skyddet mot terrorism

Herr talman! Cecilia Magnusson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att skärpa kraven på myndigheterna att samordna verksamheter för att stävja terroristverksamhet och kunna freda skyddspersoner från hot och trakasserier. Mot bakgrund av de frågeställningar som Cecilia Magnusson reser ser jag inte i dag i dessa delar något behov av förändringar i de strukturer som byggts upp för att förhindra och förebygga att terrorister eller terroristgrupperingar kan verka i Sverige. Ett fortsatt fokus på förebyggande åtgärder är däremot centralt. Behovet av förebyggande insatser mot terrorism och flyktingspionage är väl känt för de berörda myndigheterna, och sådana insatser ges redan i dag hög prioritet. Det är Säkerhetspolisen som har huvudansvaret för att förebygga och avslöja utländska underrättelsetjänsters aktiviteter mot oppositionella organisationer eller annan förföljelse i Sverige från utländska regimer. Sådana aktiviteter är brott som ytterst innebär en kränkning av Sveriges politiska integritet och dessutom kan få långtgående konsekvenser för individer, grupper och organisationer i Sverige. I sitt förebyggande arbete mot terrorism samverkar Säkerhetspolisen med en rad andra myndigheter såväl nationellt som internationellt. En av de viktigaste i detta sammanhang är Migrationsverket. Att samarbetsklimatet dem emellan skulle vara arktiskt är en beskrivning som jag alls inte känner igen. De uppgifter jag har tyder tvärtom på att samarbetet fungerar väl. Migrationsverket har interna instruktioner om handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd som berör Säkerhetspolisens verksamhetsområden. Dessutom har Migrationsverkets personal i uppdrag att samråda med Säkerhetspolisen när vissa särskilt angivna omständigheter förekommer i ett asyl- eller annat tillståndsärende. Sammantaget har jag fullt förtroende för Säkerhetspolisens förebyggande arbete och samarbetet med andra berörda myndigheter. Jag ser ingen anledning att i nuläget vidta några särskilda åtgärder men kommer även i fortsättningen att noga följa frågan.

Herr talman! Det är en väldigt viktig fråga som Cecilia Magnusson har ställt till justitieministern. Hotet är inte bara en ny film på våra biografer, utan hotet mot Sverige är ganska betydande. Hotet att Sverige kan utnyttjas för dem som vill hota andra demokratiska länder är egentligen än mer betydande, men vi har ett ansvar att se till att detta inte förekommer. När man pratar om Säkerhetspolisen vill jag gratulera regeringen till att ha utsett - äntligen, vill jag understryka - en ny chef, vilket borgar för att man verkligen kan få styrfart mot framtiden. Det behöver den här organisationen så att de många duktiga medarbetare som finns hos Säkerhetspolisen vet vart man ska. Jag känner en oro för de neddragningar som regeringen gjorde på Säpo i år. Får de inte effekter på förmågan att analysera och stävja hot och samarbeta med andra organisationer? Vi vet hur det ser ut med de så kallade lokala enheterna hos Säkerhetspolisen i dag. De är mer eller mindre hängande i luften; man vet ingenting om sin framtid. Det hänger ihop med det faktum att regeringen har legat bakom organisationsutredning på organisationsutredning om vart Säpo ska ta vägen organisatoriskt, det vill säga som myndighet. Det finns poänger med det men en hel del oro också. Ska den bli en del av rikskriminalpolisen centralt så att klara och viktiga synergieffekter kan vinnas? Hittills finns det, tycker jag tillsammans med tidigare utredningar, en hel del som talar för det. Det väcks också en fråga om vilket ansvar Thomas Bodström som minister tar i den regering han sitter i vad gäller frågan: Har vi en bra struktur centralt, från departementsnivå, för att myndigheterna ska kunna ha ett bra samarbete? Kanske man ska fundera på om man inte bättre ska samla tullens, polisens, Säkerhetspolisens, Kustbevakningens och försvarets omfattande informationsverksamhet för att få tryck i verksamheten, för att se till att det inte går några riktigt fula fiskar genom näten som vill in i Sverige och har rätt mycket otäcka saker på agendan. Jag vill också framhålla den bristande lagstiftning vi har vad gäller straffprocessuella tvångsmedel för bland annat Säkerhetspolisen. Det gäller rumsavlyssning, möjligheten att infiltrera och för den delen effektivt bevisprovocera fram någonting som ändå skulle ha hänt, så kallad bevisprovokation. Här lider man rejäl brist dagligen när man ska bekämpa den här typen av mycket grov brottslighet. Sist vill jag säga någonting om de poliser som jag träffar, och det är verkligen inte bara generaldirektörer utan personer som jobbar nära verksamheten och som varje dag försöker analysera, få tag i de personer som de har fått ett span på och en information om men som de går bet på. Polisdatalagen är praktiskt nästan oanvändbar för inte bara Säkerhetspolisen utan också för länskriminalavdelningar som arbetar med mycket grov brottslighet. Terrorismen är ju inte bara ett stort brott i sig, utan terrorismen är också ett vanligt brott bland många andra. Här finns en hel del att önska. När man pratar om polisdatalagen behöver man inte ha USA som förebild utan kanske Finland, herr talman. Jag släpper med glädje fram Cecilia Magnusson, som jag ser nu har kommit.

