skatterna och välfärden

Herr talman! Per Landgren har i två interpellationer ställt fem delvis likalydande frågor till mig om skatterna och välfärden, särskilt om förmögenhetsbeskattningen och de så kallade 3:12-reglernas reformering. Mats Odell har i en interpellation ställt två frågor som till stor del sammanfaller med Per Landgrens. Han frågar också om jag är redo att lyssna till den ekonomiska expertis som vi har i Sverige. Jag besvarar de tre interpellationerna i ett sammanhang. Utformningen av den ekonomiska politiken sker efter noggranna överväganden som varje år redovisas till riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen. Dessa båda propositioner är frukten av ett långvarigt beredningsarbete där många experter i skilda discipliner varit inblandade. Till syvende och sist är den ekonomiska politiken naturligtvis regeringens ansvar. Ekonomisk politik är lika lite som någon annan mänsklig verksamhet fri från värderingar. Regeringen bedriver med andra ord en socialdemokratisk ekonomisk politik som det är upp till var och en att gilla eller ogilla, att rösta på eller att inte rösta på. När den så kallade 3:12-gruppen presenterade sin rapport den 26 januari välkomnade jag de förenklingar av skattereglerna för fåmansföretag som utredarna föreslog. Jag markerade att jag då ännu inte hade hunnit analysera deras förslag i detalj. Jag förutskickade att nya regler för fåmansbolag skulle träda i kraft i januari 2006. Arbetsgruppen hade också förslag som gick utöver uppdragsbeskrivningen, till exempel att förmögenhetsskatten bör avskaffas. Eftersom skatten på arv och gåvor nyligen slopats och eftersom reglerna för förmögenhetsskatten justerats så att färre, inte minst villaägare, ska betala förmögenhetsskatt konstaterade jag att det inte är aktuellt att avskaffa förmögenhetsskatten. Därtill kommer att förmögenhetskatten ger statskassan en inkomst på mellan 4 och 5 miljarder kronor. Skattebasutredningen och, nu senast, SNS Konjunkturråd har presenterat förslag till skattereformer där slopad förmögenhetsskatt ingår och också förslag till finansiering genom slopade skatteutgifter, men ännu har ingen som förespråkat förmögenhetsskattens avskaffande visat hur statskassan på ett socialt och ekonomiskt fullt godtagbart sätt kan kompenseras för ett sådant inkomstbortfall. Jag utesluter emellertid inte att förmögenhetsskatten kan avskaffas, men det måste i så fall vara som ett inslag i en bredare skattereform som inte minst beaktar de fördelningspolitiska kraven. I interpellation 2004/05:397 hänvisas till ett anförande som jag höll i Uppsala den 14 januari i år. Det handlade bland annat om välfärdens finansiering. Eftersom mitt tal i interpellationen redovisas selektivt på ett sätt som gör att helheten inte framgår vill jag rekapitulera det jag anförde. Jag betonade att "bästa sättet att stärka den offentliga sektorns ekonomi är att få fler människor i arbete". Vidare sade jag att det är "alltför många, inte minst invandrare, som möter stängda dörrar när de går ut på arbetsmarknaden och söker jobb. Och många av dem som gått i pension kanske redan vid 60 års ålder kan och vill fortsätta arbeta". Lägg därtill, sade jag, "andra stora grupper, de arbetslösa och de sjukskrivna, så framgår tydligt att vi har stora lediga resurser att ta till vara". I Uppsala sade jag också att vi måste använda den offentliga sektorns resurser mer effektivt och höja produktiviteten. Men vi kommer sannolikt om 20 år inte att godta dagens standard på välfärden lika litet som vi 1985 accepterade 60-talets välfärdsnivå. Vi kommer sannolikt i framtiden att ställa högre krav både på kvaliteten och på omfattningen av välfärden. Samtidigt ska vi rekrytera en ny generation av medarbetare till vården, skolan och omsorgen. För att rusta oss inför mötet med denna dubbla utmaning kommer det troligen inte att räcka med att vi ökar antalet arbetade timmar och blir mer effektiva i den offentliga sektorn. Vi måste då vara redo att diskutera en förstärkning av resurserna. Om vi anser att medborgarna ska ha tillgång till välfärd och service oavsett var de bor och hur stora inkomster de har måste vi gemensamt, via skatter, finansiera välfärden. Just därför är det viktigt att skattesystemet utformas så att medborgarna uppfattar det som legitimt och att så många som möjligt tycker att skatterna är rimliga och rättvisa. Efter många års socialdemokratiskt regeringsinnehav kan jag inte annat än konstatera att breda grupper i samhället uppenbarligen tycker det. Det hindrar naturligtvis inte att skattesystemet hela tiden måste vara föremål för debatt och granskning. Jag välkomnar en sådan bredare skattepolitisk debatt.

