Skolpeng och danskt riskkapital

Herr talman! Thomas Strand har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra att fristående skolor som byggts upp med skattemedel betraktas som en handelsvara genom att exempelvis säljas till ett investmentbolag, vad jag avser att göra för att skapa ett tydligare regelverk vid försäljning av fristående skolor samt om jag är beredd att ta initiativ till att utreda frågan om en juridisk person som fått tillstånd att starta och driva en fristående skola utan vidare ska kunna överlåta eller sälja verksamheten utan att affären först prövats av beviljande myndighet. Marie Granlund har frågat mig om jag vidhåller mitt tidigare ställningstagande att den som vill tjäna pengar inte göre sig besvär att starta en friskola och om det är rätt att pengar delas ut till aktieägare. Jag svarar på båda interpellanternas frågor i ett sammanhang eftersom de berör samma ämne. Fristående skolor är en viktig del av det svenska utbildningsväsendet. De bidrar till pedagogisk förnyelse och fungerar som komplement och välbehövlig konkurrent till den kommunala skolan. Ett exempel på detta kommer från Skolverket. I en undersökning från 2005 kommer verket fram till att skolor, oavsett huvudman, som ligger i en kommun med hög andel elever i fristående grundskolor har högre kunskapsresultat än andra skolor. Jag har i tidigare debatter redogjort för min åsikt om vinst i fristående skolor. Så länge utbildningen håller hög kvalitet kan det vara acceptabelt att skolorna också ger utdelning till sina aktieägare. Men kvalitetskravet är det väsentliga. Det är just för att öka kvalitetsgranskningen som regeringen har skapat Statens skolinspektion. Resurserna för inspektionen har dessutom fördubblats, och i den nya skollagen avser regeringen att skärpa sanktionerna mot skolor som inte håller tillräckligt god kvalitet. Vad gäller Thomas Strands tredje fråga innehåller skollagen redan i dag en bestämmelse om övertagande av fristående skola. Den som vill överta verksamheten från en annan ägare måste ansöka om fortsatt godkännande eller förklaring om fortsatt rätt till bidrag. Sådana ärenden ska prövas av Statens skolinspektion.

Herr talman! Jag vill först tacka utbildningsministern för svaret. Jag tycker kanske att det är ett kortfattat, rent av lite tunt, svar. Det är ändå två interpellanter som har ställt frågor till utbildningsministern. Nu hoppas jag att utbildningsministern vill utveckla sitt tänkande i de kommande inläggen. Bakgrunden till min interpellation är att den första svenska friskolekoncernen nu har sålts till utlandet. Det är det danska investmentbolaget Axcel som nyligen köpte friskolekoncernen John Bauer Organization AB med totalt 29 svenska gymnasie- och komvuxskolor. Tillsammans har koncernens skolor runt 11 000 elever samt 1 000 lärare och övrig personal. Köpeskillingen hålls hemlig, som vid andra storaffärer, men John Bauer-koncernens ägare kände sig nöjd med affären. Enligt Jönköpings- Postens källor är det rimligt att tänka sig att det danska investmentbolaget betalade omkring 400 miljoner kronor för friskolekoncernen. Jönköpings-Posten avslöjar också att köpet skedde i grevens tid. Hade affären dröjt bara några dagar hade det inte blivit en enda krona till ägaren. Den finansiella krisen hann dock inte sätta klorna i uppgörelsen. Det danska bolaget lånade nämligen till affären, och det hade man knappast lyckats göra en vecka senare, uppger initierade källor till samma tidning. Varför vill ett investmentbolag som aldrig sysslat med pedagogisk verksamhet eller, som de själva säger, inte har kompetens inom området köpa en friskolekoncern? Jag kan konstatera att en friskola med goda ekonomiska resultat blivit intressant som handelsvara för ett investmentbolag. Enligt TV 4-nyheternas granskning gjorde John Bauer Organization en vinst på 120 miljoner kronor år 2005 och 2006. Av denna vinst delades 40 miljoner kronor ut till aktieägarna. Av det som hittills redovisats ser jag inga andra motiv än att tjäna pengar. Det finns inget investmentbolag som köper in sig i en helt ny bransch utan att först ha kalkylerat med möjligheten att göra goda förtjänster. Investmentbolaget har inte heller några långsiktiga planer för sitt ägande eftersom man uppger att en ägarhorisont inte ska vara mer än sju år. Under denna relativt korta period måste verksamhetens avkastning öka kraftigt för att motsvara betalningen för förvärvet samt bygga upp värden för nästa överlåtelse. Så långt har det alltså gått. Elever och skolor har blivit handelsvaror, och utbildning har omvandlats till vilken vinstverksamhet som helst. Nu tycker utbildningsministern att "så länge utbildningen håller hög kvalitet kan det vara acceptabelt att skolorna också ger utdelning till sina aktieägare". Det svaret är rätt intressant. Den logiska konsekvensen av det resonemanget blir ju att om en utbildning håller låg kvalitet är det inte acceptabelt med vinstutdelning till aktieägare. Då blir frågan: Hur ska utbildningsministern reglera detta? Ibland är det okej med vinstutdelning och andra gånger är det inte det. Den frågan skulle jag gärna vilja att utbildningsministern svarar på.

