Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

små tingsrätters framtid

Interpellationsdebatt 20 maj 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 12

Thomas Bodström (S)

Anf. 66 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ragnwi Marcelind har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Bollnäs tings- rätt ska få finnas kvar och vilka åtgärder jag avser att vidta vid en nedläggning av Bollnäs tingsrätt för att ge den enskilde medborgaren ett rimligt avstånd till sin tingsrätt. En omfattande reformering av domstolsväsendet pågår sedan några år. Det övergripande syftet med reformarbetet är att säkerställa att mål och ärenden ska avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Förutsättningarna för allmänheten att få mål och ärenden prövade ska, med utgångspunkt i rättssäkerhet och effektivitet, vara lika över hela lan- det. Domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, myndigheter- na och näringslivet. Målsättningen för arbetet med att förändra den yttre tingsrättsorganisationen är att med bibehållen tillgänglighet skapa möjligheter för en stärkt bered- ningsorganisation, säkerställa möjligheterna att re- krytera personal, skapa förutsättningar för återkom- mande kompetensutveckling, öka möjligheterna till specialisering samt att förbättra den geografiska sam- ordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. För att förena dessa mål krävs olika lösningar för olika delar av landet. Sedan 1999 har sammanlagt 39 tingsrätter berörts av förändringarna i den yttre orga- nisationen. Antalet tingsrätter uppgår nu till 72 styck- en. Riksrevisionsverket fick i december 2001 i upp- drag av regeringen att granska genomförda föränd- ringar av tingsrättsorganisationen. En särskild utreda- re fick därefter i uppdrag att - mot bakgrund av Riks- revisionsverkets granskning - bland annat utvärdera hur de genomförda förändringarna av tingsrättsorga- nisationen förhåller sig till de av regeringen uppställ- da målen för reformeringen av tingsrättsorganisatio- nen. Utredningen om utvärdering av vissa föränd- ringar i tingsrättsorganisationen överlämnade sitt betänkande den 31 januari 2003. Regeringen har nu att bedöma om målen med re- formeringen av tingsrättsorganisationen uppnås ge- nom sammanläggningarna och om reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen bör gå vidare. Re- geringen ska även ta ställning till ett förslag om tings- rättsorganisationen i Stockholms län som har lämnats av Domstolsverkets generaldirektör Stefan Strömberg samt ett antal förslag från Domstolsverket som berör övriga landet, däribland Bollnäs tingsrätt och övriga tingsrätter i Gävleborgs län. Dessa ställningstaganden kommer att presenteras i en skrivelse till riksdagen i slutet av maj. Jag vill därför inte nu föregripa inne- hållet i skrivelsen. Avslutningsvis vill jag dock påtala att både Riks- revisionsverket och Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen har be- dömt att regeringens mål om bibehållen tillgänglighet i allt väsentligt har kunnat uppnås vid förändringarna av den yttre tingsrättsorganisationen.
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 67 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack, Thomas Bodström, för svaret. Jag tror att justitieministern är väl medveten om både Kristdemokraternas och mitt mångåriga engagemang när det gäller bevarandet av de mindre tingsrätterna. Jag måste väl respektera att det i svaret hänvisas till att regeringen ska klarlägga sitt ställningstagande i en skrivelse i slutet av maj. Det som jag då skulle vilja understryka i den här debatten är vikten av att det beslut som regeringen fattar verkligen är väl för- ankrat, genomtänkt och byggt på verklighetens be- hov. Justitieministern skriver i svaret att det övergri- pande syftet med reformarbetet är att säkerställa att mål och ärenden ska avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Det finns inte någonting i någon utredning som pekar på att de mindre tings- rätterna skulle ha en lägre kvalitet eller en större balans. Tvärtom är det till och med så att Dom- stolsverkets egen statistik visar att mindre tingsrätter har kortare omloppstider och även lägre kostnader. Det är en villfarelse att den marginella ökningen av antalet domare vid en sammanslagning medför att man uppnår en högre grad av specialisering. Som argument nummer två skriver ministern i svaret att det handlar om att förbättra den geografiska samordningen med rättsväsendets andra myndigheter. Ja, det vet ju alla att det har blåst en centralistisk vind genom svenskt rättsväsende med modell central ad- ministration och lokal verksamhet. Denna ideologi har i omgångar drabbat såväl kronofogdemyndighe- terna som åklagarna och polisen. Min fråga till mi- nistern blir då: Är detta i överensstämmelse med ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsväsen- de? Vidare skriver ministern i svaret att regeringen nu ska bedöma om målen med reformeringen har upp- nåtts. För detta ska man titta på den senaste en- mansutredningen, som enligt Bodströms svar kommit fram till bedömningen att bibehållen tillgänglighet i allt väsentligt har kunnat uppnås vid förändringarna av den yttre tingsrättsorganisationen. Då blir jag verkligen orolig för vad det ska stå i skrivelsen i maj. Jag satt själv med i den referensgrupp som tillsat- tes till utredningen, men jag hoppade av just av den anledningen att jag inte kunde se att det var ett seriöst utredningsarbete. I en för rättsväsendets framtid så viktig fråga förväntades en särskild utredare på bara ett par månader, inklusive juluppehåll, redogöra för vilka konsekvenser sammanslagningar under två års tid fått för domstolarna, dess personal och alla berör- da invånare. Den politiska referensgruppen hade dessutom ingenting att säga till om. Det man tittade på var sammanslagningarna år 2001 och år 2002, ingenting om konsekvenserna inför framtiden. Att då använda det här som ett underlag, som grund för att legitimera framtida beslut som ska fattas om kom- mande sammanslagningar är för mig fullständigt hårresande. Jag hävdar fortfarande att hela det här upplägget är omöjligt. Det ger inte rätt bild av de konsekvenser som blir av det som jag kallar deforme- ring av domstolsorganisationen, som den sker i dag. Thomas Bodström, är det detta som ska ligga till grund för regeringens kommande skrivelse, där man kommer att meddela att tingsrätterna i Sandviken, Bollnäs och eventuellt Sveg läggs ned, då är min fråga: Hur ska regeringen kunna leva upp till sina egna målskrivningar om att ett rimligt avstånd ska finnas till en domstol för alla samhällsmedborgare? Vad är ett rimligt avstånd? Är det 20 mil enkel resa?
Patrik Norinder (M)

