spårning av samtal från kontantkortsmobiler

Fru talman! Yvonne Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma åt problemen med anonyma kontantkortsabonnenter. Precis som Yvonne Andersson beskriver är mobiltelefoner med kontantkort ett stort problem vid bekämpning av särskilt den grova brottsligheten. Användningen av kontantkort är i dag mycket omfattande. Enligt Post- och telestyrelsens rapport för 2003 uppgick antalet aktiva kontantkort vid utgången av det året till drygt fem miljoner stycken, eller närmare 58 % av samtliga GSM-abonnemang. Mobiltelefoner utgör i dag ett vanligt elektroniskt hjälpmedel vid brottslig verksamhet. Elektronisk kommunikation är ofta en nödvändig förutsättning när brott planeras och utförs. Därmed är kommunikationen och uppgifterna om den ofta ett mycket viktigt bevis i brottsutredningar. Polisen har i dag välutvecklade metoder för att komma åt information om elektronisk kommunikation. Även om den svenska lagstiftningen i olika delar har anpassats till teknikutvecklingen återstår flera frågor. En del frågor på området för elektronisk kommunikation har Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) i uppdrag att se över. Rikspolisstyrelsen har nyligen gett in en skrivelse till BRU där styrelsen närmare redogör för de problem kontantkortsanvändningen medför. Justitiedepartementet har fått del av den. Det pågår alltså ett arbete med att effektivisera polisens arbetsmetoder. Jag följer självklart utvecklingen på området.

Fru talman! Jag får alltså ett svar av justitieministern som egentligen inte är svar på den fråga som jag ställde. Jag har för en gångs skull till och med svårt att tacka för svaret. Det som framkommer kan vem som helst ta reda på. Det jag beskriver i min interpellation är att det finns ett antal personer som begår brott och att omfattningen är stor. Egentligen är det precis det som svaret också tyder på. I Norge har man tagit ett beslut om att man ska registrera dem som köper kontantkort. Annars stängs kortet av för trafik. Detta är för att man ska kunna komma åt bland annat den omfattande narkotikahandeln. Om man tittar på vad som egentligen händer är de anonyma kontantkorten en verklig favorit för dem som vill begå brott. Ibland är jag orolig för att vi politiker ägnar oss för mycket åt att beskriva ett fenomen och att tala om att det finns. Vad ska vi göra för att enskilda personer ska bli tryggare och för att enskilda människor ska förhindras att utöva brottslig verksamhet? Jag frågade i min interpellation vilka åtgärder som ministern kan tänka sig att vidta för att komma åt de problem som finns i samband med anonyma kontantkortsabonnenter. Då menar jag en handling för att förhindra att den här typen av brottslighet får utvecklas mer och mer. Därför upprepar jag min fråga, inte om utsträckningen, inte om effektiviseringen av polisens arbetsmetoder - det har vi hållit på med länge - utan om vad man ska göra för att komma åt den här typen av problematik.

Fru talman! Jag tycker att Yvonne Andersson tar upp en viktig fråga. Det finns fler aspekter. Vi har alla mobiltelefoner, och väldigt många har kontantkort. Jag och Kenneth Johansson väckte en motion i september med den här inriktningen som kommer att behandlas av konstitutionsutskottet vartefter. Bakgrunden till motionen är en mycket engagerad förälder i Linköping, Bengt Walla, som jobbar bland barn och ungdom och har sett väldigt mycket av den mobbning och de trakasserier som sker via SMS och via telefon, dygnet runt ibland. Det är svårt att komma till rätta med, men det skulle underlätta om vi fick en ändring här. Vi vet också att mobiltelefoner lätt kan användas till trakasserier av kvinnor, av män som trakasserar, i kriminella sammanhang och så vidare. Samtidigt är det en avvägning mellan integritetsskäl och krav på registrering. Jag tycker ändå att vi bör överväga det här. Norge har gjort analysen att det här är möjligt att göra. Frågan var uppe i riksdagen några år tillbaka. Statsrådet Messing hade en interpellationsdebatt för några år sedan i den här frågan, där hon var mycket tydlig med att hon inte avsåg att vidta några åtgärder. Jag tolkar justitieminister Bodströms svar som en öppning jämfört med hur regeringens linje var för några år sedan. Polisen jobbar med frågan, och ministern utesluter inte att det kan hända någonting. Argumenten emot som gjorde att statsrådet Messing inte ville agera var att det är för mycket integritetshämmande och lite för mycket byråkratiskt krångel. Telia har sagt att det går att lösa och att det inte är så svårt. De skulle till och med välkomna det. Vi har ju redan integritetshämningen att brottsförebyggande myndigheter i brottsutredningar får spåra alla samtal som har skett. Det som kan tillkomma för att ytterligare underlätta detta är att man uppger personnummer och så vidare när man köper kortet. Självfallet kommer mobiltelefoner att kunna stjälas och användas ändå, men det blir lite lättare att komma till källan i olika sammanhang. Byråkratin tror jag inte kostnadsmässigt och tekniskt är något bekymmer. Med all respekt för integritetsaspekten så är det ett mycket litet ingrepp att stå för vem som har köpt sitt kontantkort och att man kan riskera att bli spårad till en viss mobil om man begår olagliga handlingar. Inför KU:s behandling av frågan och inför framtiden vore det bra om ministern kunde öppna frågan ytterligare. Jag tror att det vore bra om vi kunde följa Norges exempel i den här frågan - inte i alla frågor, men i den här.

