Språkval inom samhällsvetenskapsprogrammet

Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa att språkvalen inte minskar inom det samhällsvetenskapliga programmet. Regeringen har vid flera tillfällen betonat betydelsen av goda språkkunskaper. I propositionen Bästa språket - en samlad svensk språkpolitik (prop. 2005/06:2) gör regeringen bedömningen att språkens roll inom svensk utbildning bör stärkas. Språkkunskaper är avgörande för rörligheten i Europa och andra delar av världen, såväl för arbete och studier som för turism och handel. Språkkunskaper bidrar också till att utveckla förståelse, respekt och tolerans för andras språk och kulturer. Därför har Sverige också ställt sig bakom det gemensamma utbildningsmålet inom EU att ge alla barn och ungdomar möjligheter att lära sig två språk utöver det egna modersmålet. Eleverna har i dag också mycket goda möjligheter att läsa språk i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Alla elever har möjlighet att läsa två moderna språk redan i grundskolan och alla elever har möjlighet att fortsätta med detta även i gymnasieskolan. Sverige hävdar sig väl i en EU-jämförelse vad gäller antalet elever som läser mer än ett språk. Över tiden tycks det dock ha skett förskjutningar i samhällets och arbetslivets attityd till språkkunskaper. Engelskans dominans tycks bidra till ett minskat intresse för att lära andra främmande språk i många länder i Europa, och så även i vårt land. Antalet elever som läser fördjupade kurser i språk har minskat i gymnasieskolan under hela det kursutformade programgymnasiets tid från 1994 och framåt. Det är därför viktigt att alla goda krafter samverkar för att motivera och stimulera fler elever att lära fler språk. Huvudmännen har ett ansvar för att ett fortsatt lokalt pedagogiskt utvecklingsarbete sker, vilket också är nödvändiga insatser för att stärka språkens ställning. Ungdomar behöver dessutom god information om studieval som leder till jobb. Språkkunskaper i fler språk än engelska har stor betydelse för att öka rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Möjligheterna att genomföra viss del av utbildningen utomlands ökar förståelsen för nyttan av språkkunskaper. På skolor som utnyttjar denna möjlighet finns också fler elever som läser språk. Regeringen fastställde i februari i år nya programmål för gymnasieskolans nationella program som ska gälla för utbildningar som påbörjas efter den 1 juli 2007. Programmålen ska bland annat tjäna som underlag när undervisningen på ett program planeras och organiseras. I de nya programmålen betonas betydelsen av att eleverna uppmuntras att utveckla språkkunskaper i flera språk. Det gäller även på program där andra språk än engelska inte är obligatoriska. För att de unga i gymnasieskolan ska kunna utveckla sina språkliga färdigheter måste man därför även i fortsättningen erbjuda olika möjligheter att läsa språk. Dels måste det finnas möjligheter för alla elever att läsa språk, dels måste det finnas en nationellt fastställd inriktning som ger möjlighet för den som har ett särskilt intresse av det att studera språk. En nationell inriktning bör ha ett visst elevantal för att vara motiverad. De två inriktningarna kultur och språk på samhällsvetenskapsprogrammet, som infördes 2000 och ersatte den humanistiska grenen, har attraherat förhållandevis få elever. Mellan språk och kultur finns många kopplingar som kan väcka intresset för fortsatta studier. Regeringen gör bedömningen att en inriktning med enbart språkkurser innebär att få elever söker den. Högskoleverket föreslog i ett yttrande att de två inriktningarna skulle slås samman till en inriktning som i första hand borde syfta till vidare studier inom det humanistiska området. Regeringen delar denna uppfattning. Det är också viktigt att konstatera att det inte räcker med att inrätta en inriktning hur angeläget innehållet än må vara. Om inte eleverna väljer inriktningen har inte syftet nåtts. Regeringsbeslutet i februari 2006 innebär således att de två inriktningarna slås samman till en. Syftet är att öka utbildningens attraktivitet och därmed intressera fler elever för språkstudier. Att omfattningen av språk minskar ska alltså inte ses som ett uttryck för att regeringen inte värderar språkkunskaper utan just tvärtom. Efter den 1 juli 2007 kommer således alla elever på samhällsvetenskapsprogrammet inom programmets obligatoriska del att läsa engelska i en omfattning om 200 gymnasiepoäng och moderna språk 200 gymnasiepoäng. Skolverket fastställer vilka ämnen och kurser som ska ingå i en inriktning. Elever som väljer inriktningen språk och kultur kommer att läsa språk ytterligare 200 gymnasiepoäng. Därutöver finns möjligheten att erbjuda språk inom det valbara blocket och det individuella valet. Det ger tillsammans ett utrymme om ytterligare 400 gymnasiepoäng. Jag bedömer därför att det även i fortsättningen kommer att finnas goda möjligheter att fördjupa och bredda språkkunskaperna på samhällsvetenskapsprogrammet.

