Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Skolan i regeringsförklaringen

Interpellationsdebatt 26 oktober 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jan Björklund (Fp)

Anf. 11 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Rossana Dinamarca har ställt tio frågor om regeringens skolpolitik med anledning av regeringsförklaringen. Regeringen vill förstärka förskolans pedagogiska uppdrag. Det är i förskolan som grunden för senare skolframgångar läggs. Samtidigt ska valfriheten öka. Det ska råda etableringsfrihet för enskilda förskolor. Med en barnomsorgspeng kommer föräldrarnas val att väga tyngre än tidigare. Förskolan behöver också välutbildad och välmotiverad personal. Tillgången till förskollärare är avgörande för förskolans kvalitet. Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap. Regeringen vill därför stärka kunskapsuppdraget. Målen ska bli färre och tydligare. Betyg ska ges från årskurs 6. Men skolan har också en fostrande roll. I syfte att bland annat stärka den rollen anser regeringen att de skolor som så önskar ska få ge skriftliga omdömen i ordning och uppförande. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Regeringen avser därför att föreslå att över 2 miljarder kronor satsas på lärarfortbildning fram till år 2009. Bland annat kommer många obehöriga lärare att ges möjlighet att nå behörighet. Utbildade lärare är särskilt viktigt i utsatta områden. Regeringen föreslår därför att satsningen på dessa skolor ökas under 2007. 150 miljoner kronor satsas för att skolorna ska kunna anställa fler lärare. Ytterligare 155 miljoner satsas med tyngdpunkt på att förbättra svenskundervisningen. Jag anser att jämställdhetsarbetet i skolan behöver utvecklas. En viktig insats är att analysera varför skillnaderna ökar mellan pojkars och flickors studieresultat. Pojkar klarar sig sämre i grundskolan än flickor, och en högre andel flickor blir behöriga till högskolan. Det är också så att flickors och pojkars studieval fortfarande är starkt könsbundna. I budgetpropositionen aviserar regeringen att 10 miljoner kronor per år satsas under fyra år för att få kunskap om varför det är så och om insatser för jämställdhet i skolan. Ingen ska behöva utsättas för grova könsord i skolan. Sexuella trakasserier och kränkande språkbruk är oacceptabelt. Regeringen avser att tydliggöra vilka befogenheter lärarna har för att skapa trygghet i klassrummet. Det finns i dag inget hinder för skolor att anordna kurser i feministiskt självförsvar, som en av frågorna gäller. Regeringen har inte planerat att ta några nationella initiativ i frågan. Rossana Dinamarca frågar också om elevinflytandet. Jag anser att elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Den enskilda skolan får avgöra hur elevinflytandet utformas. Det ska råda lika villkor mellan fristående skolor och kommunala skolor. Regeringen avser att ytterligare utreda frågan för att sedan återkomma med förslag. Vuxenutbildningen är ett område som måste förbättras. Platserna i komvux ska främst gå till vuxna som behöver läsa in gymnasiebehörighet, skaffa sig en yrkesutbildning eller till dem som behöver komplettera för att bli behöriga att söka till högskolan. Regeringen har också föreslagit att fristående vuxenutbildning ska kunna förekomma i likhet med fristående skolor. Den eftergymnasiala yrkesutbildningen har starkt missgynnats av den starka fokuseringen på högskoleutbildning och teoretisk kunskap. Den eftergymnasiala utbildningen utanför högskolan måste förstärkas. Den ska bli ett kraftfullt alternativ till akademisk utbildning för de grupper som behöver en annan utbildning än den som i dag erbjuds av universitet och högskolor.
Rossana Dinamarca (V)

