Småhusindustrin och bostadsbyggandet

Fru talman! Helene Petersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att se till att bostadsbyggandet av småhus tar fart igen samt vilka möjligheter jag ser för att stimulera bostadsmarknaden så att fler av Sveriges medborgare även i framtiden kan förverkliga sin dröm om ett egnahem. Låt mig börja med att säga att jag delar Helene Peterssons oro för det låga bostadsbyggandet av småhus. När nu världsekonomin har bromsat in har det drabbat många länder och många sektorer, inte minst småhusindustrin i Sverige. Vi har löpande kontakt med företrädare för bostadsbyggandets branschorganisationer för att hålla oss informerade om hur utmaningarna ser ut. Byggbranschen är en särskilt utsatt sektor då den karakteriseras av mycket stora långsiktiga och konjunkturkänsliga investeringar. För att möta den globala krisen har nu regeringen satsat totalt ca 41 miljarder kronor på stimulansåtgärder under 2009, bland annat inom bygg- och anläggningssektorn. Till stor del handlar byggföretagens problem också om svårigheter att få finansiering för de byggprojekt som man vill genomföra. Regeringen har under de senaste månaderna genomfört ett antal åtgärder som syftar till att dämpa den finansiella oron inom framför allt banksektorn och därmed möjliggöra en bättre fungerande finansiering, inte minst inom byggsektorn. Det är också viktigt att påpeka att bostadsbyggandet i Sverige länge har legat på betydligt lägre nivåer än vad det gör hos till exempel våra nordiska grannländer. För att komma till rätta med detta måste ett antal strukturella problem på den svenska bostadsmarknaden åtgärdas. Målsättningen för regeringens bostadspolitik är att bostadsmarknadens funktionssätt ska förbättras med långsiktigt stabila villkor för ägande och byggande av bostäder. Hushållens önskemål ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. De höga produktionskostnaderna och de omfattande kvalitetsbristerna inom byggandet utgör exempel på de strukturella problemen inom byggbranschen. För att fler ska få råd att efterfråga en nyproducerad bostad är det viktigt att produktionen är effektiv och kvalitativ så att bra bostäder kan köpas till rimliga priser. Även om man kan ha förhoppningar om att den rådande lågkonjunkturen kan verka dämpande på produktionskostnaderna är det viktigt att se över vad som kan göras för att byggbranschen ska fungera bättre. Statskontoret har därför fått regeringens uppdrag att se över frågor gällande bland annat bristande konkurrens och byggfel inom byggsektorn. För att fler ska kunna förverkliga sin dröm om ett egnahem är det också centralt att ge människor ekonomisk möjlighet att efterfråga den bostad de vill. Därför fokuserar regeringens politik på att förbättra förutsättningarna för de människor som i dag inte har denna möjlighet. Regeringens satsningar inom jobbpolitiken skapar långsiktiga förutsättningar för fler personer att etablera sig på arbetsmarknaden. Jobbavdraget stärker hushållens ekonomiska förutsättningar att efterfråga bostäder. Genom dessa insatser har regeringen skapat goda förutsättningar för människor att på egen hand förverkliga sin dröm om en egen bostad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är ett långt svar där jag tycker att statsrådet mest lägger problemen i knät på branschen och inte ser sitt ansvar och sina egna möjligheter att göra något. Jag kommer från Småländska höglandet. Detta område har länge varit det träindustritätaste området i landet. 80 procent av Sveriges träindustri finns i Småland. Det betyder ungefär 20 000 arbetstillfällen. Det gäller inte bara husfabriker utan sågverk, underleverantörer som tillverkar takstolar, inredningar, fönster, dörrar, möbler och allt annat som är kopplat till boendet. Den 28 februari minskade Trivselhus personalstyrkan från 320 till 181 personer. På en gång blir 139 personer utan arbete. Under hela vintern har det varit rubriker om varsel i våra tidningar hemma. Myresjö varslar ytterligare 50 och är nu uppe i 79. Smålandsvillan varslar ytterligare 50, Finndomo ytterligare 100 och lägger ned en fabrik. Jag kan göra listan hur som helst med sådana rubriker. På ett halvår har över 1 000 arbetstillfällen försvunnit