Social dumpning av konsumentregler

Herr talman! Egon Frid har frågat mig vad jag avser att göra för att garantera att den svenska konsumentlagstiftningen även fortsättningsvis ska erbjuda ett starkt och tillfredsställande skydd för konsumenterna. Jag kommer i samband med översynen av EU:s konsumentregelverk att aktivt verka för att vi ska uppnå ett fullgott konsumentskydd på hög skyddsnivå inom hela EU. Europaparlamentet har lämnat sina synpunkter på grönboken om översynen av konsumentregelverket. Europaparlamentet ger sitt stöd för en inriktning mot fullständig harmonisering när det gäller det så kallade horisontella instrumentet som kommissionen vill föreslå för de frågor som är gemensamma för flera av de direktiv om översynen omfattar. Det är enbart till viss del för de sektorsdirektiv som ska komplettera det horisontella instrumentet som Europaparlamentet förespråkar en reglering på miniminivå i kombination med principen om ömsesidigt erkännande. Enligt min uppfattning bör målsättningen i alla avseenden vara att genom fullständig harmonisering uppnå så likformiga regler som möjligt på en hög konsumentskyddsnivå. Gemensamma regler förbättrar företagens förutsättningar och gynnar därmed utvecklingen av en konkurrenskraftig inre marknad med ett bredare utbud och lägre priser, till gagn för konsumenterna. Tydliga och mer enhetliga regler inom EU ökar konsumenternas förtroende för den inre marknaden och leder till att konsumenterna i större utsträckning vågar utnyttja de valmöjligheter som finns. Ett framgångsrikt EU-arbete kräver långsiktighet och framförhållning så att ståndpunkter kan föras fram redan på ett tidigt stadium. Jag är därför mycket glad för att vi i ett tidigt skede haft samråd med riksdagen i frågan och fått stöd för målsättningen att uppnå fullständig harmonisering på hög konsumentskyddsnivå. Det finns också ett starkt stöd bland remissinstanserna för denna inriktning. Jag har för avsikt att med kraft verka för att vår konsumentskyddsnivå ska kunna bibehållas och att konsumentskyddet, både det nationella och det europeiska, ska kunna vidareutvecklas inom ramen för det nya gemensamma regelverket. Det förutsätter löpande kontakter på olika nivåer med övriga medlemsstater, kommissionen, Europaparlamentet och övriga institutioner.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Ministern säger att hon är mycket glad över att vi i ett tidigt skede haft samråd i riksdagen i frågan och fått stöd för målsättningen att uppnå fullständig harmonisering på hög konsumentskyddsnivå. Det är mycket riktigt som ministern säger att vi har haft samråd och också haft saksamråd. Däremot har vi inte fått besök av ministern i civilutskottet under saksamråden. När vi hade för avsikt att mötas i EU-nämnden och diskutera detta sprack schemat för ministern. Då missade vi tillfället att mötas och diskutera. Det är därför jag är glad att få diskutera EU:s grönbok och de konsekvenser den kan föra med sig med ministern här i interpellationsdebatten. Vad jag saknar är ett fokus på den nationella konsumentlagstiftningen i relation till EU:s harmonisering. Det beror på att det finns många nya områden där konsumenterna är utsatta på grund av just den globala handeln, den ökade EU-handeln och de nya tjänster som är på väg in, så att det blir en marknad som inte har funnits tidigare och där det krävs ett ökat skydd för de svenska konsumenterna. Ett exempel är hälso- och sjukvårdsområdet, som är på väg att öppnas för den inre marknaden i EU. Det blir marknadslösningar både i Sverige och i Europa, vilket naturligtvis ökar trycket på konsumenterna. Detta ökar behovet av ett starkare konsumentskydd. I ljuset av detta är det beklagligt att ministern så tydligt ser den inre marknaden som sitt kärnområde som hon vill värna, och hon har aldrig velat dölja att det är på det sättet. Mot detta försöker jag framhålla behovet av ett starkt konsumentskydd på nationell nivå. Vi ser att den inre marknaden orsakar problem. Trots den hyllning till den inre marknaden som ministern står för ser vi att vi får mindre möjligheter att påverka vår egen situation som konsumenter. Vi är mer utlämnade åt fler aktörer. Vi vet att en utvidgad marknad leder till ökad konkurrens, som också leder till sämre kvalitet, lägre priser och fler drabbade konsumenter. Vi har ännu inte sett början på detta, men trots ministerns ensidiga hyllning till den inre marknaden vet vi att den kan orsaka problem för konsumenterna i Sverige och Europa. Jag tycker att ministern i alldeles för stor utsträckning - ja, nästan helt - bortser från denna problematik. Hennes fokus ligger bara på harmoniseringen i EU och den inre marknaden. Det har förts vissa diskussioner och fattas vissa beslut i samband med EU:s grönbok om konsumentskyddet. Där har nationerna fortfarande möjligheter att bevara sin nationella lagstiftning men bara på villkor att det inte begränsar handeln på den inre marknaden. Denna obalans är jag starkt kritisk mot.

