skatteregler för fåmansbolag

Fru talman! Låt mig än en gång hålla med Car- linge Wisberg om allvaret i beskrivningen av läget, så att det inte råder något tvivel om det. Det behövs ett större allvar hos många instanser i samhället. Det gäller på arbetsgivarsidan, på politiskt håll, på den fackliga sidan och inom det rättsliga systemet. Det är en allvarlig utveckling som sker, det råder inte några tvivel om det. Sedan vill jag ge ett par kommentarer. Den ena handlar om det förslag som lades fram för ett antal år sedan, vilket Carlinge Wisberg har nämnt flera gång- er. Det handlar om att man ska göra det möjligt att införa straffansvar för juridiska personer. Som vi har inhämtat pågår det nu ett propositionsskrivande om detta. Det kan säkert betyda en hel del, men det är osäkert om det räcker för att påverka de förändringar som både Carlinge Wisberg och jag vill se. Det viktiga är trots allt att förstärka företagens systematiska arbetsmiljöarbete. Det var därför som jag i mitt svar hänvisade till de mer förebyggande insatser som kan behöva förstärkas och förändras. Det gäller bl.a. hur man integrerar förebyggandet av olyckor i företagets ordinarie planering. Som jag sade i svaret är det viktigt att framhålla de tydliga arbets- och delegationsordningarna av två skäl. Det ena för att olika säkerhetsfrågor inte ska hamna mellan två stolar. Man ska inte kunna skylla ifrån sig, utan ansvarsfördelningen ska framgå myck- et tydligt. Det andra skälet är att det ännu tydligare ska framgå var ansvaret ligger om en olycka inträffar. Arbetsmiljöverket har nyligen beslutat om nya före- skrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. De träder i kraft den 1 juli i år. Det krävs en kombination av att ta ställning till ansvaret för juridiska personer och av att ännu mer målmedvetet och systematiskt ge möjligheter för Arbetsmiljöverket att påverka planeringen ute på företagen. Arbetsmiljöverket har redan tilldelats re- surser för att man ska arbeta med frågan hur man bygger upp kompetensen, hur man kan vara behjälp- lig ute bland de fackliga företrädarna och arbetsgi- varna. Jag hoppas att detta ska leda till förändringar i denna allvarliga fråga.

Fru talman! Jag tror att vi har en mycket stor sam- syn när det gäller hanteringen av dessa frågeställ- ningar. Det ena utesluter egentligen inte det andra. Det förebyggande arbetet är naturligtvis oerhört vik- tigt. Det är också oerhört viktigt att man ser till att den tillsyn som ska finnas fungerar på ett tillfreds- ställande sätt. Jag brukar säga att vi har en mycket bra arbetsmiljölagstiftning i landet. Problemet med den är att den i så ringa omfattning efterlevs. Jag vill också passa på att uttala tillfredsställelse över att det snart kommer en proposition angående möjligheten att ställa juridiska personer till ansvar. Till syvende och sist är en preventiv lagstiftning i sig förebyggande i mycket stor omfattning. Bekymret i dag är ju att många förundersökningar läggs ned på grund av otydlighet i ansvarsförhållandet. Detta får den bisarra konsekvensen att arbetsplatser som har en otydlighet har lättare att komma undan i förhållande till arbetsplatser som uppfyller lagstiftningens krav och där det finns en tydlighet. Just dessa arbetsgivare är det viktigt att komma åt, anser jag.

