snedvridningen av stödet till unga

Herr talman! Anna Lindgren har frågat mig om jag är beredd dels att utjämna skillnaderna på bidragen mellan ungdomsorganisationerna och idrotten, dels att se över de nuvarande reglerna för det statliga stödet till ungdomsorganisationer. Jag vill börja med att understryka att ungdomars engagemang i föreningslivet är mycket värdefullt för vårt samhälles utveckling, oavsett om det handlar om idrott, demokratiarbete, kultur eller något annat. Det är ett fantastiskt arbete som utförs av idrottsföreningar, kulturorganisationer, ungdomsorganisationer med flera - ett arbete som samhället har skäl att uppskatta och värdesätta. Dina frågor utgår från en undersökning som Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSU, och Svenska Scoutrådet har beställt. Även om undersökningen i flera avseenden ger en rättvisande bild innehåller den tyvärr en del felaktigheter, vilket framför allt beror på bidragssystemens komplexitet. Statsstödet till idrottsorganisationer går exempelvis till lokal verksamhet för barn- och ungdomar och beräknas utifrån antal sammankomster och deltagartillfällen. Vidare bygger stödet på medlemmar i åldersgruppen 7-20 år. När det gäller statsstödet till ungdomsorganisationer går det till riksorganisationernas nationella verksamhet. Ungdomsstödet grundas till stor del på medlemmar i åldern 7-25 år och antal lokalavdelningar. Detta medför att det är svårt att göra enkla jämförelser och att uttala sig om hur stora skillnaderna är. Det är tydligt att verksamheterna har olika behov av stöd, och jag tycker att man ska använda system som är anpassade efter behoven. De nuvarande reglerna för det statliga bidraget till ungdomsorganisationer beslutades i slutet av 2001 och började gälla den 1 januari 2004. De nya reglerna tillkom på grund av att vissa regler i det gamla bidragssystemet i viss mån hämmade föreningslivets utveckling. Ett annat skäl till förändringarna var att fler ungdomsorganisationer lättare skulle kunna få statsbidrag för sin reguljära verksamhet, vilket medför större förutsägbarhet och ökade möjligheter till utvecklande av nya verksamhetsformer. Därtill kommer att nybildade ungdomsorganisationer får större chans att komma in i det reguljära bidragssystemet. Strukturbidrag lämnas dels i form av ett fast belopp, dels i form av ett rörligt belopp. Den rörliga delen grundas på antalet lokalavdelningar och antalet medlemmar. Den tidigare bidragsgrunden "lokala aktiviteter som samlar barn och ungdomar" har slopats. Jag tycker att det finns starka skäl för att inte fördela ett stöd till riksorganisationer utifrån inrapporterade lokala aktiviteter från lokalföreningarna. Aktivitetsbegreppet var alltför snävt och fångade endast in en liten del av den verksamhet som i dag bedrivs i landets ungdomsorganisationer. Många organisationer har andra arbetssätt och mötesformer för att nå nya grupper av unga, till exempel öppen verksamhet, skolinformation och virtuella möten via Internet. Tidigare missgynnades både organisationer som bedrev sådana verksamheter och organisationer som hade en omfattande internationell verksamhet. Jag är medveten om att ungdomsorganisationer vars verksamhet innehåller en stor mängd aktiviteter kan få ett mindre rörligt bidrag än tidigare. Därför beslutades det att särskilt utsatta organisationer skulle få viss ekonomisk kompensation under åren 2004-2005. Två organisationer har erhållit sådant stöd. Enligt min mening ska man inte ställa det ena engagemanget mot det andra. Det viktigaste är att det offentliga - stat och kommun - ansvarar för att ungdomar har fortsatt stora möjligheter att vara delaktiga i ideella verksamheter. Regeringen har verkat för detta. Ser man till det samlade stödet till ungdoms- respektive idrottsorganisationer har det ökat kraftigt de senaste åren genom till exempel statens stöd till idrottsrörelsen inom ramen för det så kallade Handslaget till idrott och avkastningen från AB Svenska Spel. Som regeringen tidigare redovisat för riksdagen (prop. 1998/99:107 och prop. 1998/99:115) ska AB Svenska Spels överskott fördelas med 20 % till ungdomsorganisationerna och 80 % till idrottsorganisationerna. Statskontoret har på uppdrag av regeringen nyligen genomfört en studie av föreningsbidrag, Bidrag till ideella organisationer (2004:17). I uppdraget ingick bland annat att undersöka behovet av gemensamma bidragsprinciper för den statliga bidragsgivningen till föreningslivet. Mot bakgrund av denna undersökning avser regeringen inom kort att fatta beslut om en översyn av folkrörelsepolitiken. Det är alltid viktigt att följa upp ett nytt bidragssystem, och jag avser att följa upp effekterna av det nya systemet till ungdomsorganisationer för att se om det på något sätt behöver korrigeras.