Fru talman! Som jag sade bereds frågorna nu på Justitiedepartementet. Det är riktigt att det har varit någonting som också har beretts mellan Justitiedepartementet och Näringsdepartementet. Det är självklart, för det här berör också delvis operatörerna. Jag vill inte på något sätt ta ställning för eller emot vad gäller framtiden, utan det här bereds som sagt. Men jag vill berätta att det som vi arbetar med går i den här riktningen. Det är inget okomplicerat arbete - det handlar nämligen om att kunna spåra trafikdata och huruvida person A ringer till person B. Som ni säkert har hört så är detta inte en alldeles okomplicerad fråga, och det här har stött på motstånd. Det är ändå en betydligt mindre del, det vill säga bara att kunna spåra de telefonsamtal som har ringts och att dessa data ska kunna lagras. Men man kan inte arbeta hur brett som helst, utan man får ta ett steg i taget. Sedan får man se hur mycket man kan gå fram med. Jag anser att det här att man ska kunna spåra varifrån person A ringer till person B är den mest prioriterade frågan just nu både i Sverige och inte minst inom EU. Man skulle så klart också kunna säga exakt vem som har varje telefon. Men det är också ett stort steg. Det är ett register med fem miljoner människor och kostnader för det. Även om en operatör är positiv ska man vara på det klara med att de inte är särskilt positiva om de inte får kompensation. Men vi arbetar alltså konkret med lagringen av trafikdata. Det gäller också andra register som DNA-register och sådant. De ska utvidgas. Samtidigt bereds andra saker, så det är ingen tvekan om att vi hela tiden försöker anpassa oss efter teknikens utveckling och hitta rätt balans mellan verktyg som är bra ur effektivitetssynpunkt för polis och åklagare kontra den personliga effektiviteten. Det gäller också de kostnader som detta kan innebära.

Fru talman! Det var glädjande att det går i den här riktningen. Jag vill gärna berätta direkt ur livet att jag under ett par års tid har blivit hotad just i och med att det rings från en telefon som man inte kan spåra samtalen ifrån. Det gick inte under lång tid. I dag kan jag kämpa för de här frågorna. Det har varit förskräckligt att höra detta gång efter annan och aldrig kunna se ett nummer. Samtalen gick inte att spåra. Nu efter ett par år när jag äntligen har kunnat spåra samtalen på grund av att numret kom fram av misstag är jag rätt så nöjd. Men jag har insett problematiken i detta, och jag är inte den enda. Det är naturligtvis många som blir hotade och många affärer och annat som sker där man inte kan komma fram till vem det är. Det hade varit så enkelt och besparat mig så mycket om man hade kunnat lyfta luren och kolla vem som har ringt och vem som har köpt kontantkorten. Då hade man kunnat lösa min problematik för länge sedan. Därför tror jag att det ibland mitt i all bedrövelse och alla jobbigheter kan vara nyttigt att vara mitt i smeten och få uppleva vad det egentligen är som hade kunnat förhindra detta. Man får se vad som händer och var svårigheterna finns. Jag kan säga i dag att jag är en tillskyndare av detta, och jag vill övertala och tjata på ministern för att hitta lösningar när det gäller att kunna spåra kontantkort. Många utnyttjar detta; det är helt klart. Många av oss kommer att drabbas och många har drabbats. Fru talman! Jag har alltså en önskan till ministern om att detta ska åtgärdas med det snaraste.

Fru talman! Jag kan bara instämma i det som Yvonne sade; detta gäller nog inte i första hand de grava kriminella narkotikaaffärerna. Där har man instrument, och där jobbar man ändå med att hitta telefoner. Det här gäller i stället vanliga människor där det rings i telefon dygnet runt och skickas sms. Det kan vara i en rätt nära krets, i kamratkretsar, och det kan gälla mobbning och trakasserier. För dem kan man med en sådan här organisering enkelt vid övergrepp ta fram vem det är som ringer och förhindra det. Jag tror inte att vi ska överdriva byråkratin. Ett enkelt register över dem som har köpt kontantkort klarar vi med dagens teknik. Vi kan åka till månen, och det här klarar vi också. Jag tror att detta vore ett bra hjälpmedel för polisen att klara upp även enklare brott, som kanske inte är så stora men som upplevs som mycket graverande av de enskilda individerna.

Fru talman! Sedan är det förstås fråga om vilka brott och av vilken svårighetsgrad som man ska klara upp när det gäller att spåra huruvida personerna har ringt till varandra och vilka telefoner som har använts i ett register. Det är också någonting som man kan fundera över. Att det skulle vara ett hjälpmedel för polisen ska ställas inte bara mot intresseavvägningen, utan det är också en kostnad som naturligtvis kanske kan läggas på andra saker. Men som jag sade tidigare vill jag inte på något sätt ta ställning för all framtid i den här frågan, utan jag har informerat interpellanten och medinterpellanten om hur arbetet går. Det som vi nu arbetar med är alltså lagring av trafikdata, och det är ett hårt och svårt arbete både nationellt och internationellt. Men det är nog så viktigt, och det går definitivt i riktningen att man ger polisen bättre verktyg för att klara upp allvarliga brott.

Fru talman! Jag hade för avsikt att tacka ministern för det svaret. Jag kommer förmodligen att återkomma och, som det brukar heta från ministrarnas sida, följa frågan och dess beredning.