Herr talman! Jag kanske har missat Egon. Jag var inte i civilutskottet, utan det var min statssekreterare som var där. Arbetet är uppdelat på det sättet i Regeringskansliet att om statsrådet inte kan delta för att det är andra möten kommer statssekreteraren i stället. Däremot var jag i EU-nämnden och diskuterade frågan, men då kanske inte du var där. Jag förstår inte varför inte Egon kan se att värnandet av den inre marknaden innebär att vi också måste värna konsumenternas skydd. Om konsumenterna inte känner trygghet på den inre marknaden kommer de inte att vilja handla i andra länder än Sverige. När vi värnar den inre marknaden för företagen och konsumenterna kan vi också få utveckling. Det är då företagen kan sälja mer och konsumenterna kan handla över landsgränserna. Därmed får vi i gång en tillväxt också på marknaden. Jag ser alltså inte några motsättningar mellan att värna den inre marknaden och att värna ett högt konsumentskydd. Kommissionen har tydligt deklarerat i sin strategi för den framtida konsumentpolitiken att det inte är den minsta gemensamma nämnaren som kommer att vara utgångspunkten, utan utgångspunkten kommer att vara ett högt konsumentskydd. Vad kan då ett högt konsumentskydd innebära? I dag har vi inte i speciellt stor omfattning utnyttjat de direktiv som blivit svenska lagar till att få högre konsumentskydd än direktiven stipulerar. Det betyder att det finns många andra länder där konsumentskyddet är på samma höga nivå som hos oss. När kommissionen säger att vi ska ha ett konsumentskydd på den gemensamma marknaden i EU kan jag försäkra Egon Frid om att han inte behöver känna oro. Det jag kan känna oro för är - och det uttrycks i din fråga - vad som kan ske om vi inte har harmonisering utan ömsesidigt erkännande. Jag menar att det är jätteviktigt att så många frågor som möjligt finns i det horisontella instrumentet, som kommer att vara harmoniserat. Det finns sektoriella behov, och vi får se vad det blir där. Men även om det i dessa fall skulle bli ömsesidigt erkännande kan inte utgångspunkten vara den minsta gemensamma nämnaren, utan konsumentskyddet måste vara så högt som möjligt. Man får se vad man i så fall kan behöva korrigera. Jag är inte speciellt orolig för att det kommer att bli många regler där vi har olika lagar nationellt, för det blir helt omöjligt både för företag och för konsumenter att hålla reda på 27 olika regler i 27 olika länder. Som det är nu har vi problem. Ömsesidigt erkännande innebär att företagen kan känna sig ganska trygga med att det är deras lands regler som kommer att gälla i förhållande till konsumenten. Samtidigt finns de regler som kallas Romkonventionen, som i dag utgår från att konsumenten kan räkna med att det är konsumentens lands regler och lagar som gäller i konflikter med en företagare. Dessa båda principer kommer inte att gå att kombinera. Därför finns det anledning för oss, för kommissionen och för medlemsstaterna att diskutera hur vi kommer till rätta med att skydda både företagare och konsumenter så att man tydligt och klart vet vad som gäller. Den debatten får vi fortsätta. Jag är alltså inte alls orolig. Många medlemsländer är på vår sida och vill att det ska vara full harmonisering. Kommissionen är på vår sida. Parlamentet har en lite annorlunda syn, men jag är inte orolig. Parlamentet består ju av representanter från medlemsstaterna. Jag är övertygad om att man också i andra medlemsländer ser de problem som vi ser och att man förmedlar det till sina ledamöter i parlamentet.