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Lena Hallengren så mycket för det här utförliga och omsorgsfulla svaret på min interpellation. Vi är helt överens som hur viktig föreningsverksamheten är för ungdom, och det är därför jag har ställt den här interpellationen. Jag har jobbat kommunalt just inom ungdoms- och fritidsverksamhet i över 30 år och formulerat många bidragsbestämmelser på den lokala nivån. Och det är klart att när man då tittar på de statliga bidragen handlar det främst om att det kommer en värdering till uttryck i de statliga bidragen. Det blir en väldig prioritering av idrotten. Jag är inte ute efter att sätta den ena aktiviteten mot den andra, men min önskan är att det inte ska vara någon skillnad i bedömningen när det gäller samhällets stöd till vad en ung människa väljer att engagera sig i. Den utredning som Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSU, och Svenska Scoutrådet hade gjort visade på väldigt stora skillnader. Precis som statsrådet sade var det egentligen inte lätt att jämföra siffrorna i rapporten, men på det stora hela kunde man ändå säga att det var en väldigt stor del av pengarna som går till idrotten. Det handlar ju ändå om att det är grundläggande principer om rättvisa och neutralitet som måste gälla i bidragssystemen. Vad jag förstår avfärdar inte Lena Hallengren problemet som jag har tagit upp och som belyses i LSU:s rapport, nämligen att idrottsrörelsens medlemmar får nära tre gånger så mycket pengar som medlemmar i övriga organisationer. Idrotten gynnas ju förutom av höga bidrag även av en särlagstiftning på skatteområdet. Jag vet att Lena Hallengren inte har hand om skatterna, men om man tittar på helhetsperspektivet bidrar också skattereglerna till den här snedvridningen. Också de regler som finns om sponsringsavdrag gynnar idrotten i första hand. Jag har svårt att tänka mig att scouterna skulle kunna ge sig ut i skogen med en skylt med ICA-reklam. Det är den typen av sponsringsavdrag som idrotten har, och det kan ju inte de andra föreningarna göra på samma sätt. Däremot skulle jag kunna tycka att kulturen borde få göra det. Men det är en annan fråga. Min huvudfråga kvarstår. Regeringen måste motivera varför idrotten premieras framför annan ideell ungdomsverksamhet. Jag tycker inte att jag får svar på den frågan. Jag har fått en redogörelse för hur det är men inte för varför denna skillnad finns. Bidragssystemet till ungdomsorganisationer och Ungdomsstyrelsens agerande har ju varit föremål för debatt de senaste dagarna. Det kommer väl en interpellationsdebatt om det också senare i dag, det här med P1-programmet Kalibers reportage om Revolutionär Kommunistisk Ungdom som har fått 2 miljoner kronor de senaste åren, pengar som har använts för att sprida propaganda för diktaturstater som Nordkorea och Kuba. Det måste vara ett grundläggande krav att man, för att få del av statliga pengar, måste ha en demokratiskt syftande verksamhet. Men den debatten kommer senare. Jag uppfattar det som vi har hört de senaste dagarna som ytterligare ett exempel på att det brister i Ungdomsstyrelsens sätt att utforma systemet och tillämpa det. Om man ska ha ett målstyrt bidragssystem till ungdomsorganisationerna måste ju verktyg för att utvärdera måluppfyllelsen också finnas. Det räcker inte att räkna antalet lokalavdelningar och medlemmar som sker i dag. Jag är väldigt glad att Lena Hallengren aviserar en översyn av bidragen som Ungdomsstyrelsen hanterar, för det behöver verkligen göras. På frågan om hur man ska kunna utjämna skillnaden i fråga om bidragen mellan ungdomsorganisationerna och idrotten tycker jag dock inte att jag har fått något svar.