Herr talman! Först skulle jag vilja tacka utbildningsministern för svaret, även om det är något minimalistiskt. Antalet friskolor ökar nu kraftigt, eller rättare sagt: Det exploderar. Jag skulle vilja säga att friskolorna är en väldigt viktig del av det svenska skolsystemet, men det krävs krafttag mot de avarter som briserar. Det här gäller allt från fundamentalistiska trossamfund som har rätt att starta fristående skolor till väl fungerande skolor som i moderatstyrda kommuner har skänkts till privata intressen trots lärares, föräldrars och elevers vädjan. Ett annat fenomen som nu växer i Sverige är skolor som vinstmaskiner. För oss socialdemokrater kan aldrig skolan vara en del av marknadsekonomin. Det är ingen vara som vi säljer på en marknad. En skola är inget företag som producerar bara för maximal vinst. Skolan är en del av samhället som vi har valt att finansiera tillsammans via våra skattepengar. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att de resurser vi valt att sätta av gemensamt till våra barns skola i stället ska gå till enskilda aktieägare. När de bestämmelser som nu finns om fristående skolor utformades kunde man inte förutse den utveckling som äger rum i dagens Sverige med allt fler koncerner och aktiebolag som driver fristående skolor. Någon översyn av lagstiftningen om fristående skolor har inte gjorts med avseende på dessa förhållanden. Därför tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2006 en utredning för att se över hur man skulle kunna stoppa vinstuttag från skolor. Skolorna skulle tvingas att plöja ned all eventuell vinst i verksamheten. En internationell utblick visar också att våra nordiska grannländer har det på det sättet på samma sätt som Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Något av det första som den borgerliga regeringen gjorde när den kom till makten var emellertid att lägga ned utredningen. Regeringen ansåg inte att den behövdes eftersom man sade att det var så få friskolor som går med vinst, eller som Jan Björklund, dåvarande skolminister, nu utbildningsminister, uttryckte det: Den som vill tjäna pengar göre sig icke besvär att starta en friskola. Men verkligheten borde ha kommit i kapp också den borgerliga regeringen. Under senare år har svensk friskola utvecklats till en miljardindustri. Enligt Sveriges Televisions nyhetsprogram Rapport den 20 oktober har en tredjedel av Sveriges bolag som drev friskolor 2007 valt att ge utdelning på bolagets aktier. Totalt 84 miljoner kronor delades ut under förra året. Exemplet visar också att vinstintresset har fått till följd att skolor drar ned på lärarledd undervisningstid, inte tillhandahåller tillräckligt med praktiktid med mera. Mina frågor, precis som för ett år sedan, till Jan Björklund är: Vidhåller utbildningsministern sitt tidigare ställningstagande om att den som vill tjäna pengar inte göre sig besvär med att starta en friskola? Är utbildningsministerns ställningstagande också att det är rätt att tjäna pengar på skolor, pengar som borde gå till eleverna i stället för att delas ut till enskilda aktieägare?

Herr talman! Jag tänkte ta upp ett litet exempel här, men innan jag gör det vill jag bara poängtera en sak. Även om jag inte är lika positiv som utbildningsministern är till friskolorna om jag tolkar det hela rätt har jag väl ändå sett att det finns vissa poänger med vissa friskolor som har en viss pedagogisk inriktning. I somras såldes Östra Akademin i Västervik till friskolekoncernen John Bauer. John Bauer, har vi redan fått höra här, har flera verksamheter runt om i landet, bland annat i Kalmar och Växjö. Totalt finns det på 27 orter och har ca 10 000 elever. Efter övertagandet av Östra Akademin har koncernen, som vi också har hört, sålts vidare till det danska investmentbolaget Axcel. Jag anser att ett investmentbolag som inte har någon som helst erfarenhet av att bedriva skolverksamhet ser köpet enbart som en bra placering. Precis som Thomas Strand sade här tidigare är köpeskillingen hemlig, men ägaren till John Bauer-koncernen har meddelat att han var nöjd med den uppgörelse som hade gjorts. Under 2005 och 2006 fick koncernen totalt 1,8 miljarder i anslag från de kommuner där den är verksam. Av dessa användes 1,7 miljarder, och 120 miljoner plockades ut i vinst. Det här var skattepengar som var avsedda för enskilda elever och undervisning som flyttades över till aktieägarna. Jag anser att det är felaktigt att pengar som är avsatta för våra barns skolgång i stället försvinner rakt ned i privata affärsmäns fickor. Det kan inte vara avsikten med friskolorna att kommunala skattepengar ska användas för spekulation och berika dem som redan har tillräckligt. Det är bara att konstatera att friskolorna har blivit som vilken annan affärsverksamhet som helst. Försäljningen av John Bauer-koncernen är ett alldeles tydligt exempel på detta. Varför skulle annars ett danskt investmentbolag gå in och investera i en svensk friskola? Jag vill passa på att fråga utbildningsministern om kommunernas ansvar vid etablering av friskolor och om han tycker att det regelverk som gäller i dag är tillräckligt. I svaret tidigare refererade utbildningsministern till en utredning som Skolverket har gjort. Jag tror att man kan tolka den på andra sätt än att bara se att studieresultatet är högst där det finns många friskolor.