Anf. 12 Rossana Dinamarca (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! När jag lyssnade till vad statsministern sade i regeringsförklaringen om skolan väcktes en del frågor som jag formulerade i interpellationen till skolministern. Jag frågade om konkreta åtgärder. Men skolministern väljer här att svara med floskler, och därmed kvarstår frågorna. Ministern säger att han vill förstärka förskolans pedagogiska uppdrag och att förskolan behöver välutbildad och välmotiverad personal. Men ministern säger inget om hur förskolan ska få tillgång till personal som är välutbildad och välmotiverad. Det vi ser i budgeten ger motsatta signaler. Här finns inga pengar för fler platser på högskolan. Det finns inte heller pengar för återställande av studiemedlen, något som är en förutsättning för att vi bland annat ska få behöriga lärare. Ministern säger att skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap och att fostra. Skolan har enligt läroplanen lite fler uppdrag än så. Dessutom menar jag att skolan i takt med teknikutvecklingen och det ökade informationssamhället inte längre är ensam om att sitta på kunskap, såsom det kanske var när ministern gick i skolan. I dag finns det fler lättillgängliga kunskapskällor än läraren, och därför har lärarens roll förändrats. Ministern aviserar i sitt svar att målen ska bli färre. Vilka mål är det han vill ta bort? Tycker han att strävansmålet om att varje elev ska utveckla sin nyfikenhet och lust att lära inte passar sig nu när han tänker införa betyg från sjätte klass och ordningsomdöme? Var finns regeringens satsning på fler lärare och mindre klasser? Det är inte utan att jag blir lite förvånad över ministerns svar vad gäller åtgärder för att förbättra arbetet med jämställdhet i skolan. Menar han verkligen att det största jämställdhetsproblemet i skolan är skillnaden i studieresultaten? Dessutom är regeringens så kallade satsning på jämställdhet i skolan som han nämner något som ligger kvar från den förra regeringen. Jag vill veta hur ministern ser på att flickor och pojkar behandlas olika genom hela skolan och vad han avser att göra för att stärka flickor. Jag har förstått att så länge vi har en borgerlig regering så kommer vi inte att se något stöd till skolorna för att erbjuda utbildning i feministiskt självförsvar. Men likväl måste även ni ha tankar på hur man i förskolan, skolan och gymnasiet bör arbeta för att bryta könsrollsmönstren och stärka unga tjejer. Regeringens och ministerns lösningar på de problem som vi ser i skolan är genomgående av disciplinär karaktär. I dag kunde vi återigen läsa om regeringens så kallade lösningar som handlar om att utvidga och förtydliga lärarens befogenheter. Vilka befogenheter är det lärarna behöver? Och på vilket sätt ska ordningsomdömena skapa elever som samarbetar, kan tänka kritiskt och vågar diskutera och ifrågasätta? På vilket sätt minskar stressen som många unga i skolan vittnar om? På vilket sätt förbättrar detta elevhälsan? Och inte minst - hur rimmar det med skolans demokratiuppdrag? Vilka regler som ska gälla och hur man får en bra arbetsmiljö bör vara något som eleverna utformar tillsammans med sina lärare. Ministern anser att elevinflytande ska anpassas efter ålder och mognad, men vad innebär det? Är ni nöjda med hur det ser ut i dag - att känslan av inflytande minskar ju äldre man blir? Vad säger ministern om elevskyddsombud och att de bör ha samma rättighet som andra skyddsombud med rösträtt vid skyddskommittémöte och stopprätt? Vad anser han om styrelser med elevmajoritet? Jag hinner inte ta upp vuxenutbildningen, men å andra sidan har budgeten visat med all önskvärd tydlighet att om den tycker ni inte.