Herr talman! Tack för svaret, får jag säga till finansministern, och för att han välkomnar den här debatten. Det är tvära kast med vår finansminister Pär Nuder vad gäller uttalanden och omdömen. Upprinnelsen till min första interpellation var talet, som nu refererades här, på kommun- och landstingsdagarna för Socialdemokraterna i Uppsala den 14 januari. Där efterlyste finansministern "eftertanke, reflexion och nyanser". Han ville "eftersträva en intellektuell hållning till politiken". Han sade också att han ville "utveckla förmågan att i tid upptäcka nya omständigheter och att kunna förklara innebörden av de viktiga målkonflikter vi hela tiden ställs inför". Ytterligare ett citat: "Vi måste våga tänka om, ompröva och ändra oss när det är påkallat sedan vi inhämtat nya fakta och nya argument." Herr talman! I en artikel i DN där Fredrik Reinfeldt kritiserades menade finansministern att "en sann intellektuell i varje läge bör fråga sig om den egna föreställningen eller uppfattningen verkligen är hållbar". Allt det här låter sympatiskt - kanske också symtomatiskt - och klokt. Talet hölls ju i lärdomsstaden Uppsala. Och har man läst vad finansministern har sagt i tidigare artiklar och tal genom åren är det ett sådant sympatiskt intellektuellt drag. Men när jag jämför detta med verkligheten, när prövningens dag kommer - det ligger också i en riksdagsledamots uppdrag att granska tjänsteutövning och hur saker och ting görs av regeringens ledamöter - undrar jag: Vad ska man tro? Under den korta tid som Pär Nuder har varit finansminister, herr talman, har han producerat en rad, som jag uppfattar det, oöverlagda uttalanden och vändningar. Jag tänker inte alls uppehålla mig vid köttberget, men det som bekymrade mig där var att enligt uppgifter i medierna skulle finansministern ha använt sig av det här uttrycket en längre tid. Sedan var det flodvågskatastrofen och det retroaktiva slopandet av arvsskatten. När jag väckte det förslaget i Dagens Nyheter på nyårsafton fick jag läsa att det var ovärdigt och att det var för tidigt väckt. Det dröjde inte många dagar förrän det kom i propositionens form från finansministern själv. Det var pressmeddelandet den 14 januari om att skatterna i framtiden kommer att öka. Då kan man jämföra med de målsättningar som fanns på DN:s debattsida den 27 augusti 1999, punkt 6 om sänkta skatter, som en författarinna läser om inte dagligen så månatligen, har vi fått höra. I Svenska Dagbladet den 30 oktober sade finansministern att skattesystemet skulle vara legitimt. När jag tog upp den frågan och verkligen ville höra vad finansministern menar med legitimitet, vad han avser och om han kunde precisera detta, uppfattade han det som att jag jagade fastighetsskatten. Turerna kring förmögenhetsskatten kommer vi att ta upp mera. Om skattesystemet har vi fått olika besked. Är det en vändning i förmögenhetsskattefrågan? Det var kanske i synnerhet avspisandet av de tre vise männen, Edin, Lodin och Hansson, på 40 minuter efter deras presentation av sin helhetslösning. Jag nöjer mig med en fråga: Är det detta som finansministern avser med "intellektuell hållning": tänkande, analys, urskillning och någon typ av praktisk klokskap? Är detta en intellektuell hållning?