Herr talman! Jag vill tacka skolminister Baylan för svaret. Skolministern håller med mig i sitt svar om att goda språkkunskaper är viktigt för, som han uttrycker det, arbete, studier, turism och handel. Det är bra att vi har samma grundinställning där. Men tyvärr kunde jag inte uppfatta ett enda förslag för att stärka språkens ställning i skolan, i varje fall inte något tydligt förslag. Bakgrunden till min interpellation är att vi har fått många rapporter om att andra språk än engelska är på väg att försvinna i Sverige. Just när vi nåtts av de rapporterna har regeringen bestämt att avskaffa samhällsvetenskapsprogrammets språkliga inriktning och samtidigt minska de obligatoriska tillvalen av språk från 400 till 200 gymnasiepoäng. Själv är jag övertygad om att ett litet land som Sverige behöver väldigt många som kan andra främmande språk än engelska. Sverige har till exempel mycket kontakt med Tyskland. Många företag har direktkontakt med tyska företag, och ändå är tyskan på väg att försvinna på gymnasiet. Tyskland är ju helt enkelt den viktigaste handelspartnern för Sverige i dag. Likadant är det till exempel i ett land som Nederländerna. Hollands exportråd beräknar att landet förlorar ca 7 miljarder euro om året på att man inte begriper tyska i olika affärskontakter. Det skulle vara intressant att göra liknande beräkningar för Sverige. Jag kan inte gå i god för att de är korrekta, men det är ändå intressant att frågan tas upp. Det är naturligtvis viktigt att många svenskar kan andra europeiska språk, men det är också viktigt att många svenskar kan språk från andra världsdelar. Alltfler drömmer om ett rörligt arbetsliv med studier och arbete i andra länder. Samtidigt ger inte skolan en grund i form av en omfattande språkundervisning. Vi kan också se en tendens till att utbytesstudenter till andra länder än engelskspråkiga minskar. Det beslut som regeringen har fattat innebär ju att samhällsvetenskapsprogrammets språkliga del slås ihop med kulturinriktningen; två inriktningar blir en gemensam inriktning. Med tanke på att betyg i lätta ämnen fortfarande väger lika tungt som betyg i svåra ämnen är det inte så svårt att förstå varför många elever inte kommer att välja språk som tillval. De riskerar då att få svårare att ta sig in på högskolan. I regeringens proposition om språkpolitiken, som skolministern refererade till, skrev man en hel del om att språkens roll i svensk utbildning bör stärkas. Av detta stolta uttalande blev det ingenting, även om ministern hänvisade till det i sitt svar. I stället blir det nu tvärtom: en försvagning av språkens ställning. Visst är det sant att många elever erbjuds att läsa språk i gymnasieskolan. Det håller jag med om. Men jag tycker att man borde tänka igenom vad som ska vara obligatoriskt på studieförberedande program. Jag är helt övertygad om att det är rätt att sätta ribban högt, högre än i dag, på gymnasieutbildningar som ska vara högskoleförberedande. Om skolministern nu håller med om att språk är viktigt, vilka förslag har han för att fler ska läsa språk? Något konkret förslag på hur vi ska få svenska gymnasieungdomar att läsa språk finns inte i interpellationssvaret.