i min kommun och grannkommunen, och då talar jag bara om dem som har varit kopplade till just träindustrin. Totalt har 7 000 av Skogs- och Träfackets medlemmar varslats i landet, alltså 23 procent av hela medlemskåren. Av alla varsel hamnar ungefär 93 procent i arbetslöshet. Det rör sig om 6 500 arbetslösa träindustriarbetare. Samtidigt har vi ett jättestort behov av och en stor efterfrågan på bostäder. Det saknas inte förslag till åtgärder, fru talman. Statsrådet och statsrådets kolleger har inte saknat uppvaktning. Landshövdingar, varselsamordnare, branschorganisationer och trähusledningar har både skrivit till och besökt statsrådet. Men vad har hänt? Ingenting! Den enda hänvisning som har kommit är att vänta möjligtvis till vårbudgeten eller till att reglerna för ROT-avdraget ska bli klara. Den 27 november träffade statsrådet en delegation från TMF, Trä- och Möbelindustriförbundet. Efter det mötet kunde man i tidningar hemma läsa att nu fanns det förhoppningar att statsrådet hade insett problemen. Frågan är om det var så. Både jag och branschen betvivlar det. Nu skriver vi den 17 mars, fyra månader senare, och fortfarande har ingenting hänt. Branschen vill hjälpa till att hitta lösningar. De hade med sig förslag vid besöket i november. De har skrivit ett brev i februari med ytterligare åtgärdsförslag. De regionala varselsamordnarna i Smålandslänen har lämnat förslag. Landshövdingarna har uppvaktat regeringen. Men vad händer? Ingenting! Nu kommer detaljerna i det aviserade ROT-avdraget. Ett av förslagen från branschen, varselsamordnarna och landshövdingarna har varit att låta ROT-avdragen också gälla nyproduktion av småhus. Men inte ens till att gälla nybyggnation av friggebodar sträcker sig regeringens förslag. Jag betvivlar att regeringen inser problemet.

Fru talman! Helene Petersson beskriver på ett realistiskt sätt hur trähusbranschen drabbas av den globala finanskrisen. Även om många i dag i vårt samhälle har bättre ekonomiska förutsättningar genom att de har fått höjd lön, sänkt skatt och sänkta räntekostnader reagerar man i en sådan här krissituation med försiktighet. Man skjuter upp viktiga investeringsbeslut. Man vill vänta och se hur detta utvecklar sig. Det drabbar inte bara fordonsindustrin. Det drabbar trähusindustrin, klädbranschen och i stort sett alla branscher. Vår exportsektor är ännu hårdare drabbad. Sverige är ett extremt exportberoende land. Det gör att trähusfabrikanterna, som säljer mycket på export, drabbas också i den delen. Det är alldeles riktigt som Helene Petersson säger att jag träffade TMF den 27 oktober. Jag beskrev då hur vår process ser ut framåt. Jag och regeringen har fått in förslag. Varselsamordnarna har lämnat in över 120 intressanta förslag till Regeringskansliet. De har tagits om hand på ett seriöst sätt och bereds för närvarande. Vi har fått förslag från våra myndigheter. Jag vill särskilt nämna BKN, Statens bostadskreditnämnd, som tittar på ett antal förslag på hur vi ska kunna hjälpa till att få i gång olika typer av processer trots den djupa lågkonjunktur vi har. Vi arbetar med dessa förslag. Helene Petersson säger att inget händer. Jag vet att Helene Petersson har suttit i riksdagen länge och ingår i ett parti som har innehaft regeringsmakten i de flesta år som ligger bakåt. Hon vet därför mycket väl villkoren nämligen att regeringen bereder saker och att det sedan kommer en proposition. Den kommer att läggas på riksdagens bord den 15 april. Det är mindre än en månad kvar. Där finns mängder av förslag. Det som är ett bekymmer för närvarande är att inte bara kommunernas ekonomi drabbas av detta. Statens finanser drabbas av lågkonjunkturen på ett sätt som är nästan ofattbart för de flesta. Med så konjunkturkänsliga offentliga finanser som vi har i Sverige går det snabbt utför när vi drabbas av lågkonjunkturer där både kostnaderna ökar och intäkterna viker. Därför måste vi se till att vi hushållar med våra gemensamma resurser. Vi har starka statsfinanser, men vi måste se till att de räcker under hela krisen. Därför måste vi väga samman alla de förslag som finns på hur vi ska hantera krisens olika delar och faser. Det arbetet pågår och kommer att läggas fram för riksdagen den 15 april.