Herr talman! Jag vill också tacka finansministern för svaret, inte minst den sista meningen, där han välkomnar en bredare debatt om skattepolitiken. Det är viktigt att vi för en sådan, för att kunna vaska fram bra förslag för landet och oss medborgare och för att alternativen ska bli tydliga för väljarna framöver. Så långt är vi ense. Men när jag kommer till svaren som finansministern ger på mina frågor är de, lindrigt talat, mycket svävande. Jag har frågat om han föreslår höjda skatter, om han innan detta är beredd att se över och sänka statens utgifter, som nu kraftigt överstiger inkomsterna. Det är väl så att Pär Nuder i dag lånar ungefär 5 miljoner per timme för att täcka underskottet i de löpande affärerna för kungariket Sverige. Han säger att hans svar är att det är bättre att få fler människor i arbete. Pär Nuder gör som många andra berömda män; de citerar gärna sig själva gång på gång. Han upprepar igen att vi har stora lediga resurser att ta i anspråk. Det var exakt vad Göran Persson sade i sin första regeringsdeklaration, som lades fram för i dagarna nio år sedan - den 22 mars 1996. Han sade: Att minska arbetslösheten är den främsta och allt annat överskuggande uppgiften för min regering. Det var nio år sedan, Pär Nuder! Men det har inte skett. Arbetslösheten är lika stor. Vi har ungefär en miljon människor som i dag inte har ett arbete att gå till i det här landet. Detta kostar i dag ungefär en halv miljard kronor per dygn. Min fråga är: Är det inte rimligt att börja försöka få bort effekterna av utanförskapet, att få människor i arbete, att öppna dörrar för invandrare på arbetsmarknaden och så vidare innan man börjar höja skatterna igen? Vi har ju ungefär lika många i dag utanför arbetsmarknaden som vi hade 1993 - den djupaste lågkonjunkturperioden sedan 1930-talet. Pär Nuder inser att det är bättre att folk arbetar mer än att höja skatterna. Men han tror uppenbarligen inte på detta, eftersom han inte tror att hans regering förmår att klara sin allt annat överskuggande uppgift. Därför förebådar han nu höjda skatter för att klara välfärden. Det finns också en annan dimension, herr talman. Det är att Pär Nuder offentligt har berömt sig av att vara den enda finansministern i Europa som vågar säga högt vad kollegerna i andra länder viskar till varandra, nämligen: Höj skatten! Jag undrar om det inte är lite hyckleri av till exempel den rödgröna tyska regeringen, som alltså har Pär Nuders djupa insikt om att den helst vill höja skatten. Den regeringen går nu i stället in för skattesänkningar för att komma till rätta med sina ekonomiska problem. Den föreslår skattesänkningar på ungefär 380 miljarder kronor enbart för de tyska hushållen. Man måste också undra om det inte är dags att huta åt partivännen Tony Blair och hans finansminister Gordon Brown, som förbereder valrörelsen i England genom att utlova skattesänkningar för både företag och löntagare. Ta honom i örat, Pär Nuder! Pär Nuder vet ju själv hur det känns. Det kommer säkert att göra stor lycka i den brittiska pressen. Där har ju för övrigt Pär Nuder redan via Financial Times rapporterat till utländska investerare att han planerar att höja ett antal diverse skatter i Sverige. Jag vill fråga till slut: Vilket intryck tror Pär Nuder att det gör på dem som planerar att göra högteknologiska investeringar i Sverige att han nu lovar att höja straffskatten på just högre utbildning och entreprenörskap - den så kallade värnskatten? Eller är det med låga löner som Sverige ska dra till sig investeringar i framtiden? Tror Pär Nuder på allvar att vi kan konkurrera om låglönejobb med länder som Estland, Polen och Kina?