Herr talman! Är Sveriges beredskap god när det gäller hotet från terrorismen? Det är bakgrunden till min fråga till justitieministern. Regeringen är ytterst ansvarig för rikets inre säkerhet, och det är väldigt viktigt att man lever upp till detta. När jag läser - jag har ju inte haft möjlighet i dag att lyssna - justitieministerns svar kan jag inte låta bli att undra: Talar regeringen med dubbla tungor? Jag satt i kammaren för några veckor sedan och lyssnade på Göran Persson när han talade om att Sveriges inre säkerhet var hotad och sade att man från regeringens sida var beredd att lägga miljard på miljard på rättssystemet, vilket jag applåderar. Den insikten togs tacksamt emot från både moderater och folkpartister, även om jag inte ska prata för Johan Pehrson. Då är det märkligt att justitieminister Thomas Bodström i sitt svar säger att det inte finns något behov av förändring. Det är ytterst märkligt när vi vet hur det ser ut i dag. Säpo anar eller antar att alla existerande terroristorganisationer finns representerade i Sverige, men samtidigt tror man att mörkertalet är stort vad gäller antalet terrorister som finns här. Enligt öppna källor meddelas också att man bedriver verksamhet - förberedelsearbete. Enligt många samstämmiga källor är Sverige numera en säker tillflyktsort för terrorister. Den myndighet som har att undersöka de människor som kommer hit - nämligen Migrationsverket - anser att man varken har resurser, kunskap eller kompetens att göra den bedömningen. Man beräknar att det rör sig om ungefär 400 personer, men man är osäker på antalet. Men då säger justitieministern: Nej, det finns inte behov för mig att göra någonting. Jag tycker definitivt att det borde finnas mycket att göra. Till exempel borde Säpos budget uppgraderas. Vi är nu i början av 2004. Vad har regeringen gjort? Jo, man har minskat Säpos budget med 30 miljoner kronor, trots att kontraspionaget har brist på allt från tolkar till möjligheter att agera på ett kraftfullt sätt. Jag finner detta märkligt. Jag tycker att vi borde kunna få ett svar som belyser den här frågan med ett betydligt mer allvarligt uttryckssätt än det jag upplever att justitieministern har använt i sitt svar. Men samtidigt måste jag ju tacka för detta svar.