Anf. 68 Patrik Norinder (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag var imponerad av statsrådets snabbläsning av svaret. Men jag förstår att statsrådet är väl tränad, för det var nästan ordagrannt det svar som jag fick på min fråga som jag ställde i april må- nad. Jag vet inte hur många gånger statsrådet har läst upp det här svaret. Jag instämmer i Ragnwi Marcelinds analys av de små tingsrätterna. Vi har samma uppfattning i det fallet. I svaret på interpellationen uttalar statsrådet att det är ett övergripande syfte med reformarbetet att säker- ställa att ärenden ska avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Jag har inte kommit till någon annan slutsats än att Bollnäs tingsrätt upp- fyller dessa villkor. Har statsrådet någon annan upp- fattning? Vidare anser statsrådet i sitt svar att domstolarna ska ha en funktionell och geografisk spridning i för- hållande till allmänhet, myndighet och näringsliv. Och dagens organisation i Hälsingland uppfyller dessa villkor. Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter betjänar två likvärdiga områden. Men något som inte framkommer i svaret är om de förslag till omorganisationer som eventuellt kan bli är betingade av besparingskrav. Det står ingenting om det i interpellationssvaret. Jag skulle därför vilja att statsrådet gav mig besked om besparingskrav är orsaken till den pågående reformeringen. Jag kan förstå att en organisation måste vara kostnadseffektiv, självklart, men det får inte gå ut över den funktionella geografiska spridning som statsrådet själv beskriver i sin interpellation. Ska besparingar göras finns det andra lösningar än att lägga ned Bollnäs tingsrätt. Till exempel finns det ett tingsställe i Söderhamn, och man kanske kunde överlåta en del mål i domsagan Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn och bara hantera dem i Bollnäs. Den nuvarande organisationen fungerar mycket väl. Det finns två domstolar i Hälsingland, och de samverkar genom en delad rådmanstjänst. Men fram- för allt får inte beslut fattas på osakliga grunder. Det är inte statsrådet som historiskt sett har varit med vid de konstigheter som har skett tidigare. Jag hoppas att statsrådet nu inte bygger sin upp- fattning på de delar som Domstolsverket har byggt sitt svar på tidigare. Jag hoppas också att statsrådet delar min uppfattning att inga beslut ska fattas på osakliga grunder.
Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 69 Jan Ertsborn (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tänkte utnyttja den här möjlig- heten till debatt med justitieministern, inte direkt till att tala om Bollnäs men väl om små tingsrätter och två principiella frågor som åberopats till stöd för att man ska skapa större tingsrätter. Den ena frågan är stärkt beredningsorganisation och att man ska ha möjlighet att anställa särskilda beredningsjurister i domstolarna. På den punkten sade Riksrevisionsverket att en tingsrätt egentligen inte behöver ha en viss minsta storlek för att man ska införa en beredningsorganisation. När det gäller den utredning som vi alla känner till, egentligen en utvärdering av de gjorda samman- läggningarna, har inte utredarna kunnat peka på något speciellt där heller annat än att man har pekat på svårigheterna att finna kompetent personal för en beredningsorganisation och att det finns en koppling med domarbanans framtida utformning. Vi vet ju alla att det pågår en utredning om domarbanan som vi ser fram emot med spänning. Där behöver det säkert göras en hel del förändringar. Min fråga till justitieministern när det gäller den delen är: Kan vi inte vara överens om att frågan om stärkt beredningsorganisation egentligen inte kan åberopas till stöd för större domstolsenheter? Den andra frågan, också av principiell karaktär, som jag vill ställa gäller den så kallade flerortsmo- dellen, alltså den modell där en tingsrätt har kansli- orter på två eller i något fall tre ställen. Den har utre- daren varit mycket kritisk mot och bland annat åbero- pat svårigheter att utöva ett effektivt ledarskap när man har personal placerad på mer än ett ställe. Det föreligger risk för dubbelarbete, och i något fall har man också åberopat att det kan vara risk för rättssä- kerheten för enskilda. Min fråga till justitieministern i den delen är: Kommer justitieministern att vilja gå vidare med flerortsmodellen eller kommer den att avföras?
Johan Linander (C)

