de problem som har funnits när det gäller att driva sin skadeståndsfråga som i det konkreta fallet avskiljs från brottmålet. Vi lyfter upp de frågorna i ett särskilt spår. Allt detta är utomordentligt viktigt.

Låt mig få bredda detta och säga att det är oerhört viktigt att vi går på sprängmedlen. Från den 1 januari gäller dubbla straff för dem som hanterar vapen eller explosiva varor på ett olagligt sätt. Vi har infört preventiva tvångsmedel som gör att polisen kan avlyssna de kriminella nätverken för att förebygga och förhindra den typen av sprängningar som skedde i Hässelby. Vi har gett elva myndigheter i uppdrag att identifiera sårbarheter och reducera dem. Ett nationellt tillståndsregister för sprängmedel som alla har talat om i flera decennier blir nu äntligen av och ska komma på plats i sommar. Avslutningsvis kan jag säga att i mars kommer förslaget om visitationszoner, som kommer att ge polisen möjlighet att eftersöka sprängmedel och vapen på ett annat sätt. Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer att rösta för detta.

Fru talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för de utförliga svaren.

Jag konstaterar fortfarande att frågan om tillförandet av resurser till kommuner inte har besvarats ordentligt. Vi vet att kommunerna, och i dessa fall också stadsdelsnämnderna och stadsdelsförvaltningarna, har tagit på sig ett stort ansvar. Vi har sett hur mycket stadsdelsförvaltningen i Hässelby-Vällingby har arbetat för att stötta brottsoffren. Det har varit högt prioriterat. Stadsdelsförvaltningen har jobbat uppsökande, kontaktat stadsbyggnadskontoret och tagit fram ett upplägg för att skynda på processen för rivnings- och bygglov. Det var ju i det här fallet fråga om ett radhusområde, som statsrådet också nämnde.

Jag vet att Gunnar Strömmer har träffat några av de drabbade, men har Gunnar Strömmer träffat tjänstemännen i stadsdelsförvaltningen eller Lisa Carlsson, socialdemokratisk nämndordförande i Hässelby-Vällingby? Har man haft en dialog med dem? Vad behöver de? Det här är helt nytt. Hässelby har blivit utsatt för fem sprängdåd, och de ska hanteras av en stadsdelsnämnd, en stadsdelsförvaltning, som har knapphändiga resurser.

Den 26 april 2023 deltog jag på ett möte och träffade brottsoffren för att lyssna på deras upplevelser och vad de hade för medskick till oss politiker. Stadsdelsförvaltningen hade bjudit in mig och biträdande finansborgarrådet i Stockholms stad Anders Österberg.

De initiativ som har tagits av regeringen är bra, men det finns fortfarande ett men. Hur tänker Gunnar Strömmer hjälpa dem som drabbades av sprängdåden och dödsskjutningarna under 2023 och även nu under 2024? Det är inte längre fråga om ett tiotal eller hundratal människor, utan det håller på att bli tusentals människor som i olika former har utsatts för dessa sprängdåd. De blir brottsoffer. Finns det någon hjälp att få eller lämnar regeringen dessa brottsoffer åt sitt öde?

Kan man inte göra något retroaktivt så att de kan omfattas av hjälp från staten? Just nu finns en stor frustration bland dessa hederliga människor, skattebetalare, eftersom de inte får stöd från samhället, särskilt från staten. Dessa frågor ska inte hanteras av en kommun, en stadsdelsnämnd. Det är regeringens uppdrag, och det är statens ansvar.

Gunnar Strömmer har ett stort ansvar. Jag ser gärna att Gunnar Strömmer utvecklar lite mer hur regeringen tänker hjälpa just dessa människor.

Fru talman! Jag har verkligen ingen ambition att göra det här till en partipolitisk pajkastning, men om vi ändå ska reda ut ansvarsfrågorna, eftersom Kadir Kasirga lyfter upp dem på ett så tydligt sätt, tar jag naturligtvis fullt ansvar för alla frågor som ligger på mitt bord sedan mitten av oktober 2022 när den här regeringen tillträdde.

Jag får tyvärr konstatera att de boende i Hässelby och många andra brottsoffer nu får ta konsekvenserna av den bristfälliga politiken när det gäller att sätta brottsoffer i centrum som Kadir Kasirgas eget parti och regering ansvarade för efter åtta år vid makten. En viktig del i det mandat som vi från Moderaternas sida fick med oss in i detta var just att inte se till gärningsmannens intresse utan att sätta brottsoffret i centrum.

Allt det vi nu gör önskar jag naturligtvis hade funnits på plats redan vintern 2023 när de boende i Hässelby drabbades av de förfärliga sprängdåden. Att det inte fanns på plats kan dessvärre inte jag lastas för, utan då får man söka de ansvariga de gångna åtta åren och höra varför de inte gjorde tillräckligt för att stärka brottsofferskyddet.

Nu ser vi bristerna, och vi gör allt vad vi kan för att åtgärda dem. Det handlar om alltifrån att tydliggöra ansvarsförhållanden när det gäller stöd till brottsoffer till att de inte puttas mellan stadsdelsnämnd, räddningstjänst, polis eller försäkringsbolag. De ska veta att det finns en samlande kraft som ger brottsoffer det stöd de behöver i den här situationen.

Vi ser till att de kan få sin skadeståndsfråga prövad i brottmålet, inte behöva driva den på egen hand i en separat rättegång utan det stöd man kan få i ett brottmål. Vi ser till att de inte kommer att behöva driva in sina skadestånd själva i förhållande till gärningsmännen, utan de ska få ut sitt skadestånd när en domstol har slagit fast det. Sedan får staten ta på sig uppgiften att driva in skadeståndet från gärningsmannen. Allt detta gör vi nu. Jag önskar att detta hade funnits på plats för de boende i Hässelby, men det fanns det inte. Nu ska vi se till att det finns i framtiden.