Herr talman! Cecilia Magnusson hade inte möjlighet att lyssna på mitt svar av någon anledning som jag inte känner till, men hon har ju också fått det skriftligen. Därigenom kan hon ha missförstått det jag menade. Mitt svar gällde samarbetet mellan Migrationsverket och Säkerhetspolisen. Jag vill först säga att det har förekommit fall där det inte har fungerat, men i stort fungerar det bra, och det finns bra rutiner. Därmed inte sagt att man inte står inför en svår uppgift. Så när det gäller den saken finns det ett samarbete. Men det innebär ju inte att det inte bör ske andra saker inom Säkerhetspolisen, vilket också Johan Pehrson tar upp. Det arbetet pågår ju i den så kallade 11 september-utredningen. I den finns det ganska långtgående förslag om att det ska inrättas en civil myndighet. Men det finns också andra möjligheter som ligger någonstans mittemellan. Detta är ett svårt och viktigt arbete som vi ska försöka att göra tillsammans med andra partier eftersom denna fråga inte bör vara partipolitisk. Vi har också fått en ny Säpochef, som sagt, som vi också tror kommer att bidra till att utveckla Säkerhetspolisen i en modern riktning. Kort om pengar: Ni kan vara lugna. Säkerhetspolisen kommer att få ytterligare resurser. Det var redan fastslaget innan dessa miljarder presenterades av Göran Persson. Att det blev ett anslagssparande det senaste året beror ju på att under de senaste fem åren har Säkerhetspolisen helt enkelt haft mer pengar än vad man har kunnat göra av med. Så det var en rent teknisk fråga. Vi är överens om att man behöver mer pengar. Det är redan fastslaget i budgeten. Men jag skulle tro att man kommer att behöva ännu mera pengar i framtiden. Saker som till exempel livvaktsskydd och annat är inte beroende av pengar. Det tror jag att alla är överens om, särskilt som det inte rör sig om några statsfinansiella pengar att tala om. Det som däremot har bekymrat mig under de senaste åren är faktiskt Moderaternas inställning i kampen mot terrorism. Fram till för två år sedan hade vi ett väldigt gott samarbete i dessa frågor. Det påbörjades ett arbete 1999 för att hitta ett gemensamt samarbete i EU om terrorism. Då stod Moderaterna och Folkpartiet starka tillsammans med regeringen. Detta samarbete fungerade väldigt bra till december 2001 då man också stödde regeringen i arbetet med att tillsammans med de andra EU-länderna nå en överenskommelse om bland annat gemensamma definitioner och straff för få till stånd ett väl utvecklat samarbete mot terrorism. Samma dag som vi lade fram propositionen i mars 2002 hoppade Moderaterna av, och det gjorde man av partitaktiska skäl. Det orsakade en skada och en oreda som vi fortfarande inte har sett någon vilja att reparera. Det här gav ett eko i EU. Hur kunde det svenska konservativa partiet hoppa av i en sådan viktig fråga? Hur vågade man av partitaktiska skäl göra på ett sätt som innebar att Sverige var det enda landet i hela i EU som hamnade utanför detta samarbete, särskilt som man tidigare hade gett stöd för det? Det sveket i kampen mot terrorism är ingenting som vi kan glömma i första taget. Men det vore bra om Cecilia Magnusson nu kunde säga: Det var ett misstag. Vi ska inte upprepa det. I fortsättningen kommer vi att kunna samarbeta på det sätt som vi gjorde dessförinnan. Här behöver vi stå starka. Det här är ingen partipolitisk arena, utan det handlar om Sveriges demokrati och Sveriges nationella intressen, och då ska man inte av partitaktiska skäl agera på det sättet. Nu var det ett valår, så man kanske har en viss förståelse för det. Men det vore befriande om Cecilia Magnusson en gång för alla kunde säga: Ja, vi gjorde fel då. Men vi kommer inte att göra om samma misstag i framtiden.

Herr talman! Det är väl inte riktigt tillåtet att använda ord som patetiskt, men när det gäller de rambeslut som justitieministern hänvisar till var han medveten om vår inställning och inställningen hos andra rättsinstanser i det här landet till regeringens hantering av rambesluten. Jag tycker inte riktigt att den frågan hör hemma i den här diskussionen. Justitieministern säger att Migrationsverket och Säpo har en bra samverkan. Ja, då måste han ha helt andra källor eller informationer än vad jag har. Justitieutskottet har vid två tillfällen - åtminstone när jag har varit med - fått information från Säpo om att man har problem att samverka med Migrationsverket när det gäller uppehållstillstånd och medborgarskap. Jag också skrivit en motion till riksdagen om att man borde förändra hanteringen kring Säpos yttranden till Migrationsverket. Jag har frågat kolleger i Migrationsverket och i Utlänningsnämnden om man har någon samverkan med Säpo. Enligt dem är det en merit att inte ha det. De säger: Nej hu, inte har vi någon kontakt med Säpo i sådana här känsliga ärenden för rikets säkerhet. Det finns alltså stora brister i denna samverkan. Jag kan ta upp Kustbevakningen som exempel. Justitieministern nämnde 11 september-utredningen. Där står det klart att Kustbevakningen har tillsatt sambandsmän i tullen och rikskrim för att kunna upprätthålla och stärka en samverkan mellan Kustbevakningen, tullen och rikskrim i arbetet mot terrorism. Det skulle kanske vara någonting för justitieministern att diskutera med Migrationsverkets nya generaldirektör och den nya Säpochefen när han träffar dem. Det skulle väl vara en önskvärd åtgärd, om inte i justitieministern vill vidta någon annan åtgärd på det här området. En fråga som jag tog upp i min interpellation gällde skyddet för enskilda människor som har sökt sig hit till landet och som har tillhört andra länders underrättelsetjänster eller en terroristorganisation. De har värdefulla kunskaper att dela med sig av till den svenska underrättelsetjänsten, men de fruktar för sitt eget liv. De kanske vänder sig till Migrationsverket för att få hjälp med att dels lämna information, dels värna sin egen trygghet och säkerhet. Att Migrationsverket inte ens har överlämnat dessa uppgifter till Säpo är väl ett underbetyg på den goda samverkan som justitieministern hävdar finns mellan Migrationsverket och Säpo. Vad anser justitieministern om det, som han glömde att svara på i sitt interpellationssvar?