Anf. 70 Johan Linander (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Svenskt rättsväsende, inklusive poli- sen som vi talade om tidigare, och tingsrättsorganisa- tionen, genomgår, i alla fall som jag ser det, en oro- väckande centralisering. Just nu är det Bollnäs tings- rätt som riskerar att läggas ned på samma sätt som många andra små tingsrätter. Detta sker trots att det inte kan visas att de större tingsrätterna är effektivare, har bättre rättssäkerhet eller på annat sätt är bättre än de mindre tingsrätterna. Det vore bra om justitiemi- nistern på något sätt i den här interpellationsdebatten kunde klargöra på vilket sätt de stora är bättre än de små. Eller är det bara ett sätt att - tror man åtminsto- ne - spara pengar? Redan i en interpellationsdebatt för över två år se- dan, i mars 2001, svarade justitieministern på en interpellation från min partikollega, centerpartisten Sven Bergström. Då svarade justitieministern bland annat: "Självklart bör tingsrätterna finnas på sådana platser i landet att de flesta medborgare har ett rimligt avstånd till domstolen." Då måste man komma fram till två frågor. Den första är: Vad är ett rimligt av- stånd? Precis som Ragnwi Marcelind tidigare sade har vi inte kunnat få någon definition på vad ett rim- ligt avstånd är. Kan det verkligen vara 20 mil som är ett rimligt avstånd? Nästan ännu värre blir det när man tänker på detta att de flesta medborgare ska ha ett rimligt avstånd. Vilka medborgare är det då som ska ha ett orimligt avstånd till domstolen? Det kunde det vara oerhört intressant att få ett svar på från justitieministern. Vilka av Sveriges medborgare ska ha ett orimligt avstånd till domstolen?
Thomas Bodström (S)