Herr talman! Orsaken till att jag begärde ordet i den här debatten är att jag i går träffade en grupp företagare i Linköping, min hembygd, för att diskutera företagsklimatet. De sade till mig, när vi satt och resonerade: Vi måste bli bättre på att förklara varför vinst är så viktig för varje företag. Vi måste bli bättre på att förklara varför vinst är nödvändig för att utveckla en verksamhet men också varför det är rätt att en företagare som lägger ned kraft, tid, engagemang och kreativitet för att skapa och utveckla en verksamhet och en företagare som riskerar sitt kapital för att bygga upp en verksamhet har möjlighet att tjäna pengar på sin verksamhet genom att tillgodogöra sig en del av vinsten. När man deltar i den här debatten inser man hur rätt de här företagarna hade. För vad handlar den här debatten, som utgår från utbildningsministerns utmärkta svar på de här båda interpellationerna, om? Jo, den handlar om att Socialdemokraterna vill misstänkliggöra företagare och företagande. De vill måla upp bilden av rovgiriga företagare som försöker sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Herr talman! Vi känner igen den här debatten från varje deldebatt under den utveckling av välfärdsverksamheterna mot ökad mångfald som vi har haft under de senaste 20 åren i Sverige. Socialdemokraterna vill inte och tycker inte om, men de tvingas till reträtt efter reträtt. Nu agiterar de inte längre mot fristående dagis med den hätskhet vi såg på 80-talet. Nu agiterar en del socialdemokrater inte mot friskolor som företeelse. Vi hörde föregående talare här generöst säga att han ser vissa poänger med vissa friskolor. Det är ett stort steg framåt. Nu försöker oppositionen i stället hitta andra angreppsvinklar. Nu är det friskolornas ägare om attackeras. För tänk så hemskt det är, herr talman, om de här ägarna driver en verksamhet som är så bra att många elever vill gå där och få sin utbildning där, en verksamhet som samtidigt drivs så effektivt att det blir pengar över! Man kan tycka att Socialdemokraternas upprördhet borde vara lika stor över till exempel de byggföretag som bygger våra barns skolor med våra gemensamma skattemedel. De byggföretag som kommunerna anlitar ägs ofta av internationellt verksamma koncerner. När jag tänker på saken, herr talman, borde det egentligen vara ännu hemskare att byggföretagen tjänar pengar genom kommunernas skattemedel. När det gäller byggtjänster har vi nämligen fri prissättning i riket. När det gäller friskoleersättningen regleras den i lag, och den bestäms av kommunen. Man får säga att det är en större prestation att vara effektiv och få lite pengar över när man driver en friskola än när man driver ett byggföretag eftersom friskolorna inte har förmånen av fri prissättning, vilket byggföretagen alltså har. Frågan till Socialdemokraterna blir: Hur vill ni begränsa byggföretagens möjligheter att ta ut vinst när de bygger kommunala skolor, för det är väl inte rätt att de får sko sig på våra skattemedel?