Fru talman! Maria Larsson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder · för att omstruktureringen av utbyggnaden av hög- skoleutbildningen från naturvetenskap och teknik till humaniora inte ska drabbas av problem, · för att styra platstilldelningen med hänsyn till utfallet av rekryteringen, · för att underlätta en ökad rekrytering av studenter framöver samt · för att studenter ska fullfölja påbörjad utbildning. Det är angelägna och aktuella frågor som Maria Larsson tar upp. I budgetpropositionen för 2001 har regeringen redovisat i vilken grad högskolorna klarat av de utbildningsuppdrag som de givits av regering- en. Lärosätena kunde sammantaget redovisa att de tagit emot fler studenter än det antal som rymdes i deras uppdrag. Detta gällde för vart och ett av åren 1997-1999 även om måluppfyllelsen sjönk under denna period. Vad gäller antalet studenter med inriktning mot de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena klarade lärosätena i det närmaste, eller till 98 %, det uppdrag som hade givits dem, trots en kraftig ut- byggnad. Utbyggnaden mot naturvetenskap och tek- nik har varit framgångsrik. Under senare delen av 1990-talet har antalet studenter ökat med 50 % inom dessa områden. I kommande budgetproposition avser regeringen att redovisa och analysera utfallet för 2000. Preliminära sammanställningar som redan gjorts visar att antalet helårsstudenter ökar även 2000, såväl totalt som inom naturvetenskap och teknik. Framöver ligger den stora utbyggnadspotentialen inom humaniora och samhällsvetenskap samt inom vårdområdet. Regeringen uppmärksammade detta redan sommaren 2000 och beslutade då att lärosätena skulle ha rätt att omfördela platser i uppdraget för 2000 från naturvetenskap och teknik till humaniora, samhällsvetenskap och juridik, om högskolan eller universitetet bedömde att utbildningsuppdraget inom naturvetenskap och teknik inte kunde uppnås. I budgetpropositionen för 2001 gjorde regeringen bedömningen att denna rätt för lärosätena att omför- dela platser i uppdraget även skulle gälla under 2001. I regleringsbreven för 2001 uppmanas sålunda de lärosäten som bedömer att utbildningsuppdraget inte kan fullgöras avseende minsta antal helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik att i stället anta stu- derande till utbildningar inom andra utbildningsom- råden som finns vid lärosätet. Härvid anges också att strävan bör vara att utnyttja alla platser som ryms inom det takbelopp som har beslutats för lärosätet. Söktrycket till högskolans utbildningar har mins- kat, men fortfarande hade hösten 2000 samtliga uni- versitet och högskolor fler än en behörig förstahands- sökande per antagen. Konkurrensen om platserna är fortsatt hög. Av dem som inte tidigare läst vid hög- skolan var det endast omkring hälften som hösten 2000 antogs till en högskoleutbildning. Den ökade möjligheten till omfördelning bör därför underlätta för lärosätena att utnyttja alla de platser som ryms inom lärosätets takbelopp. Om regeringen bedömer att omfördelningar mellan olika lärosätens anslag för grundutbildning är nödvändiga för att de platser som ryms inom takbeloppen ska utnyttjas avser regeringen att lämna sådana förslag till riksdagen. Med denna beskrivning anser jag att jag har be- svarat Maria Larssons tre första frågor. Den sista frågan avser åtgärder för att få studenterna att full- följa påbörjad utbildning. Ansvaret för att genomföra utbildningarna på ett sådant sätt att studenterna når examen ligger på lärosätena. Detta kräver en förnyel- se av pedagogiken så att universiteten och högskolor- na förmår möta nya grupper av studenter som söker sig till högskolan. Utbildningen kan inte bedrivas på samma sätt i dag som när enbart en liten elit fick möjlighet att skaffa sig en högre utbildning. Den socialdemokratiska regeringen har under nu- varande mandatperiod tillfört universitet och hög- skolor mer resurser än någonsin tidigare. De stora tillskotten för utbildning och forskning ger goda för- utsättningar att utveckla utbildningen så att en större andel studenter tar examen. Kristdemokraterna har i år föreslagit att resurserna för högskolans grundut- bildning ska minska med 119 miljoner kronor. Om den politiken genomfördes skulle universiteten och högskolorna få sämre möjligheter att möta de utma- ningar som Maria Larsson lyfter fram.