Herr talman! Temat skatterna och välfärden är något av en ödesfråga. Vi har i dag en högkonjunktur. Vi har i dag en produktivitet i näringslivet som blomstrar. Vi har en skatt som ligger på topp i världen. Vi har en offentlig sektor som inte når upp till den kvalitet som vi betalar för. Samtidigt lånar vi för att upprätthålla nuvarande organisation inom offentlig sektor. Situationen visar att något radikalt måste göras för att vi ska kunna bibehålla välfärden. Hur skatterna och välfärden ska utformas är därför någonting av en nyckelfråga. Jag delar finansministerns syn på att människor kommer att ställa högre krav på kvaliteten inom såväl skolan som omsorgen och kanske framför allt inom vården i framtiden. Den synen ställer direkta krav - krav som måste såväl uttalas som följas upp. Är finansministern beredd att göra det? Och hur skapas i så fall drivkrafterna för att nå målet? Skatter ska vara legitima, rättvisa och rimliga. Jag tror att vi alla ställer upp på den synen. Med den grundsynen är det inte rimligt att tala om högre skatter i världens högst beskattade land. Svaret ligger förmodligen i en markant ökad produktivitet inom offentlig sektor. De effektivaste styrmedlen för att uppnå detta har hittills visat sig vara de ekonomiska styrmedlen. En mångfald av driftsformer där konkurrensen ges fritt spelrum efter givna spelregler är en del i det här tänkandet. Det går då inte att stifta stopplagar för att förhindra produktivitetsutvecklingen. Vad som fordras är en helhetssyn på hur vården ska formas i Sverige för att klara framtidens krav. Den insikten saknar jag från regeringen i dag. Hittills har inte regeringen visat någon vilja att göra förändringar på området. Om vi nu ska höja kvaliteten inom exempelvis vården - kan vi då se en förändring av regeringens förda politik hittills? Om målet ska uppnås så måste ett nytänkande till. Det går inte att fortsätta som nu. Socialdemokraternas ideolog - så kan man väl säga - sände i veckan ut en försöksballong där hon ville slopa kommunernas grundlagsstadgade rätt att ta ut skatt för sin verksamhet. Jag delar hennes uppfattning om att det inte finns något utrymme för att höja skatterna ute i kommunerna. Jag delar också hennes syn på att regeringen successivt har inskränkt kommunernas självstyre. Men den lösning hon kommer med är, som jag ser det, helt orimlig utifrån såväl ekonomisk som demokratisk synvinkel. Jag skulle vilja höra hur finansministern ser på det här. Är det en försöksballong som har startats och blåsts upp i Finansdepartementet? Och hur bedömer finansministern kommunvärlden och dess syn på utspelet?

Herr talman! Jag trodde i min enfald möjligen att Per Landgren var ute efter att föra en skattepolitisk diskussion. I stället fick vi en exposé över mina olika uttalanden under senare tid. Detta bokför jag på den PR-byrå som Kristdemokraterna uppenbarligen har anlitat och dess konto. Eller så har man gjort någon Googlesökning på namnet Nuder och fått fram det här. Jag ska återkomma till Kristdemokraternas roll i svensk politik i ett senare inlägg. Jag går nu över till den konkreta fråga som Per Landgren ställde om de tre vise männen. Regeringen och min företrädare beställde ett utredningsarbete av tre av landets främsta ekonomer av hur de så kallade 3:12-reglerna skulle utformas inom ramen för den avsatta miljard kronor som vi anvisade i budgetpropositionen. Vi fick ett förslag. Därutöver hade man föreslagit att förmögenhetsskatten skulle avskaffas. Man hade ett finansieringsförslag för det, och uppenbarligen trodde man på det förslaget. Men regeringen har inga planer på att avskaffa förmögenhetsskatten - inte i det här sammanhanget. Som jag sade i mitt svar ska det i så fall ske i ett större skattepolitiskt sammanhang, när man ser över skattesystemet i sin helhet. Det som vi nu har remitterat är det som vi bad de tre vise männen att komma med, nämligen ett förslag till hur 3:12-reglerna ska utformas. Det är det som remissinstanserna nu får tycka till om. Att ni vill avskaffa förmögenhetsskatten är ingenting nytt; det är väl känt. Det som däremot borde diskuteras i betydligt större utsträckning är att så fort någon har kommit med förslag om att avskaffa förmögenhetsskatten så har man i vissa fall, till exempel SNS, de tre vise männen, Svenskt Näringsliv och andra, föreslagit finansieringsformer som omedelbart har kritiserats av andra. Och mycket riktigt - det understryker och stärker min tro på att denna reformering måste ske i ett större sammanhang. Mats Odell har ett vidare angreppssätt. Han talar om den ekonomiska politiken. Låt mig hjälpa Mats Odell på traven och få in lite fakta i debatten om vad som har inträffat de senaste dagarna. Jag gör ett nedslag i de senaste två dagarna - i dag och i går - i TT: Detaljhandeln ökade med 6,9 % i januari. I fjol startade 55 149 företag. Det är en uppgång med 15,7 % jämfört med år 2003. Uppgången av registrerade nya företag är den största på tio år. Det har skett en kraftig uppgång för lastbilar. I februari nyregistrerades 2 781 lastbilar. Det är en ökning med 28,3 %. Bilindustrin slår nya rekord. Bilindustrins rekord och försäljning av nya bilar fortsätter att öka. Branschorganisationen Bil Sweden höjer prognosen för nybilsförsäljning under 2005 till 265 000 bilar. Och så här skulle jag kunna fortsätta uppräkningen. Jag kommer inom några veckors tid att redovisa den ekonomiska vårpropositionen. Jag vet inte om jag gör Mats Odell besviken, men den bild som jag kommer att presentera av svensk ekonomi är ljus och hoppingivande. Jag hoppas att ni delar den glädjen. Så till Jörgen Johansson om olika förslag som har framförts i den skattepolitiska debatten: Nej, jag kan lugna Jörgen Johansson. Allt ont kommer inte från Finansdepartementet. Vi har faktiskt en fri debatt i Sverige. Man behöver inte vara så konspiratoriskt lagd att man hänför allt som man uppfattar som ont till Finansdepartementet. För egen del anser jag att kommunalskatten är grundbulten för det kommunala självstyret.