Herr talman! Varför har Sverige som land sedan mitten av 1990-talet utmärkt sig genom att ha en fullständig explosion i utvecklingen av fristående skolor? Varför valde fler och fler föräldrar för varje nytt år bort den offentliga skolan just under de tolv år som Socialdemokraterna styrde Sverige? Varför valde folk bort den skola som Marie Granlund och Ibrahim Baylan och Ingegerd Wärnersson styrde över? Varför har folk velat välja alternativa skolor? Dessa frågor tycker jag är de verkligt viktiga att ställa i sammanhanget. Varför är folk så missnöjda med den offentliga skolan och den skolpolitik som förts i Sverige? Det är nämligen bakgrunden. Det är inte så att en friskola med automatik, bara genom att etablera sig, blir framgångsrik, får många elever och skapar ekonomiska vinster. Friskolorna får det genom att erbjuda något som föräldrar tycker att den kommunala skolan inte erbjuder. Jag tror att det finns friskolor som är mycket bra och friskolor som inte alls är så bra, det är jag helt övertygad om, på samma sätt som det finns kommunala skolor av båda sorterna. Jag tror att många föräldrar i Sverige, rätt eller fel, tror, anser, förväntar sig att friskolor är mer kunskapsfokuserade än den offentliga skolan. De tror och har föreställningen att friskolor har mer ordning och studiedisciplin än den offentliga skolan. Ibland är den föreställningen rätt, ibland är den förmodligen fel, men den finns. Det är den föreställningen som driver utvecklingen av friskolorna, alltså att många vill söka till friskolorna och väljer bort den kommunala skolan. Jag tror inte att det finns många föräldrar som tänker att de absolut vill ha sina barn i en skola som delar ut vinst till aktieägarna. Det är inte det som är drivkraften hos föräldrarna när de söker. De söker en skola som de tror är bättre än den kommunala. De väljer bort den kommunala skolan. Det är den stora utmaningen för oss. Vi kan naturligtvis ägna all vår kraft åt att krångla till det för friskolor, och vi kommer att krångla till det lite för dem med de reformer vi nu planerar, visst gör vi det, men det är inte lösningen på Sveriges skolproblem. Lösningen är att vi höjer kvaliteten i den kommunala skolan, att den kommunala skolan erbjuder höga kunskapskrav och god studiedisciplin så att folk inte behöver välja bort den kommunala skolan. Det är kärnan i det vi nu diskuterar. Socialdemokraterna fokuserar på ett litet symtom, men det vi egentligen borde diskutera är varför föräldrarna vill välja dessa friskolor och varför de väljer bort den kommunala skolan. Det är den stora och viktiga frågan att diskutera, men ni fokuserar hela tiden på hur man ska begränsa de nya alternativen. Ni ger er på symtomen men inte roten. Jag tycker att friskolor har ett antal fördelar. För det första ger det valfrihet åt föräldrar och elever. För det andra ger det, genom olika arbetsgivare som också konkurrerar om att vara goda arbetsgivare, möjligheter och valfrihet åt personalen i skolan. För det tredje ger det en pedagogisk utveckling. Några av friskolekoncernerna har en pedagogik som jag med min inställning nästan skulle beskriva som flummig men som andra skulle beskriva som något som ligger i framkant och verkligen avviker från en mer traditionell undervisning. Låt dessa olika pedagogiska former konkurrera med varandra. Jag skulle vilja säga att flera av friskolekoncernerna har ett annat pedagogiskt arbetssätt än den traditionella skolan. Om det är bra eller dåligt är inte för oss politiker att avgöra, utan det måste utvärderas; föräldrar och elever måste själva få välja. Vi är nu på väg att genomföra ett par reformer som den förra regeringen inte orkade med. Vi kommer att i skollagen och läroplanen jämställa friskolor och kommunala skolor. Friskolor har haft ett stort friutrymme som den kommunala skolan inte har haft. Det ska naturligtvis vara samma regler. Det orkade ni inte med. Jag vill avsluta detta inlägg - vi återkommer ju med ytterligare några inlägg - med att säga att de regler som nu gäller för aktieutdelning och för friskolor är de regler som gällde under Socialdemokraternas tolv år vid makten. Varför ändrade ni dem inte? Jag håller med om att man 1996 inte insåg utvecklingen, men visst insåg man den 2003, 2004, 2005 och 2006. Nu skäller ni på mig varje månad för att jag inte ändrar på detta. Ni hade tolv år på er att göra det. Varför gjorde ni det inte själva?

Herr talman! Till Andreas Norlén vill jag säga att det för mig är skillnad på företag och skolor. I skolor handlar det om barns och ungdomars växande och lärande som finansieras med skattemedel. I en sådan verksamhet tycker jag inte att man ska hålla på med vinstdrivande verksamhet där aktieägare tjänar pengar på små barn och elever. Det intressanta är att Tories i England, som ju är kolleger till Norlén, gärna vill importera det svenska friskolesystemet om de vinner valet. Däremot vill de inte, har de sagt, importera detta med vinstutdelning till aktieägare. Det kan vara intressant att även lyssna på kamrater i England. Jag tycker att utbildningsministern glider undan min fråga beträffande vinstutdelning till aktieägare. Den är säkert besvärlig eftersom det sticker i ögonen att man tjänar pengar på skattemedel. Därför talar du, Jan Björklund, allmänt om friskolor och friskolesystemets fördelar. Du vet lika väl som jag att vi socialdemokrater inte säger nej till friskolor, men just nu fokuserar vi på frågan om det är rätt att vi ska använda skolor till att låta aktieägare tjäna pengar. En komponent som tillkommer är att investmentbolag går in och köper en koncern. De kan inte något om skolor, har inte tidigare sysslat med detta, utan gör det bara för att det är en lukrativ verksamhet. Som liberal borde du inse att det är ett problem. Det är väl därför du glider undan min fråga hur vi gör med vinstutdelning till aktieägare. Jag tycker inte att det är rimligt att elever, lärare och övrig personal ska betraktas som handelsvaror som det går att tjäna pengar på. Skolor ska inte ha som mål att tjäna pengar och göra vinst. Nu säger du, Jan Björklund, att vi inte gjorde någonting åt det under våra tolv år vid makten. Vi tillsatte en utredning 2006 som du slängde i papperskorgen och startade i stället en utredning för att se till att friskolor kunde ha rätt att överklaga storleken på kommunala bidrag. År 2006 hade vi en utredning på gång, och vi vill ha en förändring. Jag hoppas därför att du som liberal vill följa det exemplet. Man skulle kunna jämföra med folkhögskolor som startas i Sverige. Om en organisation vill starta en folkhögskola måste den leva upp till en statlig förordning. Det handlar om att ha en demokratisk uppbyggnad, en organisatorisk stabilitet samt ekonomisk uthållighet. Om en huvudman för en folkhögskola vill frånträda eller lämna över huvudmannaskapet ska Folkbildningsrådet, som fördelar statsbidragen, kontaktas för samråd innan förhandlingar med ny huvudman inleds. Det betalas heller inte ut statsbidrag till folkhögskolor som bedrivs i aktiebolagsform. Det är väl värt att fundera på de olika skolformerna. Folkhögskolors etablering och överlämnande till andra är en bra sak att jämföra med när det gäller friskolorna. Med tanke på investmentbolaget Axcels verksamhet och köp av en friskolekoncern har det kommit in en ny komponent i bilden som jag tycker mycket väl skulle motivera att utredaren såg över denna fråga. Hittills har utbildningsministern slagit dövörat till och viftat bort våra synpunkter. Jag skulle gärna vilja ha svar på min fråga om vinstutdelningssystem.