Anf. 71 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är lite beklagligt att vi nu är så nära men ändå inte kan presentera något konkret förslag här och nu. Det tycker jag är lite tråkigt med tanke på att det ändå är fyra riksdagsledamöter som sitter här. Men jag kan faktiskt ge beskedet att i det som nu kommer att presenteras finns ingen föränd- ring vad gäller Bollnäs tingsrätt med. Så mycket kan jag säga, men i övrigt får jag återkomma i den skri- velse som kommer att presenteras. Självklart är det inga osakliga grunder som ligger bakom de beslut som kommer att fattas. Det är själv- klart att det är noggranna överväganden. Det är svåra beslut som vi fattar här. Jag tycker att man faktiskt måste se det större än att det bara handlar om rättsvä- sendet. Det är också regionalpolitiskt. Däremot har jag faktiskt, ju mer jag har arbetat med de här frågorna, tyckt att man inte behöver ta så stor hänsyn när det gäller den enskilda och domsto- len. Det är klart att man ska ta hänsyn till det. Men när man får höra att i genomsnitt besöker en männi- ska domstolen en gång i sitt liv tycker jag inte att just avståndet för den enskilda är av allra största betydel- se. Men det finns många andra skäl som ligger till grund för beslut om var tingsrätterna ska ligga i Sve- rige. Det är inga besparingar. Jag tror inte att det är några stora ekonomiska vinningar. Lite är det natur- ligtvis, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att få en effektiv och bra tingsrättsorganisation. Då kommer man in på frågan om stärkt beredskapsorga- nisation. Det är klart att ju större den är desto mer ökar organisationen. Nu är det inte bra med för stora domstolar heller, vill jag säga. Då blir det också inef- fektivt. Det har vi kunnat se i Stockholms tingsrätt. Sedan vill jag slutligen svara på en konkret fråga om flerortsmodell. Där kommer man också in på regionala skäl och arbetsmarknadsskäl. Det handlar inte bara om rättsväsendet här. Det är ändå en modell som har andra aspekter än dem som man direkt kan härröra till rättsväsendet.
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 72 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Johan Pehrson sade här tidigare att han vaknar varje morgon och önskar att regeringen ska avgå. Jag kan nästan säga att jag vaknar varje morgon och är orolig över de mindre tingsrätterna och önskar att Domstolsverket ska avgå, i alla fall i nuvarande form. Jag är tacksam för det besked som Thomas Bodström ger när det gäller Bollnäs tingsrätt. Det är faktiskt så att jag under de här fem åren har rest runt väldigt mycket i landet och besökt tingsrätterna. När jag besökte Sveg insåg jag det omöjliga i att ta bort både Sveg och Bollnäs och ha Östersund och Hudiks- vall som de närmaste orterna. Det gick liksom inte ihop. Jag tycker att argumentet att en människa i ge- nomsnitt besöker en domstol en gång i livet är lite dåligt. Det är ju faktiskt en mängd människor som är involverade i domstolsverksamheten. Vi har nämn- demän, vittnesstöd, brottsoffer, den tilltalade. Vi har medierna som bevakar och också förankrar det som sker inom rättsväsendet på det lokala planet, i de lokala tidningarna. Det är så mycket som berörs. Därför menar jag att när man genomför förändringar måste de vara väl förankrade. Det måste finnas väl- digt bra skäl till att man gör dem. Eftersom det här arbetet inte riktigt är färdigt ska jag personligen överlämna min motion från i höstas om domstolsorganisationen. Jag hoppas att ni tittar på de tankar som vi föreslår. Det gäller vikten av att se till helheten. Jag vill också haka fast lite grann vid det här med beredningsverksamheten. Det finns inga som helst argument för det som sägs. Det slås också tydligt fast i den senaste utredningen. Jag tittade lite grann förra hösten på avstånden i hela landet. Om det i Jämtland skulle finnas bara en tingsrätt på 130 000 invånare har de som bor vid fjällgränsen faktiskt 30 mil enkel resa för att åka till domstolen. Vi vet vad som händer när nämndemän kommer och det blir inställda för- handlingar. Man ska resa tillbaka. Vi vet också vilka kostnader det så blir. Det handlar alltså inte om kost- nader. Det handlar inte om effektivitet och inte om att höja kvaliteten. Jag har pratat med många lagmän som har varit upprörda över att man har använt argu- mentet om EG-rätt och att inte de här domstolarna besitter tillräckligt mycket kunskap. Det handlar inte om det. Det här är någonting som ligger långt tillbaka i tiden, en önskan att förändra och centralisera. Och vilka är det detta drabbar? Jo, det drabbar framför allt glesbygden. Det är en väldigt dålig glesbygdspolitik från regeringens sida. Det här tycker jag är oroväckande. Nej, Thomas Bodström, jag är allvarligt oroad - inte för min egen skull, för partiets skull eller för riksdagsledamöternas skull, utan jag är oroad över att den här processen har gått alldeles för fort och över att man har använt fel argument som intäkt för att de fortsatta nedläggningarna kan ske utan att det berör vare sig samhällen eller medborgare. Ta en rejäl fun- derare och läs den här motionen! Titta på vilka för- slag som vi kristdemokrater har lagt fram. Och funde- ra över om det inte är rimligt att stoppa upp detta lite grann och ha en längre tidsperiod innan fler tingsrät- ter slås samman. Jag vet också att justitieministern har fått ett brev från Sandvikens tingsrätt där man har konkreta för- slag till hur man skulle kunna bygga ut häktet och använda det. Man har fina gångar under jord som man skulle kunna utveckla. I stället för att satsa så mycket pengar på nya lokaler och nya häkten kan man ta till vara det som finns av den tingsrätten ock- så. Det handlar alltså om att inte bara slå ned eller lägga ned utan att ta till vara det som finns och an- vända pengarna på det absolut vettigaste sättet.
Patrik Norinder (M)