Herr talman! Det är glädjande att se att när vi jämför i ett europeiskt perspektiv läser ändå svenska elever fler språk och de läser oftare moderna språk än man gör i många andra länder. Precis som Ulf Nilsson säger har vi dock sett ett avtagande intresse för framför allt tyska, men också franska. Samtidigt har vi sett en ökning av antalet elever som väljer att läsa spanska på en fördjupad nivå. Det finns mycket att göra inte minst på förskole- och grundskolenivå för att väcka intresset för andra språk. Vi vet att en av faktorerna bakom nedgången för tyska och franska är att svenska elever är oerhört duktiga på engelska och använder sig mycket av det. Därför känner de sig ofta inte motiverade att läsa andra språk. Ulf Nilsson hänvisar till de förändringar som regeringen och Skolverket har gjort. När det handlar om inriktningen är det ju Skolverket som har bemyndigande att besluta. När vi slår ihop kultur- och språkinriktningarna är det för att göra det mer attraktivt för eleverna. Det är visserligen sant som Ulf Nilsson säger att det i dag finns en språkinriktning på samhällsvetenskapsprogrammet, men det är väldigt få elever som väljer den. Den är inte tillräckligt attraktiv. På den tiden då kultur och språk hörde samman och satt ihop i en humanistisk inriktning var det betydligt fler elever som ansåg den vara attraktiv och därför sökte den. Det förslag och det beslut som regeringen har tagit syftar till att göra den här delen mer attraktiv så att fler elever väljer den. Det viktigaste förslag som regeringen har lagt för att stärka de moderna språkens ställning i den svenska gymnasieskolan handlar om intagningen till högskolan. Regeringen har aviserat och kommer inom kort också att föreslå att de elever som läser moderna språk - eller vissa andra ämnen - på fördjupad nivå kommer att kunna tillgodoräkna sig extra meritpoäng vid intagningen till högskolan. Vi vet att den typen av taktikval är ganska vanliga i den svenska gymnasieskolan där valfriheten är oerhört stor. Detta tror jag kommer att innebära en kraftig signal, inte bara till gymnasieskolan och de elever som finns där utan också till grundskolan och de elever som finns där att vi värdesätter språken högt. Det tror jag innebär att fler elever, särskilt de som kanske har tänkt sig att fullfölja till högskolan, kommer att se det som ett bra alternativ. Att få tillgodoräkna sig extra poäng vid antagningen till högskolan tror jag kommer att vara det kraftfullaste verktyget för att övertyga fler elever om vikten av att läsa språk. Som Ulf Nilsson säger finns ju möjligheten i dag, men det är väldigt få elever som väljer den. Det är därför vi behöver göra dessa förändringar. Jag är naturligtvis intresserad av att höra vilka andra förslag som Ulf Nilsson och Folkpartiet har. Det enda konkreta förslag som jag hittills har sett när det handlar om språk och språkkunskaper handlar om att man ska dra ned på kraven framför allt på de yrkesföreberedande programmen där vi i dag ställer krav på åtminstone engelska A. Folkpartiet är ett av de partier som har föreslagit att man ska ta bort de kraven på hälften av gymnasieskolans utbildningar. Jag får det inte att gå ihop när man säger att man ska satsa på språk och samtidigt vill ställa mindre krav när det gäller till exempel engelska på de yrkesförberedande utbildningarna.