Herr talman! Till Andreas Norlén vill jag säga att det för mig är skillnad på företag och skolor. I skolor handlar det om barns och ungdomars växande och lärande som finansieras med skattemedel. I en sådan verksamhet tycker jag inte att man ska hålla på med vinstdrivande verksamhet där aktieägare tjänar pengar på små barn och elever. Det intressanta är att Tories i England, som ju är kolleger till Norlén, gärna vill importera det svenska friskolesystemet om de vinner valet. Däremot vill de inte, har de sagt, importera detta med vinstutdelning till aktieägare. Det kan vara intressant att även lyssna på kamrater i England. Jag tycker att utbildningsministern glider undan min fråga beträffande vinstutdelning till aktieägare. Den är säkert besvärlig eftersom det sticker i ögonen att man tjänar pengar på skattemedel. Därför talar du, Jan Björklund, allmänt om friskolor och friskolesystemets fördelar. Du vet lika väl som jag att vi socialdemokrater inte säger nej till friskolor, men just nu fokuserar vi på frågan om det är rätt att vi ska använda skolor till att låta aktieägare tjäna pengar. En komponent som tillkommer är att investmentbolag går in och köper en koncern. De kan inte något om skolor, har inte tidigare sysslat med detta, utan gör det bara för att det är en lukrativ verksamhet. Som liberal borde du inse att det är ett problem. Det är väl därför du glider undan min fråga hur vi gör med vinstutdelning till aktieägare. Jag tycker inte att det är rimligt att elever, lärare och övrig personal ska betraktas som handelsvaror som det går att tjäna pengar på. Skolor ska inte ha som mål att tjäna pengar och göra vinst. Nu säger du, Jan Björklund, att vi inte gjorde någonting åt det under våra tolv år vid makten. Vi tillsatte en utredning 2006 som du slängde i papperskorgen och startade i stället en utredning för att se till att friskolor kunde ha rätt att överklaga storleken på kommunala bidrag. År 2006 hade vi en utredning på gång, och vi vill ha en förändring. Jag hoppas därför att du som liberal vill följa det exemplet. Man skulle kunna jämföra med folkhögskolor som startas i Sverige. Om en organisation vill starta en folkhögskola måste den leva upp till en statlig förordning. Det handlar om att ha en demokratisk uppbyggnad, en organisatorisk stabilitet samt ekonomisk uthållighet. Om en huvudman för en folkhögskola vill frånträda eller lämna över huvudmannaskapet ska Folkbildningsrådet, som fördelar statsbidragen, kontaktas för samråd innan förhandlingar med ny huvudman inleds. Det betalas heller inte ut statsbidrag till folkhögskolor som bedrivs i aktiebolagsform. Det är väl värt att fundera på de olika skolformerna. Folkhögskolors etablering och överlämnande till andra är en bra sak att jämföra med när det gäller friskolorna. Med tanke på investmentbolaget Axcels verksamhet och köp av en friskolekoncern har det kommit in en ny komponent i bilden som jag tycker mycket väl skulle motivera att utredaren såg över denna fråga. Hittills har utbildningsministern slagit dövörat till och viftat bort våra synpunkter. Jag skulle gärna vilja ha svar på min fråga om vinstutdelningssystem.