Herr talman! Först lite om detta med partitaktik. Jag tycker att det är viktigt att vi alltid försöker erkänna varandras ärliga avsikter. Jag kom att tänka på det i går när jag såg den amerikanske CIA-chefen på TV. Jag har inte honom som någon förebild, men han sade att den information man får mycket sällan är helt rätt men att den lika sällan är helt fel. Om man jämför oss alla i riksdagen och våra uppdrag märker man att det till stor del handlar om att skaffa sig information och kunskap om hur verkligheten ser ut. Det är klart att vi som är folkvalda inte har exakt samma tillträde till diverse generaldirektörer som ett statsråd, en justitieminister självklart har. Fördelen med det är att vi får höra en hel del mera från golvet. Det kan finnas en risk som minister att man en och annan gång kan få höra något som är lite tillrättalagt, och det kan skapa utmaningar när man ska lösa de problem som finns. Men vi har ärliga avsikter. När det gäller terrorismrambeslutet, som Moderaterna väldigt snabbt och plötsligt hoppade av, fanns det ändå en problematik bakom det. Det vill jag tillstå. Vi satt ju i utskottet och fick papper på franska och på engelska och skulle fatta beslut. Vi avstod då, men vi litade på era ärliga avsikter i regeringen. När vi sedan fick underliggande material till själva lagstiftningen tyckte vi att det var klart acceptabelt och kunde då stötta detta. Jag vill bara understryka frågan om Thomas Bodström kan komma med något exempel på att det finns problem i samarbetet mellan myndigheterna. Är det några sekretessregler som skulle kunna ändras så att man fick ett bättre tryck i verksamheten? Här får vi olika verklighetsbilder. Bodström har en och jag och Cecilia Magnusson en helt annan. Man ska också komma ihåg att det här inte bara drabbar Sveriges inre säkerhet. De facto kommer det människor hit till vårt land och spionerar på andra människor som har kommit hit som politiska flyktingar. Jag vet att den assyriska rörelsen i Sverige är mycket oroad över den kartläggning som har skett. Här har det visat sig att regeringen inte så kraftfullt som jag önskat har svarat på tidigare frågor, i det här fallet en skriftlig fråga, om vad man vill göra åt de flyktingspioner som är här och skapar väldigt mycket oro bland människor som har goda skäl att vara här.