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 13 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Detta är min första interpellationsdebatt. Brukar det gå till så att man får 30 frågor rabblade rakt upp och ned och förväntas svara på dem på fyra minuter? I så fall är det en konstig debattform. Man kan fördjupa diskussionen något i några frågor; då kan det ge någonting. Men det är meningslöst att bara stå och rabbla floskler rätt upp och ned här. Jag avser att ta upp några av frågorna. Men förutom de tio som Rossana Dinamarca ställde i sin skriftliga interpellation är det omöjligt att besvara de ytterligare 24 som hon ställde här i sitt anförande. För att börja där Rossana Dinamarca själv började tar jag först upp förskollärarbristen. Ja, vi har en tilltagande förskollärarbrist. Den har ökat kraftigt sedan den lärarutbildningsreform som riksdagsmajoriteten genomförde för fem år sedan enligt beslut här som Socialdemokraterna och Vänstern fattade. Det beror delvis på att när man nu söker in till lärarhögskolan så kanske en del har avsikten att bli förskollärare, men utbildningen är så bred att när man kommer in kan man ändra sitt intresse. Många som hade tänkt sig att bli förskollärare vill då i stället bli grundskollärare därför att utbildningen är så likartad och därför att det senare uppfattas ha en högre status. Detta leder till att allt färre vill bli förskollärare. Vi har sagt före valet och vi säger fortfarande i alliansens program - och jag tror att det här är viktigt - att för att vi ska få förskollärare och unga tjejer och killar som vill bli förskollärare så måste förskollärarutbildningen ha en egen identitet och inte bara vara en del av den stora, totala lärarutbildningen. Jag anser, precis som Rossana Dinamarca refererade till i mitt svar, att antalet mål i skolan är för många. Vi har gått över till en mål- och resultatstyrd skola till skillnad från den gamla regelstyrda. Men allvarligt talat - en vanlig lärare i svensk skola i dag har att förhålla sig till över 500 mål som finns i våra läroplaner! Är det det som är målstyrning - att tro att man ska räkna upp så många mål som möjligt och sedan säga att nu är det målstyrt? Det är i varje fall inte min definition. Vi behöver ha färre mål, men de ska å andra sidan vara tydligare och distinktare. Jag är inte mannen att just i dag, 20 dagar efter mitt tillträde, stå här och räkna upp exakt vilka av de 500 målen som kommer att försvinna. Men vi kommer att sätta i gång en läroplansöversyn som har till syfte att få färre och mer distinkta mål än vad som är fallet i dagens läroplan för att verkligen få en målstyrning. Om man har 500 mål men en bristfällig utvärdering så vill jag hävda att det inte är någon målstyrning. Då är det brist på styrning över huvud taget, och så fungerar det i vårt styrsystem i dag i skolan. Det som bekymrar mig i debatten med Rossana Dinamarca är att hon inte alls tycks ha som utgångspunkt att vi har problem i svensk skola. Resultaten sjunker i det svenska skolväsendet med den skolpolitik som har förts i årtionden. Det är det som är vår utgångspunkt när vi nu lägger fram omfattande förändringsförslag. Även om jag inte nu kan precisera varje detalj i allt som kommer att hända under de här åren så är det helt klart att det blir omfattande förändringar i utbildningspolitiken. Bakgrunden till det är att den politik som har förts under många år, där bland andra Rossana Dinamarcas parti har varit ansvarigt, har misslyckats. Svensk skolas resultat sjunker jämfört med andra länder och skolans resultat sjunker jämfört med vad vi själva har presterat förr om åren. Det borde vara utgångspunkten för den här diskussionen. Man ska inte bara säga att allt nytt är fel och att allt som har varit är jättebra, utan vi måste tillsammans kunna ha en dialog om hur skolan ska utvecklas till det bättre.
Rossana Dinamarca (V)