Herr talman! Det nya bidragssystemet har ju, precis som jag nämnde i min inledning, just börjat gälla. Därför ser jag gärna över det och följer det. Men att göra något omedelbart är jag inte beredd till. Vi får låta det gå en tid. Men naturligtvis ska vi följa och utvärdera det. Som jag också nämnde i mitt svar vilar idrottsorganisationer och ideella ungdomsorganisationer på olika grund. Man jämför olika saker. Man jämför aktivitetsstöd. Man jämför med lokalavdelningar. Man jämför olika åldersgrupper. Framför allt kan det vara intressant, tycker jag, att känna till historiken för den som inte gör det. Tidigare fördelades ju hela statsstödet till ungdoms- och idrottsorganisationerna av Statens ungdomsråd. I budgetpropositionen 1989/90 förändrades systemet. 80 % av stödet bröts ut för att i stället fördelas av idrottsrörelsen. Bakgrunden till detta beslut var att idrottsrörelsen då svarade för över 80 % av de aktiviteter som redovisas inom ramen för det lokala aktivitetsstödet. Då kändes det rimligt, gissar jag som inte var med på den tiden, att riksdagen när den skulle fatta beslutet tyckte att det var en rättvis fördelning att idrottsrörelsen tog med sig de 80 % som man hade aktiviteter för. Samma fördelningsnyckel användes sedan av riksdagen när man fördelade pengar från AB Svenska Spel 1999. Det är inte aktuellt att göra en omprövning av hela detta bidrag som det ser ut nu. Däremot vill jag påtala att stödet till ungdomsorganisationer å andra sidan ökar kraftigt, något som jag ser väldigt positivt på. Stödet har ökat från, tror jag, 9 miljoner kronor till 142 miljoner kronor de senaste fem åren, vilket är en dramatisk ökning. Det är pengar som ska gå till den lokala verksamheten. Det stöd som fördelas från Ungdomsstyrelsen till ungdomsorganisationer är medel som ska gå till den nationella organisationen. Det ska egentligen inte huvudsakligen gå till lokala aktiviteter, utan där kompletteras också stödet till ungdomsorganisationerna med ett lokalt aktivitetsstöd i det stora flertalet av våra kommuner. Dessutom har vi de medel från Svenska Spel som också ska ge stöd till lokala aktiviteter. RKU-debatten som interpellanten nämnde kommer vi att återkomma till alldeles strax.