Fru talman! Frågan är vad regeringen har gjort för att folk ska vara tvungna att vara mer försiktiga. Jag tycker att statsrådet lägger problemet i knät på branschen när han i sitt svar skriver om de höga produktionskostnaderna och de omfattande kvalitetsbristerna, att det är viktigt att produktionen blir effektiv och kvalitativ och att den rådande lågkonjunkturen kan verka dämpande på produktionskostnaderna. Är det en förhoppning om att vi ska ha sänkta löner inom denna bransch? Ska trähusindustrin lägga sig på en mycket lägre nivå och erbjuda sina arbetare att stanna kvar på jobbet men med sänkt lön? Den jobbpolitik som statsrådet hänvisar till i svaret har inte gett de effekter som åtminstone vi hade hoppats på. Det har i stället blivit tvärtom. Löper man risk att bli arbetslös får man dubbelt straff. Man får en stor sänkning i a-kasseersättningen och höjd skatt på grund av att jobbskatteavdraget inte faller ut. Då är det självklart att folk blir försiktiga. Regeringen har inte gjort någon större insats för att dämpa denna oro. När det gäller att ha en löpande kontakt med branschen uttalade statsrådet vid sin träff den 27 oktober att det skulle tillsättas en bostadsgrupp och att branschen skulle få möjlighet att vara med i denna. Vad har hänt med den? Har den försvunnit? Eller väntas den med vårpropositionen så att man kan ha en löpande diskussion med branschen? Det senaste brevet från branschen skrevs till näringsministern i februari. Branschen fick ett kortfattat svar där Näringsdepartementet tackade för brevet och meddelade att man tagit till sig synpunkterna men att brevet överlämnats till statsrådet Odell. Har statsrådet Odell sett detta brev? Där finns många synpunkter och förslag från branschen på vad man faktiskt kan göra. Statsrådet sade att jag ingår i ett parti som vet hur man bereder. Självklart vet vi det, men ser vi att det fordras snabba åtgärder vet vi att det går att göra saker mycket snabbare. Man kan framföra det i propositioner till riksdagen och få det åtgärdat. Det finns mycket som kanske inte behöver göras i propositionsväg heller. Både vi och branschorganisationerna har plockat upp upprustningen av miljonprogramsområdena. Jag nämnde förut ROT-avdraget och att det också ska kunna omfatta nyproduktion. Man kan tidigarelägga offentliga investeringar. Statsrådet tog själv upp att kommunerna kommer att ha dåligt med pengar. Det beror ju på vad regeringen har satsat på och att man har lagt för lite pengar på kommunerna. Man har satsat på skattesänkningar. Det är en prioritering som i dag får ett stort bakslag. Det finns saker att göra, statsrådet.