Anf. 14 Rossana Dinamarca (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Jag vill bara förklara att interpellationerna regleras i riksdagsordningen, som har ställning mellan vanlig lag och grundlag. Även debattiderna i interpellationerna är fästa i lag. Lagen medger att man kan ställa hur många frågor som helst i en interpellation, men svaren blir naturligtvis därefter eftersom det finns så knappa tidsbegränsningar.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 16 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Min inledande anmärkning var inte någon anmärkning mot debattordningen i riksdagen eller mot riksdagsordningen. Men om interpellanten vill ha ett kvalitetsutbyte räcker det inte bara med att rabbla 30 frågor på varandra. Är det några frågor kan man fokusera på dem. Det är lätt att efteråt säga att statsrådet inte svarade på frågorna när man har ställt så många frågor att det är omöjligt att svara på alla. Jag ska försöka ta ett antal av dem. Jag ber om ursäkt om inte alla 30 hinns med på dessa tre och en halv minut. Rossana Dinamarca sade att jag skulle ha sagt att förskollärarutbildningen skulle vara för lång. Däremot säger jag att jag tror att den behöver en starkare egen identitet. Jag har själv två barn i förskolan, och jag har mycket stor respekt för det arbete som förskollärarna lägger ned. Jag är imponerad av det arbete de lägger ned. Men det är ett annat jobb att vara förskollärare än att vara gymnasielärare. Det är två olika jobb. Den tanke som har funnits hos tidigare riksdagsmajoriteter och i tidigare lärarutbildningsreformer att dessa utbildningar mer och mer ska likna varandra, att man ska få enhetslärare från förskola till gymnasium, är fel tänkt. Lika lite som en förskollärare automatiskt skulle vara en bra gymnasielärare skulle en gymnasielärare med automatik vara en bra förskollärare. Det är olika jobb, och utbildningarna behöver en egen identitet beroende på vad det är för uppgifter man ska utöva i sin lärargärning. Ja, vi har för många mål i läroplaner och kursplaner. Det är över 500 mål. Jag tror att den avgående regeringen i stor samstämmighet med sina samarbetspartier tillsatte en målutredning i skolan med just den utgångspunkten. Det kan hända att Rossana Dinamarca hade någon reservation i det sammanhanget, men jag har uppfattat att det rådde rätt bred enighet om den utredningen och att det finns för många mål i läroplaner och kursplaner. Jag tror inte att någon ännu har börjat ta ställning till exakt vilka mål som ska bort, inte ens de som stod bakom tillsättandet av denna utredning. Det kommer en rapport från den här utredningen fram i vår. Såvitt jag förstår har utredaren kommit till samma analys som den tidigare regeringen och vi har gjort, nämligen att det är för många mål. Det måste struktureras upp på ett annat sätt i en framtida läroplan. Vi får se var det arbetet landar. Vi får ta till ställning till det allihop när det kommer. Men jag tror att vi som en utgångspunkt ska erkänna att en målstyrning där en lärare har att ta hänsyn till 500 mål i sitt vardagliga arbete inte blir en målstyrning, utan det blir en pyttipanna där målen egentligen betyder någonting. Det är för många. Om jag ska ge någon fingervisning vill jag säga att för oss är kunskapsmålen överordnande processmålen. I svensk skolpolitik har det under ett antal decennier varit en väldigt populär inställning att det viktiga för politiker är att tala om att eleverna ska lära sig att jobba med grupparbeten och Internet. De ska tala om vilka metoder eleverna ska använda sig av. Det har varit väldigt populärt för politiker att styra och reglera detta. Men det har inte varit lika populärt att tala om vilken kunskapsmassa eleverna ska lära sig. Den här regeringen avser att öka fokuseringen på kunskapsresultaten i skolan. Det är det som är det centrala. Arbetsmetoderna ska överlåtas till skolans egen profession, till lärare och rektorer. Om Rossana Dinamarca i sitt inlägg sade det jag uppfattade, nämligen att specialpedagogerna ska in i klassrummen, är det en mycket välkommen omorientering från den tidigare mer vänsterorienterade synen. Tanken i lärarutbildningsreformen på 80-talet var ju tvärtom att specialpedagogerna skulle ut ur klassrummen. Speciallärarna skulle inte längre möta elever därför att det ansågs stigmatiserande. Man ansåg att om speciallärare hade hand om elever blev de eleverna utpekade, och det skulle man inte utsätta dem för. Därför skulle vi inte ha speciallärare längre. Det var tankegången. Vi vill återinföra riktiga speciallärare, och om jag uppfattade Rossana Dinamarca rätt kan vi få en ännu bredare enighet i kammaren om detta än bara alliansens partier, och det vore mycket välkommet.
Rossana Dinamarca (V)