Anf. 73 Patrik Norinder (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Vi oroar oss tydligen för olika saker när vi vaknar på morgnarna. Framför allt tror jag att många anställda på de mindre tingsrätterna är oroliga när de vaknar på morgnarna och har varit det under lång tid. Det är oerhört jobbigt med omorganisationer och att hela tiden ha hotet över sig. Det är förödande för verksamheten att ha det på det viset. Jag hoppas att vi nu får bra besked om hur statsrådet ser på den omorganisation som behöver göras. Jag kan inte neka till att det självklart måste göras omorganisationer ibland. Om jag uppfattade det rätt var det i alla fall ett be- sked om att det inte skulle ske någon förändring i fråga om Bollnäs. Jag uppfattade det också som att den organisation som vi har i Hälsingland i princip kommer att kvarstå. Det tror jag vore ett mycket bra besked. Den fungerar väl, och den betjänar två lik- värdigt stora områden, och den täcker såväl kustom- råden som inlandsområden, och så tror jag att vi ska ha det. Jag blev lite fundersam när statsrådet sade att han kanske inte brydde sig så mycket om enskilda männi- skor utan mer om organisationen. Jag tror att man måste ta hänsyn till den geografiska spridningen när det gäller enskilda människor och servicen till dem. Vi ser att alltför mycket service i glesbygden nu läggs ned. Posten omorganiserar, och brevlådor där gamla människor ska hämta sin post flyttas långt bort. På samma sätt är det en utarmning när även de små tingsrätterna flyttas och centraliseras. Men jag tackar i alla fall statsrådet för detta be- sked, och vi får avvakta till senare i maj och se vad resultatet av den skrivelse som kommer till riksdagen blir.
Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 74 Jan Ertsborn (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Såvitt man kan förstå av justitiemi- nisterns yttrande här i debatten kan vi se fram emot en hel del intressanta och glädjande synpunkter i den skrivelse som ska komma. Det som gör mig lite orolig angående min fråga är flerortsmodellen. Det är jag bekymrad över. Jag är fullt medveten om att den kan åberopas till stöd för att man ska slå ihop tingsrätter och göra större enhe- ter. Men jag tycker att framför allt rättssäkerhetsas- pekterna är de helt avgörande i detta sammanhang. Kanske har det sin bakgrund i mitt yrke som advokat. Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med att ställa en fråga som har dykt upp under de senaste dagarna, nämligen ett muntligt påstående om att man avser att korta ned tiden för tingsnotarietjänstgöringen till ett och ett halvt år. Den är för närvarande två år. För ett antal år sedan kortade man ned den från två och ett halvt år till två år. Om detta är riktigt kan jag i och för sig hålla med om det, men endast under förutsättning att det skapar möjligheter för fler unga jurister att få denna praktiktjänstgöring som är oerhört värdefull. Om det är av besparingsskäl är jag mycket kritisk.
Johan Linander (C)