Herr talman! Det är glädjande att skolministern uppskattar riksdagsbeslutet om meritämnen och områdesbehörigheter. Det var faktiskt tack vare en majoritet av de borgerliga och Miljöpartiet som vi fick igenom ett klart beslut om skärpta förkunskapskrav vid antagning till högskolan. Det är bara att hoppas att vi får se ett förslag ganska snart och återkomma med det. Skolministerns svar tyder ändå på att han inte på något sätt tänker riva upp det beslut som oppositionen fick igenom. Det är glädjande. Eftersom rätt ska vara rätt är det möjligt att jag använde fel siffra, även om skolministern inte kommenterade det, när det gällde hur mycket det har kostat Holland. Jag får återkomma till det. Man har räknat på det, och bristande språkkunskaper i ett andra språk, framför allt tyska, har kostat mycket. Jag tror att vi borde göra något liknande i Sverige. Skolministern frågar vilka förslag jag har. Det handlar om två huvudspår. Det är dels att ha rätt krav på förkunskaper till högskolan dels att ha fler språk som obligatoriska ämnen i gymnasieskolan. Göran Persson, tidigare utbildningsminister, avskaffade den humanistiska linjen i gymnasiet och reducerade den till två inriktningar inom samhällsvetarprogrammet. Nu blir det i praktiken minimala krav på att läsa ett andra främmande språk på denna inriktning. Jag hade inte tänkt diskutera det i dag, men jag och vi från Folkpartiet tror att det behövs ett kvalificerat humanistiskt program som huvudspår i den högskoleförberedande gymnasieskolan, ett program med inriktning mot språk, kultur och historia. Humaniora behöver verkligen inte vara något föråldrat vetande, som regeringen ibland tycks tro. Språk, kultur och historia behövs för att man ska förstå och kunna ta ställning till den moderna samhällsutvecklingen. Rätt utformat skulle ett riktigt humanistiskt program ge eleverna goda förutsättningar för arbetslivet i en rörlig och globaliserad värld. Även naturvetarna behöver språk för internationella kontakter och för en allmän förståelse för andra kulturer. Just språkkunskaper ger både kulturell förståelse och möjlighet att kommunicera - det hänger ihop. Vårt förslag är att för ett antal högskoleutbildningar, mycket större antal än i dag, borde betyg i två främmande språk vara obligatoriskt. Visst är valfrihet i skolan viktig, men valfriheten ska inte innebära att elever läser kurser som inte har så stor betydelse för utbildningens inriktning. På studieförberedande program, det har vi sagt många gånger, tycker vi från Folkpartiet att teoretiska ämnen ska ha en dominerande roll. Alla ska erbjudas språk, även på yrkesförberedande program, och alla ska erbjudas att läsa högskolebehörighetsgivande kurser. Valfrihet i skolan är ändå att i större utsträckning än i dag kunna välja mellan tydliga utbildningsalternativ, inte att gå i utslätade utbildningar som varken förbereder för högskolan eller för yrkeslivet. Jag förväntade mig inte att skolministern i denna debatt skulle gå med på att öka kraven på att eleverna ska läsa fler obligatoriska språk jämfört med i dag. Men jag tycker att han har svårt att försvara, vilket jag tycker är uppseendeväckande, att man till och med minskar antalet timmar i obligatoriska språk i gymnasieskolan år 2007. Efter den senaste tidens debatt om krisen för moderna språk tycker jag att det är väldigt märkligt att regeringen kommer till den slutsatsen.