Herr talman! Utbildningsministern försöker göra detta till en fråga om man ska ha kommunala skolor eller fristående skolor. Det är inte det som det handlar om. Båda två behövs. Snarare är det väl som så att det i dag är de kommunala skolornas rätt att finnas till som måste garanteras. Varför har det då blivit så? Utbildningsministern var själv inne på det. Jag har en något annorlunda förklaring. Under tio års tid har den nuvarande utbildningsministern i olika positioner använt all sin vakna tid till att svartmåla svensk skola. Mopeder i klassrummen hade man på valaffischerna. Allmän oro, kaos, de värsta ordningsproblemen i hela världen och så vidare - det har svenska folket matats med varenda dag. Dessutom tillkommer att de svenska friskolorna säkert har de mest generösa reglerna vad gäller resurstilldelning i hela världen. Det tror jag är två bra förklaringar till explosionen avseende fristående skolor. Vinstmotivet är också en del i detta. Man kan tjäna pengar. Till Andreas Norlén skulle jag vilja säga att en grundläggande kurs i marknadsekonomi kanske hade varit någonting att ta till sig. Det är lite skillnad på hur man tjänar pengar. De fristående skolorna har fri dragningsrätt. Man får en summa oavsett vad man gör. Men vinst ska faktiskt vara kopplad till risk. Det är så det går till i marknadsekonomin. Vad finns det för risk när man startar en fristående skola? Man har fri dragningsrätt på pengarna. Vi tycker att det är bra att det finns fristående skolor. Men vi tycker att vi skulle kunna göra som era partikamrater i Danmark, Finland och länder på kontinenten. Där säger man att fristående skolor är bra, men att vinst inte hör hemma där. Går någonting med överskott som är jättebra ska det tillbaka till eleverna, till barn och ungdom, inte till enskilda aktieägare. Så resonerar era partikamrater i land efter land, men inte här i Sverige. Det är det vi tycker är väldigt sorgligt. Vi är alldeles övertygade om att vinstmotivet både driver på en explosion och ibland inte tillgodoser behoven. För ett litet tag sedan var det stora rubriker i tidningarna om fristående skolor som vägrade att ta emot handikappade barn. Man ansåg att det var för besvärligt. Det var en uppgift för de kommunala skolorna, sade man. Det ska då också sägas att de fristående skolorna under förra året delade ut 84 miljoner i vinst. Barnen är någonting annat än spik. Vi avsätter gemensamma resurser till en gemensam skola. Den ska vi verkligen värna och förbättra. Jag beklagar att utbildningsministern lade ned den utredning som hade kunnat få till stånd en bättre ordning inom skolans värld. Det kanske är som så att bidragen är för höga? I så fall skulle de pengarna behövas bättre någon annanstans, om man kan dela ut så pass mycket pengar. Jag skulle också vilja fråga utbildningsministern: Finns det något tak för kvalitet? Är det inte som så att oavsett hur bra en skola är skulle den kunna bli ännu bättre? De pengar som man delar ut till enskilda aktieägare borde självklart gå tillbaka till eleverna. Det är så skattebetalarna har resonerat när man varit med och betalat sin skatt. Det ska gå till barn och ungdom.

Herr talman! Andreas Norlén jämförde skolorna och våra barn med byggföretag. Jag tycker att sådana jämförelser är direkt stötande. Vi hade en ungefär likadan diskussion i min hemkommun, där den borgerliga majoriteten sade ja till i stort sett alla etableringar av friskolor. Socialdemokraterna ville reglera på grund av att elevunderlaget sviktade. Då anförde man ungefär samma resonemang som Andreas Norlén gjorde här. Man jämförde det med handeln och butiker som etablerats i kommunen; då lade man sig inte i. Jag tycker att det är väldigt hemskt att få höra sådana jämförelser. Detta resonemang bygger på att den borgerliga regeringen och majoriteten i riksdagen inte är främmande för att det har blivit en barnens marknad. Det är barnens marknad som utvecklingen har lett till, med friskoleetableringen och ett starkt vinstintresse som driver på hela tiden. Ett annat problem som jag ser har eskalerat med friskoleetableringar i kommunerna är att mer och mer pengar används till att locka våra barn. Kommunerna har också blivit tvungna att ta till det här. Jag tycker att det är tråkigt. Pengar används till massiva reklamkampanjer. Man ska locka eleverna med gratis datorer och allt vad det är. Visst, det finns väl vissa poänger med delar av det, men det är skattepengar som går till att bedriva de här kampanjerna. Det tycker jag är felaktigt. Pengarna ska gå till utbildning; det är det som är grunden.

Herr talman! Här har vi fått höra sanningarna minsann! Det finns skäl att reflektera något över en del av det som har sagts. Jag konstaterade i mitt tidigare inlägg att Socialdemokraterna egentligen inte är speciellt förtjusta i mångfald och valfrihet i välfärdsverksamheten. Marie Granlund säger visserligen att hon tycker att friskolor är en del av skolväsendet, men sedan får vi höra Dan Nilsson ta till storsläggan. Han tycker att det är hemskt att höra att det kan vara bra med friskoleetableringar, att det är hemskt att göra jämförelser och tala om någonting i stil med fri etableringsrätt. Vi får höra om en barnens marknad som har blivit förfärlig efter eskalerande friskoleetableringar. Vad handlar det här om egentligen? Vad är det för diskussion vi har? Det senaste inlägget var i princip ett grundskott mot hela friskoleidén. Vad är det som har hänt inom svenskt skolväsende under de senaste 15 åren? Jo, det är att barnen tillsammans med sina föräldrar har fått möjlighet att välja mellan olika skolor. Det är det som är den stora frihetsreformen inom svenskt skolväsende, en frihetsreform som också har lett till en utveckling av verksamheter, pedagogik och kvalitet. Det får vi höra är en hemsk barnens marknad, när barnen och deras föräldrar har valfrihet. Det är onekligen att ta till den retorik som jag trodde att vi hade lämnat bakom oss på 80-talet. Det är viktigt att ge en liten sakupplysning också. Det kan i debatten låta som att om investmentbolag som inte kan något om skolor köper in sig tar de över ledningen av verksamheten, så att direktörerna börjar stå i klassrummen och vifta med pekpinnen. Så är det givetvis inte. Ledningen av skolorna kvarstår självfallet hos dem som har pedagogisk kompetens.