Anf. 76 Johan Linander (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska försöka hålla mig till de mindre tingsrätterna. Jag vill börja med att tacka för att Bollnäs tingsrätt får vara kvar. Men det vore trev- ligt om även andra tingsrätter kunde få ett sådant besked så att man slipper oroa sig på det sätt som man faktiskt gör. Och det är en oro som måste tas på allvar. Det är fullt möjligt att medelsvensken besöker en domstol i genomsnitt bara en gång under sitt liv. Jag vet inte om det är så. Men om justitieministern säger att det är så tror jag givetvis på det. Men som vi vet ska även många andra personer till domstolarna, till exempel vittnen, nämndemän, anhöriga, journalister och advokater. Och avstånden spelar faktiskt roll, inte minst i de delar av vårt land där människor bor gans- ka glest. Tingsrättsnedläggningarna är dessvärre bara ett sätt som glesbygden i Sverige drabbas på. Och resultatet har vi sett under många år. Jag tycker inte att justitieministern ger några bra svar på varför tingsrättscentraliseringen har skett och varför den skulle fortsätta. Vi får möjligtvis höra vilka argument som inte är så bra. Men vilka argu- ment är bra?
Thomas Bodström (S)

Anf. 77 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! När jag vaknar på morgonen är jag mest orolig för att jag inte ska hinna med bussen så att vi inte ska hinna genomföra allt som vi har som ambition att genomföra. När det gäller Bollnäs vill jag bara konkretisera att det inte kommer något skarpt beslut i denna skri- velse. När det togs upp så många gånger tyckte jag att jag kunde nämna det här. Skälen till att man i vissa fall har lagt samman domstolar är att det finns större möjligheter att driva dem effektivt och framför allt att höja kvaliteten. Jag tycker att det är viktigare för de enskilda människorna att de får kvalitet än att de vid detta genomsnittstill- fälle i livet kanske får åka några mil extra. Om effek- tiviteten och kvaliteten ökar är det värt det. Däremot är det alldeles riktigt som sägs här att det finns andra som besöker tingsrätten betydligt oftare. Ett konkret exempel på detta är att vi som bekant tillsätter domare och svårigheten att tillsätta domare på vissa ställen och på vissa mindre orter. När dessa svårigheter infinner sig innebär det att man inte kan upprätthålla samma kvalitet i alla delar av landet. Och det vore djupt olyckligt om det skulle utvecklas i den negativa riktningen. Slutligen vill jag säga att frågan handlar om små tingsrätter och sammanslagningar. Men jag kan bara nämna att det är i Domarutredningen som den fråga som togs upp behandlas, och jag får hänvisa till den, och förslagen kommer vid årsskiftet.
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 78 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska bara avslutningsvis säga att det tidigare alltid har sagts att det har varit av bespa- ringsskäl som man har varit tvungen att slå samman tingsrätterna. När man insåg att det argumentet inte höll har man tagit fram detta med effektiviseringar och höjningar av kompetensen. Det finns inte något som stöder detta heller. Det kom ju fram både på det ena och på det andra sättet. Det finns alltså inte en enda utredning, jag upprepar det, som pekar på att de mindre tingsrätterna skulle hålla en lägre kvalitet. Tvärtom visar faktiskt Domstolsverkets egen statistik att mindre tingsrätter har kortare omloppstider och lägre kostnader. Men vi ska inte älta detta mer nu. Jag tycker bara att det är viktigt att medvetandegöra er som sitter och ska fatta dessa beslut. Och det är egentligen väldigt konstigt att vi i riksdagen inte har större maktbefogenheter än vi har när det gäller just sammanslagningar och nedläggningar av tingsrätter. Jag kan bara hälsa från de två lagmän i Bollnäs tingsrätt som jag har talat med i dag. Jag har besökt dem ett antal gånger och har haft mycket kontakt med dem genom åren. De kände en stor oro. Samtidigt har de visat ett enormt engagemang. Och det är beund- ransvärt när man kämpar för sin tingsrätt och verkli- gen vill behålla den. Jag kommer att fortsätta att stödja dem, och jag ska ringa till dem i kväll och ge dem detta besked. Jag tackar Thomas Bodström för en bra debatt.

Dokument

den 8 maj

Interpellation 2002/03:335

 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om små tingsrätters framtid

Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring värderas relativt lågt i regeringens "domstolsreform". Vår uppfattning är, och har hela tiden varit, att regeringens nya modell inte kommer att innebära någon förbättring av den nuvarande organisationen eller leda till de besparingar som man förmodar. Vi anser att ett av de starkaste skälen till att inte lägga ned de mindre tingsrätterna är att man vid nedläggningen förlorar den lokala förankringen.