Herr talman! Jag vill till protokollet få antecknat att jag är pappa till min interpellation och ingen PR-byrå, om det nu ska vara en heder eller inte. Jag har bedrivit lite research , som man säger i journalistiska sammanhang. Jag har ansträngt mig och läst det som finansministern har sagt i olika sammanhang. Jag har då kunnat se en viss diskrepans mellan å ena sidan den intellektuella öppenheten och å andra sidan en reflexmässigt, kanske ideologisk och populistisk - vad vet jag - betingad reaktion från finansministern. Det verkar inte som att eftertanke och reaktion alltid hänger ihop. Hela min interpellation handlar om detta, så det kan ju inte vara någon överraskning. I så fall undrar jag om finansministern ens har läst min interpellation eller om han har skrivit svaret. Det var i alla fall mer sakligt än inlägget alldeles nyss. Jag kommer att fortsätta att granska herr ministern. Jag tycker att den intellektuella ambitionen är god. Det är ett fint och märkvärdigt uttryck, men det är bra att vara saklig och analyserande och inte omedelbart säga nej när det kommer ett förslag, alltså inte kasta ett helhetsförslag från de tre vise männen i papperskorgen 40 minuter efter att det har presenterats i medierna - så stod det i ett TT-meddelande. Jag vill uppmana finansministern att i nästa inlägg kommentera de tre vise männens helhetsförslag. Det var ett beställt utredningsarbete, men de gick utöver direktiven. Är inte det ett tecken på en viss intellektuell hållning som finansministern bejakar? De tre vise männen har en helhetssyn och - som de själva säger - en ambition att jämna ut spelplanen för alla aktiebolag med olika skattesituationer. De tre vise männen kan med rätta upphöjas till tre av Sveriges främsta skatteexperter. När de får ett uppdrag kan de inte genomföra detta mot sin intellektuella heder. De tre vise männen anser att 3:12-reglerna och fåmansföretagsbeskattningen måste ses i ett större sammanhang. De talar om förmögenhetsskattens omfattande undantag, om de oenhetliga värderingsreglerna, om att skattens konstruktion undergräver den skattens och kanske hela skattesystemets legitimitet. De talar om alternativen basbreddning eller avskaffande av skatten och går på avskaffandelinjen. De talar om att skatten har avskaffats i konkurrentländer. Punkt 6 i Nuders med fleras artikel i DN från 1999 handlar just om en jämlik konkurrens mellan olika länder. De talar om effektivitetsförluster och om felaktig resursallokering ur samhällsekonomisk synvinkel som också fanns med som en av punkterna i artikeln. Det rör sig alltså om en rad av uppfyllelser av det som finansministern i tidigare roller och skepnader själv har pläderat för. Jag är bara ute efter någon typ av konsekvens. Jag tror att någonstans innerst inne hos Pär Nuder ser han vad jag är ute efter. Men det kanske inte den här offentliga debatten riktigt tål.

Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka det, men det är faktiskt andra gången som finansministern menar att vi har anlitat en PR-byrå. Jag vet inte om jag ska tolka det som en eloge eller mera som en spegelbild av Pär Nuders egen politiska omgivnings vanor. Men det lämnar jag därhän just nu. Icke desto mindre ställde jag några frågor till finansministern. Vad tror han att det ger för signaleffekt för investerare som ska se till att vi får en industriell bas i fortsättningen, en bas av investeringar? Vi har ju lägre investeringar än resten av EU 15-länderna. Vi behöver inte gå in på detta, men det finns alltså orostecken. Vilken signal ger det att Pär Nuder i Financial Times sprider uppfattningen att Sverige nu ska höja världens redan högsta skattesatser? Är det inte viktigare att vårda de rörliga skattebaser som vi har? Vi har två stora utmaningar, globaliseringen och demografin. När vi talar om förmögenhetsskatten är det återkommande svaret från socialdemokratin: Nu har vi börjat att ta tag i villaägarnas problem. Vad det här handlar om är att förmögenhetsskatten visserligen drar in drygt 5 miljarder till statskassan, men i en globaliserad ekonomi har den drivit ut kanske mellan 500 och 1 500 miljarder av hushållens sparkapital som skulle ha utgjort underlag för riskkapital och investeringar i nya företag i Sverige. Det ska bli intressant att se vad de nya 55 140 nya företagen har av riskkapital att kunna sätta in i konkreta investeringar. Visst finns det riskkapital, men det är lönsamma investeringsobjekt som saknas i Sverige. Det är ju detta som socialdemokratin nu under Göran Perssons och Pär Nuders ledning fullständigt tycks strunta i. Jag vet inte om Pär Nuder läser OECD:s Sverigerapporter. Det är en ganska intressant läsning. Där nämns uttrycket marginal excess burden . I det fallet ligger Sverige i världstopp. Vi har en kvot på 1,38. Det innebär i praktiken att om man höjer en skattesats i Sverige med ytterligare 1 % förlorar vi netto ytterligare 38 % av den höjningen genom en försämrad funktion i ekonomin. Motsvarande kvot för USA ligger på 1,15. Spegelbilden av detta är att om man sänker en skatt i Sverige med 1 % får man alltså 38 % i extra förbättring av ekonomins funktionssätt. Det är vad OECD har kommit fram till. Men det tycks Göran Persson och Pär Nuder helt ha övergivit alla tankar på. Det låg ändå till grund för diskussionerna i skattesamtalen och socialdemokratins tillväxtkongress. Men detta har man nu kastat över bord, och man ser framför sig en framtid med höjda skattesatser som ska leda till en bättre välfärdsutveckling i vårt land. Jag tycker att Pär Nuder ändå bör svara på frågan: Finns det någon annan skatt än alkoholskatten som ni är beredda att sänka? Ni kämpar ju med näbbar och klor för att få en majoritet i den här kammaren för att sänka den skatten med 40 % - detta för att slå vakt om Systembolagets försäljning. Finns det någon annan skatt som ni är beredda att sänka? Värnskatten ska ju höjas. Kan Pär Nuder säga någonting om detta och om övriga kapitalskatter och fastighetsskatten? Ge oss besked så att vi kan vara med i den breda skattedebatt som finansministern nu välkomnar.

Herr talman! Det gläder mig att vi nu är överens om att kommunalskatten är en grundbult. Men vi borde också kunna vara överens om skattesituationen i kommuner och landsting är sådan att det inte är möjligt att höja skatten ytterligare, utan man måste pröva andra vägar. Därför hade det varit intressant att höra någonting om produktivitetskraven inom offentlig sektor. Vi kan konstatera att det så kallade köttberget kommer att ställa nya krav. Det är inga vanliga pensionärer som nu börjar komma in i pensionsåldern. De är köpstarka. De har lärt sig genom åren att ställa krav. De har format samhället. De accepterar inte vad som helst, minst av allt högre skatter. De kommer att påverka samhället många år framöver. När nu krämporna dessutom börjar sätta in hos människor i den här åldersgruppen kommer de naturligtvis också att ställa extra krav på vården. Då säger finansministern att det gäller att få in en ny generation i vården. Ja, det gäller också att få dem som i dag är i 55-årsåldern att orka fullt ut. Vi ser ju på de här människorna som i dag är i vården att de har svårt att orka med. De går ned i arbetstid och pensionerar sig gärna i 60-årsåldern. Vi måste skapa möjligheter för att de ska kunna finnas kvar i vården åtminstone tio år till. Men det ställer krav på en ny syn på hela den offentliga sektorn. Som jag ser det är ett nytänkande på sin plats för att vi ska kunna klara det här i framtiden, för vägen att höja skatter är stängd.