Herr talman! Det samlade bidraget har ökat, precis som sägs i svaret. Men det finns ändå en ojämnhet i fördelningen. På lokal nivå får idrottsorganisationer och vanliga ungdomsorganisationer som regel ett likadant bidrag. Det ser likadant ut. Man har tydligen valt att gå med på den här förändringen. Man skulle ju kunna se på fördelningen från Svenska Spel annorlunda. Den här delen på 80 % är fortfarande kvar. Jag har tidigare hört att det har att göra med bland annat Tipstjänst och att det var fotbollen och idrotten som genererade de här pengarna. Man kan ju ha synpunkter på detta eftersom det är väldigt olika spel som ger vinst förutom tipset. Det är Femman, Tjugan, Triss, Krysslotten, Spero, Penninglotter, Oddset och allt möjligt, och inte minst de Jack Vegas-apparater som står ute rökiga restaurangmiljöer. Det är särskilt dessa pengar som går till ungdomsidrotten. Det tycker jag känns lite bakvänt. Men idrottsförbunden vill tydligen ha det på det viset. De har särskilt bett att få dessa pengar. Men reklamavdragen och alla möjliga andra inkomstkällor som idrotten har plus de här speciella skatterna som jag pratade om förut skulle kanske kunna göra att man fördelade ytterligare medel från Svenska Spel till övrig ungdomsverksamhet. Det kan inte vara någon skillnad om man som ung människa är intresserad av att vara med i scouterna eller om man är intresserad av att sparka fotboll. Vi som politiska instanser kan knappast ha någon synpunkt på vad ungdomarna ägnar sig åt så länge det tjänar ett syfte i enlighet med de bestämmelser som vi har. Men barnen ska inte känna på det viset. Jag vet att bestämmelserna är nya, men jag nämner i min interpellation att om scoutkårerna i stället för att tala om att de har föreningar på ca 90 medlemmar kallar sina avdelningar med omkring 20 medlemmar för föreningar skulle de öka sin bidragspott med 49 %. Det tycker jag är en indikation - och den har de ju själva pekat på - på att man måste kunna göra sådana justeringar i bidragsbestämmelserna så att den här typen av bidrag inte kan manipuleras. En sak som jag har lärt mig genom åren är att bidrag är någonting som man anpassar sig till ute i föreningslivet. Om inte annat så för den sakens skull bör man förändra dem emellanåt.

Herr talman! Låt mig ta vid där Anna Lindgren slutade. Jag kan konstatera att det är svårt att finna det ideala bidragssystemet. Jag tycker inte att det var idealt att man skulle mäta antalet aktiviteter. Det stimulerar också en viss typ av verksamhet, man lägger upp och organiserar sin verksamhet och sin organisation på ett visst sätt. Det kan vara aktiviteter och utbildning. Det kan handla om ifall det ska vara utbildningstimmar per individ, som det var förr inte minst i landstingen där ungdomsförbund och ungdomsorganisationer kan söka stöd. Det kan handla om antalet föreningar, föreningar med styrelse och om man ska lägga jämställdhetsaspekter på detta. Allt detta är naturligtvis en väldigt stor fråga, och jag är beredd att se över den vidare. Jag tycker inte att vi har ett ultimat system i dag, men jag kan inte heller på stående fot tala om vad som vore det allra bästa. Det här är en fråga som vi har för avsikt att se över vidare och inte minst utvärdera de konsekvenser som förändringarna i bidragssystemet nu har fått. När det gäller de frågor som interpellanten tar upp om Svenska Spel, skatter och annat vill jag säga att det inte är några förändringar planerade i dag. Däremot kommer Folkrörelseutredningen att se över statens bidrag till folkrörelser. Vi får se vad den utredningen kommer fram till. Inte minst jag själv kommer naturligtvis att följa den utredningen med glädje och stort intresse och se vad man kommer fram till. Jag vill inte att ungdomsorganisationer ska uppleva att de har olika värde. Det är inte syftet, men det finns historiska förklaringar till att det i dag ser ut som det gör. Jag tänker på hur aktiviteterna var fördelade sedan tidigare. För mig låter det rimligt att beskriva den situation som var 1989 när man tog med sig aktivitetspengarna för idrotten till idrottsrörelsen och fortsatte att fördela dem själv, medan ideella ungdomsorganisationer fördelar sina medel via Ungdomsstyrelsen. Att vi har svårt att se den kopplingen i dag hör lite till sakens natur. Det är lätt att se den precis när förändringen görs, men sedan brukar minnet blekna något. Vi får följa Folkrörelseutredningen. Jag har för avsikt att också se över bidragssystemet till ungdomar. Vi får se när det kan bli aktuellt med en förändring. Jag kommer åtminstone att följa och utvärdera detta, och jag är inte främmande för att också se över om vi kan hitta ett bättre system.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaren som jag har fått och den här diskussionen. Vi träffar ju Lena Hallengren i kulturutskottet emellanåt. Det finns förmodligen anledning att återkomma till de här frågorna och hjälpas åt att göra det så rättvist som möjligt.