Herr talman! Jag ska erkänna att jag inte tycker att det är en vetenskaplig sanning exakt hur de här lagparagraferna ska se ut. Jag har samma attityd som några av debattörerna när det gäller att de regler som fanns när 1 procent av Sveriges elever gick i friskolor kanske inte är riktigt ändamålsenliga när 15 procent gör det, eller ännu fler i våra storstäder. De måste ses över. De är inte givna en gång för alla. Jag håller med Marie Granlund om att det på det område vi nu diskuterar sker en utveckling som nog inte förutsågs en gång i tiden. Vi måste fundera över det. Jag håller med om det. Jag har inga svårigheter med att säga att vi måste grunna på det. Ni låter otroligt tvärsäkra. Ni låter som vänsterpartister ungefär när ni står här och debatterar mot mig. Men jag antar att ni också grunnar på hur det ska gå ihop att vara för friskolor och valfrihet och samtidigt sätta gränser för hur konkurrensen ska få gå till. Om man extrapolerar det ni säger måste man i princip förbjuda friskolor. "Barnens marknad" kallar ni det för när föräldrarna väljer. Men har man den retoriken kan man inte landa i någonting annat än att vi då måste återgå till att kommunerna placerar alla barn, så att ingen valfrihet finns kvar. Det vill ni dock inte, uppfattar jag det som. Det finns ett antal frågor att fundera över i de här sammanhangen. Jag skriver i svaret att jag tycker att det är problematiskt om en friskola i form av ett aktiebolag gör en aktieutdelning samtidigt som kvaliteten är låg. Det tycker jag inte är acceptabelt. När jag skriver det ligger det i sakens natur att vi grunnar på hur vi ska kunna möta detta. Statens skolinspektion bör se det som en försvårande omständighet när man granskar en skola om det är låg kvalitet och de samtidigt tar ut aktieutdelning. Man får passa sig så att man inte som ni gör tar i så man kräks i argumentationen när man dömer ut hela valfriheten. Vinst är inte alls vad Marie Granlund säger. Hon säger att allting är gratis när man startar skolan och att man inte tar någon risk. Det kan bara vara vinst, säger Marie Granlund. Jag tror att vi kommer att se framför oss situationer där friskolor går i konkurs de närmsta åren. Det är en jätterisk nu när elevkullarna går nedåt på gymnasiesidan att starta friskolor där. Jag skulle vilja säga att det är så. Jag ser att Marie Granlund lyssnar. Inkomsten till en friskola kommer av att man har elever som genererar skolpeng. Men innan man har några elever måste man ha en skollokal, en skolbyggnad och en viss personalstab anställd. Det genererar kostnader innan man har några intäkter över huvud taget. Får man sedan inte tillräckligt mycket med elever går det med förlust. Det är klart att ägaren till en friskola tar en risk. Det är självklart. De är klart att de koncerner som bygger upp flera friskolor runt om i landet, letar byggnader och annat, och först hyr dem, köper och investerar innan de har några elever tar en risk. Det kan gå med vinst, men det kan också gå med förlust om man inte får tillräckligt mycket mer elever jämfört med den personalstab man har anställt. Det är självklart att det finns en ekonomisk risk i detta. Det är precis de argument som har framförts här i debatten. Såtillvida är det som vilket företag som helst. En ägare är naturligtvis inte beredd att investera resurser om det enda alternativet som står till buds är att man kan få gå med förlust. Man måste också kunna ha en utsikt om att få en ekonomisk vinning om man ska riskera pengar. Jag tycker att friskolor ska få gå med vinst, och de ska också få ta ut en aktieutdelning. Men jag ser det som problematiskt om man tar ut utdelning när kvaliteten är för låg. Det vill jag säga. Det gjordes några internationella referenser som inte var helt riktiga. Jag mötte företrädare för den brittiska regeringen. Det är faktiskt era partikamrater, ni som är interpellanter här. De är mycket nyfikna på detta. Friskolor har man i Storbritannien sedan mycket lång tid, eller privatskolor. Vad man funderar på är ett vouchersystem, ett skolpengssystem, där skolor också ska få gå med vinst. Den diskussionen förs också i det brittiska Labourpartiet. I Danmark förs också diskussioner, och man sneglar på den svenska modellen. Mitt råd till dem är: Titta gärna på modellen. Men man ska inte kopiera den rakt av. Jag håller med om att det finns regler som kanske måste ses över när friskolesystemet i dag är så omfattande jämfört med hur det var när reglerna infördes en gång i tiden.