Fru talman! Statsrådet uttrycker i sitt svar att man har nära och täta kontakter med branschens organisationer. Som företrädare för Jönköpings län har vi naturligtvis också täta kontakter med branschens organisationer. Småhusindustrin är oroad. Helene Petersson visar med all tydlighet på den rådande situationen med varsel och neddragningar av verksamheten i de allra flesta småhusindustrierna, inte minst i Jönköpings län men också i angränsande län. Det är så pass oroande att varselsamordnarna i Jönköpings län har gett starka signaler eftersom en tredjedel av Jönköpings län är så fokuserat på trähusindustrin att det slår igenom på det sätt som har beskrivits i frågeställningen. De fackliga organisationerna är givetvis också oroade för utvecklingen, dels vad gäller de nuvarande medlemmarna, dels vad gäller möjligheter till utbildning, kompetensutveckling och så vidare som behövs för att möta framtiden. I den situation man i dag befinner sig är det svårt att hitta inkörsporten till nytänkande och utveckling. Det gäller skogs- och träindustrin men också byggnadsindustrin. När fyra så starka intressenter som industrin själv, länets varselsamordnare, de fackliga organisationerna och konsumenterna oroas över utvecklingen borde regeringen ytterligare ta till sig de signaler som har kommit. Industrin ropar efter signaler från regeringen. I det svar som vi har tagit del av i dag är det fler frågetecken än utropstecken. Med fler frågetecken i debatten oroas man ytterligare och funderar kanske ännu mer på vilken utveckling industrin kommer att få på Småländska höglandet. För 14 dagar sedan besökte vi som en delegation ett antal av industrierna. Vi fick ta emot de signaler och den oro man känner över den orderingång som finns och den produktion som man har framför sig. Det är naturligtvis oroande när man läser svaret och ser att regeringen lägger problemen rakt i knät på företagen själva. Det innebär att de här företagen har fått ytterligare saker att fundera på inför framtiden. Jag tycker att det är märkligt att regeringen bara hittar problemen i den finansiella oron i världen och att man bara ser problemen med att det under senare år har byggts mindre i Sverige än i angränsande länder i stället för att fundera över vad man som regering kan göra för att offensivt möta dessa problem. Vad kan vi göra för att få i gång industrin? Vad kan vi göra för att möta den bostadsbrist som finns? Jag tycker att det är oroväckande att regeringen även i detta svar gömmer sig bakom problem som man egentligen skulle kunna ta sig förbi med en offensiv politik och som man skulle kunna hitta infallsvinklar på för att förändra.

Fru talman! Först vill jag gärna säga att det som står i interpellationssvaret om kvalitetsbrister inom byggsektorn inte på något sätt är förknippat med trähusbranschen. Generellt sett när vi har tittat på de problem som har funnits inom byggsektorn och bostadssektorn har detta varit ett framträdande strukturellt problem som man arbetar väldigt intensivt med. Men icke desto mindre finns det fortfarande stora bekymmer med fukt- och mögelskador även i nybyggnationer. Det var det, och inte trähusindustrin, som åsyftades. Vi har ett väldigt bekymmersamt läge i hela den industrialiserade världen. Den här krisen har slagit till med en kraft som vi inte har skådat sedan industrialismens genombrott. Fru talman! Det kommer inte att vara möjligt för oss i denna riksdag att, på förslag från någon regering, kompensera bortfallet av efterfrågan på exportmarknaderna och på hemmaplan med att vi beskattar medborgarna så att de ska fylla ut det efterfrågebortfallet. Det finns inga möjligheter. Vi måste hushålla med våra gemensamma resurser på ett klokt sätt. Vi måste använda pengar. Vi har stora problemen med att få situationen att gå ihop inom den kommunala sektorn. Vi kommer att diskutera det senare. Vi har bekymmer i ett antal branscher. Vi har väldigt stora varsel. Om vi tror att vi ska klara av problemen på alla dessa flanker och ha om inte business as usual så ändå kompensera de här bortfallen under en sådan här lågkonjunktur med skattemedel tror vi fel. Det skulle ruinera de svenska statsfinanserna. Det skulle skapa väldigt stora trovärdighetsbekymmer för Sverige när vi nu står inför att behöva låna väldigt mycket pengar för att klara ut den här lågkonjunkturen. Även om inte interpellanten har det tror jag att medborgare i allmänhet har förståelse för att regeringen är försiktig och hushållar med våra gemensamma resurser så att de räcker under hela den här krisen.

