Herr talman! Kadir Kasirga har frågat mig vad jag har gjort för offren för sprängdåden i Hässelby samt vilka extra resurser regeringen har gett till de kommuner som har blivit drabbade.
Jag vill börja med att rikta mig till de boende i Sundbyberg som i natt har upplevt en fruktansvärd sprängning och till de boende i Uppsala där ett sprängningsförsök nyligen har avvärjts. Jag vill understryka att vi aldrig kan acceptera detta. Ni är inte ensamma. Hela det omgivande samhället står bakom er och känner med er i er situation. Nu gör polisen allt som står i deras makt för att hitta och lagföra de skyldiga.
Herr talman! Detta understryker också varför stöd och skydd till brottsoffer är en så utomordentligt prioriterad fråga för regeringen. Det avspeglas i den helomläggning av kriminalpolitiken som vi nu genomför. Det handlar om ett perspektivskifte, från fokus på gärningsmannen till att sätta brottsoffer och samhällets behov av skydd i centrum. Den som faller offer för de kriminella nätverkens grova våld ska alltid kunna räkna med samhällets stöd och skydd.
Kort efter det fruktansvärda sprängdådet i Hässelby i Stockholm förra vintern besökte jag de drabbade. Jag träffade dem som bor i radhusområdet och tog del av deras berättelser och erfarenheter. Jag följde upp med ett nytt möte med de boende under hösten. Då kunde jag också berätta om flera åtgärder som regeringen har vidtagit för att stärka brottsoffers ställning, bland annat i ljuset av erfarenheterna efter sprängdåden i Hässelby.
Regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att kartlägga samhällets samlade stöd till brottsoffer, och i juni förra året utökade vi uppdraget till att även innefatta att myndigheten ska överväga och föreslå vilken aktör i samhället som kan kliva fram och samordna stöd och insatser gentemot brottsoffer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 10 juni i år.
I syfte att stärka brottsoffers ställning och förbättra deras möjligheter att få ut ersättning har regeringen också tillsatt en utredning som bland annat ska ta ställning till om brottsoffer ska ha rätt till brottsskadeersättning redan när en dom på skadestånd vinner laga kraft, det vill säga att brottsoffret, lite förenklat uttryckt, ska slippa att själv driva in ersättningen från gärningsmannen, som ofta är fallet i dag. Utredningen ska redovisas i februari nästa år.
Den som har utsatts för ett brott behöver också ha goda möjligheter att få sin rätt till skadestånd prövad på ett effektivt sätt. I dag sker det oftast inom ramen för brottmålet, och då hjälper åklagaren eller ett målsägandebiträde vanligtvis målsäganden med att driva sitt skadeståndsanspråk. Men en domstol kan under vissa omständigheter avskilja skadeståndsfrågan från brottmålet och i stället låta den prövas i särskild ordning enligt de regler som gäller för tvistemål. Ofta innebär ett avskiljande att målsäganden, alltså brottsoffret, kommer i ett sämre läge processuellt sätt. Det blir två rättegångar i stället för en. Åklagaren kan inte längre hjälpa till med skadeståndsanspråket, och ett målsägandebiträde har inte heller kvar sitt uppdrag att företräda målsäganden i det avskilda målet om tvistens värde understiger ett halvt prisbasbelopp. Beroende på utgången i målet kan brottsoffret dessutom riskera att bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader. Jag är väl medveten om att ett beslut om avskiljande kan försvåra för brottsoffret, och regeringen har för avsikt att återkomma om hur den frågan kan tas vidare.
Mötena med de boende i Hässelby har berört mig djupt. Deras berättelser har påverkat både den rättspolitiska debatten och regeringens politik. De initiativ som regeringen har tagit det senaste året kommer inte att förändra situationen för de drabbade i Hässelby. Men deras erfarenheter har bidragit till att regeringen skyndsamt har vidtagit åtgärder i syfte att stärka skyddet för andra brottsoffer i framtiden.