Anf. 17 Rossana Dinamarca (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har fortfarande inte fått något svar på vilka mål det är som ska väck. Nu har jag försökt utkristallisera det till ett par frågor som jag fortfarande inte har fått svar på. Det är många mål, men några mål måste ju ministern ha tänkt på. Det här är ju inte en ny fråga för ministern. Det är någonting som han har jobbat mycket med. Han har ständigt återkommit till att det finns för många mål. Det som utkristalliseras är att kunskapsmålen är viktigare än processmålen. Men hur ska vi öka kunskapen? Ökar man verkligen kunskapen genom betyg, skriftliga omdömen och betyg i ordning och uppförande? Sker det på det sättet? Eller sker det genom att öka antalet lärare, att ha fler typer av pedagoger och ta vara på de olika sätt som elever lär sig på? Man lär sig inte bara på ett sätt. Det får mig att komma in på detta med specialpedagogerna. Jag tror att vi har ganska olika syn på hur specialpedagogerna ska användas. Specialpedagogerna ska inte användas för att utpeka några elever. Det handlar om att inse det faktum att alla elever är olika och lär olika. Specialpedagogerna kan vara en hjälp för inte bara en utpekad elev utan för flera elever i klassrummet. Det är därför vi vill att specialpedagogerna ska finnas i samma klassrum som lärarna finns i. En sak som vi inte heller har diskuterat mycket men som jag kommer att ha anledning att komma tillbaka till är detta med elevdemokrati. Det är också en viktig fråga för inlärningen. Elever som kan känna att de har möjlighet att påverka och vara med och bestämma om hur deras utbildning ska utformas och hur deras arbetsmiljö ska se ut tillsammans med sina lärare blir också tryggare elever. Man skapar en bättre studiero. Vi får också elever med bättre kunskap som är förberedda för det demokratiska samhälle vi bygger.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 18 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Under de tio år som jag har varit skoltalesman för Folkpartiet tror jag att jag har varit runt på näst intill alla gymnasieskolor i Sverige. Jag har mött gymnasieelever i aulor och klassrum. Nästan aldrig är det någon elev som tar upp att de vill bestämma över lärarna i skolan. Nästan alltid tar de upp att de vill ha fler betygssteg och tidigare betyg. Om man nu är så besjälad av att lyssna på eleverna som Rossana Dinamarca är, varför lyssnar inte Rossana Dinamarca till deras önskemål att få fler betygssteg och behålla betygen i skolan? Varför vill Rossana Dinamarca i stället driva igenom reformer som går tvärsemot vad eleverna vill på de här områdena, om det nu är elevdemokrati man är ute efter? Jag har inte mött en enda elev under alla mina skolbesök som säger att man ska förbjuda läxor i skolan, men det går Vänsterpartiet ändå till val på. Varför lyssnar ni inte på eleverna? Jag står inte här och säger att eleverna ska bestämma över svensk skolpolitik. Jag tror inte det. Jag tycker att lärare och vi ska lyssna på eleverna, men till sist är det läraren som ska bestämma i klassrummet. Man ska väga in elevernas synpunkter. Ju äldre eleverna är, desto mer ska man lyssna och väga in deras synpunkter, men till sist måste det vara lärarens professionella kunskaper och erfarenheter som får avgöra hur undervisningen ska läggas upp. Hela tanken att bara för att eleverna är fler i klassrummet ska de rösta ned läraren är främmande för mig. Tanken att eleverna ska ha majoritet i styrelsen och kunna rösta ned rektor om hur skolan ska skötas är också främmande för mig. Där makt finns måste ansvar kunna utkrävas, och tillsätter vi en rektor har den ett visst ansvar enligt lagen och en viss kompetens. Tanken att lägga det på omyndiga elever är mig främmande. Vi ska lyssna på eleverna i svensk skola, men de ska inte bestämma över lärarna.