Herr talman! Vi får naturligtvis kontinuerlig information från Säkerhetspolisen, och det finns naturligtvis också en hel del som man inte kan ge offentlighet. Det ligger i sakens natur. När till exempel enskilda fall har uppmärksammats får jag höra: Varför har inget hänt? Varför säger justitieministern ingenting? Jag blir då förvånad över den kritiken, därför att det är ganska självklart att inte jag kan gå ut och recensera sekretessbelagda, enskilda ärenden. Men det innebär inte att jag inte har fått information. Vad jag kan säga om det här samarbetet och den information som jag har fått är att Säkerhetspolisen anser att samarbetet med Migrationsverket i stort fungerar bra. Det var också någonting som uppmärksammades för några veckor sedan i medierna, och därefter har jag fått den informationen. Det är naturligtvis så att när en sådan uppgift kommer fram, måste jag få information direkt från Säkerhetspolisen om hur det egentligen är, och då har jag fått den informationen. Det samarbete som nu finns innebär bland annat att Säkerhetspolisen har bistått Migrationsverket med att identifiera typer av ärenden där kontakt bör tas för samråd. Det är speciella grupper som jobbar med säkerhetsärenden. Säkerhetspolisen har även hållit utbildningar för Migrationsverkets personal om hur säkerhetsärenden hanteras. Det regleras alltså i Migrationsverkets interna instruktioner. Det görs alltså mycket och har gjorts mycket. Det här är också mycket myndigheternas interna arbete, men jag håller mig naturligtvis informerad. Jag håller mig också informerad i de enskilda ärendena, även om jag alltså inte kan säga något om dem eller recensera dem. En sak som jag inte hann med att säga i förra inlägget är att i regleringsbreven står det just om samarbetet mellan tullen och polisen. Där delar jag helt uppfattningen att samarbetet kan bli bättre, framför allt när det gäller informationsutbyte. Säkerhetspolisen och Migrationsverket är en del. Det finns naturligtvis mycket annat. Jag nämnde också 11 september-utredningen, men jag vill återigen understryka hur viktigt det är att Sverige får ett bra samarbete med de andra länderna. Jag hoppas att det i fortsättningen ska kunna innebära att vi står enade och starka i det samarbetet, därför att det är till stor fördel för våra medborgare.

Herr talman! Jag förutsätter att justitieministern låter sig informeras och att han inte kan kommentera enskilda fall. Men med de tendenser och trender och också med den kunskapsbas som justitieministern har anser jag att mer skulle komma ut från justitieministerns kansli redan nu. Justitieministern har nämnt 11 september-utredningen. Och vad har kommit på riksdagens bord av den? Inte särskilt mycket. Vi har inte fått signaler om att det kommer ett sammanhållande förslag om hur vi ska förbättra skyddet mot terrorismen. När det förekommer sådana enskildheter som att 400 personer finns i det här landet med falska papper, och man får informationen att detta, som ju är ett brott, inte ens polisanmäls, då kan inte jag eller någon annan rättsmedveten person bara säga: Okej, de kan inte göra någonting. Vi måste kräva åtgärder, och jag tycker att justitieministern också borde kunna kräva av sina myndigheter att de åtgärdar sådana här uppenbara brister. Till sist hoppas jag att den här debatten kommer att fortsätta, för vi har en gemensam vilja att förstärka Sveriges inre säkerhet. Jag blir dock lite orolig när justitieministern poängterar att vi ska ha gott samarbete med andra länder. Min huvudinriktning just nu är att det ska vara ett gott samarbete mellan de svenska myndigheterna. Det är inte bara förebyggande arbete som krävs utan också ett arbete med att stävja den brottslighet som växer i Sverige när det gäller hotet från terrorismen.

Herr talman! Ska vi ha ett fullgott skydd? Ett fullgott skydd kan man aldrig tala om i den meningen att man garanterar en hundraprocentig säkerhet. Det kan ingen demokratisk stat göra. För att göra ett skydd så bra som möjligt, räcker det inte med att antingen ha ett bra samarbete mellan myndigheter internt eller ett internationellt bra samarbete. Det kräver båda sakerna. Det är därför som det är angeläget att Moderaterna ändrar inställning och också kan sluta upp i det internationella samarbetet, därför att det betyder oerhört mycket med informationsutbyte mellan de olika länderna. Vi har kunnat se, även om vi inte kan berätta om allt öppet, hur viktig den informationen är, inte minst för skyddet mot terrorism. Men, som sagt, vi står inför viktiga diskussioner. 11 september-utredningen har remitterats. Det här är ett mycket stort, svårt och viktigt arbete, för det rör inte alls bara Säkerhetspolisen, utan det rör också till exempel militära underrättelsetjänster. Det är inte bara så att Säkerhetspolisen ska förändras gentemot den öppna polisen, utan det finns också andra delar. Nu har vi fått en ny chef för Säkerhetspolisen. Vi kommer att bjuda in de övriga partierna för samtal och diskussioner om hur vi ska kunna fortsätta att bygga upp vårt skydd mot terrorism och andra hot i framtiden. Vi arbetar nu med den saken i departementet. Den nye chefen för Säkerhetspolisen tillträder den 1 april. Vi hoppas alltså att därefter kunna starta de här samtalen.