Herr talman! Jag tycker att Ulf Nilsson försöker skriva om historien lite grann. Det är ändå så att regeringen lade fram sitt förslag innan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande. Det skedde i högskolepropositionen. Där står följande om meritämnen vid intagning till högskolan, och det är regeringens bedömning: Kunskaper från gymnasieskolan i matematik och i andra moderna språk än engelska bör premieras vid meritvärdering till högre utbildning. Sedan tog riksdagen, och där har Ulf Nilsson helt rätt, med högeralliansen och Miljöpartiet i spetsen, beslut om att tillkännage att man ville ha fler ämnen som skulle ge meritpoäng. Jag har naturligtvis respekt för detta beslut. Men jag kan beklaga det därför att signalvärdet till gymnasieskolan och grundskolan då naturligtvis inte blir lika starkt. Rätt ska ändå vara rätt att detta förslag faktiskt lades fram av regeringen. Sedan gjorde riksdagen ett tillkännagivande på ett annat område, nämligen att fler ämnen skulle premieras. Herr talman! Återigen hamnar vi i en något konstig diskussion. Å ena sidan säger Ulf Nilsson att man ska ha mer obligatorium eftersom valfrihet kanske inte är så himla viktigt. Å andra sidan tittar han på den andra halvan av gymnasieskolan, de yrkesförberedande programmen, och där är helt plötsligt valfriheten extra viktig. Där ska vi inte ens kräva engelska som obligatoriskt språkämne. Där ska eleverna minsann kunna välja, men inte på de studieförberedande programmen. Där är det alldeles för viktigt. Om man för en viss utbildning behöver vissa förkunskaper ska det naturligtvis vara ett krav för att kunna ta sig in på denna utbildning. Det är oerhört viktigt att man kan ställa krav på allmän behörighet men faktiskt också på särskild behörighet. Det låter på Ulf Nilsson som om dagens situation är den bästa om vi bara behåller den som den är när det gäller språkinriktningen i gymnasieskolan. Men problemet är, och där har du helt rätt, att det finns en språkinriktning med väldigt mycket språk men att det är väldigt få elever som väljer den. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi gör en humanistisk, om vi kallar den så, inriktning på samhällsvetenskapsprogrammet med kultur och språk tillsammans för att göra det mer attraktivt för eleverna att välja. När det handlar om vad som exakt finns i inriktningarna, så känner Ulf Nilsson mycket väl till att det är Skolverket som har fått bemyndigandet att besluta om det. Det är alltså ingenting som regeringen beslutar om. Det är också viktigt att framhålla. I grunden är vi nog ganska överens om att det är väldigt viktigt med språk. Det är glädjande att det är väldigt många elever som läser olika språk i Sverige. Men vi ser att tendensen är att det är färre elever som väljer vissa språk, samtidigt som vi ser att fler elever väljer andra språk i gymnasieskolan, till exempel spanska och italienska. Jag tror att det är viktigt att vi gör de förändringar som jag har talat om, inte minst med extra meritpoäng som man får tillgodogöra sig vid intagningen till högskolan. Jag hade gärna sett att det hade gällt matematik och moderna språk. Men riksdagen har nu beslutat att det ska gälla fler ämnen. Och det håller vi på att jobba med i Regeringskansliet. Vi ska inte försöka måla upp en konflikt där det i grunden inte finns någon. Däremot måste jag återigen säga att jag är något fundersam. Jag finner det märkligt med inställningen att valfriheten i vissa delar av gymnasieskolan är väldigt viktig och att vi därför inte ens ska kräva engelska, medan det i andra delar av gymnasieskolan är så himla viktigt att vi ska ställa högre krav på obligatoriska ämnen och därmed beskära elevernas möjligheter att välja.