Herr talman! När det först gäller 3:12-regler och de tre vise männen ifrågasätter jag på inget sätt att Sven-Olof Lodin, Ingemar Hansson och P.-O. Edin tror på sitt förslag och att de anser sig ha gjort en helhetslösning för hur de vill se en viktig del av vårt skattesystem utformat. Det är bara det att det finns en än större helhet som jag vill att man ska beakta när man diskuterar de här frågorna. För 15 år sedan genomförde vi den stora skattereformen, och den var på många sätt och vis oerhört värdefull för Sverige. Om vi inte hade genomfört den skattereformen tror jag inte att vi hade befunnit oss ekonomiskt där vi nu befinner oss. När man genomförde den stora skattereformen kunde man inte klara allt inom ramen för skattesystemet. Man var tvungen att justera även på utgiftssidan, inte minst utifrån fördelningspolitiska hänsyn, till exempel med höjda barnbidrag. Det här illustrerar det problem som jag anser att den skattepolitiska debatten har kännetecknats av under senare år, nämligen att vi har diskuterat skattepolitiken, olika skatter för sig, och inte tagit det breda helhetsgrepp som jag efterlyser. Jag utesluter på inget sätt att vi kommer att ta till vara de synpunkter som de tre vise männen - om vi nu ska kalla dem för det, för det är de - har kommit med när vi ska se över skattesystemet i sin helhet. Och det är ett väl så intellektuellt förhållningssätt. När vi har att ta ställning till förmögenhetsskatten ska vi se den isolerat, hur den fungerar som skatt. Vi ska beakta de statsfinansiella konsekvenserna av att avskaffa förmögenhetsskatten, och vi ska beakta de fördelningspolitiska konsekvenserna. Och detta måste göras i ett bredare sammanhang. Så till Mats Odell. Nu stiger investeringarna. Exkluderar man bostadsinvesteringarna ligger vi på europeisk genomsnittsnivå. Jag kan glädja Mats Odell med att just industriinvesteringarna nu tar fart, och det är inte så konstigt med tanke på det höga kapacitetsutnyttjande som vi har i industrin. När det gäller skattepolitiken och vår möjlighet att locka till oss utländska investeringar är ju höga skatter ingenting nytt för Sverige. Det är något som har kännetecknat svensk ekonomi och det här samhället under lång tid, inte minst under de tio senast gångna åren. Mats Odell och jag kan ju tvista om huruvida det har gått bra eller dåligt för Sverige, men de parametrar som jag kan redovisa för mina utländska kolleger är de väldigt avundsjuka på. När jag redovisar statusen i den svenska ekonomin här och nu i dag, hur svensk ekonomi har utvecklats under tio år, förundras de över framgångarna i Sverige. De förundras många gånger över hur det kan komma sig att den här humlan flyger, för enligt skolboken ska det ju inte vara möjligt att ha ett så här högt skattetryck. Svaret är naturligtvis att det beror på vad man använder skatterna till. Använder man dem till att investera i infrastruktur, utbildning, FoU men också i ett trygghetssystem som inte bara skapar trygghet utan också bidrar till tillväxten, ja, då är det uppenbarligen möjligt att vara mer framgångsrik än man varit i andra länder. Mats Odell frågar avslutningsvis: Finns det någon annan skatt än alkoholskatten som regeringen kan tänka sig att sänka? Minnet är kort. Så sent som vid årsskiftet avskaffade vi arvs- och gåvoskatterna, reformerade förmögenhetsbeskattningen, sänkte skatten för vanliga löntagare. Och är det så att vi finner utrymme för att sänka skatten än här, än där kommer vi inte att tveka att göra det i framtiden. Det är i det korta perspektivet. Sedan ska vi föra en långsiktig diskussion om välfärdens långsiktiga finansiering, men det är en helt annan sak.

Herr talman! Jag tycker att det var intressant att höra lite grann om arvs- och gåvoskatterna. Som jag uppfattade det var det inte alls Pär Nuders partikolleger i Egendomsskattekommittén som drev den frågan, utan de till och med försämrade värderingsreglerna i sluttampen och gjorde allt för att inte skatteuttaget på arvs- och gåvoskatterna skulle bli så lågt att skatterna skulle tas bort av det skälet. Herr talman! Finansministern sade nyss att de tre vise männen, de som kom med utredningen strax efter trettondagen, tror på sitt förslag, och så hänvisar han till en ännu större helhet. Ja, men det var ju just den helheten och någon typ av intellektuellt bemötande som jag efterlyste. Här har de suttit i kanske sju åtta nio månader och får ett nej till sitt helhetsförslag på 40 minuter. Vad jag är ute efter är någon typ av konsekvens av den hållning som du som finansminister vill ha i politiken. Men nu tog jag upp ett antal specifika motiv som de hade till sin helhetslösning. Det första var att jämna ut spelplanen för alla aktiebolag med olika skattesituationer, och det är det som de har försökt att göra. Jag kan tänka mig att man som finansminister då kan säga: Ja, det är ett intressant förslag. Och utredningen pekar verkligen på brister i förmögenhetsskatten, och inte bara på brister utan på hur fel och orättvist den slår. Men sådant får vi inte höra, utan det blir bara ett snabbt nej. I november hade vi en interpellationsdebatt här om just legitimitetsfrågan. Jag efterlyste då en översyn av hela skattesystemet och ville få något svar på den frågan, men det var nekande då i alla fall. Nu hoppas jag att finansministern inte kommer med någon typ av antiintellektuell avslutning genom att i sista inlägget recensera någonting som interpellationen inte alls har handlat om. Det skulle då vara en bekräftelse på något annat som jag inte hoppas på.