Dokument

den 13 oktober

Interpellation

2006/07:18 Skolan i regeringsförklaringen

av Rossana Dinamarca (v)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

Ökade kunskaper menar regeringen är en förutsättning för att öka konkurrenskraften. Dock sträcker sig inte ambitionen längre än till grundskolan. Det verkar inte finnas någon ambition att vidareutveckla förskolan; kunskapskraven i gymnasieskolan sänks; det finns inga satsningar på vuxenutbildning och eftergymnasial yrkesutbildning och ingen ytterligare utbyggnad kommer att genomföras av högskolan @ trots att de stora årskullarna från 1990-talets början snart är redo att påbörja högskoleutbildning.

De åtgärder inom utbildningspolitiken som aviseras i regeringsförklaringen kommer därför att leda till att den generella utbildningsnivån kommer att sänkas. Det är fel väg att gå när allt talar för att den framtida arbetsmarknaden kommer att ställa högre krav på utbildning. Det är också ett hot mot demokratin eftersom ett aktivt deltagande i samhällslivet också ställer allt högre krav på människors kunskaper.

De åtgärder för att öka grundskoleelevers kunskaper som beskrivs i regeringsförklaringen @ bland annat med betyg i fler steg redan från årskurs 6 @ tyder på en snäv syn på kunskap och att kunskapen alltid är enkel att mäta. Det tycks som om den borgerliga regeringen har glömt att det finns en läroplan som innehåller både uppnåendemål och strävansmål.

Hur ska eleverna till exempel kunna utveckla sin nyfikenhet och lust att lära när allt de gör ska bedömas och betygsättas? I vilken utsträckning kan eleverna lära sig att arbeta tillsammans med andra om betygshetsen och konkurrensen ökar? Vilken elev kan lära sig att tänka kritiskt samt diskutera och argumentera under hotet att få ett negativt omdöme om sitt uppförande i skolan?

Vidare säger sig regeringen vilja utveckla arbetet med skolans värdegrund, men nämner ingenting om hur detta konkret ska genomföras. Det behövs utökade satsningar för att skapa jämställdhet exempelvis genom att alla skolor blir skyldiga att erbjuda kurser i feministiskt självförsvar. Även skolans demokratiuppdrag behöver vidareutvecklas. Särskilt behöver elevernas praktiska erfarenheter av demokrati förstärkas genom att utveckla elevinflytandet.

Det är givetvis positivt att regeringen har uppmärksammat att skollagen föreskriver att elever har rätt till stöd. Det vore ännu mer positivt om skolan dessutom kunde få mer resurser, för att bland annat anställa fler lärare, så att beslut om stöd till elever som har behov kan fattas på pedagogiska grunder och inte ekonomiska. Det är också en fråga om hur de befintliga resurserna fördelas. Dessvärre gör dagens resursfördelningssystem med kommunal skolpeng och möjlighet att välja skola att skolornas och elevernas behov inte tillåts styra var pengarna hamnar.

Villkoren för kommunala och fristående skolor ska enligt regeringen vara lika. Det bör innebära att lagstiftningen kommer att skärpas på de områden där fristående skolor har en gynnad ställning framför de kommunala skolorna. Till exempel kan fristående skolor neka att ta emot en elev om det innebär att det uppstår betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan.

En kommun kan inte neka att ta emot elever utan har en skyldighet att erbjuda alla plats i en skola. För att de kommunala skolorna inte ska missgynnas i förhållande till de fristående skolorna bör därför reglerna för bidrag till fristående skolor förändras så att kommunens så kallade skolpliktskostnader inte får ingå i bidragen till de fristående skolorna. Ett annat exempel där det nuvarande regelverket inte ger lika villkor för kommunala och fristående skolor är att allmänhetens insyn i de fristående skolornas verksamhet är begränsad till den ekonomiska redovisningen.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet Jan Björklund:

1.   Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att utveckla verksamheten i förskolan?

2.   Kommer statsrådet att verka för att utveckla vuxenutbildningen och den eftergymnasiala yrkesutbildningen?

3.   Kommer statsrådet att medverka till att genomföra de redan beslutade och påbörjade förändringarna av vuxenutbildning och eftergymnasial yrkesutbildning?

4.   Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att skolan ska kunna utföra sina andra uppdrag, utöver uppnåendemålen, som nämns i läroplanen?

5.   Kommer statsrådet att verka för att skolan får mer resurser för att exempelvis anställa fler lärare?

6.   Kommer statsrådet att verka för att skolans resurser omfördelas för att ge alla elever det stöd de har behov av?

7.   Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att förbättra arbetet med jämställdhet i skolan?

8.   Kommer statsrådet att medverka till att alla flickor i grundskolans senare årskurser och i gymnasieskolan erbjuds utbildning i feministiskt självförsvar?

9.   Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att förstärka elevinflytandet i skolan och därigenom utveckla elevernas praktiska kunskaper och erfarenheter av demokrati?

10.  Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att förändra reglerna för de fristående skolorna så att de kommunala skolorna kan få samma förutsättningar?