Herr talman! Det sista ministern nämnde kommer fram mycket lite eller knappt alls i diskussionen i grönboken och i den debatt som har varit i parlamentet när det gäller just nationernas rätt att hävda sin egen lagstiftning. Förslaget i grönboken och det som man har diskuterat och fastställt i parlamentet handlar ju om att man vill kombinera minimilagstiftning med principen om ömsesidigt erkännande. Ömsesidigt erkännande liknar ursprungslandsprincipen. Vi i Vänsterpartiet menar att det finns en risk att vi får se en kapplöpning mot lägstanivåer för konsumenträttigheter, det vill säga att företag lockas att etablera sig i länder med svaga konsumenträttigheter. Konsumenternas rättigheter är generellt sett ganska svaga och måste stärkas totalt sett. Vi menar att det är en motverkande diskussion som förs i och med grönboken och den inställning som EU-parlamentet har i den här frågan och som ministern också stöder. Vi måste välja sida här. Vilka rättigheter vill vi slå vakt om: Är det konsumenternas eller företagens rättigheter? För mig och Vänsterpartiet är valet självklart. För våra EU-parlamentariker, som har drivit den här frågan i EU-parlamentet, har det också varit självklart att vi ska stärka konsumenternas rättigheter och att företagen måste ta ansvar för sina produkter så att de svarar mot de krav som konsumenterna har rätt att ställa. Möjligheterna att ställa rimliga krav på produkter, till exempel när det gäller kvalitet, minskar när man helt anammar den inre marknadens logik. Då blir det ökad konkurrens, som vi vet leder till ökat utbud med sämre kvalitet. Där lockar man med pris och möjligheten att sälja produkter som skyddas av sämre konsumentskyddslagstiftning än den nationella lagstiftning som vi normalt sett står bakom. Jag håller med om komplikationen att Sverige har haft ett högt konsumentskydd i praxis men det har inte alltid varit nedtecknat i svensk lagstiftning. Vi har ett arbete att göra här i Sverige också med att utarbeta en svensk konsumentskyddslagstiftning som är lika stark som det skydd som vi av hävd har haft i praxis. Jag menar att vi i Sverige har ett bättre konsumentskydd än man gör gällande när man jämför lagstiftningen i Sverige och en del andra europeiska länder. Jag håller med om att det finns andra europeiska länder, till exempel Portugal, som har haft en bättre konsumentskyddslagstiftning än Sverige. Vi ska inte slå oss för bröstet och säga att vi alltid är bäst. Men vi har i Sverige en praxis som skyddar konsumenten, och vi har också starka konsumentskyddsorganisationer. Det är också viktigt att vi ger uttryck för att stödja konsumentorganisationerna både i Sverige och i Europa för att just säkerställa att konsumenternas rättigheter verkligen upprätthålls - jag tänker på obalansen mellan konsumenternas rättigheter och företagens intressen. Det menar jag är en fråga som ministern måste ta med sig i det fortsatta arbetet med ett högt konsumentskydd i Europa och i Sverige. Tyvärr ges det inte uttryck för det i ministerns hittillsvarande ambitioner och i svaret på min interpellation.