Herr talman! Det var intressant att Jan Björklund kom till min fråga angående hög kvalitet och låg kvalitet. I det skrivna svaret resonerar utbildningsministern om att om det är hög kvalitet är det acceptabelt med vinstutdelning. Konsekvensen blir att om det är låg kvalitet är det inte det. Jag tolkar det som att det ändå är en problematisk fråga, precis som utbildningsministern sade. Det är vad det handlar om. Det handlar inte om friskolesystemets vara eller icke vara. Vi har friskolor i Sverige. Utbildningsministern vet att vi socialdemokrater inte vill riva upp det. Däremot är vi väldigt tveksamma till aktieutdelningar till ägare. Att en verksamhet ska gå med vinst och överskott är väl självklart. Vi kan inte bedriva förlustverksamhet. Men man måste ha tydliga spelregler för vad vinsten och överskottet ska gå till. Vi säger att det ska gå tillbaka till verksamheten. Jag har själv ett förflutet med många år i folkbildningsverksamhet. Vi är icke-vinstdrivande där. Det skapar motivation, engagemang och aktivitet utan att man drivs av eget vinstintresse, eftersom man tror på idén. Det är den viktiga frågan. Jag hoppas att den här debatten ändå leder frågan framåt om den tanke vi hade i utredningen. Är det inte dags för utbildningsministern att fundera på: Hur ska vi hantera vinster och överskott bland fristående skolor? Om utbildningsministern lägger örat till marken kommer han att höra att det är många svenskar som är upprörda över vinstutdelningar från deras barns skolor till aktieägare. Det är en viktig fråga för många svenskar. Jag har mött många väljare, och inte bara s-väljare, utan även väljare som röstar på utbildningsministerns parti. Man är upprörd över att vinster går till aktieägare.

Herr talman! Det andra inlägget av utbildningsministern var något mildare. Man hade kunnat hoppas att den borgerliga regeringen hade velat sätta sig ned för en blocköverskridande överenskommelse. Det är som utbildningsministern och också jag själv sade tidigare. Man kan inte använda samma regler nu när det är en sådan friskoleexplosion som när det bara fanns ett par procent friskolor i Sverige. Det här måste vi se över. Jag kan förstå att det är svårt att få med sig alla partier bakom det. Jag förstår att det är svårt att få med sig Kristdemokraterna när det gäller att Plymouthbröderna får starta skola och sådana typer av fall. Jag förstår att det är svårt att få med sig Moderaterna, vars kompisar slumpar bort skolor i Täby och Nacka mot föräldrars, lärares och elevers inrådan. Men vi måste göra någonting. Det som håller på att hända är allvarligt. Jag har besökt små, fantastiska friskolor som gör ett enormt jobb. De är i dag otroligt rädda för de stora koncernerna, att de ska bli uppätna och förlora sin särart och sin särprägel. Vi måste hitta system där vi kan kombinera valfrihet och mångfald. Men det måste också vara ett rättvist system. Rättvisa kan inte vara att de pengar som vi skattebetalare har avsatt till barns och ungdomars utbildning ska hamna i fickorna hos enskilda aktieägare. Någonting är fel i systemet om man kan dela ut 84 miljoner kronor till enskilda aktieägare. Är utbildningsministern beredd att ta tag i denna fråga om vinst i skolan?

Herr talman! Frågan om friskolors villkor hanteras i det skollagsarbete som pågår. Denna fråga inklusive frågan om alla andra regler hanteras i det arbetet. De kommer att adresseras i arbetet med en ny skollag. Jag tycker inte att vinstutdelning ska förbjudas i skolverksamhet. Den som försöker att ge sig på det kommer att hamna i rätt stora svårigheter. Den socialdemokratiska regeringen hade inte bara en utredning på senare tid. Det fanns en tidigare utredning i slutet av 90-talet som utredde samma frågeställning. Den utredningen under Sven-Åke Johanssons ledning kom fram till att det i praktiken är väldigt svårt att förbjuda det. Har man en verksamhet kan man alltid bilda ett fastighetsbolag, hyra av sig själv och ta ut vinsten den vägen. Det finns otroligt många sätt att kringgå det. Det är det ena. Det andra är att om man förbjuder utdelning kommer man att få mycket färre aktörer på området. De som verkligen har resurser att göra investeringar gör inte det om det inte finns åtminstone en liten utsikt till ekonomisk utdelning. Om man bara kan få gå med förlust kommer viljan att investera att gå ned väldigt kraftigt. Jag tror inte på tanken att förbjuda utdelningar. Däremot är jag bekymrad över om ägare till friskolor tar ut utdelningar samtidigt som verksamheten håller låg kvalitet. Har verksamheten hög kvalitet, och alla som granskar den finner att den har hög kvalitet och föräldrar och elever är väldigt nöjda, har jag svårt att förstå varför vi ska förbjuda den verksamheten. Ni är för militanta och dogmatiska. Ni sitter för mycket fast i gamla dogmer. Om det däremot finns faktiska problem är jag beredd att adressera dem.