Avstånden får stor betydelse för den lokala förankringen. Den ökade restiden riskerar att leda till att människors vilja att inställa sig i tingsrätten kommer att minska. Det är också olyckligt om viljan att vittna påverkas av avstånden. Just nu är oron stor i de delar av landet där man fortfarande inte vet vad som kommer att ske med deras domstol.

Domstolsverket lämnade sitt förslag till regeringen den 21 juni 2001 (dnr. 292-2001) över den framtida tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Man konstaterade här inledningsvis @ vad gällde Hälsingland @ att av de åtta remissinstanser som valt att yttra sig enbart i den del som gäller Hälsingland hade fyra av dem (Hudiksvalls tingsrätt, nämndemannaföreningen därstädes samt lokalföreningen för ST-Domstol respektive Jusek vid samma tingsrätt) tillstyrkt Vilgeus utredning, medan lika många avstyrkt (Hälsingerådet, en sammanslutning av Hudiksvalls-, Nordanstigs-, Ljusdals-, Bollnäs-, Söderhamns- och Ovanåkers kommuner, Bollnäs tingsrätt, nämndemannaföreningen samt lokalföreningen för ST-Domstol vid tingsrätten). Av särskilt intresse var här att Hälsingerådet förordade en oförändrad tingsrättsorganisation. Domstolsverket noterade att Bollnäs tingsrätt anmärkt på att Vilgeus utredning innehållit rena sakfel. Vid sitt ställningstagande fann Domstolsverket "vid en samlad bedömning" av Vilgeus utredning och av vad remissinstanserna yttrat, att verksamheten bäst främjades genom ett sammanläggande av Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter med kansliort i Hudiksvall och med bibehållande av Bollnäs tingsrätts tingsställe i Söderhamn.

Jag menar att detta är ett exempel på ogenomtänkt glesbygdspolitik. Detta innebär att man i Gävleborgs län enligt förslaget har koncentrerat tingsrätterna till kustområdet och Gävleborgs läns inland blir helt utan tingsrätter. Tar man med i beräkningen att även Svegs tingsrätt försvinner kommer hela Norrlands inland att stå utan domstol, vilket är tvärt emot regeringens intentioner om närhetsprincipen. Det är utan tvekan så att en centralistisk vind har blåst genom svenskt rättsväsende de senaste åren. Modellen har varit central administration med lokal verksamhet. Denna ideologi har i omgångar drabbat kronofogdemyndigheterna, åklagarna och polis. Vi anser att en övergripande målsättning i stället borde vara ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsväsende. Om enskilda tingsrätter anses vara för små bör detta kunna lösas genom ändrad domkretsindelning och ändrad fördelning av mål mellan förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar.

En av utgångspunkterna vid den så kallade reformeringen av tingsrättsorganisationen har enligt regeringen varit att de allra flesta medborgare ska ha ett rimligt avstånd till en tingsrätt, något som helt åsidosatts. Avstånden till närmaste domstol i glesbygdsområdena blir oerhört långa och än en gång drabbas glesbygdsbefolkningen.

Justitieministern svarade i riksdagen den 13 mars 2001 (anf. 117) följande:

"Jag har informerats om att Domstolsverket har tillsatt en särskild utredare som ska se över den dömande verksamheten i Gävleborgs län. Regeringen har genom beslutet att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter gjort det med föresatsen att denna organisatoriska lösning ska vara långsiktigt hållbar. Därför kommer regeringen inte att vara beredd att göra några organisatoriska förändringar avseende tingsrätten i Hudiksvall. Detta hindrar inte att det kan vara behövligt med en översyn av tingsrättsorganisationen i övrigt i regionen @ @ @ Självklart bör tingsrätterna finnas på sådana platser i landet att de flesta medborgare har ett rimligt avstånd till domstolen."

Också i regeringens skrivelse år 2000 framgår att domstolar bör finnas på sådana platser i landet så att de flesta medborgare har ett rimligt avstånd till en tingsrätt.

Mina frågor till justitieministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Bollnäs tingsrätt ska få finnas kvar?

Vid en nedläggning av Bollnäs tingsrätt, vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ge den enskilde medborgaren ett rimligt avstånd till sin tingsrätt?