Herr talman! Om Egon Frid inte tycker att det går att tyda mitt värnande om konsumentens skydd på marknaden ska jag återigen göra det tydligt. Vi har precis samma uppfattning. Jag menar att den inre marknaden inte kan fungera och inte kommer att fungera om inte konsumenterna har ett högt skydd så att de känner sig trygga och vet vad som gäller, oavsett vilket land inom EU som de handlar i. I dag är det inte fullt ut så. Även om vi har ett högt konsumentskydd inom EU är det här arbetet avsett att göra det ännu bättre, ännu tydligare, ännu mer enhetligt. I det arbetet är jag tacksam för att vi för de här diskussionerna, att du uppmärksammar oss på detta. Vi för med oss de här tankarna till våra kolleger i EU och vid rådsmötena. Jag kan alltså försäkra dig om att ett högt konsumentskydd är det som står först och främst för min del. Och ett högt konsumentskydd är en nödvändighet för en fungerande marknad. Det går att säga att vi måste värna konsumenterna i förhållande till företagen eftersom företagen är starkare - absolut. Jag delar den åsikten också. Men när jag talar om marknad kan du inte räkna marknaden som att det bara är företagen. Marknaden handlar också om konsumenter. Där det inte finns konsumenter finns det ingen marknad. En fungerande marknad kräver att det finns tydliga, enhetliga och bra lagar som konsumenterna kan känna sig trygga med. Det är det som är vårt mål, och det är det som vi ska arbeta för. Jag har starka förhoppningar om att det är många andra medlemsstater som delar den uppfattningen. Därför kommer vi att kunna uppnå ett regelverk som jag tror att vi alla kan vara nöjda med. Och om vi behöver vara skarpare än andra i de här horisontella regelverken, där vi kan ha lite olika lagar till exempel, återstår det för oss i Sverige att i så fall faktiskt se till att det blir så för konsumenterna. Jag kan försäkra dig om att vi har samma mål. Sedan får vi ser hur bra vi är på att övertyga de andra medlemsstaterna. Men i det här fallet har det hittills inte varit problematiskt att övertyga de andra.

Herr talman! Om konsumententminister Nyamko Sabuni och jag har samma mål tycker jag att det är viktigt att ministern mycket tydligare uttrycker det och inte hyllar den inre marknaden och säger att den inre marknaden i EU kommer att lösa detta med en öppnare marknad där vi vet att konsumenterna kommer att få svårt att hävda sig. Det är jättebra att ministern försöker övertyga mig och säkert också många andra genom att försöka vara trovärdig på det här området. Jag ska inte betvivla ministerns trovärdighet i dag, men med tanke på det jag har läst hittills vill jag ändå säga att jag är tveksam. Det här är naturligtvis ett arbete som pågår. Det är därför viktigt att ha den här diskussionen här i riksdagen. Trots att EU-parlamentet naturligtvis har ställt sig bakom den här grönboken och den inriktning som grönboken anger när det gäller konsumentregelverket i Europa får vi aldrig sluta att ta möjligheten att påverka. Jag är jättemån om att ministern fortsätter att diskutera med civilutskottet i riksdagen och att det är fortsatta saksamråd inom det här området. Jag vill än en gång beklaga att ministern den gången vi skulle diskutera frågan i EU-nämnden var tvungen att åka. Det var Littorin som fick tjänstgöra som konsumentminister just vid det tillfället som det här saksamrådet redovisades i EU-nämnden om EU:s grönbok på konsumentskyddsområdet. Jag menar slutligen att vi måste fortsätta att göra klart att det är konsumenternas rättigheter, utifrån att man generellt sett har ett svagt stöd, som måste stärkas i relation till den inre marknaden i EU. Den obalans som råder i dag får inte fortsätta.

Herr talman! Oavsett hur trygg eller otrygg Egon Frid känner sig med hur jag uttrycker mig på området kan jag säga att jag bara kommer att agera utifrån den överenskommelse som nu finns mellan regeringen och riksdagen, civilutskottet. Där finns inga meningsskiljaktigheter. Vi är tvärtom överens om precis vilken som är den svenska ståndpunkten. Det är den som jag och mina tjänstemän kommer att arbeta utifrån, och så får vi hoppas på framgång.