Fru talman! Jag vill tacka Thomas Östros för ett snabbt, innehållsrikt svar och en snabb möjlighet till debatt. Jag läste en artikel i Dagens Nyheter för några veckor sedan: Det är inte alls ett bekymmersamt läge att platser står tomma utan läge för omstrukturering, säger Thomas Östros i den artikeln. Jag tycker att det är ett bekymmersamt läge, och det är också anled- ningen till min interpellation. 7 800 platser står faktiskt tomma på våra högsko- lor runtom i Sverige. Det måste väl ministern se all- varligt på. Skolorna har lyckats väldigt olika med sin rekrytering. Två tredjedelar av landets högskolor klarar inte av att utbilda så många studenter som de har fått i uppdrag att göra. En del skolor har många tomma platser medan andra har lyckats att fylla sina väl. Det kan självfallet bero på olika faktorer, men ministern anger i sitt svar att anledningen till att ele- ver hoppar av och överger sin utbildning kan vara bl.a. bristande pedagogisk förmåga hos lärosätenas lärare. Det är en allvarlig kvalitetsanmärkning på den verksamhet som ministern själv är ansvarig för. Till detta kommer faktorer såsom minskade ung- domskullar och en god arbetsmarknad, det är två rimliga orsaker. En annat skäl kan vara dålig mark- nadsföring, dålig tillgång på studentbostäder osv. Dessutom är vissa län kraftigt underförsörjda med högskoleplatser i förhållande till sin folkmängd. Flera av de länen fyller sina platser väl. Ett exempel är högskolan i Jönköping. Där säger man sig kunna fylla ytterligare platser. Mitthögskolan däremot vill exem- pelvis gärna lämna ifrån sig 500 platser, som man säger sig inte behöva. Ministern öppnar i sitt svar, även om det är ett "om" framför, för att en omfördelning mellan de olika lärosätenas anslag för grundutbildningen kan komma att göras. Jag välkomnar verkligen det beske- det. Jag vore tacksam för ett svar. Min fråga till mi- nistern blir således: När kommer ett sådant besked? Det kan ha betydelse för den totala sökandefrekven- sen och den totala rekryteringen, alltså ytterst för hur många som väljer en högskoleutbildning.

Fru talman! Jag ska ta upp ett par frågor som Ma- ria Larsson ställer i sin interpellation. Jag börjar med det statsrådet säger i sitt svar när det gäller humaniora och samhällsvetenskap. Det är mycket bra att regeringen vill satsa extra på humaniora och samhällsvetenskap. Jag har tittat på historieundervisningen. Det har varit alldeles för stora grupper inom grundutbildningen i historia. I Lund har man t.ex. haft tre timmar lärarledd undervisning per vecka. För den som är ovan vid självständiga studier är det alldeles för kort tid. Om de resurser som nu tillskjuts kan bidra till en bättre tingens ordning är det mycket bra. Jag har i andra sammanhang tagit upp gamla tra- ditionella ämnen, senast i en utfrågning vi hade i utskottet. Det gäller t.ex. latinets ställning. Man kan tycka att det är ett utdött språk som inte talas längre. Å andra sidan är det viktigt för forskningen att vi har personer som behärskar latinska språket. Man kan t.ex. inte studera medeltiden utan att behärska latin. Latinstudierna tappar i den svenska gymnasieskolan. I dag är det ungefär 2 000 gymnasister som läser latin. För något år sedan var det mellan 2 300 och 2 400. Vid våra lärosäten tillsätter man inte professurer när någon går i pension. I Lund, som är vårt största universitet, har man i dag bara en halvtidsprofessor i latin. I Göteborg har man ingen alls. Det är en univer- sitetslektor som får sköta både undervisning och eventuell forskning. Vi kan inte härifrån riksdagen eller regeringen be- stämma att eleverna ska läsa latin. Men det är en viktig signal att tala om att Sverige ska vara en forsk- ningsnation värd namnet. Om man ska kunna bedriva forskning om medeltidshistoria i Sverige och ute i Europa får vi inte helt och hållet tappa kunskaperna i det språk som man skrev alla avhandlingar på och använde sig av över huvud taget under den tiden. Den sista frågan Maria Larsson ställer gäller hur man ska få folk att fullfölja påbörjad utbildning. Det har visat sig att många under en högkonjunktur får arbete utan att de har en färdig examen. Det finns mängder av blivande civilingenjörer som bara blir blivande, därför att de har fått jobb ett halvår eller ett år innan de har avslutat sin utbildning. De har fått välbetalda jobb och risken är överhängande att de inte återvänder för att slutföra sina studier. Det är ett krav som avnämarna borde ställa, att man ska ha en färdig examen för att få ett fast jobb. Om det kravet ställs lägger studenterna till en termin eller ett år för att få ut sin examen. Om man t.ex. vill forska om några år är det nästan omöjligt om man inte har en grundexa- men. Sedan har vi en fråga om hur man ska styra platstilldelningen med hänsyn till utfallet av rekryte- ringen. Utbildningsministern vet att vi har en annan uppfattning i vårt parti, nämligen att man ska låta studenternas val av studieort mera styra tilldelningen av platser. Det blir omvänt om man i efterhand finner att det finns många tomma platser och då får ändra fördelningen mellan lärosätena. Vore det inte bättre att redan från början tillmäta studenternas egna val en större betydelse?