Herr talman! Valfriheten är viktigast i det avseendet att man får välja en utbildning som gör en bra förberedd att gå vidare. Skolministern sade att vi tycker att man på vissa program inte ens ska lära sig engelska. Så är det inte alls. Men vi tycker att man ska kunna ha andra kursplaner i engelska. Jag tycker att man ska kunna ha andra kursplaner i svenska. Det är inte alla som går fordonsprogrammet som vill läsa till exempel litteraturhistoria i den utsträckning som gäller i kärnämnet svenska. Däremot behöver alla läsa svenska, och alla behöver läsa böcker. Det är alltså i fråga om det orealistiska målet att alla ska läsa för att bli högskolebehöriga som vi skiljer oss åt. Det är också det målet som slår ut så väldigt många från yrkesprogrammen. I propositionen om att stärka förkunskaperna handlade det om, som skolministern säger, regeringens bedömning. Det ordet betyder inte att det är ett förslag till riksdagen. Utan regeringen bedömer detta och antyder att man tänker gå vidare. Vi skärpte detta så att det blev ett uppdrag till regeringen att sätta i gång detta arbete. Vi skärpte det också genom att det skulle införas även områdesbehörigheter. Man ska tala om vilka ämnen som ska vara nödvändiga för att man ska läsa inom ett visst kunskapsområde på högskolan. Men regeringen hade alltså inget skarpt förslag om meritämnen i detta. Men hur som helst så är det rätt ointressant historiskt eftersom vi nu tycks vara överens om att vi ska införa detta. Det är mycket bra, och jag hoppas att det också blir bra. Jag tycker inte att dagens situation är bra. Jag skulle vilja ha ett humanistiskt program, och jag skulle vilja ha fler obligatoriska språk i skolan. Vi har en mängd karaktärsämnen som vi tycker är viktiga på många program men som många elever inte skulle vilja läsa om de inte var obligatoriska. Tyvärr är vi människor så. Jag har själv läst saker som jag förmodligen hade hoppat över om jag inte hade varit tvungen att läsa dem. Om man tycker att det är viktigt med språk måste det finnas fler obligatoriska kurser i språk i gymnasieskolan. Det blir nämligen ingen förändring bara därför att skolministern vill och tycker någonting, utan det måste komma någonting konkret.

Herr talman! Nu gör sig Ulf Nilsson lite mer okunnig än jag tror att han är. Jag är övertygad om att han är betydligt mer kunnig än så. Det är inte riksdagen som beslutar om dessa meritämnen, utan det är naturligtvis regeringen. Det är därför som detta anmäls till riksdagen på det viset. Sedan kan riksdagen naturligtvis göra som den gjorde och säga att det ska krävas ytterligare ämnen. Anledningen till att detta lämnas som en bedömning är att det är regeringens sak att besluta i frågan. Därför läggs det inte fram ett skarpt förslag i riksdagen, utan beslutet tas i regeringen. Men vi ville på detta vis anmäla att vi ville att dessa moderna språk och matematik skulle ge möjlighet till extra meritpoäng. Rätt ska ändå vara rätt, Ulf Nilsson. Jag tror att du mycket väl känner till just detta. Det är lätt att säga att vi ska ha mer av obligatorium i gymnasieskolan. Jag möter ständiga krav på nya obligatoriska ämnen och på nya obligatoriska inriktningar. Det finns också väldigt mycket av specialutformade program och lokala ämnen med mera. Men när man säger att man vill ha extra obligatoriska ämnen är det också viktigt att tala om vad man ska ta bort och vad som inte ska finnas kvar. Även om man naturligtvis har ett helt läsår på sig med en hösttermin och en vårtermin är det ändå begränsat med tid, och då måste man också prioritera. Visst kan vi diskutera obligatorium, men då måste också Folkpartiet och Ulf Nilsson säga vad vi inte ska ha. Ni har gjort detta klart och tydligt när det handlar om de yrkesförberedande programmen. Där säger ni klart och tydligt att vi ska sänka kraven och att vi ska ta bort kravet på svenska, engelska och matematik såsom de ser ut. Jag håller inte med om det. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man har kvar dessa ämnen. Det är inte heller omöjligt för eleverna att klara dem. Jag besökte nyligen Hushagsgymnasiet i Borlänge. Där hade man via nya arbetsmetoder, bland annat att man integrerade kärnämnen och karaktärsämnen, lyckats få igenom 100 % av eleverna på byggprogrammet. Det finns många sådana goda exempel. Det visar att det går och att det inte är kraven som det är fel på utan att det är hur man går till väga. Därför ska vi fortsätta att utveckla gymnasieskolan, inte avveckla kraven på eleverna.