Fru talman! Jag håller med statsrådet. Det är klart att vi ska hushålla med statens medel. Men då gäller det också att göra prioriteringar. Var gör pengarna mest nytta? Hur kan vi få i gång de branscher som har problem i dag? De behöver stimulanser, inte kompensation. Vi ska inte kompensera de här branscherna. Det är viktigt att stimulera, så att vi får i gång byggandet. Vi vet ju såväl att det byggs för lite, och det har statsrådet själv påpekat. Vi behöver fler bostäder. Vi behöver fler flerfamiljshus. Göte Wahlström nämnde alla våra besök. Under mina sex år i riksdagen har jag regelbundet varje år under ett flertal heldagar varit ute tillsammans med Skogs- och Träfacket och besökt upp emot ett hundratal träindustrier runt om i Jönköpings län. Det finns förslag. Det finns hur många möjligheter som helst. De vill inte att man permanentar en massa åtgärder. Därför tycker jag att det är helt galet att det förslag till ROT-avdrag som ni kallar något annat, HUS-avdrag eller något sådant, permanentas. Det är också en subvention till dem som har det bättre ställt. Det gäller att prioritera var vi lägger statens resurser. Då handlar det om att stimulera dessa branscher. Det är inte att ge bort pengar. Det är att skapa arbetstillfällen i stället för att folk ska behöva gå ut i arbetslöshet. Det finns åtgärder. Branschen har talat om det. Jag tycker att statsrådet verkligen ska läsa det här brevet. Jag uppfattade en liten skakning på huvudet så jag antar att Mats Odell inte har sett det. Jag rekommenderar starkt att statsrådet gör det.

Fru talman! Statsrådet säger att det är ett bekymmersamt läge. Det är naturligtvis ett bekymmersamt läge, men det innebär inte att regeringen ska sluta regera, sluta ta initiativ och sluta våga utmana, för det är detta det handlar om. Det handlar om att våga anta utmaningen att lösa de problem vi nu har. Då kan man inte tala om att det är viktigt att använda pengarna på rätt sätt och sedan inte lyssna på den kritik som finns från oppositionen här i kammaren vad gäller en rad politikområden där regeringen inte är speciellt återhållsam med att spendera de gemensamma medlen. Jag tycker att det finns skäl för regeringen att lyssna på oppositionen när det gäller de områden där vi har besparingsmöjligheter. Nej, statsrådet, jag konstaterar att det inte finns några nya, positiva signaler i det här svaret som kan skickas till småhusindustrin, till de fackliga organisationerna och till Jönköpings läns varselsamordnare. Jag upplever inte att statsrådet och regeringen tar in den oro som branschen signalerar och de problem som den står inför. Jag oroas över svaret. Man skjuter bekymren ifrån sig och försöker lägga dem i knät på de organisationer som i ett antal brev till regeringen har talat om hur man ser på problemen, vilka möjligheter som finns och hur man önskar få en förändring. Nej, det var inga nya och positiva signaler. Det inger ytterligare oro för en redan hårt drabbad bransch.

Fru talman! Jag tycker att det alltid är intressant och givande att ha de här debatterna med representanter för oppositionen. Det kommer nya impulser. Jag lyssnar väldigt gärna. Jag ska självfallet läsa brevet så fort jag får det. Vi har fått in jättemånga intressanta förslag från varselsamordnarna som har gått in i budgetprocessen. Jag kan försäkra Helene Petersson och Göte Wahlström om att vi absolut inte har slutat regera. Vi håller på med det. Vi förbereder ett ansvarsfullt agerande som vi ska lägga fram för kammaren inom loppet av en månad. Jag vill också gärna säga att vi i dag har kraftfulla stimulanser att bygga i och med att räntan har gått ned till en nivå som vi inte har skådat på jag vet när. Byggkostnaderna har sjunkit. Jag är ute nu och träffar varselsamordnarna i hela landet. Jag ska till Gävle i morgon för att träffa varselsamordnarna tillsammans med olika företrädare för företag, fack och andra. För två veckor sedan träffade jag på en länsstyrelse en representant för ett medelstort byggföretag i södra Sverige som berättade att man i en kommun i Sverige nu bygger hyresrätter med god standard med en inflyttningshyra på 1 100 kronor per kvadratmeter. Det ska jämföras med de 1 500, 1 600 eller 1 700 kronor som de har legat på under de senaste åren. Visst finns det nu utomordentligt goda förutsättningar att börja bygga inte minst hyresrätter. Jag är övertygad om att vi också kommer att få se att det kommer i gång sådana projekt. Det finns problem som vi arbetar med. Kreditmarknaden är fortfarande väldigt svår. Det finns en stor otrygghet och en stor osäkerhet. Vi har ett antal åtgärder som vi hoppas kommer att ge effekt.