Herr talman! För att anknyta till det senaste som Per Landgren sade noterar jag att finansministern ska komma med en förklaring av Kristdemokraternas roll i svensk politik, uppenbarligen i sitt sista inlägg som vi inte har möjlighet att bemöta. Det var exakt likadant förra gången. Det är väl kanske någon PR-byrå som har lärt ut det knepet. Jag hoppas att Pär Nuder kan höja sig något över det perspektivet. Han fortsätter att tala i väldigt generella termer och säger att det behövs en bred skattereform. Javisst, kul, roligt! Hur mycket klokare blir vi av detta? Det enda vi kan konstatera är att inspelen hittills har varit att statsministern säger att det nog är kommunalskatten och momsen som ska höjas, och Pär Nuder talar lite allmänt om att skatten kanske kan sänkas lite här och var. Men det tycks inte finnas någon linje, någon inriktning på vad syftet ska vara med reformen. Är det att finjustera decilgrupperna till sista hundradelen, eller är det att se till att premiera drivkrafterna till ökad tillväxt? Försök att komma med någon tanke om vad denna skattereform ska syfta till, då har vi kommit ett litet stycke i den här debatten. Jag förstår att de utländska kollegerna tycker att svensk ekonomi är bra, för det är nämligen så att den gynnar just utländska investerare medan den missgynnar svenska. Vi har dubbelbeskattningen av svenska investeringar i Sverige. Utdelningsskatten på 30 % slipper utländska investerare. Därmed kan de betala ungefär 30 % mer för ett svenskt företag, till exempel ett bra familjeföretag i Gnosjö, och ändå få samma avkastning efter skatt som en svensk investerare. Sedan har vi förmögenhetsskatten, som fortsätter att driva ut kapital ur landet. Nämn någonting om tankegångarna kring de här problemen. De utgör inget problem för utländska investerare, för de slipper dem. Det är de svenska investerarna det gäller. Det är där Pär Nuder inte har något svar och tydligen inte heller någon politik eller någon ambition att komma till rätta med de stora problemen med missgynnandet av svenska investeringar i Sverige.

Herr talman! Jag tar tillbaka det där med PR-byrå. Det är ju inte bara jag som har följt Kristdemokraternas opinionsmässiga utveckling under senaste tid så det kan inte vara någon PR-byrå som har varit framme, om man så säger. Så jag tar tillbaka det. När det gäller den skattepolitiska diskussionen har jag läst Kristdemokraternas skattepolitiska motion med stort intresse. Jag har förstått att ni ogillar skatt på arbete. Jag har förstått att ni ogillar skatt på förmögenheter. Jag har förstått att ni ogillar skatt på fastigheter. Jag har förstått att ni gillar skatt på alkohol, det ska erkännas. Problemet med Kristdemokraternas skattepolitik är emellertid att ni har placerat er där en gång Moderata samlingspartiet stod i svensk politik. Det tycker jag är bekymmersamt. Ni om några har ett arv att vårda. Låt mig avsluta den här debatten med att citera följande: Enligt flera opinionsundersökningar vill gemene man och kvinna betala en särskild tilläggsskatt under förutsättning att den går till vården. Debatten om en riktad vårdskatt och resultat av opinionsundersökningar som visar att flertalet vill betala en sådan skatt är en förtvivlans vädjan från de sjuka, från gamla, från dem som är rädda och från dem som bryr sig. Detta skrev Jerzy Einhorn för ett antal år sedan. Jag kan inte annat än konstatera att från den punkten till i dag har Kristdemokraterna rört sig åt höger.