Låt mig också få säga att jag träffar oerhört många kommunala företrädare, och jag träffar gärna kommunala företrädare även i Hässelby för att diskutera den typen av frågor. Sedan har det för mig varit ett naturligt insteg att börja med brottsoffren, att se till deras situation och behov, och fråga mig vad jag kan göra i min roll för att förbättra situationen för brottsoffer i det här landet. Det har varit min utgångspunkt också i det aktuella fallet.

Att polisen måste få bättre verktyg för att förhindra och förebygga den här typen av händelser är något som har varit oerhört viktigt för mig och för den här regeringen. Det var därför det var så viktigt att i höstas få på plats lösningen med preventiva tvångsmedel, det vill säga möjligheten att använda till exempel avlyssning mot kriminella nätverk för att förhindra och förebygga den typen av sprängningar. Helst ska de inte behöva äga rum.

Glädjande nog gjorde polisen förra året rekordstora beslag av sprängmedel. Vi har slagit in på en ny väg, och det är min förvissning att vi i framtiden på ett helt annat sätt kan sätta tryck mot de kriminella nätverken för att i ännu fler fall undvika sprängningsdåd av det slag vi har upplevt i natt i Sundbyberg och i mars månad i Hässelby. Men det är oerhört viktigt att ha kraftfulla verktyg när saker och ting väl har hänt. En viktig sak är att ge polisen utökade möjligheter att eftersöka vapen och sprängmedel. Det är därför det är så angeläget för oss att få visitationszoner på plats. Den frågan kommer till kammaren i mars månad. Kommer Kadir Kasirga då att rösta ja till visitationszonerna, som är så oerhört viktiga för att kyla ned konflikter, hitta fler vapen och hitta mer sprängmedel?

Fru talman! Tack för svaren, Gunnar Strömmer!

Statsrådet vet att vi i Socialdemokraterna har egna förslag när det gäller hur vi ska bekämpa kriminaliteten och hur vi ska komma åt den här problematiken, som hotar samhället. Många av de reformer och lagförslag som regeringen nu driver är i grund och botten reformer och lagförslag som Socialdemokraterna tidigare initierat. Det vet statsrådet. Men jag vill inte hamna i den politiska polemiken här. För mig är det viktiga att bli en röst för de drabbade i Hässelby-Vällingby. Snart är det ett år sedan de blev utsatta för det här sprängdådet.

Jag tycker att det är bra att ni tar initiativ, men det är tyvärr för lite och hjälper tyvärr inte dem som blev drabbade under 2023.

Brottsbekämpning handlar inte bara om hårdare tag. Det vet statsrådet. Det handlar lika mycket om förebyggande insatser, och här tycker i alla fall jag att regeringen är handlingsförlamad. Det ser man genom det ekonomiska, genom finanspolitiken, när regeringen inte ger kommunerna och regionerna tillräckligt mycket resurser.

Ni sätter skattesänkningar före prioriteringar som hade hjälpt polisen, skolan, socialtjänsten och sjukvården och som hade minimerat antalet brottsoffer i framtiden. Det är djupt beklagligt, och det vittnar om att ord och att synas i tidningsartiklar går före tillräcklig handling och hjälp till dem som blir drabbade.

Stockholm behöver ju fler poliser. Statsrådet pratar om att man har gett tillräckligt mycket resurser till Polismyndigheten, men tyvärr har Stockholm i dag inte tillräckligt många poliser för att kunna ta den här kampen på ett ordentligt sätt. Det är också en fråga där jag hoppas att Gunnar Strömmer försöker ge svar.

Fru talman! Än en gång tack till Kadir Kasirga för möjligheten att diskutera de här oerhört viktiga frågorna i dag!

Jag vill börja med att säga att jag känner utomordentligt stor respekt för det engagemang som Kadir Kasirga har för de boende i Hässelby. Jag tycker att det är oerhört respektingivande med riksdagsledamöter som står upp för medborgare och står upp för medborgare i sin egen valkrets och ser till att deras erfarenheter får en plats också i den här kammaren och påverkar hur politiken utformas framöver. I det avseendet förtjänar Kadir Kasirga onekligen sitt höga anseende.

Jag är kanske inte fullt lika imponerad när vi sedan tippar över i en mer traditionell partipolitisk debatt, för då känner jag att vi kanske har lättat lite från den verklighet som brottsoffren i Hässelby har fått erfara.

Faktum är att brottsofferskyddet i Sverige är alldeles för bristfälligt. Faktum är att åtta år med socialdemokratiska regeringar inte innebar någon förstärkning av brottsofferskyddet, som verkligen hade behövt vara på plats när sprängdådet i Hässelby skedde.

Nu när jag har fullt ansvar för de här frågorna gör jag allt jag kan för att rätta till det här och säkerställa att de bristerna undanröjs genom en rad olika åtgärder som handlar om det samlade ansvaret för brottsoffer så att man inte behöver sköta allting på egen hand. Det handlar om rätten till skadestånd, om möjligheten att få ut det inom ramen för sitt brottmål och om att slippa behöva driva in sitt skadestånd från gärningsmannen.

Jag gör också allt jag kan för att reducera tillgången till sprängmedel, ett brottsförebyggande arbete som kan förhindra och förebygga den här typen av dåd i första läget.

I mars månad kommer förslaget om visitationszoner till kammaren. Jag hoppas att Socialdemokraterna då är med på ett mycket kraftfullt verktyg för att kunna komma åt vapnen och sprängmedlen på ett helt annat sätt än i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.